(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Allmänt musiklexikon"

■y^^ 



TOBIAS NOKLIND 

ALLMÄNT MUSIKLEXIKON 
I. 



AL 
DO 
\^ 






Y 



,vuocu>c 



^ 



ALLMÄNT 



MUSIKLEXIKON 



AF 



TOBIAS NORLIND 

FIL. DR, DOCENT I LITTERATUR- OCH MUSIKHISTORIA 
VID LUNDS UNIVERSITET 



I. 

(A— Lajarte) 




WAHLSTRÖM & WIDSTRAND • STOCKHOLM 



PAPPERSLEVERAi^TÖR: LESSEBO PAPPERSBRUK 

TRYCKT HOS IVAR H^GGSTRÖiMS BOKTR. A. B., 

STOCKHOLM 1916 



FÖRORD. 

Iden anmälan, som åtföljde de första häftena, bestämdes Allmänt musik- 
lexikons uppgift till : att åt fackmusikern och amatören ge en handbok, 
omfattande såväl de musikaliska konstformernas historia och konst- 
termernas betydelse som lefnadsteckningar af svenska och utländska musiker. 
Därjämte utlofvades en historik öfver melodierna i HsefiEners koralbok samt 
en historik öfver mera kända operor. Omfånget bestämdes till omkring 
10 häften ä 64 sidor eller ungefär detsamma som första upplagan af Rie- 
manns tyska lexikon samt Schyttes nordiska musiklexikon. För att till- 
mötesgå flera uttalade önskningar beslöts dock snart en utvidgning till 
c. 16 häften. Äfven utlofvades ett supplement med tillägg och rättelser. 
Det har blifvit möjligt att stanna vid 17 häften endast genom att utesluta 
flera artiklar och förkorta en del. För att kunna tillfredsställa högsta möjliga 
önskningar pä fullständighet har dock ett tilläggsband beslutats omfattande 
större öfversikter af musikför:nas verksamhet, fylligare historik öfver kom- 
positioner m. m. En del inlämnadt musikhistoriskt material, som här, af 
utrymmesskäl, ej kunnat tillgodogöras, kommer att där medtagas. Detta 
tilläggsband torde kunna föreligga färdigt om ett eller annat år. Listan öfver 
tillägg och rättelser har med anledning häraf tagits så kort som möjligt. 

Under art. Lexikon redogöres närmare för de principer, som legat till 
grund för härvarande bok. Ehuru i högsta möjliga mån hänsyn tagits till 
andras forskningar, ha dock stora afdelningar måst utarbetas som själf- 
ständiga originaluppsatser. En stor del af de uppgifter, som här äro 
samlade, stå följaktligen ej att finna i andra musikaliska uppslagsböcker. 
Ingen möda har sparats att få så exakta uppgifter som möjligt, och 
bibliotek och enskilda samlare ha ständigt rådfrågats. Från lefvande musiker 
ha egenhändiga uppgifter infordrats och för nyligen aflidna nära anhöriga 
anlitats. 

Då ännu så litet förarbeten gjorts inom den nordiska musikforsk- 
ningen, har det ej varit en lätt sak att få fakta och upplysningar rörande 
Skandinaviens musik och musiker så fylliga, som kunnat önskas. Om det 
lyckats oss på denna punkt få - fylligare uppgifter än hos andra lexika, 
beror detta till ej ringa grad på de hjälpare lexikonet haft att tillgå. 
Främst stå bland dessa de som frivilligt åtagit sig att hjälpa vid korrek- 
turläsningen. Dessa äro: professorn i musikhistoria vid Köpenhamns univ., 
fil. dr. Angul Hammerich, organisten och ordf. i norska org. -föreningen 



Lars Söraas, Bergen, professorn vid kungl. konservatoriet, Sthlm, organisten 
Gustaf Hägg, jiir. kand., musikförfattaren Godtfred Skjerne, Kphn. Äfven 
har hjälp till korrekturläsningen erhållits från: musikdirektören och musik- 
författaren Otto Andersson, Hfors, bibliotekarien vid Musikaliska akademien 
C. F. Hennerberg, Sthlm, amanuensen vid kgl. biblioteket fil. kand. E. Sund- 
ström, Sthlm. En värdefull hjälp erhölls äfven af fil. dr. Georg Reiss, 
Kristiania. Med råd och anvisningar ha i öfrigt biträdt: professorn i musik- 
historia vid Hfors univ., fil. dr. Ilmari Krohn, organisten Julius Foss. Kphn, 
skriftställaren Helge Sandberg, Sthlm, öfverläraren och musikförfattaren 
O. M. Sandvik, Kr:nia, baron C. von Plåten, Rom, ekon. -inspektören vid 
k. t:n, Sthlm, E. Petterson, kassören vid k. t:n, Sthlm, J. Svanberg och 
operarepetitören vid k. t:n, Kphn, S. Levysohn. Till alla dessa ber jag 
här få uttala min stora tacksamhet för all visad välvilja och hjälp. Ännu 
en mängd andra ha bistått med råd och dåd, och ber jag äfven till dessa 
få uttala mitt tack. 

Rörande konsertstatistiken, som meddelas i slutet, hade mycket kunnat 
ordas. Det hade varit min lifliga önskan att få den fullständigare, men 
dels var materialet ur tidningar och tidskrifter för litet homogent, dels var 
arbetet alltför tidsödande att få slutfördt redan nu. Hvad uppförda verk 
beträffar af sågs ej köruppföranden med pianoackomp., ej heller ouverturer 
och utdrag ur operor. Ofta uppförda, allmänt kända verk, kunde likaledes 
ej medtagas i någon större utsträckning. Tyngdpunkten skulle lägges på 
symfoniska verk och stora körverk med ork. af nyare tonsättare, uppförda 
i orig. -sättning. Kammarmusiken måste uteslutas såsom alltför vidlyftig. 
Sedda ur synpunkten af blott påbörjade arbeten, hvilka med allmän- 
hetens bistånd kunna fullständiggöras, kunna de kanske ändå hafva en 
viss uppgift att fylla. Alla tillägg och rättelser mottagas fortfarande med 
stor tacksamhet och skola på bästa sätt tillgodogöras för tilläggsbandet. 
De, som redan insändt en del uppgifter, hvilka ej här medtagits, kunna 
vara öfvertygade om, att allt insändt material på bästa sätt skall vinna 
beaktande vid det följande bandet. 

Lund och Östra Grefvie i juni 1916. 

TOBIAS NOBLIND. 



A. 



A, sjätte tonen i durskalan; förut för- 
sta tonen i skalan. Vid tonhöjdsbeteck- 
ning afser stor bokstaf stora oktaven, 
liten bokstaf lilla, ostrukna oktaven, a' 
eller ä ettstrukna, a" eller ä tvåstrukna 
o. s. v. Vid tonart betecknar ofta stor 
bokstaf A dur, liten a moll. (A ^ = A 
dur; a Jl eller a *? = a moll.) I Riemanns 
ackordskrift är a + durackordet på a, °a 
mollackordet på d. Stråkinstrumenten 
ha i allmänhet en sträng stämd i a: 
violinen den andra, violan och violon- 
cellen den första samt kontrabasen den 
tredje, räknadt uppifrån. Klarinetten 
ar ofta stämd i a. 

Stämgaffeln stämmes i Sverige i lik- 
het med Frankrike och Tyskland i a. 
England har däremot c-stämning. Man 
utgår vid a-stämningen från ettstrukna 
a. Tonhöjden på denna var under 1800- 
talet länge obestämd. Mus. ak. skrifver 
om normalstämgaffeln 1873 (Mus. ak:s 
Handl. 1873): "Man vet att alla lyriska 
teatrar, musikkonservatorier och kon- 
sertsällskap begagna stämgaffel af olika 
tonhöjd, skiljaktig ofta inom samma in- 
rättning, sä att, enligt uppgift i ett ve- 
tenskapligt arbete, Pariseroperans stäm- 
gaffel skulle stå en half ton högre än 
år 1823." De flesta af Sveriges äldre 
kyrkoorglar äro stämda i korton, som 
ligger en half ton lägre än den vanliga 
orkestertonen. För att råda bot härför 
nedsatte franska regeringen en kommit- 
té 1859 (efter förberedande möte 1856) 
och med ledning af dennas undersök- 
ningar i frågan bestämdes som normal- 
tonhöjd ettstrukna a med 870 svängnin- 
gar i sekunden vid -f 15 gr. Cels. (unge- 
fär V* ton lägre än den dåvarande nor- 
maltonen i Sveriges kgl. orkester). Den 
10.11.1873 utgaf Mus. ak. i Stockholm 
cirkulär angående normalstämgaffeln, 
men först 1885 på allmän internationell 
konferens i Wien antogs Parisertonen 
som normalton (Se härom äfven handl. 
i riksarkivet). 



A (it.) ä (fr.), efter, på, till, för. 

A. = alto, altstämman. 

Aas, Ingeborg. Se Oselio, Gina. 

Ab (lat.), af, från. 

Abaco, Evaristo Felice dall', 
f. i Verona 12.7.1675, t i Miinchen 12.7. 
1742; berömd violinist; lefde 1696—1701 
i Modena och blef 1704 kammarmusiker 
(violoncellist) vid hofvet i Miinchen; 
följde hofvet till Briissel efter slaget 
vid Höchstedt; 1715 vid återvändandet 
till Miinchen konsertmästare. A. är må- 
hända den främste kompositören inom 
1700-talets italienska kammarmusik och 
står som sådan vid Corellis sida. Af 
hans verk kunna nämnas: op. 1 Tolf 
sonater för violin och violoncell; op. 2 
Tolf kyrkokonserter för fyra stråkin- 
strument; op. 3 Tolf kyrkosonater för 
tre stråkinstrument; op. 4 Tolf kammar- 
sonater för violin och violoncell; op. 5 
och 6 konserter för flere instrument. De 
sistnämnda (op. 6) finnas bl. a. i Uppsala 
bibi. A. Sandberger i Miinchen utgaf 
1900 ett urval af hans kompositioner 
(Denkm. d. Tonk. in Bayern). 

A ballata (it.), i balladstil. 

A battuta (it.), efter taktslaget, i tem- 
po. 

Abbey, John, f. 22.12.1785 i Whilton 
(England), t 19.2.1859 i Versailles; be- 
römd orgelbyggare; studerade först hos 
Erard i Paris; var sedan sin egen; bygg- 
de en mängd orglar hufvudsakligen i 
Frankrike (Paris och landsorten). Var 
den förste i Frankrike, som använde 
pneumatisk mekanism. 

Abbandonamente (it.), själfullt. 

Abbandono, c o n, innerligt. 

Abbassamento (it.), sänkning, aftagan- 
de i tonstyrka; a. di m a n o, handens 
sänkande vid taktslag, händernas kors- 
ning vid pianospel; a. di v o c e, röstens 
sänkande. 

Abbatimento (it.), nedslag vid takte- 
rande. 

Abbatini, Antonio Maria, f. i Ti- 



Abbellimento — Absolut musik 



ferno c. 1605, t därst. 1677; kapellmästa- 
re vid flera kyrkor i Rom; berömd kom- 
positör af romerska skolan; skref mäs- 
sor, motetter, hymner, madrigaler samt 
operor (Dal male il bene, Rom 1654, 
lone, Wien 1666); var behjälplig vid 
Kirchers Musurgia. I Uppsala förvaras 
en del tryckta och handskrifna (tabula- 
tur) kompositioner af honom. 

Abbellimento (it.), melodisk utsmyck- 
ning. 

Abbreviatur (lat.), abbreviamen- 
t o (it.), abbreviazone (it.), förkort- 
ning, förkortningstecken. Se äfven Not- 
skrift. 

Abeille, L u d w i g, f. 20.2.1761 i Bai- 
reuth, t 2. 3. 1838, konsertmästare och 
hof organist i Stuttgart; berömd virtuos 
på sin tid; skref äfven en mängd kompo- 
sitioner (konserter, pianostycken, sång- 
spel, sånger). 

Abrahamson, Eufrosyne, f. Leman, 
f. 24. 3. 1836 i Stockholm, t i Göteborg 7. 
2. 1869; sångerska; utbildad 1852—55 för 
Julius Giinther; debuterade 1855 å kgl. 
teatern som Pamina i "Trollflöjten" med 
lysande framgång; tog därefter lektioner 
för Duprez i Paris; 1858 anställdes hon 
vid Teatre de Oriente i Madrid, där hon 
debuterade som Elvira i "Ernani", äfven 
här med utomordentlig framgång; vann 
nya triumfer året därpå i Wien; ingick 
sedan äktenskap med köpmannen och 
mecenaten Aug. Abrahamson (grundaren 
af Nääs' slöjdskola); vistades i Göteborg, 
där hon länge utgjorde centralpunkten 
för musiklifvet. LMA 1868. Aug. A, 
skänkte efter hennes död till Mus. ak. i 
Stockholm 25,000 kr., som under namnet 
"Fru Eufrosyne A:s gåfvofond" skulle 
användas till stipendium åt sångelever. 

A bene placito (it.), efter behag. 

1. Abel, August, f. 1717 i Köthen, 
t 25. 8. 1794 i Ludvigslust; framstående 
violinist; elev af Benda; anställd i åt- 
skilliga orkestrar i Tyskland (Braun- 
schweig, Sondershausen, Berlin m. fl.); 
skref etyder för sitt instrument och en 
"sinfonia a 8 voci" (1766). 

2. K a r 1 F r i e d r i c h A., f. 1725 i Kö- 
then, t 20.6.1787 i London; den förres 
ännu mera berömde broder; en af sin 
tids skickligaste gambister (viola di 
gambaspelare) ; skref symfonier, ouver- 
turer, kvartetter, konserter och sonater, 
som åtnjöto stort anseende och spelades 



förr tämligen allmänt; de bästa af hans 
kompositioner äro de för gamba. Af 
hans verk finnas i Uppsala bibi.: "6 sym- 
fonier", "6 ouverturer" och "6 kvartet- 
ter" samt dessutom i handskrift: "6 so- 
nater" (L M. 11 b och 12: 1). Hans bio- 
grafi skrefs af Burney. 

3. L u d w i g A., f. 14. 1. 1834 i Eckarts- 
berga (Thiiringen), f 13.8.1895 i Miiu- 
chen; violinvirtuos; elev af Ferdinand 
David, konsertmästare och professor i 
Miinchen; skref en violinkonsert, en stor 
violinskola, etyder m. m. 

Abendroth, Irene, f. 14. 7. 1872 i Lem- 
berg; berömd koloratursångerska; debu- 
terade 1889 i Wien som Sömngångerskan; 
sedan anställd i Riga, Miinchen, Wien 
och slutligen år 1900 i Dresden. Roller: 
Leonora i "Trubaduren", Rosina, Nattens 
drottning m. fl. 

Abert, J o s e p h, f. 2L 9. 1832 i Kocho- 
witz i Böhmen; kapellmästare i Stutt- 
gart 1867 — 88. Af hans kompositioner 
äro särskildt bekanta: c moll-symfonien 
(1852), c dur-symfonien (1894, "Friihlings- 
symf."), symf. dikten "Kolumbus" (1864) 
samt flera operor (Astorga, Kung Enzio, 
Ekkehard m. fl.). 

2. Hermann A., den förres son, f. 25. 
3.1871 i Stuttgart; studerade först klas- 
sisk filologi (1897 dr phil. i Tiibingen), se- 
dan musikhistoria i Berlin, 1902 docent 
(nu prof.) i musikhist. i Halle; skref bl. 
a. värdefulla arbeten om den grekiska 
och medeltida musiken: "Die Lehre vom 
Ethos in der griech. Musik" 1899 och 
"Die Musikanschauung des Mittelalters", 
1905. 

Ab initio (lat.), från början. 

Abréger (fr.), förkorta. 

Absolut musik, motsats till pro- 
grammusik. Dessa båda namn ha 
först framkommit med nyromantikerna 
och tillhöra således tiden närmast efter 
1830. 1840-talets strid mellan Mendels- 
sohnianare och Schumannianare fram- 
häfde ytterligare motsatserna mellan de 
båda riktningarna. De flesta symfoni- 
kerna efter Sehumann ha hyllat pro- 
gram-musiken (Liszt, Strauss); för den 
absoluta musiken står Brahms såsom 
den förnämsta representanten (se vidare 
programmusik. Absolut ton- 
medvetande, förmågan att genast 
igenkänna en viss tonhöjd. Det a. ton- 
medvetandet har ofta blifvit framhäfdt 



Abstrakt — Acis 



som höjdpunkten af musikalisk begåf- 
ning, något som dock ej på långt när är 
riktigt. Flera af våra främsta musiker 
ha ej haft denna förmåga och å andra 
sidan flera af de i musikaliskt hänseen- 
de otillräckliga ha ägt den. Tyvärr ha 
flera personer ägnat sig åt musiken, 
blott emedan ett a. tonmedvetande an- 
setts som ett oomkullkastligt bevis 
på eminent musikalisk begåfning. En 
grundlig undersökning i detta ämne är 
Otto Abrahams "Das absolute Tonbe- 
wusstsein" i Sammelb. d. IMG. III, 1901. 

Abstrakt, långa, smala träspjälor i en 
orgel, hvilka löpa från tangenterna till 
vällbrädet och väderlådan samt öppna 
caneellventilen, så att luften kan tränga 
in i piporna. 

Abstraktur, gemensamt namn på den 
mekaniska spelregeringen, som öfverför 
tangenternas rörelser till spelventilerna 
i en orgel. Se orgel. 

Abt, Franz, f. 22. 12. 1819 i Eilenburg, 
t i Wiesbaden 31. 3. 1885; omtyckt sång- 
kompositör; kapellmästare i Bernburg 
och Ziirich (1841); 1852—82 hof kapell- 
mästare i Braunschweig. Antalet kom- 
positioner af honom är synnerligen stort 
(mer än 400 verk). De flesta utgöras af 
sånger af de mest skilda slag från 1 — 3 
soloröster till körer. Peters förlag har 
utgifvit ett litet urval: "Abt-Album". 
Äfven har han skrifvit en del piano- 
kompositioner. De flesta af hans arbe- 
ten äro i en något förfinad salongsstil 
af sentimental efter mendelssohnsk rikt- 
ning. 

Ac ... se äfven ak... 

A capella (it.), alla capella (äfven 
capella), i kyrko- eller kapellstil; 
sång utan instrumentalt ackompagne- 
ment, så som sångerna sjungas i påfliga 
kapellet. 

A capriccio (it.), nyckfullt, i tempo ef- 
ter behag. 

Acc, ackompagnement. 

Ace ... se äfven ack... 

Accarezzevole (it.), smekande. 

Accel., accelerando. 

Accelerando (it.), med tilltagande ha- 
stighet. 

Accent, accentuation, betoning, efter- 
tryck; se a k s e n t. 

Aecentus-sång, motsats till c o n c e n- 
tus; a. betecknar inom den katol- 
ska kyrkan sången företrädesvis på en 



ton (parlandorecitation) ; hufvudsakli- 
gen använd vid föredragandet af psal- 
merna; ännu förekommer a. vid mässan- 
det i svenska kyrkan, t. ex. vid upplä- 
sandet af nattvardsmässan, kollekten, m. 
m. Se T. Norlind, Sv. musikhist. s. 8. 

Accentus ecclesiastici, se f öreg. 

Acceso (it.), eldigt. 

Acciaccato (it.), häftigt, våldsamt, 
vildt. 

Acclaccatura (it.), förslag, sammanslå- 
ende; ett gammalt spelmanér, som skilde 
sig från kort förslag därigenom, att 
hjälptonen anslogs samtidigt med huf- 
vudtonen, men endast sista tonen hölls ut. 

Accidents, signes accidentels 
(fr.), tillfälligt försättningstecken; 1ig- 
nes accidentels, hjälplinjer öfver 
och under notsystemets fem linjer. 

Accolade (fr.), accolata (it.), kläm- 
mer, som förbinda notsystemen med 
hvarandra. 

Accomodera, inrätta, iordningställa. 

Accomp., accompagnement, se 
ackomp. 

Accopiato (it.), bundet. 

Accord, se ackord. 

Accordando, accordante, accor- 
d a n t o, stämma öf verens; accord a- 
re, stämma; accordatore, accordör, 
stammare. 

Accorde de petite sixte majeure (fr.), 
första ömvändningen af förminskade tre- 
klangen t. ex. d-f-h af h-d-f. 

Accorde de sixte ajoutée (fr.), ters- 
kvintackord i förening med stora sexten 
t. ex. c-e-g jämte a. 

Accordion, äldre namn för dragharmo- 
nika (s. d.). 

Accordoir (fr.), stämhammare, stäm- 
gailel, stämhorn (för orgel). 

Accrescendo, se crescendo. 

Acharius, S i 1 v i o, f. 1.3.1858, t 20.1. 
1880 i Åsele; musikstudier i Berlin under 
Kiel i komposition och Barth i piano- 
spel. A. hade mycket stora anlag och 
skulle helt säkert som tonsättare blifvit 
en af våra bäste, om ej en tidig död 
ryckt honom bort. En pianokomposition 
trycktes i musikbilagan till Sv. Musik- 
tidn. 1881. 

Achté, se A c k t é. 

Acis och Galathea; operatext, 
hufvudsakligen bekant genom Händels 
opera 1710 och 1719 till text af Gay, Dry- 
den etc. I Stockholm uppfördes A. under 



Ack — Ackordpassage 



tiden 1773—80 9 gånger på Bollhustea- 
tern som "heroisk ballett i 3 akter", 
orden af L. S. Lalin, musiken "dels ny, 
dels af Händels opera Acis och Galathea 
samt andra berömde mästares arbeten 
utsökt och i ordning satt" af Lalin; nå- 
gra körer och andra partier hade kom- 
ponerats af H. F. Johnsen. Dansen var 
anordnad af L, Gallodier. — Se äfven 
parodien: Kasper o. Dorothea. 

Ack! attisyndvislumre, psalm 
450; Hieffner 450; motsvarar i koralpsb. 
1697 nr 295; går tillbaka till tysk koral 
(Zahn 350: Erhalt uns Herr bei deinem 
Wort) från 1540-talet; kan påvisas i 
Sverige på 1630-talet (Kalmar); i Dan- 
mark redan 1569 (Thomissön). 

Ack! blif hos oss o Jesu, psalm 
120; Hajffner hänvisar till mel. 99. 

Ack! döden hafver hädan- 
ryckt, psalm 344; Heeffner hänvisar 
till mel. 21 a; samma psalm i koralpsb. 
af 1697 nr 331, har egen mel., som ej låter 
påvisa sig vare sig i sv. el. tysk littera- 
tur. 

Ack, Herre, dig förbarma, 
psalm 374; Hfeffner 374; mel. motsvarar 
nr 26 i koralpsb. af 1697; går tillbaka till 
hugenottpsalmen nr 6: Seigneur, quivoit 
ma peine; förekommer i Lobwassers 
öfvers. 1542. (Zahn nr 2266); kan påvisas 
i Sverige fr. o. m. 1630-talet (Kalmar). 

Ack! hjärtansve; psalm 98; Haff- 
ner 98; mel. motsvarar nr 154 i koralpsb. 
af 1697; går tillbaka till tysk koral 
(Zahn 1915: O Traurigkeit, o Herzeleid) 
af 1641, hvilken i sin tur hvilar på ka- 
tolsk tradition (Bäumker I, 223); torde 
måhända som sv. koral kunna följas till- 
baka till år 1658 (Beckman). 

Ack! huru plågas jag; psalm 
364; Hseffner hänvisar till mel. 160. 

Ack! hvad är dock lifvet här, 
psalm 457; Haeffner hänvisar till mel. 231. 

Ack! hvar skall jag tillflykt 
finna, psalm 177; Haeffner hänvisar till 
mel. 70. 

Ack, Jesu Krist! mig nåd be- 
te, psalm 470; Haeffner hänvisar till mel. 
280 a. 

Ack, jordens barn! vår tid, 
psalm 414; Haffner 414; mel. motsvarar 
i koralpsb. af 1697 nr 39; går tillbaka 
till tysk koral (Zahn 7651 a: Da Christus 
an dem Kreuze hing) af 1553; kan påvi- 
sas i Sverige på 1630-talet (Kalmar). 



Ack, min själ! haf gladligt 
mod, psalm 231; Haeffner 231; saknas i 
utländska koralböcker; kan ej påvisas 
före 1795; i tryck först hos Haeffner 1808. 

Ack! re'n i unga åren, psalm 346; 
Hasffner hänvisar till mel. 30. 

Ack! vi äro alle Adams barn, 
psalm 44; Haeffner 44; mel. motsvarar i 
koralpsb. af 1697 nr 218; går tillbaka till 
tysk melodi (Zahn 8187: O du armer Ju- 
das) af 1534; kan påvisas i Sverige på 
1630-talet (Kalmar); i Danmark redan 
1569 (Thomissön). 

Ackompagnement afser numera det be- 
ledsagande instrumentet såsom vid sång 
pianostämman eller också en hel orke- 
ster såsom vid konsertstyckena för ett 
soloinstrument med orkester. Inom den 
vokala musiken utgör a. det melodien 
följande harmoniska underlaget. Inom 
den polyfona musiken har a. ej sällan 
uppstått så, att i en flerstämmig sats en 
melodi uttagits och utförts af ett solo- 
instrument (eller sång med underlagd 
melodi), under det att de andra stäm- 
morna spelats å ett instrument t. ex. 
piano eller orgel. Detta polyfona ac- 
komp. fanns särskildt talrikt under 1500- 
talet, och det beledsagande instrumentet 
var då hufvudsakligen luta. Under 1600- 
talet utbildade sig a. som konst, i syn- 
nerhet genom operan. Man skref härvid 
antingen ut en melodistämma, till hvil- 
ken en basstämma jämte mellanstämmor 
skulle fritt uppfinnas, eller också en bas- 
stämma med sifferbeteckning, och till 
denna jämte de på denna byggda ackor- 
den improviserade solisten sin melodi- 
stämma. Den besiffrade basen (general- 
basen) är fullt utbildad under andra 
hälften af 1600-talet och är inom kyrkan 
definitivt upptagen vid orgeln genom 
koralpsalmboken af 1697. Hundra år se- 
nare klagas allmänt, att konsten att ac- 
kompagnera väl upphört hos kyrkomu- 
sikerna, och med det begynnande 1800- 
talet blir a. en konst som uteslutande 
tillhör kompositören, ej den utförande 
musikern. 

Ackord, betecknar numera endast en 
samklang af toner, förut (på 15- och 1600- 
talet) äfven samklang mellan instrument 
af samma slag (t. ex. en kvartett af di- 
skant-, alt-, tenor- och basviolin). 

Ackordpassage, arpeggio, figure- 
radt ackord. 



Ackordlära — Adam 



Ackordlära. Se Harmonilära. 

1. Ackté-Strömer, Emmy Charlotte, f. 
14. 11. 1850 i Uleåborg; högt aktad sån- 
gerska; 1867—69 elev af E. Mechelin i 
Helsingfors, 1869 af Massé i Paris, 1870— 
71 af Fredrika Stenhammar i Stockholm, 
sedan 1872 åter af Massé; debuterade 21. 
11. 1873 i Viborg som Lucia; var sedan 
med Bergboms operasällskap i Helsing- 
fors, där hon i 5 år sjöng Azucena, Lu- 
cia, Norma, Lucrezia, Rachel i "Judin- 
nan", Rosina i "Barberaren", Zerlina i 
"Fra Diavolo", Valentine i "Hugenotter- 
na", Leonora i "Fidelio", Pamina, Donna 
Anna, Agatha m. fl. partier. 30. 6. 1875 
gift med kapellmästaren Lorenz Niko- 
laus Ackté (1835—1900); 1875—76 och 1880 
— 81 företog hon en studieresa till Pa- 
ris, Leipzig, Dresden och Berlin. I 
Sverige uppträdde hon 1877 på Göte- 
borgs teater tills, med Signe Hebbe, 
Fritz Arlberg och Leonard Labatt i 
"Trubaduren". Med A. begynte 1873 en 
lysande tid för Helsingfors teater, och 
hon utgjorde länge dess främsta stöd. 
Allt sedan mannens död har A. ledt den 
af honom år 1883 grundlagda klockare- 
och orgelnistskolan i Helsingfors. Som 
lärarinna i sång har A. utbildat flera 
sedan ryktbara sångerskor, däribland i 
främsta rummet sina båda döttrar Aino 
A. och Irma Tervani. Genom en hösten 
1910 inrättad operaklass vid teatern i 
Helsingfors har A. sökt tillfredsställa 
det växande behofvet af dramatisk ut- 
bildning för finska hufvudstadens sång- 
artister. 

2. Aino A.-R e n v a 1 1, f. 23. 4. 1876 i 
Helsingfors; dotter till Emmy A.-Strö- 
mer; berömd sångerska; erhöll första ut- 
bildningen af modern; vid 18 års ålder 
deltog hon med modern i en konsertturné 
genom de flesta finska städerna; på hös- 
ten 1894 for hon till Paris och antogs 
till elev vid konservatoriet därst.; 1897 
erhöll hon första priset i operaklassen. 
S. å. engagerades hon vid st. operan i 
Paris och debuterade som Margareta i 
"Faust"; efter denna erbjöds hon ett 
engagement på tre år under tämligen 
gynnsamma villkor. Bland roller, som 
anförtroddes henne kunna nämnas: Ju- 
lia i Gounods opera och Elisabeth i 
"Tannhäuser" (1899); efter att 1902 ha 
uppträdt som Nedda i "Pajazzo" vid dess 
premiére på st. operan utnämndes hon 



till "Officier d'academie". Bland andra 
roller å st. operan kunna nämnas: Elsa 
i "Lohengrin", Hermine i "Cloche du 
Rhin", af S. Rousseau, Benjamin i Mé- 
huls "Josef", Thisbé i "Orsala", af brö- 
derna Hillemacher, titelrollerna i Du- 
vernoys Helle och Glucks Alceste samt 
Magyane i Reyers, "La statue". År 1901 
ingick hon äktenskap med jur. profes- 
sorn H. Renvall i Helsingfors. 1904 — 5 
var hon engagerad vid Metropolitan 
operan i Xew-York och har sedan som 
gäst uppträdt på en mängd europeiska 
scener samt äfven verkat som konsert- 
sångerska med lysande framgångar. I 
Helsingfors har A. varit en nitisk främ- 
jare af den inhemska musiken och ver- 
kat för en inhemsk opera med egna 
finska artister i stället för ryska eller 
utländska. Den 2. 10. 1911 var i detta fall 
ett märkesår i Finlands teaterhistoria. 
Denna dag uppfördes å Alexanderstea- 
tern med uteslutande inhemska krafter 
Massenets "Navarresiskan", med A. själf 
i titelrollen. Hon hade själf ledt re- 
gien vid denna teater. Sedan dess har 
hon utfört hufvudrollen i operan "Acté", 
af Joan Manen. Till Sverige har A. 
kommit flera gånger bl. a. 16—24. 10. 1903, 
då hon uppträdde på kgl. teatern i 
Stockholm som Margareta i "Faust", 
Elisabeth i "Tannhäuser", Julia i Gou- 
nods opera och Elsa i "Lohengrin". I 
okt. 1908 återkom hon och uppträdde 
först på en konsert i Mus. akad., sedan 
i nov. som Salome och Tosca. Efter 
framgångsrika konserter i London åter- 
kom hon till Stockholm hösten 1911 på 
hemresa till Helsingfors. 

3. I r m a A. Se I. T e r v a n i. 

Acte de cadence (fr.), slutfall, tonslut; 
äfven efterslag vid drill. 

Acnta (lat.), en spetsig, skarpklingan- 
de orgelstämma; äfven kallad S c h a r f f 
och M i X t u r, från hvilken senare den 
dock skiljer sig därigenom, att den all- 
tid innehåller en ters. A. är en 3 — 5-ko- 
rig blandad stämma. 

Adagletto (it.), litet, kort adagio; min- 
dre långsamt tidsmått än adagio. 

Ad (lat.), till, på. 

Adagio, allvarligt, måttfullt, långsamt; 
står som tidsmått mellan Larghetto och 
Andantino. A. assai, di molto, pe- 
s a n t e, mycket långsamt. 

L Adam, Louis, f. 3.12.1758 i Elsass; 



Adam — Adelsköld 



t 8.4.1848 i Paris; framstående pianist 
och pedagog; 1797 — 1843 lärare vid pari- 
serkonservatoriet och utbildade som så- 
dan flera sedan berömda pianospelare 
och pedagoger, däribland Kalkbrenner, 
Hérold, Chaulieu m. fl. samt ej minst 
sin son Adolf; skref en pianoskola, som 
1826 öfversattes af Czerny till tyska och 
redan 1798 en metod för fingersättning. 

2. A d o 1 p h A., f . 24. 7. 1803 i Paris, 
t därst. 3.5.1856; berömd operakomposi- 
tör; fick sina första insikter i operakom- 
position genom Boieldieu. 1829 uppför- 
des hans första opera "Pierre et Cathe- 
rine" på opera comique; sedan följde 
flera andra, hvaraf "Postiljonen från 
Lonjumeau" (1836; i Stockholm första 
gången 1839) är det otvifvelaktigt bästa 
arbetet. Af andra operor ha i Stock- 
holm utförts: "Xiirnbergerdockan" (f. 
ggn 1853), "Alphyddan" (f. ggn 1837), 
"Bryggaren i Preston" (1840), "Den döf- 
ve" (1854), "Toreadoren" (1857 — 58) samt 
de två balletterna: "Gisella" (1845) och 
"Miranda" (1846). Inalles skref han 53 
arbeten för teatern, de flesta för opera 
comique. Hans fruktbaraste period in- 
faller mellan 1830-^6. År 1848 blef han 
lärare i komposition vid konservatoriet. 
Äfven som skriftställare har han upp- 
trädt; efter hans död utkom hans "Sou- 
venirs d'un musicien" med själfbiografi, 
1859 andra bandet ("Derniers souvenirs"). 
Biografier utgåfvo Halévy o. A. Pougin. 

Adam af Fulda, betydande komponist, 
som lefde ungefär mellan 1440 och 1500; 
skref ett värdefullt musikalisk traktat 
(1490), som upptagits i tredje bandet af 
Gerberts Scriptores. 

Adam de la Hale, f. 1240 i Ärras, t 
1287 i Neapel; framstående trubadur 
(trouvére) från trubadursångens sista da- 
gar. Hans första mera bekanta arbete 
var "Le jeu de la feuillée", utfördt c. 
1262 i Ärras; det andra, som skapade 
hans rykte utöfver Ärras' gränser, är 
herdespelet "Le jeu de Robin et Marion", 
skrifvet för franska hofvet i Neapel 1285. 
Såväl testen som musiken är här af en 
sällsynt färgprakt och friskhet. Arbe- 
tet har, försedt med modernt ackompag- 
nement, förmått tjusa t. o. m. ett mo- 
dernt öra. Coussemaker utgaf 1872 A:s 
arbeten och J. Tiersot försåg 1896 herde- 
spelet med ackompagnement. I denna 
bearbetning utfördes det i Ärras vid 



minnesfesten för A. Utförlig beskrif- 
ning af det berömda arbetet utkom 1895 
i Revue du Nord. Äfven utanför Ärras 
har spelet blifvit gifvet i senare tid, 
framför allt på 1880- och 90-talen. 

Adams, Thomas, f. 5.9.1785, t 15.9. 
1858 i London; framstående engelsk or- 
ganist; kallades på sin tid "orgelns 
Thalberg". Komponerade fugor, fanta- 
sier, interludier för orgel samt variatio- 
ner och stycken för piano. Om honom se 
Musical Times Sept. 1899. 

Addison, J o h n, f . 1765, t 30. 1. 1844, be- 
römd engelsk kompositör; ägnade sig 
först efter sitt giftermål med den framstå- 
ende sångerskan Miss Willems på allvar 
åt musiken; var en tid kapellmästare i 
Dublin; efter en kortare vistelse i Liver- 
pool slog han sig ned i London bl. a. 
som musikhandlande; skref för Covent 
Garden-teatern m. fl. teatrar. Ett orato- 
rium 'Elias' uppfördes 3. 3. 1815. Af 
hans dramatiska arbeten kunna näm- 
nas: "The sleeping beauty" 1805, "The 
russian imposter" 1809; "My Aunt" 
1813. Han uppträdde äfven som violon- 
cellist, kontrabasist och sånglärare. 

Additional keys (eng.), tillagda tan- 
genter; i engelsk pianomusik beteck- 
ning för, att stället skall utföras i 4- 
strukna oktaver. 

Addolorato el. C o n d o 1 o r e, smärt- 
samt, vemodigt. 

Adelburg, August Ritter von, 
f. 1. 11. 1830 i Konstantinopel , t 20. 10. 
1873 i Wien; framstående violinist; elev 
af Mayseder 1850 — 54; väckte stort upp- 
seende på 1860-talet; skref äfven violin- 
etyder, sonater, kvartetter och operor. 

Adelerantz, Carl Fredrik, f. i 
Stockholm 3.2.1716, t därst. L 3. 1796; 
arkitekt och hofintendent; tog en verk- 
sam del i 1700-talets musiklif i hufvud- 
staden; blef efter studier i Frankrike 
anställd vid slottsbyggnaden; sedan hof- 
intendent 1750, öfverintendent 1757, di- 
rektör för hof kapellet 1764; verkade if- 
rigt för inkallandet af franska teater- 
truppen 1753; blef direktör äfven för 
denna trupp. 

Adelsköld, Claes Adolf, f. i Nol- 
haga vid Alingsås d. 7.9.1824; t 1.10. 
1907; militär och ingenjör samt äfven 
intresserad musikvän och kompositör af 
sånger och psalmmelodier; underlöjt- 
nant 1844; löjtnant 1852; kapten, major; 



Adelsvärd — Aeneas 



af sked 1875; tog en verksam del i 1850- 
o. 60-talets järnvägsanläggningar; riks- 
dagsman och liberal politiker 1876 — 93; 
äfven litterär författare (Lefuadsteck- 
ning öfver John Ericson, Utdrag ur mitt 
dagsverks- och pro diverse konto m. fl.). 

Adelsvärd, Erik S e t h, f . 1813, t å 
Adelsnäs d. 30.7.1868; friherre, öfverste- 
kammarjunkare; har på mångahanda 
sätt främjat tonkonsten i Sverige som 
mecenat; bl. a. bidrog han med en fri- 
kostig gåfva till mus. ak:s orgelverk; 
på sin egendom Adelsnäs underhöll han 
ett af egendomens tjänstemän och arbe- 
tare bestående musikkapell, hvilket stod 
under ledning af direktör Böhme; äfven 
åt hjälpbehöfvande musiker var hans 
hand alltid öppen. LMA 1857. 

A deux mains (fr.), för två händer. 

Adgo = adagio. 

Adiaphon, ett piano med stämgafflar 
i st. f. strängar. Klaviaturen står i för- 
bindelse med en hammarmekanism, som 
anslår en rad stämgafflar; omfånget 
vanligen 5 oktaver F-f^ Tonen är svag 
men ren och af en underbar mild be- 
slöjad färg. Ett a. i instrumentalmuseet 
i Köpenhamn har beteckningen: Deut- 
sche Adiaphon Fabrik, Fischer uud 
Fritsch, Leipzig (Patent 1882). Tyvärr 
vann instrumentet ej den utbredning 
det förtjänat; hör numera blott till de 
många experiment inom instrument- 
fabrikationens område, som ej vidare 
utvecklats af brist på intresse från all- 
mänhetens sida. 

Adirato, vredgadt. 

Adjuvant, den som i kantors eller or- 
ganists frånvaro förrättar dennes tjänst. 

Adler, G u i d o, f. 1.11.1855 i Eiben- 
schiitz i Mähren; framstående musik- 
historiker; 1878 dr. juris i Wien; 1880 
dr. phil. på en afhandling om de histo- 
riska grundklasserna i det kristna väs- 
terlandets musik; 1881 docent i musik- 
historia vid universitetet i Wien och 
1885 professor i musikhistoria och mu- 
sikteori i Prag; 1898 E. Hanslieks efter- 
följare som ord. professor i samma äm- 
ne i Wien; grundade 1884 tillsammans 
med Chrysander och Spitta Vierteljahrs- 
schrift fiir Musikwissenschaft; leder 
"Denkmäler der Tonkunst in Öster- 
reich". A:s hufvudsakliga skriftställar- 
verksamhet har rört sig om medeltidens 
musik, för hvilken gren af musikhisto- 



rien han 1909 kallat till lif en interna- 
tionell sammanslutning för katalogise- 
randet och utgifvandet af de medeltida 
musiktraktater, som ännu äro otryckta. 
Såsom bidrag till den nyare musikens 
historia har han 1904 utgifvit en syn- 
nerligen god Wagnerbiografi. 

Adlerbeth, Gudmund Göran, f. 
21. 5. 1751 i Jönköping, f å Ramsjöholm 
7.10.1818; statsman och skald; intresset 
för musiken vann han särskildt vid 
operan och har förvärfvat sig en aktad 
plats inom musiklifvet under Gustaf 
III:s tid genom författandet af texten 
till Naumanns opera "Cora och Alonzo", 
med hvilken k. teatern invigdes 1782. 
Under åren 1771 — 77 var han Musikali- 
ska akademiens sekreterare. 

Ad libitum (ad. Ii b.), efter behag; 
långsammare eller snabbare efter be- 
hag; brukas äfven om ett instrument, 
som allt efter önskan kan undvaras. 

Ado = adagio. 

Adornamento (it.), utsmyckande. 

A due, tvåstämmigt, el. stycket bör 
utföras af två personer; a due s t r o- 
menti, a due corde öfver dubbel- 
noter i violinstämman betyder, att de 
få delas mellan spelarna. 

Adufe (arab.), tamburin. 

Ad una corda, på en sträng; på piano: 
spel med pianissimopedalen. 

A dur (fr. la majeur, eng. a major), 
tonart med tre ^ för c, f och g (fiss moll 
parallelltonart). 

Advokaten Patelin, buff aope- 
rett i 1 akt; libretton efter en fransk 
fars från medeltiden, bearbetad af De 
Leuven och Langlé (Maitre Pathelin), 
fritt öfversatt af E. G. KathofE (några 
originalverser tillagda af D. Hwasser 
och J. Jolin), musiken af J. Foroni; gif- 
ven å kgl. teatern 8 gånger under år 
1858 (återupptagen på 70-talet samt 1894, 
1908). Å Göteborgs teater gafs stycket 
första gången 1873. 

Ae . , ., se äfven E . . . 

A e g I é, operabalett i 1 akt, orden af 
Laujon, öfversättning af G. G. Adler- 
beth, musik ordnad af H. F. Johnsen; 
uppfördes å rikssalen i Stockholm 1774, 
som divertissement i skådespelet "Bir- 
ger Jarl och Mechtild"; upptogs 1775 
å Bollhuset som själfständigt stycke. 

Aeneas i Cartago, opera af Jo- 
sef Kraus; seDido och Aeneas. 



8 



Aeoline — Afrika 



Aeoline, en 8 fots rörstämma i orgeln, 
endast förekommande i pedalen; har sitt 
namn af eolsharpan. 

Aeolodikon, klaviaturinstrument med 
stålsträngar, hvilka bringas att ljuda 
genom luftens inverkan (vindharmoni- 
ka); flera experiment gjordes med in- 
strumentet i början på 1800-talet; blef 
så småningom ersatt af vårt nuvarande 
harmonium. En slags öfvergångsform 
mellan ae. och harmonium är Aelomelo- 
dikon, där strängarna ersatts eller för- 
stärkts med bleckpipor. 

Aelopantalon, ett i pianot inpassadt 
aeolomelodikon. 

Aequalis (lat.), i katolska missaler an- 
vändt i st. f. unison. 

Aequisonus (lat.), lika klang, enklang 
mellan toner af lika höjd. 

Aequo animo (lat.), med lugn, mått- 
fullt. 

Aerophon, se Harmonium. 

Aevia, förkortning af halleluja genom 
utelämnande af konsonanterna (a-e-u-i- 
a); ibland förkortas samma ord: HaVa, 
HaFah, hvilket då vid melismerna i slu- 
tet på en mässtext har samma betydelse 
som Aevia. 

[Den] Afbrutna offerfesten, 
Das unterbrochene Opferfest, skådespel 
med sång i 3 akter, orden af J. Huber; 
gifven 1 ggn i Wien 1796 (italiensk som 
Il sacrifizio interrotto, Dresden 1798); 
svensk imitation af Axel Bergh Zach- 
risson (C. G. Nordforss), musiken af Pe- 
ter von Winter; i Sverige med dansdiver- 
tissement af L. Deland; gafs å kgl. tea- 
tern åtskilliga gånger under förra hälf- 
ten af 1800-talet, första gången 1812, se- 
dan i omarbetad öfversättning 1817 och 
1835; tillsammans ej mer än 10 gånger. 

Af dig förordnad, store Gud!, 
psalm 316; Haeffner hänvisar till mel. 6. 

Af dig, o Gud! jag kallad är, 
psalm 37; Haeffner hänvisar till mel. 6. 

Af djupsens nöd, o Gud!, psalm 
182; Haeffner 182; mel. motsvarar nr 99 
i koralpsb. af 1697; går tillbaka till tysk 
koral (Zahn 4437: Aus tiefer Noth schrei 
ich zu dir) af 1524 (Joh. Walter); kan 
påvisas i Sverige på 1630-talet (Kalmar) 
och i Danmark 1569 (Thomissön). 

Af helig längtan hjärtat 
slår, psalm 158; Haeffner 158; motsva- 
rar nr 199 i koralpsb. af 1697; går till- 
baka till tysk koral (Zahn 383: Christ 



der du bist der helle Tag) af 1565; kan 
påvisas i Sverige redan på 1550-talet 
(En liten Sångbok) och i Danmark 1569 
(Thomissön). 

Af hjärtat hafver jag dig 
kär, psalm 221; Haeffner hänvisar till 
mel. 221. 

Af himlens här den Högstes 
makt, psalm 140; Haeffner 140; motsva- 
rar nr 140 i koralpsb af 1697; kan ej på- 
visas i utländsk källa och saknas äfven 
i svensk före 1697. 

Af himlens höjd oss kommet 
är, psalm 63, Haeffner 63; mel. motsva- 
rar nr 132 i koralpsb. af 1697; går till- 
baka till tysk koral (Zahn 346: Vom 
Himmel hoch da komm' ich her) af 
1539; kan påvisas i Sverige fr. o. m. 
1619 (Rhezelius) och i Danmark 1569 
(Thomissön). 

Af rikedom och världslig 
fröjd, psalm 280; Haeffner 280; motsva- 
rar nr 27 i koralpsb. af 1697; går till- 
baka till tysk koral (Zahn 4441 a: Wc 
Gott der Herr nicht bei uns halt) af 
1537; kan påvisas i Sverige först 1694 
(Riddarholmskyrkan); i Danmark där- 
emot redan 1569 (Thomissön). 

Affabile, angenämt. 

Affanato, oroligt, ängsligt. 

Afferni, U g o, f. 1. 1. 1871 i Florens; 
framstående dirigent; har särskildt in- 
lagt stora förtjänster som ledare för 
orkesterföreningens konserter i Liibeck 
1897—05; är sedan 1905 dirigent för kur- 
kapellet i Wiesbaden; gift med violini- 
sten Mary Bramner och har tillsam- 
mans med henne anordnat mycket om- 
tyckta kammarmusikaftnar; har som 
kompositör endast gjort sig känd genom 
operan "Potemkin an der Donau" (1897) 
samt några smärre pianosaker och sån- 
ger. 

Affetto (lit.), affettuoso, affet- 
tuosamente, con affezzione, li- 
delsefullt, känslofullt, uttrycksfullt. 

Affisch, anslag. 

Afflitto, afflizione (it.), sorgbundet. 

Affrettando, affrettoso, raskare, 
ilande. 

Af koppling på en orgel; se utlös- 
ning. 

Afrika. Musiken i A. har mera än i de 
andra världsdelarna bevarat sin ålder- 
domliga skapnad. Det utmärkande för 
melodibildningen är korta fraser hvilan- 



Afstånd — Afzelius 



9 



de på ackordisk-pentatonisk grundval, 
skarp rytm, det senare beroende på 
dansens stora betydelse såsom ackom- 
pagnement till musiken. Rörande mu- 
sikinstrumenten utmärker sig A. för den 
rika användningen af blås- och slagin- 
strumenten men den i allmänhet ringa 
utbildningen af stränginstrumenten. I 
medelpunkten för musikintresset står 
hornet formadt af en elefantbeta, tämli- 
gen allmänt ansedt som ett "kungligt" 
instrument. Af speciellt afrikanska in- 
strument kan nämnas "Sansa", (s. d.), 
vanligen kallad "negerharpa". Från det 
egentliga Afrika måste hela norra delen 
frånräknas såsom stående under arabisk 
inverkan, likaså Egypten och Abyssini- 
en såsom hvilande på andra kulturella 
förutsättningar än den ursprungligen 
afrikanska. Under arabisk inverkan står 
likaledes östra kusten till Sansibar samt 
äfven delar af inre Kongo. Europeisk 
gestaltning har melodibildningen i län- 
derna norr och öster om Guineabukten. 
Den genuina afrikanska musiken finnes 
däremot ännu i någon mån bibehållen 
hos folken omkring Atacama-öknen och 
norr därom vid Sambesi-floden. — Se i 
hufvudsak: Wallaschek, Primitive mu- 
sic och Anckermann, Die afrikanisehen 
Musikinstrumente. 

Afstånd mellan tvenne toner, se i n- 
tervaller. 

1. Afzelius, Arvid A u g u s t, f . 6. 5. 
1785 i Hornborga, Västerg., t i Enkö- 
ping 25. 9. 1871; prästman, häfdatecknare, 
skald; de verk, som fästat A:i namn äf- 
ven vid musiken, ha hufvudsakligen va- 
rit "Svenska folkvisor" 1814 — 17 och 
"Traditioner af svenska folkdanser" 
1814 och 15. En tämligen god minnes- 
teckning af Olof Åhlström ("Tonsiaren 
O. Å:s minne") utgaf han 1867. Molin 
ger honom i "Geijerstudier" det efter- 
mälet, att han "knappast ägde några 
musikaliska kunskaper". Angående re- 
digeringen af samlingen Sv. folkvisor 
säger samma förf.: "Geijer har nog fått 
tjänstgöra inte bara som poet utan äf- 
ven som musikaliskt smakråd. Själfva 
arbetet med melodiernas sättning åter 
hade genom Geijers förmedling Hajffner 
åtagit sig." Det är nog att gå för långt 
att förneka A. alla musikaliska kunska- 
per. Själf spelade han allt sedan ung- 
domstiden flöjt och tog rätt liflig del i 



Stockholms musiklif, under den tid han 
vistades där (1811 — 21; sedan kyrkoherde 
i Enköping till sin död); själf hade han 
önskat, att Åhlström skulle öfvertaga 
musikredigeringen af folkvisorna, men 
Geijer kom hindrande emellan. I gen- 
gäld öfverlät han utgifvandet af dan- 
serna åt Åhlström. A. tog äfven direkt 
del i denna rent musikaliska publikation 
och meddelade alla de dansmelodier han 
kände från sin hembygd. Mest bekant 
har A. blifvit genom sin text till Näckens 
polska: "Djupt i hafvet". Själf säger 
han sig ha hört mel. första gången af 
en småländsk flicka 1810, då "den väckte 
hos honom beslutet att samla svenska 
folkets sånger och melodier". Mel. tryck- 
tes första gången 1812 i tidskriften Idu- 
na, då med A:i text. Om mel:s och tex- 
tens äldsta historia se T. Norlind, Stu- 
dier i sv. folklore s. 125. A. bibehöll 
hela sitt lif samma varma intresse för 
tonkonsten, ett intresse, som ej minst 
framträder i hans stora arbete "Svenska 
folkets sagohäfder" och hans diktsam- 
ling "Afsked från sv. folkharpan". 

2. Anders Johan A., brorson till 
A. A., f. 13.12.1817 i Alingsås, t 14.1. 
1865; student 1847 i Lund; tillhörde un- 
der studenttiden Otto Lindblads närma- 
ste krets och sjöng som 1. tenor vid flera 
af studentkvartettens konserter; upp- 
trädde som skald under signaturen 
'A f z c' med samlingarna: "Vårminnen" 
1845, "Frids- och stridsbilder" 1850. Till 
en del af dessa satte Otto Lindblad mu- 
sik ("Erotisk fantasi", "På insjön"), till 
andra däremot han själf. A. var god 
flöjtist och pianist. 1848 deltog han som 
frivillig i danska kriget och blef 1855 
tullinspektor i Simrishamn. 

3. D a v i d a A. f. Larsson, f. 1866 i 
Göteborg; berömd altsångerska; elev af 
A. Hallen och Fr. Arlberg; 1891 sjöng 
hon å en konsert i Göteborg och året 
därpå i Stockholm vid Musikföreningens 
uppförande af Mendelssohns Elias; vann 
mycket bifall på grund af sitt uttrycks- 
fulla föredrag och sin vackra röst; bi- 
trädde sedan under tiden 1892 — 96 vid 
konserter i hufvudstaden och landsor- 
ten; 1896 studerade hon för Iffert i Dres- 
den; A. uppträdde äfven på konserter i 
nyssnämnda stad och berömdes för sin 
"ädla tonbildning, varma känsla och go- 
da skola". Konserterade äfven i Berlin, 



10 



Agander — Agrell 



Braunschweig m. fl. tyska städer. 1900 
— 2 var hon engagerad vid kgl. teatern 
i Stockholm, där hon uppträdde som 
Orphens, Amneris, Azucena m. fl. A. gif- 
te sig 1885 med språkmannen J. Arvid 
A. men skilde sig längre fram från ho- 
nom; sedermera gift med musikdir. C. 
Bohlin. Sedan 1902 har A. ägnat sig åt 
konsertsång. A. torde afgjordt vara vår 
främsta oratoriesångerska. 

Ägande r, Pagander och Vin- 
berg, en på sin tid utomordentligt po- 
pulär trio af Du Puy (texten af Vale- 
rius), hvilken gaf anledning till en ko- 
medi i en akt med sång (af C. G. Nord- 
forss) med samma namn ("Agander och 
Pagander eller En afton på källaren") 
och musik äfven af Du Puy, denna ko- 
medi gafs å operan i Stockholm 8 gånger 
under åren 1818 — 21, stycket återupptogs 
som "trio i kostym med sceneri" under 
trions ursprungliga titel 1857 och gafs 
under iVa år 17 gånger (på Mindre tea- 
tern). E. Åkerberg berättar i sin bok 
"Musiklifvet inom Par Bricole" om till- 
komsten af denna trio: De tre bröderna 
Preumayr (s. d.) införde tillsammans 
med E. Du Puy den flerstämmiga mans- 
sången a capella. Försök hade förut 
gjorts af de tre bröderna Borgstedt till 
2- och 3-stämmig sång "på ett visserli- 
gen mera dramatiskt än lyriskt sätt, 
enär sångerna icke blifvit af komposi- 
tören satta för duett eller trio, utan ut- 
fördes af sångarna ad libitum". Detta 
försök till samfälld sång utvecklades vi- 
dare af de tre bröderna Preumayr och 
för dem skref Du Puy bl. a. "A. P. V.". 
Då Wennerberg vid midten af århundra- 
det utgaf sina samlingar "De tre" och 
"Gluntarna", sammanställdes dessa sån- 
ger allmänt med denna trio (finnes ännu 
i handeln på V. Hansens förlag, Kphn). 

Agenda (lat.), föreskrifterna för ord- 
ningsföljden och den speciella gestalt- 
ningen af de gudstjänstliga handlingar- 
na särskildt inom evangeliska kyrkan; 
motsvarar katolska kyrkans rituale. 

Agazzari, A g o s t i n o, f. 2. 12. 1578 i 
Siena, t därst. 10.4.1640; c. 1600—1609 i 
Rom som kapellmästare vid tyska kolle- 
giet; sedan åter i Siena; utgaf bl. a. Dia- 
logici concentus, Venedig 1618, hvilket 
verk finnes i Tyska kyrkans bibliotek, 
Sthlm (nu i Mus. ak:s bibi.), A:s mest 



bekanta verk är eljest Sacrae cantiones, 
tryckt f. ggn 1602 — 1606 i fyra böcker. 

Agerholm, Edvard, f. 30. 9. 1866; 
dansk operasångare (tenor); debutera- 
de 1891 å kgl. teatern i Köpenhamn som 
Turridu i "Cavalleria rusticana"; har 
sedan dess varit en högt skattad kraft 
vid danska kgl. scenen. Roller: Faust, 
Ottavio i "Don Juan", Almaviva i "Bar- 
beraren", Wilhelm Meister, Rane i 
"Drott och Marsk" m. fl. 

Agevole, agevolezza (it.), lätt, be- 
hagfullt. 

Aggiustamente (it.), noggrant i takt. 

Agiatamente (it.), sakta, lätt. 

Agilita (it.), a g i 1 i t é (fr.), lätthet, 
rörlighet; lättare aiTangeradt. 

Agilmente (it.), muntert, lätt, ledigt. 

Agitato, agitamente (it.), oroligt, 
rörligt, jagadt, häftigt, våldsamt; agi- 
tato con passions, lidelsefullt, 
upprördt. 

Agnus Dei, Guds lamm; se mässa, 
r e q u i e m. 

Agoge (gr.), tempo. 

Agogik; namnet infördt genom H. Rie- 
mann (Musikalische Dynamik und Ago- 
gik, 1884); beteckning för sådana förän- 
dringar i tempo, som betingas af ett lif- 
ligare uttryck; i allmänhet går a. paral- 
lellt med dynamiken (styrkegraden), de 
mera betonade noterna uthållas ett 
grand utöfver sin valör, under det att 
de obetonade tagas något hastigare; det- 
samma gäller ej blott de enskilda no- 
terna utan äfven kompositionen i sin 
helhet. Agogisk accent, förläng- 
ning af en betonad nots tidsvalör, för 
att framhäfva den som motsats till en 
obetonad. 

Agon (gr.); den mus. agonen intog en 
framskjuten plats i de grekiska festspe- 
len, särskildt de pytiska spelen. 

1. Agrell, Johan, f. 1. 2. 1701 i Löt, 
Österg., t 19. 1. 1765 i Niirnberg; berömd 
svensk kompositör; studerade först vid 
Linköpings gymnasium, sedan vid Upp- 
sala universitet. Konung Fredrik I:s 
broder Maximilian af Hessen-Kassel an- 
tog honom 1723 till kammarmusiker hos 
sig; han kvarstannade här omkring 30 
års tid. Efter resor bl. a. i Italien blef 
han kapellmästare i Niirnberg år 1746 
och blef på denna post till sin död (dessa 
uppgifter förekomma alla i Gerbers mu- 
siklexikon). Diktaren Daniel Schubart, 



Agrell — Agricola 



11 



som synes ha varit personligen bekant 
med honom, yttrar i sin under andra 
hälften af 1700-talet författade bok 'Ide- 
en zu einer Ästhetik d. Tonkunst' (s. 208 
f.) följande: "A., denna stads kapellmä- 
stare, af födseln svensk. En sann konst- 
när, men kall natur: han spelade kyligt 
men korrekt; han komponerade kyligt 
men korrekt; stelt var hans sätt att upp- 
träda, stelt hans spelsätt; men han viss- 
te att aflägga räkenskap för hvarje 
not han skref. Han plägade säga: 'Mu- 
siken är en dold aritmetik. Om jag tar 
bort noterna och icke ser skelettet af 
den finaste räknekonst, så är min sats 
falsk. Hans pianostycken öfva handen 
särdeles väl; hans motetter och kyrko- 
styeken följa ytterst strängt rösternas 
natur. Vi äga ett rikt förråd af hans 
produkter, som kännare alltid skola 
skatta högt, emedan de röra sig på ax- 
larna af den finaste teori." Hans kom- 
positioner synas ha varit mycket om- 
tyckta på sin tid. I en uppgift från 
Niirnberg heter det: "A:s kompositioner 
voro på sin tid skattade mycket högt 
i flera städer. Han skref flera kon- 
serter, sonater, symfonier och cantater; 
framför allt voro hans fem serenader 
i bruk vid familjefester i Niirnberg." 
Förutom en stor mängd tryckta verk, 
bevara såväl svenska som utländska 
bibliotek flera handskrifter. Af de 
tryckta må nämnas: op. 2 Sei sonate per 
il cembalo solo, acc. da aleuni ariette, 
polonesi, e menuetti, Nrbg Haffner; op. 
3 Tre Concerti a cemb. oblig. viol. 1, 2, 
va e vcl., Nrbg; Concerto a cemb. obl. 
con 2 viol. va e vcl., Nrbg Schmid 
Vedova 1748; Concerto a cemb. obl. con 
2 v. va e vcl. Nrbg Bald. Schmidt 1761; 
Sonates p. clav. Nrbg Kiegel; 2 Sonates 
p. v. et cemb. Nrbg, Riegel. Handskrif- 
ter finnas bl. a. i Briissel, Königsberg, 
Berlin, Miinchen, Darmstadt, Sthlm (Mus. 
ak:s bibi.) o. Uppsala. Den sonatsats A. 
använder tillhör närmast öfvergångsti- 
den mellan suiten och sonaten (se härom: 
T. Norlind, Zur Geschichte d. Suite). 
Jämte menuetten som mellansats före- 
kommer äfven polonäsen. Som exempel 
på hans satssammanställningar må an- 
föras: Allegro — Grave — Aria — Trio 
— Aria d. c. — Menuett — Trio — Polo- 
näs — Allegro — Menuett (Uppsala 
12:3); Allegro — Largo — Allegro — 



Menuett — Trio — Gigue (Upps. 12: 4). — 
K. Valentin skref en biografi öfver A. 
(jämte porträtt) i Sv. Musiktidn. 1911: 4. 
Fetis ger i sitt lexikon en förteckning 
af A:s tryckta verk, af hvilka dock ej 
alla kunnat återfinnas. 

2. Agrell, J. J. f . 1804, f 16. 8. 1881 i 
Stockholm; notarie i Svea hofrätt; var 
en skicklig violinspelare och medlem af 
den berömda Falkenholmska kvartetten. 

3. Hans dotter Anna A. (f. 1850, f 
1880) utbildade sig till skicklig violin- 
spelerska hos Leonard i Paris. 

1. Agricola, Alexander, f. c. 1446 i 
Nederländerna, t 1506 i Valladolid; en 
af 1400-talets mera betydande komposi- 
törer; intill år 1474 var han sångare i 
Sforzas kapell i Milano; stod sedan i 
hertigens af Mantua tjänst och 1491 i 
Filip den skönes; 1505 begaf han sig till 
Filip I af Spanien. I Petruccitrycken 
af 1501 — 03 träffas fiera sånger af honom 
och 1504 utgaf samma förläggare ett 
band mässor af honom. 

2. Martin A., f. 6. 1. 1486 i Sorau, t 
10. 6. 1556 i Magdeburg, betydande mu- 
sikskriftställare, särskildt bekant ge- 
nom arbete Musica instrumentalis 
deutsch (1529 första uppl.; nytryck af 
Eitner; Upps. bibi. äger ett ex. af orig.- 
uppl.); detta arbete stöder sig närmast 
på en beskrifning af samtidens musik- 
instrument af Virdung. Af komposi- 
tionerna utkom efter hans död en se- 
dermera tämligen anlitad skolsångbok: 
Melodiae scholasticae 1557. En koralbok 
af honom utgafs 1552 af G. Thymus. 

3. G e o r g Ludvig A., f. 25. 10. 1643 
i Gross-Furra, Schwarzb.-Sondershausen, 
t 20. 2. 1676 i Friedenstein, Gotha; 
efter univ.-studier och förvärfvad ma- 
gistervärdighet ägnade han sig åt mu- 
siken och blef kapellmästare hos fur- 
sten af Friedenstein, Gotha; af hans 
kompositioner förvarar Upps. bibi. i 
handskr. en motett (tabulatur): "Ich 
will schweigen" för 4 röster och 4 strå- 
kar. 

4. Johann Friedrich A., f. 4. 1. 
1720 i Dobitschen vid Altenburg, f 6.12. 
1774 i Berlin; musikteoretiker och peda- 
gog; elev af J. Seb. Bach i Leipzig och 
Quantz i Berlin, 1751 hofkomponist och 
1759 efter K. H. Graun dirigent för 
kungl. kapellet. De flesta af hans ope- 
ror och andra verk glömdes fort. En- 



12 



Agujari — Ahlström 



dast hans musikteoretiska arbeten lefde 
längre: 1757 öfversatte han Tosis sång- 
skola; var medarbetare i Adlungs "Mu- 
sica mechanica organoedi" och Sulzers 
"Theorie der schönen Kiinste"; skref en 
del skrifter i polemiskt syfte mot Mar- 
purg. 

Agujari, Lucrezia, "La Bastar- 
deli a", f. 1743 i Ferrara, f 18.5.1783; 
sångerska; sjöng i Florens, Milano, Lon- 
don m. fl. städer och väckte öfverallt 
beundran på grund af sitt fenomenalt 
stora tonregister; hon drillade ännu pä 
trestrukna f och sjöng fyrstrukna c. 

1. Ahlberg, Axel Victor Heri- 
b e r t, f. 1814 i Ronneby; student i Lund 
1828; tandläkarex. i Köpenhamn 1843; lä- 
kare i Karlskrona. Under sin student- 
tid var A. en mycket anlitad sångare, 
som Otto Lindblad tidigt fäste vid sin 
första kvartett (1. bas); var särskildt 
omtyckt som Bellmanssångare; sjöng 
flera gånger på Lindblads konserter i 
Lund och Malmö och väckte sådant bi- 
fall, att det en tid var tal om hans 
engagerande vid k. operan. Sedan han 
bosatt sig i Karlskrona var han en myc- 
ket intresserad deltagare i därvarande 
musiksällskap. 

2. Magnus A., f. 4. 9. 1876 i Stockholm; 
violinist; elev af konserv, i Sthlm 1890 
(F. Book); anställd i hofkapellet 1892; 
1897 Beskow-stipendiat; studerade i 
Briissel för César Thomson, i Berlin för 
Kor Halir; lärare i altviolin vid kon- 
servatoriet 1909; sedan 1902 ord. 1. violi- 
nist i hofkapellet i Stockholm. 

1. Ahle, Johan R u d o 1 p h, f. 24. 12. 
1625 i Miihlhausen, f därst. 9.7.1673; or- 
ganist och kompositör; kantor i Erfurt 
1646, organist i Miihlhausen 1654, råds- 
herre därst. 1656 och 1661 borgmästare. 
Af hans kompositioner har Uppsala 
bibliotek: Neu-gepflantzter Thiiringi- 
scher Lustgarten 1657, 1658; Nebengang 
1663. Af de öfriga må nämnas: Geist- 
liche Dialoge 1648, Kammersonaten 1650, 
Chormusik 1668. I handskr. äger Upps. 
bibi. en Aria för 4 stämmor, 2 violiner 
och orgel: "Ich armer Siinder", samt en 
Aria för 4 stämmor med b. c: Ach las- 
set uns zu Gott" (V. M. c. 1: 1—2; I. M. 
tab.). Ett urval af hans verk utgaf 
Joh. Wolf i Denk. deutsch. Tonkunst. 

2. Johan Georg A., den förres 
son, f. i Miihlhausen 1651; f därst. 1706; 



efterträdde sin fader som organist; blef 
äfven rådsherre; utgaf: Geistl. Andach- 
ten 1671, Unstruhtische Terpsichore, 
Instrumentalische Friihlingsmusik 1675, 
76 m. fl. 

1. Ahlström, Jakob N i k 1 a s, f . 5. 6. 
1805 i Visby, f 14.5.1857 i Stockholm; 
produktiv och på sin tid äfven populär 
kompositör; blef student i Uppsala 1824; 
efter att ha varit dirigent vid en del 
resande teatertrupper tog han dir.- 
examen vid Mus. akad. 1831; var sedan 
1832 — 42 dir. mus. och organist i Väs- 
terås; 1842 — 54 var han kapellmästare 
vid mindre teatern i Stockholm, därefter 
1854 — 36 vid Humlegårdsteatern och sist 
1856 till sin död vid Ladugårdslands- 
teatern. Jämte dessa direktörsbefatt- 
ningar vid teater var han fr. o. m. 1847 
dir. vid kgl. 2:dra lifgardet och fr. o. m. 

1854 organist i Hedvig Eleonora kyrka i 
Stockholm; 1857 utnämndes han till or- 
ganist i Stora Skedvi i Dalarne men 
hann ej tillträda platsen; 1854 öppnade 
han ett institut för harmoni och instru- 
mentation efter Logiers metod i hufvud- 
staden. — Af hans produktion må näm- 
nas: musiken till 102 uppförda teater- 
stycken, däribland de på sin tid mera 
bekanta: Agne, Positivhataren, Rin- 
garen i Nötre Dame, Hinko och Urdur, 
Döden fadder; skref öfver 600 mellan- 
aktstycken; en stor pianokonsert och 
vokalsymfoni, flera pianosaker; utgaf 
1852 en "Musikalisk fickordbok" och 

1855 "Trehundra nord. folkvisor f. en 
röst o. p." samt 1845 tills, med P. C. Bo- 
man "Valda sv. folksånger, folkdanser 
o. folklekar" (som nr 1 i denna publi- 
kation flnnes f. f. ggn i tryck: "Du gamla 
du friska", i ord och musik); 1839 utkom 
"Melodierna till de vid den allm. guds- 
tjänsten brukliga koraler för skolung- 
dom"; tills, med J. W. Söderman utgaf 
han "Kupletter sjungna ä Stockholms 
teatrar." — J. M. Rosén skrifver i "Någ- 
ra minnesblad" I s. 104 ff. följande om 
honom under Uppsalatiden: Hos A. och 
Hernholm sjöngs både för- och efter- 
middag, där spelades ä quatre mains, 
duetter och trior, där komponerade A. 
sina bästa saker, som dock alla i tidens 
längd gått förlorade, ty de hafva icke 
blifvit tryckta, t. ex. en trio för piano, 
violin och vlc, en stor polonäs (E-dur) 
för piano, med ork.-ack. (som han exe- 



Ahlström 



13 



kverade en gång vid en konsert, som 
han gaf i Gustavianum) o. s. v. Allt 
svärmade den tiden för Spohr, och så 
äfven A., hvilket märktes på hans kom- 
positioner. Ensidig var dock A. icke, 
tog intryck af allt skönt utan fördom 
och hörde ej till dem, som först försik- 
tigtvis titta efter på titelbladet komposi- 
törens namn, för att veta, hvad de skola 
döma. Och så var han den tiden mycket 
liflig till lynnet och sorglös — en sann 
konstnärsnatur, såsom han förekom mig, 
hade någonting originellt i så väl sina 
kompositioner som sin personlighet — 
något som på senare tider syntes öfver- 
gifva honom — , tog dagen som den 
kom och låg visserligen i Uppsala för 
att taga kameralexamen och på grund 
af den komma in i räkenskapsverken, 
men därmed blef naturligtvis ingen- 
ting af — och så sade han en vacker 
dag de akademiska studierna farväl, 
för att följa med Djurströms trupp som 
musikdirektör. Så blef han musikdirek- 
tör och domkyrkoorganist i Västerås, 
hvilket han lämnade för att emottaga 
kapellmästareplatsen vid Lindebergs tea- 
ter, blef musikdirektör vid Andra lifgar- 
det samt hade då och då kompositions- 
uppdrag, äfven från kgl. teatern; dock 
syntes hans genius hafva öfvergifvit 
honom, ty af allt det myckna, som kom 
till offentligt uppförande, var intet som 
höjde sig öfver medelmåttan eller vitt- 
nade om sann inspiration, såsom fallet 
dock var med hans kompositioner från 
Uppsalatiden. Näringssorgen hade väl 
mycket inverkat, dock har mången kom- 
positör varit långt mindre gynnad af 
lyckan (egentligen hade A. i detta fall 
ingenting att klaga öfver) utan att där- 
för låta nedslå sig — men så var det, 
han var vunnen för konstnärerna, för 
befattningarna, för familjen, men för- 
lorad för konsten. Hans lynne hade äf- 
ven blifvit förstämdt, och knappast 
skulle de, som känt A. i Uppsala och 
kände honom i Stockholm, ha trott att 
det var "samma människa". En akt- 
ningsvärd bana gjorde han i alla fall, 
men mera solbeglänst hade den kunnat 
blifva, om han hållit hvad han i Upp- 
sala syntes lofva: att öfvergifva fader 
och moder och blifva när konsten. I 
Uppsala var nämligen A. konstnär, i 
Stockholm — "handtverkare". — Samma 



ytlighet, som råder i kompositionerna, 
framträder äfven i folkvisearbetena. 
Alla melodierna äro tagna från andra 
insamlare framför allt R. Dybeck. Af 
minnesteckningar om honom hänvisas 
utom ofvanstående till: A. Blanche, 
Minnesbilder; M. J. Crusenstolpe, Medal- 
jonger o. statyetter; Minnesteckn. i Ny 
tidn. f. Mus. V: 22; "Ur J. N. A:s an- 
teckn." Sv. Musiktidn. 1889: 9. 

2. J o h a n Alfred A., f. 1. 1. 1833 i 
Sthlm, t därst. 26.3.1910, hufvudsakli- 
gen känd som kompositör af manskvar- 
tetter; skötte redan vid 13 års ålder or- 
geln i Änkehusets kyrka och fortsatte 
därmed till 1847; tog skollärareex. 1848 
och organistex. 1849; sistnämnda år blef 
han organist i Tyska kyrkan och 1851 
t. f. kantor därst.; 1853 organistex. vid 
Mus. ak. med högsta betyg och utbildade 
sig sedermera 1867 i artistklassen för 
Joh. Fredr. Berwald; 1873—90 organist 
i Katolska kyrkan; verkade äfven som 
kompositör för denna församling. A:8 
tonsättarverksamhet rörde sig hufvud- 
sakligen på manskvartettens område, 
där han äfven uppträdde som lycklig 
arrangör. Hans produktion på detta 
område har varit ovanligt rik. En stor 
del af hans tonsättningar ha stått såväl 
på studentsångarnes som andra körers 
program; få arrangement af Bellmans- 
sånger ha vunnit en sådan spridning 
som hans. Som dirigent var han mycket 
anlitad i Stockholm bl. a. af Stockholms 
allm. sångförening. Folksångföreningen 
och Typografiska föreningens sångkör. 
Äfven i Stockholms större ordenssäll- 
skap var han en nitisk medlem, fram- 
för allt i Par Bricole, där han fr. o. m. 
1857 var medlem och äfven beklädde 
en mängd musikaliska förtroendeposter. 
E. Åkerberg, detta sällskaps musikaliske 
minnestecknare, yttrar om honom: "A. 
var en entusiastisk ordensbroder. Utom 
åt Bricole ägnade han sig äfven åt Fri- 
mureriet. Timmermansorden, Coldinu, 
Neptuniorden och W:6. I Frimureriet 
var han organist; i Coldinu och Neptu- 
nerna hade han sången om hand. Hans 
inträde i Bricole sammanfaller med den 
sångens glansperiod inom sällskapet, då 
Bricolekören under Andreas Randels 
ledning gästades af sådana förmågor 
som Arnoldson, Willman, Sandström, 
Uddman, Dahlgren m. fl. I dessa min- 



14 



Ahlström — Aichinger 



nen lefde han till sin död. En följd af 
denna oerhörda beundran för dessa bort- 
gångna blef också, att han blef en svår 
kritiker på nyare tiders sångare. År 
1872 tillerkändes honom den Wester- 
strandska medaljen." I M. Rystedts för- 
teckning öfver manskvartetter sjungna 
i Sverige intill år 1883 (A. Lindgren, 
Mus. Studier s. 209) står A. med 7 sånger. 
1850-talets stora samling manskvartetter 
Odinslund o. Lundagård upptager tre 
kvartetter: "Slumra Ijufva", "O flyn, o 
flyn! I klara silfvertoner", "Jag minnes 
dig i lummig lund". Af dessa är den 
första hans mest bekanta sång och fler- 
faldiga gånger omtryckt. 

Ahna, Heinrich de, f. 22. 6. 1835 i 
Wien, t 1. 11- 1892 i Berlin; violinvirtuos; 
utbildad hos Mayseder i Wien och sedan 
af Prags konservatorium; efter konsert- 
resor i Tyskland, Holland, England slog 
han sig 1862 ned i Berlin och blef med- 
lem af hof kapellet; 1868 konsertmästa- 
re; 1869 lärare vid kgl. Hochschule f. 
Musik. 

Ahnfelt, Oskar, f. 21. 5. 1813 i Gullarp 
(Lunds stift), t i Karlshamn 22.4.1882; 
resepredikant och andlig musiker samt 
guitarrspelare; blef student i Lund 
1829 och begaf sig 1840 till Stockholm 
för att studera musik. J. M. Rosén om- 
talar i Några minnesblad I, 112, att en 
af honom 1839 komponerad Polonäs af 
A. arrangerades för 6 guitarrer. Vid 
bevistandet af en predikan erfor han 
andlig väckelse, och C. O. Rosenius blef 
sedan hans vän och ledare. Han uppe- 
höll sig med musiklektioner och konser- 
ter samt började 1849 som lekmannapre- 
dikant resa omkring i Sverige samt äf- 
ven Norge och Danmark. A. började 
alltid sina föredrag med att afsjunga 
några af sina egna sånger ackompag- 
nerande sig på guitarr. Under åren 1850 
— 77 utgaf han "Ahnfelts sånger", en 
samling, som vann en utomordentlig 
spridning på sin tid. Sångerna äro här 
antingen komponerade af honom själf 
eller tagna ur andra andliga sångsam- 
lingar. Ett fåtal äro af namngifna ton- 
sättare (Mendelssohn, Haeffner o. a.). 
Jämte sångstämman finnes ett guitarr- 
och ett pianoackompagnement. Ända 
till år 1879 fortsatte han sina resor. 
Höljer nämner om hans guitarrspel, att 
det röjde färdighet och smak. Som vir- 



tuos på guitarr lät han höra sig med 
bifall i Stockholm och landsorten. Vid 
sina konserter begagnade han en af ho- 
nom själf konstruerad 10-strängad gui- 
tarr med två halsar; öfver den ena af 
dessa, som saknade gripbräde, löpte de 
4 nytillkomna bassträngarua. En del af 
hans melodier finnes ännu i frireligiösa 
sångböcker, eljest äro de flesta nu för- 
svunna. 

Ahnger, Alexandra, f. i Kuopio 15. 
5. 1859, sångerska; studerade först i Pe- 
tersburg, sedan 1877 vid Helsingfors' 
musikinstitut, där hon 1885 afslutade 
sin utbildning; fortsatte sedan i Dresden 
för Hildach intill 1888; sångstudier i 
Paris för m:me Disiréé Artöt, m:me 
Colonne och Devilliers 1890, 94, 1900 och 
1906; följt undervisningen hos m:me 
Marchesi och Duvernoy i Paris och Hey 
i Berlin. Sånglärarinna vid Nya sv. 
samskolan och blindinstitutet i Helsing- 
fors 1893—1906; sedan 1906 anställd som 
lärare i solosång vid Helsingfors' musik- 
institut. Som sångerska har A. uppbu- 
rit alt- och mezzosopranpartierna i Men- 
delssohns Athalia, Schumanns Para- 
diset o. Perin, Beethovens 9. symfoni, 
Missa solemnis, Bachs Höga mässa, 
Händels Samson, Liszts Kristus; har 
dessutom konserterat i Helsingfors och 
landsorten. Vid operan har A. sjungit 
Louhi i Merikantos "Polijan nieto", 
Taina i Melartins "Aino" och Katri i 
Palmgrens "Daniel Hjort". 

Aiblinger, Johan Kaspar, f. 23. 2. 1779 
i Wasserburg vid Inn, t 6. 6. 1867 i Miin- 
chen; kapellmästare och komponist; ut- 
bildade sig först i Miinchen och Berga- 
mo; lefde 1803— 11 i Vicenza, sedan såsom 
andre kapellmästare i Venedig; blef 1819 
ledare för italienska operan i Miinchen 
och 1826 kapellmästare. 1833 var han 
åter i Bergamo. Hans kyrkokomposi- 
tioner äro mest bekanta (mässor, lita- 
nier, requiems, psalmer, offertorier m. 
fl.); skref äfven operor, hvilka dock 
gjorde mindre lycka. 

Aichinger, Gregor, f. c. 1565 i Re- 
gensburg, t i Augsburg 21. 1. 1628; orga- 
nist och kompositör; studerade i Rom 
och blef sedan organist hos Fugger i 
Augsburg. Uppsala bibliotek bevarar 
af honom: Liturgica s. sacra officia ad 
dies festos Mariae, 1603; af öfriga må 
nämnas: Sacrse cantiones 1590, Cantio- 



Aida — Akademi 



15 



nes ecclesiasticee 1603, Flores musici 
1626. 

Aida, italiensk opera i 3 akter af 
Verdi, text af Ant. Ghislanzoni; skrifven 
för italienska operan i Kairo och upp- 
förd första gången vid dennas invig- 
ning 1871. Verdi erhöll i honorar: 80,000 
francs. Ämnet är egyptiskt. A. upp- 
fördes i Stockholm f. ggn 16.2.1880; re- 
dan 8. 11. 1882 hade operan kommit till 
sitt 50:de och 26. 11. 1891 till sitt 100:de 
uppförande; 27. 9. 1911 uppnådde den 
200:de gången. 

, Aigu (fr.), hög, skarp, fin; motsats 
grave, grof, låg ton. 

Air (fr.). 1. Aria, sångstycke, melodi, 
hufvudsakligen af franskt kynne; sär- 
skildt spridd öfver hela Europa blef a. un- 
der 1700-talet (se Bellmansmelodierna och 
deras musikaliska karaktär af fransk 
a.). 2. Dansstycke (air de danse från 
1600-talet, företrädesvis förekommande i 
suiterna (se härom T. Norlind, Zur 
Gesch. d. Suite s. 195). Mace, Musikes 
monument, 1676, karaktäriserar a. som 
dans närstående allemanden men något 
kortare och i raskare tempo. — A. d é- 
t a c h é, aria tillhörande en opera. 

Aiss = A j*. 

Akademi: förekommer inom musiken 
i tre betydelser: 1. sammanslutning af 
musikkunniga; 2. en undervisningsan- 
stalt; 3. konsert. Ursprungligen beteck- 
nade a. en trädgård i Athen, där Plato 
plägade föredraga sina filosoiiska läro- 
satser för sina lärjungar. Namnet upp- 
togs sedan af renässansens män och 
mot slutet af 1400-talet uppstå så små- 
ningom akademier i Florens, Neapel 
och Rom. Alla hade till uppgift att 
främja klassisk litteratur och konst. 
Till den senare hörde äfven musik. A:er 
omfattande specialgrenar inom littera- 
turen eller konsten bildades redan un- 
der 1500-talet i Italien, däribland flera 
"filharmoniska" ("musikälskarnas" a.: 
a. dei fllarmonici); jämte diskussioner 
öfver musikaliska ting föranstaltade 
man inom dem äfven musikuppföran- 
den. I Italien blefvo dessa musikaftnar 
i mänga fall hufvudsaken, och ordet a. 
såsom beteckning för konsert är ännu 
vanligt i detta land. A:er med samma 
syfte att uppföra musik, ofta med upp- 
gift att främja endast ett visst slag af 



musik, ha sedan efter italienskt mön- 
ster bildats äfven i Tyskland ("Sing- 
Akademien"). Af äldre a:er med detta 
syfte är den engelska: Academy of 
ancient music, grundad i London 1710 
och existerande till 1792, den berömda- 
ste. Denna fick till hufvudsaklig uppgift 
att bekantgöra 1500-talets vokalmusik. 
Vår svenske musiker J. H. Roman, som 
just vistades i London under denna aka- 
demis glansdagar, blef starkt påverkad 
af den gamla vokalmusiken och bibe- 
höll under hela sitt lif minnena från 
denna musik. — Under 1500-talets sena- 
re del upptogo de musikaliska akademi- 
erna i Italien till diskussion frågor rö- 
rande teater och opera. Ur denna spe- 
cialgren uppstod sedan under 1600-talet 
i Paris benämningen kgl. akademi på 
teaterföreställningar, och namnet öfver- 
gick att bli en beteckning på stora 
operan. Då Gustaf III i Sverige fick 
sig förelagd handlingen rör. Mus. aka- 
demien i Stockholm, fattade han kärlek 
till tanken, därför att han såg i den en 
hjälp i sin sträfvan för teaterns bästa. 
Stiftarna hade nog tanken mera riktad 
på den allmänna betydelsen af mus. ak., 
såsom ett samfund af kunniga män, 
hvilka ville främja tonkonsten. Konun- 
gen, som nyss återkommit från Pa- 
ris, tänkte helt säkert mera på St. ope- 
ran i Frankrikes hufvudstad. Från be- 
tydelsen af St. operan i Paris och dess 
prestationer har namnet sedan t. o. m. 
öfvergått att blott bli teaterbyggnaden 
(Academy of music i New York). — De 
musikaliska a:erna som vetenskapliga 
statsinstitutioner ha sitt ursprung i 
Frankrike, men gå tillbaka till renäs- 
sansens akademier. Den franska all- 
männa akademien (Institut de France) 
omfattar ännu alla litteraturens och 
konstens hufvudgrenar och har därför 
flera underafdelningar, en för språk och 
litteratur, en för skön konst, en för na- 
turvetenskaperna och en för juridiska 
fack, I afdelningen för skön konst in- 
går äfven musiken och genom belönin- 
gar, prisutdelningar, stipendier, vägle- 
dande utslag i musikaliska ting funge- 
rar den som en statsinstitution. Den 
svenska Mus. akademien var från bör- 
jan af sedd för samma ändamål och har 
bibehållit denna karaktär intill senare 
tider. Kgl. Mus. ak. i Berlin har ut- 



16 



Akademi 



vecklat sig på samma sätt som Pariser- 
akademien. Emellertid har ännu ett 
led inom musikakademierna tillkom- 
mit, nämligen främjandet af tonkonsten 
genom utbildandet af goda musici. Så 
länge musiken var en konst blott för 
fackmannen eller den utbildade världs- 
mannen, kunde inhämtandet af kunska- 
per i musiken endast gälla ett fåtal per- 
soner, å ena sidan för dem, som ville 
göra musiken till sitt lefvebröd, å an- 
dra sidan för det fåtal förmögna män, 
som hade råd till att jämte sin öfriga 
utbildning skaffa sig kunskap i musik. 
De senare skaffade sig privatundervis- 
ning af någon fackman för hög betal- 
ning, de förra utbildades af yrkesmusi- 
kerna gratis. Enligt 1600-talets musi- 
kerkontrakt ingick i hvarje lön äfven 
gratis utbildning af efterträdaren; ofta 
ålåg det kapellmästaren (så i Sverige 
på Gustaf Diibens tid) att öfvervaka, 
att undervisningen blef af den beskaf- 
fenhet, att kapellets heder upprätthölls 
och likgoda musiker alltid kunde er- 
sätta de gamla, då de gingo undan. Ee- 
dan på 1700-talet begynte emellertid 
musiken i hög grad att demokratiseras; 
hvarje ung man eller kvinna af borger- 
liga föräldrar borde kunna traktera ett 
instrument, och krafven på musikalisk 
duglighet stego också för fackmusiker- 
na, så att löntagarna ej kunde rätt 
fylla det åliggande de hade att utbilda 
sina efterträdande. Med 1700-talets an- 
dra del begynte redan virtuoskonserter- 
na, och följden däraf blef betydligt öka- 
de fordringar på en fackmusiker. Re- 
dan på 1760-talet uppträdde i Stockholm 
på Eiddarhuset virtuoser, som läto fol- 
ket beundra sin fingerfärdighet. En 
orkester på 1760-talet behöfde äfven mer 
än dubbelt så många musiker som hun- 
dra år tidigare. Krafvet på en verklig 
utbildningsanstalt för musiker var så- 
ledes särskildt trängande, och då man 
på 1770-talet tänkte på främjandet af 
tonkonsten, måste undervisningsfrågan 
komma i främsta rummet. Med Gustaf 
III begynte i Sverige, i likhet med för- 
hållandena i andra länder, hofkapellet 
att fästas vid kgl. teatern, och musik- 
intressena koncentrerades omkring tea- 
terns instrumentister och sångare. Öf- 
ver allt vid Europas centralhärdar för 
teater och musik var det särskildt ondt 



om de vokala krafterna. De instru- 
mentala tillhörde en gammal ärevördig 
institution af nästan medeltida anor, 
men den vokala delen hade under 1700- 
talets framhäfvande af instrumental- 
musiken blifvit en gren blott för ett få- 
tal sångvirtuoser. I Paris, där bristen 
på sångare var särskildt kännbar, grun- 
dade nu direktören för st. operan ("Aca- 
demie royale de musique") 1784 en "Eco- 
le royale de chant et de déclama- 
tion", i början blott för sångutbildnin- 
gen men sedan efterhand upptagande 
äfven komposition och instrumental un- 
dervisning. 1795 ändrades därför titeln 
till den mera allomfattande: "Conserva- 
toire national de musique et de décla- 
matiou." Detta konservatorium, som 
således från början stått i direkt förbin- 
delse med st. operan ("akademien"), 
blomstrade hastigt upp och efterföljdes 
därför af en mängd liknande i utlandet 
(Prag 1811, Wien 1817). I London, där 
man 1822 upptog tanken, gaf man ut- 
bildningsanstalten det gamla namnet: 
"Royal academy of music" eller på 
svenska: "Kgl. musikaliska akademien". 
Namnet a. har således ännu på 1800- 
talet kvar sin dubbla betydelse af stats- 
institution till främjande af tonkonsten 
(Paris, Berlin, Briissel, Stockholm) och 
utbildningsanstalt för musiker (London 
och delvis Stockholm). På 1830-talet vi- 
sa allmänt konservatorierna en viss af- 
tagande kraft, de börja bli "akade- 
miska" och ensidigt dyrka den äldre 
riktningen, en helt naturlig följd af all 
undervisnings karaktär att vara till för 
att visa de erkända formerna, de häfd- 
vunna lagarna för tonkonsten. De 
gamla utbildningsanstalterna begynna 
därför så smått att vid denna tid er- 
sättas af privata musikskolor af mer 
eller mindre officiell karaktär. Däri- 
genom går den gamla enhetstanken för- 
lorad, och skolorna förlora den kontroll 
en officiell skola alltid kan underkastas. 
Det begynnande 40-talet visar oss där- 
för musikundervisningen i Europas mu- 
sikcentra under två former: den "aka- 
demiska" med ett fåtal elever men 
strängt ordnad undervisning och den 
privata med en mångfald elever men 
med fullständigt okontrollerad under- 
visning. Högt upp öfver båda dessa 
höjer sig Leipzigs konservatorium, som 



Akademi 



17 



blir utgångspunkten för den nya rikt- 
ningen. Leipzigs kouservatorium öpp- 
nades 3. 4. 1843 af Mendelssohn och fick 
redan från början sådana lärare som 
Schumann i komposition, Ferd. David i 
violin, F. Becker i orgel, I. Moscheles i 
piano, jämte Mendelssohn själf. Det 
nya kons. var så tillvida privat, som 
ingen kgl. akademi eller kgl. opera hade 
utgjort utgångspunkten men likväl re- 
dan från början höjande sig upp öfver 
hvarje privatskola. Leipzigs kouserva- 
torium blef nu eu tid medelpunkten för 
den nya riktningen, "den romantiska", 
och mot denna rycker Berlins kgl. hög- 
skola, och Berlinerkretsen af musiker 
omkring henne in, häfdande den "klas- 
siska" ståndpunkten med allt mera fram- 
trädande historiskt intresse (kyrkomusi- 
kens historia med Winterfeld, komposi- 
tionsformernas historia med Marx, de 
gamla nederländarna med Comm, medel- 
tidens senare polyfona mästare med 
Bellermann; vidare män som Grell, 
Kungenhagen m. fl.). Leipzigs kouser- 
vatorium häfdar gent emot dessa gam- 
malklassiker det unga och friska, och 
det blir därför härifrån, som de nya 
sträfvandena komma. De "nya" män- 
nen i Sverige, Norman, Rubenson och 
Söderman, äro alla elever af Leipzigs 
kouservatorium. Snart framträda emel- 
lertid äfven andra riktuingai*. På 1850- 
talet står striden vid Leipzigs kouserva- 
torium mellan Mendelssohnianare och 
Schumannianare eller mellan äldre ro- 
mantiker och nyromantiker med pro- 
grammusiken på sin fana. G. Wenner- 
berg, som 1851 besöker Leipzig, kommer 
midt in i striden. Han säger i sina re- 
sebref härom: "Disputationerna mellan 
Mendelssohnianer och Schumannianer 
voro alltid varma och ofta underhållan- 
de genom de detaljerade analyser af de 
båda mästarnas arbeten, som förekom- 
mo i rikt mått." Emellertid lutade re- 
dan då konservatoriet starkt åt att en- 
samt hylla Mendelssohn. Redan Wen- 
nerberg intygar, att det vid konserva- 
toriet "rådde en ton af ofelbarhet" i 
alla musikaliska frågor. När därför 
Liszt uppträdde för programmusiken, 
tog Leipzig direkt afstånd från nyro- 
mantiken, och nya konservatorier samt 
högskolor måste således grundas för 
denna. För närvarande ha de gamla 



riktningarna i någon mån utjämnats, 
men ännu framträder hos högskolan i 
Berlin förkärleken för den polyfona 
musiken och kontrapunkten samt hos 
Leipzigs kouservatorium förkärleken 
för de romantiska mästarne. 

Under denna långa tid från 1770-talet 
till nu, då akademier och konservato- 
rier i allt högre grad tagit sig an be- 
främjandet af tonkonsten i länderna, har 
Kungl. Musikaliska akade- 
mien i Stockholm fullföljt sam- 
ma program som de utländska och dess 
historiska periodindelning går därför 
parallellt med de motsvarande utländ- 
ska. Tanken på en musikalisk a. i 
Stockholm väcktes först inom sällska- 
pet Utile Dulci, och som direkta stif- 
tare kunna särskildt nämnas: F. Zell- 
bell, Patrik Alströmer, Adam Horn och 
A. G. Leijonhufvud. Dessa inlämnade 
förslag till stadgar, som 8. 9. 1771 stad- 
fästes af Gustaf III. I dessa heter det 
rörande a:s uppgift följande: "Hvad 
till musikaliska vetenskapen hörer, så- 
väl komposition som execution, tillika 
med skaldekonsten, såsom till vokal 
musik nödig, samt teorien om orgel- 
verks och alla andra musikaliska in- 
strumenters förfärdigande, blifva äm- 
nen till a:s göromål. A. besörjer, att 
nya musikaliska arbeten och poemer 
blifva författade och granskade, tillika 
med hvad däraf eljest, till den ändan, 
hos a:n kan ingifvas. Af svensk in- 
född ungdom åtager sig a:n att utsöka 
tjänliga ämnen, hvilka på hennes egen 
bekostnad komma att undervisas i koni- 
position, sång och uppå musikaliska in- 
strumenter, hvar och en efter siu böjel- 
se: och vill till a: ska framsteg befordra 
så väl dem, som andra, hvilka eljest 
kunskap och färdighet uti musiken vun- 
nit, på sätt och villkor, som nedan före 
förmäles; äfven som ock a:u ej skall 
underlåta, vunnen skicklighet med pre- 
mier uppmuntra och ihågkomma." Vid 
a:n skulle finnas en direktör, en kon- 
sertmästare och "erforderliga läromästa- 
re". Konsertmästaren skulle leda or- 
kestern. Undervisningen skulle ske på 
3 afdelningar: 1. komposition, 2. vokal- 
och 3. instrumentalmusik; eleverna 
skulle likaledes delas i tre grader: 1. 
lärling-, 2. elev- och 3. virtuosgraden. 
De i den sista graden varande skulle 



18 



Akademi 



deltaga i arens offentliga konserter. Vi 
finna i dessa stadgar, att man redan 
från början tänkte sig något synnerli- 
gen omfattande. Särskildt intressant 
är att se undervisningen så öppet fram- 
hållas som ett af a:ens främsta uppgif- 
ter, då ju Pariserskolan, såsom den el- 
jest erkändt första läroanstalten af 
akademisk karaktär, först 13 år senare 
tillkom. Eljest märka vi alla de skilda 
uppfattningarna af en a:s väsen före- 
nande: den officiella akademien med kgl. 
stadfästelse omfattande såväl diktkonst 
som tonkonst, likaså den gamla "filhar- 
moniska" från Italien, att a:n skulle ge 
konserter, samt slutligen den praktiskt 
undervisande. Den fjärde uppfattnin- 
gen af en a. som operaskola framträder 
märkvärdigt nog ej på en enda punkt 
i stadgarna, men konungen drog själf 
försorg om, att denna ej uteglömdes. 
Stiftarna ådagalade en nästan röran- 
de offervillighet för a:en, men ändå 
kunde den ej hindras från att förlora 
sin hufvuduppgift att utbilda musici. 
Inga penningmedel funnos, och följaktli- 
gen måste lärarna undervisa gratis. 
Genom abonnementskonserter sökte man 
få medel till en del löpande utgifter, 
men ej ens till dessa räckte kassan. 
Antalet lärjungar var mycket växlan- 
de: första året 1772: 14 manliga och in- 
ga kvinnliga. År 1774 måste undervis- 
ningsanstalten helt och hållet nedläg- 
gas, och först 1794 återupptogs den. En- 
ligt stadgarna skulle a:n gifva utlåtan- 
de öfver insända kompositioner samt 
uppfinningar på instrumentmakeriets 
område. Hvad de förra beträffar sy- 
nas ej några arbeten ha blifvit inläm- 
nade. Däremot inkommo instrument- 
makare med begäran om utlåtande öf- 
ver förbättring af instrument. Då in- 
gen undervisningsanstalt fanns, måste 
operan fylla sitt behof af musiker själf, 
och därför inrättade Vogler 1786 en mu- 
sikskola, som skulle ge gratis under- 
visning i instrumentalmusik. Då be- 
hofvet af musikutbildning var mycket 
stort, erhöll denna skola en mängd ele- 
ver, men då gratisundervisningen var 
nödvändig att bibehålla, måste man in- 
skränka sig till dem, som ville göra 
musiken till sitt yrke. Medlen att af- 
löna lärare erhölls genom konserter. 
Mus. a:ens män sökte så godt sig göra 



lät hålla a:n uppe, men de kunde ej 
hindra, att verksamheten år 1812 måste 
nedläggas. Två år därefter kunde den 
emellertid återupptagas, tack vare en 
donation af Karl Johan å 10,000 rdr 
bco. År 1794 hade en principsångskola 
inrättats, förnämligast för bildandet af 
kantorer, hvilka sedermera borde un- 
dervisa skolungdom företrädesvis i ko- 
ralsång; i denna skola, där både unga 
män och kvinnor antogos till elever, 
fortgick undervisningen till 1812. Den 
9. 3. 1814 förnyades stadgarna, och nu 
skiljer man, tack vare den erfarenhet 
man redan hade från utlandets anstal- 
ter, på undervisningen och den offici- 
ella delen att afgifva utlåtande. De 
första paragraferna äro ej minst intres- 
santa ur historisk synpunkt, enär man 
nu vida klarare preciserar musikens en- 
skilda grenar: "Musiken i hela dess 
vidd, och ansedd under de dubbla syn- 
punkterna af konst och vetenskap, är 
akademiens föremål. Likaledes musi- 
kens estetik, historia och litteratur; 
teorien och musikens förening med skal- 
dekonsten, samt teorien om musikali- 
ska instrumenters sammansättning. A:n 
åligger att i möjligaste måtto befrämja 
musikens framsteg: 1. genom ett under- 
visningsverk, där både teoretisk och 
praktisk undervisning, utan erläggning- 
af någon afgift, njutes; 2. genom för- 
fattande, öfversättande, recenserande 
och allmängörande i tryck af arbeten, 
afhaudlingar och läroböcker i de äm- 
nen, som i § 1 äro upptagna." Intres- 
sant är här att se, huru af a:ens båda 
grenar undervisningen sättes i främsta 
rummet, således framhäfves a:s uppgift 
af undervisningsanstalt på samma sätt 
som den i London åtta år senare grun- 
dade a. med samma namn som den 
svenska. De första lärarna 1814 blefvo: 
Frigel i teori, Craelius och Stieler i 
sång, P. Askergren i piano. 1816 an- 
ställdes Cartoni som lärare i italienska 
språket, och 1818 inrättades för första 
gången en orgelklass med Byström som 
lärare. Ännu vårterminen 1821 fortgick 
undervisningen i sång, ital. språket, 
piano- och orgelspelning, men redan hö- 
sten s. å. förmådde man ej längre hålla 
läroanstalten uppe. Man ingick nu till 
regeringen med anhållan om medel och 
lyckades få af extra stat så mycket, att 



Akademi 



19 



man vårterminen 1822 kunde återupp- 
taga undervisningsverksamheten. Lä- 
roverket öfvergick sedan allt mer och 
mer att bli en organistskola, och man 
studerade förnämligast för att taga af- 
gångsexamen som organist, kantor eller 
musikdirektör. 1833 beslöts att afskaf- 
fa pianoklassen, emedan man ansåg 
att högre färdighet på detta instru- 
ment icke var oundvikligen behöflig för 
orgelspelet. Med denna ensidighet följ- 
de, att man måste ha andra skolor vid 
sidan, som kunde fylla de öfriga kraf- 
ven. Kgl. teatern fortsatte att ha en 
skola för utbildning af sångare och 
sceniska artister. Det var i full öfver- 
ensstämmelse med a:ernas gamla tradi- 
tioner från 1700-talets dagar, som för- 
slag 1830 väcktes om ett sammanslående 
af a. och teatern. Enhetstanken var 
dock ej ännu mogen. En följd af piano- 
klassens afskaffande blef privata mu- 
sikinstitut i hufvudstaden. Ett af dessa, 
som efter hand blef det främsta och all- 
varligt konkurrerade med a. själf, blef 
A. F. Lindblads skola, hufvudsakligen 
för piano och musikteori (prins Gustaf 
var A. Lindblads elev i komposition och 
piano). 1843 annonserade F. W. Klint 
och J. L. Höljer om ett "Musik-Lycae- 
um" i pianospel och harmonilära, s. å. 
Wilhelmina Josephson om ett "musik- 
institut för flickor", 1854 öppnade J. N. 
Ahlström ett "institut för harmoni- och 
instrumentation". Flera andra hade ock- 
så kunnat nämnas. Jämföra vi dessa 
svenska förhållanden med de utländska, 
märka vi genast, huru lika förhållandena 
äro i Sverige och på kontinenten: å ena 
sidan en akademi i stagnation med ut- 
bildning blott af musikaliska fackmän 
i kyrkans tjänst, å andra sidan en 
mängd privatskolor, mer eller mindre 
allomfattande, afsedda för alla, som ön- 
ska utbilda sig till annat än kyrkomu- 
siker samt för amatörer. En allmän 
uppryckning ägde i Tyskland rum re- 
dan 1843 med Leipzigs konservatorium 
och Sverige följer efter under tydlig in- 
verkan från nyssnämnda läroanstalt. 
Samtidigt begynna de privata utbild- 
ningsanstalterna att efter hand försvin- 
na eller förlora sin gamla betydelse. 
1861 öfverlåter Lindblad sin skola åt 
Hallström och på 1870-talet är den i det 
närmaste död (Hallström lämnar den 



1872). Karaktäristiskt för den nya fri- 
skare anda, som på 1850-talet besjälade 
Sveriges, speciellt Stockholms, musik- 
vänner är tanken på upprättandet af 
ett själfständigt af akademien oberoen- 
de "konservatorium". Det är första 
gång detta namn dyker upp i Sverige, 
och troligen tänkte man närmast på 
Leipzig. Förut hette det blott akademi- 
ens läroverk eller kort och godt: akade- 
mien. Till det nya konservatoriet ut- 
färdas upprop i "Ny tidning f. musik" 
24. 9. 1853, årsdagen af prins Gustafs 
död. Det heter i detta: "Den tredje Gu- 
stafs musikaliska akademi är ej af sta- 
ten så omhuldad, att den kan uppfylla 
alla de fordringar man fäster vid ett 
konservatorium, så skickliga, ihärdiga 
och nitiska de lärare än äro, som med 
berömvärda och af framgång krönta 
bemödanden uppehålla, och i senare ti- 
der verkligen främjat dess lif. Ett kon- 
servatorium för musik kan ej blifva 
byggdt på det ringa intresse och un- 
derstöd staten skänker musikaliska 
bildningsanstalter. Därtill måste sam- 
verkas från alla håll, af konstnärerna 
efter den ställning och det inflytande 
hvar och en bland dem i sin stad äger, 
af dilettanterna efter det intresse och 
de uppoffringar de alltid gärna ägnat 
och ägna åt sådana ändamål. Det 
'Gustavianska Conservatorium för Mu- 
sik' är ännu blott en skön dröm, men 
borde utan alltför stor svårighet äfven 
kunna bli en verklighet." Drömmen blef 
aldrig verklighet i den meningen förslags- 
ställarna önskade, men frågan skulle 
rörande den redan befintliga anstalten 
få en både bättre och lyckligare lösning. 
Mus. ak. hade så småningom försökt 
återupptaga de nedlagda afdelningarna. 
1841 infördes violinspelning och 1848 
pianospelning, 1854 en sångklass för da- 
mer, med undervisning hufvudsakl. i 
körsång. Ökadt statsanslag beviljades 
1855 och året därpå stadfästes af kgl. 
maj:t nya stadgar. Vi märka i dessa 
sistnämnda tydligt, huru man åter ville 
upptaga tanken på en allmän utbild- 
ningsanstalt, ej blott för organister och 
kantorer. Läroverket indelades i en 
högre och en lägre afdelning. Den läg- 
re afsåg bildandet af organister och 
kantorer. Den högre var beräknad för 
elever, som ville utbilda sig antingen 



20 



Akademi — Aksent 



för kyrkan och skolan eller för scenen, 
för musikdirektörsplatser, för musiklä- 
rare i allmänhet och hufvudsakligen för 
konstnärer. Rörande den sceniska un- 
dervisningen mäi-ka vi här tydligt en 
riktning åt att indraga teaterutbildning 
i programmet. Ämnena äro nu: harmo- 
nilära, kör- och solosång, orgel, piano, 
violin, violoncell och kontrabas, blås- 
instrument, partiturläsning, komposi- 
tion och instrumentering samt musi- 
kens historia och estetik. Lärarnas an- 
tal ökades i samma mån, sä att de 1858 
utgjorde 11, från att 10 år tidigare blott 
ha varit 4. Samma år förvärfvade man 
äfven en elevorkester, så att eleverna 
kunde få höra sina egna kompositioner. 
En kraftig uppblomstring ägde rum un- 
der hertigens af Östergötland presidi- 
um (sedermera Oscar II) 1864 — 72. Un- 
der denna tid utgafs äfven Mus. ak:s 
handlingar (1865 — 73) med noggrann års- 
historik jämte minnesrunor öfver aflid- 
na ledamöter samt musikhistoriska upp- 
satser (hufvudsakligen rörande koral- 
och kyrkomusik). Dessutom infördes 
hertigens vackra och gedigna högtids- 
tal. 1868 upptogs ett nytt läroämne: de- 
klamation, och 1871 harpspelning. Nya 
stadgar erhöll läroanstalten 7. 12. 1866 
och 8. 12. 1881. Först 1878 fick akademi- 
en egen lokal. Med konservatoriet, hvil- 
ket namn läroverket sedan 1864 haft, 
förenades 1885 — 88 en teaterelevskola 
och fr. o. m. 1899 en operaskola. Anta- 
let lärjungar var störst under åren 1868 
— 72, då de utgjorde öfver 200. Under 
1890-talet var medelsiffran 160. Inneva- 
rande år (v.-t. 1912) finnas 173 lärjungar, 
däraf 121 manliga och 52 kvinnliga. 
Samma termin utgör lärarnas antal 40: 
M. Ahlberg (altviolin), A. Bergenson 
(harmonilära), A. Bergström (ledare af 
profkurs i skola), E. Borgstedt (elemen- 
tar-, kyrko- och körsång; sång f. mu- 
sikl.-ex.), O. Brunzell (fagott), E. Ell- 
berg (instrumentering, komposition, par- 
titurspeluing), H. Fryklöf (harmonilä- 
ra), J. Grafström (maskeringskonst), A. 
Hallen (komposition), F. H. Hartmann 
(tyska), C. F. Hennerberg (harmonilära, 
elementarsång), G. E. Hessler (klari- 
nett), G. Hägg (orgel), J. A. Johnsson 
(kornett, trumpet, basun), V. E. Karl- 
son (pianostämning), C. Lambére (ele- 
mentarsång), J. Lang (harpa), O. Lejd- 



ström (sång), C. Lindhe (violoncell, frkn 
J. Lublin (franska), L. Lundberg (pia- 
no), A. Malm (valthorn), N. Malmberg 
(piano). Fru D. Möller (sång, scenisk 
framställning), H. Nyblom (italienska), 
S. Nyblom (deklamation), O, Olsson 
(harmonilära), G. Pegel (oboe), O. Hög- 
berg (välläsning), J. Rutström (violin), 
Fru K. Strömberg (piano), E. Stanek 
(kontrabas), E. Svensson (piano), K. 
Valentin (musikens historia), V. Wik- 
lund (piano), E. N:son Willners (kor- 
nett, trumpet, basun), L. Zetterquist 
(violin), O. Zöbisch (dans, plastik), O. 
Östman (flöjt), C. Nordquist (orkester- 
anförare). Dir. för konserv, är Bror 
Beckman. — Mus. ak. består af 100 
inländska röstberättigade medlemmar. 
Till dessa sluta sig ett obestämdt antal 
utländska (icke röstberättigade) och 50 
s. k. associerade, hvilka utan att vara 
röstberättigade få lof att bevista ak:s 
allm. sammankomster jämte förbindelse 
att biträda, när ak. så önskar. Ak:s för- 
valtningsutskott utgöres af: preses (f. 
u. justistierådet K. Silfverstolpe), vice 
preses (f. n. öfverste Chr. Loven), sekre- 
terare (professor, fil. dr. K. Valentin), 
kamrerare (f. n. H. Nyblom), slutligen 
två andra ledamöter (f. n. professor O. 
Bolander och C. Kinberg). Dessutom 
har ak. för notsamlingarna en biblio- 
tekarie (f. n. C. F. Hennerberg). Ak. 
förfogar öfver flera stipendiefonder där- 
ibland ak:s egen stipendiefond på öf- 
ver 12,000 kr., Jenny Linds på öfver 
80,000 kr., Euphrosyne Abrahamssons på 
25,000, Elisab. Hammarins på 20,000 m. fl. 
— Litt: J. P. Grönhamn, Kungl. Mus. 
ak. åren 1771 — 1871; Mus. ak:s Handl. 
1867 — 73; Historisk-statistiska uppgifter 
rör. Musikkons. 1771—1896; Mus. ak:s do- 
nationsbref; Kataloger öfver Mus. ak:s 
undervisningsverk fr. o. m. 1856; Hög- 
tidstal hållna i Kgl. M. ak. af Oskar Fre- 
drik; tidnings- o. tidskriftslitt.; otryckta 
handl. i Mus. ak:s bibi. Se dessutom T. 
Norlind, Svensk musikhistoria, Lund 1901. 

Rörande öfriga undervisningsverk se 
konservatorium. 

Aksent; inom musiken den betonade 
taktdelen. Enligt taktstrecket blir i ^U 
takt en betonad och en obetonad takt- 
del — ^ [ej tids valör]) i V* takt blir 
3. noten ej fullt så starkt betonad; betonin- 
gen blir alltså här olikartad ( » >^ _!_-—) 



Akustik 



21 



samma gäller i 'A takt, där enligt 
systemet en aftagande betoning från 
1. till 3. tonen skulle äga rum. Af- 
vikelser från denna regel utgöra först 
och främst synkopefigurer, där en obe- 
tonad genom att förbindas med en före- 
gående obetonad erhåller förstärkning 
i tonvikt. En annan afvikelse är det 
speciella framhäfvandet af en särskild 
ton med tecknen: sf., sforzando, rfz. rin- 
forzando eller de mindre starka A > — • 
Mot dessa ur taktstreck eller särskil- 
da tecken framträdande rytmiska ak- 
senterna står sedan den melodiska (ago- 
giska) aksenten, som i allmänhet ej 
är särskildt utsatt men bör framgå ur 
den rätta förståelsen af ett tonstycke 
och sammanhänger närmast med fra- 
seringen. Till denna melodiska a. hör 
en extra betoning af deu ton, som be- 
gynner en fras, likaså extra betoning 
af högsta punkten i en melodi; en steg- 
ring i betoning följer i allmänhet med 
en uppåtstigande tonföljd, en aftagande 
betoning med en nedåtstigande. I en 
melodi med öfvervägande diatonisk 
följd af toner kan ett större intervallför- 
hållande betinga en ökad betoning af se- 
nare noter. Det är H. Riemanns för- 
tjänst att ha närmare utvecklat denna 
melodiskt-agogiska aksents lagar, ehu- 
ru han går något för långt genom 
att öfverallt framhäfva den tematiska 
indelningen utanför taktstrecken. En 
fras, som fullt begränsas inom takt- 
streck (första noten i en takt till sista 
noten i någon af de följande) är för ho- 
nom endast undantagsvis förekomman- 
de, och man måste därför söka frasens 
begynnelse helst inuti en takt. Se 
härom H. Riemann, Musikalische Dyna- 
mik u. Agogik. Mot denna uppfattning 
se bl. a. Fr. Kullak, Der Vortrag in der 
Musik. Se vidare: rytm, takt, frase- 
ring, uttryck. 

Akustik, läran om ljudet, hur detta 
uppstår, fortplantas och förnimmes af 
örat. Det musikaliska ljudet skiljer sig 
från bullret genom svängningarnas re- 
gelbundenhet. Ljudet uppstår därige- 
nom, att en kropp försättas i rörelse 
(svängning). Den musikaliska klangen 
är en regelbunden förtätning och för- 
tunning af en elastisk kropp. Man skil- 
jer efter det tonbildande redskapets art 
på instrumental- och vokalmusik. To- 



nen fortplantas pä så sätt, att den ela- 
stiska kroppens dallring fortplantas till 
luften, som i sin tur för dessa vidare 
med en hastighet af 340 m. i sekunden 
(vid en temperatur af 16° C). Läran 
om tonens förnimmelse af örat tillhör 
en särskild vetenskap tonpsykolo- 
gien (s. d.). Klangfärgen är beroende 
på öfvertonernas olika tydliga framträ- 
dande och saknaden af vissa öfvertoner. 
Alla toner ha medklingande öfvertoner. 
En tons höjd är beroende af mängden 
af svängningarna, en låg ton har fär- 
re, en hög ton större antal svängningar. 
Den akustiska s i r e n e n (s. d.) gör det 
möjligt för oss att närmare bestämma, 
huru många svängningar en ton gör i 
sekunden. A. som vetenskap har huf- 
vudsakligen satts i system af Helm- 
holtz (s. d.), hvars bok "Die Lehre v. d. 
Tonempfindungen" ännu är hufvudkäl- 
lan till vår kunskap i detta ämne (äld- 
sta boken i ämnet är Chladnis "Traité 
de racoustique" 1809). En populär fram- 
ställning af denna bok gaf Ludv. Rie- 
mann, Populäre Darstellung der Aku- 
stik in Beziehung zur Musik. A:s nära 
förbindelse med tonpsykologien gör det 
nödvändigt att kombinera studiet af a. 
med denna vetenskap. Den grundläggan- 
de handboken är här C. Strumpfs Ton- 
psychologie I, IL 

A. har äfven blifvit benämning på 
ljudets klangverkan i ett rum. Som så- 
dan hör vetenskapen närmast tillsam- 
mans med arkitekturen. I allmänhet 
är denna gren mycket ringa beaktad. 
Musikaliskt sedt har a. här endast med 
tonernas rena och tydliga förnimmande, 
eljest omfattar den äfven uppfattnin- 
gen af det talade ordet. För att ljudet 
i en större lokal skall kunna förnim- 
mas, måste det återkastas från någon 
större yta. Är denna yta slät eller 
glatt, blir det reflekterade ljudet ringa, 
är den däremot ojämn eller försedd 
med spetsar, blir ljudet starkare. Vid 
en orkester fordras dessutom, att ljudet 
från alla instrumenten skall återkastas 
samtidigt, så att det af åhöraren, hvar 
han än må befinna sig i salen, kan upp- 
fångas som helhet. En sal med dålig a. 
kan göras bättre genom spunnet tråd- 
nät i taket eller genom utsmyckning af 
väggarna med skulpturornament. Or- 
kesterplatsen bör vara beräknad sålun- 



22 



Al — Albertinska basar 



da, att något midt emot kan uppfånga 
och återkasta ljudet. Särskildt viktig 
är denna fråga i teaterlokaler, där or- 
kestern skall nedsänkas ruen tonen i 
alla fall verka fullt klar för åhöraren 
samt den agerandes och sjungandes 
röst höras samtidigt med orkesterns. 

Al', a 1 r, alla (it), prep. a med artikel. 

A la mesure (fr.), i tempo. 

A la mi re. Se m u t a t i o n. 

Alanus, Christian, skref vid Åbo 
akademi två musikafhandlingar: "Rhe- 
tor musices, de vi et usu musices in rhe- 
torica" (respr. Sam. Preutz) 1703 och De 
cane rhetorico" 1704. 

Alard, D e 1 p h i n, f. 8. 3. 1815 i Bayon- 
ne; t 22.2.1888 i Paris; violinist; elev af 
Habeneck vid konservatoriet i Paris, 
1843 — 75 lärare vid samma skola (efter 
Baillot); framstående och högt uppbu- 
ren lärare; Sarasate är elev af honom; 
skref en violinskola och flera studieverk 
för violin, etyder, konserter, fantasier 
m. m.; utgaf äfven en samling äldre 
violinkompositioner "Die klassischen 
Meister des Violinspiels". 

Alayrac. Se Dalayra c. 

Albada (it.), a u b a d e (fr.), morgon- 
musik; jfr serenad, aftonmusik. 

Albani, L a j e u n e s s e, f . 1. 11. 1852 i 
Chambly vid Montreal; berömd sopran- 
sångerska; utbildade sig hos Duprez i 
Paris; debuterade 1870 i Messina; an- 
ställd 1872 vid Covent Garden, London; 
sjöng sedan i Paris, Petersburg, Ame- 
rika; ingick 1876 äktenskap och trädde 
sedan tillbaka; bor för närvarande i 
London. 

Albani, M at t h i a s. Under detta 
namn äro två framstående violinfabri- 
körer kända. Den ene (1621—1673) lefde 
i Bozen och var elev af Steiner, den an- 
dre (den förres son) verkade, efter en 
kortare studietid i Cremona, i Rom, där 
han 1702—1709 förfärdigade en del för- 
träffliga instrument, som i tonen stodo 
Amativiolinerna närmast. 

Albert, Heinrich, f . 8. 7. 1604 i Lo- 
benstein, Reuss, t 6. 10. 1651 i Königs- 
berg; diktare och kompositör; studerade 
under H. Schiitz i Dresden musik, se- 
dan juridik vid Leipzigs universitet; 
1626 begaf han sig till Königsberg; på 
en resa togs han tillfånga af sven- 
skarna och återkom först efter många 
vedervärdigheter 1628 till Königsberg; 



upptog därefter sina musikstudier för 
Stobseus; blef 1630 domkyrkoorganist i 
Königsberg och intog en bemärkt plats 
inom Königsbergerdiktarskolan och var 
personlig vän till Simon Dach. Af 
hans hufvudverk "Arien och Melo- 
deyen" bevarar Växiö bibliotek första 
(1638) och andra delen (1640); båda ha 
beteckningen: "Alvestafors 1667". In- 
till 1650 utkommo 8 delar, af hvilka de 
7 upplefde flera upplagor. De dikter A. 
tonsatt äro företrädesvis Königsberger- 
diktarskolans. Hans behandling af des- 
sa sånger är enkel och närmar sig vis- 
tonen. A. får betraktas som en af de 
främste föregångarna till 1700-talet8 
vis- och sångstil. Hans inflytande sy- 
nes äfven ha sträckt sig till Sverige, 
där Diiben i sin musik till Sam. Co- 
lumbus' Odae Sveticse visar sig påverkad 
af A:s "arier". 

Albert, Eugen d', f. 10. 4. 1864 i Glas- 
gow; lefver nu företrädesvis i Berlin; 
en af samtidens största pianovirtuoser 
och framstående kompositör; elev af E. 
Pauer i London, H. Richter i Wien och 
Liszt i Weimar; af kompositionerna må 
nämnas: Pianokonserterna H moll op. 
2, E dur op. 12, cellokonserten C dur op. 
20, ouverturerna Esther och Hyperion, 
symfonien i F dur, stråkkvartetter i A 
moll op. 8, Ess dur op. 11, flera sånger 
och äfven en mängd operor, af hvilka 
"Tiefland" (Prag 1903) och "Izeyl" (Ham- 
burg 1909) gifvits å k. t. i Sthlm; den 
förra ("Låglandet") torde vara A:s popu- 
läraste opera och gafs i Berlin 1907/08 
100 ggr; i Sthlm är den sedan 1908 gifven 
ett tjogtal ggr; dessutom körverk, piano- 
arrangements af Bachs orgelverk; A. 
deltager äfven i utgifvandet af Liszts 
samlade arbeten. A. har flera ggr låtit 
höra sig på konserter i Sverige. LMA 1908. 

Albertinska basar, en likformig bryt- 
ning af ackord i basstämman, hvilken 
användes som ackompagnement till en 
melodi i öfre stämman. Namnet är ta- 
get från en kompositör Domenico 
A 1 b e r t i, hvilken lefde i norra Italien 
ungefär 1717—1740. Han skref i synner- 
het en del lättspelta pianosonater. Tro- 
ligtvis har namnet "a. b." samlingen "8 
klaversonater" tryckta hos J. Walsh, 
London, att tacka för sin tillkomst. Åt- 
minstone är stilen här typiskt represen- 
terad. 



Albinoni — Albrici 



23 



Albinoni, T o m m a s o, f . 1674 i Vene- 
dig, t därst. 1745; berömd violinist och 
kompositör. A:s förnämsta produkti- 
va tid är 1694 — 1740. Af hans verk äger 
Uppsala bibliotek: "Op. 4a 6 sonater da 
chiesa", och i handskrift: "5 Concerti ä 
4 — 7", "Sinfonia ä 4" samt tvenne sån- 
ger: "Del chiaro vio" (sopr. B och b. c.) 
och "Poiche al vago" (id.). Kgl. teaterns 
bibi. Sthlm förvarar dessutom hans 
tryckta konserter. 

Alboni, Marietta, f. 10.3.1823 i Ce- 
sena, Romagna, t 22. 6. 1894 i Ville d'Av- 
ray vid Paris; berömd altsångerska; 
elev af Bertolotti och Rossini i Bologna; 
debuterade 1843 i Milano; vann allmänt 
anseende i London och Paris 1848 och 
gjorde en resa genom Amerika 1853, öf- 
verallt firad på ett utomordentligt sätt; 
ingick 1854 äktenskap och uppträdde se- 
dan endast undantagsvis. 

1. Albrecht, Johan L o r e n z, f. 8. 1. 
1732 i Gormar vid Miihlhausen, t 1773 i 
Miihlhausen; musiklitterär författare; 
efter universitetsstudier i Leipzig 1758 
gymnasielärare och organist i Miihlhau- 
sen; utgaf bl. a.: "Griindliche Einleitung 
in die Anfangslehren der Tonkunst" 
1761, "Versuch einer Abhandlung von 
den Ursachen des Hasses, welchen einige 
Menschen gegen die Musik blicken las- 
sen" 1765; "Musica mechanica organoedi" 
och "Musikalisches Siebengestirn", de 
båda sistnämnda af J. Adlung. 

2. K a r 1 A., f. 27. 8. 1807 i Posen, t 24. 
2.1863 i Gatschina; kapellmästare; fick 
sin utbildning hos J. J. Schnabel i Bres- 
lau, var sedan 1825 violinist vid Stadt- 
teatern i Breslau; 1835 körledare i Diis- 
seldorf, därefter dirigent för en van- 
drande operatrupp; kallades 1838 till Pe- 
tersburg och blef 1840 dirigent vid ryska 
operan; ledde som sådan 1842 det första 
stora nationalarbetet: Glinkas Russlan 
och Ludmilla; 1845 blef han tillika diri- 
gent för de filharmoniska konserterna; 
skref äfven en del kompositioner, mäs- 
sor, stråkkvartetter, en balett m. m. 

3. K o n s t a n t i n Karl A., f. 4. 10. 
1836 i Elberfeld, f 26.6.1893 i Moskva; 
kompositör och musiklitterär författare, 
den föregåendes son; var 1860 en af 
grundarna för konservatoriet i Moskva; 
blef 1866 dess inspektor och beklädde 
därjämte en lärarebefattning därstädes 
i musikteori och körsång; utarbetade en 



rysk musikhistoria, hvilken dock ej blef 
af slutad, komponerade äfven sånger, 
pianosaker och körer. 

4. E u g e n Maria A., f. 16. 7. 1842 i 
Petersburg, t 9. 2. 1894 därst., den före 
gåendes broder; elev 1857 — 60 af Leipzigs 
konservatorium; 1860 violinist i italien- 
ska operans orkester i Petersburg; 1872 
inspektor öfver alla kejserliga orkestrar 
i hufvudstaden; 1892 bibliotekarie vid 
kejserliga teatern; skref en mängd peda- 
gogiska skrifter och utgaf tillsammans 
med Wessel "Sammlung russischer Sol- 
daten-, Kosaken- und Matrosenlieder". 

Albrechtsberger, Johan Georg, f. 
3.2.1736 i Klosterneuburg, t 7.3.1809 i 
Wien; musikpedagog och komponist; 
1772 hoforganist och 1792 kapellmästare 
vid Stephanskyrkan i Wien; skref en 
mängd kompositioner i sträng stil: fu- 
gor, preludier, hymner, mässor, offerto- 
rier; dessutom stråktrior, kvartetter (6 
kv. i Upps. bibi.), kvintetter, symfonier; 
hans teoretiska skrifter ha dock gjort 
honom mest bekant: "Griindliche An- 
weisung zur Komposition" 1790, "Kurz- 
gefasste Methode, den Generalbass zu 
erlernen" 1792; sitt största rykte har A. 
måhända erhållit därigenom, att han 
1794 en kortare tid undervisade Beetho- 
ven i den stränga stilen. 

Albrici, V i n c e n s o, f. 26. 6. 1631 i 
Rom, t 8. 8. 1696 i Prag; kom 1650 i drott- 
ning Kristinas följe till Stralsund och 
anlände till Stockholm i nov. 1652, där 
han kvarstannade till början af år 1654 
såsom dirigent för en italiensk orkester. 
Hofräkenskaperna uppräkna alla dessa 
italienska musiker, hvilka synas ha 
gjort sig mycket omtyckta vid hofvet. 
Anställningsdekretet nämner följande: 
"Italienske musicanter efter det accord, 
som Alex. Cicconij hafver gjort med 
dem uti Italien på hennes kgl, maj:ts 
vägnar. Lön från den sista nov. 1652 — 
1 martii 1653: Vinc. Albrici, capellmest. 
med sin broder Bartolomeo och Dome- 
nico, Milani, Domenico Albrici, Pietro 
Paulo Ricciardi tenorist, Vincenzo Cen- 
ni bassist, Francesco Cantarelli, Antho- 
nio Pier Marini, Thomaso Gabrini teno- 
rist, Gostanzo Piccardi fiolist, Angelo 
Michele Bartoletti teorbist, Petro Fran- 
cesco Regio bassist, Francesco Pierozzi, 
Nicholo Milani, Girolamo Zenti clavecin- 
mestare, Hilario Svarez, Josefo, Andrea, 



24 



Alceste — Alfvén 



clavesin-mestarens dreug — Sta 1,960 dr. 
s. Kesan betald intill sista nov. 1652: 
200: 27. 4V5 dr. s." — A. skref för svenska 
hofvet en sinfonia för 3 violiner, viola, 
basso, teorb, spinett, cembalo och organo 
(sinfonia I, eanzon, sinfonia II) kompo- 
nerad 1654. Samma år, 1654, lämnade 
han Sverige tillsammans med hela itali- 
enska kapellet och mottog en plats i 
hofkapellet i Dresden jämte sin broder 
Bartolomeo, som blef hof organist; 1663 
följdes både åt till London, där de 
beklädde platser i hofkapellet; 1667 
återkallades A. till Dresden för att öf- 
vertaga befattningen som kapellmästa- 
re; med undantag af åren 1672 — 76, kvar- 
blef han här till 1680; efter att 1680—81 
ha varit organist i Thomaskyrkan i 
Leipzig mottog han en plats som kyrko- 
kapellmästare i Prag. Hans kompositio- 
ner hörde till de bästa på sin tid. Upp- 
sala bibliotek bevarar, förutom ofvan- 
nämnda symfoni: 2 andra symfonier och 
39 vokalverk, de flesta i partitur och 
stämmor, några med svensk text; dessa 
kompositioner ha således gifvetvis ut- 
förts vid svenska hofvet; alla äro ur 
Diibenska biblioteket (Uppsala bibi.: 
Mus. Tab. nr 77—82, 84—86; vok.-mus. 
caps. 1, 2 och 47). De daterade komposi- 
tionerna äro: Quis dabit oculis meis, 3 
voc.-st. och 3 inst. med org. 1663; Quo 
tendimus mortales, 3 voc.-st. och org. 
1665; Cogitata o homo, 4 voc.-st. och 3 
instr. 1663; Ave Jesu Christe, 3 voc.-st. 
och 3 el. 5 instr. 1685. 

Alceste, opera; den äldre texten af 
Quinault och musik af Lully, Paris 1674; 
den yngre af Calzabigi, öfversatt till 
franska af du Rollet med musik af 
Gluck, Wien 1767 och i fransk öfversätt- 
ning 1776; båda ha blifvit bekanta i 
Sverige; Lullys opera finnes i svensk 
handskrift från 1600-talet, ehuru vi ej be- 
stämdt veta om den uppförts här; Glucks 
opera gafs å kgl. teatern, Stockholm, i 
C. J. Hertzenhjelms öfversättning (3. ak- 
ten måhända af J. H. Kellgren), med 
ballett af L. Gallodier d. 26.2.1781 och 
upplefde intill 1815 ej mindre än 43 upp- 
föranden. 

Alembert, Jean le Rond d', f . 16. 
11.1717 i Paris, f 29.10.1783 därst.; mu- 
sikteoretiker; är i sina skrifter en ifrig 
förfäktare af vokalmusikens rätt; af hans 
litterära arbeten, hvilka på sin tid vunno 



erkännande i vida kretsar, äro bland an- 
nat: "Elements de musique téorique et 
pratique, suivant les principes de M. 
Rameau" 1752 (tysk uppl. af Marpurg), 
"Mélanges de littérature et de philo- 
sophie" 1767 — 73, "Sur la liberté de la 
musique" m. fl. 

Alessandri, F e 1 i c e, f. 24.11.1747 i 
Damaso, Modena, t 15. 8. 1798 i Casinalbo; 
kapellmästare i Turin, därefter i Paris, 
London, Petersburg m. fl. ställen; 1789 
— 1792 kapellmästare tillsammans med 
Reichardt vid kgl. operan i Berlin. Hans 
verk omfatta hufvudsakligen operor (34 
stycken under tiden 1764 — 94); dessutom 
symfonier, 1 oratorium, triosonater m. m. 

Alexandra, Jakob, f. 1804, f 1876 i 
Paris; konstruktör af orgelharmonium, 
hvilkas första namn var "Accordéons", 
"Melodiums", "Orgue de cent francs"; 
erhöll 1841 patentet på en särskild har- 
moniumkoustruktion och grundade 1858 
en stor mönsterfirma för harmonium i 
Ivry; författade äfven en del skrifter 
rörande instrumentet: "Methode pour 
TAccordéon", 1839, "Notice sur les Orgues 
Mélodium d'Alexandre et fils inven- 
teurs", 1844 o. 1848. 

Al f. = Al fine. 

Alfabet, m ii s i k a 1 i s k t, se not- 
skrift. 

Alfarabi, f. c. 900, t c. 950; berömd ara- 
bisk skriftställare; skref en skrift öfver 
grekisk och arabisk musik; sökte refor- 
mera arabiska musikteorien i grekisk 
anda; se vidare Kiesewetter, Die Musik 
d. Araber, 1842, Kosegarten i Zeitschr. f. 
d. Kunde des Morgenlandes V, 1891, M. 
Soriano-Fuertes, Musica arabo-espanola, 
1853. 

Alfleri, P i e t r o, f . 29. 6. 1801 i Rom, t 
12.6.1863 därst.; munk, professor i sång 
i engelska skolan i Rom; utgaf en 
mängd skrifter rörande gregoriansk 
kyrkosång och redigerade den första 
samlade upplagan af Palestrinas arbeten 
1841—46. 

Alfvén, Hugo, f. L 5. 1872 i Stock- 
holm; kompositör och dirigent; elev af 
konservatoriet därst. 1887 — 91; studerade 
sedan i 6 års tid violinspel hos L. Zetter- 
quist och samtidigt kontrapunkt och 
komposition för J. Lindegren; var hös- 
ten 1890 — våren 1901 andra violinist i 
hofkapellet; var sedan vikarierande 1. 
violinist för Zetterquist; uppträdde vid 



Algren — Alkan 



25 



denna tid ofta som violinist å konserter 
i Stockliolm ocli landsorten; erhöll 1896 
och 1899 statens resestipendium för ton- 
sättare och vistades dessa år i Tyskland, 
Frankrike och Belgien, hvarvid han bl. 
a. studerade violin för César Thomson i 
Briissel; 1900 utsågs A. till innehafvare 
af Jenny Lindstipendiet och afreste i 
april s. ä. ånyo till utlandet där han bl. 
a. studerade dirigeringskonst för orkes- 
ter och kör hos hofkapellmästare Herm. 
Kutzschbach i Dresden. I jan. 1903 ut- 
sågs han till ord. lärare i instrumente- 
ring och komposition vid konservatoriet 
i Stockholm; erhöll till en början tjänst- 
ledighet men afsade sig platsen jan. 1904, 
innan han ännu begynt undervisa. Ge- 
nom en del intresserade musikvänners 
hjälp sattes A. i stånd att åren 1905 och 
1906 odeladt ägna sig åt kompositions- 
verksamhet; hade 1906 — 10 statens sti- 
pendium för tonsättare; är sedan sept. 
1910 dir. mus. vid Uppsala universitet. 
Som dirigent har A. flera gånger upp- 
trädt dels i Stockholm dels i Göteborg 
m. fl. ställen; ledde dessutom i maj 1911 
en stor musikfest i Uppsala, hvilken fest 
tillkommit på A:s eget initiativ. I tryck 
har utkommit: kantat "Vid sekelskiftet" 
för solo, kör o. ork., symfoni nr II, D- 
dur (gifven 1 ggn i Sthlm 1899), Herrans 
Bön (ur Stagnelius' Martyrerna) för so- 
lo, kör, o. ork. uppf. 1902; symfoniska 
tondikterna: Midsommarvaka (svensk 
rhapsodi), Uppsala-Rhapsodi (komp. för 
Linnéfesten i Uppsala 1907) och Festspel 
(komp. för Dram. teaterns invigning), 
"Klockorna" för barytonsolo, 2 flyglar 
och orkester (f. ggn iippf. 1900); sonat 
för violin o. piano, en romans för violin 

0. piano (båda utförda i Sthlm 1906); 
för pianosolo: menuett, festmarsch, Sorg, 
Skärgårdsbilder; för manskör: Psalm, 
Frihet, Här är landet. Aftonstämning, 
Marsch, Vårsång; för solosång med pia- 
no: Visa, Tio sånger. Vaggvisa, O stode 
du i kylig blåst", Tvänne Lyriska stäm- 
ningar, Lyckans visor, Marias Sange, 
Bön, Hos drottning Margareta, "Ställ 
flaggan, så jag ser den", 7 sånger. Fos- 
terlandspsalm, Julsång, Pioner, Gustaf 
Frödings jordafärd. Af otryckta men 
uppförda arbeten må nämnas: Symfoni 

1, F-moll, (uppf. i Sthlm 1. ggn 1897), III, 
E-dur; Symfoniska tondikterna för stor 
orkester: En skärgårdssägen, Kungadra- 



pa (komp. till minne af kon. Oscar II 
för Mus. ak:s högtidsdag 1908), Fest- 
oiiverture (komp. för Konstindustriut- 
ställningens i Stockholm 1909 öppnande); 
af sånger: Trubadurens ande. Pioner och 
Minnesskrift; en elegi för horn och or- 
gel. A. torde otvifvelaktigt vara en af de 
främste nu lefvande svenska tonsättar- 
na; i sin stil är han polyfon och använder 
med förkärlek de bundna kompositions- 
formerna, hvilka han af sin lärare Lin- 
degren lärt sig behärska på ett utmärkt 
sätt; som symfoniker har han öfverallt 
väckt berättigadt uppseende. I de mindre 
formerna, särskildt de melodiska, såsom i 
solosångerna, är han ej alltid lika in- 
tressant och öfverträffas här af sina 
samtida Sjögren och Stenhammar. 

Algren, Sven, svensk musiker, som 
under 1700-talets förra hälft gjorde sig 
förtjänt af en del förbättringar inom 
klavéret, i det att han vetenskapligt be- 
arbetade mekanikern Brelings uppfin- 
ning af Cymbaltangenten (Vet.-ak:s 
handl. 1757). 

Aline, drottning af Golconda, 
först med text af Sedaine efter Monsig- 
ny, som 1766 uppförde stycket som hero- 
isk ballett i Paris; Sedaines text (Aline, 
reine de Golconda) imiterades och öfver- 
sattes af C. B. Zibet och uppfördes med 
musik af F. Uttini å Bollhusteatern i 
Stockholm 1776, 1778 och 1781. — En an- 
nan opera öfver samma ämne erhöll 
musik af J. A. P. Schulz och uppfördes 
i Köpenhamn 1789 (kom ej till Stock- 
holm). — En tredje opera med fransk 
text af Viol och Faviéres erhöll musik 
af H. M. Berlin (Paris 1803); öfversattes 
till svenska af C. G. Nordforss och gafs 
första gången å kgl. teatern i Stockholm 
1811; upplefde intill 1824: 56 uppföran- 
den. — Ännu en opera öfver samma äm- 
ne musiksattes af Franz Berwald; blef 
ouppförd, dock känd genom några på 
konserter uppförda fragment; finnes i 
partitur (ms.) i Mus. ak:s bibliotek. 

Aliquottoner, öfvertoner, som vid kraf- 
tigt anslag klinga ur en sträng bredvid 
hufvndtonen; se akustik. 

A livré ouvert (fr.), från bladet (ur 
öppen bok) ; jfr a prima vist a. 

Alkan, Charles Henri Valen- 
tin, f. 30.11.1813 i Paris, t 29.3.1888 
därst. ; pianist; elev af Pariserkonserva- 
toriet; gaf hufvudsakligen undervisning; 



26 



Allabrevetakt — Allén 



uppträdde då och då på konservatorie- 
konserterna; hans kompositioner voro 
högt värderade på sin tid; de flesta äro 
pianoverk: etyder, marscher, preludier, 
en konsert, en sonat m. m. 

Allabrevetakt, 7* takt; angifven genom 
halfva taktslag i V4 takt. Betecknas 0. 

Alla camera (it.), i kammarton, kam- 
marstil. 

Alla capella (it.), seacapella. 

Alla mareia (it.), marschmässigt. 

Alla mente (it.), utantill. 

Airantico (it.), i gammal stil. 

Alla palestrina (it.), i storartad kyrko- 
stil. 

Alla polacca (it.), i polonästempo. 

Alla quinta (it.), i kvinten. 

Allargando (it.), långsammare, bredare 
och därmed något starkare. 

Alla stretta (it.), trängre; i samman- 
dragen form (i fugor). 

Alla tedesca (it.), på tyskt vis. 

Alla turca (it.), på turkiskt vis. 

Alla zingara, på zigenarvis. 

Alla zoppa (it.), stapplande, haltande; 
synkoperadt. 

Allegramente (it.), hurtigt, muntert. 

AUegrando (it.), förlängdt tempo. 

Allegrettino (it.), ett kort allegretto; 
vanligen i något långsammare tempo. 

Allegretto (it.), dim. af allegro; lagom 
hastigt; står som tempo mellan andante 
och allegro samt betecknar ett stycke af 
en viss dämpad glädtighet. 

Allegrezzo, con, (it.), med munterhet. 

Allegri, Gregorio, f. 1584 i Rom, f 
18.2.1625; en af Palestrinas berömdaste 
lärjungar; utbildade sig hos G. M. Na- 
nini 1600 — 07 och inträdde i påfliga ka- 
pellet 1629 som kapellsångare; i tryck 
utkommo bl. a. 2 böcker Concertini 1618 
—19, 2 böcker motetter 1621; i handskrift 
finnas flera mässor, lamentationer, mo- 
tetter, magnificats, Te deum m. fl. I 
Uppsala bibi. finnas en del vokalverk i 
handskrift (caps. 75). Mest bekant har 
A. blifvit genom sitt Miserere, hvilket 
ända till Mozarts tid ej fick komma 
utanför sixtinska kapellet; sedan dess 
har denna komposition blifvit mångfal- 
diga gånger tryckt (se bl. a. Musica sa- 
cra I, Peters Ed.). 

Allegrissimo (it.), lika hastigt som 
presto. 

Allegro (it.), raskt, lifligt, mellan alle- 
gretto och presto. 



Alleluia. Se Halleluja. 

Allemande, dans i V4 takt som regel i 
långsamt tempo (med upptakt). A:s ur- 
sprung är att söka i den tyska dansen 
("Deutscher Tanz") på 1500-talet. Den 
hade i allmänhet en långsam fördans 
och en liflig efterdans. Mot slutet af år- 
hundradet ersattes den lifliga efterdan- 
sen af en särskild dans, vanligen gail- 
larden eller couranten. Namnet blef för- 
franskadt, och dansen blef en ren konst- 
dans. Under 1600-talet förekom a. täm- 
ligen allmänt som moddans öfver hela 
Europa, och som sådan ingick den äfven 
i de musikaliska konstformer, som upp- 
stodo vid franska hofvet. Dansen fick 
sin gifna plats i suiten, först ej å nå- 
got bestämdt ställe, men vid midten af 
århundradet i allmänhet i början af 
suiten, hvarefter följde en courante. Mot 
slutet af århundradet är ordningen i all- 
mänhet : Allemande-courante-sarabande- 
gigue med eller utan ett preludium som 
inledning. På grund af dess långsamma 
tempo lämpade a. sig mycket väl till te- 
matisk utveckling af melodien, och sär- 
skildt hos J. S. Bach se vi den behandlad 
som ett polyfont stycke utan nämnvärd 
karaktär af dans. Vid midten af 1700-talet 
är a. äfven som konstform utdöd, och då 
1800-talet återupptager namnet, är det 
som beteckning för tvåstegsvals. — Litt.: 
följande arbeten alla af T. Norlind: Sui- 
ten före Bach, Sv. Musikt. 1899; Zur Ge- 
schichte d. Suite, Sammelb. d. IMG 1906; 
Studier sv. folklore V, 1911. Se äfven: 
Dans. 

Allén, Eobert William Otto, f. 
18. 9. 1852 i Köpenhamn, f i Århus 9. 12. 
1888; organist vid domkyrkan i Århus 
1885; komponist, pedagog och skicklig 
pianist. Af hans kompositioner må näm- 
nas: 8 sånger, ett häfte pianostycken. 

Allena Gud i himmelrik, psalm 
24; vers 1 motsvarar mel. 20 hos Haeff- 
ner; de öfriga verserna sjungas på mel. 
35 hos Haeffner. Mel. 20 är den allmänt 
kända, hvilken ingår i svenska mässan 
såsom ersättning för Laudamus (Vi pri- 
se dig); motsvarar nr 192 i koralpsb. af 
1697; går tillbaka till tysk koral (Zahn 
4457: Allein Gott in der Höh' sei Ehr') 
af 1539; kan påvisas i Sverige på 1630- 
talet (Kalmar), och i Danmark 1569 (Tho- 
missön). 



Allentando — Almquist 



27 



Allentando (it.), dröjande, se r a 1 1 e n- 
1 a n d o. 

Allgtto = Allegretto. 

Air improvlsta (it.), oförberedt. 

AlUn, Arthur Ivan, f. 3.12.1847 i 
Köpenhamn; son af musikern Ferd. Fr. 
A., som härstammade från Sverige; elev 
af Vald. Tofte i violin, A. Eée i piano 
och P. Rasmussen i teori; blef 1876 orga- 
nist i Rönne, 1881 i Naestved, där han 
•dessutom ledde sångföreningen och lät 
uppföra en liten parodiopera "Bankiren 
i Sevilla"; 1888 domkyrkoorganist i År- 
hus; skref flera stora orkesterverk: en 
symfoni, två konsertouverturer; dess- 
utom sånger vid p., "Slaviske Folkesan- 
■ge" och pianosaker. — Brodern Otto 
Hagbarth Johannes A., f. 22. 12. 
1858 i Kphn, har äfven gjort sig känd 
som en dugande violinist. 

Allo = Allegro. 

Allora, sedan. 

Allt det goda som mig fäg- 
nar, psalm 15; Haeffner 15; motsvarar 
mel. 405 i koralpsb. af 1697; saknas i ut- 
ländska källor och äfven i svenska före 
1697. 

Allt fullkomnadt är, o Jesu! 
psalm 116; Haeffner hänvisar till mel. 9. 

Allt hvad vi på jorden, psalm 
455; Haeffner hänvisar till mel. 76. 

Allt m ä n s k o s 1 ä k t e t af ett 
blod, psalm 274; Hasffner hänvisar till 
mel. 199. 

Allt är redo, fallna släkte! 
psalm 164; Haeffner 164; går tillbaka till 
tysk koral (Zahn 6591: O du allersiisste 
Freude) af 1738; i Sverige ej före Haeff- 
ner. 

Air ott, (8va = air ottava), i oktaven. 

Air unisono, i enklang. 

Almati, Alma A d é 1 e, f. 1861 i New 
York af tyska föräldrar; adoptivdotter 
af A. H. C. Fich; kom med adoptivför- 
äldrarna 1868 till Stockholm; var 1877— 
78 elev af Dannström, sjöng sedan för 
fru Leocadie Gerlach i Köpenhamn och 
fortsatte därefter studierna för fru Mar- 
■chesi i Wien. På våren 1885 debuterade 
hon i Pest som Azucena i "Trubaduren" 
tills, med Lucca, Mierzwinski o. Padilla; 
i jan. 1886 uppträdde hon som gäst i 
samma roll i Köpenhamn; s. å. engage- 
rades hon vid kgl. teatern i Stockholm; 
gift 1895 med A. Rundberg. Af hennes 
roller kunna nämnas: Aida, Carmen, Se- 



lika i "Afrikanskan", Fides i "Profeten", 
Nancy i "Martha". Hennes bästa par- 
tier äro de stora lidelsefulla altpartierna 
i opera seria. 

Alme, arabiska sångerskor (hufvud- 
sakligen i Egypten), hvilka mot hög er- 
sättning utföra erotiska sånger vid gä- 
stabud; de å gator sjungande a. tillhöra 
ej egentligen skrået. 

Almérle, en slags luta, uppfunnen af 
Jean Lemaire (däraf namnet). 

Almerighi, Elisabett a, sångerska 
vid italienska operan i Köpenhamn; gaf 
konsert tills, med Ansani i Stockholm 
1772. 

Almquist, Carl Jonas Ludvig, f. i 
Stockholm 28.11.1793, t i Bremen 26.9. 
1866; författare; 1808 student i Uppsala; 
1815 fil. mag.; 1817 kopist och 1822 kans- 
list i eckl.-dep.; lämnade snart sin an- 
ställning och slog sig ned som landt- 
brukare i Värmland; återkom 1826 till 
Stockholm. Som författare hufvudsak- 
ligen känd genom "Törnrosens bok" 
(1832 ff.) och novellen "Det går an" 
(1839). Som musiker gjorde han sig 
känd genom sina fria fantasier vid pia- 
no och sina melodier till egna dikter i 
Törnrosens bok. Ett 30-tal af fantasier- 
na för piano utgåfvos i tryck (11 hftn, 
Hirschs förlag, Sthlm). Af sångerna äro 
bl. a. utkomna: "Åtta sånger ur Törnro- 
sens bok m. p.-ack. af M. H.-I." (Lund, 
M. Th. Sjögren). I tidskr. Teater o. Mu- 
sik 1876 nr 5 meddelas med p.-ack. 3 sån- 
ger och en pianofantasi. (Aug. Söder- 
mans "Fantasier a la Almquist" ha ej 
med A. att skaffa och äro alla kompone- 
rade af Söderman vid skilda tillfällen 
och sedan sammanförda utan någon ur- 
sprunglig samhörighet). Rörande A:s fria 
fantasier vid piano samt egna uttalanden 
om tonkonst o. tonsättarverksamhet lånar 
jag Baucks ord i Teater o. Musik 1876. 
B. hörde till dem, som själf stått A. nära 
och följaktligen äfven hört diktaren ytt- 
ra sig om tonkonsten. Äfvenledes kän- 
de han tvenne andra A.-vänner, Höljer 
och A. Fr. Lindblad, hvilka meddelat 
sina minnen om skaldens musik: Äfven 
i tonernas värld sökte A:s snille bana 
sig vägar och stigar, och blixtarna, som 
Ijunga i hans dikt, flamma ock i hans 
musik. Men han kände icke lagarna i. 
tonernas rike. Var A. musiker? Ja och 
nej: han ägde i rikt mått hvad flertalet 



28 



Alna?s — Alphyddan 



af skickliga miisici icke alls äger, och 
ägde i ringaste mått, hvad äfven medel- 
måttiga musikidkare ofta äga i rikt. 
Hans snille var stort. Hans talang in- 
gen. Han var predestinerad musiker, 
men blef det aldrig i verkligheten; äf- 
ven i detta fall utgjorde han en motsats 
till det vanliga förhållandet. Äfven i 
denna eldsjäl arbetade musiken sig fram 
i sällsamma former; harmonien kände 
han ej, än mindre kompositionen, och på 
pianot sökte han sig instinktivt vägar 
och stigar, ofta blott med ett finger, och 
slutligen var hans tonsinne betydligen 
oöfvadt, ty sällan hörde han musik, och 
skedde det, så gaf han föga akt därpå; 
det tycktes som skulle han i sitt inre 
ständigt förnummit underbara ljud, som 
hindrade honom att höra de yttre to- 
nerna, och sålunda existerade de klassis- 
ka musikverken ej för honom. Af de 7 
häften s. k. "Fria fantasier", han själf 
utgaf, voro endast några stycken i de 
sista häftena ordnade af konstnärlig 
hand [A. F. Lindblad], såsom "Henriet- 
tes jasminer", "Den nye fiskaren", "Zoar 
Onqui". Höljer och A. samtalade en 
gång med hvarandra om musik och den 
förra säger: "Tror Ni ej, att Er musik 
i allt fall skulle vinna på att något när- 
mare följa harmoniens och formlärans 
regler?" "Möjligt; men dessa regler upp- 
ställa inga satser af absolut giltighet. 
Lagar i allmänhet beteckna endast den 
grad af upplysning, som man i en viss 
tidpunkt uppnått. De bero af tidsrikt- 
ningen och förändras med denna . . . Jag 
vill försöka, huru långt man såsom natu- 
ralist kan komma i komposition, oberörd 
af skolornas konvenans och formalism. 
Jag vet väl, att det ej blir, hvad man i 
det ordnade samhällslifvet kallar musik; 
men denna skall stå på en annan linje, 
skall utveckla sig i fritt naturtillstånd. 
Detta är mitt syfte!" Snart märkte han 
dock, att hans fantasier skulle vinna 
på ordnade harmonier och former, och 
från denna stund gick han in på att 
låta sin musik undergå en sådan opera- 
tion. Denna vederfors äfven hans dans- 
stycken, foster af en väldig, men otämd 
naturkraft. Civilisationen var han al- 
drig rätt bevågen, och här bryter han 
uppenbart med den. Än ser man en 
indiansk krigsdans med vilda åtbörder 
och svängda tomahawker, än en ädel 



moresk, en månskensnatt i Generalifes 
orangelundar, än en trolsk dans af de- 
moniska fantomer — allt är vild roman- 
tik. Benämningarna äro lika sällsam- 
ma: "Gurrhanas dans", "Anaveys", 
"Mersivoys dans", "Zoar Onqui" m. fl. 
Men stundom visade A. ock sin utomor- 
dentliga musikaliska begåfning från 
en annan sida: han älskade mest den 
nationella visan, naturmelodien, likasom 
han var stor i sina berättelser ur folk- 
och naturlifvet. I dessa melodier stod 
han själfständig på naturalistens grund, 
här utvecklade ock hans rika ande sin 
skönaste blomma. Ej många stycken af 
sådan art äga denna uttryckets styrka 
och simplicitet, denna känslans sanning 
och djup. De flesta af dessa melodiska 
pärlor förekomma i de s. k. "songes". — 
Nord. mus. förvarar en del notmanu- 
skript af A:s egen hand. 

Ahijes, Eyvind, f. 29. 4. 1872 i Fre- 
driksstad; elev 1888 af musikskolan i Kri- 
stiania (komposition för L Holter); fr. o. 
m. 1892 vid Leipzigs konserv. (Reinecke o. 
Ruthardt); 1895 organist vid Bragernaes 
kyrka i Drammen; sedan 1905 dirigent 
för Kristiania Handtverkarsångförening 
och sedan 1907 organist vid Uranien- 
borgs kyrka i Kristiania. År 1898 slog 
han igenom som kompositör af en stor 
symfoni, uppförd af Musikföreningen i 
Kristiania; året efter dirigerade han 
själf några symfoniska variationer jäm- 
te symfonien; komponerade dessutom 
sånger vid pf., pianosaker, Suite för vio- 
lin och piano samt manskörer. Hans 
verk visa en gedigen skolning parad 
med präktig metodik och rytmik. Sär- 
skildt berömda ha hans sånger blifvit, 
hvilka kunna räknas bland de bästa af 
nu lefvande norska tonsättare. 

Alphorn, ett herdeinstrument från Al- 
perna; är sammanfogadt af tunna staf- 
var och har kittelmunstycke af trä. 

Alphyddan, Le chalet, Die Senn- 
hiitte, komisk opera i en akt af Scribe och 
Mélesville med musik af Ad. Adam (Paris 
1834); svensk öfversättning af texten af 
B. Crusell efter den tyska formen: Die 
Schweizerhiitte; gifven i Stockholm å k. 
teatern första gången 1837, sedan flera 
gånger. I Göteborg uppfördes den f. 
ggn 1861. En parodi af samma opera af 
Ang. Säfström, musik arrangerad af E. 
Becker gafs 1862 och 1863 å Djurgårds- 



Al piacere — Amati 



29 



och Ladugårdslandsteatrarua i Stock- 
holm. Äfven denna kom till Göteborg 
s. å. 

Al piacere, efter behag. 

Al rigore dl tempo, strängt i takt. 

Al riversio, al rovescio (it.), om- 
vändt; bör läsas (spelas) i omvänd följd. 

Al segno, dal s e g n o, från och med 
tecknet. 

Alströmer, Patrik, f. 27.2.1733 i 
Alingsås; t 23.10.1804 därst., kommers- 
råd 1770; friherre 1778; direktör för ost- 
indiska kompaniet 1777; intog en be- 
märkt plats inom Stockholms musiklif 
under Gustaf III:s tid; var en af stif- 
tarna af Mus. akad. 1771 och dess presi- 
dent 1772; beklädde samtidigt kamrera- 
rebefattningen därstädes. 

Alt (lat. vox älta, ibland kontratenor, 
it. kontr'alto, fr. haute-contre), den dju- 
pare kvinnorösten (gossrösten) med öf- 
vervägande bröstton; registret räknas i 
allmänhet a — e", ibland något högre; 
förut stod registret något lägre. A.- 
stämmau i kör uppstod egentligen först 
med den fyrstämmiga satsen. Med ut- 
gångspunkt från hufvudstämman, den 
melodiförande, tenor, fick den andra, i 
början alltid lägre liggande, namnet 
bassus. Då den tredje stämman kom till, 
kallades den discantus, och först när sat- 
sen blef fyrstämmig, erhöll man stäm- 
man contratenor eller, som den under 
1500-talet allt allmännare kallades: alt. 
Då instrumenten under 1500-talet blefvo 
allmännare, begynte man först spela 
vokalkompositioner för instrument, och 
man utgaf verk med text, hvilka kunde 
användas för sång af 4 stämmor eller 
också för 4 instrument. Man konstru- 
erade därför i full öfverensstämmelse 
med rösterna diskant-, alt-, tenor- och 
basinstrument, så t. ex. violinen. Efter 
hand blef instrumentalmusiken själf- 
ständigare och en del af dessa fyra in- 
strument försvann eller ersattes af an- 
dra. Af altstråkinstrumentet uppstod 
altviolinen eller kort och godt "alto", 
senare äfven kallad "viola". Under de 
senare århundradena upptog man nam- 
net äfven för andra instrument, som i 
tonen låg något lägre än de i allmänhet 
melodiförande, och man erhöll så: alt- 
basun, althorn, altklarinett, altoboe 
(engelskt horn). 

Altmann, Wilhelm, f. 4. 2. 1867 i 



Breslau; först utbildad till violinspela- 
re; har sedan öfvergått till vetenskaplig 
forskning; 1886 anställd vid kgl. bibi. i 
Berlin; sedan 1900 öfverbibliotekarie; 
skref bl. a. "Chronik des Berliner Phil- 
harmonischen Orchesters", 1882 — 1901. 

Alto, alt. 

Altoviola, altviolin. 

Altröst, se alt. 

Altsträng, på violinen: andra strän- 
gen, på altviolinen första strängen. 

Altenburg, M i c h a e 1, f . 27. 5. 1584 i 
Alach vid Erfnrt, t 12.2.1640 i Erfurt 
som diakon vid Andreaskyrkan; utgaf 
en mängd kompositioner hufvudsakligen 
af kyrklig art, hvilka på sin tid stodo 
högt i anseende, däribland: "Musikali- 
scher Scliild und Schirm" 1618, "Xeuer 
lieblicher und zierlicher Intraden" 1620, 
"Kirchen- und Hausgesänge" 1620 — 21 
(I— IV Theil). 

Alteration, den förändring en not un- 
dergår genom ett framför densamma an- 
bragt förtecken; fördubbling af en nots 
tidsvärde. 

Altererande dissonanser, kromatiska 
förändringar af ett ackords harmoniska 
toner. 

Alternativo, a 1 1 e r n a t i v e m e n t, 
alternamente, växelvis. 

Altri (it.), de andra; tillsammans med 
de öfriga (rösterna eller instrumenterna). 

Alypios, grekisk musikskriftställare, 
som lefde c. 360 e. Kr. Meibom upptog i 
sin "Antiquae musicfe auctores" hans 
skrift "Introductio musica", hvilken är 
vår förnämsta källa till den grekiska 
notskriften (nyuppl. i Jan, Scriptores). 

Alzamento di mano (it.), höjandet af 
handen vid takterande; a. di v o c e, 
röstens ansvällning. 

Amabilitä, (it.), älsklighet; a m a b i 1 e, 
älskligt, smekande. 

Amarevole, smärtsamt; c o n a m a- 
r e z z a, med uttryck af sorg. 

Amati, berömd familj af violinfabri- 
körer i Cremona, livars verksamhet kan 
följas från början af 1600-talet till 1740; 
de bästa tillhöra tiden omkring 1640 — 
80. Det karaktäristiska för A.-violiner- 
na är deras mjuka och milda ton. Äld- 
sta kända medlemmen af familjen är 
A n d r e a, f. c. 1530, t 1611, utförde äfven 
altvioliner; brodern Nicola byggde 
framför allt förträffliga basfioler (1658— 
86) ; Andreas äldste son var Antonio, f. 



30 



Amati — Ambrosius 



1555, t 1638; dennes hufvudsakliga verk- 
samhet infaller mellan 1589 och 1627. A. 
A:s broder Girolam o, f. 1556, t 1630, 
var ej fullt så skicklig; däremot var Giro- 
lamos son N i c o 1 a, f. 3.12.1596, t 12.4. 
1684, den främste inom hela familjen, lä- 
rare åt Andrea Guarneri och Antonio 
Stradivari. Nicolas son Girolam o, 
f. 1649, t 1740, byggde äfven flera instru- 
ment, hvilka dock ej stå på samma höjd 
som faderns. Med honom slocknade släk- 
tens musikaliska traditioner. — Se vida- 
re violinen och den litteratur, som 
där finnes angifven. 

Amati, italiensk sångerska, som 1798 
och 1800 gaf konserter i Stockholm; hen- 
nes röst berömdes särskildt. 

Amatör, en som utan att göra musiken 
till yrkesutöfning, likväl studerar den 
och deltager i dess utöfning; äfven bru- 
kadt om musikälskare i allmänhet; lik- 
liktydigt med dilettant. 

Ambe due pedale (it.), med båda peda- 
lerna (vid pianospel). 

Amberg, 1. H e r m a n, f . 22. 12. 1834 i 
Köpenhamn; organist vid domkyrkan i 
Viborg 1868; tryckte bl. a.; Vägledning 
vid pianoundervisning, 24 orgelpreelu- 
dier, sånger v. p. — 2. J o h a n, den före- 
gåendes broder, f. 20. 10. 1846 i Köpen- 
hamn; violinist i hof kapellet 1877; ur- 
sprungligen sångare men förlorade ti- 
digt sin röst. 

Ambitus, en rösts eller ett instruments 
tonomfång; se d i a p a s o n, de gränser, 
inom hvilka melodien fick röra sig. 

Ambo (lat.), under medeltiden brukadt 
om den ställning, hvarpå kyrkans sång- 
bok lades, då man sjöng graduale (s. d.). 

Ambros, August Wilhelm, f. 17. 
11.1816 i Mauth vid Prag, t 28.6.1876 i 
Wien; musikhistoriker; studerade först 
juridik och beklädde flera juridiska be- 
fattningar, hvarjämte han äfven var 
musikkritiker. Hans första mera be- 
kanta skrift är: "Die Grenzen der Poesie 
und Musik", 1856. Sitt stora världsbe- 
römda arbete "Geschichte der Musik" 
begynte han 1860. Arbetet, som anlades 
synnerligen storartadt, hann ej längre 
än till 1600-talets början, sista (4:de) de- 
len trycktes två år efter hans död. En 
fortsättning skref Wilh. Langhans: "Die 
Geschichte d. Musik des 17. 18. und 19. 
Jahrh." A:s musikhistoria är i sitt slag 
enastående med en mängd förstahands- 



uppgifter samt en historisk öfversikt- 
lighet, som ännu ej öfverträffats. I 
jämförelse med Fetis' motsvarande ar- 
bete, Histoire générale de la musique 
1869—76, som ej går längre än till 1400- 
talet, är A:s öfversiktligare med mera 
blick för det väsentliga. Fetis' rikare på 
detaljer, vittnande om att dess författa- 
re gjort en mängd specialstudier dess- 
förinnan. Fetis drunknar i massorna af 
sitt öfvermåttan rika musikhistoriska 
material. A. behärskar däremot alltid 
sitt stoff och ser klarare de kulturhisto- 
riska strömningarna; A. lämpar sig där- 
för som läsning lika bra för dilettanten 
som musikforskaren. Fetis däremot en- 
dast för den, som redan kommit in i 
musikforskningens väsen och gjort spe- 
cialstudier å motsvarande områden, men 
då också alldeles oumbärlig för den, som 
vill förstå det hela, ej blott delarna. 
1869 blef A. professor i musik vid uni- 
versitetet i Prag. 1872 kallades han till 
professor i Wien. Af hans öfriga skrif- 
ter kunna nämnas: "Bunte Blätter" I, 
II 1872, 74, "Kulturhistorische Bilder aus 
dem Musikleben der Gegenwart" 1860, 
"Kleine Schriften aus dem Nachlass". I 
musikestetiskt hänseende intog A. en 
ståndpunkt mot Hanslick ("Die Grenzen 
der Musik" 1856). 

Ambrosius, biskop af Milano, f. 333 i 
Trier, t 4.4.397 i Milano; var biskop 
därst. sedan 374; är den förste refor- 
matorn af den kristna kyrkosången; 
först med honom står grekisk-öster- 
ländsk och romersk-västerländsk musik- 
princip mot hvarandra; någon nydanare 
är han ej, men genom att definitivt fast- 
slå det, som under tidernas lopp utveck- 
lat sig till bestämd praxis, skapar han 
en norm, hvarigenom motsatsen först 
kunde träda tydligt fram. På grund af 
denna hans grundläggande betydelse 
har man velat ge honom äran af många 
nydaningar inom den romerska kyrko- 
musiken; huru mycket som härvid är 
historiskt sant, är svårt att säga; be- 
teckningen af skalans 7 toner med de 7 
första bokstäfverna tillskrifves honom 
säkerligen med orätt. Däremot torde han 
vara den, som bestämdt häfdat de fyra 
första kyrkotonarterna: dorisk, frygisk, 
lydisk och mixolydisk, hvilka senare (ej 
under A:s tid) skildes i autentiska och 
plagala. A. har äfven författat flera 



Ambrosiansk sång — Ammon 



31- 



hymner (Veni redemptor gentium m. fl.); 
om äfven melodierna äro af honom låter 
sig ej afgöra. Se vidare A. Steier, Un- 
tersuchungen iiber die Echtheit der Am- 
brosianischen Hymnen. 

Ambrosiansk sång, den kyrkosång, som 
Ambrosius förde till Milano från Orien- 
ten, med särskild vikt lagd å hymnsån- 
gen. Denna ambrosianska sång revide- 
rades vidare af Gregorius (se grego- 
riansk sång) och blef grundvalen 
för medeltidskyrkans och sedan katolska 
kyrkans liturgiska sång. På grund de 
speciella ambrosianska traditionerna i 
Milano bevarade hymnmelodierna i den- 
na stad en viss särställning i melodiskt 
hänseende (se h y m n e n). Äfven rö- 
rande den liturgiska sången gick Milano 
sina egna vägar. 

Ambrosianska lofsången: Te deum lau- 
damus. Se psalmen: O Gud vi lofve 
dig. 

Ambubäjae (gr.), sällskap af syriska 
pipblåserskor, hvilka tågade omkring i 
Rom samt spelade och sjöngo vid hög- 
tidliga tillfällen; för öfrigt i dåligt 
rykte. 

Amener, dans från 1600-talet, se 
b r a n 1 e. 

Amerbach, se A m m e r b a c h. 

American guilds of organists, en för- 
ening af Förenta Staternas organister, 
som grundades 1896. A. afhåller äfven 
examina och ger betyg; examina stå un- 
der uppsikt af biskopen af New York. 

Amerika. De mest skilda historiska 
förutsättningar för musiken ha här ska- 
pat olika musikformer. I Nordamerika 
har kulturmusiken undanträngt den ur- 
sprungliga så till vida, att den gamla 
naturmusiken endast kunnat spåras i 
undangömda distrikt af Förenta Stater- 
na och Kanada. I norr finnes primitiv 
eskimåmusik af ren vokal karaktär (Bo- 
as' forskningar), hos indianerna vid sjö- 
arna finnes, såsom sällskapet för ameri- 
kansk folklore ådagalagt, en musik med 
grunddragen af en primitiv melodibild- 
ning och äfven hos Mellanamerikas sta- 
ter saknas ej primitiva former. Däre- 
mot synes Mexiko ha haft en urgammal 
kulturmusik af annan skapnad. Dock 
har forskningen ej framskridit långt 
nog för att uppdraga grundlinjerna för 
denna musik. I Sydamerika finnes fler- 
städes primitiv melodibildning af såväl 



vokal som instrumental karaktär, men de 
upptecknade profven (bl. a. af Södling) 
äro så illa gjorda, att vi ej förmå utrö- 
na, hur de verkligen låtit i infödingar- 
nas mun. Från Eldslandet äga vi en del 
goda uppteckningar, som visa primitiv 
gestaltning. På det nuvarande stadiet 
af den jämförande musikforskningen 
förmå vi ej yttra oss om hufvudriktnin- 
garna inom den amerikanska genuina 
musiken. 

Amerikanska orglar, harmonium, som i 
allmänhet ha mjukare, mildare ton än 
de vanliga. De begynte bli bekanta på 
1860-talet genom firman Mason & Hamlin 
i Boston; deras grundare är Jacob Alex- 
andre; principen är att tonen ej fram- 
bringas genom komprimerad luft utan 
genom förtunnad, insugen sådan. 

A mezza voce, med halfhög röst, däm- 
padt föredrag. 

Amiot, f. 1718 i Toulon, Jesuitmissio- 
när i Kina; skref ett arbete om kinesi- 
ska musiken (en öfversättning efter ki- 
nesiska musikerteoretikern Li-Koang- 
Ti), hvilket ännu är oumbärligt för för- 
ståelsen af den äldre musiken i Kina; 
se Mémoires concernant Thistoire, les 
Sciences etc. des chinois, VI, Paris 1780: 
"De la musique des chinois tant anciens 
que mödernes par M. A." (åtföljdt af 30 
kopparstick med kinesiska musikinstru- 
ment m. m.). Om detta verk se vidare 
C. Engel, The literature of national mu- 
sic s. 82 f., London 1879. 

Ammerbach, Elias Nicolaus, f. c. 
1530 i Naumburg, t 27. 1. 1597; sedan 1560 
var han organist vid Thomaskyrkan; 
två år före sin död hade han efterträdts 
af Andreas Diiben, fader till den första 
svenska kapellmästaren med detta namn; 
hufvudsakligen känd genom sina båda 
orgelböcker (kompositioner för orgel 
eller piano): "Orgel- öder Instrumentta- 
bulatur", 1571, "Ein neu kiinstlich Tabu- 
laturbuch", 1575. — Litt: G. Wustman, 
E. Ammerbach, Sammelb. d. Int. Mus.- 
gesellsch. XI, 137 ff. (Ans Leipzigs Ver- 
gangenheit 1909). 

Ammon, Blasius, t i Wien 1590; 
diskantist i hofkapellet hos ärkehertig 
Ferdinand af Österrike, sedan franciska- 
nermunk i Wien; af hans kompositioner 
äger Uppsala bibliotek: Missas IV unica 
pro defunctis, 1588. I tryck finnas dess- 



32 



A moll— Änder 



utom en mängd mässor, motetter, in- 
troitus m. m. 

A moll (fr. la mineiir, eng. a minor), 
tonart utan förteckning (c dur parallell- 
tonart). 

Amen, Johan Andreas, f. 1763 i B am- 
berg, t 29.3.1825 i Wallerstein (Bayern); 
elev af Sacchini i komposition; blef 1789 
musikdirektör i Heilbronn och 1817 ka- 
pellmästare hos fursten af Öttingen- 
Wallerstein; skref en mängd instrumen- 
tala arbeten: sonater, trior, kvartetter, 
kvintetter, konserter, symfoni; dessutom 
mässor, requiem, sångspel m. m. 

Amarevolo, a m o r o s o, amorösa- 
m e n t e, älskligt, innerligt, mjukt, fin- 
känsligt. 

Amorösa, orgelstämma. Se F 1 u t e 
d' a m o u r. 

A m p h i o n, opera i 1 akt, text af A. 
L. Thomas, bearbetad af G. G. Adlerbeth, 
musik af Naumann; gafs å kgl. teatern 
i Stockholm d. 26. 1. 1778; var den första 
svenska opera Naumann komponerade 
för Sverige; upplefde endast 4 represen- 
tationer, alla under vintersäsongen 1778. 

Amplitude (lat.), afvikelsernas storlek 
från den svängande kroppens lugna läge, 

Amusement (fr.), gladt tonstycke utan 
djupare känsla. 

Anabasis (gr.), en följd af iippätstigan- 
de toner. 

Anakomptos (gr.), en följd af nedåtsti- 
gande toner. 

Anakrusis, upptakt (s. d.). 

Analys, dels teknisk musikalisk, dels 
akustisk-tonpsykologisk. Den förra in- 
nebär ett tydligt särskiljande och för- 
tydligande af ett tonstyckes arkitektoni- 
ska byggnad: tema, fras, motiv, onibild- 
ning af dessa grupper, dessas samman- 
sättning till ett större musikstycke. En 
sådan a. är nödvändig för förståelsen af 
ett tonstycke, och det har därför blifvit 
regel att på program, då ett nytt svårare 
förståbart stycke utföres, tillfoga en 
musikalisk a.; flera böcker analyserande 
de stora mästarnas kompositioner ha på 
sista tiden uppstått, och ämnet har blif- 
vit ett allt viktigare undervisningsämne 
såsom ett praktiskt komplement till 
kompositionsläran. All musikalisk form- 
lära grundar sig i första hand på a. af 
de främsta och bästa tonverken, som 
kunna ställas upp som mönster vid kom- 
ponerande. — Den akustisk-tonpsykolo- 



giska a. afser att bestämma tonfärgens 
och klangens karaktär genom särskil- 
jande af öfvertouerna och dessas upp- 
fångande i örat. Se vidare: t o n p s y- 
k o 1 o g i. 

Anamma from de dyra, psalm 
273; Ha?ffner hänvisar till mel. 167. 

Anaudie, heshet, röstlöshet. 

Auapäst (——'—). Se rytm. 

Anche (fr.), munstycket på ett träbiås- 
instrument; kombination af tungstäm- 
mor i en orgel. 

Anckerska legatet: musikstipendium 
stiftadt i Köpenhamn 14. 10. 1857 af C. A. 
Ancker (1828 — 57) för danska tonsättare; 
stipendiet, 1,800 kr., förbinder till ett 
halft års vistelse i utlandet. Flera af Dan- 
marks namnkuunigaste komponister ha 
innehaft det (J. Mailing, G. Matthison- 
Hansen, Emil Hartmann, Ang. Winding, 
H. Enna, F. Henriques m. fl.). 

Ancient concerts. Se Conserts of 
a n c i e n t m u s i c. 

Ancora = da capo, ännu en gång. 

Aneot, Jean, f. 6. 7. 1799 i Briigge, 
t 5.7.1829 i Boulogne; violinvirtuos och 
kompositör; elev af Kreutzer, Baillot, 
och i komposition af Berton vid Paris- 
konservatoriet; 1823 — 25 i London; utgaf 
en utomordentlig mängd kompositioner: 
ehuru han dog vid 30 års ålder, hann 
han likväl att skrifva 225 opus, där- 
ibland etyder, variationer, violinkonser- 
ter, ouverturer och orkesterverk. 

Anda, full af nåde! psalm 137; 
Haeffner 137; motsvarar nr 186 i koral- 
psb. af 1697; går tillbaka till tysk koral 
(Zahn 6252 b: Brunnquell aller Giiter) af 
1653; saknas i Sverige före 1697. 

Andamento, gäng, fri mellansats i 
fuga. 

Andante, gående, skridande; som tem- 
po mellan adagio och allegro; fordrar 
ett lugnt, måttfullt spel. — Andan- 
t i n o, något mindre lifligt än Andante 
eller också ett litet andante. 

Änder, Per David, f. 24.10.1864 i 
i Stockholm, f 29. 3. 1902 i Göteborg; 
operasångare; var först korsångare vid 
operan; tillhörde sedan 1886—88 Fröberg- 
ska sällskapet, därefter ett par år St. 
teatern i Göteborg; 1891 — 93 vid Vasa- 
teatern, sedan vid Södra teatern och 
året innan sin död vid Ranfts opera- 
sällskap i Göteborg. Bland hans roller 
må nämnas: Nankipuh i "Mikadon", Bo- 



Andersen — Andersson 



33 



binet i "Pariserlif", Leonetto i "Boccac- 
cio", Donathan i "Niirnbergerdockan". 

1. Andersen, Anton Jörgen, f. 10. 
10.1845 i Kristiansand; berömd violon- 
cellist och kompositör; begynte som vio- 
loncellist vid teatern i Trondhjem 1864; 
året därpå anställd vid Kristiania teater 
(Gehrman); elev i komp. af Joh. Linde- 
gren; 1871 violoncellist i hof kapellet och 
sedan 1876 äfven lärare vid konserv.; tog 
afsked 1905 ur hofkap. A. har gjort sig 
känd genom en mängd värdefulla kom- 
positioner, däribland 4 stora symfonier 
(Ess-dur, H-moll 1884, Ess-dur och D-dur 
1891) alla uppförda i Stockholm; den 
sistnämnda är tryckt för två pianon af 
Mus. konstföreningen. Samma förening 
tryckte 1876 en violoncellsonat. Af öf- 
riga verk må nämnas: en stråkkvartett, 
Adagio för 3 violonceller, 2 horn o. kon- 
trabas, konsertstycke för 5 violonceller 
o. 3 kontrabasar; dessutom solosånger 
och körer. LMA 1882. 

2. Andersén-Strömberg, Astri, 
f. 6.3.1876 i Sthlm, t IL 4. 1911 i Lund; 
den föregåendes dotter; framstående pia- 
nist; begynte sina studier redan vid 12 
års ålder vid konserv, i Sthlm (Nord- 
quist. Bergenson, Sjögren); fortsatte se- 
dan för Rich. Andersson; reste 1898 till 
Berlin och studerade för M. Moszkowski 
och E. Jedliczka; redan vid 18 års ålder 
hade hon åtföljt Marteau på konsert- 
resor i Norden och uppträdde sedan 
själfständigt på konserter i Sverige, 
Norge, Danmark, Tyskland, Finland. År 
1895 uppträdde hon i Sthlm med Cho- 
pins e-molls konsert och vann allmänt 
bifall på grund af sitt konstnärligt mog- 
na pianospel. Ägnade sig sedan med 
framgång åt pianoundervisningen och 
slog sig ned i Lund och Malmö. 12. 6. 
1907 ingick hon äktenskap med läraren 
Efr. Strömberg. 

3. Andersen, Hildur, f. i Kristia- 
nia 25.5.1864; norsk pianist; elev af Ja- 
dassohn, Weidenbach och Reinecke i 
Leipzig och Leschetitzky i Wien; upp- 
trädde första gången offentligt 1886 i 
Musikföreningen i Kristiania; har som 
konsertgifverska och lärarinna utöfvat 
en mycket gagnande verksamhet i sin 
födelsestad; har äfven företagit konsert- 
resor i landsorten. 

4. Johannes Fritz Em. A., f. 14. 2. 
1829 i Köpenhamn; pianist och pedagog; 



utgaf en mängd kompositioner för piano 
(fantasier öfver visor), transkriptioner, 
lätta sånger med p. m. m. 

5. Karl Joachim A., f . 29. 4. 1847 i 
Köpenhamn, t 7.5.1909 därst.; betydan- 
de flöjtist och dirigent; 1869 — 77 anställd 
i hofkapellet i Köpenhamn, 1878 — 80 vid 
Petersburgs italienska opera; sedan i 
Berlin bl. a. som tillfällig dirigent af 
filharmoniska orkestern; 1894 åter i Kö- 
penhamn, där han grundade Palaisor- 
kestern samt dessutom en orkesterskola; 
skref företrädesvis kompositioner för 
flöjt med eller utan orkester: 24 stora 
etyder, 24 mindre etyder. Ungersk fan- 
tasi, "Ballade et Danse des Sylphes", 
konsertstycke med orkester. A. har som 
lärare utbildat flera framstående flöjtister 
såsom Prill vid operan i Berlin och hol- 
ländaren Leuwen i Wien. — 6. Brodern 
V i g o Alfred A. (f. 1852) har äfven 
gjort sig känd som dugande flöjtist; 1878 
— 91 medlem af hofkapellet i Köpenhamn. 

7. U 1 r i c h Emanuel A., f. 28. 9. 1851 1 
Köpenhamn; violinist, dirigent och kom- 
positör; elev af E. W. Romsöe, V. Tofte; 
1890 dirigent vid Arenateatern vid Ti- 
voli i Kphmn; företog 1874 — 75 konsertre- 
sor till Sverige, Finland och Ryssland; 
mycket anlitad som lärare i musikteori 
och instrumentation; skref förutom en 
mängd operetter en del orkestersaker: 
Konsertouverture i D-dur, "Ouv. triom- 
phale"; B-dur, en fantasi, en elegi; dess- 
utom smärre saker för piano och sång. 

8. V i 1 h e 1 m Christian A., f. 1840 
i Köpenhamn; fagottvirtuos; medlem af 
hofkapellet i danska hufvudstaden 1859. 
— 9. Peter Herman A., f. 1847 i Kö- 
penhamn, den föregåendes broder, äfven 
dugande fagottist; medlem af samma 
hofkapell 1871. 

10. Alfred A.-W ingår, f. i Kristi- 
ania 15. 10. 1869; studerade komposition 
för Massenet och Gedalge i Paris; an- 
ställd 1890 — 99 som violinist vid Kristia- 
nia teater, 1901 — 05 som altviolinist vid 
Nationalteatern; skref bl. a. orkesterver- 
ken: "Aus Norwegens Berg und Thal", 
"Les Naiades" samt dessutom en del sån- 
ger. I ms. finnas: operan "Frithiof o. In- 
geborg", två symfonier, musik till O. 
Sindings drama "Iråka", två ungerska 
rapsodier, två violinkonserter m. m. 

L Andersson, Richard, f. 22. 9. 1851 
i Stockholm; framstående pianist och 



34 



Andersson 



pedagog; spelade redan vid 4 å 5 års 
ålder, men fick först vid 16 år regel- 
bunden musikundervisning; föräldrar- 
na flyttade tidigt till Karlskrona, där 
A. fick sin första utbildning. Efter att 
ha åtnjutit undervisning vid Karls- 
krona h. elem.-lärov. begynte han hö- 
sten 1867 som elev vid konservatoriet 
ordnade musikstudier: i piano för van 
Boom, harmoni för A. Winge, orgel för 
G. Mankell och komposition för H. Be- 
rens. Efter v. Booms död fortsattes pia- 
nostudierna för L. Norman. A. biträd- 
de under denna tid ofta vid konserter 
■och spelade äfven vid Baucks musikhi- 
;storiska föreläsningar. Första offentliga 
uppträdandet var 1872 på en af hofka- 
pellets symfonikonserter i Beethovens G- 
■dur-konsert. Efter afslutade studier vid 
konserv. 1874, då han belönades med Ma- 
zerska jetonen och akademiens stora je- 
ton, fortsatte han pianostudierna någon 
tid för H. Thegerström. Hösten 1876 re- 
ste A. till Berlin, där han först en vin- 
ter studerade pianospel för Clara Schu- 
mann och komposition för Rich. Wiierst. 
Följande höst ingick han som elev vid 
högskolan och hade där som lärare i 
piano H. Barth och i kontrapunkt Fr. 
Kiel. Han erhöll under denna tid det 
ärofulla uppdraget att under det hans 
lärare Barth var bortrest på en konsert- 
turné, få handleda dennes elever vid 
högskolan, och följande vinter fick han 
af samma orsak öfvertaga alla hans pri- 
vata elever, bland hvilka äfven hörde 
prinsessan Charlotte af Sachsen-Meinin- 
gen, prinsessan Viktoria af Preussen m. 
fl. andra af högsta samhällsställning. I 
slutet af 1884 återvände han till Stock- 
holm, där han s. å. uppträdde offentligt 
på en af hofkapellets symfonikonserter 
i Chopins E-molls-konsert. Flera gån- 
ger har han sedan dess biträdt vid sym- 
fonikonserter. Filharmoniska sällskapets 
och Aulinska kvartettens konserter. År 
1885 grundade han en sedan berömd mu- 
sikskola i Stockholm. A. blef 1904 lärare 
i pianospel vid konservatoriet, men er- 
höll på egen begäran afsked redan 1906. 
LMA 1891. A:s verksamhet som lärare 
och ledare af musikskolan har i någon 
mån hindrat honom som tonsättare. 
Hans kompositioner äro därför hufvud- 
sakligen af äldre datum. Mus. konstför. 
tryckte 1889 en pianosonat; "Schwedi- 



sche Tänze" utgafs först i Tyskland, se- 
dan äfven i Sverige; "Skizzer" för piano, 
3 hftn; en samling pianostycken: "Skug- 
gor och Dagrar", prisbelönades af Sv. 
Musiktidn. 1885; i denna senare samling 
ingingo en del af "Skizzerna". A. läm- 
nade äfven bidrag till "Svensk sång". 
1910 utkom ett häfte "12 sånger"; kom- 
positionstiden är här utsatt och visar 
den äldsta året 1869, den nyaste 1907. 
Dessa sistnämnda sånger väckte rätt 
mycken uppmärksamhet. Af A:s elever 
ha många gjort sig kända som goda pia- 
nister. Vi nämna: Vilh. Stenhammar, 
Knut Andersson, Knut Bäck, Astri An- 
dersén, Astrid Berwald, Gustaf och John 
Heintze, Anna Charlie, John G. Jakobs- 
son. 

Richard Anderssons musik- 
skola, Stockholms främsta privata mu- 
sikinstitut, begynte 1885 med tvenne un- 
dervisningsämnen, piano och harmoni- 
lära, och två lärare: A. själf och E. Sjö- 
gren. 1890 hade lärareantalet stigit till 
11, och eleverna utgjorde då 67. Vid 
denna tid begynte skolan äfven ha of- 
fentliga musikföredrag, där eleverna 
fingo spela. Violinspel infördes snart, 
och blef först Tor Aulin, sedan L. Zet- 
terquist lärare. Af öfriga lärare, hvil- 
ka längre eller kortare tid varit fastade 
vid skolan, må nämnas: Vilh. Stenham- 
mar, John Jacobson och Knut Bäck. 
1908 inrättades en italiensk sångklass 
och 1909 en ny violinklass under Sv. 
Kjellströms ledning; ungefär samtidigt 
följde äfven en violoncellklass. Skolan 
har äfven fått flera filialer: i Uppsala 
sedan 1907 samt Djursholm o. Saltsjöba- 
den sedan 1910. Elevantalet var år 1900 
—01: 189 och lärarna 23; 1910—11: 389 
elever och 49 lärare. Af dessa senare 
må nämnas: Fru A. Bergman, Karl 
Wohlfart, Sv. Kjellström, E. Pettenati, 
Sv. Lizell, Ax. Runnquist, Ninni Wer- 
ner. Vid 25-årsjubileet 1911 trycktes en 
särskild "Jubileumskatalog 1886—1911" 
med historiska uppgifter om skolan. Se- 
dan 1907 tryckes årskatalog. 

2. Vendela Linnea A.-S ö r e n s e n, 
f. 19. 11. 1860; utmärkt sångerska; upp- 
trädde i tidiga barnaår i Halmstad; lyc- 
kades förvärfva välvilliga gynnare i 
Stockholm och fick, efter genomgången 
skola, 1877 till lärare i sång I. Dann- 
ström och i plastik Signe Hebbe; efter 



Andersson 



35 



c. 15 månis undervisning fick hon för- 
söka sig i en liten operett i Göteborg; 
debuten blef god och 1879 kunde hon 
uppträda å kgl. teatern som Serpolette i 
"Cornevilles klockor" och Adéle i "Svar- 
ta Dominon"; fortsatte sedan för samma 
sånglärare och debuterade därpå i sist- 
nämnda roll å Nya teatern i febr. 1880, 
där hon sedan med mycken framgång 
uppträdde i titelpartiet i "Madame An- 
gots dotter", som Stella i "Tamburmaj o- 
reus dotter", Silvia i "Teaterdirektören" 
af Mozart. Vintern 1881 — 82 gjorde hon 
med Dannströmska familjen en utrikes 
resa och vistades då hufvudsakligen i 
Nizza för att stärka sin hälsa efter ett 
ansträngande arbete. Hennes studier 
fortgingo emellertid och efter hvilan i 
södern kunde hon resa till Paris och låta 
höra sig där. Efter återkomsten till 
Sveriges hufvudstad debuterade hon å 
kgl. teatern i sept. 1882 som Némea i 
"Konung för en dag". Följande år gjor- 
de hon en konsertresa till Köpenhamn, 
Kristiania och Göteborg. A. blef sedan 
anställd vid kgl. teatern i Stockholm. 
Af hennes roller här må nämnas: Pågen 
i "Figaro", Siebel i "Faust", Eosina 
i "Barberaren", Marie i "Regementets 
dotter". Lady Harriet i "Martha", Drott- 
ningen i "Hugenotterna", Zephyrine i 
"Diamantkorset". Om den senare rollen 
skrifver en recensent efter premiären: 
"Man har ju ofta varit i tillfälle att 
konstatera A:s intelligenta uppfattning, 
men ett sådant spel, så friskt, så fint och 
dock äkta komiskt, så fullt af öfverdåd 
och på samma gång mjuk och varm 
känsla har man på vår lyriska scen san- 
nolikt ej bevittnat sedan den tid, då den 
komiska operan räknade sina mest ly- 
sande dagar." En annan yttrade: "Hen- 
nes koloratur är jämn och ledig samt 
väl accentuerad, liksom drillen ren och 
exakt; intonationen är ovanligt korrekt 
och hennes sång utmärkt rytmisk samt 
väl fraserad. Som dramatisk artist 
kan man tryggt påstå, att få sångerskor 
kunna mäta sig med henne." Ännu 1887 
firade hon triumfer som Violetta i "Tra- 
viata", men i maj 1888 ingick hon äkten- 
skap med tandläkaren Sophus Sörensen 
i Köpenhamn, och sedan dess har hon 
blott medverkat vid enstaka konserter 
och gifvit gästroller; så t. ex. i mars 
och april 1892 i Göteborg, där hon upp- 



trädde som Mignon, Margareta i "Faust" 
och Julia i "Romeo och Julia" firan- 
de större triumfer än någonsin för- 
ut; i febr. och mars återkom hon 
som Mignon, Margareta, Julia samt i 
"Svarta Dominon", "Regementets dot- 
ter", i "Crispinos giftermål" af I. Dann- 
ström. Sedan uppträdde hon i Stock- 
holm i mars och april som Violetta i 
"Traviata", Susanna i "Figaros bröllop", 
Zephyrina i Salomans "Diamantkorset", 
Angela i "Svarta Dominon", i "Jeanettas 
bröllop" o. i "Regementets dotter". Hon 
prisades liksom alltid förut som en säll- 
synt förmåga och erhöll af konungen 
i belöning Litt. et art.-medaljen. 3. 5. 
1895 var åter en stor dag för henne, då 
hon af Köpenhamns publik hedrades för 
sin ypperliga Nedda i "Pajazzo". Jämte 
dessa gästroller ägnade hon sig åt sång- 
undervisningen och utbildade som sådan 
bl. a. Anna Thulin. I början af år 1899 
dog hennes man, och hon återvände då 
till Stockholm och blef i sept. vald till 
bitr. sånglärarinna vid konservatoriet. 
År 1901 ingick hon nytt äktenskap med 
sin förra mans broder, Fredrik Sörensen, 
en framstående bankman i Filadelfia. 

3. N. L. A., f. i Södermanland; var 1827 
samt några terminer framåt ledare för 
studentsången. Af sin samtida prisas 
A. som en liflig och ypperlig anförare; 
han komponerade för sin kör flera vack- 
ra marscher, däribland den kända "I 
Norden växer en ädel stam"; blef sedan 
musikdirektör vid ett småländskt rege- 
mente. 

4. N i 1 s A., f. 29. 7. 1864 i Hofterup, Skå- 
ne; stadsnotarie i Lund; har allt sedan 
1880-talet upptecknat en mängd svensk 
folkmusik och som sakkunnig fungerat 
vid alla större spelmanstäflingar i Sve- 
rige; torde för närvarande vara en af 
de främsta kännarna inom folkmusiken 
i landet; var 1909 en af initiativtagarna 
till svenska "folkmusikkommissionen" 
och är sedan dess en af dess mest ni- 
tiska främjare. A:s forskningar inom 
svensk folkmusik ha dels rört sig om 
Skånes dels Dalarnes, Härjedalens, 
Jämtlands och Lapplands instrumentala 
folkmelodier. Utgaf från trycket i Bidr. 
till sv. Landsm.: "Musiken i Skåne" och 
"Skånska melodier"; den sistnämnda 
boken utgör den bästa skånska folk- 
danssamlingen, som hittills är utgifven. 



36 



Andersson — Andrée 



5. Otto Emanuel A., f. 27. 4. 1879 i 
Vårdö på Åland; framstående musik- 
forskare; studerat vid Helsingfors' mu- 
sikinstitutet (Wegelius i komposition); 
någon tid lärare vid samma institut; 
sedan 1908 sysselsatt med folkloristiska 
och musikhistoriska studier; af kompo- 
sitioner må nämnas: en motett för bl. 
kör; sånger vid p. ("Apeln", "Drömmar- 
nas blom", "Jag gick mig ut" m. fl.); 
arrangerat för scen: "Österbottniskt 
bondbröllop" (tablåer ur folklifvet med 
folkmelodier) samt arr. en mängd folk- 
visor för sång o. p. eller kvartett. De 
litterära arbetena beröra hufvudsakli- 
gen finsk musikhistoria och finsk folk- 
lore: "Inhemska musiksträfvanden", 
1907, uppsatser i Brage, Finsk musikrevy 
och Tidning för musik, hvilka tre tid- 
skrifter A. varit med om att stifta. Af 
längre uppsatser må nämnas: "Uber 
schwed. Volkslieder u. Volkstänze in 
Finland" (Brage 1908), "Altnord. Streich- 
instrumente", "Altertiiml. Tonarten in d. 
Volksmusik" (båda i Bericht d. Kongr. 
d. IMG. Wien 1909), "Ur den svenska 
folkdiktsforskningens historia i Fin- 
land" (Brage 1910), "Ur orkestermusi- 
kens i Helsingfors historia" (Tidn. f. m. 
1912), A. är en grundlig kännare på 
folkmusikens område och har verkat 
mycket för återupplifvandet af de gam- 
la finska folkdanserna. Öfver Finlands 
äldre musikhistoria har A. företagit fle- 
ra undersökningar, hvilka ännu ej alla 
publicerats. 

Ändrade, F r a n c e s c o d', f . 11. 1. 1859 
i Lissabon; berömd dramatisk sångare 
(baryton); studerade först till jurist och 
begynte först efter afslutade univ.-stu- 
dier utbilda sin röst; reste i april 1881 
till Milano och tog lektioner samt debu- 
terade 23.12.1882 med framgång i San 
Remo som Amonasro i "Aida". Efter 
fortsatta studier lät han engagera sig af 
ett resande teatersällskap och sjöng nu 
i Italien på skilda ställen; uppträdde 
därefter i Spanien, Portugal, Ryssland. 
Sommaren 1885 sjöng han på Coventgar- 
denteatern i London och har sedan dess 
ofta uppträdt i Englands hufvudstad på 
italienska operan. I april 1889 sjöng A, 
på Krolls teater i Berlin Figaro i "Bar- 
beraren" och vann stormande bifall. 
Till Stockholm kom han 1891 i oktober 
och uppträdde där som Don Juan, Fi- 



garo och Rigoletto. Af öfriga roller 
märkas: Luna i "Trubaduren", Nevers i 
"Hugenotterna", Vilhelm Tell, Grefven 
i "Figaro", Telramund i "Lohengrin" 
och Wolfram i "Tannhäuser", Nelusco i 
"Afrikanskan". A:s stämma är klang- 
full, fyllig och mycket omfångsrik (när- 
mar sig i högre registret tenorröst). 

Andragslåda i en orgel, se register- 
låda. 

1. André, J o h a n n, f. 28. 3. 1741 i Of- 
fenbach, t 18.6.1799 därst.; berömd 
"Lied"-kompositör och musikförläggare; 
1777 — 84 kapellmästare i Berlin, sedan 
musikförläggare i födelsestaden; skref 
jämte en mängd sångspel sånger med 
pianoackompagnement; det är företrä- 
desvis dessa senare, som grundat hans 
anseende; han satte musik till flera af 
samtidens berömda skalders sånger, 
däribland af Blirger (Leonore), Claudius 
(Lieder und Gesänge 1779—80), Goethe 
m. fl. Dessa melodier äro i allmänhet 
enkla och motsvara därför det Goethe- 
Zelterska idealet för tonsatta dikter. A. 
är en af föregångarna till den nya tys- 
ka "Lieden", sådan den utbildades i slu- 
tet af århundradet och fördes vidare af 
Zumsteeg, Weber, Schubert. Litt.: M. 
Friedlaender, Das deutsche Lied, 1902. 

2. Johan Anton A., f. 6. 10. 1775 i 
Offenbach, t 6.4.1842, den föreg. son; 
öfvertog efter flera studieresor faderns 
förlag; fick sin hufvudsakligaste beröm- 
melse genom utgifvandet af Mozarts ar- 
beten; skref en mängd kompositioner 
(mässor, motetter, symfonier, kvartetter, 
pianosonater m. m.); författade dess- 
utom en del litterära arbeten: "Lehr- 
buch der Tonsetzkunst", 1832—40 (ej af- 
slutad); "Themat. Verzeichnis sämtl. 
Kompositionen von W. A. Mozart", 1805, 
"Them. Verz. W. A. Mozartscher Manu- 
skripte chronol. geordnet von 1764 — 
1784", 1833; "Them. Verz. derj. Original- 
handsehr. von W. A. Mozart, welche 
Hofrath André . . . besitzt", 1841. — An- 
drées förlag har sedan ledts af sönerna. 
Sin förnämsta blomstring hade det un- 
der första hälften af 1800-talet, dä de 
mest betydande tonsättarnas arbeten ut- 
kommo på detta förlag. 

Andrée, Elfrida, f. 19.2.1841 i Vis- 
by; syster till Fredrika A.-Stenhammar; 
elev af W. Söhrling, Norman och Gade; 
år 1861 blef hon organist i Finska kyr- 



Andrée — Anjou 



37 



kan i Stockholm och var samtidigt sång- 
lärarinna vid lärarinneseminariet; allt 
sedan 1867 domkyrkoorganist i Göte- 
borg; har ofta biträdt vid konserter. A. 
har skrifvit en mängd gedigna kompo- 
sitioner, som med rätta blifvit skattade 
högt. Mus. konstför. har tryckt: Piano- 
kvintett i E-moll, 1865, "Snöfrid", ballad 
för soli, kör o. ork., 1884 samt Pianotrio, 
1887. I Danmark trycktes en pianosonat 
och en romans: "Säng till näktergalen". 
Vid en internationell täflan i Briissel 
1894 prisbelöntes en Orgelsymfoni (nr 2) 
med mässingsinstrument, en stråkkvar- 
tett och en Orkestersymfoni. Af de se- 
dan dess komponerade sakerna kan 
nämnas: en svensk mässa (nr 1) för soli, 
kör, orgel, harpa och stråkork., uppförd 
i Göteborg och utgifven 1908 såväl i 
Stockholm som i England och Tyskland 
i klavérutdrag; Kantat vid skolinvig- 
ning i Göteborg; orgelsymfonien nr 1 
(tr. hos Augener, London); Två roman- 
ser för violin o. piano. Fem smärre ton- 
bilder f. pf. (op. 7), Tre visor, sångerna: 
"Aprilvisa", "I templet" m. m. LMA 1879. 

Andrée, Fredrika, den föregåendes 
syster. Se Stenhammar. 

Andrea, V o 1 k m a r, f. 5. 7. 1879 i Berg; 
dirigent och kompositör; sedan 1906 le- 
dare för symfonikonserterna i Ziirich; 
skref: pianotrio, violinsonat, stråkkvar- 
tett, symfonisk fantasi, körverk med 
soli och ord.: "Das Göttliche", "Charons 
Nachen", manskvartetter m. m. 

Andte = Andante. 

Andtno = Andantino. 

Anemochorde, animo-corde; ett 
1789 af pianofabrikanten I. I. Schnell i 
Paris uppfunnet instrument, som, ehuru 
prisbelönt af Academie des beaux Arts 
i Paris, likväl vann föga spridning. Idé- 
en till instrumentet var hämtad från 
eolsharpan: genom bälgar åstadkoms ett 
luftdrag, som skulle sätta strängarna i 
vibration. Kalkbrenner upptog idéen 60 
år senare och konstruerade ett s. k, eols- 
piano ("piano éolien"). 

1. Anerio, F e 1 i c e, f . 1560 i Rom, f 
28.9.1614 därst.; betydande kyrkokompo- 
sitör; blef 1594 Palestrinas efterträdare 
som komponist för påfliga kapellet; de 
flesta af hans verk ansluta sig tro- 
get Palestrina-stilen; i tryck utkommo: 
Madrigali spirituali, 1585, Sacri hymni 
et cantica, 1602, Eesponsoria, 1606, m. fl. 



2. Giovanni Francesco A., f. 
1567 i Rom, t c. 1620 därst.; c. 1609 an- 
ställd hos konung Sigismund i Polen, 
1610 kapellmästare vid domkyrkan i Ve- 
rona, 1611 prefekt vid Jesuitkollegiet i 
Rom, 1613 — 20 kapellmästare vid S. Ma- 
ria di Monte i Rom. Af hans tämligen 
talrika tryckta kompositioner må näm- 
nas: Madrigali a 5 et a 6 voci, 1608, Gag- 
liarde a 4 voci. Litanias dei parse virgi- 
nis, 1611, Anthiphonale, seu sacrae ean- 
tiones, 1613, Teatro armonico spirituale 
di Madrigali, 1619. 

Anföra, anförare; se dirigering. 

Angelica, ett äldre slags luta. — A n- 
g e 1 i q u e, uråldrigt i England mycket 
brukligt lutinstrument, besträngadt med 
tarmsträngar, stämda stegvis. 

Angläs, dans, närstående kontradans, 
kadrilj och ecossäs (s. d.); i allmänhet i 
^4 takt; uppstod på 1700-talet och var 
redan i början på århundradet bekant i 
Sverige; begynte att i större mån dan- 
sas mot slutet af århundradet. Envalls- 
son säger 1802 i sitt lexikon: "A. är blott 
i 7* takt, och rörelsen alltid allegretto. 
Därigenom att sluttonen kan falla på 
arsis, skiljer den sig från allemanden, 
hvars slutton alltid är på tesis." A. blef 
folkdans i början på 1800-talet i Sverige 
och kallades då på grund af uppställ- 
ningen ofta för "långdans". — Litt: T. 
Norlind, Stud. i sv. folklore V. 

Angosciosa, angosciamente (it.), 
ängsligt, oroligt. 

Anima, con, själfullt, med känsla. 

Animato (it.), liffullt. 

Animo-corde. Se anemochord. 

Animo, con, a n i m o s o (it.), lifligt, 
modigt. 

Anlmuceia, Giovanni, f. c. 1500, t 
1571 i Rom; kapellmästare vid Peterskyr- 
kan i Rom; var som kyrkokompositör en 
värdig förelöpare till Palestrina; skref 
för Neris Oratorio enkla hymnartade 
körer, Laudi spirituali (I: 1563, II: 1570), 
hvilka ställs i samband med oratoriets 
äldsta form. Af hans andra tryckta ar- 
beten äger Uppsala bibliotek: Lib. I de 
Madrigale ä 3 voci 1565. 

1. Anjou, Nils Johan, f. i Uppsala 
1813; sedan justitierådman i Norrköping; 
en tid anförare för musikaliska sällska- 
pet i Norrköping; spelade äfven violon- 
cell och piano; LMA 1856; led. af Bach- 
sällskapet i Leipzig. 



38 



Anjou — Antifonarium 



2. K r i s t o f f e r L u d v ig A., f. 2. 8. 
1821 i Husby-Lyhundra, Uppland, t 8. 12. 
1896 i Linköping; den förres broder; stu- 
dent 1839; ledare af allm. sängen vid 
Uppsala univ. h.t. 1844 och v.t. 1845; fil. 
dr. 1848; 1864 rektor vid seminariet i Lin- 
köping; framstående pedagog; har utgif- 
vit flera läroböcker och pedagogiska tid- 
skrifter; LM A 1868; tills. m. J. F. Törn- 
vall utgaf han 1882 en "Koralbok för 
svenska kyrkan". Denna följer i det sto- 
ra hela Haeffner, men taktstrecken ha 
borttagits och i stället ha streck efter 
versraderna insatts. Något själfständigt 
nytt i rytmiskt eller melodiskt hänseen- 
de erbjuder boken ej. 

3. Nils Erhard A., f. i Länna, 
Stockholms län, 8. 1. 1852; tog folkskol- 
lär.-ex. i Uppsala 1872 och året därpå äf- 
ven organistex. därst., 1888 aflade han 
org.- och musiklärarex. vid konserv, i 
Stockholm; A. var sedan org. och folk- 
skollärare i Färila, Gflb. län 1874—1880 
och i Hille, Gflb. län, 1881—1907; är med- 
lem af centralstyrelsen för Uppsala stifts 
krets af Sveriges allm. organistför.; har 
som stipendiat företagit pedagogiska re- 
sor i Sverige, Norge, Danmark, Finland. 
A. har verkat för "formelmetodens" in- 
förande samt hållit kurser och uppvis- 
ningar därför i Stockholm och på många 
andra platser samt vid de flesta folksko- 
leseminarier i landet; är för närvarande 
organist i Strömsbro kyrka och sånglä- 
rare vid folkskolorna och borgareskolan 
i Gefle. A. har varit mycket produktiv 
som musikpedagogisk författare och bl. 
a. utgifvit en "Folkskolans koralbok" 
samt "Folkskolans koralpsalmbok", den 
senare synnerligen spridd. 

Ansanl, f. i Kom c. 1750, t efter 1815; 
berömdes af sin samtid som en af de 
allra främste tenorsångarna; 1770 sjöng 
han i Köpenhamn och synes ha kvar- 
blifvit här till 1772, då han reste till 
Stockholm och gaf konserter; 1782 var 
han i London, två år senare i Florens 
och slog sig till sist ned som sånglärare 
i Neapel. 1791 gafs i Florens en opera 
af honom: "La venegance de Minos". I 
kgl. bibi. finnas dessutom en del sånger 
i ms. 

Ansats; ha en god ansats i stråken; 
jfr embouchure. 

Anslag; angifvandet af ett ackord på 
ett instrument; tecken till, att ett stycke 



kan begynna (vid orkester); hårdt eller 
mjukt anslag se touche. 

Ansorge, Konrad, f. 15. 10. 1862 i 
Buchwald, Schlesien; betydande virtuos 
å piano; bor sedan 1895 i Berlin; elev af 
Liszt; 1898—1903 lärare vid Klindworth- 
Scharwenka-konservatoriet; har äfven 
komponerat sånger, pianosaker, stråk- 
kvartetter och verk för orkester. 

Antegnati, berömd orgelbyggaresläkt, 
hvars främsta namn är: Constanzo 
A., f. 1557 i Brescia; dennes fader var 
Bartolomeo A., om hvilken vi veta, 
att han 1486 bodde i Brescia. Af Con- 
stanzo A:s orglar nämnas ej mindre än 
105 i källor från 1500-talet; jämte kom- 
positioner (mässor, madrigaler, cantio- 
nes sacrae) utgaf han 1608 en handbok 
om orgelbyggande: "L'arte organica": 
här upptagas äfven en del preludier (ri- 
cercari) för orgel. 

Anthem (eng.) = antienne, se antif on. 

Anthes, Georg, f. 1863; sångare; elev 
af Stockhausen; uppträdde först som 
konsertsångare, sedan efter 1888 äfven 
som operasångare; var en tid anställd 
vid hof teatern i Dresden; år 1901 kom 
han till Stockholm, där han bl. a. upp- 
trädde i "Carmen", "Pajazzo", "Tann- 
häuser", "Lohengrin", "Mästersångar- 
na"; 1902 af reste han till Amerika, ehu- 
ru han af sitt Dresden-kontrakt var 
bunden för längre tid. 

Anticipation (lat.), något som tages 
förut. 

Antifon (lat. antiphona, fr. antienne, 
eng. antiphon); ursprungligen växelsång 
mellan två körer; sedan en speciell form 
för mäss-sång, hufvudsakligen förbun- 
den med medeltidskyrkans el. katolska 
kyrkans gudstjänst; a. är genomgående 
melodisk, någon gång koloraturartad 
och sammanfaller ofta med responsorie- 
formen, från hvilken den föga skiljer sig 
till sin melodiska struktur; dock innebä- 
ra de textligt sedt två skilda former; se 
vidare : kyrkomusik. 

Antifonarium, ursprungligen en sång- 
bok innehållande antif onerna; under se- 
nare medeltiden omfattade a:et alltid 
sångboken för dagstiderna: matutin, 
prim, ters, sext, non och kompletorium, 
i motsats till gradualet innefattan- 
de sången till allmänna gudstjänsten 
eller mässan: Introitus, Kyrie, Gloria, 
Laudamus, Graduale, Credo, Offertorium 



Antithesis — Arabisk musik 



39 



o. Communitio. Se äfven: kyrkomu- 
sik. De svenska antifonarierna äro be- 
skrifna i T. Norlind, Sv. musikhistoria. 

Antithesis (gr.), motsats. 

Antonelli, Abondio di Fabrica, 
kapellmästare vid Laterankyrkan i Rom 
i början på 1600-talet; utgaf flera kyrko- 
kompositioner, de flesta tryckta 1614 och 
1615. Uppsaa bibi. äger i handskrift: 
"Amor Jesu dulcis" för 4 st. och org., 
samt "In tribulationibus", Canto solo c. 
org. (V. Mus. Ms. 2: 8 och Tab.). 

Anzani. Se A n s a n i. 

Apelles. Se Löwenstern. 

Apertus (lat.), aperto (it.), öppet, 
tydligt; hos orgeln: icke täckt stämma. 

Aphoni, stämlöshet; sångomöjlighet; 
svaghet i stämmorna; brist på tonfärg. 

A piacere (it.), se a bene placito. 

Aplomb (fr.), fasthet i anslaget; af- 
rundning i tonen. 

A poco a poco (it.), så småningom. 

ApoUo, ljusets och vårens, skaldekon- 
stens och musikens gud hos grekerna; i 
Delphi firades hvar fjärde år spel till 
A:s ära; musiken fick vid dessa en fram- 
skjuten plats. 

Apollon, instrument med 20 strängar 
liknande en luta; uppfunnet 1678 i Paris. 

Apollonion, ett nu föråldradt klavia- 
turinstrument i form af en upprätt- 
stående flygel, två klaviaturer, ett pip-' 
verk och en automat, som utför flöjt- 
partierna. 

Apollo-lyra, träblåsinstrument i form 
af en lyra med 42 klaffar och mässings- 
munstycke. Tonomfång: F-f" (kroma- 
tiskt). På instr. kan spelas flerstäm- 
miga stycken; ställes under spelningen 
på ett bord. 

Appasionato, con passion e, lidel- 
sefullt med lidelse. 

Appel, kallelse. 

Appenato (it.), lidande. 

Applaas (lat.), applåd, applå- 
dera, bifalla, ge bifall. 

Applikatur, application, finger- 
sättning. 

Appoffgiato (it.), buret föredrag. 

Appoggiatura (it.), a p p u i (fr.), långt 
föreslag; se vidare förslag. 

A prima vista, (it.), vid första påseen- 
det, från bladet. 

A punto d'arco (it.), med stråkens 
spets. 

A quattro mani (it.), ä 4 ms, fyrhändigt. 



A quattro voci (it.), a 4 v o c i, fyr- 
stämmigt. 

Arabisk dur :^ mixolydisk tonart. Se 
G. Capelian, Ein neuer exotischer Mu- 
sikstil. 

Arabisk musik; den muhamedanska 
musiken begynner som konstmusik täm- 
ligen sent. Muhamed var ingen vän af 
tonkonsten, och araberna själfva bibe- 
höllo äfven efter antagandet af den nya 
religionen sin gamla folkmusik på 
konstlös grund. Först sedan eröfringen 
af Persien pä 600-talet ägt rum, be- 
gynte musikteorien antaga vissa be- 
stämda former. Vid uppdelning af to- 
nerna tog man särskildt fasta på rena 
terser (c-e, d-fiss, e-giss, f-a, g-h, a-cis, 
b-d, h-diss). Man erhöll på så sätt en 
indelning i tredjedelstoner i st. f. half- 
toner, och antalet toner i grundskalan 
blef därför 17 deltoner, som motsvara 
våra toner ungefär på följande sätt: 



■' k 



I I II I 

c d et g a b 

Man antog förut (Kiesewetter), att 
denna indelning hvilade på gammal 
folklig arabisk grund, men numera ef- 
ter Lands forskningar torde denna åsikt 
vara allmänt öfvergifven och i stället 
antages, att det, som så ofta vid skapan- 
de af tonsystem, är en å teoretiska spe- 
kulationer (af perser) hvilande grund- 
indelning. Redan på 900-talet (Alfarabi) 
ifrades därför emot den och i stället 
förordades det gammalgrekiska tonsy- 
stemet; på 1300-talet är den europeiska 
med 7 hufvudtoner och 5 bitoner allmänt 
känd af araberna såväl i öster som väs- 
ter. Den arabiska melodibildningen har 
ej därmed att skaffa. — Af arabernas 
musikinstrument har Västerlandet er- 
hållit lutan (äfven namnet arab. al ud, 
laud), troligen genom direkt öfverföring 
af instrumentet från Sicilien till Italien 
eller genom Spanien öfver Provence till 
Italien. — Af källorna till arabernas 
musik må nämnas: R. G. Kiesewetter, 
Die Musik d. Araber, Lpzg 1842; J. P. 
N. Land, Recherches sur Thistoire de l<i 
gamme arabe; s. förf. Tonschriftver- 
suche u. Melodieproben a. d. muham. 
Mittelalter (Vierteljahrsschr. d. Musikw. 
II, 1886); Salv. Daniel, La musique arabe, 
1863; Al. Christianowitsch, Esquisse hist. 
sur la musique arabe, 1863; Coussin de 
Perceval, Notices anecdotiques sur les 



40 



Arbitrio — Aria 



principaux musiciens arabes des trois 
premiers siécles de rislamisme, 1873 
(Journ. asiatique). 

Arbitrio, villkorligt; betecknar en ka- 
dens, hvars utförande öfverlämnas åt 
spelaren. 

Are. = coirarco, med stråken. 

Arcadelt, Jakob (Jachet Arkadelt Ar- 
chadet), f. c. 1514, t kort efter 1557 i Pa- 
ris, var intill 1539 anställd som sångare 
vid hofvet i Florens, sedan i Rom, där 
han kallas "magister chori", 1540 — 49 var 
han sångare i Sixtinska kapellet; 1557 
omtalas han som kapellmästare hos kar- 
dinalen af Lothringen, som residerade i 
Paris. A. torde höra till de mest kända 
af 1500-talets kompositörer; hans madri- 
galer utkommo i en synnerligen stor 
mängd upplagor; ("I. lib. di Madrigali" 
första trycket af 1542); Uppsala bibliotek 
har ett tryck af 1597; i samma bibliotek 
finnes dessutom: Missas III c. 4. 5. voci- 
bus, 1557. A. förekommer med kompo- 
sitioner i en mängd samlingsband från 
1500-talet. Af dessa må nämnas: ett 
tryck Paris 1557 i Uppsala bibliotek, Can- 
ticum B. Mariae, där första delen är af 
A. Vid svenska skolor sjöng man under 
1700-talet allmänt saker af A., och då 
man på 1840-talet upptog studiet af de 
gamla mästarna, hörde A. till de första, 
som efterbildades. A:s stil är mindre 
polyfon än harmoniskt fyllig, och hans 
kompositioner voro därför lätta att sjun- 
ga, något som ej minst bidrog till hans 
popularitet. 

Areato (it.), struket, med stråke. 

Archet (fr.), stråke. 

Archi-, arci-; sammansättningar med 
a. innebära i allmänhet en större form 
af instrument t. ex. archiluth, archiviola, 
archicymbal. Se därför de enskilda huf- 
vudorden. 

Areo, coir arco (it.), archet (fr.), 
med stråke; i motsats till pizzicato. 

Ardente, glödande, eldigt. 

Arditi, L u i g i, f. 22.7.1822 i Crescen- 
tino, Italien, t 1. 5. 1903 i Hove vid Brigh- 
ton; utbildade sig först vid konservato- 
riet i Milano, var sedan kapellmästare i 
Vercelli, Milano, Turin; for därefter öf- 
ver till Amerika, där han var kapellmä- 
stare i Habana, New York, sedan åter 
tillbaka till Europa och till Konstanti- 
nopel, Petersburg samt London, där han 
några år dirigerade vid italienska ope- 



ran. Af alla hans kompositioner (operor, 
instrumentala arbeten, pianofantasier 
m. m.) har endast en blifvit mera be- 
kant, nämligen den sentimentala val- 
sen "Il bacio" (Kyssen), hvilken vunnit 
världsrykte. 

Ardito (it.), käckt, dristigt, med djärft 
uttryck. 

Arensky, Anton Stepanowitsch, f. 
30. 7. 1861 i Novgorod, t 25. 2. 1906 i Terra- 
joki, Finland; elev af Petersburgs kon- 
serv. (Johannsen, Rimsky-Korssakow); 
1883 lärare vid konserv, i Moskwa; 1895 
åter i Petersburg som ledare för hofsån- 
garkapellet. Af hans kompositioner kun- 
na nämnas: operorna "Drömmen på Wol- 
ga" (Moskwa 1892), "Raphael" (ibid. 1894), 
"Nal o. Damajanti" (1899), baletten "Nuit 
d'Egypte" (Petersb. 1900), musiken till 
Puschkins "Fontänen vid Baehtschissa- 
rai" för soli, kör o. ork.; två symfonier, 
en pianokvintett, två stråkkvartetter, en 
pianokonsert; en fantasi för piano o. 
ork., pianostycken, körer, duetter, solo- 
sånger; skref dessutom en harmonilära, 
som öfversatts till tyska. A. tillhör me- 
ra Tschaikowskiriktningen inom ryska 
tonkonsten än den ungryska. 

Aretinska stafvelser, se Guido af 
A r e z z o och Solmisation. 

Argyritae (gr.), belöningar i guld eller 
silfver, som tillföllo segrarna vid de of- 
fentliga musiktäflingarna. 

Aria (air), en musikalisk konstform, 
som under skilda tider haft olika inne- 
börd; mot 1500-talets slut omtalas ofta i 
Frankrike "ariae" och samtidigt i Eng- 
land "ayres"; i sistnämnda land synas 
de ha varit allmännast. Formen på dessa 
stycken är en melodiförande öfverstäm- 
ma med homofont hållna ackompagne- 
mentsstämmor. Efter hand öfverlätos 
de senare åt ett instrument, hvarigenom 
man erhöll solosång med instrumen- 
talt ackompagnement. Vid midten af 
1600-talet är aria en allmän benämning 
på en kortare melodisk sats för en eller 
två solostämmor med ackompagnement. 
Albert kallar sina strofiska melodier till 
dikter af folkvisenatur eller psalmka- 
raktär: "Arien öder Melodeien". Ett an- 
nat under 1600-talet vanligt namn på enk- 
la visor är: "Arien öder Weisen". Vid 
1660-talet träffa vi i Sverige betecknin- 
gen aria för små gratulationsvers med 
musik (till födelsedagar, bröllop m. m.). 



Aria 



41 



Den stående formen för dessa är först en 
instrumental inledning (för 4 violiner) 
på 4 — 8 takter, sedan dikten med strofisk 
melodi ofta blott ackompagnerad af en 
klavecin (melodi med besiffrad bas). 
Mellan hvarje strof inflikas instrumen- 
talinledningen som ritornell. I denna 
form förekomma de lyriska sångerna äf- 
ven i den samtida operan och äfven i 
kyrkomusiken sedan Carissimis tid. Me- 
lodien anlägges emellertid snart betyd- 
ligt bredare i operan, och koloratursån- 
gen tillkommer på 1680-talet. Den stro- 
fiska formen bortfaller och melodiens 
klavecinackompagnement utbytes mot 
ett utbildadt instrumentalt sådant (strå- 
kar med blåsinstrument). Som musika- 
lisk konstform står den färdig på 1690- 
talet (A. Scarlatti). Den är nu delad i 
två delar: en utförlig koloraturdel, där 
sångaren får tillfälle att utveckla sin 
förmåga, en kortare efterdel, ofta kon- 
trasterande mot den förra, där kolora- 
tursång ej förekommer (komponistens 
del). Slutligen kan, dock ej alltid, för- 
sta delen återtagas ofta med nya impro- 
viserade koloraturer af sångaren. I 
denna form kallades a. "bravuraria" 
eller "koloraturaria". Med 1700-talet be- 
gynner a. i denna gestalt allt mer skaffa 
sig herraväldet inom musiken. Från 
teatern går den till kyrkan (a. d i c h i e- 
s a), där den, visserligen beröfvad en del 
af koloraturerna, snart behärskar de 
kyrkliga musikformerna (kyrkokanta- 
ten, oratorierna) samt t. o. m. omdanar 
själfva kyrkopsalmen (se koralsång). 
Inom operan lyckas den allt mera un- 
dantränga körerna, så att hela operan 
blir en serie arier med recitativ. För 
operans innehåll innebär denna förän- 
dring ett bortskymmande af handlingen 
för det lyriska stämningsmomentets 
skull. Handlingen blir stillastående, eller 
under recitativet för hastigt framåtskri- 
dande, under arian för mycket tillbaka- 
hållen. Det logiska i karaktärsutveck- 
lingen försvinner blott för skildrandet 
af vissa en gång för alla gifna känslor. 
Mot denna ensidighet uppträder Gluck. 
Textligt sedt låter han det lyriska träda 
tillbaka för handlingen, musikaliskt sedt 
låter han arian träda tillbaka för kören, 
det dramatiska blir hufvudsaken i st. f. 
det lyriska. Den Gluckska reformen 
framtvingar nya tankar om textens och 



musikens förhållande till hvarandra. De 
som vilja sätta texten främst hålla med 
Gluck och vilja afskaffa arian (Haeffners 
operor i Sverige), de som vilja låta mu- 
siken framför allt tala, hålla fast vid 
arian. En ny konstform, balladen, som 
hittills låtit litet tala om sig som musi- 
kalisk form, blef idealet för Gluckvän- 
nernas reformsträfvanden utanför ope- 
ran. Balladens innehåll var episkt be- 
skrifvande, således motsatsen till arians 
text, men ändå var balladen som gam- 
mal visa en musikalisk form. Ur de för- 
sök till musik, framförallt till Biirgers 
"Leonore", som mot slutet af 1700-talet 
göras, uppstår så småningom en ny 
konstform, som icke är aria, men ej hel- 
ler enkel visa. Nya lyriska konstformer 
uppstå samtidigt ("Lieden", romansen), 
och arian undantränges därmed från 
alla områden utom operan, där den ge- 
nom Mozart och sedan under andra de- 
cenniet af 1800-talet genom Rossini fort- 
farande får en fast plats. Jämte den 
stora utvecklade arian är det de små 
dotterformerna cavatinan, ariettan, som 
behärska operan. Den italienska skolan 
(Bellini, Donizetti, Verdi) häfdade arians 
rätt, ända tills en ny operareform med 
Wagner begynte, där det dramatiska in- 
nehållet sattes i högsätet, och det ly- 
riskt stillastående, som hämmade hand- 
lingen, begränsades. Emellertid hade det 
lyriska under mellantiden Gluck-Wag- 
ner fått betydligt flera uttryckssätt och 
Wagners reform kan därför närmast be- 
tecknas som ett försök att fullkomligt 
afskaffa arian och ersätta den, där hand- 
lingen nödvändigt kräfde ett lyriskt 
stämningsparti, med någon af de nya 
förut utom operan existerande lyriska 
konstformerna. — Operans historia från 
1700 — 1850 är till stor del arians så vidt 
det gäller den italienska musiken. I 
Frankrike har den delvis gått i en an- 
nan riktning. 1600-talets franska opera 
var en dansopera med handlingen afbru- 
ten ej af den stämningsrika, melodiska 
arian utan af balletten. Under 1700-ta- 
let omdanas denna franska opera till 
italiensk, utan att dansen helt och 
hållet försvinner, och utan att arian 
får den italienska yppigheten. Den 
franska arian förblir alltid måttfull, 
skarpt rytmisk utan den rika italienska 
koloraturen. Det franska namnet "air" 



42 



Ariadne — Aristoxenos 



blir därför ej namn på en bestämd 
konstform, utan en melodi i allmänhet 
ofta med bibetydelsen af glad visa (cou- 
plet) med dansrytmer. I denna form, 
"airens", skapar arian den franska ope- 
ran under revolutionstiden, hvarur se- 
dan under Boieldieu, Auber m. fl. 1800- 
talets typiska franska opera uppstår. 

Ariadne; af de många operor till 
denna text, som under skilda tider skrif- 
vits (Monteverde 1607, Cambert 1660, Con- 
radi 1691, Handel 1733 m. fl.), har endast G. 
Bendas' melodram blifvit uppförd i Sve- 
rige i öfversättning af J. P. Stolpe efter 
en "kantat" af Gerstenberg: första gån- 
gen å teatern vid Munkbron 1786; sedan 
på teatern i Arsenalen och sist (1811) 
på kgl. teatern, där den ännu uppfördes 
1837. 

Arienzo, N i c o 1 a d', f. 23. 12. 1842 i Ne- 
apel; kompositör och musiklitterär för- 
fattare; elev af S. Mercadente, 1877 lä- 
rare i kontrapunkt och komposition vid 
kgl. konservatoriet i Neapel, 1879 direk- 
tör för detsamma; skref flera operor 
under tiden 1860 — 79, dessutom verk för 
kammarmusik, orkester, körverk och 
kyrkokompositioner samt musikhisto- 
riska arbeten (om äldre komiska operan, 
en föregångare till Scarlatti, Salvator 
Rosa som musiker, moderna operan). 
Till Ars elever räknas bl. a. Leonca- 
vallo. 

Arietta, liten aria, liten säng. 

Arion, grekisk skald och citterspelare 
från Lesbos; lefde c. 600 f. Kr. A. anses 
som skapare af det attiska sorgespelet, 
därigenom att han vidare utbildade 
dityramben, så att kören symmetrisk 
uppställd om Dionysos' altare fick sjun- 
ga gudens lof i växelsång. 

I sagan lefver A. som sångaren, som 
förmådde med sin musik betvinga sin- 
nena, och han har därför blifvit sär- 
skildt omtyckt som ämne för musi- 
kalisk behandling. Enligt sagan öfver- 
fölls han på en sjöresa af sjömän, som 
kastade honom i hafvet; en delfin upp- 
tog och räddade honom. 

Arion eller Sångens makt, 
kantat för soli, manskör o. ork. af J. 
A. Josephson (op. 42); text af C. R. Ny- 
blom; komp. 1878 för sångsällskapet O. 
D. i Uppsala (tryckt å Breitkopf & Här- 
tels förlag, Leipzig i klavérutdr. med 
tysk text). 



Arion, ett kvartettsångsällskap in- 
om studentkåren i Uppsala på 1880-talet; 
uppgick så småningom i "O. D". — Ett 
liknande sällskap med samma namn stif- 
tades 1909 i Stockholm. 

Arion, ett kvartettsångsällskap i 
Köpenhamn stiftadt 15.11.1849; erhöll 
först 1856 namnet A. Ledare var under 
åren 1849 — 75 dåvarande kantorn vid 
Helligaandskirken N. Lund; sedan var 
Albert Meyer dirigent. Genom talrika 
konserter har sällskapet vetat att häfda 
sitt rykte som ett välutbildadt sångsäll- 
skap. 

Arioso, sångbart; en arieartad, liten 
sång, som understundom skjutes in i 
recitativet. 

Aristides Quintelianus, grekisk musik- 
skriftställare från 1 — 2 årh. e. Kr. Mei- 
bom upptager i sin bok "Antiquae mu- 
sicee auctores septem" A:s skrift: "De 
musica libri VII (ny uppl. hos Jan). 

Aristoteles, 1. grekisk filosof, som lefde 
384 — 322 f. Kr.; hvad som rör musiken i 
A:s skrifter är af vikt för förståelsen 
af grekiska musiken; jfr. Jan, Musici 
scriptores graeci; H. Albert, Die Lehre 
v. Ethos in d. griech. Musik. Skriften 
"Problemata sect. XIX", som tillskrif- 
vits A., synes vara författad långt se- 
nare under Alexandrinska epoken jfr 
K. Stumpf, Die pseudoaristotelischen 
Probleme iiber die Musik, 1897, Th. Twi- 
ning, Aristotle's treatise on poetry, 1789 
samt Jans ofvann. bok. — 2. P s e u d o- 
A r i s t o t e le s, en pseudonym för en 
musikförfattare från 1200-talet (Paris). 
Skriften finnes intagen i Coussemaker, 
Scriptores I. 

Aristoxenos, lärjunge af Aristoteles, 
f. 354 i Tarent; han lär ha skrifvit ända 
till 452 böcker om musik, af hvilka dock 
endast två blifvit bevarade till vår tid: 
"Elementerna af harmonien", "Elemen- 
terna af rytmiken" (aftryckta hos Mei- 
bom, Antiquae musicae 1652). Hans åsik- 
ter om rytmen ha i våra dagar lagts 
till grund för kyrkomusikens rytm. Se 
R. Norén o. J. Morén, "Valda koraler i 
gammalrytmisk form på grundvalen 
af Aristoxenos' teori för musikalisk 
rytm" (se särskildt inledn. till andra 
delen s. XIV — XLI). Den allmänna 
uppfattningen af A:s rytmiska princi- 
per är i våra dagar hämtad ur West- 
phals arbete om grekiska musikens 



Aristoxenos — Arnaud 



43 



rytm. Att denna uppfattning behöfver 
något modificeras visa oss nyare fynd; 
jfr härom: H. Abert, Der neue Aristoxe- 
nosfund von Oxyrhynchos, Sammelb. d. 
intern. Mus.-Gesellsch. I, 333 ff.; C. v. 
Jan, Neue Sätze aus der Rhythmik des 
Aristoxenos, Berl. philol. Wochensehr. 
1899 nr 15 f. 

Aristoxenos jun. är densamme som J. 
Mattlieson (s. d.). 

1. Arlberg, Georg Efraim Fritz, f. 
21.3.1830 i Leksand t i Kristiania 21.2. 
1896; sångare och kompositör; student 
i Uppsala 1848; kameralex. 1852; debute- 
rade 1854 som Farinelli å mindre teatern 
och öfvergick till kgl. teatern 1858, där 
han debuterade som Figaro i "Figaros 
bröllop"; 1860 — 64 var han underregissör 
och 1864 — 65 regissör vid den lyriska sce- 
nen; lämnade k. teatern 1874 på grund 
af en konflikt med kapellmästaren. Var 
lika framstående både som sångare och 
dramatiker. Af rollerna voro de för- 
nämsta: Räfklo i "Målaren och Model- 
lerna", Belcor i "Kärleksdrycken", Czar 
Peter i "Czaren och timmermannen", 
Kristiern i "Gustaf Vasa", Dotq Juan, 
Hans Heiling, Telramund i "Lohengrin", 
Holländaren, Valentin i "Faust" m. fl. 
I Kristiania sjöng han 1874 — 77 och gaf 
sedan flera gästspel i Stockholm på sto- 
ra, mindre, nya och Djurgårdsteatrarna. 
A:s röst var synnerligen mjuk och böj- 
lig, och han utbildade den äfven på bä- 
sta sätt i utlandet; företog ofta konsert- 
resor i Sverige, Norge, Finland. A. äg- 
de äfven stora litterära anlag och slog 
sig fr. o. m. 1883 definitivt ned som 
sånglärare; utgaf 1891 "Försök till en 
naturlig och förnuftig grundläggning af 
tonbildningsläran", ett arbete, som väck- 
te mycket uppseende. Som kompositör är 
A. bekant genom symfoniska dikten "I 
skogen", balladen "Sten Sture", flera so- 
losånger vid piano (Två visor om döden, 
Svärmeri, Längtan, Vårsång, Bland Fin- 
lands furor, Slafven m. fl.); dessutom 
andlig musik. Som lärare har A. utbil- 
dat flera af våra berömdaste sångare så- 
som: C. F. Lundqvist, Arv. ödman, Sal. 
Smith, Louise Pyk, Anna Klemming. A. 
var äfven verksam som öfversättare af 
teaterstycken. Hans språkbehandling var 
formfulländad och hans kännedom om 
svenska språket och de svenska skalder- 
na (särskildt Bellman) var synnerligen 



god. — C. Fr. Lundqvist ger honom i 
sina "Minnen och anteckningar" en vac- 
ker minnesruna. A. var gift med Maria 
Neruda, syster till den berömde Wilh. 
Norman-Neruda. 

2. Hjalmar A., f. i Stockholm 30. 10. 
1869; son af Fritz A. och Maria Neruda; 
bodde intill sitt 7:de år i Stockholm men 
flyttade sedan till sin morfader, domkyr- 
koorg. Neruda i Briinn; 20-årig återvän- 
de han till Sverige och invigdes af sin 
fader i hans sångsystem; blef sedan elev 
af Mus. Hochschule i Berlin; har där- 
efter kvarstannat i Berlin som sångpe- 
dagog och konserterande barytonist; har 
ofta låtit höra sig vid filh. ork:s i Berlin 
konserter; har tillika sjungit i England, 
Danmark, Sverige m. fl. länder. A. har 
äfven komponerat en del sånger vid p. 

Armbrust, Karl F., f. 30. 3. 1849 i 
Hamburg, t 7. 7. 1896 i Hannover; fram- 
stående orgelvirtuos vid Petrikyrkan i 
Hamburg och samtidigt lärare vid kon- 
servatoriet därst. 

Armbruster, Karl, f. 13.7.1846 i An- 
dernach; sedan 1863 i London; stor Wag- 
nerbeundrare; en tid (på 1890-talet) diri- 
gent vid Drury Lane-teatern; har ledt 
flera Wagneroperor ("Tristan", London 
1892); var 1884—94 dir. i Bayreuth; har 
äfven dirigerat Wagneroperor i Ame- 
rika. 

A r m i d a, omtyckt operaämne ur Tas- 
sos Befriade Jerusalem; de mest beröm- 
da operorna behandlande detta ämne 
äro: Ferrari 1639, Lully 1686, Handel 
1711, Graun 1751, Traetta 1760, Jomelli 
1771, Salieri 1771, Naumann 1772, Gluck 
1777, Cherubini 1782, Rossini 1817. En- 
dast Glucks opera har af alla dessa 
nått Sverige; texten till denna är den- 
samma som till Lullys opera, som för- 
fattades af Quinault; på svenska öf- 
versattes texten af A. F. Risteli, och 
operan gafs för första gången å kgl. 
teatern i Stockholm d. 24.1.1787. Intill 
1844 uppfördes den 44 gånger. 

A r m i d a, se äfven R i n a 1 d o och 
R e n a u d. 

Armin, George, se Herrman n. 

Armonia (it.), harmoni. 

Arnaud, F r a n c o i s, f. 27. 7. 1721 i 
Aubignan vid Carpentras, t 2. 12. 1784 i 
Paris; ifrig anhängare af Gluck; hans 
Oeuvres completes utkommo i 3 band 
1808. 



44 



Armer la clef — Arnold 



Armer la clef (fr.), sätta förtecken i 
början af ett stycke och därmed bestäm- 
ma tonarten; armure (fr.)» förteck- 
ning. 

Ariosti, A 1 1 i 1 i o, f. c. 1660 i Bologna; 
var 1698 — 1705 hofkomponist och kapell- 
mästare vid hof teatern i Berlin; var i 
London 1715—1716 och 1723—27; spelade 
förträffligt viola d'amour; komponerade 
flera oratorier och operor, de senare huf- 
vudsakligen för England. Uppsala bibi. 
bevarar ett vokalverk af honom (V. M. 
47: 3). 

Arne, Thomas Augustin e, f. 12. 
3.1710 i London, f 5.3.1778 därst.; kom- 
positör af "Kule Britannia"; skref ope- 
ror, musik till flera af Shakespeares skå- 
despel, oratorier m. m. 

A r n 1 j o t, musikdramatisk text och 
musik af W. Peterson-Berger; kompone- 
rad 1906; första akten utförd under fri 
himmel midsommardagen 1908 å Frösön, 
Jämtland; delar äfven på konserter i 
Stockholm; premiär 13.4. 1910 å kgl. tea- 
tern, Sthlm; gifven sedan flera gånger. 
Se vidare Peterson-Berger. 

1. Arnold, Georg, f. i Weldsberg i 
Tyrolen; organist först i Innsbruck, se- 
dan i Bamberg; af hans verk äger Upp- 
sala bibliotek: Liber I missarum, psal- 
morum et magnificat, 1656; Canzoni, 
ariae, sonatae, 1659; Psalmi vespertini, 
1663; det sistnämnda finnes också i Vä- 
sterås' bibliotek. Uppsala äger dessutom 
flera handskrifter af hans kompositio- 
ner, nästan alla af rent kyrklig art. 

2. Y o u r i j v o n A., f. 13. 11. 1811 i Pe- 
tersburg, t 20.7.1898 på Krim; elev af 
Fuchs och Gunke; lefde 1863—70 i Leip- 
zig, 1870 — 94 i Moskwa, sedan i Peters- 
burg; skref, jämte flera operor (Zigener- 
skan m. fl.), operetter, ouverturer, en hel 
del arbeten om rysk kyrkomusik. Un- 
der Leipzigertiden uppträdde A. som 
musikkritiker och försvarade därvid 
varnit nytyska skolan med Wagner och 
Liszt. Höll i Petersburg mycket upp- 
märksammade musikhistoriska föreläs- 
ningar. 

3. Carl A., f. 6. 3. 1794 i Mergetheim i 
Wiirtemb., t i Kristiania 11. 11. 1873; son 
till violoncellisten Johann Gott- 
fried A. (1773—1806) och fader till 
violoncellisten Carl A. Själf var A. pia- 
nist, organist och kompositör; utbildade 
sig först hos J. A. André i Offenbach; 



kom på konsertresa 1819 till Petersburg; 
1824 var han i Berlin, 1835 i Miinster; 
efter konsertresor med sin son bl. a. i 
Sverige, slog han sig 1849 ned i Kristia- 
nia, där han blef organist vid Trefaldig- 
hedskirken. A. var högt aktad som pia- 
nist, kompositör, dirigent och lärare. I 
den senare egenskapen har han bl. a. ut- 
bildat H. Kjerulf och J. Svendsen. A. 
skref en opera "Irene" (uppf. i Berlin 
1832), en symfoni och flera kammarmu- 
sikverk: pianosextett, sonater, fantasier, 
variationer m. m. A:s verksamhet i Kri- 
stiania kan ej skattas ringa. Innan än- 
nu musiklifvet där fått de stora former 
det nu innehar, höll A. musikintresset 
vid lif ej minst som ledare af orkester- 
sällskapet "Filharmonien". 

4. C a r 1 A., f . 8. 6. 1824 i Berlin, t i 
Kristiania 9. 8. 1867; violoncellist; den 
föregåendes son; fadern lärde honom 
först pianospel, men då han visade stora 
anlag för violoncell, skickades han till 
Miinchen för att vidare utbilda sig på 
detta instrument för Joseph Monter; i 
början af 1840-talet reste han till Paris 
för att studera violoncell för därvaran- 
de mästare; 1847 företog hans fader en 
konsertresa med honom till Petersburg 
m. fl. städer och båda anlände på hösten 
s. å. till Sverige, där konserter gåfvos, i 
Stockholm med biträde af Jenny Lind, 
äfvensom i landsorten. Sedan gåfvos 
konserter i Norge, hvarest fadern kvar- 
blef. Om sommaren 1848 återkom A. till 
Stockholm i sällskap med violoncellisten 
Golterman. 1851 d. 1. 7. anställdes A. som 
tredje violoncellist i hofkapellet, men 
uppflyttades till första platsen 1853, 
förordnades 1857 att vara lärare i violon- 
cell vid konservatoriet; 1866 af gick han 
från båda befattningarna på grund af 
sjukdom och drog sig tillbaka till Kri- 
stiania, där han stannade hos sin fader. 
"A:s konsertrepertoar var icke stor, men 
dess innehåll väckte alltid bifall; hans 
ton var full, sångbar och behaglig, och 
hans föredrag förrådde artisten. Kvar- 
tettspelet var icke hans starkaste sida. 
Såsom lärare var han förträfflig för ele- 
ver, som genomgått elementerna i vio- 
loncellspelet, men nybegynnare förstod 
han sig mindre på att behandla. Hvad 
som förnämligast verkade på eleverna 
var hans förespel; detta elektriserade 
dem, och mer än en elev har ärft hans 



Arnoldi — Arnoldson 



45 



förträffliga sätt att föra stråken. Utan 
tvifvel ägde A. alla de egenskaper, som 
erfordras för att blifva en europeisk 
talang af första ordningen" (M. Ak:s 
handl. 1867 s. 37). 

Arnoldi, berömd musiker i svenska 
hofkapellet på Fredrik I:s tid; dog i 
Stockholm; "Lippstädter Zeitung" med- 
delar för d. 16. 8. 1730, att konungen af 
Sverige anvisat en pension af 100 Spe- 
ciesdukater åt den "berömde A. från 
Wolfenbiittel" (Eitner). 

1. Arnoldson, Carl Oscar, f. 4. 7. 1830 
i Stockholm, t i Karlsbad d. 8. 7. 1881; en 
af Sveriges ypperste sångare på sin tid; 
student i Uppsala 1849 tog han kame- 
ralexamen 1854, hvarefter han tjänst- 
gjorde en tid i tullverket; han afbröt 
redan 1855 denna sin verksamhet för att 
i stället ägna sig åt teatern och debute- 
rade som Farinelli vid mindre teatern 
d. 5. 12. 1855. Tre år därefter öfvergick 
han till k. t. och debuterade som Max 
i "Friskytten" d. 13. 1. 1858. Första rol- 
len efter antagandet som sångare vid 
k. t. var Stradella d. 4. 11, 1858. Han 
förlorade härvid sin röst och ingick åter 
på ämbetsmannabanan; efter ett års 
frånvaro uppträdde han ånyo som Max 
d. 10. 12. 1859 och var sedan fästad vid 
kgl. teatern till våren 1881, då en svår- 
artad halskatarr tvang honom att söka 
bot i Karlsbad. Bland Ars roller mär- 
kas: Ernani, Faust, Fra Diavolo, Ro- 
bert, Almaviva i "Barberaren", Tamino 
i "Trollflöjten", Bergakungen i "Den 
bergtagna". A. var lika stor som sån- 
gare och dramatiker. Redan vid hans 
första uppträdande å kgl. teatern 1855 
skref 'Ny tidn. f. musik': "Denna debut 
var så glänsande, hr A:s kallelse för 
konsten framträdde på ett så markeradt 
sätt, att ett återgående till tjänsteman- 
nabanan ej är att befara. Hr A:s tenor 
är af mycket behag och af stort omfång: 
hans intonation var klockren och i spe- 
let uppenbarade sig en ungdomlighet 
och friskhet, frappant hos en som för 
första gången försöker sig på tiljorna." 
Till detta omdöme vilja vi lägga ett 
annat af W. Bauck ur 'Teater o. musik' 
1876: "A. är mindre den musikaliska in- 
spirationens än den musikaliska intelli- 
gensens, reflexionens, studiernas man; 
han förstår att ordna och bringa i har- 
moni de naturgåfvor och studiefrukter. 



hvilka utgöra en utmärkt sångartalang; 
en, när den icke forceras, särdelas väl- 
klingande och smidig stämma, ett för 
olika karaktärer och situationer lyck- 
ligt afpassadt uttryck, hvarjämte han 
för det hela bildat sig en ren och solid 
stil, som alltid gör sig gällande." Hans 
sängarkamrat C. Fr. Lundqvist säger: 
"Man kan utan öfverdrift påstå, att Ar- 
noldsons sångkonst var mönstergill. 
Såsom koloratursångare stod han oupp- 
hunnen. Alla, som hört honom, erkänna 
nog detta. Beundrade man fru Michaeli 
för hennes fulländade koloratur, måste 
man i lika hög grad skatta Arnoldsons. 
Det fanns för honom inga svårigheter, 
allt gick lika lätt. Det var därför icke 
underligt att många ansågo hans sång- 
prestationer vara så betydande, att de 
ovillkorligen borde väcka uppseende och 
beundran i utlandet." Ett försök, som 
gjordes, att låta honom uppträda på sto- 
ra operan i Paris, strandade mot A:s 
egen brist på själff örtroende. Vid kej- 
serliga operan i Berlin uppträdde han, 
och ett engagement var just förestående, 
då han hastigt afgick. Orsaken var oför- 
klarlig. Själf skyllde A. på "hem- 
längtan". — En minnesteckning skref 
C. Fr. Lundqvist i sina Minnen o. anteck- 
ningar; biografi dessutom i Sv. Musik- 
tidn. 1881: 1 och Teater o. Musik 1876: 13. 
2. Sigrid A.-F i s c h h o f , f . 20. 3. 
1861; framstående sångerska; den före- 
gåendes dotter; erhöll sin första utbild- 
ning af fadern, sedan af Fritz Arlberg; 
redan 1882 uppträdde hon på konserter 
i Stockholm och väckte mycken upp- 
märksamhet; året därpå företog hon till- 
sammans med sin lärare en konsertresa 
i Sverige och Norge, hvarefter hon fort- 
satte sin utbildning för Desirée Artöt i 
Berlin; hon lät äfven i Berlin höra sig 
offentligt och vann stort bifall. Till- 
sammans med sin lärarinna och hennes 
man sångaren Padilla företog hon 1885 
en konsertresa bl. a. till Wien, Pest och 
Prag. På hösten samma år uppträdde 
hon åter i Stockholm och prisades nu 
allmänt som en af Sveriges mest lofvan- 
de sångerskor. Sina första stora triumfer 
som dramatisk sångerska firade h®n 
1886 i Petersburg. Sedan begaf hon sig 
till Paris, där hon uppträdde på opera 
comique (1887, samma afton 25. 5., som 
huset brände ned); d. 20.6. sjöng hon på 



46 



Arpa — Arpi 



Drury Lane i London; i sept. s. å. var hon 
åter i Stockholm, denna gång i sällskap 
med Padilla, Marsick och Arditi. Efter 
nya triumfer i Amsterdam och Haag 
uppträdde hon 14. 12, 1887— midten af 
jan. 1888 i Paris på théätre lyrique. På 
Argentina-teatern i Rom sjöng hon på 
en galaföreställning för konung Oskar 
IL öfver Paris kom hon sedan till Lon- 
don, där hon uppträdde på Coventgar- 
denteatern och prisades nu som en af 
tidens främsta förmågor. Sedan gick 
färden till Wien, Berlin, Madrid, Baden, 
Hamburg, Petersburg, Moskva; på sist- 
nämnda plats firade hon särskildt ly- 
sande triumfer. På sommaren 1889 in- 
gick hon äktenskap med sin dåvarande 
impressario professor Alfred Fischhof. 
Samma år uppträdde hon åter i Prag, 
sedan i Ziirich och året därpå gick fär- 
den till Haag, Amsterdam, Wiesbaden, 
Florens, Barcelona; vintern 1891 — 92 upp- 
trädde hon i Paris; s. å. kom hon åter 
till Stockholm och uppträdde sedan i 
Köpenhamn, där hon bragte danskarna 
i full beundran. Vintern 1893—94 firade 
hon glänsande triumfer i Amerika. Ut- 
ställningsåret 1897 var hon inbjuden att 
medverka på en soaré hos kronprinsen i 
Stockholm. Från 14. 9. — 1. 10. gästade 
hon sedan operan och uppträdde där 
som Mignon, Violette, Rosina och Lak- 
mé; 1902 sågs hon åter på Stockholms 
opera, denna gång som Margareta, Julia, 
Rosina och Carmen. Under de sista åren 
har hon låtit höra sig bl. a. i Stockholm 
på kgl. teatern 30. 9.-16. 10. 1905 och 1911 
å ett par konserter i Mus. akad:s stora 
sal samt nu senast hösten 1911. Vid detta 
tillfälle utnämndes hon till svensk k. 
hofsångerska. Af hennes roller må 
utom ofvan omtalade på Stockholms kgl. 
teater nämnas: I Petersburg Charlotte 
i Massenets "Werther". Ophelia i Tho- 
mas' "Hamlet"; i London Amina i 
"Sömngångerskan", Zerlina i "Don Ju- 
an", Cherubin i "Figaros bröllop"; i 
Amerika jämte de nämnda Charlotte och 
Cherubin: Baucis i Gounods "Philemon 
o. Baucis", Nedda i "Pajazzo", Carmen 
och Michaela i Bizets opera; i Monte 
Carlo i Rubinsteins "Dämonen" och med 
titelrollen i Meyerbeers "Dinorah". Af 
andra äro särskildt anmärkningsvärda 
Adalgisa i "Norma", Zerlina i "Fra Dia- 
volo", Manon i Massenets opera. Som 



Carmen har hon flerestädes firat synner- 
ligen lysande triumfer bl. a. i Paris 1891 
— 92 och i Dresden 1909; vid det senare 
tillfället utnämndes hon till kgl. sachsisk 
kammarsångerska. Om hennes sång 
skrifver en tysk facktidning följande: 
"Fru S. A. har sedan lång tid tillbaka 
eröfrat sig en framstående plats bland 
dem som kultivera det italienska sång- 
sättet. Hennes fält är bel cantosången, 
speciellt koloraturen. En lysande sång- 
konst låter hennes icke stora men bär- 
kraftiga sopran framträda i det ypper- 
sta ljus. Allt hos henne bär stämpeln 
af en lätt och säker behärskning: ton- 
ansatsen utan all möda, träffsäkerheten, 
intonationens renhet, den mönstergilla 
andningsekonomien, den förståndiga ut- 
jämningen af hufvud- och bröstresonan- 
sen. Konstnärinnan åstadkommer en 
drill, som hon efter behag låter svälla 
och aftaga, äfven en kedjedrill, som i 
vår tid är nästan enastående. Hvad som 
åtskiljer henne från åtskilliga tyska 
medtäflarinnor är legatot, det underbara 
förbindandet med hvarandra af särskil- 
da toner. Bland hennes paradroller ut- 
märker sig i dessa egenskaper särskildt 
hennes Violetta. Därtill kommer en dra- 
matisk förmåga af hög rang. Det be- 
hagfulla, glada och älskvärda, under- 
stödda af den mest graciösa yttre före- 
teelse ligger också väl för henne. Den 
som sett henne som Rosina skall kunna 
vittna därom." 

Arpa, harpa; arpa doppio (it.), 
dubbelharpa. 

Arpegg. = arpeggio. 

Arpeggiato, arpeggio, i harpma- 
nér, brutna ackord; arpeggiatura 
(it.), en följd af brutna ackord. 

Arpi, Oskar Adalrik; f. i Börstil, 
Roslagen, 8. 2. 1824, t i Uppsala 25. 9. 1890; 
sånganförare; blef student i Uppsala 
1842 och fil. dr. 1854; adjunkt vid läro- 
verket i Uppsala 1858; redan 1855 hade 
han blifvit sånglärare vid samma skola. 
A:s största berömmelse är som dirigent 
af studentkårens allmänna sångföre- 
ning, hvilken post han beklädde från 
hösten 1852 — våren 1871. Under denna 
tid stod studentsången synnerligen högt, 
och om än redan de föregående ledarna 
(däribland Meyerberg och Josephson) 
kraftigt bidragit att konstnärligt ut- 
veckla den, var dock den sista slutliga 



Arpio — Arrhén von Kapfelman 



47 



fulländningen ett verk uteslutande af A. 
Efter flera konsertresor inom landet å 
1850- och 1860-talen, begaf han sig slut- 
ligen med sina sångare på den långa 
färden till Paris 1867, där den svenska 
sången vann världspriset ej minst ge- 
nom det mäktiga intryck Gunnar Wen- 
nerbergs "Hör oss Svea" framkallade. 
Sedan dess konserterade Arpi flerestädes 
med sin kör, och hans anseende som Sve- 
riges främste dirigent af manskvartetter 
stod ogrumladt ända tills 1871, då man 
började anmärka på sångföredragets 
konstnärliga halt; troligen föranledde 
denna kritik A:s hastiga af gång från 
platsen. A. ägde en beundransvärd för- 
måga att entusiasmera och tvingade 
alla till intresse. "Sällan eller aldrig 
har väl en svensk sånganförare ägt en 
sådan magnetisk kraft i sin taktstaf 
som A. Hvar och en, som stått under 
dess magiska bann, skall nog af egen 
erfarenhet intyga, att man befann sig i 
ett tillstånd af hvad hypnotisören kallar 
charme, d. ä. partiell viljelöshet, allt 
ifrån det man hörde stämgaffelns klang 
för att ange tonen och ända till dess 
han knackade af alltsammans. Det var 
icke blott en ovanlig teknisk dirigent- 
talang, utan det var också andliga fak- 
torer, som orsakade detta, framför allt 
hans studentikosa, sympatiska person- 
lighet och hans innerliga instinkt af 
studentsångens nationella betydelse" (A. 
Lindgren). A:s hufvudintresse låg åt 
den nationella sången, som kunde väcka 
fosterländsk hänförelse, och han dirigera- 
de därför bäst de starka körerna med den 
skarpa, elektriserande rytmen. Däremot 
förstod han ej i lika hög grad att leda 
de stämningsfulla konstnärligt djupare 
körerna, som kräfde ett ingående speci- 
fikt musikaliskt studium. Redan året ef- 
ter, d. 30.10.1853, det A. öfvertagit all- 
männa sången utbröts ett särskildt min- 
dre musiksällskap O. D. ("Orphei drän- 
gar"), som 1854 ställdes under Joseph- 
sons ledning. De båda sällskapen utbil- 
dade hvar på sitt sätt den svenska mans- 
kvartetten till en fulländning, som den 
sedan knappast kunnat nå: A. den foster- 
ländska sången med den stora kören, 
som kunde fylla de vida konsertsalarna, 
Josephson den konstnärligt ädlare, mju- 
kare sången, som visserligen ej passade 
för stora jättesalar men så mycket mera 



för den mindre konsertsalen, där sån- 
gens rent musikaliska verkan kunde bli 
hufvudsaken. Båda kompletterade hvar- 
andra på ett sällsynt sätt, och båda stodo 
därför som de ledande krafterna för ton- 
konsten vid Sveriges första universitet 
under Uppsala musiklifs stoltaste dagar 
på 1850- och 60-talen. — Allm. sångföre- 
ningen gaf under Arpis ledning 47 kon- 
serter i Stockholm, Uppsala och Göte- 
borg, däraf 24 för studentkårens bygg- 
nadsfond, 8 för nödlidande landsändar, 
3 för danskarna, 3 för sånganföraren, 
de öfriga för diverse ändamål, såsom 
Antigonefonden, Skarpskytteföreningen, 
Domkyrkan m. m. Utom Parisfärden 
1867 utgjordes studentkörens glanspunk- 
ter af dess uppträdande vid jättekonser- 
ten i expositionspalatset i Kungsträd- 
gården 1866, då af hela kören, 1,063 per- 
soner, 232 voro studenter, som under 
Arpi fyllde halfva programmet, samt 
slutligen vid Karl XII:s-stodens af täck- 
ning med följande fackeltåg 1868. — Min- 
nesteckningar öfver A. skrefvos bl. a. af: 
N. P. ödman (i Ungdoms- och resemin- 
nen, 1881), A. Lindgren (i Mus. studier, 
1896). Om sångarfärden 1867 se dessutom 
Måns Månssons bok härom samt C. F. 
Lundqvists Minnen o. anteckningar, 1908. 
Uppsalasängens historia under Arpis tid 
se: Edquist, Uppsalastudenternas sånger, 
1874. 

Arpio = arpeggio. 

Arponetta, liten spets- eller trådharpa. 

Arrangement (fr.), bearbetning för ett 
eller flera instrument. 

Arrangera, bearbeta. 

Arrhén von Kapfelman, Erik Jakob, 
f. i Västervik d. 21. 10. 1790, t 23. 5. 1851 i 
Sthlm; kompositör o. musiklärare. A. be- 
klädde större delen af sitt lif musiklära- 
rebefattningen vid Karlbergs krigsaka- 
demi. Mest bekant har han blifvit genom 
sin sång: "Våren är kommen" till text 
af C. F. Dahlgren, komponerad i början 
af 1820-talet. Alla hans öfriga komposi- 
tioner ha af eftervärlden förgätits. De 
af honom tonsatta diktverken äro ej få, 
och våra bibliotek bevara många arbe- 
ten af honom såväl i tryck som hand- 
skrift. De i kgl. bibi. i Stockholm för- 
varade äro: Blommorna af Atterbom, 
Sthlm 1820 (C. Miiller); Skandinavisk 
folksång (Göthström & Magnusson); 
Svensk folksång, Sthlm 1844 (C. A. West- 



48 



Arrhenius — Arvidsson 



berg); Sång tillägnad Karlbergs Krigs- 
akademi (4-stämmig, C. Miiller); Sång ur 
Mollbergs Epistlar med ack. för harpa 
eller piano samt ett valdthorn (C. Miil- 
ler); Sånger för en röst m. piano (G. 
Runbom) ; Konung Karl XII:s fältmarsch 
(för kör). Flera solosånger utkommo se- 
dan på Hirschs förlag, där en del ännu 
stå att få. Af större arbeten må näm- 
nas: musik till Shakespears Macbeth 
(part. i ms. i Mus. ak:s bibliotek); Lings 
Arne, Heliga Birgitta, Engelbrekt, Lid- 
ners Medea; dessutom en stor symfoni: 
"Grekernas första seger vid Missolong- 
hi", kyrkomusik m. m. Jämte vårsången 
vunno på sin tid en ej ringa berömmelse 
solosångerna: Konstnärens sista vallfart, 
Floden, Kring blomsterkullar flyktig far 
(trio) och Sånger till Tegnérs Frithiofs 
saga. En minnestecknare (J. M. Rosén 
i Sv. Musiktidn. 1882 nr 23) yttrar om 
honom som person: "Ett original var A., 
och det af första ordningen, i grunden 
godmodig, men talte icke sig själf eller 
andra, och hörde till de naturer, som 
förarga sig själfva, om ingen annan har 
lust att göra det. Han lefde som en en- 
störing." 

Arrhenius, Jakob, f. 1642 i Linkö- 
ping, t i Hembringe nära Uppsala 1725; 
1677 akademisekreterare och adjunkt i 
Uppsala, 1680 ak.-räntmästare och 1687 
professor i historia; lämnade den 1716 
och tillbragte återstoden af sitt lif i till- 
bakadragenhet; mest känd genom sina 
"Psalmeprofver" (1689 och 1691), hvarige- 
nom han gjort sig välförtjänt om den 
svenska psalmdiktningen; äfven i musi- 
kaliskt hänseende äro de värda att min- 
nas. I båda böckerna medtager han 
flera melodier. I 1689 års uppl. 8, i 1691 
års jämte de föregående åtta, som ånyo 
aftryektes, dessutom 19 nya. Af dessa 
senare är måhända den bekantaste: "Je- 
sus är min vän den bäste", af Gustaf 
Diiben, hämtad från "Odae sveticae" och 
sedan i nuvarande psb. nr 8. Flera af 
Arr:ii melodier upptogos oförändrade i 
koralpsb. af 1697 och, sedan de under 
1700-talet åtskilliga gånger förändrats, i 
Hajffners koralbok af 1820. — Se i öfrigt: 
Pr. Nodermann, Stud. i sv. hymnologi 
och T. Norlind, Sv. kyrkosångb. fr. 1500- 
o. 1600-talet (Kult o. konst 1906). — A. 
tillhörde en släkt, som på 1500-talet in- 
kommit från Bajern; den hette ur- 



sprungligen Kapfelman och innehade i 
Tyskland adlig värdighet; en gren af 
denna ätt förkortade namnet Arrhenius 
till Arrhén och kallade sig sedan Arr- 
hén von Kapfelman; ur denna släktgren 
framgick den ofvannämnde kompositö- 
ren med detta namn. 

Arsis (gr.), uppslag; slag uppåt vid 
takterande; se t h e s i s. 

Articolazione (it.), tydligt uttal. 

Artikulation, tydligt textuttal i före- 
ning med musikalisk klanggifning; in- 
om sångkonsten är a. förmågan att låta 
texten bli klangfullt och ädelt sjungen 
samt på samma gång tydligt framträ- 
dande utan bistafvelser eller biljud. I 
öfverförd bemärkelse har ordet a. äfven 
blifvit användt om instrumentalmusik, 
där dock den melodiska a. mera hör 
hemma under fraseringskonsten. 

Artist, konstnär. 

1. Artöt, Alexandre Joseph, f. 
25. L 1815 i Briissel, t 20.7.1845; elev af 
R. och A. Kreutzer vid Paris' konserva- 
torium; framstående violinist; företog 
konsertresor öfverallt i Europa och Ame- 
rika; skref äfven kompositioner för vio- 
lin: konserter, fantasier, variationsverk; 
stråkkvartetter, pianokvintett m. m. 

2. Desirée A., f. 21.7.1835 i Paris, 
t 3. 4. 1907 i Wien, sångerska (mezzo- 
sopran); elev af Viardot-Garcia 1855—57; 
engagerades vid stora operan i Paris 
1858; sjöng sedan flerstädes i Europa 
(Sthlm 1877, 83,) och blef särskildt högt 
uppburen af tyskarna, där hon firade 
sina största triumfer i Berlin; bodde 1884 
— 89 i Berlin, sedan i Paris; har utbildat 
flera berömda sångerskor, däribland 
äfven svenskor. — Lola A., se P a- 
dilla. 

Arvesen, Arve, f. 12. 9. 1869 på Saga- 
tun vid Hamar; framstående norsk violi- 
nist; elev af G. Bohm i Kristiania, 1885 
af konserv, i Leipzig (Brodsky); stude- 
rade sedan i Paris (Marsick) och Briissel 
(Ysaye); 1895 anställdes han i Helsing- 
fors och året efter i Åbo som konsert- 
mästare; 1900 samma syssla i Bergen 
och 1905 i Kristiania; har med framgång 
konserterat i Norge, Sverige, Finland, 
Danmark m. fl. länder. 

Arvidsson, T r u 1 s, f . 1646, t 1706 i Vä- 
stervik; utgaf en skrift: "De idiomata 
originali hebrseo, adscripta adlatus lite- 
ris italicis vocum lectura"; han sökte 



Aschan — A-sträng 



49 



här med musiknoter utmärka judiska 
melodisättningar till psaltarens psalmer. 

Aschan, G. A., f. i Motala 7.2.1864, t 
1907 i För. Staterna; reste till Amerika 
1882 och vistades först i Hartford och 
Portland, hvarefter han begaf sig till 
Lindsborg, Kans., där han vid Bethany 
College idkade studier i fyra års tid. A. 
var en af svenskarna i Chicago högt 
uppburen sångledare. 

Aschenbrenner, Christian Hein- 
rich, f. 29.12.1654 i Altstettin, t 13.12. 
1732 i Jena; 1668 elev af J. Theile i Mer- 
seburg och A. A. Schmelzer i Wien; ka- 
pellmästare i Zeitz 1695—1713 och 1713— 
1719 i Merseburg; utgaf i tryck flera 
kammarsonater, suiter m. m. I Uppsala 
bibi. finnes ett kantat: "Die Seele Christi 
heilige mich" f. 4 vokalstämmor och 4 
instrument (V. M. 47: 14). 

Asenjo se Barbieri. 

Asien. Musiken är här i allmänhet af 
kulturell art med föga framträdande pri- 
mitiva drag. Endast i norr hos de sibi- 
riska folken i nordöstra delen kan ännu 
genuina primitiva melodier uppspåras. 
Rörande den öfriga delen kunna vi in- 
dela den i grupper allt efter de fram- 
trädande allmänna kulturerna: 1. Den 
kinesiskt-japanska med Korea och större 
delen af östra Bortre Indien med öfver- 
vägande pentatonik (i Japan afledd pen- 
tatonik af mollkaraktär; se p e n t a t o- 
n i k). Till denna grupp hör äfven delar 
af övärlden. 2. Indiska med västra Bort- 
re Indien (sannolikt äfven Java) med 
högt utbildad musik såväl vokal som in- 
strumental samt äfven musikteori. 3. 
Persisk-arabiska gruppen af öfvervä- 
gande kulturell karaktär delvis hvilan- 
de på äldre arabisk musikkultur. 4. Sy- 
riska, omfattande Syriska öknen, Pale- 
stina med Mindre Asien hvilande på del- 
vis äldre traditioner, hvilka ej ännu 
blifvit nöjaktigt utredda; delar af den- 
na uråldriga musikkultur torde åter- 
finnas inom judiska och armeniska mu- 
siken. Såvidt vi få grunda några på- 
ståenden på det redan förefintliga veten- 
skapliga materialet torde Asien vara 
den europeiska kulturens och musikteo- 
riens vagga. Den grekiska torde i detta 
fallet ha fått mycket från babylonierna 
och dessa åter mycket från de forna 
ariska folken i Mindre Asien, Persien 
och Indien. Ur denna grund ha sedan 



två system uppstått hvar för sig med 
fullt utbildade musikteorier: åt öster det 
indiska och väster det grekiska. Det 
tillkommer en senare forskning att här 
draga fram de gemensamma dragen mel- 
lan båda dessa teorier och så gifva en 
grundform af det musikteoretiska sy- 
stem, hvarpå kulturmusiken hvilar. 

Askergren, Peter, f . 1767, t i Stock- 
holm 17. 2. 1818; altviolinist i hof kapellet 
från 1787 till sin död; var äfven pianist 
och informationsmästare vid konserva- 
toriet; organist först i Katarina sedan i 
Adolf Fredriks kyrka. A. komponerade 
dels sånger, hvilka trycktes af Åhlström 
i Skaldestycken satta i musik, dels piano- 
saker, hvaraf en förlades så sent som på 
1800-talet: "Sexton variationer öfver en 
svensk nationalmelodi." 

Aspiration, utandning; felaktigt in- 
skjutande af tonen h vid sjungandet af 
långa vokaler (t. ex. le-he-he-he-da). 

Ass. =: assai. 

Ass = A I?. 

Assai, nog, mycket. 

Assar. Se O 1 s s o n-A s s a r. 

Ass dur (fr. la bémol majeur, eng. a 
flat major), tonart med 4 f i förteck- 
ning, nämligen för h, e, a, och d (f moll 
parallell-tonart). 

Ass moll, tonart med sju b; motsvarar 
närmast giss moll; är mindre bruklig. 

Associerad ledamot af Musikaliska 
akademien; se Akademi. 

Assoluto, obundet. 

Assonans, klanglikhet. 

Astorga, E m a n u e 1 e d', f . 11. 12.. 
1681 i Palermo, t 21.8.1736 i Böhmen; 
under 1700-talet mycket omtyckt kompo- 
sitör, om hvilken man endast vet föga 
med visshet; var i början af 1700-talet i 
Spanien, där han understöddes af famil- 
jen Orsini; skref 1709 pastoralen Dafne; 
var 1712 i Wien; synes äfven ha besökt 
England; af sin samtid var han mest 
känd för sina duetter och solosånger af 
äkta italienskt välljud; troligen är det 
dessa glödande kärlekssånger, hvilka 
gifvit anledning till ryktena om hans 
romantiska vandringar; till vår tid har 
hans namn kommit så godt som endast 
genom hans kyrkliga komposition: Sta- 
bat mäter. Uppsala bibi. äger i handskr.: 
"Xon é sol. Cantata con flauto." 

A-sträng, andra strängen på violinen, 
första på altviolinen och violoncellen, 



50 



A suo arbitrio^Auber 



tredje på kontrabasen; på violinen kal- 
las a-strängen äfven alt. 

A suo arbitrio, a suo commodo 
(it.), efter behag. 

A suo luogo (it.). Se L o c o. 

A. t. = a tempo. 

A tempo, i takt, i förutvarande tids- 
mått, om förut ett långsammare el. has- 
tigare tidsmått ägt rum. 

Athalia, Racines berömda tragedi; kö- 
rerna i denna ha fått musik af en mängd 
tonsättare, bland hvilka må nämnas: 
Moreau Paris 1640, J. P. A. Schulz Leip- 
zig 1785, Gossee Paris 1791, Boieldieu Pa- 
ris 1836, Mendelssohn Leipzig 1840; af 
svenska kompositörer har Uttini försökt 
sig på ämnet, och tragedien uppfördes 
med denna musik å Bollhusteatern 1776 
— 78; stycket återupptogs på kgl. teatern 
1792, denna gång med musik af Vogler, 

A tre, a tre mani, (it.), å t r o i s 
mains (fr.), trehändigt. 

Att. = attacca. 

Attaeca (it.), utan afbrott vidare; a. 
subito il seguente (it.), omedel- 
bart utan afbrott. 

Att bedja Gud, han själf, 
psalm 258; Haeffner hänvisas till mel. 31. 

Att dig, o Gud! mitt offer 
bära, psalm 418; Haeffner 418; mel. 
komp. af Erik Gabriel von Rosén. 

Attenhofer, K a r 1, f . 5. 5. 1837 i Wettin- 
gen, Schweiz; berömd kompositör af 
manskvartetter; efter studier vid Leip- 
zigs konservatorium, blef han 1859 sång- 
lärare i Aargau; sedan dirigent för flera 
manskvartetter i Ziirich; 1879 organist 
och musikdirektör vid Augustinerkyr- 
kan i Ziirich; äfven lärare i sång vid 
musikskolan; universitetet kallade ho- 
nom till hedersdoktor; utgaf 1882 en 
"Liederbuch f. Männergesang"; skref 
dessutom solosång vid piano, sånger för 
blandad kör, mässor, violinetyder m. m. 

Atto, akt i ett teaterstycke. 

Attore, aktör. 

Attrup, Carl, f. 4.3.1848 i Köpen- 
hamn, t därst. 5. 10. 1892; organist vid 
Frederiks Kirke i Kphn 1871, Vor Frei- 
sers Kirke 1874; s. å. lärare vid blind- 
institutet; har gjort sig känd som duk- 
tig orgelspelare genom talrika kyrko- 
konserter; skref en orgelskola, preludier, 
sånger vid pf. m. m. 

Attwood, Thomas, f. 23. 11. 1765 i 
London, f 24.3.1838 på sitt landtgods 



Cheyne Walk, Chelsea; studerade 1783 — 
84 i Neapel, sedan i Wien hos Mozart; 
fr. o. m. 1787 bodde han i England, där 
han 1795 blef organist i Paulskyrkan, 
1821 vid konung Georg IV:s privatka- 
pell och 1836 vid kgl. vokalkapellet; 
skref flera goda arbeten dels för scenen 
dels för kyrkan. 

A t y s, opera i tre akter med text af 
Quinault samt musik af Lully (Paris 
1676) och Piccinni (Paris 1780; texten 
omarbetad af Marmontel); den senares 
opera synes närmast ha varit en om- 
arbetning af den förres; i svensk öfver- 
sättning af A. F. Risteli (musiken läm- 
pad till svenska orden af L. S. Lalin) 
uppfördes operan 1784 och fann 22 upp- 
föranden intill år 1801. 

Aubade (fr.), a 1 b a d a (it.), morgon- 
musik; jfr serenad, aftonmusik. 

Auber, Daniel F r a n c o i s, f . 29. 1. 
1782 i Caen, Normandie, t i Paris 12. 5. 
1871; berömd operakompositör; skref re- 
dan tidigt små solosånger; fadern, en för- 
mögen köpman, lät honom utbilda sig 
till handelsman i England, dock utan 
att han visade någon håg härför; som 
dramatisk kompositör uppträdde A. re- 
dan 1811; företog sedan allvarliga mu- 
sikstudier för Cherubini och skref se- 
dan ytterligare en mängd operor, af 
hvilka dock först "Muraren" (Le ma- 
Qon) 1825 slog fullständigt igenom; A. 
står sedan som hufvudrepresentant för 
den komiska operan i Frankrike; är 
också afgjordt fransk i hela sin stil; det 
försök han en gång gjort (i "La neige") 
att ansluta sig till Rossini och den ita- 
lienska koloratursången, misslyckades, 
och han blef sedan trogen sig själf; 
1828 följde hans mest bekanta opera 
"Den stumma från Portici" (La Muette 
de Portici); näst denna har operan "Fra 
Diavolo" (1830) blifvit mest populär. De 
i Sverige uppförda operorna af A. äro: 
"Ambassadrisen" (Sthlm f. ggn 1846), 
"Bräma o. Bajaderen" (1863), "Concerten 
på hofvet" (1834), "Fra Diavolo" (1833), 
"Hin ondes andel" (1844), "Kronjuveler- 
na" (1845), "Muraren" (1834), "Sirenen" 
(1846), "Snöfallet" (1825), "Den stumma" 
(1836), "Den svarta Dominon" (1845), "Le 
Lac des Fees" (1845). Mus. ak:s bibi. 
förvarar dessutom operorna: La Bergére 
chatelaine; Emma, ou La promesse im- 
prudente; Gustave, ou Le Bal masqué 



Aubert — Augerer 



51 



(ämnet till denna är: Gustaf III:s död). 
De flesta af Aubers operor ha Scribe till 
textförfattare. "Aldrig har någon så 
som Auber varit herre öfver motivet: 
ej den utförliga melodien, utan den me- 
lodiska miniatyrbilden, som koncentre- 
ras till dess minsta omfång. Dessa mo- 
tiver aflösa hvarandra i lätta vändnin- 
gar, och deras former variera i det 
oändliga. Men kompositörens stora och 
sällsynta konst består i deras klara och 
smakfulla gruppering, de lyckligt valda 
sambanden och förmågan att dana 
hvarje stycke till ett välproportione- 
radt helt, som aldrig är för långt, al- 
drig för kort. A. är glädjens profet i 
den musikaliska världen, spridandet af 
lefnadslust hans mission" (Bauck i Mus. 
ak:s handl. 1873). 

Aubert, Theodor Edvard Adolf d', f. 
i Braunschweig 24. 10. 1813, t i Stock- 
holm 1872; framstående violinist; an- 
ställd som violinist i hofkapellet i 
Stockholm 1.7.1844; blef andre konsert- 
mästare 1.1.1861 och förste 1.7.1864; lä- 
rare i violinspelning vid konservatoriet 
fr. o. m. 1864, LM A 1849; deltog i Mazer- 
ska kvartettsällskapet på 1850- och 60- 
talet och gaf år 1853 tillsammans med 
A. Berens, Lindroth, Mollenhauer flera 
synnerligen omtyckta kvartettsoaréer i 
De la Croix' mindre salong; var helt 
säkert på sin tid Sveriges skickligaste 
violinist. Bland kompositioner må näm- 
nas en Hyllningspolonäs af 1860. — Gift 
med Ebba Bergström. 

Aubry, Pierre, f . 14. 2. 1874 i Paris, 
t 1911; framstående musikhistorisk för- 
fattare hufvudsakligen inom medelti- 
dens musik; professor i orientaliska 
språk; skref bl. a. "Mélanges de musi- 
cologie critique I— IV", 1900—03; "Essais 
de musicologie comparée I, II", 1903 — 05; 
"Les plus anciens textes de musique in- 
strumentale au moyen-åge", 1907. A:s 
sätt att tyda de medeltida koralnot- 
tecknen stod som hans egendom, ända 
tills I. B. Beck i Strassburg påstod sig 
vara uppfinnare af detsamma. Frågan 
om de medeltida koralnoternas tidsvalör 
är emellertid ej definitivt löst hvarken 
genom Aubry-Beeks teori eller genom 
P. Wagners (se härom: koralnot). 

Au ehevalet (fr.), stråken skall föras 
nära stallet. 

Audace (fr.), djärf, käck. 



Audiencier, se M i c h e 1 i. 

1. Audran, M a r i u s Pierre, f. 26. 
9. 1816 i Aix, Provence, t 9. 1. 1887 i Mar- 
seille; sångare, elev af Arnaud och Pa- 
ris' konserv.; blef efter att ha uppträdt 
i Briissel, Lyon m. fl. städer förste tenor 
vid opera comique i Paris; blef samti- 
digt solist vid konservatoriekonserter- 
na; 1852 — 61 företog han konsertresor, 
hvilka afslutades i Marseille, där han 
1863 blef sånglärare och direktör för 
konservatoriet. Som kompositör upp- 
trädde han med några mindre betydan- 
de sånger. 

2. E d m o n d A., den förres son, f. 11. 
4. 1842 i Lyon, t 17. 8. 1901 i Tierce- 
ville; operettkompositör; kapellmästare 
i Marseille; sedan 1877 boende i Paris; 
skref jämte 37 operor o. operetter en 
mässa, ett oratorium m. m.; hans ope- 
retter ha vunnit ett visst anseende äf- 
ven utanför Frankrike. 

Auer, Leopold, f. 7. 6. 1845 i Vesz- 
prém i Ungern; betydande violinvir- 
tuos; elev af Joachim; 1863 konsertmä- 
stare i Diisseldorf, 1866 detsamma i 
Hamburg; sedan 1868 soloviolinist hos 
kejsaren af Ryssland och violinprofes- 
sor vid konserv, i Petersburg; 1895 upp- 
höjd i adelsstånd och 1903 (tit.) "stats- 
råd". 

Aufschneiter, Benedikt Anton, 
1695 — 1730 kapellmästare vid domkyrkan 
i Passau; af hans kompositioner äger 
Uppsala bibi.: "Concors discordia" 1695 
(sonater för stråkinstr.) samt dessutom 
flera handskrifna instrumentala verk. 

Aufzug (t.), akt i ett teaterstycke. 

Augener & Co, musikfirma i London; 
grundad 1853 af Georg Augener, i bör- 
jan blott som filial af Peters' förlag i 
Leipzig; själfständigt 1867; är jämte 
Novello Englands främsta musikförlag; 
har utgifvit flera präktiga upplagor af 
klassikerna (reviderade af E. Pauer); 
utger sedan 1871 tidskriften: Monthly 
musical Eecord. 

Augerer, Gottfried, f. 3.2.1851 i 
Waldsee, Wiirtemberg; berömd komposi- 
tör af manskvartetter, direktör för mu- 
sikakademien i Ziirich, dirigent för 
flera manskörer; skrifvit ballader för 
manskörer: "Sigurds Brautfahrt", "Des 
Geigers Heimkehr", "Der Königbote" 
m. fl. 



52 



Augmentatio — Aulin 



Augmentatio (lat.), förlängning af ett 
fugatema; äfven andra kontrapunktiska 
bildningar. 

Augusti, Lovisa Sofia, f. Salomo- 
ni, t 25. 6. 1790; förste aktris och hof sån- 
gerska vid kgl. operan i Stockholm 1773 
— 90; var en af sin tids allra främsta 
sångerskor; vann anseende framför allt 
som Eurydice i "Orpheus", Kärleken i 
"Adonis" och Astrild i "Silviae"; hon var 
länge fru Olins främsta medtäflarinna 
om publikens gunst och lyckades till 
sist t. o. m. öfverglänsa henne; A. blef 
hof sångerska; LM A 1780; då hon upp- 
trädde i Amphion stod följande strof 
om henne i tidningen: 

"Hvad mildhet, ömhet och behag, 
Uti din klara stämma röjes! 
Hvar ton med konstens regler höjes 
Och trotsar Orphei luteslag. 
Olympen vid din blick förnöjes 
Och till en tystnad nederböjes 
Vid ljudet af ditt andedrag." 

A. var gift med F. B. A. (redan innan 
hon uppträdde på scenen), hvilken 1773 
— 87 tillhörde hofkapellet som violinist. 

Augustinus, A u r e 1 i u s, f. 13. 11. 354 
i Tagaste i Numidien, t 28. 8. 430 som 
biskop i Hippo; kyrkofader; af hans 
skrifter erhålla vi en utmärkt öfversikt 
af tonkonstens ställning på hans tid; 
skref "De musica libri VI", som afhand- 
lar rytmen. Se: H. Abert, Die Musik- 
anschauung des Mittelalters, s. 69 ff.; K. 
Schmidt, De musicis scriptoribus Ro- 
manis. 

1. Aulin, Tor Bernhard Wilhelm, f. i 
Stockholm 10.9.1866; violinist, dirigent 
och kompositör; elev af konservatoriet 
1877—83 (C. J. Lindborg) och af Sauret 
och Scharwenka i Berlin 1884 — 86; violi- 
nist i Dram. teaterns orkester 1881, i 
Sveasalens 1888 och i hofkapellet som 
konsertmästare 1889; grundade 1887 
Aulinska kvartetten; sin verksamhet 
som orkesterledare begynte han 1900, 
då han startade Svenska Musikerföre- 
ningens populära orkesterkonserter; 
1902 stiftades Stockholms konsertföre- 
ning med A. som dirigent. Våren 1909 
anställdes A. i Göteborg som dirigent för 
orkesterföreningen därstädes; var dess- 
förinnan sedan 1907 dirigent för Dram. 
teaterns orkester; s. å. utnämndes A. 
äfven till dirigent för Sydsvenska fil- 
harmoniska föreningens orkester. I Gö- 



teborg har A. utöfvat en nitisk verk- 
samhet i svenska tonkonstens tjänst 
och särskildt verkat för bekantgörandet 
af sådana svenska mästare som Ber- 
wald och Norman. A:s arbete har all- 
tid präglats af initiativrikedom och 
kraft, en gedigenhet i utarbetandet af 
detaljerna, ett utomordentligt sinne för 
de fina nyanserna, sinne för proportio- 
nerna och helhetsverkan. A. har dels 
ensam dels med sin kvartett konserte- 
rat i Sverige, Norge, Danmark, Ryss- 
land, Tyskland m. fl. länder. Af hans 
kompositioner ha särskildt de tre vio- 
linkonserterna vunnit erkännande, dess- 
utom kunna nämnas en piano- och vio- 
linsonat, sånger vid p. samt 2- och 4- 
händiga pianosaker. Slutligen märkas 
några violintranskriptioner af sånger 
af Sjögren, smärre violinstycken med p. 
m. m. 

Aulinska kvartetten grundad 
af A. jan. 1887 har med rätta blifvit be- 
römd som Sveriges bästa kvartettsäll- 
skap och äfven i utlandet erhållit lof- 
ord. De första medlemmarna voro: A., 
Edvin Sjöberg, Berndt Carlsson och 
Axel Bergström. I början af 1890-talet 
adjungerade man en pianist; som sådan 
fungerade först åtskilliga, däribland 
fru Ida Åqvist, men fr. o. m. år 1905 har 
Vilhelm Stenhammar varit deras stän- 
dige pianist; E. Sjöberg ersattes af C. 
Sandquist i 2. fiolen. Den nuvarande 
kvartetten (1912) består förutom ledaren 
och Stenhammar af: G. Molander, R. 
Claesson och S. Blomquist. A. kvartet- 
ten har konserterat flerstädes i Norden 
och Tyskland. Af repertoaren må först 
nämnas dess verksamhet för bekantgö- 
randet af svenska kvartettkompositörer 
som Berwald, Norman, V. Stenhammar 
och E. Sjögren, sedan mästarna Beetho- 
ven. Brahms, Tschaikowsky, César 
Franck, Dvorak, Sgambati, Sinding, 
Glass, d' Albert, Weingartner, Paul Juon 
m. fl. Sällskapet kunde i jan. 1912 fira 
sitt 25-årsjubileum och fick då mottaga 
hyllningar från när och fjärran. 

2. Laura Valborg A., f. 9. 1. 1860 i 
Gefle; pianist och kompositör; syster 
till den föregående; elev af konservato- 
riet i Stockholm 1877 — 82; ägnade sig 
sedan åt musikalisk lärarinneverksam- 
het, tills hon 1885 blef Jenny Linds-sti- 
pendiat; A. studerade nu först instru- 



Aulos — B 



63 



mentation sex veckors tid för Gade, se- 
dan två år i Paris för Godard och delvis 
J. Massenet, hvarjämte hon fick piano- 
lektioner efter Théodore Ritters metod. 
Vid återkomsten till Sverige återtog 
hon verksamheten som lärarinna i pia- 
nospel och musikteori. A, har uppträdt 
dels som pianist dels som kompositör. 
Bland hennes kompositioner må näm- 
nas: Ballad för baryton, kör och ork., 
två stråkkvartetter (en utg. af Mus. 
konstför.), en orkestersuite, en pianoso- 
nat och mindre pianostycken, sånger 
med p., körer a capella. Julhymn för 
blandad kör med orgel, tre damkörer m. 
p., för hvilka hon vid kvinnoutställnin- 
gen i Köpenhamn 1895 erhöll ett pris af 
200 kronor. A. har ofta låtit höra sig 
offentligt. 

Auletes (gr.), flöjtblåsare. 

Aulos (gr.), flöjt. 

A una corda (it.), på en sträng; med 
pianopedal. 

Au sillet (fr.), stråken bör föras öfver 
gripbrädet. 

Australien. Musiken är här ännu 
mycket litet undersökt. Att döma af 
Lumholz' beskrifning skulle dpn i öf- 
vervägande grad vara recitativisk af 
föga instrumental karaktär. I övärlden 
omkring är den äfven mestadels vo- 
kal. Af instrumenten framträder speci- 
ellt musseltrumpeten antingen med ett 
vanligt hål till blåsöppning eller med 
modernare metallmunstycke till anblås- 
ningen. Dans och musik stå äfven i 
nära förbindelse med hvarandra. 

Autentisk, äkta, själf ständig; namn 
på en hufvudtonart, hvaraf de andra 



härledas; motsats: p 1 a g a 1, sido- eller 
afledd tonart. 

Autodidakt, en genom själfstudium 
utbildad. 

Automat, själfspelande instrument. 

Autor (fr.), författare, komponist. 

Ave (lat.), 'Var hälsad'; begynnelsen 
på en vid katolska gudstjänsten sjun- 
gen bön till den heliga jungfrun. 

Avec accompagnement (fr.), med be- 
ledsagelse; med ackompagnement. 

Avison, Charles, f. 1710 i Newcastle 
on Tyne, t 9.5.1770; elev af Fr. Gemini- 
ani; sedan 1736 organist i sin födelse- 
stad; komponerade en konsert för piano, 
stråkkvartetter m. m.; blef särskildt be- 
kant genom sin bok om det musikaliska 
uttrycket ("An essay on musical expres- 
sion" 1752), hvilken bok i tysk öfver- 
sättning af 1775 finnes i Mus. ak:s bib- 
liotek. 

A vista (it.), från bladet. 

A voce solo, blott för en röst. 

Axel och Valborg, Oehlenschlä- 
gers berömda tragedi, uppfördes i 
svensk öfversättning af J. Dillner med 
ouverture, entreakter och melodram af 
C. Braun å kgl. teatern i Stockholm 
1829; år 1856 återupptogs den å Mindre 
teatern med overture och entreakter af 
J. E. Gille. Å Göteborgs teater 1877: 11 
gånger. 

Azevedo, Alexis Jakob, f. 18. 3. 
1813 i Bordeaux, t 21.12.1875; musik- 
skriftställare; hufvudsakligen bekant 
genom sin Rossinibiografi: "Rossini, sa 
vie et ses oeuvres", 1865. 

Azione sacra (it.), andligt musikdra- 
ma, oratorium. 



B. 



B (fr. si b é m o 1, eng. b flat), den 
elfte tonen i vår kromatiska skala, eller 
den med ett hälft tonsteg sänkta tonen 
h. Enharmoniskt förväxlas den med 
aiss. Då man begynte med bokstafsbe- 
teckning, tog man de första 7 bokstäf- 
verna att beteckna de 7 tonerna i grund- 
skalan. I den första tonarten, under 
medeltiden den doriska, kom b att bli 
sjätte tonen, men för att slippa få ton- 
förbindelsen på tre hela tonsteg (trito- 
nus) från f räknadt, sänkte man ofta 



den doriska skalans sjätte ton utan att 
förändra dess namn: b. På så sätt kom 
skalan att ha ett lägre och ett högre 
liggande b; för att skilja dem tecknade 
man dem olika; det lägre fick heta 'det 
mjuka b' (b-moll) och tecknades rundt 
(J7), det högre (på grund af tritonus, 
som klingade 'hård') 'det hårda b' (b- 
dur) och tecknades kvadratiskt (fj). Den 
doriska skalan fick således följande ut- 
seende: defgabtjC. Då man på 
1840-talet fick stiltyper, hade dessa tec- 



54 



B— Bach 



kens ursprungliga betydelse gått förlo- 
rad, och man tecknade därför det hårda 
b som l^, hvaraf snart namnet h upp- 
stod. Emellertid har England bibehållit 
den gamla benämningen 'b-moll' (b m i- 
n o r för b och 'b-dur' (b major) för h. 
Frankrike, som ej upptagit bokstafsbe- 
teckningen utan fasthållit solfabeteck- 
ningen, har undgått denna inkonsekvens 
(si !? och si Sf =b och h). De försök man 
i slutet af 1700-talet i Tyskland gjorde 
för att fä bort h, kröntes ej med seger. 

B. = basso, bas. I England betecknar 
B. äfven 'Bachelor', t. ex. Mus. B. = Mu- 
sicae Baccalaureus, musikkandidat. 

Babbini, Mat te o, f. 19.2.1754 i Bo- 
logna, t därst. 22. 9. 1816, framstående te- 
norsångare; sjöng företrädesvis i Ber- 
lin (efter 1780), men äfven i Petersburg, 
Wien (1785), London och Paris. 

Baborak, baboracka, böhmisk natio- 
naldans. 

Bach. Berömd musikersläkt från Thii- 
ringen. De förnämsta platserna, där 
medlemmarna af familjen lefvat och 
verkat, äro: Erfurt, Arnstadt, Eisenach 
och Weimar. I de tre förstnämnda stä- 
derna afhöllos i allmänhet släktmötena 
under 1700-talet. Om familjens stamträd 
ha flera studier företagits företrädesvis 
af Bitter och Spitta. Kedan 1845 hade 
Kowaczynski i Leipiger Zeitung offent- 
liggjort en genealogisk öfverblick. Släk- 
ten låter följa sig från 1500-talets midt 
till 1800-talets midt, således ungefär 300 
år. De flesta musikerna anträffas under 
tiden 1650—1750. 



Hans B. (1) var bonde i Wechmar och 
flyttade sedan till Ungern. Om honom 
veta vi ej, om han haft några musikin- 
tressen. Hans son V e i t (2) var bagare 
och mjölnare, och Seb. B. förtäljer, att 
han höll mycket af musiken. Af dennes 
barn blef Hans (3) den förste musi- 
kern, som hade konsten till lefvebröd. 
Han var en äkta gammal sångarenatur, 
glad och munter, sorglös och hjärtegod, 
omtyckt af alla och farande vidt omkring 
i thiiringska landet spridande glädje och 
munterhet, hvar han kom. Tre af hans 
söner valde musiken till lefnadsbana. 
Den äldste Johannes (4) blef stads- 
musikant i Erfurt. Han var därjämte 
organist och synes således ha varit den 
förste kyrkomusikern inom släkten. 
Hans söner stannade till stor del kvar 
i Erfurt som stadsmusikanter och ännu 
långt efter sedan Erfurtergrenen för- 
svunnit, kallades stadsmusikanterna i 
Erfurt "Bachar". Hans sonson J o h a n n 
Bernhard (15) steg så högt inom de 
musikaliska graderna, att han blef orga- 
nist och kammarmusiker hos hertigen 
af Sachsen-Eisenach i Weimar. Äf- 
ven äro en del koralbearbetningar af 
honom kända, "Johannesgrenen" af 
släkten B. utslocknade vid 1700-talet8 
midt. Hans B:s yngste son Hein- 
rich (5) började som stadsmusikant i 
Erfurt tillsammans med sin broder Jo- 
hannes. Orgelintresset framträdde dock 
mera hos honom än hos brodern. Som 
barn vandrade han från stad till stad i 
Thiiringen för att få höra de främsta 



Familjen Bach. 

1. Hans Bach i Wechmar c. 1561. 

2. Veit Bach, t 1619. 

3. Hans B. »Spelmannen», t 1626. 



4. Johannes, Erfurt 
1604—73. 



13. Joh. 


12. Joh. 


Christian, 


Aegidius, 


Eisenach 


Erfurt 


1640—82. 


1645—1717. 



6. Christoph, Erfurt o. Arnstadt 



5. Heinrich, Arnstadt 





1613-61. 




1615- 


-92. 


7. Georg 


8. Joh. 


9. Joh. 


19. Joh. 


16. Joh. 


Christoph, 


Christoph, 


Ambrosius, 


Michael, 


Christoph, 


Schweinfurth 


1645-93. 


Eisenach 


Erfurt 


Eisenach 


1642—97. 




1645-95. 


1648-94. 


1642—1703. 



15. Joh. 14. Joh. 

Bernhard, Christoph, 

Eisenach Erfurt 

1676—1749. 1685— 1717(?) 



Joh. Valentin 

1669-1720. 

27. Joh. Lorenz, 

1695—1773. 



10. Joh. 
Christoph, 
1671—1721. 



11. Joh. SetjaSt. = 20. Maria 



1685—1750. 



Barbara 
1684—1720. 



17. Joh. 
Nicolaus, 

Jena 
1669—1753. 



18. Joh. Ernst, 23. Wilh. 
Eisenach Friedemann 
1722—77. 1710—84. 



25. C. PhiL Emanuel 
1714—88. 



26. Joh. Gottfried 22. Joh. Christoph 21. Joh. 
Bernhard Friedrich, Bucke- Christian 

1715—39. burg 1732—95 1735—82. 

24. Friedrich Ernst Wilhelm, Berlin 1759—1845. 



Bach 



55 



organisterna och på så sätt tillägna sig 
en god orgelstil. 1641 blef han organist 
i Arnstadt, där han stannade till sin 
död aktad som en framstående orgelspe- 
lare. Uppsala bibi. förvarar en kompo- 
sition ("Ach dass ich Wasser genug 
hatte") af honom. Två hans söner J o- 
hann Christoph (16) och J o h a n n 
M i c h a e 1 (19) blefvo båda berömda 
organister. Den senares dotter M a- 
ria Barbara (20) blef 17. 10. 1707 
Sebastian B:s första hustru. Med Johann 
Christophs son Johann Nicolaus 
(17), äfven organist (vid Jena universi- 
tet), utslocknade denna grens musikalis- 
ka traditioner (1753). En annan af Hans 
B:s söner var Christoph (6). Från 
honom härstammade Sebastian. Han 
var liksom sina två förutnämnda brö- 
der stadsmusikant och kvarblef i denna 
ställning till sin död. Han hade tjänst 
omväxlande i Weimar, Erfurt och Arn- 
stadt. Flera af hans söner blefvo stads- 
musikanter. En af dem Georg Chri- 
stoph var först kantor i Meiningen, 
sedan (c. 1688) i Schweinfurt. Dennes 
son Johann Valentin blef stads- 
musikant i Meiningen och sonsonen, J o- 
hann Lorenz (27), organist i Lahm i 
Franken. De båda andra i vår genealo- 
giska öfversikt nämnda sönerna till 
Christoph, Johann Christoph (8) 
och Johann Ambrosius (9), voro 
tvillingar och lika hvarandra såväl till 
utseende som karaktär. Den förre blef 
hof musiker i Schwartzburg- Arnstadt; den 
senare var först stadsmusikant i Erfurt 
(violinist), sedan hofmusiker i Eisenach 
från 1671 till sin död. Af hans åtta 
barn blef Johann Christoph (10) 
organist i Ohrdruff, sedan han i Erfurt 
af Pachelbel fått en grundlig utbild- 
ning. En kortare tid var Sebastian bo- 
ende hos denne sin broder, dock utan att 
han fick några nämnvärda impulser till 
fortsatta orgelstudier af brodern själf. 
Att Joh. Christ. var en gedigen orgel- 
spelare torde framgå af broderns vitt- 
nesbörd om honom. 

Johann Sebastian B. (11) var 
yngste sonen till ofvannämnde Johann 
Ambrosius och föddes d. 21. 3. 1685 i Ei- 
senach. Hans första uppfostran blef ledd 
af fadern. Sina första intryck af orgel- 
musikens höghet erhöll han af den dä i 
Eisenach boende Johann Christoph B. 



(16). Inom släkten låg såväl traditioner 
från de många stadsmusikanterna, hvil- 
ka hufvudsakligen trakterat fiolen, som 
från de likaledes ej så få organisterna. 
Seb. hade således två musikerbanor att 
välja på, om han ville bli släktens tra- 
ditioner trogen, å ena sidan stadsmusi- 
kantens med fiolen som hufvudinstru- 
ment, å andra sidan kyrkomusikerns 
med orgeln som hufvudinstrument. Han 
valde den senare riktningen och utbil- 
dade sig med allvar som organist. Hem- 
met upplöstes emellertid tidigt, och re- 
dan vid 9 års ålder stod Seb. moderlös 
och året efter äfven faderlös. Han kom 
nu till sin broder i Ohrdruff. Orgelspe- 
let blef där bedrifvet med största nog- 
grannhet dock så pedantiskt, att Seb. 
snarare hölls tillbaka i utvecklingen än 
främjades. Ett exempel på, huru sträng 
brodern kunde vara, omtalas: Ett band 
orgelmusik af Pachelbel, Froberger, 
Kerl m. fl. ville den yngre brodern gär- 
na studera, men Joh. Christoph nekade 
bestämdt att utlämna boken. Seb. smög 
sig då nattetid till att afskrifva alla 
kompositionerna. Efter många nätters 
arbete, utan annan belysning än mån- 
skenet, var arbetet färdigt, men nu blef 
allt upptäckt, och hela hans afskrift 
blef honom nu obarmhärtigt frånryckt. 
Äfven i ett annat hänseende var Seb:s 
ställning hos brodern mindre god. Joh. 
Christoph fick efter hand talrik familj, 
och Seb. betraktades då ej längre med 
blida ögon. Vid 15 års ålder (1700) an- 
ställdes han därför som korgosse i Liine- 
burg. Hans präktiga sopranröst för- 
lorade sig dock snart, och nu måste Seb. 
helt och hållet ägna sig åt orgel- och 
pianostudier. Ej långt från Liineburg 
låg Hamburg och hit vandrade B. ofta 
för att få höra dåtidens berömde orgel- 
mästare Joh. Ad. Eeincken. Ett annat 
tillfälle till musikstudier kunde B. få i 
Celle, Liineburgerhertigens residens- 
stad. Här fanns ett präktigt hofkapell 
bestående af franska instrumentister, 
och B. kunde således nu få lära känna 
den franska stilen. Orgelspelet lärde 
han sig efter bästa förmåga med Eein- 
cken som förebild, men i Celle hörde 
han violinspelet och bildade sig så godt 
det sig göra lät efter de franska musi- 
kernas föredöme på detta instrument. 
Han hade också redan 1703 nått så långt 



56 



Bach 



på detta instrument, att han samma år 
kunde anställas som violinist i Weimar. 
Ett år efter (1704) blef han dock organist 
i Arnstadt, således i samma stad, som 
hans släkting Heinrich B. (5) varit an- 
ställd som organist. Seb:s ställning blef 
här bättre än någonsin förut, och han 
hade rikligt tillfälle att spela sitt älsk- 
lingsinstrument. Orgeln var nyuppsatt 
och ansågs mycket god. Här begynte 
också B. skrifva sina första mera mogna 
kompositioner. Eedan i Liineburg kom- 
ponerade han en samling fugor (1704); 
dessa voro dock mera osjälf ständiga 
ungdomsarbeten. I Arnstadt skref han 
för orgeln: 3 orgelfugor (A-moll, G-dur 
och E-dur), 17 koralvariationer, 2 orgel- 
fantasier i G-dur, två preludier med fu- 
gor och en orgelkonsert i C-dur; dess- 
utom en sonat för klaver, två capriccio 
och en påskkantat. B. hade säkerligen 
stannat länge i Arnstadt, om ej en yttre 
tillfällighet hade gifvit honom andra 
tankar. 1705 fick han en månads orlof 
för att göra en resa till Liibeck och höra 
Buxtehudes aftonkonserter, hvilka dä 
just voro mycket ansedda. Buxtehude 
stod då som sin samtids främsta orgel- 
mästare, och det var därför lättförklar- 
ligt, om B. glömde allt blott för att få 
åter och åter höra Mariakyrkans sköna 
orgel. Först efter tre månader åter- 
vände han till Arnstadt, och nu fick han 
en skarp tillrättavisning för sin långa 
frånvaro. Därför trifdes han ej mera i 
staden, och med glädje mottog han 1707 
en organistbefattning i Miihlhausen ef- 
ter Georg Ahle. Musikförhållandena 
voro här större, och orgelkonsten hade 
gamla höga traditioner allt sedan 1500- 
talet (Joh. Eccard, Joh. Rud. Ahle och 
Joh. Georg Ahle). Dock hade pietismen 
begynt göra sig märkbar i staden, 
och B. hade att kämpa en hård strid för 
att få den högre orgelkonsten erkänd 
vid gudstjänsten. Han sökte därför efter 
en ny plats, och en sådan fann han re- 
dan 1708 i Weimar. På sommaren flyt- 
tade han dit med sin hustru och släk- 
ting Maria Barbara, med hvilken han 
ingått äktenskap året innan d. 17. 10. 
Hertig Ernst Wilhelm af Weimar var 
en allvarlig man med stor kärlek till 
kyrkomusiken, och kallelsen till hof- 
organist hos honom var för B. af stor 
betydelse. Hertigens stora intresse för 



orgelmusiken var en ständig sporre för 
B. att göra sitt bästa, och Weimartiden 
1708—1717 utgör gifvetvis höjdpunkten 
såväl inom det rent virtuosa spelet som 
inom orgelkompositionsområdet. Som 
virtuos firade han sina största triumfer 
1717 i Dresden, då han spelade i kurfur- 
stens närvaro, och allmänt prisades som 
sin tids främste. Fransmannen Louis 
Marcliand, som vid samma tillfälle skul- 
le visa sin förmåga, hade rest sin väg 
för att undgå att jämföras med B. Från 
Weimar hade han många tillfällen att 
göra konstresor i såväl Nord- som Syd- 
tyskland och höra sin samtids bästa mu- 
sik. 1717 kallades han till kapellmästare 
hos fursten Leopold af Anhalt-Köthen. 
Med kapellet stod det ej så väl till i 
Köthen, men fursten var mycket musi- 
kaliskt intresserad och spelade flera in- 
strument. Bach fick sålunda nu tillfälle 
att skrifva kammarmusik i st. f. orgel- 
kompositioner. Det uppstod ett mycket 
godt förhållande mellan fursten och 
hans kapellmästare, och B. fick åtfölja 
på nästan alla furstens resor. På så sätt 
ökades B:s kännedom om samtidens mu- 
sik, och han lärde sålunda känna ej blott 
kyrkomusiken utan äfven den samtida 
operamusiken och italienska stilen. Des- 
sa hans musikaliska erfarenheter kom- 
mo hans kompositioner ej blott för kam- 
marmusik utan äfven för orgel till godo. 
År 1720 drabbades B. af ett hårdt slag, i 
det att hans hustru dog, under det han 
var borta på en resa i furstens sällskap. 
Af barnen i detta äktenskap blefvo sär- 
skildt sönerna Wilhelm Friedemann 
(23), Carl Philip Emanuel (25) och Jo- 
hann Gottfried Bernhard (26) berömda 
musiker. B. ingick redan 3. 12. 1721 nytt 
äktenskap med Anna Magdalena Wiil- 
ken, dotter till hoftrumpetaren Johann 
Caspar W. från Weissenfels. I detta 
andra äktenskap hade han 13 barn, af 
hvilka endast två öfverlefde honom: Jo- 
hann Christoph Friedrich (22) och Jo- 
hann Christian (21). Mellan första och 
andra äktenskapet infaller B:s besök i 
Hamburg, där hans konst beundrades ej 
minst af den gamle Reincken. B. be- 
gynte nu också att längta bort från de 
relativt små musikaliska förhållandena 
i Köthen. Också bidrog hertigens gifter- 
mål med en prinsessa, som saknade allt 
musikaliskt intresse, att i någon mån 



Bach 



57 



minska hertigens smak för musikutöf- 
ning. B. sökte därför Thomaskantoratet 
i Leipzig efter Kuhnau och erhöll också 
platsen. Den 31. 5. 1723 installerades han 
högtidligt i sitt ämbete. Kantorsbefatt- 
ningen vid Thomaskyrkan och -skolan i 
Leipzig var af gammalt en högt ansedd 
plats, till hvilken man alltid sökt er- 
hålla de bästa krafter. Till befattnin- 
gen hörde dels musikundervisningen i 
skolan (sång och instrumentspel; härtill 
kom äfven latinska språket, hvarifrån 
B. längre fram erhöll befrielse) dels le- 
dandet af skolkören i Thomas- och Nico- 
laikyrkan dels slutligen komponerandet 
af kantater vid gudstjänsten. Till dessa 
arbeten kom sedan ledandet af smärre 
musiksällskap ("collegia musica") i sta- 
den. Af alla dessa arbeten var gifvet- 
vis gudstjänsten om söndagen i kyrkor- 
na den mest ansträngande för honom så- 
väl som dirigent och kompositör. Före 
'tron' sjöngs alltid ett större kantat för 
solo, kör och orkester, i regel enkom 
komponeradt för tillfället. B. efterläm- 
nade 5 fullständiga årgångar kantater, 
alla stora med soli och körer jämte or- 
kesterackompagnement. Tyvärr ha en 
del af dessa förstörts, så att vi endast 
äga några årgångar. Jämte dessa kyr- 
kokantater skref B. under Leipzigerti- 
den 5 stora 'passioner', af hvilka dock 
ej alla bevarats till vår tid. Johannes- 
passionen uppfördes första gången 1724. 
Det mest bekanta, som mer än alla an- 
dra gifvit B. namnet 'den främste' är 
Mattheuspassionen, uppförd 1729. Till 
dessa kommer sedan juloratoriet 1734, 
Magnificat 1723 och B-dursmässan 1732— 
38. Under Leipzigertiden skrefvos såle- 
des de flesta af B:s stora vokala kyrko- 
kompositioner. B:s anseende i Leipzig 
var synnerligen stort, och ingen musi- 
ker, som besökte Leipzig, försummade 
att låta höra sig hos mästaren. Efter 
hand kommo mänga och läto utbilda sig 
i orgelspel och komposition hos honom. 
Af hans elever kunna särskildt nämnas: 
Joh. Casp. Vogler, Joh. Tob. Krebs, H. 
N. Gerber, Joh. Schneider, V. Ph. Kirn- 
berger, J. F. Agricola, J. F. Doles. Som 
B.-lärjungar kunna slutligen äfven näm- 
nas sönerna, af hvilka de flesta af fa- 
dern erhöllo en grundlig utbildning på 
orgel. B:s anseende nådde äfven utan- 
för Leipzig, och hvar han reste, beun- 



drade man hans ypperliga orgelspel 
samt framstående fria fantasier i poly- 
fon stil. Då B:s son, C. Philip Emanuel, 
blifvit anställd hos Fredrik den store, 
kom fadern på besök till hofvet och hyl- 
lades nu af konungen på ett glänsande 
sätt. Trots dessa allmänna hedersbety- 
gelser han allmänt fick mottaga, sakna- 
des dock ej sträfvanden inom Thomas- 
skolan i rakt motsatt riktning, hvilka 
sökte motarbeta honom och hans sträf- 
van att höja musiken i kyrkan och sko- 
lan. Hans motståndare blef i detta hän- 
seende Thomasskolans rektor, A. Erne- 
sti, hvilken 1734 tillträdde sin plats. 
Denne mans arbete mot B. har af efter- 
världen hårdt klandrats, men historiskt 
sedt kan måhända allt tämligen lätt 
förklaras och behöfver ej tolkas ur rent 
personliga grunder. Sedan gammalt in- 
tog sång en viktig del i utbildningen 
inom skolan och därför var en hel timme 
om dagen anslagen till musiköfning. 
Under hela 1600-talet skedde ingen för- 
ändring häri, och skolsången kunde så- 
ledes bli synnerligen god. Inemot år 
1700 har vokalmusiken fått en viktig 
hjälp i instrumentalmusiken, så att sto- 
ra körverk med orkester kunde upp- 
föras. Så begynner upplysningstidens 
sträfvan att omlägga allt i praktisk 
riktning, och musiken hörde då till det 
"opraktiska", som först borde vika. 
Dessa sträfvanden att minska öfningsti- 
den i sång framträda allmänt på 1720- 
talet. Att nyare tidens anda först 1734 
med Ernesti nådde Leipzig, berodde dels 
på de stolta musikaliska traditioner 
Thomasskolan alltid haft dels på rek- 
torns (J. M. Gesner) stora kärlek till 
tonkonsten och personliga vänskap med 
B. Med den nye rektorn blef det annor- 
lunda, och Ernesti kunde blott peka på 
den allmänna utvecklingen af skolun- 
dervisningen, då han sträfvade att för- 
minska sångöfningarna. B:s arbete för 
skolmusiken gick således i viss mening 
emot tidsandan, och därför är B:s död 
den tidpunkt, då skolsångens stora tid 
är slut. De nya skolornas lärjungar på 
1760-talet kunde ej utföra B:s körverk, 
och därför saknades alla möjligheter, för 
att B:s stora arbeten skulle kunna lefva 
kvar. Ur dessa historiska förutsättnin- 
gar kan man således delvis förklara, 
hvarför B:s kantater och passioner be- 



58 



Bach 



höfde ånyo "upptäckas" på 1820-talet. — 
B:s syn var på sista tiden starkt försva- 
gad och de sista åren var han nästan 
alldeles blind. Den 28.7.1750 dog han. 
B. öfverlefde de flesta af sina 21 barn. 
Af barnen i första äktenskapet lefde 2 
söner och 1 dotter och i andra 2 söner 
och 2 döttrar. Den andra hustrun öfver- 
lefde honom med 10 år och dog i djupa- 
ste fattigdom som "fattighuskvinna" 
1760. 

B:s kompositioner kunna indelas i tre 
grupper: orgel- och pianokompositioner- 
na, kammarmusiken och körverken. In- 
om den första gruppen finnes gifvetvis 
de populäraste verken. Vi ha redan 
nämnt, att de flesta af orgelkompositio- 
nerna tillhöra Weimartiden (1708—1717). 
De kunna delas i fugaartade, fria orgel- 
kompositioner och koralbearbetningar. 
Till det senare slaget höra i första hand 
de i "Orgelbiichlein" upptagna korta 
koralpreludierna, i hvilka psalmens me- 
lodi ingår som den viktigaste bestånds- 
delen. Till dessa förspel kunna sedan 
läggas koralfantasierna, där i koralme- 
lodien äro inflätade fria, på egna motiv 
byggda, satser. Som öfvergång till de 
fritt uppfunna orgelkompositionerna stå 
hans preludier och toccater. Båda dessa, 
jämte fugorna och fantasierna, räknas 
till orgelkonsertstyckena. Preludierna 
och toccaterna äro hos B., i likhet med 
förhållandet hos 1600-talets mästare, fria 
satser med en mängd passager, då och 
då afbrutna af fullstämmiga, mäktiga 
ackorder. Temat är i allmänhet kort 
och ej polyfont genomfördt. Fugasat- 
ser förekomma ej, likaså är kanonfor- 
men utesluten. I motsats till denna fria 
form står den mera slutna fugan eller 
fantasien. Här behandlas stilen ka- 
nonartadt med fugatema, som upptages 
regelbundet i alla stämmorna och ge- 
nomföres efter fugans alla konstregler. 
I det stora hela är B. mindre fri i sin 
fugabehandling än de närmaste föregån- 
garna. Ofta sammanställes ett preludi- 
um eller en toccata med en fuga. Af de 
mest kända fugorna kunna nämnas de 
i A-dur, C-moll, E-moll och F-moll ifrån 
Weimartiden; vidare de innan Leipzi- 
gertiden skrifna i A-moll, D-moll (Toc- 
cata och fuga), G-dur (Preludium och 
fuga) och C-dur. Under Leipzigertiden 
tillkomma Preludierna med fugor i C- 



dur, H-moll, E-moll och Ess-dur. Kla- 
vérverken äro delvis skrifna i samma 
stil som orgelarbetena; så t. ex. de 
berömda 24 preludierna med fugor, som 
bilda "Wohltemperiertes Klavier". Till 
dessa sluta sig till en ytterligare serie 24 
preludier med fugor (1744) och den un- 
der sista åren påbegynta samlingen 
"Kunst der Fuge". Vidare höra till 
dessa toccaterna, fantasierna, inventio- 
nerna m. m. En grupp för sig inom 
klavérverken bilda suiterna (de engel- 
ska och franska) och partiterna, bildade 
efter franskt mönster som sammanställ- 
ning af danser. Den franska suitsam- 
lingen på 6 stycken suiter, skrifven i 
Köthen 1722 för B:s andra hustru Anna 
Magdalena, är den som står den gamla 
suitf ormen närmast med danserna: Alle- 
mande, Courante, Sarabande, Gigue i 
kort hållna satser. Sedan följde engel- 
ska samlingen, 6 suiter, äfven den skrif- 
ven i Köthen. Här äro satserna mera 
allmänt hållna och utförligare med ett 
inledande preludium. Slutligen följde 
under Leipzigertiden den sista samlin- 
gen "Partiter", omfattande 6 suiter, alla 
utförliga och med preludier i mera 
sträng stil (se vidare: suite). — Kam- 
marmusikverken tillhöra nästan alla Kö- 
thentiden (1717—23). Hit kunna räknas 
kammarsonaterna, violinkonserterna och 
konserterna för soloinstrument med eller 
utan ackompagnement af klaver. — Till 
vokalverken höra först kantaterna, hvil- 
ka kunna delas i de kortare hållna "and- 
liga konserterna" och de "stora kantater- 
na", båda byggda på bibeltexter, sam- 
manställda till en enhet så, att körer, re- 
citativ, arier, duetter m. m. kunna om- 
växla med hvarandra (se vidare: k a n- 
t a t). Slutligen höra hit de stora ora- 
torieartade passionerna (se: passion) 
och mässan. 

Att närmare karaktärisera B:8 stil 
kan vara svårt nog, då B. såsom univer- 
sell mästare ej låter binda sig inom en 
enda, strängt fasthållen, riktning. Inom 
de stora körverken förenar han 1600-ta- 
lets tyska stil af gedigen polyfon sätt- 
ning med den italienska operans melodi- 
rika, homofona. Inom orgeln har han 
af Buxtehude lärt konsten att behärska 
den polyfona stämföringen utan att bli 
oklar och tröttande, af Pachelbel där- 
emot den enklare stilen, som direkt ver- 



Bach 



59 



kar å sinnena genom sitt melodiösa be- 
hag. B. är den gamla tidens man så till 
vida, att han fullt behärskar den strän- 
ga stilen och i sina fugor hellre håller 
sig till den äldre tidens bundna kompo- 
sitionsformer än sin samtids friare stil- 
arter. Såsom sådan står B. som den store 
afslutaren af en svunnen konstperiod, 
fulländaren af den svunna polyfonare 
stilen, den som fördjupar och förädlar 
alla de stränga stilarterna. I ett an- 
nat hänseende är han emellertid den nya 
tidens man. Han älskar att afdela sina 
tonverk i olika delar, som kunna stå 
som motsatser till hvarandra; han söker 
m å 1 a i toner, älskar schatteringar, och 
låter alla motiv ej blott vara till för 
sin egen skull, utan som led i en helhet, 
alltid karaktäriserande och belysande. 
Denna tydliga och klara gruppering 
af motiv och motivbearbetningar är nå- 
got väsentligt nytt, som B. lärt af ita- 
lienarna och fransmännen. Melodiken 
glömmer han aldrig, och rytmen är ge- 
nomgående klar och tydlig, ofta lekande 
och graciös. Slutligen försmår B. ej det 
rent folkliga elementet och väljer ofta 
folkmelodier till tema. Om vi således 
häri skåda den nya tiden, är B. dock 
i vida högre grad än sin store samtida 
Handel af sin närmaste eftervärld be- 
traktad som den gamla tidens man. En- 
dast ett fåtal af 1700-talets yngre mä- 
stare förstodo honom, men till dem, som 
ej glömde honom, hörde sådana store 
som Mozart och Beethoven. 

Under andra hälften af 1700-talet är 
B. ej känd mer än af ett fåtal, och i 
början af 1800-talet talar man endast 
undantagsvis om honom. En ny tid af 
beundran och förståelse följde först ef- 
ter 1829, då Mendelssohn i Berlin åter- 
upptog Mattheuspassionen. 1830-talet är 
Bachentusiasmens glanstid, då hans 
verk upptogos öfver hela Europa. 1837 
utgaf Peters' förlag en samlad upplaga 
af hans instrumentala verk, och 1851 — 
1900 redigerade Bachsällskapet hans 
samtliga kompositioner. 1903 bildades 
ett nytt Bachsällskap, som bl. a. in- 
köpte B:s hus i Eisenach, grundade ett 
B.-museum i samma stad och tid efter 
annan afhöU Bachfester (Berlin 1901, 
Leipzig 1904, Eisenach 1907, Chemnitz 
1908, Eisenach 1911). Samma sällskap 
utgaf äfven en B.-årsbok. Slutligen ha 



B.-föreningar grundats i flera tyska stä- 
der. Af B.-bilder har C. Seffners byst, 
bildad efter mästarens kranium (1895), 
särskildt vunnit erkännande. Af staty- 
er märkas en i Eisenach och en i Leipzig 
(nära Thomaskyrkan). Seffners första 
byst finnes i Petersbiblioteket i Leipzig. 

Till Norden har B:s konst kommit 
jämförelsevis tidigt. Såväl Frigel som 
Haeffner voro afgjorda Bachbeundrare, 
och Geijer omtalar i sina bref från 1800- 
talets första årtionde, att han med gläd- 
je och beundran studerade B. Den egent- 
liga, mera djupgående, förståelsen för 
B:s konst begynner dock först sent på 
1860- och 70-talet, då Leipziger konser- 
vatoriets traditioner följas i Sveriges 
hufvudstad. 

Litteraturen öfver B. är synnerligen 
stor. Max Schneider skref i andra årg. 
af B.-årsboken en fullständig biblio- 
grafi. Årg. 1907 innehöll äfven en te- 
matisk förteckning af samtliga verk af 
familjen B. Af biografier står den af 
Ph. Spitta (första uppl. 1873—80 gifvet- 
vis främst; därnäst kommer A. Schweit- 
zers (orig. franskt 1905; utvidgad tysk 
uppl, 1908); såsom tredje i ordningen 
kan nämnas Bitters lefnadsteckning, 
hvilken dock nu är något föråldrad. 
Om Bach och orgeln skref fransmannen 
A. Pirro en bok 1895, och en utförlig be- 
rättelse om igenfinnandet af B:s stoft 
författades af W. His 1896. 

Af B:s söner vandrade högst få sam- 
ma vägar som fadern. De flesta grepo 
sig an med den nya homofona stilen, och 
om något konsekvent fullföljande af 
faderns lifsverk kan ej vara tal hos nå- 
gon af dem. De mera berömda har man 
brukat benämna efter deras vistelseort: 
Wilhelm Friedemann (Halle-B.), Karl 
Philip Emanuel (Berliner- eller Ham- 
burger-B.), Johann Christoph Friedrich 
(Biickeburger-B.), Johann Christian (en- 
gelske B. [el. Milano-B.]). 

Wilhelm Friedemann (23) för- 
de ett oroligt lif och uppfyllde därför 
ej de höga förväntningar fadern alltid 
haft om honom. 1733 — 47 var han orga- 
nist i Dresden, men sedan förde han ett 
mycket kringflackande lif öfverallt i 
Tyskland och dog förkommen i Berlin. 
Af hans konserter, sonater, fantasier för 
piano samt orgelkonserter ha flera 
tryckts ånyo. Då W. F. erhöll i arf 



60 



Bach 



en stor del af faderns musikmanu- 
skript, är det mycket hans skuld, att så 
mycket gått förloradt. — J o h a n n 
Gotfried Bernhard (26) var ej 
heller en person med större arbetsmöj- 
ligheter och innehade därför blott till- 
fälliga organistbefattningar (Miihlhau- 
sen 1735—36 och Sangerhausen 1737—38) 
och dog redan vid 24 års ålder. — J o- 
hann Christoph Friedrich (22) 
studerade först till jurist men blef till 
sist musiker äfven han, och dog som 
kapellmästare i Biickeburg; var mycket 
produktiv kompositör och har bl. a. 
skrifvit tre oratorier till text af Herder, 
dessutom flera kantater, pianosonater 
m. m., alla dock ej synnerligen djupa ar- 
beten. Hans son Friedrich Ernst 
Wilhelm (24) var en dugande pianist 
och organist samt lefde en tid i London 
som mycket eftersökt lärare. Sedan 1789 
bodde han i Berlin som drottningens 
cembalist med titeln kapellmästare. En- 
dast ett fåtal kompositioner ha kommit 
till eftervärlden. F. E. W., som lefde i 
Preussens hufvudstad vid den tidpunkt, 
då Mendelssohn gaf B:s namn en ny 
klang, blef föremål för en viss uppmärk- 
samhet såsom sonson till den store mä- 
staren. Han var emellertid en synnerli- 
gen tillbakadragen man med stor blyg- 
samhet dock öfverallt aktad som en 
mycket solid musiker. — J o h a n n 
Christian (21) blef en berömd opera- 
kompositör dock ej af djupare läggning. 
1760 blef han domkyrkoorganist i Milano 
men flyttade redan två år därefter öfver 
till London. Här kom han snart att ut- 
göra medelpunkten i musiklifvet. Till- 
sammans med K. Fr. Abel bragte han 
till lif ett konsertföretag (Bach-Abel- 
konserterna), som blef en viktig faktor 
i Londons musiklif. Jämte operorna 
skref han en mängd mycket belysande 
instrumentala arbeten, däribland flera 
symfonier, kammarmusik, konserter, 
violinsonater och pianokompositioner. 
Måhända äro dessa senare att anse som 
hans bästa verk. I allmänhet äro de 
grundligare och gedignare än operorna. 
Hans stil var den pä hans tid gängse 
Mannheimerskolans, och någon erinran 
om faderns musik sökes förgäfves. — 
Det berömdaste namnet af alla Seb. B:s 
söner är Karl Philipp Emanuel 



(25), f. 8.8.1714 i Weimar, f 14.12.1788 
i Hamburg; studerade först juridik i 
Frankfurt a. O. och åtnjöt ingen musi- 
kalisk utbildning utöfver den fadern 
själf gaf. 1738 blef han musiker hos 
kronprinsen Fredrik sedermera Fr. den 
store och upphöjdes vid hans tronbestig- 
ning 1740 till värdigheten af kammar- 
cembelist. Konungens stora intresse för 
musik gjorde hans plats i början syn- 
nerligen behaglig, men så småningom 
blef den honom för trång. Den höge 
fursten var som utöfvande musiker en 
ren dilettant, och för B. blef denna mu- 
sikaliska otillräcklighet en ständig källa 
till förargelse. De följande krigen min- 
skade också intresset för tonkonsten vid 
hofvet och därmed äfven B:s lön. Han 
lämnade därför Berlin 1767 och mottog i 
st. platsen som kyrkomusikdirektör i 
Hamburg (efter Teleman). Här kvar- 
stannade han till sin död. B. är framför 
allt kompositör för klaveret (210 solo- 
stycken, 52 konserter, flera sonater m. 
m.). För klavérspelets tekniska utbild- 
ning har han varit af stor betydelse och 
äfven utgifvit ett pä sin tid mycket 
bekant klavérpedagogiskt arbete: "Ver- 
such iiber die wahre Art, das Klavier 
zu spielen" 1758—62 (nytryck 1906 af 
Walter Niemann). B. har fått namnet 
att vara "kännarnes och musikvänner- 
nas" tonsättare och säkert är, att han 
hörde till den mest spelte klavérkompo- 
nisten på sin tid. Hans stil var elegant 
och tacksam, relativt lätt att spela men 
dock alltid verkningsfull, aldrig djup 
eller grubblande. Faderns polyfona 
skrifsätt använde han aldrig. Sonat- 
formen har han i högst väsentlig mån 
bidragit till att utforma. Någon nyda- 
nare är han dock ej och skapare af nya 
former allra minst. Han har upptagit 
Mannheimerskolans skrifsätt och popu- 
lariserat detta. Jämte klavérverken 
skref han äfven en mängd sånger med 
klavérackompagnement ("Oden und Lie- 
der" 1758, 1764), äfven dessa i gängse stil- 
riktningen (Berlincrkretsen med Rei- 
chardt och dennes föregångare): "för- 
tonade" dikter med minsta möjliga ac- 
kompagnement. Slutligen komponerade 
han äfven symfonier och kammarmusik 
(stråkkvartetterna G-dur och F-dur af 
1773). 



Bach — Bagge 



61 



Bach (ej tillhörande den förutnämnda 
familjen), 1. O 1 1 o, f . 9. 2. 1833 i Unterwal- 
tersdorf vid Wien, f 3.7.1893 i Wien, 
elev af Marx i Berlin och Hauptmann i 
Leipzig, 1868 kapellmästare i Salzburg 
och direktör för Mozarteum, 1880 kapell- 
mästare vid Votivkyrkan i Wien; skref 
flera operor (Die Liebesprobe 1867, Leo- 
nore 1874 m. fl.), ett requiem, 4 symfo- 
nier, ouverturen Elektra, kammarmusik, 
körsånger, mässor m. m. 

2. L e o n h a r d Emil B., f. 11. 3. 1849 i 
Posen, t 15. 2. 1902 i London; berömd pia- 
nist och musikpedagog; elev af Kullak, 
Wiierst och Kiel; skref bl. a. operorna: 
"Irmengarda" (London 1892 — 94) och 
"Des Königs Garde" (Köln 1895). 

Bacchins Senex, grekisk musikskrift- 
ställare från 4. årh. e. Kr.; skref en 
"Isagoge musicae", som förekommer hos 
Meibom, Antiquse musicee auctores sep- 
tem 1652 (se äfven Jan). 

Backer-Gröndahl, Agathe Ursula, 
f. 1.12.1847 i Holmestrand, t 6.6.1907 i 
Kristiania; pianovirtuos och komposi- 
tör; elev af O. Winter-Hjelm, H. Kjerulf 
och M. Lindeman, 1866 af Kullak i Ber- 
lin, 1867 af Biilow i Florens och 1873 af 
F. Liszt; 1875 gift med O. A. Gröndahl; 
konserterade med stor framgång 1871 i 
Gewandhaus i Leipzig, sedan öfverallt i 
Europas större konststäder. Till Stock- 
holm kom hon bl. a. 1875. "I fru B.-G:s 
spel ligger något mer än vanligt själ- 
fullt, som starkt framträder i hennes 
föredrag och mest karaktäristiskt visar 
sig i återgifvandet af Schumann. Den 
fina, poetiska doft, som är så naturligt 
för henne att inlägga i föredraget, är af 
en så obestridligt intressant och fängs- 
lande art, att den aldrig underlåter att 
utöfva den mest tilldragande kraft på 
åhörarna. Hennes nobla, mjuka, fylliga 
ton, som så vackert förenar sig med den 
formfulländade tekniken och det själ- 
fulla, varma och briljanta spelet, gör 
henne till en kapacitet inom hela den 
stora europeiska musikvärlden" (Sv. 
Mus.-tidn. 1884). Hennes insats i Kristia- 
nia musiklif har ej varit ringa. Som 
kompositör har hon hufvudsakligen 
gjort sig känd genom sina sånger vid 
piano, af hvilka ett tiotal häften ut- 
kommit. Bland dessa kunna nämnas: 
"Til mit Hjsertes Dronning", "Al Verden 
skal synge", serenaden "Laeg dig kun 



ned", sångcykeln "Barnets Vaerdag" 
("Mod Kvaeld", "Blaavejs", "Blomster- 
sänkning", "Sof saa stille"). Hennes 
sånger utmärka sig alla för vek, stäm- 
ningsfull lyrik och stor melodirikedom. 
Förutom sångerna har hon äfven skrif- 
vit flera vackra pianostycken. 

Backhaus, Wilhelm, f. 26. 3. 1884 i 
Leipzig; pianist; elev af Leipzigs kon- 
serv, och E. d' Albert; sedan 1900 företog 
han konsertresor, som bl. a. förde ho- 
nom till Stockholm; 1905 pianolärare vid 
Royal College of Music i Manchester. 

Backofen, Johann G. Heinrich, 
f. 1768 i Durlach, f 1839 i Darmstadt; 
harpvirtuos; spelade äfven klarinett, 
flöjt, bassetthorn; 1802 kammarmusiker i 
Gotha, 1811 i Darmstadt; företog flera 
konsertresor; skref, jämte flera komposi- 
tioner för sina instrument, en harpskola, 
hvilken finnes öfversatt till svenska 
(handskr. i Mus. ak:s bibi.). 

Badarczewska, T h e k 1 a, f. 1838 i War- 
schau, t därst. 1862; vida bekant ge- 
nom sitt salongsstycke: "En jungfrus 
bön" (La priére d'une vierge). 

Baer, Abraham, f. 26. 12. 1832 i Fi- 
lehne, Posen, t 6. 3. 1894 i Göteborg, där 
han alltsedan 1854 var judisk kantor för 
mosaiska förs.; hans främsta verk är en 
stor samling af de judiska recitations- 
melodierna: "Baal T'fillah öder der 
praktische Vorbeter", Göteb. 1877 (två 
uppl. en med, en utan ackomp.); arbetet 
är mycket betydande och viktigt för be- 
dömandet af äldre judisk recitativ sång; 
se T. Xorlind, Språket o. musiken s. 24 — 
27; B. komponerade äfven psalmer och 
solosånger. 

Bagatelle (fr.), kort, lätt musikstycke. 

1. Bagge, Julius, f. i Tumba 2. 2. 
1844, t i Södertälje 24.8.1890; student i 
Uppsala 1863—74; öfvertog sedan Abr. 
Hirschs musikhandel i Stockholm och 
grundade 1877 ett eget musikförlag, som 
1889 öfvergick på firman Gehrman & 
Co.; sistnämnda år blef han kamrer vid 
Mus. akad.; var äfven aktiv medlem af 
Mazerska kvartettsällskapet. B. utöfva- 
de en tämligen stor litterär musikför- 
fattarverksamhet: 1870 öfversatte och 
utgaf han Richters harmonilära; 1881 
skref han i "Samlaren" om ursprunget 
till Bellmansmelodierna; 1886 en "För- 
teckning öfver L. Normans tonverk"; 
dessutom flera samlingar folkdanser: 



62 



Baguettes— Balett 



1879: "46 polskor från Östergötland"; 
1879, 80: "Svenska polskor från Got- 
land"; 1880: "Upplandspolskor". 

2. S e 1 m a r B., f. 30. 6. 1823 i Koburg, 
t 17. 7. 1896 i Basel; musikskriftställare; 
1851 kompositionslärare vid konservato- 
riet i Wien; skref kritiska skrifter i 
"Monatschrift f. Theater u. Musik" och 
"Deutsche Musikzeitung"; ledde 1863 — 66 
"Allgem. mus. Zeitung"; fr. o. m. 1868 
direktör för allm. musikskolan i Basel; 
skref jämte kompositioner (symfoni, 
kammarmusik etc.) en del böcker om 
Schumann och Weber samt sonatens 
och symfoniens utveckling. 

Baguettes (fr.), trumpinnar. 

Baillot, P. M. Francois de Sales, f. 1. 10. 
1771 i Passy vid Paris, t 15.9.1842 i 
Paris; berömd violinvirtuos; 1791 vio- 
linist vid Théätre Feydeau i Paris; 1795 
lärare i violin vid konserv.; studerade 
samtidigt musikteori för Cherubini; före- 
tog därefter konsertresor genom Europa; 
1821 förste violinist vid stora operan i 
Paris och 1825 soloviolinist i kgl. kapel- 
let; hans bästa verk är violinskolan 
(L'art du violon 1834); redigerade äfven 
en Méthode de violoncelle (tills. m. Le- 
vasseur, Catel och Baudiot), som finnes i 
svensk öfversättning (handskr. i Mus. 
ak:s bibi.: "Violoncellskola, jämte un- 
derrättelse om bas-ackompagnement"); 
komponerade äfven en del saker för vio- 
lin: violinkonserter, variationer, sym- 
foni, kapricer, nocturner, stråkkvartet- 
ter, trios m. m. 

Baini, G i u s e p p e, f . 21. 10. 1775 i Rom, 
t 21.5.1844; ledare för påfliga musiken; 
var en tämligen ensidig beundrare af 
1500-talets konststil och sökte i alla sina 
kompositioner troget efterbilda Palestri- 
na; såsom högste chef för påfliga mu- 
siken blef han af stor betydelse för re- 
staurerandet af den katolska musiken i 
gammal anda; hans främsta verk är 
Palestrinabiografien (Memorie storico- 
critiche della vita e delle opere di Giov. 
Pierluigi da Palestrina 1828; öfversatt 
till tyska af Kandler 1834). 

Balakirew, Mily Alexejewitsch, 
f. 2.1.1837 i Nischni Novgorod, t 30.5. 
1910 i Petersburg; grundare och främste 
man för "nyryska skolan"; förvärfvade 
sig tidigt Glinkas vänskap och utpe- 
kades af honom som efterföljaren inom 
den nationella riktningen; de "ung- 



ryska" tonsättarna Cui, Mussorgski, 
Rimsky-Korssakow, Borodin samlade sig 
om honom och tillsammans grundade de 
"nyryska skolan", som i motsats till den 
"internationelle" Tschaikowsky ville 
skapa en rysk-nationell tonkonst på ny- 
romantisk grund (Schumann-Berlioz) i 
anslutning till den riktning Glinka och 
Dargomyschski inslagit. B. grundade år 
1862 en "fri musikskola"; 1867—70 ledde 
han äfven kejserliga musiksällskapets 
symfonikonserter; var 1883 — 95 direktör 
för hofsångarkapellet; af hans kompo- 
sitioner kunna nämnas: Musik till Kung 
Lear (1858—61), symfoniska dikten "Ta- 
mara", en symfoni i C-dur, flera ouver- 
turer, pianosaker och sånger; utgaf 
dessutom 1866 en samling ryska folk- 
visor; denna bok har sedan blifvit mön- 
stret för motsvarande samlingar af rysk 
folkmusik. 

Balalaika, ryskt nationalinstrument af 
guitarrnatur; har trekantig korpus och 
lång hals samt 2 — 3 strängar; omtalas 
först mot slutet af 1600-talet. 

Balancement (fr.), bäf vande, tremolo. 

Balbätre, C 1 a u d e, f. 8.12.1729 i Di- 
jon, t 9.4.1799 i Paris; orgelvirtuos; be- 
gynte 1755, efter studier hos Rameau, i 
Concert spirituel; 1760 organist vid No- 
tre Dame; 1776 hof organist; hans orgel- 
föredrag under gudstjänsten väckte all- 
tid stor uppmärksamhet; kunde trots sin 
stora färdighet i orgelspel ej handtera 
pedalen; utgaf en del pianokompositio- 
ner. 

B a 1 d e r, allegoriskt divertissement af 
sång och dans i 1 akt; skrifven med an- 
ledning af högtidligheterna vid konung 
Karl XIV Johans kröning, texten af J. 
D. Valerius och musiken af E. du Puy; 
uppfördes å kgl. teatern i Stockholm 
1819 samt spelades 11 gånger intill år 
1822. 

Balett, balletto (sp.), 1. En branlen 
närstående dans från 1600-talet; ingår 
äfven i suiten som dansstycke af mera 
långsam karaktär. Litt.: T. Norlind, 
Studier i sv. folklore s. 361 ff. och samma 
förf:s Zur Geschichte d. Suite. — 2. En 
efterbildning af den grekiska kördansen 
med sång eller blott dans med instru- 
mentalt ackompagnement brukades un- 
der 1600-talet som inlägg i operor antin- 
gen efteråt eller som mellanstycke (in- 
termedium) med själf ständigt innehåll 



Ballabile— Balfe 



63 



oberoende af operans handling. Med 
1600-talets franska opera (Lully) blef b. 
särskild praktfull, och bibehöll denna 
form inpå 1800-talet. — 3. Själfständigt 
teaterstycke med företrädesvis mimisk 
handling; dessa "dansoperor" äro äldre 
än den första operan i Florens och ha 
därför i någon mån påverkat denna. Dé 
ha troligen framgått å ena sidan ur de 
under renässansen återupptagna gamla 
romerska pantomimerna, å andra sidan 
ur medeltidens folkliga "maskspel". En 
särskildt bekant sådan b. är den i Ver- 
sailles 1581 uppförda "Ballet comique de 
la Eoyne". Den franska nationella ope- 
ran har allt sedan 1600-talet bibehållit 
karaktären af ballettopera. 

Ballabile (it.), dansmässigt (i operor); 
beteckning för små dansepisoder. 

Ballade (fr.), ballata (it.), dans, sång- 
stycke, visa (se äfven folkvisa). Under 
medeltiden betecknade b. en sång till 
dans ofta af erotiskt innehåll (vårvisa); 
namnet öfvergick så småningom till att 
beteckna en episk folkvisa (romantisk 
b.). På 1400-talet förekommer tämligen 
allmänt en diktform med musik af 
konstmässig gestalt, som får namnet b. 
(Cancioneros musical). Den består af 
två melodidelar, af hvilka den första en- 
dast tages en gång i början, sedan föl- 
jer andra delen 2 gånger, första 2 gån- 
ger o. s. v. allt efter styckets längd. Tex- 
ten är indelad i strofer, hvaraf första 
strofen återtages på första melodidelen 
som 5. 9. 13. 17. o. s. v. strof. Schemat blir 
i sin kortaste form (1, 2 = första och an- 
dra melodidelarna; bokstäfverna strofer 



i texten): 



1. 



2. I 1. I. 
b, c :|: d, a :|' 



i sin ut- 



förligare form: 

I 1. I 2. I 
I 3, |: b, c :| 



1. 



1. I 2. 
d, a :|: e, f :|: g, a :| ''"'• 
Denna balladform är särskildt vanlig i 
Italien och Spanien. 

Som musikterm uppstod namnet i sam- 
band med musiken till Biirgers "ballad" 
Leonore, under andra hälften af 1700- 
talet. En mängd tonsättare försökte 
skrifva musik till denna dikt, hvarvid 
flera principer gjorde sig gällande: 1. 
den episkt-beskrifvande med jämnlöpan- 
de melodi genom alla verserna och ton- 
målning i ackompagnementet (Zum- 
steeg); denna princip konsekvent ge- 
nomförd ledde till en kantatartad ton- 



diktning med soli, kör och orkester; 2. 
den folkvisartade med en melodi genom- 
gående alla verserna och lika ackom- 
pagnement (Reichardt, Zelter). Schubert 
försökte ("Erlkönig") gå en medelväg 
och bibehöll en enhetlig melodi, som 
upprepades med få förändringar, hvar- 
vid ackompagnementet fick karaktäri- 
sera de olika skiftningarna i händelser. 
Endast där större dramatisk spänning i 
handlingen inträdde, upptog han nytt 
motiv och ny ackompagnementsflgur. 
Sin klassiska form erhöll b. genom J. J. 
Loewe. Schumanns ballader visa en me- 
ra senklassisk form, där den episka ron 
öfvergått till halfdramatik. Sveriges 
främste b.-kompositör Aug. Söderman 
bibehåller den lugna berättande stilen 
och lägger tonmålningen i ackompag- 
nementet. Endast undantagsvis upp- 
tar han kantatstilen med soli, kör och 
orkester (Vallfarten till Kevlaar m. fl.). 
Från att vara ett sångstycke öfvergår 
b. hos Chopin att bli ett pianostycke 
af tämligen allmän karaktär. — Om 
sångb. se Ph. Spitta, Mus. Aufsätze, 
1894. 

Balladopera, en engelsk operaform 
med engelska och skottska balladmelo- 
dier; uppstod under 1700-talets som pro- 
test mot de italienska operorna i Lon- 
don. Den första af detta slag är J. 
Gays "Beggar's Opera" 1727. 

Ballo (it.), dans, dansmelodi; tempo 
di b., i dansrörelse. 

Balfe, M i c h a e 1 William, f. 15. 5. 
1808 i Dublin, t 20. 10. 1870; engelsk kom- 
positör; skref hufvudsakligen operor i 
Rossinistil; begynte som sångare år 
1827 i Rossinis "Barberaren"; som kom- 
positör uppträdde han 1835 med operan 
"Siege of Roche" på Drury Lane i Lon- 
don; då denna gjorde stor lycka, fort- 
satte han 1836 med en ny: "The Maid of 
Artois"; jämte sin kompositionsverk- 
samhet fortsatte han att uppträda som 
sångare; 1837 följde operorna "Catherine 
Grey" och "Joan of Are" och 1838: "Fal- 
stafl"; han försökte sig sedan med ett 
eget teaterföretag; då detta misslycka- 
des, begaf han sig till Paris, där han på 
Opera Comique uppförde en mängd ope- 
ror; var sedan på resor flera år och upp- 
förde operor i London, Berlin, Wien, 
Petersburg m. fl. städer; fr. o. m. 1864 
lefde han i tillbakadragenhet. 



64 



Bandura — Bardi 



Bandura, bandora, bandolon, bandola 
(stafvas äfven med p), föregångare till 
mandolinen; troligen af orientaliskt ur- 
sprung; på 1400- och 1500-talet var b. ett 
folkinstrument i Kyssland (kosackfol- 
ken); rörande utseende och spelsätt 
kommer instrumentet närmast mandoli- 
nen; halsen slutade med en snäcka, å 
hvilken 15 spelsträngar voro fastade; 
jämte dessa hörde till instrumentet 14 
hjälpsträngar. En del af strängarna 
voro stämda unisont; spelsträngarna ha- 
de stämningen i kvart och kvint: G, c, 
d, g, c, d. Hjälpsträngarna voro stäm- 
da: g, a, h, ciss, d, e. 

Banjo, ett negerinstrument från För- 
enta Staterna; finnes äfven i Afrika un- 
der namnet bania; rund korpus och 
lång hals med 5 — 9 strängar; knäppes 
med fingrarna. 

Banwart, Jakob, f. i Sigmaringen, t 
som domkyrkokapellmästare i Konstanz 
c. 1657; alla hans verk äro tryckta i 
Konstanz; B. har fått äran att bli 
svensk kompositör af en del forskare; 
Fetis skrifver i Biogr. univ., att han var 
född i Sverige; detta föres vidare af 
Soubies i hans Hist. de la musique: 
Etats scandinaves I, 15, där B. göres till 
en svensk kompositör på Kristinas tid 
"vraiment digne d'attention". Eitner ci- 
terar ur en af B:s kompositioner titeln: 
"Sigmaringen Suevus, Cathedral. Con- 
stantienses musices prfefectus"; det är 
tydligen detta "suevus" (från Schwaben) 
som Fetis läst som "suecus". Med Sve- 
rige har han personligen ej det ringaste 
att skaffa; väl däremot hans verk, hvil- 
ka varit kända här under 1600-talet; 
Upps. bibi. äger hans "Missa unica" 1662 
och Växiö läroverks bibi.: Teutsche mit 
new componierten Stucken und Couran- 
ten gemehrte kurzweilige Tafelmusik, 
1652. — Om B. se för öfrigt: T. Norlind, 
Vor 1700 gedruckte Musikalien in den 
schwed. Bibi., Sammelb. d. Int. Mus.- 
Ges. IX, 211. 

Barberaren i Sevilla eller 
Den fruktlösa försiktigheten. Le Bar- 
bier de Séville, ou la Precaution inu- 
tile. Il Barbiere di Siviglia, ovvero la 
Precauzione inutile; den italienska öf- 
versättningen af Beatimarchais franska 
original af Sterbini; musik först af Pae- 
siello (Petersburg 1776, Paris 1789); J. D. 
Valerius verkställde en svensk öfver- 



sättning af franska originalet och med 
ofvannämnda musik uppfördes stycket 
1797 och upplefde intill 1808: 17 repre- 
sentationer; Rossinis mera berömda mu- 
sik (Rom 1816) uppfördes å kgl. teatern 
i B. Crusells öfversättning af italienska 
texten för första gången d. 26. 10. 1825. 

Barbi, Alice, f. 1862 i Modena; sop- 
ransångerska; elev af Zamponi, Busi och 
Vannucini; uppträdde 1882 i Milano och 
företog sedan konsertresor i Österrike, 
Tyskland, Ryssland, Frankrike och Dan- 
mark och skördade öfverallt beröm för 
sitt intelligenta och känsliga föredrag; 
ingick 1897 äktenskap med baronen 
Wolff-Stomersen; har äfven gjort sig 
känd som diktarinna. 

Barbieri, Francisco Asenjo, f. 
3.8.1823 i Madrid; t därst. 17.2.1894; po- 
pulär spansk operakompositör; hans 
första opera för Madrid var "Gloria y 
peluca" 1850; de följande åren skref han 
nya, hvilka senare gjorde honom till 
Spaniens populäraste musiker; inalles 
komponerade han 77 operor; dessuom 
författade han en del böcker om äldre 
spansk musik; år 1868 blef han professor 
i harmoni och musikhistoria vid konser- 
vatoriet; skref äfven kyrkomusik. 

Barbiton, b a r b i to s, ett gammalgre- 
kiskt instrument af lyrakaraktär; Al- 
kaeos' Sapphos, Anakreons älsklingsin- 
strument. 

Barcarole, venetianskt gondolstycke. 

Bard, keltisk sångare; ursprungligen 
skald och sångare på en gång nedsjönko 
de tidigt till att bli musiker, hvilka ac- 
kompagnerade en skalds sång; de för- 
svunno tidigt från Frankrike men lefde 
längre i England, där de företrädesvis i 
Wales hade högt anseende, ända tills 
detta land 1684 kom under engelsk sty- 
relse; under 1700-talet, då intresset för 
de gamla engelska folkvisorna var sär- 
skildt stort, upptogs namnet b. ånyo så- 
som allmän beteckning för skald. De 
gammalnordiska (isländska) skalderna 
synas ha haft en social ställning af 
samma art som barderna. 

Bardi, Giovanni dei Conti 
Ver nio, f. 1534, t 1612; år 1592 påflig 
kammarherre; samlade under sin tidi- 
gare vistelse i Florens de konst- och 
musikintresserade omkring sig; i B:s 
krets diskuterades ifrigt det grekiska 
dramat och möjligheterna för en för- 



Barfod— Bartholdy 



65 



nyelse af detta; lians musikaliska råd- 
gifvare var härvid särskildt Vinc. Gali- 
lei; ur denna B:s musikkrets utgick se- 
dan den första operan (se Peri); B. var 
själf musiker och skref en del 5-stäm- 
miga madrigaler. 

Barfod, Ludvig Harbo Göte 
Birkedal, f. 27.5.1850 i Köpenhamn; 
elev af Gebauer och konserv.; 1873 or- 
ganist vid metodistkyrkan i Köpen- 
hamn och 1877 i Frue Kirke i Svend- 
borg; genomreste Sverige, Finland, 
Ryssland och Tyskland ("Anckerstipen- 
diat"); sedan 1905 lärare i musikteori 
och orgel vid Mathison-Hansens musik- 
konserv. B. har utgifvit flera pedago- 
giska saker: sonater, pedalstudier, ka- 
raktärsstycken, etyder samt skref en 
fantasi för orgel (Dej lig er Jorden) och 
en sorgmarsch; äfven musikkritiska 
uppsatser. 

Barglel, W o 1 d e m a r, f. 3. 10. 1828 i 
Berlin, t 23. 2. 1897 därst.; elev af Haupt- 
mann, Moscheles, Rietz och Gade vid 
Leipzigs konservatorium; först lärare 
vid Kölns konservatorium, sedan direk- 
tör vid institutet "Maatschapij tot be- 
vordering van toonkunst" i Rotterdam; 
1874 professor i komposition vid kgl. 
högskolan för musik i Berlin; B. var en 
af de förnämsta efterföljarna af Men- 
delssohn-Schumann; skref flera orke- 
sterverk (ouverturer, symfonier), kam- 
marmusik, pianoverk o. sånger vid piano. 

Barnekow, Kristian, f . 28. 7. 1837 i 
St. Sauveur i Pyrenéerna, född af dan- 
ska föräldrar, hvilka redan 1839 åter- 
vände till Köpenhamn; organist; 1871 — 
87 var han ordförande i Sällskapet för 
utgifvandet af dansk musik; 1895 ordf. i 
musikföreningen; 1891 professor; utgaf 
en koralbok i Grundtvigs anda (1871); 
komponerade jämte kyrkomelodier en 
pianotrio i Fiss-moll op. 1, pianokvar- 
tett op. 12, stråkkvintett op. 20, violin- 
sonat op. 23, pianosonat f. 4 h. op. 24, 
Humoresker op. 3, orgelpreludier och 
framför allt en mängd solosånger för 
piano, manskvartetter, blandade körer, 
kyrkliga körsånger m. m. 

Barnett, John Francis, f . 16. 10. 
1837 i London; i England högt ansedd 
kompositör af Mendelssohns riktning; 
elev af Leipzigs konservatorium 1857 — 
60; skref en symfoni i E-dur, tvänne 
ouverturer, stråkkvartetter, trior, kan- 



tater, pianokonsert, flöjtkonsert och pia- 
nostycken. 

Barocco (it.), sällsamt, egendomligt. 

Baron, Ernst G o 1 1 1 i e b, f. 17.2. 
1696 i Breslau; t 12.4.1760 i Berlin; lut- 
spelare; blef 1728 hoflutenist i Gotha, 
1732 i Eisenach och 1734 theorbist hos 
Fredrik II; har hufvudsakligen blifvit 
bekant genom sin bok om lutans histo- 
ria, värdefull genom de uppgifter, som 
där gifvas om berömda lutfabrikörer och 
lustspelare: "Historische, Theoretische 
und Practische Untersuchung des Instru- 
ments der Lauten", Niirnberg 1727. Mus. 
ak:s bibliotek förvarar jämte denna bok 
äfven en annan: "Abriss einer Abhand- 
lung von der Melodie. Eine Materie der 
Zeit", Berlin 1756. 

Barre (fr.), taktstreck; b. d e 1 u t h, 
lutgrepp. 

Barre, se L a b a r r e. 

Barth, 1. K a r 1 H e i n r i c h, f. 12. 7. 
1847 i Pillau i Preussen; berömd piano- 
spelare; elev af Biilow 1862 — 64, Bronsart 
och Tausig; 1868 lärare vid Sterns kon- 
serv, i Berlin, 1871 vid kgl. högskolan 
därst.; har utbildat flera framstående 
pianospelare, däribland äfven svenskar 
(Rich. Andersson, V. Stenhammar); 
komponerade bl. a. en violinsonat i D- 
dur. — 2. R i c h a r d, f. 5. 6. 1850 i Gross- 
wangleben, Sachsen; violinspelare; då 
han i sin ungdom skadade vänster hand, 
lärde han spela med fiolen i höger 
hand; elev af Joachim; dirigent för 
filharmoniska konserterna i sångakade- 
mien i Hamburg; ledde dessutom en tid 
de förenade manskvartetterna därst.; 
sedan 1908 direktör för konserv, i Ham- 
burg. 

Bartholdy, Conrad J o h a n, f. 12. 3. 
1853 å Frijsenborg; t 6.12.1904 i Köpen- 
hamn; student 1872 vid Aarhus skola; 
elev af Gebauer (teori) och Neupert 
(piano); 1883 kantor vid Mattheuskyr- 
kan; har äfven verkat som sånglärare 
och dirigent för flera stora sångförenin- 
gar; var en af dirigenterna vid Nord. 
musikfesten 1897; har sedan 1876 fram- 
trädt med en mängd kompositioner, de 
flesta solosånger vid piano, duetter 
("Tanzlied"), blandade körer men äf- 
ven pianostycken och orkesterverk (en 
ouverture och operorna "Loreley" och 
"Dyveke"). B. har äfven verkat som 
skriftställare. 



66 



Baryton — Battaille 



Baryton, b a r i t o n o (it.), mellan te- 
nor och bas, med tonomfånget B-f (eller 
G-g); denna stämma var fordon mindre 
viktig, emedan man föredrog att skrifva 
för de mera bestämda stämmorna bas 
eller tenor; i våra dagar har tenorstäm- 
man ej samma fägring som förr, och 
därför har b. blifvit det viktigaste man- 
liga stämregistret; i en modern opera 
sjunges gärna den manliga hufvudper- 
sonens parti af en b.-röst. — Som mu- 
sikinstrument betecknar b. ett instru- 
ment af violoncellons storlek och form 
med underliggande klangsträngar. In- 
strumentet, som under 1700-talet var 
mycket omtyckt, hette i Italien Viola 
di Bordone e. Bordone. Stämningen var: 
H, E, A, d, g, h, e. 

Bas, basso, djupa hufvudrösten; om- 
fång F-d el. e; vid piano djupa stäm- 
man; äfven beteckning för kontrabas. 
I öfverförd bemärkelse brukas ordet äf- 
ven som beteckning för basförande in- 
strument, speciellt kontrabasen. Besiff- 
rad b. brukas om en basstämma, som 
förbindes med en melodi, där mellan- 
stämmorna skola ifyllas efter den inter- 
vallbeteckning i siffror, som finnes öf- 
ver b.-stämman (se a c k o m p a g n e- 
m e n t). 

Baselt, Fritz, f. 26. 5. 1863 i Öls, 
Schlesien; dirigent i Frankf. a. M.; har 
komponerat flera manskvartetter, sån- 
ger, operetter m. m. 

Bassani, 1. Giovanni, var 1585 sån- 
gare; 1595 konsertmästare vid S. Marco 
i Venedig; skref instrumentala (fanta- 
sier 1585, ricercate, passaggie 1585) och 
vokala verk (motetter, madrigaler 1591). 

2. Giovanni Battista B., f. c. 
1657 i Padua, t 1.10.1716 i Bergamo; ka- 
pellmästare i Ferrara; skref bl. a. "Bal- 
letti, Concerti, Gigue e Sarabande" 1677, 
violinsonater, solokantater, kantater; 
Corellis lärare. 

Basse chiffrée (fr.), besiffrad bas, ge- 
neralbas. 

Basse-contre (fr.), den djupare bas- 
stämman. 

Basse de violen (fr.), basfiol, 

Basse double (fr.), särskildt stor bas- 
violin. 

Bassetthorn, corne di bassetto 
(it.), en särskildt stor klarinett af mjuk, 
fyllig ton, stämd i f; omfånget F— g. 



B. uppfanns i Passau c. 1770; förbättra- 
des af Th. Lotz i Pressburg c. 1782, Mo- 
zart använder i sitt requiem två b; hos 
kompositörerna i början på 1800-talet är 
instrumentet ej så sällsynt; Mendels- 
sohn är en af de sista, som skrifvit för b, 

Basse contrainte, ett i ett stycke stän- 
digt återkommande bastema (tvungen 
bas), 

Basse d'harmonie, kontrafagott, 

Basso (ottava), en oktav djupare; 
b. profundo, djup bas; b. r i p i e n o, 
bas som nödvändigt tillhör ackompagne- 
mentet; b, obligat o, melodiförande 
bas. 

Basse taille, baryton. 

Basso continuo, se Generalbas, 

Basso ostinato, bas som ständigt upp- 
repas blott som formel. 

Basson (fr.), bassone (it.), fagott; 
en orgelstämma. 

Bastien och Bastienne, sång- 
spel i en akt, ungdomsarbete af Mozart 
(1768); franska originaltexten är en pa- 
rodi på Kousseaus "Devin du village"; 
stycket har uppförts i Stockholm, första 
ggn 1893 (med fru Sterky, M, Strandberg 
och Brag); återupptogs 1906, 

Basun, trombone (it,), posaune (t.); 
bleckblåsinstrument, som framgått när- 
mast ur romarnas buccina; i början på 
1500-talet förekommer det som fullt ut- 
bildad dragbasun; ventilsystemet har ej 
haft så stor betydelse; omfånget B — c 
(kromatiskt) är det för tenorb, vanli- 
ga; altbasunen har omfånget A— ess. Di- 
skant- och basb, äro numera ej bruk- 
liga instrument. Inom orgeln är b, den 
största och starkaste tungstämman, 16 
el. 32 fot i pedalen (8 fot i manualen). 

Bataille (fr.), krigsmålning i toner. 

Batka, K i c h a r d, f. 14, 12, 1868 i 
Prag; musikskriftställare; var intill år 
1908 musikrecensent i flera tidningar i 
Prag; sedan i Wien; skref bl, a, "Ge- 
schichte der Musik in Böhmen" 1906» 
"Allgem, Geschichte d. Musik" 1908; ut- 
gaf äfven "Denkmäler deutscher Ton- 
kunst aus Böhmen". 

Bäton (fr.), staf, paustecken. 

Båton de mesure (fr.), taktpinne. 

Battaille, Charles A m a b 1 e, f. 30. 
9,1822 i Nantes, f 2.5,1872; bassångare; 
1848 — 57 anställd vid opera comique i 
Paris; 1851 lärare i sång vid konserva- 



Battement — Baumgartner 



67 



toriet; utgaf en sångskola: "De Tenseig- 
nement du chant" I, 1861; II, 1863. 

Battement, battimento (it.), en 
gammal ornamental figur liknande mor- 
denten. 

Battke, Max, f. 15.9.1863 i SchifEuss, 
Ostpreussen; 1891 lärare vid Sterns kon- 
serv, i Berlin, sedan i Konserv, des We- 
stens; äfven dirigent vid flera sångföre- 
ningar; skref en del läroböcker i sång: 
"Elementarlehre der Musik" 1898, "Pri- 
ma vista, eine Methode, vom Blått zu 
singen" 1900, "Erziehung des Tonsinnes" 
1905, "Singebiichlein" 1907; äfven kom- 
positioner (sånger, körer och pianostyc- 
ken). 

Battnta, taktslag, takt. 

BanchierI, A d r i a n o, f . c. 1565 i Bo- 
logna, t 1634; betydande orgelvirtuos på 
sin tid; organist i Bologna, grundade en 
akademi "Accademia dé floridi" därst.; 
skref flera skrifter om orgeln: "Conclu- 
sioni del suono d'organo", 1591; "L'orga- 
no suonarino 1605 m. fl.; dessutom mu- 
sikteoretiska arbeten: "Cartella musi- 
cale nel canto figurato fermo e contra- 
punto" m. fl.; skref äfven en del operor, 
hvilka dock mera ha madrigalernas ka- 
raktär; komponerade dessutom kyrko- 
musik. 

Baack, Carl Wilhelm, f. i Göte- 
borg 13.12.1808; t i Stockholm 8.10.1877; 
musiklitterär författare, kompositör; 
först organist i Göteborg, sedan piano- 
lärare i Stockholm; 1842 musikreferent 
i Aftonbladet (— u — ), 1859 i Nya Dag- 
ligt Allehanda och 1871 i Dagens Nyhe- 
ter; dessutom medredaktör i Ny tidning 
för musik 1853 — 57; lärare i musikhisto- 
ria vid konservatoriet från 1858. Tyngd- 
punkten af B:s musikaliska verksamhet 
ligger inom det musikkritiska området, 
knappast inom det musikhistoriska samt 
ej heller inom det rent kompositoriska 
gebietet. — Af utgifna skrifter kunna 
nämnas: Modulationslära, Handbok i 
musikens historia (1862, 67, 88), Musika- 
liskt reallexikon (1871), Musiklära I, II 
(1864, 72). En del af hans tidningsupp- 
satser samlades och utgåfvos i bokform 
1868: "Musik och teater". Aftonbladet 
tryckte hans själfbiografi 1878. Af hans 
kompositioner, hvilka företrädesvis ut- 
göra lättare pianomusik, utgaf Mus. 
konstföreningen en stråkkvartett i G- 
dur. Jämte egna kompositioner arran- 



gerade han en stor mängd sång- och or- 
kestermusik (de flesta på Hirschs för- 
lag). 

Bandini, kurfurstlig-sachsisk hofsån- 
gare; omtalas hos drottning Kristina i 
Stockholm 1653, där han sjöng vid flera 
offentliga tillfällen; anklagades 1651 af 
kurfursten i Bayern att ha förledt en 
del bayerska musiker att öfvergå till 
hof kapellet i Dresden; ett kantat "Nen 
a tregna nel flne il duolo mio" finnes i 
behåll i Salvator Rosas manuskript. 

Baudiot, Charles N i c o 1 a s, f . 29. 
3. 1773 i Nancy, t 26.9. 1849 i Paris; vio- 
loncellvirtuos; professor 1802 vid kon- 
serv, i Paris; 1816 först violoncellist vid 
kgl. kapellet; skref flera omtyckta kom- 
positioner för sitt instrument, dessutom 
kammarmusik; utgaf tills. m. Levasseur 
och Baillot (s. d.) en violoncellskola. 
Mus. ak:s bibi. förvarar dessutom af 
honom följande skrifter: Etude de trans- 
position pour le piano. Paris u. å.; Etu- 
des de transpositions pour violon et alto. 
Paris u. å. ; Instruction pour les compo- 
siteurs on notions sur le mécanisme et 
le doigté du violoncelle, Paris u. å.; 
Traité de transposition musicale. Paris 
1838. 

Bauer, Harold, f. 1873 i London; 
framstående pianist; elev i Paris af I. 
Paderewski; besökte å konsertresor Spa- 
nien, Holland, Belgien, Tyskland, Polen, 
Österrike-Ungern, Ryssland och äfven 
Skandinavien (1898, 1909 och 1910 i Stock- 
holm). 

Baumgartner, 1. J o h a n n Baptist, f. 
i Augsburg, t i Eichstätt, Bayern 18. 5. 
1782; violoncellist; efter virtuosresor 
slog han sig 1776 ned i Amsterdam; här- 
ifrån kallades han till Stockholm 1775 
att inträda i hofkapellet, men begaf sig 
snart därifrån, emedan han ej kunde 
uthärda det hårda klimatet; uppträdde 
endast några gånger på konserter i 
Stockholm. Mus. ak:s bibi. förvarar en 
bok af honom: Instructions de musique 
théorique et pratique å Tusage du vio- 
loncelle, tryckt i Haag 1774. 

2. W i 1 h e 1 m B., f. 15. 5. 1820 i Bor- 
schach i Schweiz, t 17.3.1867 i Ziirich; 
1842—44 musiklärare i S:t Gallen, 1859 
musikdirektör vid univ. i Ziirich; skref 
flera omtyckta manskvartetter, dess- 
utom sånger och pianostycken; var en 
af Wagners bästa vänner under dennes 



Bay — Bechgaard 



Ziirich- vistelse; äfven Gottfried Kellers 
vän. 

Bay, Daniel Vilhelm R u d o 1 p h, f. 9. 
7. 1791 i Köpenhamn, t därst. 15. 5. 1865; 
student 1808; konsulatsekreterare i Al- 
gier 1816 — 31; med permission 1819 stude- 
rade han sång under Serletti i Rom; 
efter hemkomsten till Danmark utveck- 
lade han en ej ringa tonsättarverksam- 
het, däribland ett hundratal romanser; 
sångspelet "Lazarilla" (1853). Den mest 
bekanta sången torde vara: "Vift stolt 
paa Kodans Bölge"; äfven en del piano- 
saker äro tryckta. 

Bayreuth. Inom musikvärlden har B. 
blifvit bekant genom Wagners teater. 
1872 flyttade Richard Wagner till B. och 
begynte strax förarbetena till teater- 
byggnaden. Grundstenen lades 22. 5. 
1872. Redan 1874 hade han beslutat upp- 
föra "Niebelungenring", men måste upp- 
skjuta detta till aug. 1876. För att få 
medel till byggnaden bildades öfverallt 
i Tyskland 'Wagnerföreningar'. Många 
ekonomiska svårigheter yppade sig och 
de första representationerna gingo med 
ekonomisk förlust. I juli och augusti 
1882 uppfördes f. f. ggn "Parsifal", och 
därmed begynte de egentliga festspelen. 
Efter kompositörens död ha bl. a. föl- 
jande festspel ägt rum: 1883 och 1884 
"Parsifal" (juli o. aug.); 1888 "Parsifal" 
och "Mästersångarne" 1889 de båda sist- 
nämnda och "Tristan"; 1891 "Parsifal", 
"Tristan" och "Tannhäuser"; 1892 de- 
samma tre verken jämte "Mästersån- 
garne". 1894 "Parsifal" o. "Lohengrin"; 
1896 "Ringen"; 1897 "Ringen" och "Par- 
sifal"; 1899 "Mästersångarne", "Ringen" 
och "Parsifal"; 1901, 1902 "Ringen", 
"Parsifal" och "Flygande Holländaren"; 
sedan i allmänhet hvartannat år. — För- 
tjänsten af alla dessa festspel tillkom- 
mer Wagners änka Cosima (f. Liszt). Se- 
dan 1878 har af Wolzogen utgifvits en 
särskild Wagnertidskrift "Bayreuther 
Blätter" utkommande en gång i måna- 
den. 

Bazzino, 1. N a t a 1 e, t 1639; italiensk 
musiker från Venezien; utgaf 1628 "Mes- 
se, Motetti é Dialogi a 5 voci", hvilka 
finnas i Uppsala bibliotek. — 2. A n t o- 
nio B., f. 11. 3. 1818 i Brescia, t 10. 2. 1897 
i Milano; framstående violinvirtuos och 
kompositör; efter resor i Italien, Tysk- 
land (Leipzig), Spanien och Frankrike, 



slog han sig 1852 ned i Paris, där han 
kvarstannade till 1864; vistades sedan i 
Brescia till 1873 uteslutande sysselsatt 
med komponerande; 1873 professor i 
komposition vid konserv, i Milano; 1882 
direktör för detsamma; som kompositör 
räknas han bland Italiens främste ; skref 
6 stråkkvartetter, 1 stråkkvintett, sym- 
fonikantatet Sennacheribbo, ouverturer- 
na "Saul" och "Kung Lear" samt sym- 
foniska dikten "Francesca da Rimini 
m. fl.". 

B. c. = Basso continuo. 

B-dur, durtonart med grundtonen b 
och två 1? till förtecken för h och e; 
parallelltonart: G-moll. 

Beattie, James, f. 25. 10. 1735 i Law- 
rencekirk, Skottland, t 18. 8. 1803 i Aber- 
deen som professor i moralfilosofi; skref 
bl. a. "Essays on poetry and music" 
1776; se T. Norlind, Studier i sv. folk- 
lore 34. 

Beaumesmil, se Villard de B. 

Beauraont, Jean de, sångare hos 
drottning Kristina 1650 — 52 och uppbar 
som sådan synnerligen hög lön (1650: 
1,000, 1651: 750, 1652: 900 dr s. m. eller 
ungefär lika mycket som hofkapellmä- 
staren); omtalas eljest ej; Eitner näm- 
ner (efter Straeten II, 9) en sångare 
med samma namn från 1611 i Briissel, 
som dock ej synes ha varit densamma. 

Bebung (t.), balancement (fr.), 
tremolo (it.), ett slags anslag på en 
ton å klavikordet; då b. ej kunde ut- 
föras på klavicymbel eller piano, öfver- 
gick det till en drill, antingen enkel 
(mordent) eller mångdubblad (tremolo). 
På stråkinstrument utföres b. ännu på 
samma sätt som fordom å klavikordet. 

Becher, Alfred Julius, f . 27. 4. 
1803 i Manchester af tyska föräldrar, 
t 23.11.1848 i Wien; efter åtskilliga år 
i Tyskland (Elberfeld, Köln, Dusseldorf) 
blef han 1840 lärare i harmoni vid kgl, 
musikakad. i London; 1841 i Wien, där 
han erhöll godt anseende som musikkri- 
tiker; skref bl. a. en bok: "Jenny Lind, 
eine Skizze ihres Lebens" 1846; kompo- 
nerade äfven en del sånger och piano- 
stycken. 

Bechgaard, Julius, f. 19.12.1843 i 
Köpenhamn; elev af konservatoriet i 
Leipzig (1859—62) och N. W. Gade i fö- 
delsestaden; har komponerat flera sång- 
saker: "Idyller" op. 7, "Sömandsliv" op. 



Bechstein — Beeker 



69 



9, "Paa Valpladsen" op. 12; musiken till H. 
Drachmanns "Strandbybor" (Sthlm 1884) ; 
dessutom en ofta spelad konsertouver- 
ture i E-moll och operan "Frode" 1893. 

Bechstein, 1. L u d w i g, f. 24. 11. 1801 i 
Weimar, t 14.5. 1860 i Meiningen; för- 
fattare; skref flera böcker med hand- 
ling ur musiklifvet; Mus. ak:s bibi. för 
varar: "Fahrten eines Musikanten, I — 
111,1837. 

2. Fr. W. Karl B., f. 1. 6. 1826 i Gotha, 
t 6.3.1900 i Berlin; piano- och flygel- 
fabrikör; var först anställd vid flera 
pianofabriker; 1848 — 52 chef för firman 
G. Peran i Berlin; gjorde studieresor till 
London och Paris och uppsatte 1856 egen 
fabrik; från en ringa början arbetade 
sig firman upp till allt högre anseende 
och begynte snart med stora flyglar, 
därtill uppmanade bl. a. af Biilow; 1897 
ägde den redan fyra fabriker; öfver 
4,000 pianinon och flyglar förfärdigas 
nu årligen; B:s flyglar torde jämte 
Steinways vara de främsta i världen. 

1. Beck, berömd orgelbyggaresläkt; 
den äldste Hans B. byggde orglar på 
1520-talet; dennes son Esaias byggde 
orgel i Moritzkyrkan i Halle 1560; en 
brorson, David, var orgelbyggare i 
Halberstadt mot slutet af århundradet. 

2. J o h a n n Hektor B.; man kän- 
ner om honom endast, att han utgaf ett 
arbete tryckt i Frankfurt: Continuatio 
Exercitii musici, bestehend in AUe- 
manden. Balletten, Gavotten, I 1666, II 
1670 (ej 1666 som Eitner uppger); det 
enda kända exemplaret förvarar Upp- 
sala bibi. 

3. J o h a n n Baptist B., f. 14. 8. 1881 
i Gebweiler, Elsass; musikfilolog; fil dr. 
i Strassburg 1907; har valt medeltidens 
musik till sitt specialområde; skref sär- 
skildt: "Die Melodien der Troubadours" 
1908; sökte gent emot Aubry i Paris häf- 
da sin försterätt till att ha uppfunnit en 
ny tolkning af koralnoterna i rytmiskt 
hänseende; B. har fortsatt sina studier 
på trubadursångens melodiformer. 

4. E 1 1 e n B., f. 3. 10. 1873 i Lerchen- 
burg nära Kalundborg; berömd sånger- 
ska (mezzosopran); elev af A. Lange i 
Köpenhamn och 1898 af Devilliers i Pa- 
ris; har konserterat i Paris och London 
förutom flera städer i Norden, bl. a. 
Stockholm (1902, 1904), Göteborg och 
Kristiania. I den danska hufvxidstaden 



har B. verkat både som konsertsånger- 
ska och som lärarinna. 

1. Beeker, Dietrich; berömd violi- 
nist från 1600-talet; var först organist 
i Ahrensburg i Holstein; var på 1660- 
talet rådsmusikant i Hamburg; har mest 
blifvit bekant genom melodien till sån- 
gen: "Warum soll ich mich denn grä- 
men", som ännu sjunges i kyrkor i 
Hamburg; af hans kompositioner i tryck 
finnes "Musicalische Friihlingsfriichte 
bestehend in drei-, vier- und fiinfstim- 
miger Instrumentalharmonie" (Hamb. 
1668) såväl i Uppsala som Västerås' bib- 
liotek; dessutom har Uppsala en hand- 
skrift: "Laeta nobis refulget" för 2 sopr. 
och 5 instrument. 

2. K a r 1 Ferdinand B., f. 17. 7. 
1804 i Leipzig, t därst. 26.10. 1877; mu- 
sikbibliograf; organist i Petrikyrkan 
1825, i Nikolaikyrkan 1837; lärare i orgel- 
spel i konserv. 1843; lefde efter 1856 som 
privatman; hans främsta skrift är: "Sy- 
stematisch-chronologische Darstellung 
der musikalischen Litteratur von der 
friihesten bis auf die neueste Zeit", 1836, 
ett bibliografiskt arbete, som intill Eit- 
ners Quellen-lex. var oumbärligt; nu till 
stor del värdelöst för niusikforskaren; 
en annan mindre skrift: "Die Hausmusik 
in Deutschland im 16., 17. und 18. Jahrh." 
1840 innehåller en del ännu värdefulla 
nytryck af äldre kompositioner. 

3. V a 1 e n t i n E d u a r d B., f. 20. 11. 
1814 i Wurzburg, t 25. 1. 1890 därst.; 
skref flera berömda manskvartetter; 
dessutom sånger vid piano, kammarmu- 
sik, mässor, operor m. m. 

4. Albert Ernst Anton B., f. 13. 6. 
1834 i Quedlinburg, f 10. 1. 1899 i Berlin; 
framstående kompositör; elev af Bönicke 
och Dehn i Berlin 1853—56; 1881 lärare i 
komposition vid Scharwenkas konserva- 
torium; 1891 dirigent för domkyrkokö- 
ren; skref oratoriet "Selig aus Gnade" 
1890; reformationskantat 1883; operan 
"Loreley"; symfoni i G-moll; pianokvar- 
tett op. 19 D-moll; pianokvintett op. 49; 
violinballad op. 47; konsert för violin 
och orgel; orgelfantasi och fuga i G- 
moll; solosånger (Rattenfänger, Wilder 
Jäger) m. m. 

5. Reinhold B., f. 11. 8. 1842 i Adorf 
i Saehsen; omtyckt kompositör af mans- 
kvartetter; 1884 — 94 dirigent för Dresde- 
ner Liedertafel; 1898 tit. professor; jäm- 



70 



Becker — Beer 



te manskvartetter skref han: en violin- 
konsert, en symfoni i C-dur, en symf. 
diktning: "Der Prinz von Homburg"; 
dessutom operor m. m. 

6. H u g o B., f. 13. 2. 1864 i Strassburg; 
elev af Friedr. Griitzmaeher och Karl 
Hess i Dresden; violoncellist vid opera- 
orkestern i Frankf. a. M. 1884—86, 1890 
— 1906; samtidigt lärare vid Hochska 
konserv, därst.; är efter Piattis död 1901 
cellist vid måndagskonserterna i Lon- 
don; 1896 utnämnd till kgl. professor; 
skref en violoncellkonsert i A-dur 1898 
och äfven smärre stycken för sitt in- 
strument. 

1. Beckman, Johan Wilhe Im, f . 18. 
9.1792 i Stockholm; t därst. 10.4.1873; 
komminister i Klara församling; utgaf 
1861 en bok om notskrift: "Semiografi, 
notation eller musikens förvaring ge- 
nom skrift" (V. H. ak:s handl. XXII), 
som visserligen för sin tid kan anses ha 
ett visst värde, men som i vår tid är 
fullkomligt obrukbar. 

2. Bror B., f. i Kristinehamn 10.2. 
1866; kompositör; elev af J. Lindegren 
1885 — 90; anställd i J. Bagges musikhan- 
del 1884 — 87, tjänsteman i försäkrings- 
bolaget Fylgia 1888 — 1910; musikstipen- 
diat 1894—96; 1890—1902 var han lärare 
i harmoni vid S. Carlheim-Gyllenskölds 
musikinstitut; har dessutom varit pri- 
vatlärare i harmonilära, kontrapunkt 
och komposition; sedan 1904 ledamot af 
Mus. akad., där han beklädt flera poster 
dels som revisor, kamrer och ledamot af 
flera specialkommittéer; slutligen sedan 
1910 som chef för konservatoriet. En 
mängd kompositioner ha utkommit. Som 
op. 1 betecknas en sonat för violin o. 
piano, tryckt af Mus. konstföreningen. 
Af större uppförda verk kunna näm- 
nas: "I sommarnätter" för stråkorkester 
(uppf. i Kristiania 1893, Stockholm 1894, 
Åbo 1907; "Flodsånger" för en röst o. 
ork. (Sthlm 1897; tr. i kl.-utdr.), symfoni 
i F-dur (uppf. 1902 i Sthlm), "Om lyc- 
kan", tondikt f. ork. op. 10 (uppf. i 
Sthlm 1902 och 1906, sedan i Göteborg 
och Uppsala; tr. af Mus. konstför. i arr. 
för 2 händer); "Gamla gastar" för en 
röst o. ork. (uppf. i Sthlm 1906, Göteborg 
1907, Karlsruhe och Dortmund 1908; tr. i 
kl.-utdr.); musiken till H. Molanders 
"En lyckoriddare", uppf. å Svenska tea- 
tern 1900; "Fjällåtar" för violin o. piano; 



för pianosolo: "Glädjens blomster", 
"Strängaspel", "Studie", Suite i D-dur 
(orig. för harmonium), "Drei symfoni- 
sche Balladen" op. 14, "Vorspiel u. Pro- 
gression" op. 15; "Zwei Stiicke"; för sång 
med piano: "Ingalill och andra sånger" 
op. 2, "Sol Sommares visor" op. 8, "Sex 
sånger" op. 18, "Fyra visor" op. 19, "Vi- 
sa", "In meinen Garten die Nelken", 
"Det var en gång en konung", "I kam- 
maren sitter kaplanens vif", "Vaga- 
bondsvisa", "Fyra Frödingsvisor". 

Bedinger, Hugo, f. 30.3.1876; orga- 
nist och kompositör; elev vid Mus. akad. 
1891—97, där B. aflade org.-, kyrkosån- 
gare-, musiklär.- och pianostäm.-exa- 
men; elev i plastik af S. Hebbe; vikarie- 
rade sedan vid flera af hufvudstadens 
kyrkor; vistades 1897 — 1900 i Amerika, 
dels som organist vid flera kyrkor dels 
som lärare vid Bethany Music-conserva- 
tory. Lindborg, Kansas; org. och musik- 
lär, i Hudiksvall 1901—1904; innehar se- 
dan 1904 motsvarande tjänst i Västerås; 
har tills, med sin fru (sångerska) före- 
tagit konsertresor såväl inom Sverige 
som i utlandet. Utgifvit företrädesvis 
sånger för en röst med piano samt kör- 
verk: 13 sånger v. piano å Lundquists 
förlag Sthlm, Fiinf Lieder fiir eine Stim- 
me mit Piano, 7 sånger å Gehrmans för- 
lag, Belsazar fiir Baryton und Oreh., 
Davids 131 Ps. för soloröst, kör o. orgel. 
And. religioso för soloröst o. piano; tre 
sånger å Elkan o. Schildknechts förlag, 
3 stycken för fiol och piano, 7 blanda- 
de körer med orgel, Hyllningsmarsch 
"Welcome to Sweden", Utställningsfest- 
marsch, Kantat vid godtempLs 25-års- 
jubileum för soli, kör o. ork.. Preludier 
för orgel, flere manskvartetter. Ode Ero- 
tique för violin o. piano. Svenska koral- 
boken. Outgifna äro: Oratoriet Bethania 
(1899), Stångebro-kantat (1898), Violin- 
sonat i F-dur (1900). 

Bedos de Celles, Dom Francois, f. 
1706 i Caux vid Beziero, t 25. IL 1779; 
sedan 1776 benediktinermunk i Toulouse; 
skref en mycket betydande skrift om 
konstruktionen af orglar: L'art du fac- 
teur d'orgues I— IV, Paris 1766—78 (ex. i 
Mus. ak:s bibi.); dessutom förvarar Mus. 
ak:s bibi. en handskrift: "Förklaring öf- 
ver Bedos tabeller", 18 hftn, öfversätt- 
ning af C. G. Carlson. 

Beer, en framstående judisk musiker- 



Beer— Beethoven 



71 



släkt, som räknat en hel del kompositö- 
rer och utöfvande musiker såväl i Tysk- 
land som Sverige. Det berömdaste nam- 
net är operakompositören Meyer-Beer, 
sedan skrifvet Meyerbeer. Bland mera 
bekanta musiker af släkten kunna näm- 
nas: 

1. Anton, B., f, 29. 6. 1864 i Kohlberg, 
Bayern; sedan 1901 lärare vid Miinchens 
akademi i komposition, harmonilära och 
piano; har skrifvit en mängd kompo- 
sitioner, hvilka vunnit allmänt erkän- 
nande såväl i Tyskland som i utlandet; 
af dessa må nämnas: en symfoni i E- 
dur, violinsonat, violinfantasi, piano- 
kvartett, stråkkvartett, violoncellsonat, 
körverket: "Mahomets Gesang", operor- 
na "Don Quixote" och "Siihne"; stycken 
för piano, orgel, solosånger. 

2. Johan Adolf FerdinandB., 
f . 3. 9. 1792 i Hamburg, f 30. 12. 1864 i Ber- 
lin; violinist; elev af Spohr; företog 
1816 en konstresa till England, där han 
vann allmänt anseende; 1818 gifte han 
sig i Hamburg med pianisten Henriette 
Grund; anställdes i hof kapellet i Stock- 
holm 1822 och stannade på denna plats 
(fr. o. m. 1832 förste konsertmäst.) till 
1834, då han mottog en plats vid kejser- 
liga operan i Petersburg; 1844 lämnade 
han äfven denna och lefde sista åren i 
Berlin. Under den korta tid af 12 år 
(1822—34) B. tillhörde Sveriges hufvud- 
stad gjorde han (och hans hustru) en ej 
obetydlig insats i Stockholms musiklif. 
I minnesrunan öfver honom i Mus. ak:s 
Handl. 1866 heter det: "Bland Stock- 
holms musikälskare lefva ännu många, 
som påminna sig den utmärkta finhet 
och smak, hvarmed detta konstnärspar 
utförde Beethovens och Mozarts mä- 
sterverk för violin och piano. B. utmärk- 
te sig synnerligast i kvartettspelet, och 
de subskriberade kvartettsoiréer han in- 
förde i Stockholm, och som gåfvos i 
Frimurareordens sal, lefva ännu hos 
mången i lifligt minne. Af hans kom- 
positioner för violin trycktes i Leipzig 
några konserter. Särdeles intagande 
äro några elegier och salongsstycken, 
hvilka han under olika perioder kom- 
ponerat för violin och piano. Under 
åren 1860 — 61 gästade B. Stockholm och 
anförde då första violinerna i Harmo- 
niska sällskapets orkester. B. uppträd- 
de ännu vid 72 års ålder offentligen så- 



som solospelare, med ungdomens eld och 
lif, och skördade stort bifall." — Hans 
son C e s a r var 1857 — 58 violoncellist i 
hofkapellet i Stockholm. 

3. Georges Wilhelm B. f. 27.6. 
1854 i Stockholm, f 29.7.1911 därst.; son 
af en grosshandlare G. A. Beer (själf 
skicklig pianist); som pianist blef B. 
elev af I. Hallström, J. van Boom och 
Ludv. Norman; af bröt vid 18 års ålder 
på grund af sjuklighet sina musikstudier 
och tog plats å bank; efter förstudier i 
Berlin och Leipzig grundade han sedan 
musikhandelsflrman Huss & Beer, hvil- 
ken affär han efter ett år ensam öfver- 
tog; efter 8 år upphörde den; bland för- 
lagsartiklarna märkas verk af Söder- 
man, Norman, Fr. Berwald, Sjögren m. 
fl. svenska tonsättare. 1880 grundade 
han en musiktidning "Necken", hvilken 
1881 öfvergick i "Svensk musiktidning"; 
som medredaktör i detta företag hade 
han Adolf Lindgren och en kortare tid 
Fr. Vult von Steijern; denna tidning 
lämnade han 1884 i A. Lindgrens och Fr. 
Huss' händer. Sedan han nedlagt sitt 
förlag, försökte han sig som musiker i 
New-York och London; därefter som re- 
petitör och kormästare i Göteborg 1890 
— 93; lefde sedan en tid i landsorten och 
sista åren i Stockholm i stor tillbaka- 
dragenhet utan någon beröring med 
musikvärlden. 

Beeth, Lola, f. 1864 i Krakau; vistas 
vanligen i Berlin; framstående drama- 
tisk sångerska; elev af fru Dustman 
och Viardot-Garcia; har företagit flera 
konsertresor, under hvilka hon vunnit 
allmänt anseende som en af samtidens 
främsta. 

Beethoven, Ludvig van, f. 15. 12. 
1770 i Bonn; härstammade från en hol- 
ländsk musikersläkt; farfadern, med 
samma namn, var född i Antwerpen och 
hade på 1730-talet blifvit anställd som 
bassångare i kurfurstens af Köln ka- 
pell i Bonn. Han var en allmänt aktad 
man och synes å sonsonen ha gjort ett 
djupt intryck. B:s fader Johan (f. c. 
1740) blef tenorist i kapellet men för- 
föll tidigt ät dryckenskapen och bragte 
därför armod och fattigdom öfver hem- 
met. Sonen Ludvigs utbildning blef 
därför i hög grad försummad, på sam- 
ma gång aldrig ett godt och lyckligt 
familjelif fick mildra och afslipa de 



72 



Beethoven 



medfödda svaga sidorna. Då fadern 
märkte sin sons begåfning, gjorde han 
allt för att utbilda honom till under- 
barn, hvarvid Mozarts exempel särskildt 
stod för hans tankar. B:s förste lärare 
blef Tobias Friedrich Pfeiffer, sedan (fr. 
o. m. 1780) hoforganisten van den Eeden, 
Hos denne senare lärde han pianospel 
och komposition. Hans tredje lärare 
Christian Gottlieb Neefe lät honom stu- 
dera Bachs "Wohltemperiertes Klavier" 
och förde honom djupare in i fugakom- 
positionen och det polyfona skrifsättet. 
B:s tonsättarverksamhet kan följas fr. 
o. m. 1783, då tre pianosonater trycktes 
och tillägnades kurfursten. Å en till- 
ägnan skrifver B. själf, att han var 11 
år, ett medvetet förfalskande af ålder, 
blott för att kurfurstens uppmärksam- 
het ännu mera skulle riktas på det ti- 
digt utvecklade "underbarnet". Neefe 
synes ha varit den förste, som verkligen 
anat hans kommande storhet. "Fort- 
sätter han, som han börjat, blir han sä- 
kert en andre Mozart." De förebilder 
i god stil Neefe gaf honom voro före- 
trädesvis Mozart och Haydn. Läraren 
sökte också hjälpa sin elev fram genom 
att föra honom in i en del goda familjer, 
där musiken var aktad. En af dessa 
familjer var Breunings. B. fick här äf- 
ven en tid godt hem med all den om- 
vårdnad, vänlighet och kärlek kunde 
skänka. En annan gynnare erhöll han 
i grefve F. Waldstein, hvilken från 
Wien kommit till Bonn. För B:s fram- 
tid i den österrikiska hufvudstaden kom 
denne att bli af stor betydelse. Kedan 
1787 anträdde B. sin första resa till 
Wien, hvilken dock blef af endast kort 
varaktighet. År 1791 reste Haydn ge- 
nom Bonn till England och mottogs med 
aktning af stadens musiker; på återvä- 
gen 1792 for den ryktbare tonsättaren 
åter genom staden och nu fick B. tilfälle 
att visa några kompositioner, som vun- 
no mästarens bifall. Grefve Waldstein 
uppmanade B. att resa till Wien för att 
under Haydn fortsätta sina komposi- 
tionsstudier. Hösten 1792 for B. till 
Wien för att aldrig mera återvända till 
sin födelsestad. 

I Wien erhöll den nu 22-årige B. 
en grundligare musikalisk utbildning 
dels genom Haydn, dels genom Al- 
brechtsberger. Ehuru den förre var 



bättre kompositör än pedagog, har han 
dock helt säkert utöfvat ett godt infly- 
tande på B:s kompositionsstil. Jämte 
tonsättareverksamheten bedref B. med 
allvar de tekniska studierna vid piano 
och var snart Wiens skickligaste piano- 
spelare. 1795 slutade lektionerna för 
Albrechtsberger, och samtidigt synes 
han också ha afslutat de pianotekniska 
studierna. Efter denna tid är det, som 
han allt mera vinner erkännande som 
tonsättare och utöfvande musiker. Re- 
dan i Bonn hade han skrifvit flera 
större kompositioner, men själf anser 
han dem endast vara omogna ung- 
domsarbeten och numrerar dem därför 
ej officiellt. År 1795 antecknar han på 
tre tx-ior för piano, violin och violoncell 
"op. 1", och vill därmed ange, att han nu 
menade sig kunna uppträda som själf- 
ständig kompositör. Sedan följa raskt 
efter hvarandra nya verk, alla visande 
mognad och fulländning. Samtidigt vin- 
na kompositionerna stor afsättning hos 
allmänheten, och B:s ekonomiska ställ- 
ning förbättras i hög grad. B. är under 
denna tid en populär man, välsedd i alla 
de högre adelskretsarna i hufvudstaden. 
Bland de bekantaste arbetena från den- 
na tid kunna nämnas: Sonate pathétique 
(1799), Alelaide (1797) första kvintetten 
(1797), B-durskonserten (1795), stråktrior 
op. 3 (1797) m. fl. Med första symfonien 
1799 är B:s stil fullt utbildad, och det 
stod också klart för alla, som djupare 
förstodo tonkonsten, att han nu var sin 
tids främste kompositör. Tiden omkring 
sekelskiftet 1800 är också den lyckli- 
gaste i B:s lefnad. Han var aktad och 
ansedd af alla och hade en mängd be- 
undrande vänner, hvilka städse villigt 
bistodo honom; äfven var hans eko- 
nomiska ställning i det stora hela den 
bästa. 

Med året 1801 begynna de första 
olycksmolnen att visa sig, i det att döf- 
heten kom och gjorde honom människo- 
skygg o. osäker i sitt uppträdande. Som 
virtuos har han sedan ej längre samma 
ställning som den främste, och flera af 
vännerna försvinna. De följande åren 
bli därför en kamp mot allt mera fram- 
trädande bekymmer. Samtiden kunde 
ej så väl följa hans utveckling, och 
oförståelse blef en följd däraf. Han blir 
allt mera ensam i allt. Af de nya ver- 



Beethoven 



73 



ken kan nämnas Eroicasymfouien (nr 
3) skrifven 1803—04 för Napoleon. 1805 
uppfördes för första gängen den stora 
operan Fidelio, ett mästerverk inom 
operans område men först erkändt långt 
senare. Premiären ägde rum på en 
högst olämplig tid, då fransmännen in- 
tågat i Wien, och de flesta burgna fa- 
miljerna flytt ur hufvudstaden. Vid 
samma tid som operan skref B. B-durs- 
och C-mollssymfonierna (4. och 5. i ord- 
ningen), och 1808 var den sjätte i F-dur 
("Pastoralsymfonien") färdig. År 1808 
såg det en tid ut, som om B. skulle vilja 
utbyta sin fria ställning som komposi- 
tör i Wien mot en kapellmästarebefatt- 
ning hos konung Jeröme Napoleon i 
Westphalen, men lyckligtvis bevarades 
han åt den österrikiska hufvudstaden 
därigenom att en del musikvänner (är- 
kehertig Rudolf, furstarna Lobkowitz 
och Kinsky) sammanslöto sig för att 
gifva honom ett ekonomiskt understöd, 
så att han sedan kunde mera oberoende 
lefva för sin kompositionsverksamhet. 
De oroliga tiderna efter 1808 läto ej 
musiklifvet florera så som förut, och 
intressena drogos hos de bildade i Wien 
från konsten till lifvets mera reela, 
praktiska sidor. Antalet vänner gles- 
nade, och döfheten tilltog äfven i oro- 
väckande grad. Af större verk skref 
han vid denna tid musiken till Goethes 
Egmont (1809), festspelet "Ruinerna af 
Athen", "Konung Stefan" (1811), A-durs- 
symfonien (1812). Kongressen i Wien 
1814 och 1815 var i yttre hänseende en 
tid af stora hedersbetygelser åt mästa- 
ren men i inre hänseende en tid af brist 
på förståelse. De verk B. skref vid den- 
na tid stå ej på samma höjd som de 
föregående. Hit kunna räknas festkan- 
taten "Det ärorika ögonblicket" och den 
två år förut skrifna "Wellingtons seger 
vid Vittoria". 

Med tiden efter 1815 blir B:s ställning 
allt sämre. Hans verk röna ringa för- 
ståelse af en tid, som blott vill njuta af 
lifvet och vaggas till ro af smekande 
melodier. Tidens Rossinibeundran har 
icke samtidigt plats för en Beethoven- 
beundran. B. skrifver nu sina sista 
kompositioner, svårförstådda af samti- 
den men beundrade af eftervärlden: 9:de 
symfonien, sista stråkkvartetterna, (op. 
131, 132, 133, 135), missa solemnis. De 



sista fyra åren 1824 — 27 äro så tillvida en 
erkänsamhetens tid för B., som man nu 
öfverhopar honom med hedersbetygel- 
ser; han blir ledamot af en mängd aka- 
demier (Mus. ak. i Sthlm 1822), och hans 
verk spelas å flera konserter i Wien. 
Han dog 26. 3. 1827 omgifven af några 
få trogna vänner. Begrafningen ägde 
rum d. 29. under stor tillslutning från 
hela Wien. 

För förståelsen af B. som människa 
måste man särskildt taga i betraktande 
hans vanvårdade uppfostran i barndo- 
men. Själfva grundkaraktären var mild 
och innerlig, och där han rönte vänlig- 
het och deltagande, visade han den all- 
ra största ömhet och ville på alla sätt 
visa sig tacksam. Mot oförstående var 
han kall och likgiltig samt mot fiender 
hård och ibland hänsynslös. Hans upp- 
trädande präglades alltid af själfstän- 
dighet, och intet var honom mera främ- 
mande än kryperi gent emot de höga 
gynnare han under sin mannaålders 
bästa år ägde. Tvärtom var han en af- 
gjord vän af franska revolutionen och 
öppen demokrat. Han följde Napoleons 
handlingar med beundran och hänförel- 
se, ända till det ögonblick, då denne 
blef kejsare, men sedan slog allt öfver i 
hat och afsky. 

Af stor betydelse för B:s lif blefvo 
hans kvinnliga vänner. B. älskade med 
en glöd, som nästan bragte honom ur 
all besinning, men tyvärr blef kärleken 
ej öfverallt besvarad, och B. själf trött- 
nade också ibland. Därför kom det al- 
drig till äktenskap, så nära det än mån- 
ga gånger var. En af B:s första kvinn- 
liga ideal (under Bonn-tiden) var Eleo- 
nora Breuning. I Wien på 1790-talet 
svärmade han en tid för sångerskan 
Magdalena Willmann. Mest bekant och 
måhända äfven djupast känd var hans 
böjelse för grefvinnan Giulietta Guicci- 
ardi ("B:s odödliga älskade") åren 1801 
och 1802. Slutligen kan nämnas hans 
varma beundran för Therese Brunswick 
(1808 ff.) och Therese von Malfatti (1810). 
I Beethovens bref kan ofta spåras hans 
starka och innerliga kärlek, och brefven 
äro då fulla af utrop och känsloutbrott 
utan inre sammanhang. Äfven B:s vän- 
ner ha omtalat hans lidelsefulla dyrkan 
af sitt kvinnliga ideal. 

B. berömdes som utöfvande musiker 



74 



Beethoven 



för sitt uttrycksfulla spel och sin fullän- 
dade teknik. "I skalornas snabbhet, dub- 
beldrillar, språng o. s. v. uppnåddes han 
af ingen — icke ens af Hummel. Hans 
hållning var mästerligt lugn, ädel och 
skön utan det ringaste grimaserande; 
hans fingrar mycket kraftiga, icke lån- 
ga och i spetsarna tryckta breda af 
mycket spelande; han höll också vid sin 
undervisning strängt på en vacker fln- 
gerhållning; han använde mycket pe- 
dal, vida mera än man finner anmärkt 
i hans verk" (Czerny). Med åren blef 
B:s spel mindre korrekt i tekniskt hän- 
seende, endast uttrycket var alltid full- 
ändadt, så länge ej döf heten hindrade 
honom att själf höra det spelade. Mest 
beundrad var han i sina fria fantasier 
vid piano. Hans elev Ries säger: "Hans 
fantasier hörde till det härligaste man 
kunde höra, särskildt när han var upp- 
rörd. Ingen uppnådde honom häri. Ri- 
kedomen på idéer, som vällde fram, de 
originella vändningarna, olikheterna i te- 
mabehandling, svårigheterna, som upp- 
togos och löstes, voro outtömliga." 

B:s sätt att komponera var mycket 
olikt Mozarts eller Haydns. De senare 
nedskrefvo sina tankar snabbt och rät- 
tade sedan endast ringa på den ned- 
skrifna kompositionen. B. däremot an- 
tecknade hvarje liten fras för sig och 
rättade, sammanförde samt utbildade 
allt eftersom han arbetade sig in i kom- 
positionen. Följden häraf blef, att hans 
produktion ej visar samma kvantitativa 
mängd som de båda andra stores. Själf 
säger han om sitt skrifsätt: "Jag bär 
mina tankar länge, ofta mycket länge 
hos mig, innan jag skrifver ned dem. 
Jag förändrar mycket, förkastar och 
försöker på nytt så länge, tills jag är 
nöjd med det. Därefter begynner i huf- 
vudet förarbetandet i bredd, i detalj, höjd 
och djup, och när jag är fullt medveten 
om, hvad jag vill, så lämnar mig den till 
grund liggande idéen aldrig. Den sti- 
ger, växer uppåt, jag hör och ser allt 
för min själ som en enda helhet, och det 
återstår då blott att skrifva ned allt, 
något som går tämligen lätt för sig, 
allt eftersom jag får tid därtill, emedan 
jag understundom tager flera saker i ar- 
bete på en gång." 

Vilja vi förstå den för B. säregna 
kompositionsstilen, måste vi se den i 



dess historiska sammanhang. Sedan Seb. 
Bachs död hade den polyfona stilen ha- 
stigt gått nedåt i anseende. Endast ett 
fåtal nordtyska mästare kultiverade 
den. De flesta studerade den blott teo- 
retiskt för att göra klart för sig, hur en 
"ren" stil borde taga sig ut. På det 
hela taget hade Bach blott blifvit ett 
pedagogiskt problem, som ingick i ut- 
bildningen, men som hvarje musiker i 
mognare år öfvergaf. B. är här ett 
barn af sin tid. Han studerar i unga 
år Bachs "Wohltemperiertes Klavier", 
tar lektioner i "sträng" stil för Al- 
brechtsberger och uttalar sig alltid med 
vördnad och beundran om Bach och 
Handel, men i sin kompositoriska verk- 
samhet följer han dem ej. Fugan före- 
kommer hos B. sporadiskt i hans sista 
period, men han hvarken vill eller kan 
skrifva en regelrätt fuga i Bachstil. 
Fugan var ej hans fält. 

Haydn och Mozart hade fört vidare 
den homofona stilen och dess temabear- 
betning, med ackompagnementsfigurer 
och melodiska satser i rik omväxling. 
Denna stil kände B. synnerligen väl och 
har också mångenstädes upptagit den i 
symfonier, kammarmusikverk och sona- 
ter; men ej heller denna blef hans egen 
stil. En tredje riktning var Mannhei- 
merskolans med de rika dynamiska verk- 
ningarna, snabba växlingarna mellan 
forte och piano, långa crescendosatser, 
sträfvan efter nyanser och färgspel, 
mjukt och elegant passageverk samt ko- 
loraturteknik i orkesterbehandlingen. I 
ett afseende var denna stilart den ytli- 
gaste och mest dilettantiska. Härur kan 
också förklaras, hvarför Mozart och 
Haydn stodo så relativt oberörda af 
denna strömning. I ett annat hänseen- 
de innebar stilarten emellertid stora ut- 
vecklingsmöjligheter i mäktiga klang- 
verkningar, energi och uttrycksfullhet. 
B. såg djupare än sina båda store sam- 
tida mästare och tog upp stilen, men 
fyllde den samtidigt med ett innehåll, 
som väl knappast någon förut kunnat 
ana. Redan i B:s kompositioner från 
1790-talet är stilriktningen klart angif- 
ven, och för hvarje ny större komposi- 
tion träder allt tydligare fram, hvilket 
mäktigt tonspråk den kunde ge. Tänka 
vi t. ex. på Eroikans första sats (genom- 
föringen) eller C-mollsymfonien med 



Beethoven 



75 



dessas energiska och kraftiga crescendo- 
Batser, så är stilen här förd upp till en 
höjd, dit den sedan aldrig kunnat nå. 
Med hänsyn till den ädelhet och full- 
ändning B. gifvit den, må stilen gärna 
kallas "beethovensk", men vi må ej 
glömma, att de första grundlinjerna till 
den voro uppdragna redan af Mannhei- 
merskolan (s. d.). Efter B. var det ej 
möjligt att upptaga den utan att åter- 
falla i samma ytliga klangberäkningar, 
som de första redan visat. Därför fick 
B. så få direkta efterföljare. De nya 
mästarna af romantiska skolan upptogo 
också knappast denna stil utan bildade en 
ny efter de äldre melodiska principerna. 

För anhängarna af såväl Bach som 
Mozart-Haydn hade B:s skrifsätt något 
af Mannheimarnas effektsökeri, och de 
nya idéerna verkade blott bisarra och 
onaturliga. Därur kan också förklaras, 
att så många af de mera skolade musi- 
kerna i början ställde sig afvisande, ja 
rent af fientliga. Mången förstod, att 
endast en mästare förmådde gifva den 
det rätta innehållet och att den som stil- 
art kunde bringa skada, om den för 
mycket efterbildades af de mindre be- 
gåfvade. Den skarpaste kritiken rönte 
B. i Leipzig från Breitkopf & Härtels 
tidning "Allgemeine musikalische Zei- 
tung". Där heter det bl. a. 1799 rörande 
några variationer för piano: "Att herr 
van Beethoven är en mycket skicklig 
klavérspelare är nogsamt bekant, och 
om det icke vore så, skulle man kunnat 
förmoda det af dessa förändringar. Om 
han är en lika lycklig tonsättare, är en 
fråga, som af föreliggande profver är 
svårt att bejaka." Om violinsonaterna 
op. 12 säger samme kritiker: "Herr van 
Beethoven går sin egen väg fram, men 
hvad är det nu för en bisarr och be- 
svärlig väg — lärd, lärd och åter lärd! 
Ingen natur, ingen sång — ett sökande 
efter sällsynta modulationer, en rädsla 
för allmänna förbindelser, hopande af 
egenheter på egenheter, så att man mi- 
ster all lust och förlorar tålamodet. Om 
herr van Beethoven ville slå in på en na- 
turlig väg, kunde han säkert med sin flit 
och sin talent lämna något mycket godt." 

Förståelsen för B:s kompositioner kom 
först sent. Först på 30-talet fick man 
från de rhenska musikfesterna höra B. 
föredragen på ett sätt, som tydde på 



djupare förståelse för hans större verk. 
Pianosonaterna spelades allmänt redan 
på 20-talet, och flera af hans äldre verk 
som septetten, de första triorna, varia- 
tionerna m. fl. voro allmänt bekanta och 
omtyckta i andra decenniet. De sista 
kompositionerna som 9:de symfonien och 
sista kvartetterna fingo sin rätta tolk- 
ning först genom Biilow och Joachim 
under andra hälften af århundradet. I 
ett hänseende utöfvade B. tidigt ett 
starkt inflytande på den allmänna upp- 
fattningen af tonkonstens väsen. Man 
hade förut länge ansett vokalmusiken 
som det högsta och instrumentalmusi- 
ken som det mindre goda, nu häfdades 
bestämdt instrumentalmusiken som lik- 
ställd, ja, flera förklarade t. o. m. "den 
absoluta tonkonsten", som ej behöfde 
hjälp af ordet, såsom det enda efter- 
sträfvansvärda idealet. B. var som vo- 
kalkompositör ej lika stor, och man kun- 
de därför visa på B. som det eftersträf- 
vansvärda mönstret, där instrumental- 
musiken kunde tala utan att behöfva 
körer eller solosång. 

En af de första, som öppet skred in 
för att sprida upplysning om B:s konst 
var skalden E. T. A. Hoffmann. Efter 
honom följde en hel del andra af de ro- 
mantiska skalderna. I Sverige är det 
också romantikerna med Atterbom, som 
först förklara sig för Beethoven. Atter- 
boms vän P. U. Ekmarck skref på 1820- 
talet sin bekanta text: "Tonernas vågor, 
himmelska lågor" till andra satsen i 7:de 
symfonien. Med A. F. Lindblad får 
Sverige en direkt B. -efterföljare, som i 
sina första instrumentala verk (C-dur- 
symfonien) så noggrant som möjligt 
följer den höga förebilden. Den bitter- 
het man under 30- och 40-talet visar mot 
Lindblads kompositioner i Stockholm 
sättes i samband med hans "beethoven- 
ska" stil, hvilken ej föll det då härskan- 
de musikpartiet i smaken. B. var för 
"lärd" och för litet "melodiös". 

Biografierna öfver B. begynna med 
memoarverk. B:s vänner Wegeler och 
Ries utge 1838 "Biographische Notizen" 
(nu i ny uppl.), sedan följer en "biogra- 
fi" 1840 af B:s "famulus" Schindler. 
Samme författare utger 1842 "Beethoven 
in Paris". En annan af B:s vänner, 
Gerhard von Breuning, tryckte 1874 
"Aus dem Sehwarzspanierhaus (nu i ny 



76 



Beethoven 



uppl.). Samtidigt följa en del B.-bref: 
Xohl, "Briefe Beethovens" 1865; Köchel, 
"Originalbriefe L. v. B:s an den Erzher- 
zog Kudolph" s. å.; Schöne, "Briefe von 
B. an Gräfin Erdödy und Max Brauchle", 
1867; Nohl, "Neue Briefe B:s" s. å. 

De större och grundligare biografiska 
skrifterna begynna med 50-talet: W. von 
Lenz, B. et ses trois styles, 1852; Oulibi- 
cheff, B. ses eritiques et ses glossateurs 
(polemisk gent emot Lenz); Otto Jahn, 
L. v. B., 1866; Marx, B:s Leben u. Schaf- 
fen, 1859 (5:te uppl. 1901); A. W. Tayer, 
L. v. B:s Leben, 1866, 72, 79 (nu af slu- 
tad); W. J. v. Wasielewski, L. v. B., 
1895; Th. Frimmel, L. v. B., 1903, Samt- 
liga B.-bref utgåfvos i ny uppl. af A. 
Chr. Kalischer 1906 ff. Af biografierna 
äro de bästa och mest anlitade: Frim- 
mels, Thayers, Marx' samt P. Bekkers 
(1911). 

Till svenska har Oulibicheffs bok öf- 
verförts samt en biogr. af Miihlbrecht. 
En svensk originalbiografi skrefs af T. 
Norlind 1907. 



Af B:s skissböcker med de första ut- 
kasten till kompositioner ha flera of- 
fentliggjorts allt sedan 1865. Den första 
är Nottebohms "Ein Skizzenbuch von 
B.", 1865. Samma förf. utgaf sedan 
"Beethoveniana" (1872), allt studier hvi- 
lande på skissböckerna. "Zweite Bee- 
thoveniana" följde 1887. En andra skiss- 
bok offentliggjorde han 1880. 

En tematisk förteckning af B :s verk ut- 
gaf Breitkopf & Härtel 1851. Andra upp- 
lagan redigerades af G. Nottebohm 1868, 
En öfversikt af alla verken med kompo- 
sitions- och tryckår samt dedikationer 
finnes införd i Groves engelska musik- 
lexikon. De flesta af B:s kompositioner 
äro försedda med opustal, och dessa om- 
fatta 138 nummer. Till dessa komma se- 
dan en del smärre arbeten för piano 
(variationer m. m.), danser, sånger vid 
piano, marscher m. m., i allt (både de 
numrerade och onumrerade): 256 verk. 
En förteckning af de med opustal följer 
här nedan: 



I. Piano solo: 

Op. 2: Tre sonater (F-moll, A- och C-dur) 

» 6: Sonater f. 4 h. i D-dur 

» 7: Sonat i Ess-dur 

» 10: Tre sonater (C-moU, F-dur, D-dur) 

» 13: Sonate pathétique i C-nioll .... 

» 14: Två sonater (E- och G-dur) .... 

» 22: Sonat i B-dur 

» 26: Sonat i Ass-dur 

» 27: Två sonater (Ess-dur, Ciss-moll) . . 

» 28: Sonat i D-dur ('Pastoral') 

» 31 : Tre sonater (G-dur, D-moll, Ess-dur) 

» 33: Bagateller (7 stycken) 

» 34: Variationer i F-dur 

» 35: » i Ess-dur 

» 39: Två preludier (for pf. el. orgel) . . 

» 45: Tre marscher för 4 h 

» 49: Två lätta sonater (G-moll, G-dur) . 

» 51 : Två rondos (C- och G-dur) .... 

» 53: Sonat i C-dur ('Waldstein') .... 

»54: » i F-dur 

j 57: Appassionata-sonaten i F-molI . . . 

» 76: Variationer i D-dur (se op. 113: 4) 

y> 77: Fantasi i G-moll 

» 78: Sonat i Fiss-dur 

> 79: Sonatin i G-dur 

» 81 a: Sonat i Ess-dur ('Les Adieux') . . 

» 89: Polonäs i C-dur 

» 90: Sonat i E-moll 

» 101: Sonat i A-dur 

3> 105: Sex tema med variationer 

5> 106: Stor sonat i B-dur 

T> 109: Sonat i E-dur 

»110: » i Ass-dur 

i 111: » i C-moU 



Komposi- 
tionsår: 


Tryckår: 





1796 


— 


1797 


— 


1797 


1798 


1798 


— 


1799 


— 


1799 


1800 


1802 


— 


1802 


— 


1802? 


1801 


1802 


1802 


1803 f. 


1782—1802 


1803 


1802 


1803 


1802 


1803 


1789 


1803 


— 


1804 


1802 


1805 


— 


1797 0.1802 


1804 


1805 


— 


1806 


1804 


1807 


c. 1809 


1810 


c. 1808 


1810 


1809 


1810 


1808 


1810 


1809 


1811 


c. 1814 


1815 


1814 


1815 


1816 


1817 


1818 f. 


1819 


1818 f. 


1819 


1820? 


1821 


1821 


1822 


1822 


1823 



Beethoven 



77 



Op. 119: Bagateller 

» 120: Diabelli variationer 

» 126: Bagateller 

» 129: Rondo a capriccio 
» 134: Stor fuga i B för 4 



Komposi- 
tionsår : 



h. (arr. af op. 133) 



II. Sololnstrunient och. piano : 



Op. 


5: 
12: 


» 


17: ] 


» 


23: 


1 


24: 


> 


30: 


» 


42: 


» 


47: 


» 


66: 


» 


69: 


» 


96: 


» 


102: 


» 


107: 


Op. 


32: 


» 


46: 


» 


48: 


» 


52: 


» 


75: 


» 


82: 


» 


83: 


» 


88: 


» 


94: 


> 


98: 


> 


100: 


» 


108: 


» 


116: 


> 


118: 


» 


128: 


Op 


1: 


» 


3: 


» 


4: 


» 


8: 


» 


9: 


> 


11: 


» 


16: 


» 


18: 


» 


20: 


» 


25: 


» 


29: 


» 


38: 


» 


41: 


» 


44: 


» 


59: 


» 


63: 


» 


64: 


» 


70: 


» 


71: 


» 


74: 


» 


81b: 


» 


87: 


» 


95: 


» 


97: 


» 


103: 



Två cellosonater (F-dur, G-moU) 

Tre violinsonater (D-dur, A-dur, Ess-dur) 

Hornsonat (horn el. violin o. pf.) i F-dur 

Violinsonat i A-moll 

» i F-dur 

Tre violinsonater (A-dur, C-moll, G-dur) 

Notturno för pf. och va. i D-dur (arr. af op. 8) . . . 

Kreutzersonaten i A-dur 

Cellovariationer i F-dur 

Cellosonat i A-dur 

Violinsonat i G-dur 

Två cellosonater (C-dur, D-dur) 

Tio tema med variationer för pf. och fl. el. vo 

III. Sång ocli piano: 

An die Hoffnung 

Adelaide 

Sex Gellertsånger 

Åtta sånger (ungdomsverk) 

Sex sånger 

Fyra arietter (för duett: sopr. och ten.) 

Tre Goethe-sånger 

Sången »Das Gluck d. Freundschaft» 

Sången »An die Hoffnung» (2:dra bearbetningen) . . . 

Liederkreis (6 sånger) 

»Merkenstein», duett 

Skottska sånger (för 1 o. 2 röster o. liten kör, pf., vo., cello) 

Terzetten »Tremate empi» (sopr., ten., bas) 

Elegisk sång (för 4 röster och 4 stråkar) 

Der Kuss • 

IV. Kaniuiarinusik: 

Trior (pf., vo., cello) i Ess-, G-, C-dur) 

Stråktrio i Ess-dur 

Stråkkvintett 

Serenad för vo., va., cello (se op. 42) i D-dur 

Tre stråktrior (G-dur, D-dur, C-moll) 

Trio (pf., klar. el. vo., cello) i B-dur 

Pianokvintett (pf., ob., klar., fag., horn) 

Sex stråkkvartetter (F-, G-, D-dur, C-moll, A-, B-dur) . . 

Septett (vo., va., horn, klar., fag., cello, C-bas) 

Serenad för fl., vo., va., i D-dur (se op. 41) 

Stråkkvintett i C-dur 

Trio efter op. 20 (,pf., klar. el. vo., cello) 

Serenad för pf., fl. o. vo. (arr. af op. 25) 

Fjorton variationer i Ess-dur för pf., vo., cello 

Rasumowski-kvartetterna (F-dur, E-moll, C-dur) 

Se op. 4 (arr. af op. 4 som trio för pf. och stråkar) . . . 

Se op. 3 (arr. af op. 3 för pf. och vo.) 

Två trior (pf., vo., cello) i D-dur, Ess-dur 

Blåssextett (2 klar., 2 horn, 2 fag.), ungdomsverk . . . . 

Harpkvartetten (för 4 stråkar) i Ess-dur 

Sextett (stråkar och 2 horn) i Ess-dur 

Stor trio för 2 vo. och va 

Stråkkvartett i F-moll 

Stor trio (pf., vo., cello) i B-dur 

Oktett (2 ob., 2 klar., 2 horn, 2 fag.) i Ess-dur (orig. se op. 4) 



1822 

1823? 

1823 



1800 
1800 f. 



1802 



1812 

1815 

1818—20 



c. 1795 
c. 1802 

1803—10 
1809 
1810 

c. 1816 
1816 
1814 
1815 f. 
1802 
1814 
1822 



Tryckår : 



c. 1792 



1797 
1800 
1800 

1801 



1806 



1809 

1794? 

1810 

1811 



1822 f. 

1823 

1825 

1828 

1827 



1797 
1799 
1801 
1801 
1803 
1803 
1804 
1805 
1798 
1809 
1816 
1817 
1820 



1805 
1797 
1805 
1805 
1810 
1811 
1811 
1803 
1816 
1816 
1816 
1821 
1326 
1826 
1825 



1795 
1797 
1797 
1797 
1798 
1798 
1801 
1801 
1802 
1802 
1802 
1805 
1803 
1804 
1808 



1809 
1810 
1810 
1810 
1806 
1816 
1816 
1834 



78 



Beethoven — Behrend 



Op 

> 


104 

127 


» 


130 


» 


131 


» 


132 


i 


133 


» 


135 


» 


137 


Op. 

» 


21 
36 


2> 


55 


» 


60 


» 


62 


» 


67 


» 


68 


» 


91 


> 


92 


» 


93 


» 


115 


» 


124 


» 


125 


» 


138 


Op. 

» 


15 
19 


» 


37 


» 


40 


» 


50 


» 


56 


» 


58 


» 


61 


» 


73 


Op. 

» 


43 
65 


» 


72 


» 


80 


» 


84 


» 


85 


» 


86 


» 


112 


J 


113 


» 


114 


» 


121 


» 


122 


2> 


123 


» 


125 


3> 


136 



Stråkkvintett i C-moU (orig. se op. 1: 3) . 

Stråkkvartett i Ess-dur 

Stråkkvartett i B-dur 

Stråkkvartett i Ciss-moll 

Stiåkvartett i A-moU 

Stor fuga för 4 stråkar i B-dur 

Sista stråkkvartetten i F-dur 

Fuga för 4 stråkar i D-dur 

V. Orkesterverit: 

l:sta symfonien, C-dur 

2:dra » D-dur 

3:dje » Eroica, Ess-dur 

4:de » B-dur 

Coriolanouverturen 

5:e symfonien, C-moll 

Pastoral-symfonien, F-dur 

Symfonien »Wellingtons seger» 

7:de symfonien, A-dur 

8:de » F-dur 

Namnsdagsfestouverturen i C-dur 

Zur Weihe des Hauses, ouverture .... 

9:de symfonien, D-moll 

Leonore-ouverture, C-dur 

VI. Orkester och. soloinstrument: 

l:sta koncerten (pf. och ork.), C-dur ... 
2:dra » » B-dur . . . 

3:dje » » C-moll . . 

Romans för violin och orkester i C-dur 
» » »i F-dur 

Triplekonsert (pf., violin, cello, ork.), C-dur 
4:de konserten (pf. och ork.), G-dur ... 

Violinkonsert, D-dur 

5:te konserten (pf. och ork,), Ess-dur ... 

VII. Soli, kör ocli orkester: 

Prometheusmusiken 

»Ah perfido!» Aria för sopr. och ork. . . . 

Fidelio 

Körfantasi 

Egmontmusiken 

Kristus på Oljoberget 

C-durs-messan 

Goethes Meeresstille och Gliickl. Fahrt . . 

Ruinerna af Athcn 

Konung Stefan 

»Opferlied», sopr. med kör och ork. . . . 
»Bundeslieds, sopr., a., kör och blåsinstr. . 

Stor messa ('Missa solemnis') 

9:de symfonien 

Der glorreiche Augenblick 



Komposi- 
tionsår : 


Tryckår : 


1817 


1819 


1824 


1826 


1825 f. 


1827 


1826 


1827 


1825 


1827 


— 


1827 


1826 


1827 


1817 


1827 


1800 


1801 


1802 


1804 


1804 


— 


1806 


1809 


1807 


1808 


1805 ff. 


1809 


1808 


1809 


1813 


1816 


1812 


1816 


1812 


1816 


1814 


1825 


1822 


1825 


1817—23 


1826 


C. 1807 


1832 


_ 


1801 


1795 


1801 


1800 


1804 


1803 


1803 


— 


1805 


C. 1804 


1807 


1805 


1808 


1806 


1809 


1809 


1811 


1801 


1801 


1796 


1805 


1803—05 


1810 


1808 


1811 


1810 


1811—12 


C. 1800 


1811 


c. 1807 


1812 


1815 


1823 


1811 


1846 


— 


1824 


1802 


1825 


1822 f. 


1825 


1818—23 


1827 


1817—23 


1826 


1814 


1836 



Befall i Herrans händer, 
psalm 224; Haeffner hänvisar till mel. 33. 

Beffroi (fr.), stormklocka, tam-tam. 

Behrend, W i 1 1 i a m, f . 16. 5. 1861 i Kö- 
penhamn; 1905 chef för "de köbenhavn- 
ske Vergeraads Faelleskontor"; framstå- 
ende musiklitterär författare; företog 
flera studieresor i musik till Tyskland, 
där han trädde i förbindelse med många 



berömda musiker och författare; mu- 
sikrecensent i flera danska hufvudstads- 
tidningar, framför allt Politiken; hans 
främsta arbete är senare delen af "Illu- 
streret Musikhistorie" (tiden från 1700- 
talets slut), ett verk, hvilket kan anses 
som det bästa och öfversiktligaste all- 
männa musikhistoriska arbetet i Nor- 
den, och förtjänar äfven en själfständig 



Behrens 



79 



plats bland de verk, som inom Europa 
skrifvits på området; B:s måhända 
främsta förtjänst är att bedöma hvarje 
musikpersonligbet efter hans historiska 
ställning samt hufvudsakligen analysera 
ej skarpt kritisera. B. har äfven skrif- 
vit studier öfver Gade och J. P. E. Hart- 
mann. 

1. Behrens, Conrad Behrend, f. 27. 1. 
1835 i Braunschweig, t i New- York 13. 2. 
1898; sångare; fadern flyttade tidigt till 
Hamburg, där sonen, efter att ha öfver- 
gifvit en påtänkt prästerlig bana, in- 
sattes på handelskontor; i slutet af året 
1854 kom han till Stockholm, till en bör- 
jan anställd å handelskontor; 1857 öpp- 
nade han egen grosshandlarerörelse, 
men studerade under tiden sång först 
för Dannström och Giinther, sedan huf- 
vudsakligen för I. Berg; 1861 upphörde 
han med affären och ägnade sig uteslu- 
tande åt sångstudier under Bergs led- 
ning; på k. teatern debuterade han som 
Sarastro i "Trollflöjten" 2. 5. 1862; till- 
hörde denna scen till 1870; konserterade 
sedan bl. a. i Hamburg 1863, i Wiesba- 
den 1865 och företog konsertresor i Sve- 
rige, Norge och Danmark; uppträdde 
därjämte å åtskilliga teatrar. Bland 
hans roller märkas: Max i "Alphyd- 
dan", Asthon i "Lucie", Georges i "Pu- 
ritanskan", Belcor i "Kärleksdrycken", 
Orovist i "Norma", "Wilhelm Tell" 
m. fl. 

2. J o h a n D i d r i k B., f. 26. 2. 1820 i 
Bergen, t 29.1.1890 i Kristiania; skapare 
af den norska manskvartetten; härstam- 
made från en tysk släkt i Rostock; stu- 
dent 1841; redan de två följande åren 
1842 — 44 hade han sin första manskvar- 
tett i Kristiania, i början blott 12 man. 
Med denna vann han snart rykte som 
den främste i den norska hufvudstaden; 
tidens skandinaviska rörelse väckte ett 
stort intresse till lif för manskvartet- 
ten, och B. blef för Norge, hvad Otto 
Lindblad i Skåne och Oskar Meyerberg 
m. fl. i Uppsala blefvo för Sverige. Stu- 
dentmötet 1845 i Köpenhamn var det 
första mötet mellan de tre studentkörer- 
na från Kristiania, Lund och Uppsala. 
Samma år grundades den första nor- 
ska studentsångföreningen redan från 
början med en kör på 70 medlemmar 
och som dirigenter H. Kjerulf och B. 
År 1849 trädde den förre tillbaka, och B. 



blef sedan ensam ledare, en post, som 
han därefter beklädde i 40 år. 1846 hade 
B. öfvertagit sånglärarebefattningen vid 
katedralskolan och krigsskolan; 1853 an- 
tog han dessutom en plats som lärare i 
sång vid Nissenska flickskolan; gaf dess- 
utom privat sångundervisning åt stu- 
denter; 1847 grundade han "Handelsstan- 
dens Sångförening" och kvarstod som le- 
dare för denna till 1887; 1848—1854 var 
han dessutom ledare för "Haandvaerker- 
nes Sångförening". I musikaliskt hän- 
seende var B. till stor del autodidakt; 
den enda musikaliska undervisning han 
en kortare tid åtnjutit var i musikteori 
för F. A. Reissiger. Sommaren 1850 stu- 
derade han dessutom musik någon tid i 
utlandet. Som rutinerad musiker hade 
han sin öfverman men som ledare och 
kompositör af manskvartetter var han 
afgjordt Norges främste. De samlingar 
manskvartetter han utgaf omfattade än- 
da till 40 band och 700 nummer; bland 
dessa möta oss många arrangement för 
4 mansstämmor af andra norska kompo- 
sitörers arbeten. Då B. 1849 blifvit ledare 
för Kristiania tre främsta manskörer, 
väcktes hos honom äfven tanken på för- 
enade uppföranden. På så sätt uppstod 
de norska musikfesterna i Kristiania 
och landsorten hufvudsakligen med 
manskvartetter, men äfven en del an- 
dra större körverk jämte orkester. De 
främsta af dessa musikfester äro: 1849 
i Kristiania (180 sångare), 1851 i Asker 
(173 sångare), 1853 i Horten (300 sångare 
och 11 föreningar), 1856 i Fredrikshald, 
1859 i Arendal, Bergen 1863 (528 sångare 
och 35 föreningar), 1883 i Trondhjem (700 
sångare och 28 föreningar). — Af tryckta 
samlingar kunna nämnas: Udvalgt Sam- 
ling af norske, svenske och danske fler- 
stemmige Mandssange 1845, Udvalgt Sam- 
ling af tyske firstemmige Mandssange 
1846, Udkast til en theoretisk-praktisk 
Sangskole for Mandssangforeninger 1848,, 
Skole-Sangbog 1850—68, Salmesangbog 
for flrestemmigt Mandskor 1856, Melodi- 
er til Luthers aandelige Sange 1859, 
SanglEere for Skoler 1868—72; Sanglajre 
for Folkeskolen 1869—73; Norsk Folke- 
Sangbog for firstemmigt Mandskor 1874 
— 80; Firstemmig Mands-Sangbog 1876 — 
81. — Litt.: Mindeblade över J. D. B., 
Kria 1890, med en bibliografi öfver hans 
verk. 



80 



Behrens — Bellini 



Behrens, se vidare under B e r e n s. 

Bejer, Christian och Johan, tven- 
ne bröder, hvilka som orgelbyggare ver- 
kade i Norrland och Österbotten hufvud- 
sakligen mellan 1685—1725; bland orglar 
af dessa må nämnas: Bollnäs, Brahestad 
(1689), Gamla Karleby (1696), Uleåborg. 

Beklaga af allt sinne, psalm 
180; Hajffner 180; motsvarar nr 248 i ko- 
ralpsb. af 1697; förekommer i dansk källa 
1569 (Thomissön); är troligen dansk. 

Beklaga och begråta, psalm 
466; HaefEner hänvisar till mel, 180. 

Bellaigue, C a m i 1 1 e, f . 24. 5. 1858 i Pa- 
ris; musikförfattare; musikkritiker i fle- 
ra tidningar (Revue des Deux Mondes, 
Temps); af hans skrifter må nämnas: La 
musique francaise au XlXe siécle, 1890, 
Etudes musicales et nouvelles silhouettes 
de musiciens, 1898 (öfvers, till engelska), 
Impressions musicales et littéraires I — 
III, 1900, 1904, 1907, Mozart 1906, Mendels- 
sohn 1907. 

Bellazzo, Francesco, från Vigeva- 
uo; elev af Giov. Gabrieli; var 1623 ka- 
pellmästare vid S. Francesco i Milano; 
af hans kompositioner (alla kyrkliga) 
äger Uppsala bibi.: "Messe, Magnificat 
et Motetti concertati ä 8 voci con parti- 
tura op. VIII, Venedig 1628. 

1. Bellermann, Johann Friedrich, 
f. 8.3.1795 i Erfurt, f 4.2.1874 i Berlin; 
1847 — 68 direktör för Gråklostergymna- 
siet i Berlin; musikhistorisk författare; 
ägnade sig hufvudsakligen åt utforskan- 
det af den grekiska musiken. Af hans 
skrifter förtjäna särskildt nämnas: Die 
Hymnen des Dionysios och Mesomedes, 
1840; Fragmentum graecffi scriptionis de 
musica, 1840; Die Tonleitern und Musik- 
noten der Griechen, 1847. Det sistnämnda 
arbetet är ännu af betydelse för känne- 
domen af den grekiska notskriften. 

2. Johann Gottfried Heinrich B., 
den föregåendes son, f. 10. 3. 1832 i Ber- 
lin, t 10.4.1903 i Potsdam; 1866 professor 
i musikhistoria (efter Marx) vid Berlins 
univ.; som forskare ägnade han sina 
krafter hufvudsakligen åt medeltidens 
musik, framför allt den flerstämmiga; 
det viktigaste verket är hans skrift om 
mensuralnoternas tidsvärde: Die Mensu- 
ralnoten und Taktzeichen im 15. u. 16. 
Jahrhundert, 1858 (ny uppl. 1906); som 
praktisk läroboksförfattare dugde han 
mindre, på grund af sin ensidiga förkär- 



lek för medeltidens musik; icke desto 
mindre har hans bok "Der Kontra- 
punkt", 1862, upplefvat fyra upplagor. 
B. var äfven kompositör och skref som 
sådan motetter, psalmer, körverk med 
och utan orkester; melodramer till So- 
phokles' dramer. 

Belletti, Giovanni Battista, f. 1813 i 
Sarzana i Italien, t därstädes (1); fram- 
stående barytonist; utbildade sig först i 
Bologna. Bildhuggaren Byström, som 
lärt känna honom i Carrara, uppmanade 
honom att bege sig till Stockholm, dit 
han också kom 1837; han blef här myc- 
ket anlitad som sånglärare; anställdes 
1839 som sångare vid k. teatern, där han 
kvarstannade till d. 1. 7. 1844. Af hans 
roller i Stockholm må företrädesvis näm- 
nas: Dulcamara i "Kärleksdrycken", Fi- 
garo i "Barberaren". Jenny Linds sång 
utöfvade ett mäktigt inflytande på hans 
röst. Han sjöng tillsammans med henne 
i flera operor af Donizetti (Lucia) och 
Meyerbeer (Robert). Hufvudorsaken, att 
han lämnade Stockholm, var J. Linds 
resa till Berlin, Han återvände till sitt 
hemland, där han kvarblef, tills Jenny 
Lind kommit till London, då hon lycka- 
des förmå honom att resa dit. Han de- 
buterade här 1848 i "Ernani" på Her Ma- 
jesty's Theatre och vann en glänsande 
succés; sjöng sedan tillsammans med 
Jenny Lind såväl i England och Frank- 
rike som i Förenta Staterna; sedan kvar- 
stannade han i London till 1862 och sjöng 
där ej blott i operor utan äfven på kon- 
serter och i oratorier. På höjden af ryk- 
te och anseende drog han sig sedan till- 
baka till sin födelsestad, där han till- 
bragte sina återstående dagar. 

Belli, G i u 1 i o, från Longiano, f. tro- 
ligen på 1550-talet; 1582 musikdirektör 
vid katedralen i Imola; 1590 kapellmä- 
stai-e vid klostret S. Maria på Capri; 
1592 i Ferrara; 1595 i Venedig, sedan i 
Montegnana, Osimo, Forli samt 1606 åter 
i Venedig; året efter i Padua och 1611 i 
Imola; sista gången man finner hans 
namn är 1613; af hans kompositioner, 
hvilka, att döma af de många upplagor 
flera af dem upplefde, voro mycket om- 
tyckta, äger Uppsala bibi.: 1595 års "Li- 
ber 1 missarum sacrarumque cantionum 
8 voc." (i uppl. af 1607) och 1599 års "Li- 
ber 1 missarum 4 voc." (i uppl. af 1615). 

Bellini, V i n c e n z o, f. 1. 11. 1801 i Ca- 



Bellman 



^1 



tania, Sicilien, f 24. 9. 1835 i Puteaux vid 
Paris; berömd italiensk operakomposi- 
tör; elev af Zingarelli i Neapel; efter att 
först ha försökt sig med kyrkokomposi- 
tioner, begynte han 1825 med sin första 
opera: "Adelson e Salvini"; 1827 engage- 
rades han vid Scalateatern i Milano och 
skref 1829 "La straniera" (Den okända, i 
Sthlm 1841); efter denna operas lysande 
framgång följde en mängd framstående 
verk, hvilka hastigt förde hans anseende 
öfver hela den bildade världen; de verk, 
som efter 1830 uppfördes voro i allmän- 
het gedignare och mera omsorgsfullt ut- 
arbetade. År 1831 följde: "La sonnam- 
bula" (Sömngångerskan, i Sthlm 1843), 
och "Xorma" (i Sthlm 1841); 1833 flytta- 
de han definitivt öfver till Paris, där han 
1835, kort före sin död, uppförde på Théa- 
tre italien: "I Puritani" (Puritanerna, i 
Sthlm 1851). Af hans mindre arbeten 
uppfördes i Stockholm 1848 af en itali- 
ensk operatrupp: "Beatrice di Tenda" 
(komponerad 1833). B:s stil är lätt och 
smekande, melodisk liksom Rossini, men 
dock af en bestämd egenart; B. kompo- 
nerade utomordentligt lätt och blef där- 
för ej sällan ytlig och gaf sig ej tid att 
utarbeta detaljerna. Hans mognaste verk 
är måhända "Norma". Orkesterbehand- 
lingen är genomgående enkel och min- 
dre färgrik. Till Stockholm kommo Bel- 
linis kompositioner år 1841, där de fram- 
kallade en fullständig B.-feber, hvilken 
nådde sin kulmen med den italienska 
operatruppen 1848/49. 

Bellman, Johan Arndt, f. i Stock- 
holm 1664, t i Uppsala d. 28. 11. 1709; pro- 
fessor i Uppsala; begynte som musiker i 
hofkapellet, där han var diskantist (sån- 
gare) under åren 1675 — 80; såsom diskan- 
tist fick han utbilda sig på flera instru- 
ment och vann konung Karl XI:s för- 
troende till den grad, att han fick stude- 
ra vid universitetet i Uppsala; blef stu- 
dent 1678 men upptages dock ännu 1680 
som diskantist i hofkapellets räkenska- 
per (lön 172: 16 dir s.). År 1691 blef han 
fil. mag. och univ.-adjunkt 1694; företog 
1699 på allmänt understöd en resa till 
Italien; under vistelsen därstädes ut- 
nämndes han till professor i vältalighet; 
vid en afhandling 1706 om antikens och 
medeltidens musik var han respondent. 
Under hela sin professorstid bibehöll han 
samma kärlek till musiken och var efter 



Rudbecks död, jämte Wallerius, den för- 
nämste representanten för musiken i 
Uppsala. 

Bellman, Carl Mikael, f. i Stock- 
holm d. 4.2.1740; t därstädes 112.1795, 
den föregåendes sonson; skald och sån- 
gare; skref företrädesvis på 1760-talet 
sina odödliga dikter; 1775 blef han sek- 
reterare i nummerlotteriet med titel af 
hof sekreterare; under tiden 1765 — 80 till- 
kommo de flesta af hans sånger, af hvil- 
ka Fredmans epistlar och Fredmans sån- 
ger blifvit mest bekanta. "I B:s förun- 
dransvärda dikter förekomma de mest 
olika element förenade. Ofta är han bac- 
chanaliskt yrande, och hans sång andas 
den mest sprittande lefnadslust, den 
hejdlösaste glädje; men midt i utbrottet 
af njutningens fröjd frambryter stundom 
en djupt elegisk ton, ett innerligt vemod, 
en rörande klagan öfver glädjens flyk- 
tighet, en bitter känsla af jordelifvets 
bristfällighet och elände samt längtan 
efter en högre sällhet, än denna värld 
kan skänka. Det är denna 'sorg i rosen- 
rödt', som är det mest utmärkande dra- 
get hos B:s sångmö och det är dock 
dessa sånger, i hvilka grundtonen är hu- 
moristisk, som djupast trängt till hjär- 
tat och kraftigast anslå själens innersta 
strängar." — Den första upplagan med 
musik af B:s sånger utgaf Åhlström 1790 
— 95: "Fredmans epistlar och sånger"; af 
senare upplagor må nämnas Josephsons 
tillsammans med den samlade upplagan 
af B:s skrifter; andra musikaliska upp- 
lagor äro: E. Drakes Musiken till Fred- 
mans epistlar och sånger, och K. Valen- 
tins Fredmans epistlar med en förträff- 
lig inledande essay af O. Levertin. — 
Frågan, om B. själf komponerat musiken, 
kom först under behandling med andra 
tiotalet af 1800-talet, då Uppsalaromanti- 
kerna togo B. som exempel på, huru en 
diktare borde vara, på en gång skald och 
tonsättare; Atterbom blef förnämste för- 
fäktaren af uppfattningen, att B. själf 
komponerat melodierna; mot honom sto- 
do anhängare af den gamla Gustavian- 
ska diktarskolan; bland dessa befann sig 
äfven musikern Åhlström, hvilken själf 
personligen känt B. och varit honom be- 
hjälplig vid antecknandet af melodierna. 
Åhlström fällde det kategoriska domslu- 
tet: "B. har ej komponerat en enda af 
dessa melodier." Åhlström berättade äf- 



32 



Bellman 



ven för Afzelius, huru melodierna upp- 
tecknats, hvilken beskrifning inflöt i 
dennes minnesteckning af Åhlström. Af- 
zelius skrifver: "B. ingöt dessa enkla na- 
turskildringar i melodier, sköna och hän- 
förande; men hvar hade han tagit dessa? 
De voro samfödda med orden, och dock 
saknade han all musikalisk underbygg- 
nad; melodierna voro alla urval af barn- 
domsminnen. Till all lycka lärde han 
känna Åhlström, och från det glada säll- 
skap eller den krog, där han sist impro- 
viserat en visa, sprang han upp till ho- 
nom, sjöng sin visa med ackompagne- 
ment af sina tummar på klavérlocket, 
och Åhlström ordnade och upptecknade, 
icke utan svårighet, ty Bellman sjöng 
aldrig lika melodier två gånger, utan 
Åhlström måste påminna sig rätta me- 
lodien ur sitt förråd af barndomsminnen. 
Sålunda uppkom slutligen den första äk- 
ta upplagan af B:s sånger." Hvilka me- 
lodier B. användt har forskningen först 
efteråt kunnat konstatera. Den enda led- 
ningen ger oss den s. k. B:ska handskrif- 
ten af 1772 (nyutgifven Sthlm 1872), där 
B. själf vid en del sånger antecknat käl- 
lan, vid andra lämnat plats för senare 
införandet af den ursprungliga melodi- 
ens början. Under 1800-talet har Drake 
(i dennes nyuppl. af B:s epistlar och 
sånger). Flodmark (B:s-melodiernas ur- 
sprung, Sv. Musiktidn. 1882) och Ad. 
Lindgren (Bellmansmusiken, Mus. stu- 
dier, Sthlm 1896) gjort särskildt ingåen- 
de studier i ämnet. Det resultat man så- 
lunda kommit till är, att B. lånat sina 
melodier dels och hufvudsakligen från 
den franska chansonen, dels från tyska, 
italienska och svenska kompositörers ar- 
beten, dels slutligen från folkvisan. In- 
emot 40 äro chanson-melodier, 27 äro 
hämtade från operor af franska tonsät- 
tare; 20 af tyska tonsättare (inklusive 
Naumann, Kraus och Vogler), 7 af itali- 
enska och 6 af svenska tonsättare; från 
England äro 3 melodier; ur symfoni- och 
kammarmusikverk äro 4 melodier häm- 
tade; svenska folkvisor äro 13, tyska 3, 
danska 1. I öfrigt träffas 3 eller flera 
marscher, 17 menuetter, 15 kontradanser, 
5 polonäser, äfvensom ett par koraler. 
Bland svenska samtida vådevillister har 
Envallson användt 25 B:s-melodier, Hall- 
man 8. — Den B:ska sången fick en ef- 
terblomstring på 1810- och 1820-talen i 



Stockholm. Medelpunkten af Bis-intres- 
set samlade sig omkring sällskapet Par 
Bricole, hvilket tagit till sin särskilda 
uppgift att väl vårda det B:ska arfvet. 
Af de skalder, som anslöto sig den B:ska 
riktningen och hvar för sig sökte föra 
riktningen vidare voro: Valerius på 1810- 
talet och K. F. Dahlgren på 1820-talet. 
De musikaliska krafterna voro många; 
en viss ledande ställning intog dock Du 
Puy och bröderna Preumeyr. Som före- 
dragare af B. framstodo särskildt Hjorts- 
berg och Raab. Äfven i Uppsala inom 
rakt motsatta lägret, hos romantikerna 
Atterbom, Ekmarck, Törneros m. fl., sökte 
man på sitt sätt bevara B:s minne. "Sjä- 
len i alla B.-samkväm" (Törneros' ut- 
tryck) var Kernell, utrustad med en "yp- 
perlig mimisk talang". B. -tidens biograf, 
åtminstone rörande Stockholmskretsar- 
na, har Beskow blifvit dels genom sina 
biografier öfver Valerius och Raab dels 
ock genom sina Lefnadsminnen, hvarest 
andra och tredje decenniets litterära 
Stockholmslif på ett förträffligt sätt 
skildras och belyses. Såsom ett bidrag 
till karaktäristiken af Bissången, sådan 
den utfördes under denna dess klassiska 
tid, lånar jag Beskows beskrifning af 
Hjortsbergs och Raabs B: s-utföranden 
(Lefnadsminnen s. 178 ff.): "I en Fred- 
mans epistel förekomma stundom 15 eller 
20 personer, som ögonblickligen skola 
individualiseras till min, röst, åtbörder 
och låter. Det är däri, som Hjortsberg 
och Raab hittills äro oöfverträffade, icke 
ens på långt när upphunna. Ingen af 
dem hade vacker röst. Raabs ägde lik- 
väl klang, men Hjortsbergs var beslöjad 
och icke utan ett slags näsljud. Däre- 
mot kunde de med en förvånande natur- 
sanning uttrycka hjärtats alla lidelser, 
af sorg och glädje, ömhet och harm, 
hopp och fruktan, sällhet och förtviflan, 
hvilkas ton frambröt på samma gång 
som rörelserna däraf återspeglades i 
blick och anletsdrag. Man såg vid Mo- 
vitz' begrafning "hela processen" tåga 
förbi och hörde personerna själf va, som 
hade de varit i rummet, trumvirflarna, 
piporna och triangelns klang. Föredra- 
get hade dock en olika karaktär. Hjorts- 
berg idealiserade mer, Raab iakttog en 
sträng naturhärmning, bägge voro san- 
na. Den bekanta "Ack du min moder", 
erhöll t. ex. hos den förre en mera glad, 



Bemetzrieder — Bendix 



83 



hos den senare en tragisk hemsk håll- 
ning. Hjortsberg gjorde stundom till- 
lägg men alltid i styckets anda. I Tel- 
jevisan spelade han först melodien, så- 
som inledning, på bordet, föreställande 
ett gammalt orgelpositiv, där stämmorna 
fastnade emellanåt och tjöto, som i 
landtkyrkor, när en dålig organist be- 
handlar instrumentet. I sången lade 
han ett slags grymtning, af den allvarli- 
gaste verkan, och vände om bladen i lag- 
boken med trynet, hvarpå han fnös, och 
såg sig omkring med ordentliga svin- 
ögon, småkloka och fundersamma, till 
dess det bekanta "Nej!" bröt fram, med 
den gällaste, mest uthållande galtstäm- 
ma. Eaab däremot sjöng visan enkelt 
och naturligt, till orden: Kom en sugga, 
fram vid bordet titta, satte sig vid prse- 
ses sans facon — där han uppförde en 
hel scen, huruledes den nykomne hälsade 
på kamraterna, hvilka mottogo gästen 
med ömsom glada eller snäsande miner 
och uttryck, hvarpå alla, unga och gam- 
la, samtalade sins emellan, med fina, 
grofva läten, om hvarandra, liksom hör- 
de man en hel hjord. Det var, om man 
så vill, troppo naturale, men man kunde 
skratta sig till döds däråt. I öfrigt 
skilde sig Hjortsberg och Eaab däri, att 
den förre helst valde och lyckades bäst 
i de glada och idylliska, den senare i de 
elegiska af B:s sånger. Kedan deras 
vanliga ansiktsuttryck angaf detta, af 
hvilka Hjortsbergs var muntert och vän- 
ligt, Raabs allvarligt, att ej säga dy- 
stert; hans grundton var själfförakt, och 
han liknade den söderns sångfågel, 
hvars bur man måste betäcka med ett 
mörkt flor, för att förmå honom att slå 
sina toner." 

Bemetzrieder, Anton, f. 1743 i Elsass, 
t c. 1816 i London; skref en mängd teore- 
tiska skrifter om musikens och harmo- 
niens väsen m. m. Mus. ak:s bibliotek 
har i hanskr. af 1814 (fordom tillhörig 
J. Mazer): Lejons de clavecin et prin- 
cipes d'harmonie, tryckt 1771. 

Ben (it.), bra, väl; ben tenuto, väl 
uthållet; ben marcato, betonas väl. 

1. Benda, Franz, f. 25. 11. 1709 i Alt- 
benatky, Böhmen, t 7. 3. 1786 i Potsdam; 
berömd violinvirtuos och pedagog; 1733 
anställd i Fredrik II kapell i Berlin; 
1771 konsertmästare; skref violinsonater, 
v.-etyder, v.-konserter; B. är en af de 



främsta inom Berlinerskolan på 1700- 
talet och står som sådan nära Graun 
och Ph. E. Bach; skref en autobiografi, 
som ger en god inblick i Berlins musik- 
lif under hans tid (utg. i Neue Berliner 
Musikzeitung X, 32). 

2. G e o r g B., f. 30. 6. 1722 i Altbenatky, 
t 6.11.1795 i Köstritz; den föregåendes 
broder; 1750 — 78 hofkapellmästare i 
Gotha; hufvudsakligen bekant genom 
sina melodramer, en konstform, hvilken 
genom honom erhöll sin egentliga ut- 
bildning; hans mest bekanta verk är 
"duodramat": Ariadne auf Naxos (ex. i 
Mus. ak:s bibi.), skrifvet 1775; af de öf- 
riga må nämnas: Medea, Pygmalion, 
Philon und Theone; komponerade dess- 
utom operor, sängspel (i Mus. ak:s bibi. 
finnes "Walder. Eine ernsthafte Ope- 
rette", komp. 1777), kammar- och kyrko- 
musik, solosånger m. m. 

Bendeler, Johann Philip p, f. c. 
1660 i Riethnordhausen; c. 1697 kantor i 
Quedlinburg; utgaf bl. a. c. 1690 en or- 
gelbok, hvaraf ett ex. finnes i Mus. ak:s 
bibi.: Organopoeia öder Unterweisung 
wie eine Orgel zu erbauen sei. 

Bendinelli, Agostino; skref en del 
i Verona, Venedig, Frankfurt mellan 1585 
och 1604 tryckta verk, hvaraf Uppsala 
bibi. äger: Liber I, II, sacrarum cantio- 
num ä 4,5 voc. Frankf. 1604. Man vet 
eljest intet om honom; är ej att förväxla 
med Agostino B., som lefde i andra hälf- 
ten af 1600-talet och bl. a. var prior i 
Piacenza. 

Bendix, tre bröder: 1. Otto Julius 
Emanuel, f. 26. 7. 1845; elev i oboe af Chr. 
Schiemann; dessutom framstående pia- 
nist (elev af Fr. Liszt 1872—74) ; var först 
oboist i danska hof kapellet; flyttade 
1880 till Amerika, där han bl. a. varit 
lärare vid konservatoriet i Boston; dess- 
utom konsertspelare. — 2. F r i t s Emil, 
f. 12. L 1847; student 1864; elev å violon- 
cell af Rauch, Fr. Neruda och Fr. Griitz- 
macher; uppehöll sig 1866 — 72 i Tyskland 
men var sedan violoncellist i kgl. hof- 
kapellet i Köpenhamn; har ofta upp- 
trädt vid konserter dels som solist dels 
i kammarmusik; som kompositör är han 
känd genom ett litet teaterstycke i 1 akt: 
"Efter Proven" (1884). B. har äfven va- 
rit musiklitterär författare. — 3. V i c- 
tor Emanuel, f. 17.5.1851; elev af Gade 
och Aug. Winding; framstående pianist; 



84 



Bendix — Benoist 



1872 — 75 ledde han tillsammans med Axel 
Liebmann körf öreningen; såsom stipen- 
diat (Anckerske Legat) uppehöll han sig 
1882 i Tyskland; 1892—93 dirigent för 
folkkonserterna. Af hans talrika kompo- 
sitioner må nämnas: 3 symfonier (C-dur, 
D-dur, A-moll), en lustspelsouverture, en 
pianokonsert i G-moll (1884), en piano- 
trio, 33:e psalmen för kör och orkester 
(1874), ett häfte pianostycken för 4 hän- 
der: "Danseimprovisationer"; "Zehn Lie- 
der" op. 18. 

4. J u 1 i u s B., f. 1818 i Stockholm, t 
därst. 1871; elev af Fr. Schneider i Des- 
sau; skref en mängd salongsmusik för 
piano, som pä 1840- och 50-talen vann en 
viss uppmärksamhet; försökte sig äfven 
inom den lättare operan med de tre ver- 
ken: "En episod ur konstnärslifvet" (k. 
teatern 1860), "Lånta fjädrar" (k. t. 1803) 
och "På Gyllne Citron" (dram. t. 1866). 
Jämte själfständig tonsättarverksamhet 
var han äfven en mycket anlitad arran- 
gör för piano af orkesterverk. 

Benediet, J u 1 i u s, f, 27. 11. 1804 i Stutt- 
gart, t 5.6.1885 i London; elev af Hum- 
mel och K. M. von Weber; 1823 kapell- 
mästare vid Kärnthnertor-teatern i Wi- 
en, 1825 vid San Carlo-teatern i Neapel; 
1835 begaf han sig till Paris och London; 
1838 kapellmästare vid Drury Lanetea- 
tern; åtföljde Jenny Lind på hennes 
amerikanska resa 1850; blef vid hemkom- 
sten kapellmästare vid Her Majesty's 
teatre; blef sedan kapellmästare vid Co- 
vent Garden och dirigerade dessutom en 
tid de populära måndagskonserterna; 
1876 — 80 var han dirigent för filharmo- 
niska sällskapet i Liverpool; skref en 
mängd operor, däribland: "The gypsy's 
warning" 1838, "The Lilly of Killarney" 
1862; dessutom oratorierna "St. Cäcilia" 
och "St. Peter", kantaten "Undine", "Ri- 
chard Lejonhjärta" och "Graziella", två 
symfonier m. m. 

Benedictinerna, en munkorden, hvars 
förtjänster om musiken varit särskildt 
betydande. I våra dagar ha särskildt 
B, i Solesmes i Frankrike blifvit bekan- 
ta på grund af de förträffliga upplagor- 
na af de gamla kyrkliga katolska hand- 
böckerna för sången. Deras arbete här 
har präglats af ett vetenskapligt allvar 
och stor pietetsfullhet för den gamla 
medeltida traditionen. Af deras verk 
må nämnas: Liber gradualis juxta anti- 



quorum codicum fldem restitutus, Soles- 
mes 1895; Hymni de tempore et de sanc- 
tis, Solesmes 1885. 

Benedictus, en del af "Sanctus" i den 

Beneplacito, behag; a b., efter behag, 
katolska messan. Se M e s s a. 

Benevoli, O r a z i o, f. 1602 i Rom, t 17. 
6. 1672 därst.; 1643—47 hof musiker i 
Wien, 1646 kapellmästare i Vatikanen; 
framstående kontrapunktiker; skref fle- 
ra kyrkliga körverk: motetter, mässor, 
psalmer m. m. 

Bengtsson, Johan, god lutspelare pä 
Kristinas tid; erhöll 1640 stipendium till 
att utbilda sig i lutspelning på utrikes 
ort; tillhörde därefter hof kapellet under 
tiden 1646—48 och sedan 1660—72. 

Bengzon, Per Ferdinand, f. i 
Jemshög i Bleking d. 5. 4. 1840, t d. 18. 7. 
1893; kompositör och pianist; student i 
Lund 1858; elev af v. Boom vid konserva- 
toriet i Stockholm; var större delen af 
sitt lif pianolärare och utgaf som sådan 
en pianoskola; dessutom trycktes af 
honom flera häften salongsmusik för pia- 
no, samt sånger, bland hvilka särskildt 
"Viola" och "Vuggevise" blefvo popu- 
lära; öfversatte Th. Hauptners sång- 
skola 1887. 

Bennett, William Sterndale, f. 
13. 4. 1816 i Sheffield, t 1. 2. 1875 i London; 
1826 elev vid kgl. musikakademien i Lon- 
don; 1837 var han i Leipzig för att vida- 
re utbilda sig och blef under denna tid 
Mendelssohns och Schumanns vän; år 
1849 grundade han Bachsällskapet i Lon- 
don, och i detta uppförde han 1854 
Mattheuspassionen; 1856 kapellmästare 
vid filharmoniska sällskapet i London; 
1866 direktör för mus. akademien; anses 
allmänt som Englands främste under ro- 
mantiska skolans tid; skref hufvudsak- 
ligen instrumentala verk: en symfoni 
(G-moll), 4 ouverturer, 4 pianokonserter, 
1 violoncellsonat, 1 trio; dessutom ora- 
toriet :"Kvinnan från Samaria", kanta- 
ten: "Majdrottningen"; solosånger, pia- 
nostycken m. m. 

Benoist, F r a n c o i s, f. 10. 9. 1794 i 
Nantes, t 1878 i Paris; efter studier vid 
Paris' konservatorium och i Italien 
(Rompriset) blef han kgk hoforganist och 
professor i orgelspelning vid konservato- 
riet i Paris; mest känd är hans samling: 
"Bibliothéque de Torganiste i 12 häften; 
skref äfven en mässa och flera operor. 



Benoit — Berg 



85 



Benoit, Peter, f. 17.8.1834 i Harle- 
beke, Västflandern, t 8. 3. 1901 i Ant- 
werpen; framstående belgisk kompositör 
af tysk skola; efter studier i Tyskland 
begaf han sig 1861 till Paris; vistades 
sedan en tid i Briissel och blef 1867 di- 
rektör för konservatoriet i Antverpen; 
hans vlämiska operor "Het dorp in't ge- 
bergte", "Isa" och "Pompéja" voro en 
tid mycket omtyckta; skref dessutom 
oratorierna: Lucifer, Die Schelde och De 
Rhijn, äfven dessa vlämiska, slutligen en 
mängd körverk, kantater, orkesterkom- 
positioner, musik till skådespel, sånger 
vid piano m. m. ; öfverallt vlämisk text; 
äfven skref han flera musikhistoriska och 
musikkritiska arbeten på samma språk. 

Bentzon-Gyllich, Oscar, f. 3.9.1847 i 
Fredriksborgs slott, Danmark, f i Åbo 
1899; telegraftjänsteman i Finland; be- 
kant operasångare. 

Bepröfva mig, min Gud! psalm 
171; HfEffner 171; motsvarar nr 293 i ko- 
ralpsb. af 1697; saknas i utländska käl- 
lor och äfven i svenska före 1697; har en 
viss förvandtskap med' Hseffner 296. 

Berber, Felix, f. 11.3.1871 i Jena; 
framstående violinist; elev af Dresdens 
och Leipzigs konservatorier; 1898 — 1902 
konsertmästare vid Gewandhausorke- 
stern i Leipzig, 1904 lärare vid musik- 
akademien i Miinchen, 1907 vid Hochs 
konserv, i Frankfurt a. M. och 1908 Mar- 
teaus efterträdare vid Genferkonserva- 

Berceuse (fr.), vaggsång. 

Berceuse, vaggsång. 

Bereden väg förHerran! psalm 
53; Hseffner 53; motsvarar nr 340 i koral- 
psb. af 1697; kan påvisas i Sverige 1694 
(Riddarholmkyrkan) ; saknas i utländska 
källor. 

Berendt, Ni c o 1 a i, f. 7. 7. 1826 i Köpen- 
hamn, t därst. 13. 3. 1889 i mars; violinist; 
elev af Stein och Siegfried Saloman; upp- 
trädde 1846 f. f. ggn offentligt; studerade 
1851 i Wien under Ant. Halm och Sech- 
ter; 1853 — 56 lärare och konsertspelare i 
Hannover; 1862 — 83 kordirigent och orga- 
nist vid synagogan i Köpenhamn; 1863 — 
75 musikkritiker i "Dagstelegrafen". B. 
har komponerat flera kantater, som upp- 
förts vid skilda tillfällen, teaterstycken 
("Hjertet paa Pröve", kgl. t. Kphn 1860), 
musik för synagogan och dessutom pia- 
noverk (op. 1 — 29 redan i Hannover) samt 
sånger vid piano. 



1. Berens, Johan Herman, f . i Ham- 
burg d. 7.4.1826, t i Stockholm d. 9.5. 
1880; kompositör och pianist; erhöll sin 
första utbildning hos Reissiger i Dres- 
den och begaf sig 1847 till Stockholm, 
där han först uppträdde vid de offentliga 
kvartettsoaréerna i Trädgårdsförenin- 
gens paviljong; var sedan under åren 
1848 — 60 musikdirektör vid lifregemen- 
tets husarkår i Örebro; flyttade 1860 till- 
baka till hufvudstaden för att tillträda 
kapellmästarebefattningen vid Mindre 
teatern; 1861 blef han t. f. och 1868 ord. 
lärare i komposition och instrumente- 
ring vid konservatoriet; var en tid piano- 
lärare hos drottning Lovisa. Som kom- 
positör torde han vara en af Sveriges 
produktivaste. De till öfver ett hundra- 
tal uppgående verken utgöra företrädes- 
vis pianosaker (salongsmusik) i roman- 
tisk stil, i allmänhet melodiösa och lätt- 
spelta; jämte originalkompositioner för 
piano arrangerade han för detta instru- 
ment en mängd saker af såväl inländska 
(A. F. Lindblad) som utländska komposi- 
törer; jämte pianokompositionerna skref 
han äfven en mängd solosånger vid pia- 
no. Äfven för teatern skref han flera 
operor; mest bekanta af dessa blefvo: 
"En utflykt i det gröna" (1862), "Riccar- 
do" (1869) och "Lully och Quinault" (1859) ; 
af andra verk för scenen må nämnas: 
"Violetta" (1855), "En sommarnattsdröm" 
(1856). De flesta af hans arbeten utgåf- 
vos på Hirschs förlag. Sitt största ryk- 
te i utlandet vann han genom etydver- 
ken: "Neueste Schule d. Geläuflgkeit" 
op. 61 och "Die Pflege d. linken Hand" 
op. 89. 

2. Gustaf Herman B., f. i Stock- 
holm d. 17.11. 1862; sångare och kompo- 
sitör; elev af konservatoriet 1880 — 83, se- 
dan anställd vid Berndts och Fröbergs 
sällskap 1883—86; kapellmästare vid Sö- 
dra och Vasateatern 1886—95 och vid ope- 
rettsällskap i Danmark fr. o. m. 1896. — 
B. har komponerat sånger, stycken för 
violin och piano samt operetter ("I ung- 
domens vår", "Prinsessa för en dag", 
"Hin och smålänningen", "Jon Blund", 
"De landsförviste" m. fl.). 

1. Berg, Per Adolf, f. 27. 8. 1786 i 
Romfortuna, Västerås stift, t i Alunda, 
Uppsala stift, 9. 2. 1864; lärde sig på egen 
hand orgelspel och innehade först plats 
som organist i Kumla, sedan i Alunda; 



86 



Berg 



kallades 1845 till Ass. i Mus. akad.; hade 
genom sparsamhet förvärfvat sig en stor 
förmögenhet och testamenterade till 
akad:s stipendiefond 1,500 r:dr r:mt. En 
af akad:s helöningsjettoner bär hans 
namn. (Å ena sidan står: "Uppmuntran 
för flit och framsteg. Minne af organi- 
sten i Alunda P. A. Berg"). 

2. Isak Albert B., f. 22. 9. 1803 i Stock- 
holm, t därst. 1.12.1886; sångare och 
sånglärare; 1820 student i Uppsala, där 
han 1824 tog kansliexamen; studerade 
sång för Siboni i Köpenhamn; 1827 — 29 
företog han resor i Tyskland och Italien, 
uppträdde flerstädes offentligt och de- 
buterade först på scenen i Venedig 1828 
som Jephta i operan af samma namn; 
återkom 1829 till Sverige och var därefter 
1831 — 50 sånlärare vid kgl. op., en be- 
fattning som han åter innehade 1862 — 
70. B. var på sin tid Sveriges främste 
sånglärare; en af hans första elever var 
Jenny Lind; af andra kunna nämnas: 
Oskar Arnoldson, Math. Ficker-Gelhaar, 
Prins Gustaf, Oscar II. Som körledare i 
"Harmoniska sällskapet" på 1820-talet in- 
lade B. stora förtjänster, likaså på 1830- 
talet i "Sällskapet för sångöfningar". 
1831 fick han titeln hof sångare; blef LMA 
1831 och 1862 RVO. B. erbjöds 1839 Si- 
bonis plats i Köpenhamn, men ville ej 
mottaga den. Som kompositör är han 
blott känd genom den lilla visan "Fjär- 
ran i skog", som genom J. Lind fördes 
ut i Europa. 

3. N a t a n a e 1 B., f. i Stockholm 1879; 
student i Sthlm 1898; 1902 veterinär- 
examen; elev i konserv, af Giinther, i 
kontrapunkt af Lindegren; dessutom 
flera studieresor i utlandet; 1908 stats- 
stipendium som kompositör; skref bl. a. 
operan "Lejla" (uppf. 1912) o. symf. dik- 
ten "Traumgewalten" (Dortmund 1912). 

4. Carl Alfred B., f. 13.10.1857; diri- 
gent och kompositör; student 1877; stu- 
derat vid Uppsala univ. 1877—86; vid 
Lunds univ, 86—88; musikstudierna, be- 
gynta redan under skoltiden, fortsattes 
vid univ. under J. A. Josephsons, I. E. 
Hedenblads och Carstensens ledning; ge- 
nomgick 1894 — 96 Leipzigs konservatori- 
um och företog därefter studieresor i 
Tyskland och Österrike (företrädesvis 
åren 1896, 97, 98 samt sedan 1900 och 
1907); har alltsedan 1889, med undantag 
af studietiden i Leipzig, varit Lunds stu- 



dentkapells dirigent och sedan 1891 (med 
samma undantag) äfven studentsångför- 
eningens ledare; var t. f. kapellmästare 
vid Lunds univ. 1892 och 1893 och är allt- 
sedan 1897 ord. kapellmästare därstädes. 
Jämte dessa befattningar har B. varit le- 
dare för åtskilliga körer och musiksäll- 
skap i Lund, Malmö och Landskrona; år 
1910 utsedd till andre dirigent för Sven- 
ska Sångarförbundet och 1911 till förste 
dirigent vid Skånska Sångarförbundet; 
1904 hedersledamot af "Swedish glee- 
club" i Brooklyn. B. har, företrädesvis 
med Lunds studentsångförening, företa- 
git en mängd konsertresor i in- och ut- 
landet, däribland 1895 till Danmark och 
Slesvig, 1894 till Köpenhamn, 1896 till 
Sverige och Norge, 1897 till Stockholm 
(Oscar II:s regeringsjubileum); 1899 till 
Norge; 1904 till Förenta Staterna (S:t 
Louis-utställningen); sedan de flesta år 
en konsertturné genom Sverige. Såsom 
kapellmästare vid Lunds univ. har B. äf- 
ven hållit offentliga föreläsningar i mu- 
sikteori och musikhistoria; erhöll Litt. 
et art. 1897; RVO 1908. Som dirigent 
af manskörer har B. gjort sig vida 
känd såsom en af Sveriges allra främ- 
ste, och Lunds Studentsångförening har 
under hans ledning nått den högsta blom- 
string den någonsin haft. En mängd 
kompositioner äro utgifna i tryck, huf- 
vudsakligen inom manskvartettens och 
solosångens område. Af större arbeten 
må nämnas: Kantat vid Frimurareföre- 
ningen Eos' 25-årsjubileum 1891; Kantat 
vid jubelpromotionen 1893; Kantat vid 
Lunds Univ:s Sekelpromotion 1900; Kan- 
tat vid Provinsiallogens i Kristianstad 
100-årsjubileum; Kantat vid af täckandet 
af bysten öfver O. Lindblad 1908; Kan- 
tat vid Odd Fellewordens 25-årsjubi- 
leum 1909; Kantat vid Akad. föreningens 
i Lund invigning 1911 m. fl.; dessutom: 
"Slumren Ijuft I hädangångna", re- 
quiem för manskör och ork. 1898; "lo 
triumphe", festpreludium för stor ork. 
1899; "Anabasis" för stor ork. 1901; ett 
tjugotal solosånger vid piano, de äldsta 
af år 1878; likaledes ett tjugo-tal mans- 
körer a capella (däribland: "Människan 
af kvinna född" 1897, "Jordens oro vi- 
ker" 1904, "Saliga äro de saktmodiga" 
1910); dessutom kompositioner för piano, 
piano och violin, piano och violoncell 
m. m. B. har dessutom verkställt en 



Bergamasca — Berger 



87 



öfvers. af Jadassohns Lärob. i enkla, 
dubbla, tre- och fyrdubbla kontrapunk- 
ten (Lund 1901) samt under 1890-talet äf- 
ven tryckt en del botaniska arbeten 
(Studien iiber Rheatropismus bei den 
Keimwurzeln d. Pflanzen, Lunds univ:s 
årsskr. 1899). 

Bergamasca, en italiensk dans från 
1500-talet, hvarom forskningen ännu ej 
sagt sista ordet. Riemann nämner Az- 
zojnolis Villote del Fiore 1569, som det 
första arbetet med b. Dock synes det 
här mera vara tal om en sång från 
staden Bergamo. Emellertid förekom- 
mer dansen i J. Abondantes lutbok af 
1585 (5:te boken) och sedan i Thysius' lut- 
ms. från 1590-talet, Besardus' lutbok af 
1603, Chilesotti-ms. från c. 1600, Per Bra- 
hes visbok c. 1620. Denna tid: 1585—20 
synes ha varit dansens ryktbarhets- 
period, då man öfver hela det bildade 
Europa kände den. Af Shakespeares 
Midsommarnattsdröm veta vi, att den va- 
rit en bonddans med en viss plump och 
otymplig karaktär. Efter 1620 torde dan- 
sen så småningom ha alldeles försvun- 
nit men i stället öfvergick namnet på en 
viss melodi, som sedan 1590-talet varit 
förenad med b.-dansen. Denna melodi 
gick nu allmänt under namnet "berga- 
mascan" och blef mycket populär under 
andra hälften af 1600-talet. Till Sve- 
rige kom den under sitt kända namn 
äfven, och J. A. Bellman meddelar den 
som folkmelodi från Dalarne 1706. Efter 
denna tid ingick den alltmera i folk- 
visan och under 1800-talet ha en mängd 
folkmelodier i Sverige upptecknats, som 
alla gå tillbaka till "b." I sin senaste 
form finnes den i den kända ringleks- 
melodien till: "Skära, skära hafre". Äf- 
ven i Tyskland har den blifvit folkme- 
lodi till visan: "Kraut und Riiben", och 
J. S. Bach har användt den som tema i 
en komposition. — Se vidare: T. Nor- 
lind. Melodier till Sv. folkvisor o. folk- 
danser s. 75 — 79. — Groves lexikon på- 
pekar en alldeles ny dans från 1800-talet, 
som äfven den fått namnet "b." Ett 
exempel anföres från Piattis op. 14 för 
violoncell och piano. Här är b. en liflig 
dans i ^s-takt. Den forna C. var i */* och 
synes ha varit mera långsam i tempot. 
Bergendahl, Axel, f. 1839 i Göteborg, 
t därst. 6.10.1909; utbildade sig först vid 
Göta artillerireg:s musikkår, blef stabs- 



trumpetare och 1878 efter J. Czapek 
musikkårens anförare; fick af sked från 
denna befattning 1902; B. var dessutom 
medlem af St. teaterns kapell och musik- 
föreningen; komponerade flera omtyckta 
marscher (Svea trängkårs marsch); B. 
var gift med sångerskan A x e 1 i n e 
M r ä z. 

Bergenson, Aron Victor, f. i Värn- 
hem 2.10.1848; studerade musik först i 
Skara under J. A. Mankell och tog orga- 
nistex. för denne 1866; var sedan 2 år 
elev af Göteborgs folksk.-sem.; elev af 
konserv, i Stockholm 1872—76; studerade 
kontrapunkt o. komposition för H. Be- 
rens; lärare i harmonilära vid samma 
konserv. 1885; kantor i Slottskyrkan 1893. 
LMA 1895. Professor i harmonilära 1912. 
Af kompositioner må nämnas pianostyc- 
kena "Albumblad" och "Lyriska stäm- 
ningar". B. har särskildt gjort sig känd 
som läroboksförfattare i musik: Harmo- 
nilära 1899 (3:e uppl. 1910), Musiklära 
1903, Kyrkotonarternas praktiska an- 
vändning 1906, Musikens första grunder 
1908. Af dessa har den förstnämnda vun- 
nit berättigadt erkännande som Sveriges 
främsta originalarbete i harmonilära. 
Som lärare har B. utöfvat en mycket 
gagnande verksamhet och utbildat en 
mängd af landets bästa organister och 
kantorer; hans lärareverksamhet har 
präglats af ungdomlig entusiasm och 
stor pedagogisk duglighet. 

Bergensson-Söderman, Erika Kri- 
stina, f. 26.7.1864 i Stockholm, t 8. L 
1904 därst.; elev vid kgl. teatern i Stock- 
holm 1883; debuterade därst. som Zelida 
i "Konung för en dag" 12. 10. 1884 och 
sjöng sedan å samma scen 1885 som An- 
na i "Friskytten" och Nancy i "Martha"; 

1886 studerade hon i Paris och lät våren 

1887 höra sig där å en konsert i Salle 
Pleyel; var engagerad vid k. t. i Sthlm 
1887—88; studerade åter i Paris 1889—91 
för Delle Sedie. Bland hennes roller 
märkas i öfrigt: Zerlina, Papagena, 
Siebel i "Faust", Flora i "Den vilseför- 
da". Efter att 1891 ha ingått äktenskap 
med operasångaren C. A. Söderman upp- 
trädde hon mindre ofta offentligt. 

1. Berger, L u d w i g, f . 18. 4. 1777 i Ber- 
lin, t 16. 2. 1839 därst.; pianist och peda- 
gog; 1804 i Petersburg tillsammans med 
Clementi, A. Klengel och Field; kom 
1812 till Stockholm, där han d. 17. 11. gaf 



88 



Berggreen — Bergström 



en konsert ä riddarlinssalen; berömmes 
vid denna som utmärkt skicklig på sitt 
instrument; från Sthlm for han till Lon- 
don, där han stiftade bekantskap med J. 
B. Cramer; fr. o. m. 1815 bodde han i 
Berlin och fick snart anseende som en 
af de främste pianolärarna; bland hans 
många elever må nämnas: Mendelssohn, 
Fanny Henselt, Taubert; skref piano- 
kompositioner, etyder, manskvartetter, 
solosånger, kantater. 

2. Wilhelm B„ f. 9.8.1861 i Boston; 
1878—82 elev af Fr. Kiel vid kgl. högsko- 
lan för musik i Berlin; var någon tid 
lärare vid Klindworth-Scharwenka-kon- 
servatoriet och blef 1903 hofkapellmästa- 
re i Meiningen; af hans kompositioner 
blefvo särskildt solosångerna och mans- 
kvartetterna omtyckta; skref äfven två 
symfonier, kammarmusik och komposi- 
tioner för kör och orkester ("Gesang der 
Geister iiber den Wassern", "An die gros- 
sen Toten", "Totentanz", "Meine Göttin", 
"Euphorion"). 

Berggreen, Andreas Peter, f. 2. 3. 
1801 i Köpenhamn, t därst. 9.11.1880; 
student 1819 bedref han först juridiska 
studier; samtidigt ägnade han sig åt 
musik på egen hand samt spelade flöjt, 
guitarr och piano; endast en kortare tid 
var Weyse hans lärare i komposition; 
hans arbete inom musiken gick företrä- 
desvis i riktning åt kyrkomusik, skol- 
och folkmusik; som lärare fick han en 
mängd elever, däribland N. W. Gade och 
P. Heise; 1838 blef han organist vid Tri- 
nitatiskyrkan; 1843 stiftade han Haand- 
vajrkersangforeningen, som i sin tur gaf 
impulsen till en mängd andra liknande 
föreningar; 1858 utnämndes han till pro- 
fessor och 1859 till sänginspektör af 
kyrkoministeriet; 1878 blef han heders- 
doktor; af hans många verk har den sto- 
ra samlingen folkvisor och danser från 
all världens länder blifvit mest bekant. 
Arbetet är för sin tid godt och öfversikt- 
ligt samt har i hög grad bidragit till att 
popularisera folkmusikforskningen. För 
vår tid är det dock mindre brukbart. 
Ett annat i Danmark åtminstone vida 
kändt arbete är koralboken, som har en 
viss konservativ hållning och represen- 
terar som sådan en viss "högerriktning" 
gent emot Grundtvigsångböckernas mera 
framträdande frisinne. B. komponerade 
äfven själf kyrkokoraler. Som tonsätta- 



re är han numera till största delen 
glömd, men på 20- och 30-talen uppför- 
des flera af hans själfständiga verk: 
"Kong Christian Isegger ned sit Svcerd" 
för Kegensens jubelfest 1823, en förmäl- 
ningskantat till text af Oehlenschläger 
1829, operan "Belledet og Busten" 1832, 
musik till Oehlenschlägers tragedier: 
"Tordenskjold", "Dronning Margareta", 
"Sokrates"; dessutom flera fosterländska 
sånger. 

Bergman, Eleonora (Ellen) f. 5. 1. 
1842 i Strängnäs; utbildade sig redan i 
föräldrahemmet å violoncell, ett instru- 
ment, hvarå hon under 1870-talet någon 
gång lät höra sig solo vid konserter; elev 
vid konservatoriet i Stockholm 1864 — 69 
och tog 1867 organistexamen med de hög- 
sta betyg; 1870 — 99 var B. lärarinna vid 
kons. i elementarsäng; dessutom har hon 
varit sänglärarinna vid en mängd högre 
flickskolor i hufvudstaden; slutligen har 
B. äfven utöfvat en stor privat undervis- 
ningsverksamhet; till Mus. ak. donerade 
hon en stipendiefond å 6,000 kr. Som 
sångerska har hon endast undantagsvis 
låtit höra sig. 

1. Bergström, Axel Gottlieb, f. 
1786 i Stockholm, t därst. 1853; bokhål- 
lare i riksbanken; var en af stiftarna af 
Harmoniska sällskapet och intresserad 
aktiv medlem af Mazerska kvartettsäll- 
skapet (särskildt tiden 1823 — 32); en stor 
gynnare af tonkonsten (understödde L. 
Norman och And. Gehrman m. fl.); spe- 
lade själf violin o. violoncell. LMA 1848. 

2. E b b a B., f. 5. 7. 1815, f 10. 2. 1860; ut- 
märkt pianospelerska; gift 1847 med den 
berömde violinisten Th. E. A. d'Aubert. 

3. C a r 1 Axel B., f. 2. 2. 1864 i Gar- 
penberg, Kopparb. län, t 31. 10. 1907 i 
Stockholm; violinist och dirigent; elev 
af konserv, i Stockholm 1880 — 85; altvio- 
linist i hofkapellet 1882 och i Aulinska 
kvartetten 1887; musikanförare för Upp- 
lands regemente 1888; musikdirektör 1890; 
1903 musikdir. vid Göta lifgarde. 

4. Oskar B., f. 18. 7. 1874 i Stockholm; 
bassångare; elev af I. Hallström 1891 i 
sång och fru Linden i plastik; debutera- 
de å Kgl. teatern 1896 som Lothario i 
"Mignon"; var sedan engagerad därst, 
under åren 1897—99, då han öfvergick 
till Ranfts teatrar; bland hans roller 
märkas: Vulcanus i "Philemon o. Bau- 
cis", Hans i "Per Svinaherde", Papageno 



Beringer — Berlioz 



i "Trollflöjten", Leporello i "Don Juan", 
Härolden i "Valdemarsskatten", Giaco- 
mo i "Fra Diavolo"; å Svenska teatern 
sjöng han Gaspard i "Cornevilles kloc- 
kor", Halifax i "Hin ondes snaror" m. fl. 

5. Anna Katarina B., f. 30. 12. 1853 i 
Fernebo, Värmland; organistexamen vid 
k. konserv, i Stockholm 1876 med högsta 
betyget i solosång; sedan elev af Ellen 
Bergman 1880 — 83; sånglärarinna i Filip- 
stad 1878—80, vid Högre Elem.-lärov. f. 
flickor i Stockholm 1880 — 81; dessutom 
vid flera andra skolor i hufvudstaden; 
sedan 1897 vid Högre lärarinnesem. och 
Statens normalskola f. flickor och fr. o. 
m. 1902 som "ledare af profkurs i skola" 
vid k. konserv, i Stockholm; har äfven 
hållit flera mycket uppmärksammade 
kurser i sång; B. har företagit flera stu- 
dieresor till utlandet i sångpedagogiskt 
syfte; utgifvit uppsatser rör. sångunder- 
visning i skolor i flera svenska och tyska 
facktidskrifter, "Sångkurs för skolan" 
(hft. 1 — 4), "Handledning vid den första 
sångundervisningen i skolan" (tills. m. 
Hanna Malm). B. är varm vän af "for- 
melmetoden". 

Beringer, Oskar, f. 14. 7. 1844 i Furt- 
wangen i Baden; elev af Moscheles och 
Tausig; grundade 1871, då han flyttade 
öfver till England, en högskola för pia- 
nospel i London, som existerade till år 
1897; år 1885 blef han lärare i pianospel 
vid kgl. mus. akad. därst.; författare af 
instruktiva pianoetyder och en lärobok 
i pianoundervisning. 

Bériot, Charles Auguste de, f. 
20.2.1802 i Löwen, f 8.4.1870 i Brussel; 
framstående violinvirtuos; var till stör- 
sta delen autodidakt; begynte vid 19 års 
ålder konsertera i Paris och reste sedan 
till London; den uppmärksamhet man 
här öfverallt skänkte hans prestationer, 
föranledde konungen af Nederländerna 
att kalla honom till soloviolinist mot 
tämligen hög aflöning; revolutionen 1830 
omintetgjorde denna anställning, och 
han begaf sig nu åter på konsertresor i 
England, Frankrike, Belgien och Italien; 
1836 ingick han äktenskap med den be- 
römda sångerskan Maria Malibran; han 
erkändes vid denna tid tämligen allmänt 
som en af de allra främste då lefvande 
violinvirtuoserna; efter hustruns hastiga 
död samma år återvände han till Briis- 
sel, där han kvarstannade till 1840 utan 



att offentligen låta höra sig; sistnämnda 
år företog han nya konsertresor i Tysk- 
land; efter Baillots död 1842, erbjöd 
Auber honom dennes plats som lärare 
vid konservatoriet; B. föredrog dock 
Briissel; 1843 blef han professor vid kon- 
servatoriet därstädes; 1852 lämnade han 
platsen, emedan hans syn blifvit starkt 
försvagad; efter 1858 var han fullstän- 
digt blind. B:s omtycktaste verk äro: 
11 Airs variés, 7 konserter; dessutom 
skref han 4 trios och några duos bril- 
lantes; slutligen äfven läroböcker i vio- 
linspel: Ecole transcendentale de violon; 
Grande methode (1858). B. betraktas som 
grundläggaren af den moderna franco- 
belgiska skolan inom violinspelet i mot- 
sats till den klassiska, parisiska, som re- 
presenteras af Viotti, Kreutzer, Eode 
och Baillot. B. upptog efter Paganini 
de många karaktäristiska violinpassa- 
gerna, dubbelgreppen, arpeggios, pizzi- 
catos. B:s föredrag utmärkte sig af 
grace och elegans, men på samma gång 
en viss undfallenhet för publikens 
smak, och därigenom förorsakades ett 
visst effektsökeri, som kom att utgöra 
virtuosskolans svagaste punkt, så länge 
tidsålderns smak stod åt det yttre effekt- 
fulla i st. f. den inre gedigenheten. Af 
hans talrika elever är Henri Vieuxtemps 
den berömdaste. 

Berlin, Johan Daniel, f. 1710 i Me- 
mel, t 1775 i Trondhjem; kom 1730 till 
Köpenhamn och blef 1737 organist vid 
domkyrkan i Trondhjem; var på sin tid 
känd som skicklig orgelvirtuos, hvars 
rykte äfven nådde Tyskland; han syssel- 
satte sig mycket med akustik och kon- 
struerade 1752 ett monochord, som vid 
hvilken temperatur som helst höll tonen; 
efterlämnade vid sin död flera akustiska 
afhandlingar i manuskript; i tryck ut- 
kom: ett häfte Sonater för klaver, "An- 
fangsgriinde der Musik", 1742, (1744 
dansk: "Musikaliske Elementer", tr. i 
Trondhj.) och "Anleitung zur Tonome- 
trie" (Köpenh. o. Leipzig 1767). Af B:s 
söner efterträdde en fadern, en annan 
blef organist i Christiansund. 

Berlioz, H e c t o r, f . 11. 12. 1803 i Cöte 
S:t André vid Grenoble, t 8.3.1869 i Pa- 
ris; programmusikens skapare. Fadern 
var läkare, och sonen skulle, enligt fa- 
derns önskan, ägna sig åt samma kall; 
han skickades därför 19 år gammal till 



90 



Berlioz 



universitetet i Paris för att studera me- 
dicin. Han fattade emellertid snart ett 
lifligt intresse för musik, speciellt ope- 
ran, och de medicinska studierna fingo 
hvila för tonkonsten. Snart hade han 
oåterkalleligt beslutat att ägna sig helt 
åt musiken. Fadern uppmanade honom 
att återtaga de medincinska studier- 
na, så framt han ej ville gå förlustig 
det penningunderstöd, han hittills fått. 
Han stod dock fast och blef också utan 
all hjälp hemifrån. För att uppehålla 
sig, tog han anställning som körsångare 
vid en mindre teater samt gaf äfven en 
del musiklektioner. Sina musikstudier 
skötte han vid konservatoriet under Le- 
sueurs ledning. Det var hufvudsakligen 
orkester- och kompositionsöfningar han 
bedref. De gamla polyfona musikfor- 
merna tilltalade honom ej och han för- 
blef hela sitt lif en afgjord hatare af 
Bach och fugastilen. Något instrument 
lärde han sig ej traktera. Flöjt spelade 
han visserligen först något litet, men nå- 
gon skicklighet på instrumentet vann 
han ej. Det var orkestern som helhet, 
hvilken blef hans instrument, men på 
det blef han en mästare som få. Fadern 
bevektes att åter skänka honom sin 
hjälp, sedan en sjukdom tvungit sonen 
att för en tid nedlägga musikstudierna. 
På egen bekostnad lät B. nu uppföra en 
"messe solenelle" af egen komposition. 
Oaktadt denna rönte ett kyligt motta- 
gande, var B. öfvertygad om sin stora 
begåfning som tonsättare. För att för- 
värfva Rompriset, som gaf tillfälle till 
en femårig vistelse i Italien, inlämnade 
han till konservatoriet komposition på 
komposition till bedömande. Till sist 
lyckades han med kantaten Sardanapel, 
och 1830 for han till Rom. Här fann 
han ej sina konstnärliga förväntningar i 
någon mån tillfredsställda. Han skref 
efter ett år till Paris och bad att få 
återvända, men detta nekades. Först 
genom enskild bemedling lyckades han 
att efter IV2 års bortvaro komma till- 
baka till hemlandet. Nu samlade B. i 
största hast en orkester och gaf en kon- 
sert med egna kompositioner, framför 
allt sin strax före Romresan skrifna 
"Symfonie fantastique". Det är pro- 
grammusikens första typiska verk. Tex- 
ten hade B. själf författat. Innehållet 
är "en episod ur en konstnärs lif": En 



konstnär har förälskat sig, och musiken 
vill skildra, huru kärleken stiger från 
lugnt svärmeri till lidelsefullhet, svart- 
sjuka, raseri, ända till dess den öfver- 
går i ömhet, tårar och förkrosselse. De 
enskilda delarna äro ytterst löst för- 
bundna med hvarandra. Än är det en 
balscen, än en drömscen med afrätt- 
ningsplats, än häxerifantasier. Ämnet 
till 'episoden' hade B. hämtat ur sitt 
eget lif. Han hade med den honom egna 
glöden och häftigheten i känslor föräl- 
skat sig i en irisk skådespelerska, miss 
Smithson. Hans kärlek besvarades i 
början ej, och B. formligen frossade i 
förtviflan. Han bibehöll hela sitt lif 
igenom denna häftiga, lidelsefulla kän- 
slosamhet; ännu i sitt 60:de år förälska- 
de han sig med samma ungdomliga häf- 
tighet som vid tiden för skapandet af 
fantastiska symfonien. När han åter- 
vändt från Rom och blifvit mera upp- 
märksammad som kompositör, gaf miss 
Smithson honom sitt ja-ord. Äktenska- 
pet blef ej lyckligt, och fr. o. m. 1840- 
talet lefde de fullt skilda. B. begaf sig 
nu ut på konsertresor till Tyskland 
(1843), Österrike (1845), Ryssland (1847). 
Liszt anslöt sig 1847 öppet till hans idéer 
om programmusiken, och äfven eljest 
förvärfvade han sig många vänner i 
Tyskland. Hans hemland förhöll sig 
emellertid ännu kyligt mot honom, och 
en kompositionslärareplats vid konser- 
vatoriet i Paris, som han sökt, erhöll 
han ej. 1839 hade han blifvit konserva- 
tor för konservatoriets musiksamlingar 
och 1852 förändrades denna till en biblio- 
tekarieplats. På 1850- och 60-talet före- 
tog B. nya konsertresor, under hvilka 
han bl. a. besökte Belgien, England, 
Tyskland och Ryssland. Han återvände 
höljd med europeiskt rykte och ära, men 
hans landsmän visade honom ännu ej 
den uppmärksamhet han ansåg sig ha 
förtjänat. Denna otacksamhet fyllde 
honom med bitterhet mot sitt fosterland. 
Tyskland och England ansåg han mera 
lämpade för att mottaga hans komposi- 
tioner och väntade därför sina största 
framgångar därifrån. Hade Frankrike 
ej nog hedrat honom under hans lifstid, 
blefvo de ärebetygelser hans verk fingo 
röna i hemlandet efter hans död så myc- 
ket större. Efter kriget 1870 har Frank- 
rike på allt sätt velat framhäfva ho- 



Berlioz — Bernhard 



91 



nom som den store franske kompositö- 
ren gent emot tyskarnas Wagner och 
Liszt. Några verkliga efterföljare har 
B. dock ej fått i Frankrike. Saint-Saens, 
som under tidigare år stått hans rikt- 
ning närmast, visar i sina senare kom- 
positioner ett helt annat skaplynne och 
går sina egna vägar. — B:s verk äro 
alla för stor orkester och i de större 
musikformerna. Inom den enkla visan 
med enkelt ackompagnement lyckas han 
minst. Verkligt folklig kan B. aldrig 
bli, därtill saknar han framför allt den 
okonstlade enkelheten. Men äfven i de 
stora formerna äger han ej de stora lin- 
jerna med tematisk formbehandling och 
konsekvent genomförda motiv. Idéerna 
komma oförmedlade utan allt förbere- 
dande, och stilen får därför något nyck- 
fullt öfver sig, något nervöst, oroligt. 
Sina främsta verkningsmedel äger han 
i orkestern, där han som ingen före ho- 
nom förstår att utnyttja alla klangeffek- 
ter. För alla de enskilda instrumentens 
karaktäristiska egenskaper ägde han en 
ovanligt fin känsla, och han försummade 
aldrig att lämna prof på sin skicklighet 
i instrumental behandling. Ett af hans 
gedignaste och insiktsfullaste verk, hans 
instrumentationslärobok (Grande traité 
de rinstrumentation et d'orchestration 
mödernes; avec supplement: Le chef 
d'orchestre) lämnar talrika prof på den 
kännedom han på detta område förvärf- 
vat. Hans requiem ("Grande messe des 
mörts") af år 1837 till minne af Julirevo- 
lutionens offer är karaktäristiskt för 
denna hans sträfvan efter att få stora 
verkningar genom uppbjudande af en 
väldig mängd instrument. Larminstru- 
mentens kärna i denna orkester utgjor- 
de 16 basuner, 16 trumpeter, 12 valdt- 
horn och 8 pukor. Till dessa hörde se- 
dan: 108 stråkar och 20 träblåsare. Bland 
mera intressanta klangeffekter märkes 
dessutom i afdelningen "Hostias" med 8 
basuner och 3 flöjter, hvilka följa hvar- 
andra unisont, under det hela öfriga or- 
kestern har paus. Han ville med denna 
klangverkan visa "det stora afständet 
mellan himmelen o. jorden". Trots denna 
massorkester, var B. betänkt på en ännu 
större. Han föreslår i sin instrumenta- 
tionslärobok en orkester på 480 man, 
hvaribland märkas: 30 harpor, 30 pianon 
och 250 stråkar. Af hans kompositioner 



må nämnas: Åtta scener ur Faust, 1828 
—29, ouverturerna: Wav^erley, 1827—28, 
Les Francs juges, 1827 — 28, King Lear, 
1831, The Corsair, 1831, Rob Roy, 1832, 
Le Carnaval romain, 1843; symfonierna: 
Symph. fantastique, 1830 — 31, Symph. fu- 
nebre et triomphale, 1834 — 40, Harold en 
Italie, 1834, Roméo et Juliette, 1838; kan- 
taten: La revolution grecque, 1826, Her- 
minie, 1828, La mört de Cléopåtre, 1829, 
Le 5 mai, 1834, L'imperiale, 1855; La 
Damnation de Faust, 1846; Benvenuto 
Cellini, 1835 — 37, opera i tre akter; L'En- 
fance du Christ, 1850 — 54, oratorium i tre 
delar; Lelio, ou le retour ä la vie, 1827 — 
32, monodrama; Beatrice et Benedict 
1860 — 62, komisk opera i 3 akter; Les 
troyens, stor opera i två delar. Jämte 
sina originalkompositioner arrangerade 
han äfven verk för stor orkester. Mest 
bekant af dessa torde hans orkesterarr. 
af Webers 'Aufforderung zum Tanz' (1841) 
vara. Han arrangerade äfven Schu- 
berts Erlkönig (1860). — Som musikkriti- 
ker skref B. i flera Paristidningar: Cor- 
respondant, Revue européenne, Courier 
de TEurope, Journal des Débats, Ga- 
zette musicale de Paris m. fl. Af dessa 
uppsatser utkommo en del sedan i bok- 
form. Dessa äro: Voyage musical, 
Etudes sur Beethoven, Gluck et Weber, 
1843, Les soirées de Forchestre, 1853, Les 
grotesques de la musique, 1859, A travers 
chants, 1862 m. m. B:s bref till Carolyne 
Sayn-Wittgenstein utgaf La Mara i 
Leipzig 1903. F. Weingartner och Mal- 
herbe redigerade en samlad upplaga af 
B:s verk å Breitkopf & Härtels förlag 
1901 ff. — Af B.-litteratur må nämnas: A. 
Jullien, Hector B., 1888, Tiersot, H. B. 
et la soeiété de son temps 1903, Tiersot, 
Correspondance H. B. 1907, F. Boult, B:s 
life as written by himself in bis letters 
and memoirs 1903, R. Pohl, H. B., Stu- 
dien und Erinnerungen 1884. 

Bernhard, Christoph, f. 1627 (el. 28) 
i Danzig, t 14.11.1692 i Dresden; stude- 
rade musik för B. Erben och orgelspel 
för Paul Syfert; han begaf sig sedan till 
Dresden och H. Schiitz; kurfursten tog 
honom till sig 1649 och satte honom i 
stånd att företaga en studieresa till Rom, 
där han blef Carissimis vän; 1655 blef 
han vicekapellmäst. i Dresden; de ita- 
lienare, som åtföljt honom på hans åter- 
resa intrigerade där mot honom, och 



92 



Bertini — Berwald 



B. begaf sig därför till Hamburg, där 
han var organist 1664 — 74; denna tid var 
en verklig storhetstid i Hamburgs mu- 
siklif, och B. var själf en af de verksam- 
maste krafterna; år 1674 återvände han 
emellertid till Dresden, där han kvar- 
stannade som kapellmästare till sin död. 

Bertini, Henri, f. 28.10,1798 i Lon- 
don, t i Meylan 1.10.1876; framstående 
pianopedagog; tillhörde en gammal mu- 
sikerfamilj; redan vid 12 års ålder före- 
tog han i faderns sällskap en konsert- 
resa genom Holland och Tyskland, Eng- 
land och Skottland; 1821—29 bodde han 
i Paris; hans främsta arbeten äro pia- 
noetyderna (op. 100, 29 och 32), hvilka 
såsom enklare stycken särskildt lämpa 
sig som förstudier till Czerny. 

Berton, Henri M o n t a n, f . 17. 9. 
1767 i Paris, t 22. 4. 1844 därst.; son af 
operakomp. och kapellmästaren vid sto- 
ra operan Pierre B. (1727 — 1780), hvilken 
inlade stor förtjänst om uppförandet af 
Glucks verk; fadern införde sin son i 
operatekniken, och B. blef snart en god 
kännare af operastilen; Sacchini var en 
tid hans lärare; 1795 blef B. lärare i har- 
moni vid konservatoriet; 1807 kapell- 
mästare vid italienska operan, 1809 sång- 
chef vid Stora operan och 1816 professor 
i komposition vid konservatoriet; hans 
första opera "La Dame invisible" skrefs 
1783 och uppfördes fyra år senare. Hans 
berömdaste operor blefvo sedan: Ponce 
de Leon 1797, Montano et Stephanie 1798, 
Le Délire 1799 och Aline, ou la reine de 
Golconde 1803. Kossinis och Boieldieus 
ära öfverglänste snart B:s, och därige- 
nom råkade han snart i glömska; då han 
dog, mindes man knappast den ära han 
en gång med sina operor vunnit. 

Bertoni, Ferdinando Giuseppe, 
f. i Salo vid Venedig 15.8.1725, t i De- 
senzano vid Brescia 1. 12. 1813; elev af 



padre Martini; 1752 organist vid S. Mar- 
cokyrkan i Venedig; 1757 körledare vid 
konservatoriet 'Dei Mendicanti', en plats, 
som han bibehöll till republikens fall 
1797; skref flera operor, däribland Or- 
pheo 1776 till samma text som Gluck; 
skref i allt 34 operor, 12 oratorier, för- 
utom flera instrumentala kompositio- 

Bertram, T h e o d o r, f. 12.2.1869 i 
Stuttgart, t för egen hand i Bayreuth 
nov. 1907; framstående Wagnersångare 
(baryton); först utbildad af sin fader 
barytonisten Heinrich B.; sedan elev af 
konserv, i Stuttgart; i början var han 
instrumentist (violoncell, kontrabas och 
cornet a pistons, basun); uppträdde se- 
dan som sångare och visade sig då äga 
jämte god röst äfven en betydande dra- 
matisk skicklighet; var sedan anställd 
vid Stadtteatern i Hamburg, därefter i 
Berlin och Mlinchen; han firade här tri- 
umfer bL a. som Don Juan och Almaviva 
i "Figaros bröllop"; uppträdde sedan i 
Amerika och London och gjorde stor 
lycka; jämte Mozarts operor har B. äfven 
inlagt stora förtjänster som Wagnersån- 
gare bl. a. som Hans Gades i "Mäster- 
sångarne"; han har äfven sjungit Beck- 
messer i samma opera; vidare är han 
från Bayreutherfestspelen känd som Wo- 
tan och Amfortas. Stockholms kgl. scen 
gästade B. 1904. 

Berwald. Framstående musikersläkt, 
hvilken alltsedan 1770-talet gifvit Sveri- 
ge en mängd mycket dugande tonsättare 
och utöfvande musiker. Släkten kan 
följas tillbaka till midten af 1700-talet 
och tillhör Nordtyskland. Från och med 
1700-talets slut äro endast svenska mu- 
siker kända inom familjen. Vi meddela 
först en öfversikt af de medlemmar inom 
släkten, som framträdt som musiker an- 
tingen som utöfvande konstnärer eller 
kompositörer: 



1. Johann Gottfried, 

Schwerin. 
(1700-talets 2:a hälft). 



Släkten Berwald. 

2. Johann Friedrich, 
Slesvig. t 1789. 



3. Christian Friedrich Georg 

(2:a sonen i l:a giftet). 

1740—1825. 



12. Frauz Adolf. 
1796—1866. 

13. Hjalmar, f. 1848. 

14. Astrid, f. 1886. 



10. Christian August, 

1798—1869, 
g. 2:a gängen med : 
11. Hedvig Sundblad. 



4. Georg Johann Abraham 
(i 3:e giftet). 
1758—1825. 

5. Johan Fredrik, 

1787—1861, 

gift med: 

6. Mathilda Cohn. 



7. Fredrique. 



8. Julia Mathilda, 9. Hedvig Eleonora, 
g. m. K. Akerhjelm. g. m. Th. Säck. 



Berwald 



93 



Den äldste kände medlemmen är J o- 
hann Gottfried (1), om hvilken vi 
blott veta, att han 1771 var medlem af 
hofkapellet i Schwerin och detta år in- 
gick äktenskap med Christiana Auguste 
Hartmann från Trier. Eljest skrifver 
han sig såsom varande från Ludwigs- 
lust. Ännu 1768 är han medlem af of- 
vannämnda hofkapell. 1774 skref han 
ett "Sendschreihen an den Hn J. W. 
Hertel" beträffande frågan: "Wie Quin- 
ten und Oktaven zulässig und nicht zu- 
lässig seyn" (ms. i Briissels bibi.) I 
Schwerin finnes ett ms.: "Die Empfln- 
dungen eines echten Obotriten; das hohe 
herzogl. Meeklenb. Schwerinische Hans 
durch der den 13. Juni 1778 erfolgten 
Geburt des Prinzen Friedrich Ludewig, 
in einer Cantate geschildert." I Darm- 
stadt finnes i handskrift en "Sinfonia" 
af en "Berwaldt", troligen densamme 
eller någon samtida. Den omständighe- 
ten, att J. G. B. kallar sig "junior" kun- 
de tyda på, att någon ännu äldre med- 
lem af släkten äfven varit musiker. I 
hvad släktskapsförhållande J. G. står till 
stamfadern för den svenska grenen, är 
ännu ej utrönt. I staden Slesvig träffa 
vi i andra hälften af 1700-talet en mu- 
siker Johann Friedrich (2). Han 
var född i Königsberg i Neumark och 
dog 1789 i Slesvig. Andra sonen i första 
giftet föddes 1740 i byn Hohen Aspe nära 
staden Slesvig, följaktligen har J. F. re- 
dan då varit bosatt i landskapet Slesvig. 
Han var gift 4 gånger och hade i sina 
äktenskap 20 barn. Andra sonen i för- 
sta äktenskapet var Christian Frie- 
drich Georg (3), f. 14.9.1740. Denne 
hade fått sin utbildning hos den beröm- 
de violinisten Franz Benda i Berlin och 
kom till Stockholm 1772, då han anställ- 
des som kammarmusiker hos hertig Carl 
af Södermanland. 1773 blef han violi- 
nist i hofkapellet, en plats, som han be- 
klädde till 1806. Han gifte sig första 
gången i Eutin. I detta äktenskap hade 
han två söner och en dotter, hvilka dock 
icke idkade musik. Efter sin första hu- 
strus död gifte han 1789 om sig i Stock- 
holm med Brita Agneta Bruno (f. i Sthlm 
1765, t 26. 11. 1809). I detta äktenskap 
hade han fem barn: 3 döttrar och 2 sö- 
ner. Båda de senare blefvo namnkun- 
niga musiker. Fr. o. m. 1806 till sin död 
1825 lefde han i tillbakadragenhet i huf- 



vudstaden. — I tredje äktenskapet hade 
Joh. Friedrich bl. a. sonen Georg Jo- 
hann Abraham (4), f. 1758. Denne 
kom 1782 öfver till Sverige och var först 
anställd som fagottist ett år i hofkapel- 
let, sedan som violinist 1783 — 1800 i sam- 
ma kapell. Med sin berömde son (seder- 
mera kapellmästaren) företog han 1795 
en konsertresa till Köpenhamn, 1797 
till Finland, Ryssland, Tyskland och 
Österrike. 1800 återkom han till Stock- 
holm och begärde då ny permission för 
konsertresor. Då denna vägrades, begaf 
han sig först till Köpenhamn, där han 
var med om striden mellan danskar och 
engelsmän, sedan till Petersburg, hvar- 
est han stannade till sin död. Han var 
här dels ledamot af hofkapellet dels di- 
rektör för filharmoniska sällskapet, t 27. 
1. 1825. — Den sistnämndes son Johan 
Fredrik (5) föddes 4.12.1787 i Stock- 
holm. Han visade mycket tidigt stora 
musikaliska anlag och spelade redan vid 
sex års ålder på en af fadern gifven kon- 
sert å riddarhuset (1. 12. 1793) ett stycke 
för violin af Pleyel. En samtida yttrar 
om hans uppträdande: "Så väl musik- 
kännare som älskare funno sig på det 
högsta öfverraskade att hos ett barn i 
den åldern märka sådan skicklighet och 
så god execution vid ett adagio, som 
man icke förmodade." 1795 åtföljde han 
sin far till Köpenhamn och spelade där 
på kgl. teatern. I sitt tionde år (2. 4. 
1797) gaf han f. f. ggn konsert i eget 
namn, hvarvid uppfördes en af honom 
komponerad ouverture för full orkester. 
Samma år reste fadern med honom på 
en längre konsertresa genom Finland, 
Eyssland och Tyskland. Han lät här 
öfverallt höra sig och beundrades all- 
mänt (så t. ex. i Åbo; se härom: \V. L., 
Mus. sällsk. i Åbo 1790—1890, s. 23 f.). I 
Petersburg spelade han för kejserliga 
familjen och erhöll i present ett dyrbart 
guldur. I Tyskland besöktes bl. a. Dres- 
den, där några lektioner togos för Nau- 
mann, och Leipzig, där kantor Weinlig 
under sex veckor undervisade honom i 
kontrapunkt. I Wien fick han öfvervara 
första uppförandet af "Skapelsen" af 
Haydn. I Wien lät han äfven höra sig 
offentligt och komponerade 3 stråkkvar- 
tetter och en symfoni. De förra försök- 
tes på så sätt, att B. och hans far spela- 
de violinerna och Salieri och Cartelieri 



94 



Berwald 



"sjöngo" alt och bas. Efter 1800, då fa- 
dern nekats permission, åtföljde han fa- 
dern till Köpenhamn, där han tog lek- 
tioner för Zink, och Petersburg, i hvil- 
ken sistnämnda stad han först var i pen- 
sion hos en reformert präst (1803 — 07). 
Under denna tid tog han lektioner för 
Rode och efterträdde honom själf 1807 i 
kejserliga kapellet. Samtidigt fullkom- 
nade han sig i kontrapunkt och harmo- 
nilära för Neukomm och komponerade 
1811 en operett i 3 akter: "L'héroine de 
Tamour filial", hvilken uppfördes i Ere- 
mitaget inför hofvet. 1812 tog han ha- 
stigt afsked på grund af en tillrättavis- 
ning han erhållit för försent kommande 
till en öfning. 1813 var han åter i Stock- 
holm tillsammans med Ferdinand Ries, 
som åtföljt honom på resan. Efter nå- 
gra konserter i hufvudstaden for han till 
Göteborg för öfverresa till England. In- 
nan sjöresan begynt, fick han dock kal- 
lelse till förste violinistplatsen i hofka- 
pellet (1814), året därpå blef han kon- 
sertmästare, 1817 kallades han till LMA 
och slutligen erhöll han 1823 efter Du 
Puy kapellmästarebefattningen (tillf, 
kap.-m. redan 1822). Å denna post kvar- 
stannade han till 1849, då det italienska 
operasällskapet gjorde sitt inträde äfven 
å kgl. scenen (med Foroni som kapell- 
mästare). Den 15. 9. 1817 ingick B. äk- 
tenskap med Mathilda Charlotta 
C o h n (6), f. i Helsingfors, som 1834 blef 
första hofsångerska. Hon utbildade bl. 
a. sina tre döttrar till goda sångerskor. 
1833 företog kapellmästaren en konsert- 
resa med sin hustru och äldsta dotter 
Fredrique (7) till Köpenhamn och 
Berlin. I sistnämnda stad gåfvo de alla 
tre konserter å k. operan och erhöllo bi- 
fall bl. a. från Spontini. I Köpenhamn 
konserterades i närvaro af de kungliga. 
I Danmarks hufvudstad blefvo alla så 
högt uppburna, att raan erbjöd B. den 
lediga kapellmästarebefattningen, som 
han dock afslog. 1837 konserterades i Gö- 
teborg, 1842 i Finland, dit B. åtföljdes 
af alla tre döttrarna: Fredrique, Julia 
Mathilda (8) och Hedvig Eleo- 
nora (9). 1844 företog B:s hustru med 
sina tre döttrar en konsertresa till Kö- 
penhamn och firade där riktiga trium- 
fer. Påföljande vinter 1844/45 gaf hela 
familjen mycket omtyckta abonnerade 
.soiréer i Stockholm, och 1846 konsertera- 



des i Kristiania och Göteborg. Största 
suceéen blef dock resan till Tyskland 
1847. Om konserten i Dresden skrifver 
B. själf: 'Det var ingen lätt uppgift för 
mina döttrar att offentligt, på en stor 
konsert, uppträda i en stad, hvars bilda- 
de klass af dess invånare har så mycket 
konstsinne och inom hvars murar allt 
stort och utmärkt har låtit höra sig; men 
jag var nästan öfvertygad att mina flic- 
kors talent, i förening med dess vackra 
röster, här skulle finna anklang och upp- 
muntran. Också uteblef detta ej. Flic- 
korna skördade i fullt mått rikt bifall af 
publiken och konstnärerna. De båda ka- 
pellmästarna, herrar Keissiger och Wag- 
ner, jämte flera af kapellets artister, 
hvaribland konsertmästarna Lipinsky 
och Schubert, herrar Dotzauer, Kummer, 
Fiirstenau, Kotte, Schlick, Greisser m. 
fl. kommo i entreakten upp till oss på 
teatern och yttrade bl. a., att flickorna 
innehade den gamla, goda, italienska 
metoden som nu för tiden är alldeles 
bortkollrad för bara skrik, tremuleran- 
de och andra ovanor med släpningar m. 
m. d." Nya framgångar firades i Berlin 
och Hamburg. Den lysande sångarbana 
döttrarna begynt blef ej fullföljd. Fre- 
drique gifte sig med en ritlärare och om- 
talades sedan ej som sångerska. Hedvig 
Eleonora ingick 29. 10. 1850 äktenskap 
med violoncellisten i hofkapellet Theo- 
dor Säck. 1853 lämnade han musiken 
och blef grosshandlande i Stockholm. 
Deras hem var länge en samlingsplats 
för hufvudstadens musikvänner. H. E. 
B.-S. dog 1880 i Nizza. Berömdast blef 
Julia Mathilda (f. 14. 10. 1822). Efter 
triumferna i Tyskland 1847 anställdes 
hon vid kgl. teatern i Stockholm och 
debuterade i oktober och november i 
"Linda i Chamounix" och "Hugenotter- 
na", sedan som Rosina i "Barberaren" 3. 
5. 1840 och Isabella i "Robert af Norman- 
die" d. 15. 5. s. å. Hon kvarstod till 1. 7. 
1852 vid k. t. och uppträdde under denna 
tid som Susanna i "Figaros bröllop", 
Agatha i "Friskytten", Pamina i "Troll- 
flöjten", Alice i "Robert", Adalgisa i 
"Norma", Marie i "Regementets dotter", 
Fiorilla i "Turken i Italien" m. fl. Den 
7. 10. 1852 ingick hon äktenskap med löjt- 
nanten friherre Knut Åkerhjelm. Hon 
dog 1. 1. 1877. — Fadern skötte jämte hof- 
kapellmästarebefattningen äfven diri- 



Berwald 



95 



gentskapet inom Harmoniska sällskapet. 
B. dog d. 26. 8. 1861. Vid hans frånfälle 
skref Blanche: "Glömd var den gamle 
kapellmästaren; det var som hade han 
för länge sedan vandrat sin väg. Men 
det händer ibland, när grafvens portar 
knarra och uppmärksamheten för ett 
ögonblick dragés ditåt, att man ser en 
och annan försvinna, som icke bort för- 
gätas, icke med likgiltighet förbigås." 
Liksom han själf hade vid hans död 
också hans kompositioner förgätits, 
ehuru en hans samtida (Boman), som 
noga studerat dem, yttrat: "Om än deras 
mest framstående egenskap icke är detta 
'djup', hvarom nu så mycket både i tid 
och otid pratas, utmärka de sig likväl 
för stor formskönhet, jämte denna all- 
deles egna renhet, klarhet och innerlig- 
het, som i B:s violinspel utgjorde dettas 
egentliga nota characteristica." Af hans 
verk framhäfver Boman särskildt be- 
grafningsmusiken 1844 för Karl Johan. 
Populära voro på sin tid i synnerhet 
romansen "Ack, du för hvilken jag evigt 
skall ömma" samt en uti operan "Turken 
i Italien" inlagd angläs. B. har själf 
tecknat sina öden och ur denna själf- 
biografi har A. Lindgren gjort utdrag 
i Sv. musiktidn. 1882 nr 13, 14 ("Sv. hof- 
kapellmästare" samma tryck). Den för- 
teckning på B:s kompositioner, som åt- 
följde autobiografien, trycktes af Boman 
redan 1856 i Ny tidn. f. musik nr 13. Då 
i utländska lexika flera kompositioner 
af "Berwald" upptagas, samt J. F. B:s 
och Frans B:s sammanblandas med 
hvarandra, meddelar jag här de i för- 
teckningen upptagna kompositionerna 
jämte tillkomståret. De tryckta ha här 
en *: 1. 1794 Andante i G-moll; 2. 1796 tre 
polonäser för p. o. v.*; 3.1797 Ouverture 
för ork. (belönad med Mus. ak:s guld- 
medalj)*; 4. 1798 — 99 tre violinkvartet- 
ter*; 5. 1799 symfoni i Ess-dur*; 6. 1801 
violinkvartett i C-dur; 7.1802 d:o i G- 
dur; 8. 1803 — 04 två violinkvartetter i 
Fiss-moll o. Ess-dur; 9. 1804 en violinkon- 
sert i D-moll; 10.1805 d:o i B-dur; IL 
1806 variationer för violin på en norsk 
melodi; 12.1807 kantat för s. k. o. ork.; 
13.1807 en violinkvintett i C-dur; 14. 
1808 variationer för violin på ett ryskt 
tema; 15.1809 en violinkvartett i F-moll; 
16. 1811 en violinkonsert i E-moll; 17. 1811 
"L'héroine de Tamour filial", operett i 



3 akter; 18. 1812 rondo för fagott o. ork,; 

19. 1812 rondo för oboe med kvartett; 20. 
1712 sonat för p. och v. i Ess-dur*; 21. 
1813 svenska visor för violin med ork.; 22. 

1813 en violinkvartett i D-dur; 23. 1813 
"Segersång öfver slaget vid Leipzig" 
för tenor (sjungen af Karsten) och ork.; 

24. 1813 fyra franska romanser vid pia- 
no*; 25.1813 "Dödsoffer åt bröderna Ram- 
say" för sång o. p. (text af Afzelius)*; 26. 

1814 en violinkvartett i A-moll; 27.1814 
en konsertant violinduett i A-dur; 28. 

1815 fagottkonsert; 29.1816 stor sonat f. 
p. o. v. i C-moll; 30.1816 kantat på 
svenska ord med sopransolo, k. o. ork.; 
31. 1816 "Klagan på stranden", sång v. 
p.*; 32.1818 rondo för p. i Ess-dur»; 33. 
1819 violinkvartett i G-moll*; 34.1820 sex 
franska romanser*; 35. 1822 prolog till 
operan "Vestalen"; 36.1822 en andlig 
sång m. lat. text för soloaltröst, k. o. 
ork.; 37. 1822 en kör till tragedien "Val- 
demar"; 38.1823 "Frejas högtid" prolog 
i 1 akt uppförd framför "Titus"; 39.1823 
variationer öfver en sv. nationaldans för 
p. o. v. i G-moll*; 40. 1824 kantat för 3 
soloröster, k. o. ork. till Stockholms bor- 
gerskaps fest å st. börssalen; 41. 1824 
marsch, körer och danser till skådespelet 
"Preciösa"; 42. 1825 ballettmusiken till 
op. "Turken i Italien"; 43. 1827 musiken 
till tragedien "Oden i Svithiod" (i kla- 
vérutdr.); 44. 1829 musiken till prinses- 
san Sophia Albertinas begrafning; 45. 
1829 d:o till drottning Desiderias krö- 
ning; 46. 1832 prolog vid k. t:s 50-års- 
jubileum; 47. 1834 melodramer, kör o. 
solos, till deklamatoriet "Aret 1834" af 
Pontin; 48. 1836 musiken till skådespelet 
"Birger Jarl"; 49. 1836 musiken till skå- 
despelet "Erik XIV"; 50. 1843 musiken till 
"Nationaldivertissement" (*i kl.-utdr.); 
51. 1843 musiken till "En majdag i Vä- 
rend (*i kl.-utdr.) 52. 1844 musiken till 
Karl XIV Johans begrafning; 53. 1845 
musiken till skådespelet "Frithiof", 
gifvet som minnesfest öfver Tegnér. 
Dessutom arr. musik till komedier ("Den 
nya garnisonen", "Felsheims husar"; 
en ofullst. sonat för p. o. v. i F-moll; 
marsch vid kon. Oskars kröning; flera 
romanser, tre- o. fyrstämmiga sånger 
för mansröster, åtskilligt för frimurar- 
orden och Par Bricole, en violinkvar- 
tett i G-dur m. m. — Såsom vi tydligt 
se, äro de flesta af dessa kompositioner 



96 



Berwald 



tillkomna före kapellmästartiden. De 
efter 1822 skrifna utgöra hiifvudsakligen 
beställd tillfällighetsmusik, under det 
att de före denna tid komponerade äro 
större verk i de slutna musikformerna, 
såsom symfonierna och kammarmusik- 
verken. Det är också under denna tid 
före 1822 han firar sina största trium- 
fer som utöfvande musiker och allmänt 
i såväl in- som utlandet prisas för sitt 
sköna, milda och klara violinspel. Un- 
der denna period före 1822 tager han 
också den mest nitiska del i höjandet af 
Stockholms musiklif. Själf skrifver han: 
"Under min konsertmästaretid arrange- 
rade jag kvartettsoiréer, hvarvid ej blott 
klassiska mästares arbeten, men äfven 
nyare kompositioner utfördes, och hvil- 
ka blefvo mycket omtyckta och lifligt 
omfattade af den musikälskande publi- 
ken. Också lade jag och mina medhjäl- 
pare oss vinning om, att de omtalta 
kompositionerna blefvo instuderade och 
utförda på det noggrannaste och mest 
omsorgsfulla sätt. Vi finna honom ock- 
så redan från början (1823) deltaga i 
Mazerska kvartettsällskapet. Efter 1823, 
då han blir hofkapellmästare, är det som 
han ej längre var samme man som förut. 
Af den varmhjärtade musikentusiasten, 
som aldrig kan offra nog för konsten, och 
som brinner af lust att göra de bästa 
mästare kända i hemlandet, blir en stel 
hofman, som gör sin plikt men knappast 
något däröfver. Entusiast är han en- 
dast, dä han får permission och är på 
resor. Att han varit en dålig orkester- 
dirigent motsäges af alla samtida vitt- 
nesbörd, hvilka alla loforda hans klara, 
omsorgsfulla och pietetsfulla uppföran- 
den af operaverken. Det är högst be- 
tecknande, att han vid sina besök i Upp- 
sala aldrig förmår locka fram någon 
större entusiasm. Han bemöttes alltid 
med vördnad, men ingen af de eljest så 
lätt entusiasmerade Uppsalaprofessorer- 
na och musikvännerna (Geijer, Törne- 
ros, Atterbom m. fl.) ha något särskildt 
att säga om honom. B:s tid är 1800-talets 
första årtionden och ej den följande; han 
måste därför till stor del bedömas efter 
tiden före 1822, och den insats han då 
gör som utöfvande musiker och ledare 
samt som kompositör är väl värd att 
minnas af eftervärlden. 

Med J. F. B:s döttrar utslocknade denna 



släktgrens musikaliska traditioner, och 
vi återgå därför till Christ. Friedr. Ge- 
orgs båda söner: Frans Adolf o. Christi- 
an August. Båda kommo att intaga fram- 
stående rum inom den svenska musikhi- 
storien, den förre som kompositör, den 
senare som utöfvande musiker, pedagog 
och främjare af hufvudstadens musiklif. 
Christian August B. (10), f. 28. 8. 
1798 i Stockholm, t därst. 13. 11. 1869; 
violinist i hof kapellet 1815; andre kon- 
sertmästare 1832, ensam 1834 och förste 
1838; af gick från denna tjänst med pen- 
sion 1860; 1863 inspektor vid Mus. akad., 
men af sade sig denna plats 1866; LM A 
1841; RVO 1861. B. företog utländska re- 
sor 1827, 1842 och 1853, besökte sistnämn- 
da år Paris och erhöll af kejsarinnan 
Eugenie en större guldmedalj för en af 
honom komponerad och kejsarinnan till- 
ägnad komposition. Om en konsert han 
1857 gaf heter det i en recension: "A. B., 
onekligen vår förnämste och utmärkta- 
ste orkesterspelare, har aldrig varit so- 
list, och borde aldrig som sådan upp- 
träda, i synnerhet undvika att befatta 
sig med sådana stycken som Lipinskis 
violinkonserter." Detta yttrande bekräf- 
tas i dödsrunan öfver honom i Mus. ak., 
där det heter: "B. utmärkte sig mera 
som skicklig orkesterspelare än som so- 
list: han styrde också orkestern med sin 
stråke säkrare än mången kapellmästare 
med sin batong; han var ett stöd för kgl. 
teaterns orkester i nära ett hälft sekel. 
Bland hans efterlämnade kompositioner 
må nämnas en militärkonsert samt flera 
soli för violin; han anordnade många 
större konserter, af hvilka alltid något 
nytt af värde förekom. A. B. var ett 
mönster af ordentlighet, hvarom äfven 
hans symetriskt förfinade yttre bar vitt- 
nesbörd. Han hade en stor förmåga att 
med litet draga sig fram. Noga beräk- 
nade han sina, länge särdeles ringa in- 
komster, voro de i hans hand alltid till- 
räckliga för behofven. Hans omdömen 
om konstnärer voro kvicka, någon gång 
skoningslösa, men oftast träffande; mot 
de personer, för hvilka han fattat tycke, 
var han både vänfast och tillgifven och 
dessa vänner, men endast de, kunde blic- 
ka in genom den något hårda ytan och 
finna att därunder klappade ett varmt 
och känsligt hjärta." (Mus. ak:s handl. 
1870/71). A. B. donerade till Mus. ak. sin 



Berwald 



97 



och sin hustrus stora musiksamling och 
väckte förslaget samt medverkade kraf- 
tigt till realiserandet af konservatoriets 
nya orgel. Chr. A. B. var första ggn 12. 
11.1831 gift med Maria Charlotte Ljung- 
berg (t 15. 1. 1843) och hade med henne en 
son (Mauritz B. f. 1836, f. d. tjänsteman 
i bolaget Skandia, ej musiker) och en 
dotter (Augusta f. 1838, t 1910, gift med 
grossh. J. Kastman). Andra ggn ingick 
han äktenskap 13. 9. 1845 med den fram- 
stående pianisten Hedvig Sund- 
blad (11), som öfverlefde honom (f. 1816, 
t 1897). I detta äktenskap fanns inga 
barn. H. S. har äfven lämnat efter sig 
ett varaktigt minne genom sin donation 
af 4,000 kr. till stipendium åt företrädes- 
vis pianoelever d. 26. 2. 1884 vid konser- 
vatoriet i Stockholm ("Hedvig Berwalds 
stipendiefond"). Sedan 1868 var hon 
LMA. 

Den utan tvifvel mest genialiske af 
denna så rikt begåfvade musikersläkt är 
dock Chr. Aug. B:s två är äldre broder: 

Franz Adolf (12), f. 23. 6. 1796 i 
Stockholm (i ett hus vid Drottningga- 
tan), t 2. 4. 1868 därst. Redan i sitt femte 
år började han spela violin, och i sitt 
tionde uppträdde han första gången of- 
fentligt på en konsert i riddarhussalen. 
Med skolutbildningen gick det ej så väl. 
Fadern försökte en gång att sätta honom 
i en skola, men fick taga ut honom igen, 
då läraren vid ett tillfälle hade svingat 
sin käpp öfver den unge vildbasaren, 
som försvarade sig med att slunga eld- 
bränder efter läraren. Samma trots mot 
allt livad våld hette visade Fr. hela lif- 
vet igenom. Dock vaknade kunskapsbe- 
gäret under ett besök hos prosten v. 
Schwerin. Han insjuknade af en tillfäl- 
lighet här och begynte då under Schwe- 
rins egen ledning få allt större intresse 
för läsning och tillägnade sig sedan med 
samma lätthet som musikkunskaperna 
de allmänna insikterna i skilda ämnen. 
Ej minst intresserade honom mekaniska 
studier. Han blef dock i allt autodidakt 
t. o. m. i komposition. I violinspel blef 
han elev af Du Puy och förkofrade sig 
så, att han kunde uppträda på konser- 
ter såväl i Sverige som Finland och Nor- 
ge, med en viss framgång, dock ej lika 
med Joh. Fredriks lysande underbarns- 
prestationer. Då Du Puy 1812 blef hof- 
kapellmästare inträdde Fr. B. som violi- 



nist i hofkapellet (1.10.1812) och kvar- 
stannade på denna plats till 1. 7. 1823 med 
af brott för tiden 1. 10. 1818—1. 7. 1820; han 
öfvergick sedan till altfiolen och var som 
altviolinist anställd i hofkapellet 1. 7. 1824 
—1.10.1828. Året därpå reste han till 
Berlin. Under denna första period af 
hans lif skref han flera kompositioner, 
hvilka sedermera vunno erkännande: 
Musiken till "Gustaf Vasa", hvaraf nu 
blott en marsch finnes kvar; tonmålnin- 
gen "Slaget vid Leipzig" och en septett. 
Den sistnämnda är utgifven af Mus. 
konstför. i stämmor och i arr. för 2 h. 
B. skref sin septett tydligen efter Beet- 
hovens mönster för klarinett, fagott, 
horn, violin, alt, violoncell och kontra- 
bas (Beethovens var för alldeles samma 
instrument). Adolf Lindgren nämner 
om denna: "Intet under, att den är så 
klassiskt tillskuren, att första satsen nä- 
stan skulle kunna tillskrifvas Beethoven 
och naturligt nog icke undgått intryck 
från dennes bekanta septett. Mera öf- 
verraskande är, att de öfriga satserna 
med all klassicitet likväl redan uppen- 
bara hela den originelle, fantasirike och 
humoristiske F. B. själf. Midt i ett 
spohrartadt adagio kommer en italiensk 
cantilena å la Rossini, och så afbrytes 
alltsammans för en stund af ett scherzo 
i Beethovenstil. B. binder sig lika litet 
vid någon bestämd förebild som vid nå- 
gon bestämd form." Detta yttrande är 
fullt träffande. Hvad som framför allt 
kan iakttagas vid kompositionen är den 
sällsynta formbehärskning, som öfver- 
allt gör sig gällande, på samma gång 
flera af de B. sedermera säregna tongån- 
garna återfinnas redan här. Hvad som 
emellertid är särskildt intressant är, att 
den romantiska skolans stil finnes som 
ett ringa embryo redan här, ehuru B. 
vid denna tid knappast lärt känna något 
om den (med undantag af Weber, hvars 
opera "Friskytten" redan gifvits flera 
gånger under den tid, då B. spelade med 
i hofkapellet). B., som sedan skulle bli 
vår främste af romantiska skolans kom- 
ponister, har således här redan visat sin 
afgjorda romantiska läggning. Emeller- 
tid saknar det ej heller sitt intresse att 
iakttaga de andra intryck han mottagit 
under denna tid. Förutsätta vi, att sep- 
tetten komponerats vid midten af 1820- 
talet, sammanfaller dess tillblifvelsetid 



98 



Berwald 



med å ena sidan den första Beethoven- 
entusiasmens (A. F. Lindblad, Ekmarck, 
Törneros, Atterbom m. fl.) å andra sidan 
Spohrförtjusningens tid (Brendler, J. N. 
Ahlström m. fl.) och Rossinifeberns (de å 
operan uppförda verken, hvari B. själf 
medverkat). Sedt från denna synpunkt 
är verket ett utomordentligt intressant 
originalverk, måhända det värdefullaste 
inhemska alstret under denna musikali- 
ska brytningstid i Sveriges hufvudstad. 
1829 flyttade han till Berlin, där han 
kvarstannade till 1841. Efter en kortare 
vistelse i Wien (1841—42 återvände han 
till Sverige. Den andra perioden i B:s 
lif omfattar således tiden 1829—42 eller 
13 år. Orsaken till hans resa till utlan- 
det har helt säkert varit längtan efter 
en grundligare utbildning i komposition 
och önskan att få "höra mera musik än 
i Stockholm. Han blef också här bekant 
med Mendelssohn och Zelter, och lärde 
helt säkert mycket af dessa två män. 
Men den senare dog 1832 och den förre 
upphörde med 1830-talet att taga någon 
del i Berlins musiklif och var mestadels 
stadd på resor. De kvarvarande musi- 
kerna ha troligen ej just varit af någon 
nämnvärd inverkan på B. Han kompo- 
nerade, troligen redan i början af sin 
Berlinvistelse, operan "Der Verräther", 
som dock ej blef uppförd. Bristen på 
ett större musiklif å ena sidan, saknaden 
af bröd å andra sidan synas båda ha 
framtvingat ett helt annat intresse hos 
B. än det rent musikaliska. 1835 öppna- 
de han ett institut för ortopedisk gym- 
nastik, som snart blef mycket besökt. 
Idéen till sin gymnastik hade han häm- 
tat från Ling, men i stället för dennes 
manuella behandling, införde B. meka- 
niska apparater. Ett examensdokument, 
undertecknadt af Berlins förnämsta pro- 
fessorer i anatomi, hvari B. tillerkännes 
de kunskaper som kräfdes, föreflnnas 
ännu. Många af honom själf konstrue- 
rade apparater användas ännu, och ett 
par svenska läkare studerade t. o. m. 
för honom. Han fortsatte emellertid 
därjämte på egen hand sina kontra- 
punktiska studier och till sist blef mu- 
siken honom öfvermäktig. Han lämna- 
de sitt institut och reste till Wien för 
att där helt ägna sig åt musiken. Han 
begynte här liksom i Berlin med att 
komponera en opera. Texten hämtades 



från Spanien och utarbetades af en 
österrikisk diktare Otto Prechtler. Nå- 
got teateruppförande ägde ej rum, men 
om ett salongsuppförande af de första 
akterna i närvaro af flera af Wiens mest 
utmärkta musiker talar Allg. Wiener 
Musikzeitung. Häri heter det: "Deras 
enstämmiga loftal i förbindelse med det 
anseende, som den lärde tondiktaren 
förut åtnjuter, bilda ett lyckligt före- 
bud för det väntande uppförandet af ope- 
ran i Wien, hvilket uppförande är dess- 
mera önskvärdt, som arbetets ärlighet 
och originalitet innehåller löften om en 
välgörande reform inom kompositionens 
område i allmänhet." På en välgören- 
hetskonsert 1842 uppfördes tre orkester- 
verk: "Elfenspiel", "Humoristisches Ca- 
priccio" och "Erinnerung an die norwe- 
gischen Alpen". Innan vi skrida vida- 
re, måste vi se på den förändring, som 
inträdt i B:s skrifsätt. Han har allt- 
mera lärt sig instrumentera, och begag- 
nar hädanefter orkestern på ett synner- 
ligen färgrikt sätt i full romantisk an- 
da. Han älskar ett impressionalistiskt 
skrifsätt med bländande klangeffekter 
och stark omA-äxling i de melodiförande 
instrumenten. Hela kompositionen blir 
som en enda konversation mellan instru- 
menten. Som en följd af denna orkester- 
behandling, där hvarje instrument blir 
en induviduell enhet för sig, undviker 
han gärna de stora ensemblerna med 
massverkan. I detta fall står B. fullt på 
höjden af sin samtids orkesterbehand- 
ling. Hvad stilen i öfrigt beträffar, fin- 
nes genomgående detta spirituella le- 
kande, som äfven blir något karaktäri- 
stiskt för B:s senare stil. Denna form 
passar särskildt i scherzosatser och med 
dem likartade stycken; likaså är den 
fullt på sin plats i finalens rondo- 
form; däremot är denna stil något för 
orolig i adagiosatsen och ej alltid pas- 
sande i den mera bundna formen för för- 
sta allegrosatsen. I B:s instrumentala 
kompositioner i bunden form intresserar 
oss därför mera de två sista satserna än 
de två första. Den lekande humoristi- 
ska stilen passar ypperligt i capriccio 
och allra bäst, då denna form begagnas 
i orkestersats, där den färgrika instru- 
mentationen ännu mera kan ge karak- 
tär. Redan efter uppförandet af ofvan- 
nämnda tre orkesterverk i Wien 1842 



Berwald 



99 



skref man: "En glad lifsåskådning, en 
romantisk fyllighet, djärfhet i frasering 
och harmoni talar ur dem. Mästaren 
spelar på sin orkester som på en klavia- 
tur och behandlar formen med en im- 
provisatörs lätthet. Det fullkomligaste 
herravälde öfver de enskilda instrumen- 
terna för honom till lika så originella 
som betecknande förbindelser mellan 
dessa." Med alla dessa uppmuntrande 
ord från kännare och musiker lyckades 
det dock ej B. att i Wien grunda en 
varaktig anställning som musiker. Han 
hade redan 1841, kort efter sin ankomst 
till Wien, ingått äktenskap med Rosine 
Wilhelmina Mathilde Scherer från Kö- 
nigsberg (f. 1817, t 15. 7. 1888). Då det ej 
gick att grunda en verklig existens som 
musiker i Wien, måste B. lämna staden 
och uppsöka sin fädernestad Stockholm. 
Redan i maj 1842 var han färdig med en 
konsert med idel stora kompositioner: 
stycken ur "Estrella", "Förrädaren", 
"Minnen från norska fjällen" och "Sla- 
get vid Leipzig". För att vi skola för- 
stå det mottagande dessa rönte, måste 
vi tänka på den långa mellantiden 1829 
—1842, och hvad som under denna till- 
dragit sig i hufvudstadens musiklif. De 
många nya intryck 1820-talet upptagit och 
sökt föra fram ej minst på den instru- 
mentala musikens område (med Beetho- 
ven och Spohr som föregångsmän) hade 
efterträdts af en ny tid med föga in- 
tresse för den djupare musiken men så 
mycket mera för den lättare visan och 
det enkla pianostycket. 1830-talet i Stock- 
holm är en tid af ensidigt dyrkande af 
vokalmusiken med åsidosättande af in- 
strumentalmusiken. Den italienska ko- 
loratursången och den enkla vismelodien 
äro de båda poler, mellan hvilka musik- 
lifvet rör sig. Rossinidyrkan öfvergår 
så småningom i Meyerbeerdyrkan, dock 
utan att någon djupare förståelse därur 
uppstår. Beethoven är ej längre välsedd, 
och Haydn samt Mozart behärska musik- 
lifvet. 1840-talet begynner ej med några 
försök till bättre förståelse af den sam- 
tida utländska allvarligare musiken. 
Tvärtom iscensattes en formlig boykott- 
uing i tidningspressen mot A. F. Lind- 
blads kompositioner, och bland ankla- 
gelsepunkterna märkes bl. a. den, att han 
sökt bilda sig efter Beethovens mönster. 
Sedt från denna bakgrund förstå vi. 



huru utomordentligt djärfva B:s kom- 
positioner skulle taga sig ut i Stockholms 
omgifning. Resultatet af första konser- 
ten blef också en kännbar ekonomisk 
förlust. Kritiken stod dock ännu, märk- 
värdigt nog, välvillig, och man nöjde 
sig med att betona kompositionernas 
"lärdom" och "djup". De följande kon- 
serterna gåfvo också bättre resultat, och 
en kyrkokonsert 1844 var t. o. m. besökt 
af 3,000 personer. Äfven försökte han 
sig på operans gebiet och skref 1843 för 
k. teatern operetten i 2 akter: "Jag går 
i kloster", hvilken fick sin premiär 2. 
12.1843 och intill 21. L 1844 upplefde 6 
representationer men sedan nedlades. 
Året efter uppfördes" Modehandlerskan", 
komisk operett i 3 akter (26. 3. 1845). Ut- 
öfver denna enda gång nådde stycket 
ej. B. hade själf till båda författat tex- 
ten. Orsaken till, att dessa verk ej kun- 
de lyckas, var dels textens föga drama- 
tiska uppbyggning dels musikens. B. 
var ej någon vokalkompositör. I sin 
ariebehandling sökte han närma sig ita- 
lienska koloraturstilen men utan att er- 
hålla den fylliga mjuka melodibildnin- 
gen. Koloraturen blef instrumental och 
otacksam för sången. Premiären af "Jag 
går i kloster" d. 2. 12. 1843 är intressant 
äfven i ett annat hänseende, i det att 
en hel del af B:s orkesterverk samtidigt 
uppfördes: "Hågkomsten från norska 
fjällen", "Bajaderfesten", "Symphonie 
sérieuse" samt en aria ur "Modehandler- 
skan". Lägga vi så till Trollflöjtens 
ouverture af Mozart och B-dursduetten 
ur Haydns "Årstiderna", så synes pro- 
grammet ha varit blandadt nog. Alla 
samtliga tidningsrecensioner omtala ock- 
så, att de B:ska sakerna ej voro nödigt 
instuderade, särskildt gällde det den ef- 
ter dåtida förhållanden svårspelta sym- 
fonien. J. Fr. Berwald dirigerade och 
synes ej ha gjort sitt bästa. J. M. Ro- 
sén yttrade i Dagl. Alleh. om symfonien, 
att den var i hög grad fordringsfull och 
obegriplig, att de mest bisarra och ovan- 
liga tonförbindelser oupphörligt förfölj- 
de hvarandra, och att örat i detta virr- 
varr förgäfves sökte en enda melodisk 
tanke att vederkvickas med, att kom- 
ponistens herravälde öfver satsen och 
orkestern var obestridligt, men att han 
vågade allt för att vara originell. Nå- 
got mildare var Bauck i Sthlms musik- 



100 



Berwald 



tidn. Här heter det, "Om vi undantaga 
andantet, såsom symfoniens glanspunkt, 
så tillstå vi uppriktigt, att vi, efter att 
endast en gäng ha hört denna kompo- 
sition, icke tilltro oss bedöma densamma, 
hvartill måhända den föga vårdade exe- 
kutionen mycket bidrog. Väl inöfvad 
och utförd, torde den likväl ha långt 
flera vackra momenter än vi denna af- 
ton förmådde upptäcka. Hvad som lik- 
väl i detta tillfälle i betydlig mån mil- 
drar omdömet öfver vår orkester, är 
först den omständigheten, att den på en 
enda afton nödgades exekvera, utom ac- 
kompagnementet till sångsakerna, fyra 
stora orkesterpjeser, af hvilka en, näm- 
ligen symfonien var alldeles ny, och 
tvenne mindre bekanta, samt sedermera 
den mängd af svårigheter som i synner- 
het i symfonien förekommo, där t. ex. 
flöjterna jagas upp till fyrstrukna c och 
för hvilka sådana drillar förekommo, 
som visserligen kunna utföras, men bli 
aldrig hvarken lediga eller rena. För 
de öfriga instrumenterna funnos äfven 
en mängd svåra figurer, som endast med 
största bemödande kunna frambringas. 
Då man sällan får höra större orkester- 
pjeser af inhemska författare, så skulle 
det utan tvifvel intressera hvarje musik- 
vän att få förnya bekantskapen med sist- 
nämnda kompositioner för att kunna 
stadga ett fullständigare begrepp om 
författarens afsikter därmed." Först 
1871 förnyades emellertid uppförandet, 
men då var tiden en annan. Nu hette 
det i pressen, att det var ett verk af 
utomordentlig skönhet, djup lärdom och 
eldig, egendomlig uppfinning; den vitt- 
nade om ypperlig fantasi, friskhet och 
omedelbarhet, var djärf och imponeran- 
de, förtrollade åhörarna etc. Om "Baja- 
derfesten" (fantasi för ork.) hette det 
1843, att den var luftig, eldig och lekan- 
de. "Hågkomsten från norska fjellen" 
uppfördes samtidigt för tredje gången 
och var således delvis publikum bekant. 
Bauek skrifver: "Den är egentligen 
byggd på ett norskt tema, väl anlagd 
och utarbetad med lyckliga imitationer 
och moduleringar, med ett ord helgju- 
ten." — B. måste emellertid ånyo resa 
utrikes för att söka få sina kompositio- 
ner uppförda och vinna någon musika- 
lisk ställning. På våren 1846 lämnade 
han Stockholm och for till Paris, där 



han vistades maj— nov. ifrlgt bemödande 
sig om att få sina kompositioner spelade 
på kouservatoriets konserter och opera 
comique. Sedan uppehöll han sig ånyo 
i Wien. Han sammanträffade här med 
Jenny Lind, som medverkade 26. 1. 1847 
vid en konsert, där "Ein ländliches Ver- 
lobungsfest in Schweden", (dramatiskt 
tonmåleri) utfördes. Af andra i Wien 
vid denna tid uppförda kompositioner 
kunna nämnas: "Gebet der Pilger", 
"Schwedisches Soldatenlied", o. en sång- 
scen: "Der Vogel im Walde". Eedau 
1847 hade han lämnat Wien och reste nu 
öfverallt i Tyskland och gaf konserter i 
Linz, Niirnberg, Graz, Olmiitz och Salz- 
burg, i hvilken sistnämnda stad han blef 
hedersledamot af "Mozarteum". Till slut 
tröttnade han dock på alla resor och 
återvände till Sverige 1849, där han se- 
dan förblef. Troligen har Joh. Fr. Ber- 
walds afgång från hofkapellmästarebe- 
fattningen gifvit anledningen till hans 
återvändande. Åtminstone sökte han den- 
na plats. Den lämnades, som nämnt är, 
i stället till Foroni. Samma år blef äf- 
ven director musicesbefattningen i Upp- 
sala ledig. Han sökte, men J. A. Joseph- 
son var så godt som förut predistinerad 
till denna. Nu fick han slå sig på prak- 
tisk verksamhet och var under några år 
disponent för Sandöverken i Norrland 
sedan någon tid vid Sandviks glasbruk 
nära Stockholm och ägnade sig äfven 
med framgång åt tegelslageri. Dess- 
emellan var han bosatt i Stockholm. Den 
medfödda begåfningen och praktiska 
förmågan gjorde, att han med lätthet 
satte sig in i dessa olika uppgifter och 
äfven däri visade sig äga framtidsblick. 
Så lät han på Sandö uppföra det första 
gjuthus (af en massa bestående af kalk 
och sand) i Sverige utan att själf ha 
varit med om något dylikt, men huset 
blef förträffligt. Så småningom började 
han vinna anseende som musiker äfven 
i hemlandet. 1864 blef han led. af Mus. 
ak. och den 18. 5. 1866 invaldes han i 
koralkommittén, hvilken beslöt omar- 
beta Haeffners koralbok. I Mus. ak:s 
handl. 1866 berättar han själf härom: 
"I sammankomst den 6 april innevaran- 
de år beslöt läroverkskollegium att an- 
förtro detta grannlaga uppdrag åt un- 
dertecknad, som, för att redan i höst 
kunna aflämna 30 a 40 förändrade kora- 



Berwald 



101 



ler, pä statens bekostnad företagit en 
resa till utlandet." B. hann i sin koral- 
bok till ps. 59. Koralboken blef aldrig 
ntgifven men finnes i handskrift i Mus. 
ak:s bibliotek tills, med en utförlig in- 
ledning af B., som ej är minst intressant 
för de idéer i denna fråga han har att 
ge. B., som väl eljest minst af allt var 
kyrkokompositör, visar sig här förtro- 
gen med den tyska och svenska koralen 
och har tydligen med visst intresse gått 
till sitt arbete. I ak:s handl. för 1867 
finnes intagen en koral af Joh. Schop 
(1661) "Du, Herre! ser och känner mig" 
harmoniserad af Fr. Berwald. 1867 kal- 
lades B. till lärare i komposition och in- 
strumentation i artistklassen vid konser- 
vatoriet. Han kvarstod på denna post 
till sin död året därpå. J. P. Grönhamn 
säger i sin minnesskrift öfver Mus. ak.: 
"B. var ansedd som en skicklig kontra- 
punktist, ägde en ovanligt god kritisk 
blick, var en utmärkt lärare med stor 
förmåga att uppmuntra och inspirera 
eleverna." Äfven i annat hänseende blef 
B. hedrad under sina sista år. Vid 1866 
års utställning fick han uppdraget att 
komponera och äfven leda festkantaten. 
B. hade här att leda en jättekor jämte 
en stor orkester. Troligen uppträdde 
B. endast sällan som dirigent under de 
senai-e åren, hvaraf han erhöll en viss 
ovana i ledandet 1866. C. F. Lundquist, 
som var med om inöfningen och utfö- 
randet säger: "Hans dirigentegenskaper 
voro mycket klena, och en nervös darr- 
ning försenade de vidt utsträckta takt- 
slagen, så att det nog kommit att gå 
sönder, om icke de tvenne andra diri- 
genterna (Norman o. Söderman) utanB:s 
vetskap öfverenskommit att rätta sig 
efter Södermans markering." Det hela 
aflöpte därför också lyckligt och gjorde 
stor effekt." Under de sista åren fick B. 
äfven en del sedan namnkunniga elever, 
däribland Kristina Nilsson och Thilda 
Thegerström. 

De sista åren, äro i B:s produktion 
särskildt kammarmusikverkens tid. Un- 
der 1850-talet trycktes på Schuberts för- 
lag i Leipzig: tre pianotrior i Ess-dur, 
F-moll och D-moll och tre pianokvin- 
tetter i C-moll och A-dur. Efter hans 
död tryckte sedan J. Bagge, Stockholm, 
Ess-durs-kvartetten och Elkan & Schild- 
knechts förlag A-mollskvartetten. Det 



nord. Forlag, Köpenhamn tryckte på 
1890-talet trion nr 4 i C-dur. Jämte dessa 
kan nämnas duon för violoncell och 
piano op. 7 B-dur (Schuberts förlag). 
Jämte den nyss omtalta symph. sérieuse 
i G-moll tryckte Mus. konstföreningen 
symfoni i C-dur ("Symphonie Singu- 
liére"; arr. f. 4 hdr af K. Valentin 1905) 
och en violinduo. A. J. Benjamins för- 
lag i Hamburg tryckte 1911 3:dje sym- 
fonien i Ess-dur. (En fjärde symf., som 
B. skrifvit har på ett oförklarligt sätt 
förkommit). En stor del af dessa in- 
strumentala verk ha troligen kompone- 
rats före 1850, men de flesta ha såväl 
skrifvits som tryckts då. De visa en 
afgjord mognad, gent emot de äldre or- 
kesterverken och torde höra till det 
bästa B. skrifvit. De båda kvintetterna 
op. 5 och 6 äro historiskt intressanta på 
grund af de inledningar, som skrifvits 
till dem, den förra af förläggaren, den 
senare af tonsättaren själf. Op. 7 är 
tillägnad Franz Liszt och begynner: 
"Hvarje bildad konstnär och musikvän 
bör kunna se, att jag hvarken haft för 
afsikt att anpassa mig efter modets for- 
dringar eller att vara de efter glänsan- 
de effekter sträfvande musikerna till 
pass." Tillägnan slutar: "Det skulle va- 
ra mig mycket angenämt, om den där 
skaran af virtuoser, som spela med fing- 
rarna, ej med hufvud och hjärta, ville 
gå förbi mina kompositioner" (jfr Liszts 
svar tryckt i Sv. Musikt. 1894:8). I för- 
läggarens inledning till op. 5 omtalar 
denne först, huru svårt det är att skaffa 
en okänd tonsättare ingång hos publi- 
kum. B. är, säger han, utom sitt hem- 
land, blott till namnet bekant i Wien. 
Förläggaren känner rent af en förplik- 
telse att verka för bekantgörandet af 
Acrk af en sådan "eminent ande". "Hans 
verk äro af alla betydande musiklärde, 
som ha gjort bekantskap med dem, 
ställda mycket högt, ja, de påstå alla, 
att de till största delen äro verk, som 
röra sig i en högst originell krets och 
behöfva ett djupare studium för att kun- 
na bedömas efter deras värde och egen- 
domlighet. B. är såväl som komponist 
som människa ett original, som under 
25 års tid skapat kompositioner af skilda 
slag utan ha låtit publicera dem, ehuru 
han från flera håll fått mycket ärofulla 
erbjudanden. Grunden för hans vägran 



102 



Berwald 



var helt enkelt den, att han förnämt 
ville låta alla sina kompositioner "mog- 
na". Hans manuskript fmgo lugnt ligga 
i skrifbordet för att efter många år först 
(några lågo 25 år) ännu en gång pröfva 
dem. Kunde de då ännu hålla stånd 
med de nya åsikter, som kommit, då, 
men också först då, var tidpunkten kom- 
men för deras offentliggörande." Till 
sist jämför förläggaren B. med Tegnér, 
och säger, att helt visst blir den svenske 
skalden ingenstädes bättre förstådd än 
i Tyskland — "mätte det gå så med den 
svenske tonsättaren också!" (förordet är 
dateradt juli 1856 Hamburg). 1860-talet 
blef en tid af erkännande äfven i ett an- 
nat hänseende. Hans opera Estrella de 
Soria upptogs till uppförande vid k. tea- 
tern i Stockholm, och premiären ägde 
rum 9. 4. 1862. Intill 28. i samma månad 
gick den 12 gånger, men sedan nedlades 
den. Mus. konstför. utgaf ett klavér- 
utdr. med text 1883 (ouv. tr. i part. 
1912), och verket erhöll samtidigt i L. 
Norman och A. Lindgren två entusia- 
stiska försvarare. Vid E. teaterns in- 
vigning 1898 uppfördes större delen af 
första samt andra akten, och verket gafs 
fullständigt 15. 11. 1899 och sedan en del 
gånger samma år. Det hette då: "Tex- 
tens klenhet och musikens delvis förål- 
drade form ger operan karaktär af nå- 
got antikveradt, som ej kan öfverskylas 
af dess musikaliska förtjänster, melodi- 
ska som instrumentala." Orsaken till 
detta ogynnsamma omdöme är natur- 
ligtvis dels dess tillblifvelsetid så tidigt 
som 1840-talet, dels att dess kompositör 
aldrig i egentlig mening blef vokalkom- 
positör. Ariorna bli därför lätt tråkiga 
och sakna den lyriska hvilan. De in- 
strumentala delarna som ouverturen och 
aktinledningarna verka emellertid alltid 
intressanta. Under sista åren af sitt lif 
arbetade B. på ännu en opera med det 
kända operaämnet "Drottningen af Gol- 
konda" (Aline). Operan finnes i partitur 
färdig och förvaras för närvarande i 
Mus. ak:s bibi. (ett af komp. skrifvet 
klavérutdr. finnes äfven). Den har blott 
blifvit gifven i fragm.ent på konsert. — 
Af öfriga kompositioner kunna till sist 
nämnas: "Karl XII:s seger vid Narva" 
för 4 tenorer med trumpeter och basu- 
ner; "Gustaf II Adolfs seger och död vid 
Liitzen" (för solo, kör, orgel, trumpeter 



o. basuner; omtyckt o. flera ggr gifven); 
"Nordiska fantasibilder" med text ur 
Odinsmyten för soli, kör, orgel, 2 blås- 
orkestrar uppställda på hvar sin sida af 
kyrkan. Om denna heter det, att den på- 
minner om Berlioz' och Lesueurs drama- 
tiskt effektfulla placeringar. Af smär- 
re sånger märkas: Svensk folksång 
("Svenska folk i samdräkt sjung") 1844 
(för solo m. p. el. 3-st. bl. kör); Vid ko- 
nung Oscars graf ("Borta är den ädla 
drotten"); Östersjön, ord af Oscar Fre- 
drik). Sv. Sång utgaf den i nytryck 1900; 
Aftonrodnaden; Jag minnes dig; Ko- 
nung Oscar I; Östersjön; samma tidning 
1901: Dröm (ej förut tr.), Vaggvisa och 
Tema med var. (solo f. p.). — Till sist 
några ord om B. som utöfvande musiker 
och person. Bauck skrifver i minnesru- 
nan: "Oaktadt han redan tidigt öfver- 
gifvit soloexekutionen, medförde hans 
föredrag af kammarmusik mycket in- 
tresse, och särskildt var hans kvartett- 
spel (vanligtvis altstämman) ovanligt 
fint och smakfullt. B:s karaktär var ej 
mindre energisk, än hans lynne smidigt, 
och man skall sällan finna ett sinne som 
i ett så långt framskridet lefnadsstadium 
bevarat sin friskhet och styrka." Slut- 
ligen några ord ur L. Lagerbielkes bio- 
grafi: "B:s äktenskap var det lyckliga- 
ste, och de båda makarna tänkte blott på 
att göra lifvet så ljust som möjligt för 
hvarandra, döljande de motgångar och 
svårigheter, som kunde komma i deras 
väg. På senare år vistades B:s tre gamla 
systrar, som han redan från Berlintiden 
bistått med sina begränsade medel, i 
hans hem, återgäldande på bästa sätt 
hans godhet. Äfven mot andra visade 
B. stor hjälpsamhet, särskildt mot unga 
musici, som han sökte hjälpa fram på 
deras bana, ehuru han härför sällan rön- 
te någon tacksamhet och ofta utsattes 
för deras medtäflares afund. I Berlin 
besöktes hans institut af flickor ur för- 
mögna familjer, men äfven af mänga 
fattiga. För att dessa senare ej skulle 
känna sig tillbakasatta, gaf förestånda- 
ren dem till skänks gymnastikdräkter 
och behandlade dem med särskild höflig- 
het. Han gaf ofta till fattiga sin sista 
slant, så att han mången gång själf kom 
i trångmål. Då kung Oscar II, som all- 
tid mycket värderat B., fick höra, att 
han vid sin död efterlämnat familjen 



Berwald— Best 



103 



utan medel, yttrade han: "Var ej B. för- 
mögen? Det hade jag alltid trott, ty han 
begärde ofta för andra, aldrig något för 
sig själf." — Intresset för B:s musik har 
under de sista åren varit i ständigt sti- 
gande. Den förste svenske försvararen 
var L. Norman, som skref i sin musik- 
tidning 1858 om honom. Under 1860-talet 
gjorde Söderman och Norman hvad de 
kunde för hans verk. På 1880-talet vanns 
äfven Ad. Lindgren för B:s tonkonst, 
och denne forskare gjorde allt för att 
bringa till allmänhetens kännedom hans 
verk. Slutligen kan fr. o. m, 1890-talet 
till dem, som velat verka för förståel- 
se af B:s instrumentala kompositioner, 
framförallt nämnas Aulin och Marteau. 
Hufvudsakligen genom dessa två män 
har 1909 ett B.-sällskap kallats till lif, 
hvilket vill dels genom utföranden brin- 
ga till allmänhetens kännedom hans 
vei-k dels utgifva de ännu återståen- 
de större kompositionerna (sällskapet 
skulle dessutom äfven befrämja svensk 
musik i allmänhet). Man begynte med 
en bibliografi af samtliga tonverken. — 
Ännu finnes ingen större biografi af ho- 
nom. De utgifna minnesteckningarna stå 
nämnda här nedan. 

Släkten B:s musiktraditioner ha full- 
följts af Franz B:s efterkommande. Hans 
enda barn är Hjalmar B. (13), f. 1848 
i Oed, nära Wien. Denne utbildades 
först till pianist, men bytte vid 16 års 
ålder om lefnadsbana och blef sedan as- 
sistent vid Tekn. högsk., föreståndare 
vid en privatskola, lärare i andra skolor 
samt har hufvudsakligen ägnat sig åt 
matematiska studier; lefver för närva- 
rande i Stockholm. På gamla dagar har 
musiknaturen tagit ut sin rätt, och en del 
sångkompositioner ha utgifvits i tryck 
("Kung Eriks visor", "Fem sånger"); 
dessutom en del i "Damernas musik- 
blad". Några otryckta finnas äfven: 
pianotrio, violinsonat m. fl. Af hans 
fyra barn har yngsta dottern Astrid 
(14), f. 8. 9. 1886 i Stockholm valt musik- 
banan. Hon är elev af Rich. Anderssons 
musikskola (till 1908) och K. Hochschule 
i Berlin; har spelat tvenne gånger med 
ork.-för. i Göteborg och uppträdt äfven 
i Stockholm; är för närvarande lärarin- 
na vid Rich. Anderssons musikskola. 

För ofvanstäende om släkten B. har 
följande litt. anlitats: Dahlgren, Sthlms 



teatrar; A. Lindgren, Sv. hofkapellmä- 
stare och Musikaliska studier; L. Lager- 
bielke, Sv. tonsättare; L. Norman, Mus. 
uppsatser; Mus. ak:s handl.; svenska 
musiktidningar från 1830-talet till nu; 
tidningslitteratur och musikverken själf- 
va sådana de föreligga i tryck el. i 
handskr. i Mus. ak:s bibi.; dessutom per- 
sonliga meddelanden från ingenjör Hjal- 
mar B. 

Besardus, Jean Baptist e, f. i Be- 
sancon; jurist; utgaf flera arbeten för 
luta, af hvilka "Thesaurus harmoniens" 
af 1603 blef mest bekant. För studiet af 
lutmusiken under den tid, då denna hade 
sin högsta blomstring, är B:s bok af 
utomordentligt värde; de flesta af sam- 
tidens då berömda lutvirtuoser äro där 
representerade. 

Besiffrad bas, intervallers beteckning i 
ett ackord genom tal öfver basstämman. 

Beskow, Bernhard von, f, 22. 4. 
1796 i Stockholm, t därst. 17.10. 1868; 
skald, Svenska ak:s sekreterare; kan- 
sliex. i Uppsala 1814; 1818 protokollsek- 
reterare; debuterade 1816 som skald; 
företog 1819—20 en resa till kontinenten, 
där han gjorde bekantskap med flera af 
sin tids främste; blef hufvudsakligen be- 
römd genom sina minnesteckningar. B. 
har på mångahanda sätt gjort sig för- 
tjänt af ett omnämnande äfven i ett mu- 
siklexikon; han var mycket musikintres- 
serad och redogör i sina minnen om- 
ständligt för sin musikaliska uppfostran; 
i hans skrifter finnas också flera goda 
bidrag till den svenska musikens histo- 
ria under förra hälften af 1800-talet. I 
"Lefnadsminnen" beskrifver han Upp- 
sala musiklif under Haeffners första tid, 
och sedan ger han oss en klar situa- 
tionsbild af de litterära och musikaliska 
strömningarna i hufvudstaden under an- 
dra och tredje decenniet med Du Puy 
och Bellmanskulten. Bland Minnesteck- 
ningarna märkes en utförlig Frigelbio- 
grafi. B. var till hela sin läggning ari- 
stokrat och höll fast vid franska smaken 
och dryckesvisan gent emot den roman- 
tiska skolan. I musikaliskt hänseende 
var han stor beundrare af Du Puy. I 
"Harmoniska sällskapet" på 1820-talet 
var B. ordförande. 

Best, William Thomas, f. 13. 8. 
1826 i Carlisle, t 10. 5. 1897 i Liverpool; 
framstående orgelspelare; 1840 organist 



104 



Betraktom — Billmau 



vid Pembroke Chapel i Liverpool, 1848 
vid Filharm. sällskapet därst.; 1854 kom 
han till London som org. vid "Panopti- 
con af Science and Art"; återvände till 
Liverpool 1855 som organist vid S:t Geor- 
ge's Hall 1859 spelade han tillfälligtvis 
vid måndagskonserterna i London; 1871 
invigde han orgeln i Albert Hall och 
blef samtidigt fästad som organist vid 
Händelsfesterna och kvarstannade som 
sådan till 1897; jämte en mängd kyrkliga 
verk skref han tvenne läroböcker: The 
modern school for the organ 1853, The 
art of organ playing 1869 ff. 

Betraktom väl de tio bud, 
psalm 142; Hseffner 142; motsvarar nr 1 
i koralpsb. af 1697; går tillbaka till tysk 
koral (Zahn 1951: Dies sind die heiFgen 
zehn Gebot) af 1524; kan påvisas i 
Sverige på 1630-talet (Kalmar) och i 
Danmark 1569 (Thomissön). 

Betune, "fransösk lutenist"; var i 
Sverige vid drottning Kristinas hof 1649 
— 51, hade under de två första åren en 
lön af 1,500 daler s., under det att kapell- 
mästaren A. Diiben fick nöja sig med 
600. Sista året hade han blott 900. Han 
synes ha varit mycket omtyckt af sven- 
ska hofvet. 

Bevare Gud vår kung; den sven- 
ska folksången under förra hälften af 
1800-talet; Höljer skrifver ännu 1864: 
"Till svensk folksång begagnas nu all- 
mänt den engelska melodien 'God save 
the King' satt till orden 'Bevare Gud 
vår kung!' " På 1870-talet undanträngdes 
den af å ena sidan 'kungssången' 'Ur 
svenska hjärtans djup', å andra sidan 
'folksången' 'Du gamla, du friska'. Den 
gamla folksången hördes först 1805 vid 
en fest, då Gustaf IV Adolf återvände 
från sin tyska resa; texten var en öfver- 
sättning af A. N. Edelcrantz efter den 
engelska och melodien äfven den vanliga 
engelska. Dessförinnan hade visan 'Gu- 
stafs skäl!' varit kungs- och folksång." 
— Se vidare art.: folksång. 

Bianca (it.), b 1 a n c h e (fr.), half ton- 
art. 

Bicinium (lat.), tvåstämmig sång. 

Bie, O s k a r, f. 9. 2. 1864 i Breslau; stu- 
derade musik under Philipp Scharwenka 
i Berlin; 1886 fil. dr. och 1890 docent vid 
Tekniska högskolan i Berlin; skref flera 
böcker öfver målare, bildande konst och 
musik; af de senare äro mest kända: Das 



Klavier und seine Meister 1898, Der Tanz 
1905; Die möderne Musik und Eichard 
Strauss 1906. Den främsta förtjänsten 
hos B:s arbeten är det utomordentligt 
präktiga illustrativa materialet (se sär- 
skildt de två förstnämnda verken); de 
bidrag dessa bilder till kultur- och mu- 
sikhistorien ge, kunna ej nog högt upp- 
skattas. Hvad emellertid texten beträf- 
far, lämnar den beträffande innehållet 
åtskilligt öfrigt att önska. Trots sti- 
lens elegans är det historiska ofta miss- 
uppfattadt och tolkadt oriktigt. Bäst är 
han, då han rör sig på den samtida mu- 
sikens mark. B:s arbeten ha vunnit stor 
popularitet. 

Bigau [Bigot], "fransösk fiolist" vid 
drottning Kristinas hof 1647 — 53. 

Bille, Ludvig; ättling af den beröm- 
da danska adliga ätten; omtalas som in- 
strumeutist i svenska hof kapellet 1627; 
blef 1635 å sonens vägnar introducerad 
å riddarhuset, dock säges uttryckligen, 
att det var för ättens skull, ej egna för- 
tjänster. Hans titel är vanligen "Ludvig 
Speleman". B. omtalas främst bland mu- 
sikanterna 1637 — 39 och 1636 direkt som 
kapellmästare; synes på 1630-talet hela 
tiden till sin död 10. 2. 1640 ha varit 
svensk hofkapellmästare åtminstone till 
gagnet. 

Billing, f. Ström, Elma Charlotta, 
f. 3.4.1822 i Bro, Uppland, t 14.7.1899 i 
Stockholm; elev 1836 vid k. teatern med 
I. Berg som lärare; uppträdde första ggn 
3. 10. 1841 å k. teatern som Agatha i "Fri- 
skytten"; 1843 anställdes hon som sån- 
gerska och skådespelerska därst.; ingick 
7. 4. 1846 äktenskap med landskapsmåla- 
ren Theodor Billing; lämnade 1851 sce- 
nen för alltid; B. hade som sångerska 
vid k. scenen den mycket kräfvande upp- 
giften att uppehålla de partier, som Jen- 
ny Lind lämnade; hon gjorde det dock 
på ett sätt, som vann allmänt erkännan- 
de. 

Billman, Carl Fredrik, f. 24. 7. 1814 
i Sölvesborg; trumpetare 1830; steg så 
småningom till fanjunkare 1843; 1839 — 42 
studerade han i Leipzig för basunisten 
Queisser och uppträdde på Gewandhaus- 
konserterna under Mendelssohn; 1844 
gjorde han en konstresa till Norge och 
anställdes som musikdirektör vid första 
Agerhuusiska brigaden, hvilken befatt- 
ning han innehade till 1848; 1845 upp- 



Binchois — Bizet 



105 



trädde han i Köpenhamn på J. Linds 
konserter i Eidehuset och gaf själf kon- 
sert därst. samt lät på danske konungens 
anmodan höra sig solo vid en musikfest 
å kgl. slottet; 1853 tog han af sked af sin 
norska tjänst och anställdes i svenska 
hofkapellet 1. 7. 1854. Redan i sept. året 
därpå var hans fästande vid hemlan- 
det på tal; han berömdes såsom en myc- 
ket skicklig solospelare å basun. Å en 
konsert i jan. 1854 i hufvudstaden lät 
han höra sig och man yttrar med anled- 
ning af denna: "Hans ton är mäktig af 
en mångfaldig modifikation, som gifver 
hans föredrag ett rikt skiftande samt 
tillika sant uttryck" (Ny tidn. f. mus. 
1854: 6.). 

Binchois, E g i d i u s, en af de populä- 
raste kompositörerna från 1400-talets 
förra del; samtida med Dufay; f. i Bin- 
che vid Möns c. 1400; 1438 kapellist vid 
Fredrik den godes hof ; kvarstannade hos 
fursten till sin död 1460; af B:s kompo- 
sitioner äro endast ett fåtal kyrkliga; 
däremot äro hans världsliga chansoner 
ej så få, och det är i dessa han mest är 
sig själf. B. är enkel, melodirik samt 
skrifver en ren och klar sats; hans sån- 
ger blefvo under hans lifstid skattade i 
rang med Dufay och Dunstable, och äf- 
ven i vår tid kan man njuta af det lätta 
behaget i hans små tre- och fyrstämmi- 
ga visor. Af sin samtida fick han nam- 
net: "Le pére de joyeuseté". I ny uppl. 
ha bl. a. följande sånger utkommit: H. 
Riemann, 7 chansons 1892, Stainers Du- 
fay 1898 med 7 chansons; slutligen finnes 
ett urval af hans komp. i Denkm. d. 
Tonk. in österreich VII och XI: 1. 

Birger Jarl och Mechtild, 
skådespel i tre akter med divertissement 
af sång och dans, planen af Gustaf III, 
utarbetad af G. F. Gyllenborg (5. se. i 3. 
a. samt divertissementerna af G. G. Ad- 
lerbeth, musik dels komponerad dels ar- 
rangerad af F. Uttini och H. F. John- 
sen); uppfördes på rikssalen i Stockholm 
för första gången d. 8. 7. 1774 i anledning 
af högtidligheterna vid hertigens och 
hertiginnans af Södermanland biläger; 
sedan d. 20 i samma månad i slottets 
stora galleri och å Bollhusteatern 5 gån- 
ger mellan 1790 och 1792. 

B i r k e d a 1, L. H. G., se B a r f o d. 

Bis, två gånger. 

Bischoff, Ludvig Friedrich Chri- 



stian, f. 27. IL 1794 i Dessau; t 24. 2. 
1867 i Köln; var 1823—49 professor vid 
Weselgymnasiet i Berlin; grundade 1850 
Rheinische Musikzeitung och 1853 Nie- 
der-Rheinische Musikzeitung; den rikt- 
ning B. sökte förfäkta var närmast den 
gamla klassiska med beundran för Beet- 
hoven, Haydn och Mozart samt Men- 
delssohn, med bekrigande' af Schumann, 
Liszt och Wagner; särskildt riktade sig 
B:s tidning mot Schumanns Neue Zeit- 
schrift f. Musik. B. var en af de drif- 
tigaste ledarna af de nederrhenska mu- 
sikfesterna med deras storartade konser- 
ter i Köln, Diisseldorf och Aachen. 

Bischoff, Hans, f. 17.2.1852 i Berlin, 
t 12. 6. 1889 i Niederschönhausen vid Ber- 
lin; pianist och musikskriftställare; elev 
af Kullak; 1873 lärare vid Kullaks aka- 
demi, sedan vid Sterns konservatorium; 
redigerade andra uppl. af Ad. Kullaks 
"Ästhetik des Klavierspiels" 1876; utgaf 
kritiska upplagor af Händels, Bachs och 
Schumanns pianoverk på Steingräbers 
förlag. 

Biscroma (it.), double croche 
(fr.), trettiotvåendelsnot. 

Bitter, Karl H e r m a n n, f. 27.2. 
1813 i Schwedt a. O., t 12. 9. 1885 i Berlin; 
1879 finansminister i Berlin; inom mu- 
siken hufvudsakligen känd som Bach- 
biograf: "J. S. Baeh", 2 band 1865, ny 
reviderad uppl. i 4 band 1881; skref äf- 
ven: "Carl Ph. Em. Bach uud Wilh. 
Friedem. Bach und deren briider, 2 band 
1868. Efter Spittas berömda stora Bach- 
biografi har B:s ställts något i skuggan, 
B. författade äfven böcker om operans 
(1884) och oratoriets (1872) historia samt 
om Mozarts Don Juan och Glucks Iphi- 
genia i Tauris m. fl. Hans "Gesammelte 
Sehriften" utkommo 1885. 

Bizarramente (it.), sällsamt, säreget. 

Bizarro (it.), nyckfullt. 

Bizet, Georges, f . 25. 10. 1838 i Paris, 
t 3.6.1875 i Bougival vid Paris; var elev 
vid konserv. 1848 — 57 (Marmontel i piano, 
Benoist på orgel, harmonilära för Zim- 
mermann och komposition för Halévy); 
genom operetten "Docteur Miracle" vann 
han 1857 Rompriset; i Rom skref han 
sedan operan "Don Procopio", komiska 
operan "La guzla de TEmir"; två sym- 
fonier och ouverturen "La chasse d'Os- 
sian"; efter återkomsten till Paris skref 
han bl. a. "Djamileh (1872; Sthlm 1889). 



106 



Björck — Björksten 



Hans första stora succés vann han med 
ouverturcn till Sardous Patrie utförd 
på Pasdeloupkonserterna. Musiken till 
Daudets "L'Arlesienne" (1872) vann först 
anseende fr. o. m. dess engelska upp- 
förande 1887 (Sthlm 1891); i form af två 
orkestersuiter har musiken väckt allmän 
beundran öfver hela Europa. En tredje 
suite "Koma" gafs 1869 af Pasdeloup- 
orkestern; äfven en fjärde suite "Yeux 
d'enfants" har blifvit populär utanför 
Frankrikes gränser. B:s berömdaste 
verk är dock operan Carmen, som gafs 
på opera comique 3. 3. 1875, tre månader 
före kompositörens död. Det stora an- 
seende denna opera vunnit har först 
kommit så småningom; premiären i Pa- 
ris var ej särskildt lycklig; mera förtjus- 
ning väckte den i England 1878 (Sthlm 
s. ä.) och först på 1880-talet trängde den 
fullt igenom öfverallt. B. hade länge 
sökt följa Wagner, men i Carmen kastar 
han alla teorier öfver bord och söker 
med friska, glada folkmelodier och dan- 
ser träffa den spanska lokalkoloriten. 
Det är ej minst denna naturliga och 
enkla stil utan alla teoretiska operaspe- 
kulationer, som gjort operan så populär. 
1. Björck, Johan Anders, f. i 
Stockholm 4.3.1789, f därst. 2.11.1856; 
handelsborgmästare i Sthlm; varm främ- 
jare för hufvudstadens musiklif; var 
en af stiftarna af Harmoniska sällskapet 
1820 o. spelade med i Mazerska kvartet- 
ten (violoncell). LM A 1825. Var mycket 
nitisk musikalisk medlem i Par Bricole, 
där han invalts 1821. "Med ovanliga in- 
sikter uti tonkonstens vetenskapliga 
grunder utöfvade han den själf under 
flera former. God kompositör, hade han 
äfven öfversatt åtskilliga till tonkon- 
stens skapelser lämpade arbeten. Det 
fanns näppeligen något vare sig sträng- 
eller blåsinstrument han icke förmådde 
traktera. En af de mest nitiske stiftar- 
na af det på sin tid sä högt ansedda Har- 
moniska sällskapet deltog han med syn- 
nerlig verksamhet i dess sammankom- 
ster, vanligen med violin, violoncellen 
eller kontrabasen; men fattades i kvar- 
tetten en sångröst, då var han genast 
färdig att träda i dennes ställe." (Ur P. 
Kullmans minnestal; cit. ur Åkerberg, 
Par Br. s. 80 f.). I Per Westerstrands 
"Sillsallaten" förekommer B. med en 
terzett: "Om jag lefver tills i morgon". I 



Mazerska sällskapet uppträdde han 1827 
med en "Etude en quatuor" i F-dur, 
som spelades af stråkkvartetten. En 
sång trio af honom utfördes i samma 
sällskap 1828. 

2. Lovisa Charlotta B. f. Borg- 
man, f. i Göteborg 1798, t i Stockholm 31. 
9.1884; den föreg:s hustru; uppträdde i 
sin ungdom som violinspelerska å kon- 
serter i Stockholm och Göteborg och fö- 
retog tillsammans med en syster (t 1834) 
konsertresor till Norge, Finland och 
Ryssland, där hon med framgång upp- 
trädde i Petersburg o. Moskva. LMA 1853. 

3. C a r 1 J o h a n B., f. i Stockholm 
1811; fil. mag. 1836; lektor i historia vid 
Uppsala h. elem.-lärov.; anförde allmän- 
na studentsången i Uppsala 1843 — 44 och 
var sånglärare vid elementarskolan 1843 
— 55. B. skref musikhistoriska uppsat- 
ser i Post- och Inrikes Tidn. samt Ups. 
Tidn. 

Björkman, Hans, f. 24. 1. 1730, t 26. 11. 
1805 i Västervik; dir. mus. samt dom- 
kyrkoorg. i Kalmar; som sådan P. Fri- 
gels förste lärare i musik; Hiilphers om- 
nämner, att han uppsatt ett betänkande: 
"Om organisters tillsättande och org- 
verks rätta bruk till ernående af likhet i 
kyrkosången". B. var en framstående 
sångare och kallades därför till Stock- 
holm för att sjunga vid operan. I inled- 
ningsstycket, hvarmed kgl. operan in- 
vigdes, Thetis och Pelée 1773, utförde han 
öfversteprästens roll i Ödets tempel; upp- 
trädde därefter som Polyfem i "Acis och 
Galathea" s. å. Då Glucks Alceste 1781 
uppfördes, hade han Hercules' roll, hvil- 
ken han spelade så väl, "att han ansågs 
icke kunna äga sin like". B. var an- 
ställd vid kgl. operan som aktör och sån- 
gare 1773 — 1803 och var samtidigt inspek- 
tor A'id spinnhuset i Stockholm. 

Björksten, Theodor, f. i Stockholm 
23.5.1858; berömd tenorsångare; elev af 
L Berg; uppträdde offentligt första gån- 
gen å en konsert 23.1.1880; begaf sig 
s. å. till Paris, där han antogs till elev 
vid konservatoriet. 1881 hemkom han 
och fortsatte sedan studierna för Berg. 
1882 for han åter ut och tog lektioner för 
Delle Sedie i Paris; medföljde sedan 
Kristina Nilsson på hennes amerikanska 
turné och vann lysande triumfer. Efter 
denna resa fortsatte och afslutade han 
sina studier för Delle Sedie och var nu 



Björneborg — Blidberg 



107 



en tid Paris' förklarade gunstling. Till 
Stockholm återkom han 1885. Sedan slog 
han sig ned i New-York, där han varit 
en mycket ansedd sånglärare. 1902 be- 
sökte han Stockholm på en tillfällig 
konsertresa. I New- York, där B. allt 
fortfarande haft sitt hem, har han utöf- 
vat en på konsertlifvet mycket gagnan- 
de verksamhet. B. är gift med sånger- 
skan Hervor Torpadie från Göteborg. 

Björneborgarnas marsch, ord 
af Runeberg 1860 till en redan förefint- 
lig melodi; förut hette melodien 'Auster- 
litzmarschen' eller 'Bonapartesmarsch'; 
redan före Runeberg hade Topelius skrif- 
vit ord till samma marsch: "Skuggor 
från de flydda dar", bl. a. tryckt till en 
mus. soaré 1858; Pacius arrangerade se- 
dan melodien för manskvartett; melo- 
dien, som var populär i början af år- 
hundradet, kan följas tillbaka till en 
kontradans på 1770-talet; 1851 intogs den 
i ett skådespel "Ur lifvets strid" af 
Bendtson, som uppfördes under stor- 
mande bifall. Innehållet i stycket var 
från 1808 och handlade bl. a. om Döbeln 
och Finska kriget. Se vidare Ernst 
Lagus' uppsats i "Svenska Litt.-sällsk. 
festskrift 1904". 

Blanche (fr.), half tonart. 

Blangini, G i u s e p p e, f . 18. 11. 1781 i 
Turin, t 18. 12. 1841 i Paris; begaf sig 1797 
till Frankrike och konserterade som vio- 
loncellist flerstädes; 1799 kom han till 
Paris, där han först blef bekant som ro- 
manskompositör; 1802 begynte han äfven 
skrifva operor; 1805 kallades han till 
hof kapellmästare i Miinchen; 1809 blef 
han kapellmästare hos Jérome i Kassel; 
1814 var han åter i Paris, där han bl. a. 
blef professor i sång vid konservatoriet 
och hofkompositör. Hans operor, som i 
början gjort stor lycka, förlorade i an- 
seende i samma mån som nya stilarter 
uppkommo, och han dog glömd af alla. 
B. skref 170 notturnos för 2 sångstäm- 
mor, 4 orkestermässor, 174 romanser och 
30 operor. Hans autobiografi (tryckt 
1834) ger en god inblick i samtidens mu- 
siklif. 

Blech, L e o, f. 21. 4. 1871 i Aachen; diri- 
gent och operakompositör; elev af Bar- 
giel och Rudolff i Berlin; verkade 1893— 
99 som kapellmästare vid stadsteatern i 
fädernestaden; efter att en kortare tid 
ha varit dirigent i Prag kallades han 



1906 till hofkapellmästare i Berlin. Bland 
hans operor nämnas: Salome, Cheru- 
bina, Alpenkönig und Menschenkind 
(Dresden 1903), Aschenbrödel (Prag -1905) 
och Versiegelt (Hamburg 1908, i Stock- 
holm 1910), alla i tämligen ren Wagner- 
stil, dock öfverförd på lustspelet. Af öf- 
riga kompositioner ha uppförts: körver- 
ken "Sommernacht" (för blandad kör) 
och "Von den Engelein" (4-st. fruntim- 
merskör) båda med ork., symf. dikten 
"Die Nonne", Liedercyklen "Der galante 
Abbe". Som dirigent är B. en betydande 
förmåga. 

Blidberg, P e r F r e d r i k, f. 1785, t 10. 
9. 1866; erhöll sin första utbildning vid 
Linköpings gymnasium, där Mecklin d. y. 
handledde hans musikundervisning; blef 
1817 protokollsekr. i landtförsvarsdep. 
B. är mest känd som viskompositör. Ett 
af hans sånghäften var "Skaldestycken 
ur Poetiska Kalendern, satta i musik 
med ack. af pf." Törneros omtalar i sina 
minnen, huru sista kvädet vid hvarje 
musikafton inom hans Uppsalakrets ut- 
gjordes af B:s Den nye Blondel: "Där 
de ljusa björkar stå". I Nordmannahar- 
pan finnes i första häftet en sång af B.: 
"Jag flyr till dig." I häftet "Sjung" fin- 
nes i andra delen en ballad 'Skön Anna': 
"Där växte en ros så fager opp." B. var 
en tid äfven musikkritiker i Dagl. Alleh. 
LMA 1848. — "Emedan tjänstebestyren 
ägnade han sig med den mest brinnande 
kärlek åt de sköna konsterna, åt poesi 
och musik. Han omfattade med ungdo- 
mens hela ifver fosforisternas läror och 
deltog lifligt i deras arbeten. För musik 
var han rikt utrustad af naturen, och ej 
blott som exekutör, utan äfven som kom- 
positör af flera särdeles täcka romanser, 
lade han sina gåfvor i dagen. Den ge- 
neration, som njöt af hans musikaliska 
skapelser, har redan till största delen 
bortgått före den gamle; men ännu lef- 
ver en och annan, som med saknad min- 
nes den liflige och ungdomlige gubben, 
den outtröttlige deltagaren i alla musi- 
kaliska samkväm, där man var i till- 
fälle att erbjuda något af gedignare 
halt, och huru han, så att säga 'tog eld', 
då det gällde att uttala så väl sin hän- 
ryckning öfver hvad han ansåg stort 
och skönt, som sitt klander af hvad som 
föreföll honom obetydligt och värde- 
löst." (Mus. ak:s Handl. 1866.) 



108 



Blom — Bochshorn 



Blom, tveuue bröder, hvilka gjort sig 
kända såsom goda musiker: 1. Frede- 
rik B. f . 1769 på gården Fosnees vid 
Tönsberg, Norge; t 1806 i Västindien; 
uppträdde offentligt som violinist i 
Kristiania med kompositioner af Viotti, 
Kreutzer m. fl. och vann mycket erkän- 
nande. — 2. Christian B., f. 1782 på 
gården Narverud vid Tönsberg; var 
skeppskapten, men ägnade sig med all- 
var åt musiken; komponerade musiken 
till Bjerregaards' Kronede Nationalsång: 
"Sönner af Norge"; skref äfven en ouver- 
ture för orkester och några sånger med 
piano. 

Bliithner, berömd pianoflrma; begynt 
af Julius Ferdinand B. (f. 11.3.1824 
vid Merseburg); pianofabriken öppnades 
i Leipzig 7. 11. 1853; 1873 tog han patent 
på ett aliquot-system, hvarigenom hvar- 
je tons klang förstärkes genom en oktav- 
strängs medklingande, utan att den an- 
slås. B.-firman har för närvarande filia- 
ler i Hamburg, Berlin och London. 

Blåsinstrument, instruments k 
ven t (fr.), wind-instrument (eng.), 
stromenti dafiato (it.). Till den- 
na grupp af instrument räknas alla de, 
där tonen bildas genom förtätad luft, 
och en luftpelare är det tonande ele- 
mentet. Till dessa räknas först och 
främst flöjt, oboe, klarinett och fagott, 
sedan orgelinstrumenten (orgel, harmo- 
nium); däremot räknar man i allmänhet 
bleckblåsinstrumenten till en grupp för 
sig (horn, trumpet, basun, tuba). Se vi- 
dare de enskilda instrumenten samt ar- 
tikern: instrument. 

B-moll, fr. si bé-mol mineur, eng. b 
flat minor, molltonart med b till grund- 
ton, parallelltonart till Dess-dur och 5 ^ 
till förteckning för: h, e, a, d och g. 

Boberg, Bror Axel Edvin, f . 21. 9. 1876 
i Anderslöf, Malmöhus län; elev af kon- 
serv, i Stockholm 1893—97; org.-ex. 1895 
och musiklärarex. 1896; elev i violinspel 
af F. Book 1895—97 och i kontrapunkt 
af J. Dente 1896—97; har dessutom stu- 
derat i Köpenhamn (C. Mailing) 1897— 
98; vik. musiklärare vid Malmö h. allm. 
läroverk 1899—1902 och 1903, ordinarie 
sedan 1904; vik. domkyrkoorganist i 
Lund under åren 1900, 1901, och 1903; 
vik. org. och kantor i Petri kyrka 1903 
—9, ordinarie sedan 1911. Af komposi- 
tioner märkas kantat vid invigningen af 



Malmö Keallärov:s nybyggnad 1908, "Ad- 
vent", Pingsthymn hyllningsmarsch 1898, 
Liturgiska sånger m. m.; äfven intres- 
serad folkvissamlare. 

Bobisatlon, bocedisation, solfeg- 
gierande efter de belgiska stafvelserna: 
bo, ce, di, ga, lo, ma, ni. 

Bocca, mun; a bocca chiusa, med 
sluten mun, brumstämma. 

Boccherini, L u i g i, f. 19. 2. 1743 i Luc- 
ca, t 28.5.1805 i Madrid; den måhända 
populäraste samtida kompositören till 
Haydn och Mozart; dessutom violoncel- 
list; var anställd vid teatern i Lucca 
1764—79; två oratorier och en opera kom- 
ponerades under denna tid; 1768 kom B. 
till Paris, där han mottogs med stor vän- 
lighet af Gossee, Capon och Dupont, 
hvilka förskaffade honom publikens 
gunst å Concerts Spirituels. Här be- 
gynte han skrifva sina kammarmusik- 
verk, hvilka snart skulle låta hans rykte 
stiga öfver hela Europa. 1782 o. 1787 sy- 
nes han ha besökt Tyskland och var en 
tid kammarkompositör hos konung Fre- 
drik Vilhelm II i Preussen. 1797, vid ko- 
nungens död, begaf han sig till Spanien, 
där han en gång förut (1769) varit, men 
ej vunnit vederbörligt erkännande. Ej 
heller denna gång mottogs han synnerli- 
gen väl, men försökte i alla fall erhålla 
de höges bevågenhet genom att tillägna 
dem en mängd kompositioner. Trots alla 
försök att komma i anseende i den span- 
ska hufvudstaden, sjönk hans rykte allt- 
mer, och fattigdomen tvang honom att 
förtjäna sitt bröd genom att arrangera 
sina kammarmusikverk för guitarr. B:8 
kvartetter och kvintetter ha samman- 
ställts med Haydns, och bådas kam- 
marmusikverk förblefvo under stör- 
re delen af förra hälften af 1800-talet 
kvartettsällskapens omtycktaste verk. 
Den för B. säregna stilen är rikt fiori- 
turverk i förening med ett visst salongs- 
mässigt koketteri. B. upptog, i likhet 
med de samtida kvartettkompositörerna 
Schobert, Dittersdorf m. fl., Mannhei- 
merskolans dynamiska verkningar med 
starka motsatser mellan piano och forte 
och långa ereseendopartier. B. är här- 
vid tydligt påverkad af denna stils 
grundläggare Johann Stramitz. 

Bochshorn, Samuel, [Capricornus], f. 
c. 1629, t 12. n. 1665 i Stuttgart; var kan- 
tor i Eeutlingen, Pressburg, Niirnberg 



Bock — Bohlmann 



109 



och fr. o. m. 1659 till sin död hofkapell- 
mästare i Stuttgart; af sin samtid myc- 
ket omtyckt kompositör af samma rikt- 
ning som Carissimi i Italien. Af hans 
tryckta kompotitioner finnas i Uppsala 
bibi.: Geistl. Concerten 1658 och Zwei 
Lieder von dem Leyden u. Tode Jesu 
1660; dessutom förvarar samma bibliotek 
ett 50-tal vokalverk i handskrift; de 
flesta torde ha uppförts vid hofvet under 
Gustaf Diibens tid. 

Bock, Carl Friedrich, f. i Berlin 
17.6.1800, t i Stockholm 29.1.1841; fram- 
stående flöjtvirtuos; kom till Sverige i 
början på 1820-talet och anställdes först 
som "oboist" (klarinettist) vid 2. gardet; 
sedan blef han musikdir. vid Söderm.- 
och Helsing. reg.; som flöjtist anställdes 
han i hofkapellet 1829, en plats, som han 
bibehöll till sin död. — B. var gift med 
Carolina Sofia Richter, f. i Stockholm d. 
28.8.1792; anställd vid fiera teatrar i 
Stockholm (kgl. teatern 1814 — 63); åren 
1831 — 34, 41 — 56 var hon lärarinna i de- 
klamation och mimik för kgl. teaterns 
elever; gift 1813 med violinisten J. G. 
Svanberg, skild 1822; gift med B. 1826. 

Bockdrill, trillo caprino (it.), brä- 
kande, ojämn drill. 

Bodenschatz, E r h a r d, f . 1576 i Lich- 
tenberg, t 1636 i Gross-Osterhausen vid 
Querfurt; 1600 kantor i Schulpforta, 1603 
pastor i Rehhausen och slutligen 1608 
pastor i Gross-Osterhausen. Hans egna 
kompositioner äro ej synnerligen fram- 
stående, men samlingarna innehållande 
andras arbeten och utgifvandet af dessa 
till skolbruk gjorde hans namn iinder 
1600-talet vida berömdt. Mest bekant blef 
skolsångboken Florilegium Portense 1603 
— 1621. Han upptager här hufvudsakligen 
motetter af samtida komponister (där- 
ibland af F. Anerio, G. Belli, Boden- 
schatz själf, G. Croce, A. Fabricius, V. 
Hausmann, H. och M. Praetorius, Viada- 
na, Wulpius; inneh.-f. i Grove I, 346 f.). 

Boellmann, Leon, f. 25. 9. 1862 i Ensis- 
heim, Elsass, t 11.10.1897 i Paris; be- 
römd organist och kompositör; organist 
vid St. Vincent de Paul i Paris; för or- 
gel skref han bl. a. "100 Piéces bréves" 
och en fantasi för orgel och orkester. 
För violoncell och orkester skref han 
"Variations symphoniques", hvilka blef- 
vo mycket populära; en symfoni i F-dur 
speltes af Lamoureuxorkestern; dess- 



utom komponerade han flera kammar- 
musikverk. 

Boesendorfer, berömd pianofirma i 
Wien; grundad 1828 af Ignaz B. 
(1796 — 1859); innehafves för närvarande 
af sonen Ludwig B. (f. 1835 i Wien); 
1872 invigdes en särskild konsertsal: 
"Koncertsaal Bösendorfer", som sedan 
spelat en viktig roll i Wiens musiklif. 

Boethlus, Anicius Manlius Tor- 
q u a t u s S e v e r i n u s, f. c. 475 i Rom, 
t 524 (526); rådgifvare hos Theodorich 
den store, men föll i onåd, sattes i fän- 
gelse och blef till sist af rättad; under 
fängelsetiden skref B. sin berömdaste 
bok: De consolatione philosophiae. Inom 
musiken är hans namn mest bundet vid 
boken: De musica. I 5 böcker redogör 
han här för den grekiska musiken. Ehu- 
ru han på åtskilliga ställen alldeles miss- 
uppfattat de gamla grekiska teoretiker- 
na, blef hans skrift lagd till grund för 
den medeltida musikteorien. En mängd 
medeltida handskrifter finnas af den och 
på 1400-talet hörde den till en af de först 
tryckta musikböckerna (1491 f.). 

Boheman, M a u r i t z, f. 1858 i Falken- 
berg, t 23. 1. 1908 i Stockholm; student i 
Lund 1879, fil. kand. 1883, fil. dr 1897; s. å. 
blef han Mus. ak:s bibliotekarie; var 
samtidigt amanuens i kgl. bibi. allt se- 
dan 1893. B. A-ar en god musikkännare, 
som riktat den svenska musikaliska lit- 
teraturen med flera goda öfversättnin- 
gar af musikaliska skrifter (Rubinstein, 
Musiken och dess mästare m. fl.). 

Bohl (Boll, Boohl, Frans, t 1677; var 
kgl. orgelbyggare med lön af hofstaten 
(300 dr om året 1650—60 m. fl. år); oak- 
tadt hans officiella ställning synes han 
dock ej ha utfört så goda arbeten; kla- 
gomålen återkomma ej sällan. Jakobs 
kyrkas orgel 1660 behöfde ofta repare- 
ras; Uppsala domkyrkas orgel påbörja- 
des 1664, men var endast halffärdig vid 
hans död; Falu gamla kyrkas orgel 
byggde han 1665, Mariestads 1672. 

Bohlmann, Georg Carl, f. 8. 4. 1838 i 
Köpenhamn; studerade musik i Bremen 
1851 — 59 under kapellmästare Carl Heine- 
mann; efter tillbakakomsten till födelse- 
staden har han verkat som organist (6 
år i Svendborg), musikdirektör vid tea- 
ter, ledare vid skolsång och mycket ef- 
tersökt lärare i violin, piano, musikteori 
och instrumentation; en stor mängd ar- 



110 



Boieldieu — Bolero 



raugement och instruktiva saker för fle- 
ra instrument har han utgifvit; af origi- 
nalkompositioner kunna nämnas: ouver- 
turen "Vikingafärd" (uppf. i Gewandhaus 
i Leipzig och i Musikerföreningen, Kphn 
1879 med stort bifall); dessutom flera pia- 
nosaker, Auolinkompositioner m. m. 

Boieldieu, Francois Adrien, f. 16. 
12. 1775 i Kouen, t å landtegendomen 
Jarcq vid Paris 8.10.1834; begynte som 
korgosse och fick sin första musikunder- 
visning af organisten Broch i Rouen; re- 
dan vid 20 års ålder hade han skrifvit 
två operor, som utförts med bifall i fö- 
delsestaden. B. begaf sig sedan till Pa- 
ris, där lian upptogs i Erardska huset. 
Här lärde han känna de främsta mästar- 
na Cherubini, Méhul m. fl. 1796 uppför- 
de opera comique en liten enaktsopera 
af lionom, "Les deux lettres", och året 
därpå ännu en "La famille suisse"; allt 
högre steg hans rykte med de följande 
operorna: Zoraime et Zulnare 1798, Le 
Calife de Bagdad 1800, Jean de Paris 
1812; strax innan den sistnämnda hade 
B. en tid uppehållit sig i Petersburg 
som "hof komponist" (1803—1810); 1817 
blef B. Méhuls efterträdare som kompo- 
sitionsprofessor vid konservatoriet. 1825 
följde hans främsta arbete "La dame 
blanche". Med denna liade han sagt sitt 
bästa och nedlade kort därefter all kom- 
positionsverksamhet; 1829 tog han af- 
sked som konservatorielärare med pen- 
sion. — B. är som operakompositör när- 
mast en fortsättare af Dalayracs riktning 
dock med tydligare framhäfvande af det 
melodiska elementet. De smekande vis- 
artade melodierna kunde ej annat än 
väcka hänförelse i en tid, som behärska- 
des af Rossini och lians skola; mot den- 
na senare med den "oändliga'} melodien 
står B. med den korta, begränsade enkla 
visan och de lekande dansrytmerna; B. 
är lika mycket fransman som Rossini 
italienare. — Af B:s operor lia följande 
gifvits i Sverige: "Kalifen i Bagdad" 
(premiär Sthlm 1808), "Min tante Auro- 
re" (Sthlm 1813), "Den nye egendomsher- 
ren" (Le nouveau seigneur de village, 
Sthlm 1818), "Johan af Paris" (Sthlm 
1819), "Hvita frun" (Sthlm 1827), "De 
bägge talismanerna" (Le petit chaperon 
rouge, Sthlm 1830). 

Boito, Arrigo, f. 24. 2. 1842 i Padua; 
elev af Mazzucato vid Milano konserv. 



och skref som elev arbetet "Il 4 giorno" 
1860; tills, med Faccio komponerade han 
sedan musiken till kantaten "Le sorelle 
d'Italia" 1862; detta stycke vann i Mi- 
lano mycket stor succés, och B. reste nu 
till Frankrike, Österrike, Polen, Tysk- 
land; i sistnämnda land studerade han 
grundligt Wagners musikdramer. Re- 
dan i början af 1860-talet hade han skrif- 
vit delar af sin opera "Mefistofeles" och 
5. 3. 1868 ägde premiären rum ä Scala- 
teatern i Milano (Sthlm 1883). B. hade 
själf skrifvit texten till denna opera ef- 
ter Goethes Faust som förebild. Detta 
B:s sedan erkändt främsta verk föll full- 
ständigt igenom vid första representa- 
tionen; endast så småningom lärde man 
sig förstå värdet och först med uppfö- 
randet i Bologna 1875 vann verket fullt 
erkännande. I Tyskland uppfördes det 
f. f. ggn i Hamburg 1880. Allt sedan 
1867 är B. boende i Milano, där han blif- 
vit nästan mera firad som litterär för- 
fattare än som Ivompositör. Det har ej 
saknats offentligt erkännande åt honom. 
Staten har slösat med adelstitlar, och 
1892 blef han inspektör för konservato- 
riet samt 1895 riddare af hederslegionen. 
Af hans senare operor kunna nämnas: 
"Nerone" och "Orestiade", ännu ej upp- 
förda. En stor mängd operatexter har 
han skrifvit för andra tonsättare, — 
Litt.: Giani, Il Nerone di A, B, 190L 

Bokstafsskrif t, se notskrift. 

Bolander, O s c a r, f . 30. 12. 1840 i Stock- 
holm; elev af Mus. ak. 1856—62 med J. v. 
Boom som lärare i piano; pianostudier- 
na fortsatte han sedan under Plaidy i 
Leipzig; 1867 blef han lärare vid konserv, 
i Stockholm; 27. 2. 1905 direktör vid sam- 
ma anstalt; af gick dec. 1910; har som 
kompositör uppträdt bl. a. med en violin- 
kvartett, flera sångkantater, pianosaker, 
livilka dock ej utkommit i tryck. LMA 
1872; RVO 1890; professor 1903. 

Bolck, Oskar, f. 4. 3. 1839 i Hohen- 
stein. Ostpreussen, f 2.5.1888 i Bremen; 
efter studier vid Leipzigs konservatori- 
um beklädde han en plats i Viborg i 
Finland; var sedan å skilda platser: 
Liverpool, Wiirzburg, Aachen, Riga, 
Leipzig; skref flera pianokompositioner 
och en opera. 

Bolero, spansk dans i *A takt, uppfun- 
nen 1780; utföres med kastagnetter; be- 
står vanligen af två repriser jämte en 



Bologua — Bonde 



111 



trio; står nära seguidillan. Goda 
exempel på b. finnas i Méhuls "Les deux 
aveugles", Webers "Preciösa", Aubers 
"Masaniello" och Chopins op. 19. 

Bologna. I musikaliskt hänseende har 
B. stått synnerligen högt, i synnerhet 
under 1500- och 1600-talet; 1482 grunda- 
des den första offentliga musikskolan 
därst. Under de följande århundradena 
hade B. omkring 30 akademier, af hvilka 
fyra voro uteslutande musikaliska: 1. 
Dei Concordi, grundad 1615; 2. Dei Filo- 
musi, gr. 1622; 3. Dei Filaschici, gr. 1633; 
4. Dei Filarmonici, gr. 1675. Genom alla 
dessa musiksällskap främjades bl. a. det 
musikaliska dramat i början af 1600-ta- 
let. En egen offentlig stadsteater erhöll 
B. 1680. Mot slutet af 1700-talet sjönk 
B:s musik tillbaka, och vi höra först un- 
der andra hälften af 1800-talet åter talas 
om B:s musik. Denna gång är det som 
föregångsstad för Wagner i Italien, i 
det att "Lohengrin" gafs här f. f . ggn på 
italiensk mark; sedan dess har staden 
svingat sig upp till att bli nr 2 af alla 
musikstäder i Italien (Milano nr 1). 

Boman, Per Conrad, f. 1804, t 1861; 
kamrerare i generaltullstyrelsen sedan 
1845; framstående musikrecensent och 
svensk musikhistoriker; torde vara 
Sveriges grundligaste och mest dugan- 
de musikhistoriker före Adolf Lindgren; 
öfversatte Birchs Darstellung der Biih- 
nenkunst ("Handbok i den dramatiska 
litteraturens historia", 1850) ; var som mu- 
siker elev af P. Frigel; mångårig musik- 
recensent i Post- och Inrikes Tidningar 
och skref i "Ny tidn. f. musik" under 
hela tiden den existerade (1853 — 57); hans 
bästa uppsats i sistnämnda tidskrift är: 
"En blick på tonkonsten i Sverige", 1857, 
omfattande en historik öfver svenska 
musikens öden under de sista femtio 
åren. Af hans musikaliskt-dramatiska 
arbeten blef mest känd: "Ljungby horn 
och pipa", sagospel i 3 akter, text af G. 
L. Silfverstolpe (1858); skref dessutom 
musiken till "Byn i berget" (Kotzebues 
Das Dorf im Gebirge), som 1846 uppför- 
des å kgl. teatern; kantaten "Gustaf Va- 
sas dröm". B. är som musikkritiker kon- 
servativ men med en afgjordt foster- 
ländsk läggning med sträfvan att utbil- 
da en egen tonkonst på folkvisans grund. 
Alla hans musikhistoriska undersöknin- 
gar gälla också endast tonkonsten i Sve- 



rige, speciellt den dramatiska. Ar 1854 
höll han en serie talrikt besökta föreläs- 
ningar i musikens historia. För den sven- 
ska folkvisans bekantgörande i Sverige 
o. utlandet utarbetade han tills, med J. 
X. Ahlström "Valda svenska folksånger, 
folkdanser o. folklekar" med sv. och tysk 
text (1845). Ensam utgaf han "Tio sv. 
folkvisor för 4 mansröster" (Hirschs för- 
lag). Af hans öfriga sånghäften är sam- 
lingen: "Musik till 4 Tegnérdikter" med 
ack. af pf. el. guitarr tämligen bekant. 
(Sången: "Har du betraktat"; Vintern: 
"Lustigt öfver slätten"; Floden: "Vid 
flodens källa". Ättehögen: "Lik en ur- 
na".) I "Nytt mus. Lördagsmagasin för 
år 1839" står en sång af B.: "Sång af 
den sköna från Provence". I manskvar- 
tettsamlingen Odeon finnes en serenad: 
"Dagen förlåter de mörknande zoner". I 
"Samling af valda sångstycken" medde- 
las sången: "Hvi är du sorgset arma 
hjärta". Slutligen må nämnas: roman- 
sen 'Pariserpojken'; Ur Konung Oscars 
dräpa, scen ur Lycksalighetens ö: "Ro- 
lig natt! må du drömma gladt" (trio för 
2 sopr. o. pf.). — Af handskrifter förva- 
rar Mus. ak:s bibi. i part. och pf.-arr. 
sagospelet 'Ljungby horn' och Par Bri- 
coles musikbibi. Fr. Preumayrs "Melo- 
dram och Aria" i arr. för orkester af B. 

Bombard, bombardo (it.), pommer; 
ursprungligen en djupare och större 
form af oboen; man skilde mellan bom- 
bardone, b. nicolo och b. picolo eller 
bas-, tenor- och alt-b.; oboen kallades 
som högsta, minsta formen bombardino; 
då instrumentet var allt för stort och 
oformligt ersattes det snart af fagotten. 
Som beteckning för djup, fyllig ton öfver- 
gick namnet äfven på andra instrument. 
Så betecknas t. ex. vid lutan de tre läg- 
sta tonerna: lilla, mellersta och stora b. 
— Slutligen fick man äfven en orgel- 
stämma med namnet b.; denna är en 
tungstämma på 16 eller 32 fot, hvars 
klang är ungefär som fagottens, men 
starkare och mera basunartad i tonen. 

Bombardon, se tuba. 

Bombo (it.), tremolo. 

Bombyx (gr.), skalmeja. 

Bonde, Knut Filip, f. 9. 3. 1815 på 
Eriksberg, Södermanland, t i Stockholm 
17. 10. 1871; förste kammarjunkare; 1846 
öfverintendent för konungens hof; 1852 
^56 förste direktör för kgl. hofkapellet 



112 



Bondesen — Boom 



och teatern; som teaterchef visade han 
särskild förkärlek för franska och ita- 
lienska skolans mästare, mindre för ty- 
ska kompositörer. LMA 1853. Var en ni- 
tisk främjare af Mus. ak:s väl och ut- 
verkade förhöjda riksdagsanslag åt läro- 
verket; arbetade äfven för Musikaliska 
konstföreningen. 

Bondesen, Jörgen Ditleff, f. 7. 4. 
1855 i Köpenhamn; elev 1872 vid konserv, 
därst. (Neupert, Matthison-Hansen, E. 
Hartmann, Gade); blef 1875 bibliotekarie 
och hjälplärare vid samma anstalt och 
var fr. o. m. 1883 ord. lärare i musikteori 
och pianospel; s. å. sekreterare; har som 
lärare utgifvit andra danska upplagan 
af Richters Harmonilära (1883) och Lo- 
bes Musikens katekes (1885). Af själf- 
ständiga kompositioner kunna nämnas 
ett häfte sånger (6 romanser) och en or- 
gelhymn. 

Boni, Victoria, se Bundsen. 

1. Bonn, Jo 11 an Anthonius, dir. 
mus. i Göteborg; uppförde 1718 en kom- 
position: "Amor noster crucifixus est". 

2. Johan G u s t a f B., f. 1745; f 26. 
11.1796; kantor vid trivialskolan i Stock- 
holm; aktör och sångare vid kgl. operan 
1773—81; andre kormästare 1782—88; för- 
ste korm. 1788 — 96. I sällskapet Par Bri- 
cole var B. fr. o. m. 1782 ledare för såväl 
vokal- som instrumentalmusiken. 

3. Magnus B., f. 1759, t 6.7.1798; 
var en god aktör och sångare; var an- 
ställd vid Stenbergs teater 1780 — 86 och 
vid kgl. operan 1787 — 1798; var dessutom 
kantor och klockare vid finska försam- 
lingen i Stockholm. 

Bononcini [Buononcini], Giovanni 
Maria, f. 1640 i Modena, t 19. 11. 1678 
därst.; elev af P. Colonna i Modena; 
skref en mängd kompositioner i synner- 
het för kammarmusik (op. 1. Primi frutti 
del giardino musicale 1666; op. 2. Sonate 
da camera 1667; op. 3. Varii fiori 1669; 
op. 4. Arie, Correnti, Sarabande, Gigue 
et Allemande a V. c. Vlne 1671 m. fl.); 
dessutom flera kammarkantater o. madri- 
galer; slutligen trycktes af honom äfven 
en praktisk handledning i kontrapunkt 
(Il pratico Musico 1673). Af hans söner 
blef Giovanni Battista (f. c. 1660, 
död 90-årig i Wien) en berömd opera- 
kompositör (La fede publica, Wien 1699, 
Polifemo, Berlin 1703, Astarto, London 
1720, Erminia, London 1723 m. fl.); skref 



äfven oratorier, symfonier och kammar- 
musik. 

Book, Johan Fr i d o 1 f , f. 27.2.1836 i 
Uppsala; framstående violinist; elev af 
d'Aubert, Joachim o. Leonardi; anställd 
i sv. hof kapellet 1853-89 (bitr, 1852); 
konsertmästare 1882; lärare vid konserv, 
fr. o. m. 1872; kamrerare vid Mus. ak. 
1890. LMA 1872; 1884—1904 musikchef i 
Mazerska kvartettsällskapet, där han äf- 
ven varit förste violinist. B. har kon- 
serterat i Stockholm och flerstädes i 
landsorten. 1871 — 89 föranstaltade han 
kammarmusikkonserter i Vetenskaps- 
akademien; som lärare har han utbildat 
en stor del af våra främsta violinister. 

1. Boom, John van, f. i Utrecht 1807, 
t 19.3.1872 i Stockholm; pianovirtuos 
och pedagog; utbildade sig hos Hum- 
mul och Moscheles; kom till Stock- 
holm 1825, där han uppehöll sig i bör- 
jan endast genom privatlektioner; sin 
offentliga bana som virtuos afslöt han 
1847; året därpå förordnades han till 
pianolärare vid konservatoriet, å hvil- 
ken post han kvarstod till 1871. Som 
lärare har han utbildat flera af våra 
sedan berömda kompositörer (bl. a. Lud- 
vig Norman). Om honom som pedagog 
skrifves i Mus. ak:s handlingar för 1873 
s. 26: "Hans stundom barska väsen in- 
jagade ingen skräck hos eleverna, eme- 
dan de visste, att det utgick från hans 
lynne, ej från hans hjärta; detta yttrade 
sig i den samvetsgranna omsorg, hvar- 
med han vårdade deras musikaliska bild- 
ning och öfvervakade deras första steg 
på den offentliga banan." Hans peda- 
gogiska hufvudarbete är: Theoretisk o. 
praktisk pianoskola (1870). I slutorden 
till denna sammanfattar han sina grund- 
principer: Hummel, "den finaste pianist 
världen ägt" har varit hans ideal och från 
honom har han tagit många öfningsex- 
empel. Nyare metoder på pianospelets 
område förkastar han och varnar för 
alla lärare, som bjuda ut någon ny me- 
tod och kalla det förutvarande gammal- 
modigt. "Man skulle likaväl kunna kalla 
det gammalmodigt, att människan går 
på två ben, men detta är dock det enda 
rätta sättet att komma framåt; så är 
ock förhållandet med den rätta under- 
visningsmetoden för pianospelning: den 
blir heller aldrig gammalmodig: så län- 
ge pianospelning består, äger också den- 



Boom — Borgstedt 



113 



na metod bestånd. Det är härmed som 
med sanningen, den blir heller aldrig 
gammalmodig." Med denna skarpt kon- 
servativa hållning afslutar han sin pia- 
noverksamhet. Som kompositör gjorde 
han sig känd framför allt på 1830- och 
40-talet. Af större verk må nämnas: 
"Näcken eller Elfspelet, romantisk opera 
i 3 akter", som uppfördes 4 gånger på 
kgl. teatern i Stockholm 11—19 maj 1844 
(utförligt beskrifven i Sthlms musik- 
tidn. d. 24. 5. 1844). Året innan hade han 
på Breitkopf & Härtels förlag utgifvit: 
"Grand Quattuor pour piano, violin, alto 
et violoncelle, dedié å E. Schlegel, A- 
grell, Gillberg et Moberger" (utförligt 
recenserad i Sthlms musiktidn. d. 6. och 
13. 10. 1843) ; endast tryckt i stämmor. Af 
andra kompositioner omtalas: tonmål- 
ningen" Frithiof på hafvet", en symfoni- 
konsert, en mässa. Halleluja; Konung Os- 
cars dräpa. Mus. Konstföreningen tryck- 
te "Stor sonat " i c-moll. Af pianokom- 
positioner i öfrigt trycktes: Amusement 
de salon, Trois Polkas, Grande Valse 
etc. Flera solosånger utkommo äfven: 
Slumrerskan, Vinterblommor, Den lik- 
nöjde. Till henne. Tiggargossen, Frukt- 
säljerskan. Svensk flaggsång etc. B. är 
gifvetvis mest sig själf i pianosakerna, 
där han får utveckla sin om Thalberg 
och Hummel erinrande virtuosstil. Sån- 
gerna äro mera enkelt hållna och stå 
därför som konstverk högre; flera af 
dem låta ännu med fördel höra sig. I 
ofvannämnda minnesteckning i Mus. 
Ak:s handlingar heter det: "För den fi- 
nare musikaliska poesien ägde hans spel 
föga uttryck; det väckte alltid beundran, 
sällan hänförelse. Hans konst hade 
egentligen blott en riktning: Det var 
den breda, präktiga stilen, uppburen af 
glänsande klangeffekter, och detta om- 
råde beherrskade han fullkomligt. Hans 
ej fåtaliga kompositioner bära samma 
karaktär: de äro ej framsprungna ur 
snillet, men effektuera, när de finna exe- 
kutörer, som förmå öfverväldiga dem." 
B. hade olyckan att öfverlefva sig själf. 
Hans stil var ej 1870-talets utan 1830- 
talets. Placerad i den rätta omgifningen 
bland virtuoserna från det gångna år- 
hundradets förra del (Thalberg, Drey- 
schock, Door) blir han en aktningsvärd 
representant från virtuostidens glans- 
dagar. 



2. Hermann van B., f. 9. 2. 1809 i Ut- 
recht, t 6.1.1883 därst.; den föregåendes 
broder, berömd flöjtist, elev af Tulon i 
Paris; lefde allt sedan 1830 länge i Am- 
sterdam. — Fadern Jean v. B., f. 1783 
i Rotterdam, var en högt ansedd flöjt- 
virtuos och komponist för sitt instru- 
ment (enligt Fetis trycktes 10 flöjtverk 
af honom). 

1. Borchgrevinck, Bon a ven tur a; re- 
kommenderades 1579 af biskopen af Bre- 
men till kurfursten af Sachsen som "mu- 
siker"; kallades sedan till dansk hof ka- 
pellmästare 1. 1. 1587 men fick afsked re- 
dan efter ett halfår. — 2. M e 1 c h i o r B., 
måhända den föregåendes son; var 1587 
instrumentist i danska hof kapellet; sy- 
nes redan 1593 varit en af de främste 
och heter 1603 uttryckligen "öfverste in- 
strumentist"; 1599 reste han till Italien 
för att utbilda sig hos Giov. Gabrieli i 
Venedig; år 1600 namnes han som hof- 
organist i Köpenhamn. 1605 — 06 utgaf 
han en samling Madrigaler i två baud 
med kompositioner af de främste mä- 
starna "Giardino novo bellissimo" (tr. 
i Kphn), däribland äfven egna verk; 
en annan madrigalsamling, "IX Davids 
Psalmer", är nu försvunnen. 1618 blef han 
hofkapellmästare och kvarstannade på 
denna post till sin död (med undantag af 
tiden 1628—31) 20.12.1632. B. synes ha 
varit en mycket ansedd musiker på sin 
tid, och kapellet stod synnerligen högt 
under honom. — Litt.: A. Hammerich, 
Musiken ved Christian IV:s Hof, hvar- 
est äfven en 5-stämmig madrigal af B. 
(ur Giardino novo) meddelas. 

Bordun, b o u r d o n, täckt flöjtstämma 
i orgeln. 

Borelius, Johan Niklas, f. 1796, 
t 5.5.1866; kommerseråd; var 1820 en af 
stiftarna af Harmoniska sällskapet i 
Stockholm. LMA 1846; deltog 1863 i ut- 
arbetandet af förslaget till Ak:s stadgar 
och valdes sedan till ledamot i Ak:s di- 
rektion. 

Borgmästaren i Sardam, se Czar 
och timmerman. 

1. Borgstedt, bröderna: trenne syskon 
Nils Fredrik (t 1834), Gustaf 
Adolf (t 1831), Axel Ulrik (t 1820), 
hvilka sjöngo visor för tre stämmor "på 
ett visserligen mera dramatiskt än ly- 
riskt sätt, enär sångerna icke blifvit af 
kompositören satta för trio, utan ut- 

8 



114 



Borgstedt — Bouruonville 



fördes af sångarna ad libitum". Denna 
stilart inom vissången, sådan den be- 
drefs i andra decenniet af 1800-talet, gaf 
anledning till Du Puys berömda trior, 
särskildt "Agander, Pagander och Vin- 
berg" samt "Douce harmonie, viens con- 
solor mon coeur", båda direkt skrifna 
för bröderna B. Se vidare Åkerberg, 
Par Bricole. 

2. E r i k R a g n a r B., f . i Lofta, Kal- 
mar län, 5.11.1866; elev af konserv. 1884 
— 89; violinist i hof kapellet 1886; violon- 
cellist 1890; debuterade å k. t. som Sa- 
rastro 1889; tillf, kantor i Johannes för- 
samling i Sthlm 1893; mus.-dir. vid Ska- 
rab. regemente 1896; musikdirektör s. å.; 
kantor i Jakobs förs. i Stockholm. 

Borodin, Alexander Porphirie- 
witsch, f. 12. 11. 1834 i Petersburg, f 
27, 2. 1887 därst.; en af hufvudrepre- 
sentanterna för ungryska skolan, Bala- 
kirews vän och lärjunge; har bl. a. 
skrifvit två symfonier (Ess-dur 1880, 
H-moll), en symfonisk diktning "Stäpp- 
skiss från mellersta Asien", en piano- 
Buite, två stråkkvartetter (A-dur o. D- 
dur); hans opera "Furst Igor" fullbor- 
dades af Rimsky-Korssakow och Glasu- 
now (1890 uppförd i Petersburg); ord- 
förande i Musikvännernas sällskap i Pe- 
tersburg; B. var till yrket läkare och 
innehade flera höga poster som sådan. 

Bort mit hjärta!, psalm 192; 
Hseffner hänvisar till mel. 77. 

Borwick, W. Leonard, f. 26. 2. 1868 
i Walthamstown, London; elev af Hoch'- 
ska konservatoriet och Clara Schumann 
i Frankfurt a. M. 1884—89; uppträdde i 
London f. f. ggn offentligt 1890 och har 
sedan varit en af Londons mest upp- 
burne pianospelare; B. har konserterat 
i England, Frankrike o. Tyskland samt 
kom till Stockholm 1903. 

Bossi, Marco Enrico, f. 25.4.1861 
i Salö vid Gardasjön; sedan han genom- 
gått konservatoriet i Milano 1873 — 81, 
blef han organist vid domkyrkan i Co- 
mo; teori- och orgellärare vid konser- 
vatoriet i Neapel; 1895 — 1902 direktör vid 
Marcellos konservatorium i Venedig; se- 
dan dess har han varit direktör för Li- 
ceo musicale i Bologna; framstående or- 
gelspelare och kompositör; utgaf tills, 
med Tebaldini "Metodo di studio per 
Torgano moderno", 1893; för operan har 
B. endast skrifvit ett fåtal verk: ung- 



domsstycket "Paquita" och "Il cieeo"; 
det senare uppfördes i Venedig 1898; ett 
tredje verk, "Il veggente", prisbelöntes 
1890; slutligen "L'angelo della notte" i 
Como. Alla dessa stå dock tillbaka för 
de kyrkliga arbetena samt kammarmu- 
sikverken. Af kör- och ork.-verk må 
nämnas: "Il paradiso perduto", symfo- 
nisk dikt i tre delar; inom kammarmu- 
siken ha särskildt blifvit bekanta: en 
violinsonat tillägnad Teresina Tua, trio 
op. 107, violinsonat op. 117, Trio sinfo- 
nico op. 123; sånger vid piano äro op. 
116 och 121. En stor mängd äro för 
piano solo och orgel. En symfonisk kon- 
sert är skrif ven för orgel o. orekester (op. 
100). Den stora kantaten "Canticum can- 
ticorum" har uppförts i Stockholm 1904 
(op. 120). B. torde för närvarande vara 
att räkna bland Italiens allra främste 
kompositörer. B. har i flera verk visat 
sig med fördel ha studerat de gamla ita- 
lienska mästarna, bl. a. Palestrina. 

Bote & Bock, betydande musikförlag 
och musikhandel i Berlin; grundad 1838 
af Eduard Bote o. Gustav Bock; har 
ledts af Bock, sedan kompanjonen tidigt 
af gått; 1863 öfvergick firman efter G. 
B:s död på brodern Emil Bock och efter 
dennes död 1871 på Hugo B., stiftarens 
son; 1847—96 utgaf G. Bock "Neue Ber- 
liner Musikzeitung". 

Bouché (fr.), stoppton (vid horn). 

Bourdelot, Pierre, f. 1610 i Sens, t 9. 
2. 1685 i abbotstiftet Macé; kgl. fransk 
lifmedikus 1642; 1651 kallad till drott- 
ning Kristina i Stockholm som hofläka- 
re; lämnade Sverige plötsligt 28.5.1653. 
B. var tämligen musikintresserad och 
liar .ramlat on del materiell till en mu- 
sikhistoria, som brorsonen Pierre Bon- 
uet fortsatte och dennes broder Jacques 
af slutade 1715: "Histoire de la musique 
et de ses effects". Paris; arbetet är i det 
stora hela ytligt och dilettantiskt. B:s 
strid med Meibom vid Kristinas hof rö- 
rande den grekiska musiken är särskildt 
bekant. 

1. Bournonvllle, berömd musikersläkt, 
hvars släktled kunna följas tillbaka till 
1600-talet. En af dem, Jean Valentin B., 
var först kapellmästare i Rouen, sedan 
1615 i St. Quentin, 1618 i Abbeville och 
1620 i katedralen af Amiens; var en fram- 
stående orgelspelare och utbildade flera 
lärjungar; tryckte mellan 1612—1630 fle- 



Bouruonville — Brahms 



115 



ra kyrkokompositioner. Dennes son var 
organist vid katedralen i Amiens och 
skref äfven han orgelkompositioner. 
Dennes son Jacques B., f. c. 1676 i 
Amiens, t c. 1758, tryckte 1711 och 1744 
några kyrkokompositioner. 

2. J u 1 i e B., premiärdansös vid kgl. 
teatern i Stockholm 1782—98; erhöll 1795 
lifstidspension mot villkor att undervisa 
teaterns elever. 

3. A n t o i n e B., f. 1760 i Lyon, t 11. 
1. 1843 i Fredensborg; berömd sångare, 
dansör; elev af balettmästaren Noverre; 
premiärdansör vid kgl. operan i Stock- 
holm 1782—95; for sedan till Köpen- 
hamn; 1816 — 23 var han direktör för dan- 
sen vid kgl. teatern i Köpenhamn. 

4. Anton August B., den föregåen- 
des son, f. i Köpenhamn 21. 8. 1805, t 
därst. 30. 11. 1879; studerade under Augu- 
ste Vestris i Paris 1824 — 29; solodansare 
och dansdirektör vid kgl. teatern i Kö- 
penhamn 1829, ballettmästare 1830; tog 
af sked härifrån 1849; föreståndare för 
baletten i egenskap af komponist och 
instruktör intill 1861, då han mottog en 
motsvarande syssla ("intendent för sce- 
nen") i Stockholm vid kgl. teatern därst.; 
afgick från denna befattning 1864. 

5. C h a r 1 o 1 1 e B., den föregåendes 
dotter, f. 1833 i Köpenhamn, t därst. 23, 
3. 1911; studerade sång i Milano för 
Lamperti 1856; anställd vid kgl. operan 
i Sthlm 1857—58; var 1859—83 engagerad 
vid kgl. teatern i Köpenhamn; verkade 
under denna tid äfven som sånglärarin- 
na och hade som sådan flera elever äf- 
ven af danska kungahuset; 1863 ut- 
nämnd till kgl. kammarsångerska; 1904 
utgaf hon ett memoarverk: "Erindringer 
fra Hjemmet og Scenen". Bland roller 
märkas i Stockholm: Fides i "Profeten" 
och Nancy i "Martha", i Köpenhamn: 
Azucena i "Trubaduren", Bertrand i 
"Muraren", Martha i "Faust"; som gäst 
sjöng hon bl. a. i Frankfurt och Ham- 
burg. 

Bourrée, fransk dans från 1600-talet; 
hos de högre klasserna omtyckt under 
andra hälften af 1600-talet, blef den un- 
der 1700-talet folkdans i Frankrike, 
(först i Auvergne) och under 1800-talet 
har den varit spridd öfver hela landet, 
så att b. fått namnet 'fransk folkdans'; 
takten är */* med upptakt; det heter om 
den på 1600-talet, att den är "lätt att lä- 



ra och lustig att dansa". I Sverige var b. 
företrädesvis 1650—1750 bekant. I 1600- 
talets suiter förekommer den ej sällan. 
— Litt.: T. Xorlind, Zur Gesch. d. Suite 
och samme förf:s Studier i sv. folklore 
s. 363 ff. 

Brachrogge, Hans, troligen af dansk 
härkomst; 1602 korgosse i hof kapellet i 
Köpenhamn; sändes s. å. till Italien för 
att vidare utbilda sig; 1604 är han åter 
i Köpenhamn hos Borchgrevinck; först 
1611 anställdes han som sångare; begaf 
sig detta år till England för att utbilda 
sig och blef där i tre år; 1619 sändes han 
åter till Italien, men kom tillbaka re- 
dan efter 8 månader; omtalas som sån- 
gare ännu 1638; hans mest bekanta verk 
är en liten samling trestämmiga madri- 
galetter "Madrigaletti a III voci" (tryckt 
i Kphn) 1619; verket innehåller 21 större 
och mindre madrigaler, af hvilka 2 äro 
af Mogens Pedersen, de öfriga af honom 
själf; arbetet är intressant som ett 
danskt originalarbete, eljest äro madri- 
galerna tämligen omogna och visa ej 
någon säkerhet i den kontrapunktiska 
behandlingen. — Litt.: A. Hammerich, 
Musiken ved Christian IV :s hof, hvar- 
est äfven s. 234 en madrigal "Angio- 
letta, che sola" är återgifven. 

Bräde, William, f. i England; 1594 
—96, 1599—1606 och 1620—22 medlem af 
hof kapellet i Köpenhamn; dessutom var 
han 1609—14 i Hamburg, 1619 i Berlin 
och från 1622 i Gottorp. B. utgaf en hel 
del danssamlingar för flera instrument: 
"Xeue ausserlesene Paduanen" 1609 och 
1614; "Neue ausserlesene liebliche Bran- 
den" 1617; "Melodiensis Paduanis" 1619; 
"Neue lustige Volten" 1621; de flesta af 
dessa finnas i Wolfenbiittel-biblioteket. 
— Litt.: A. Hammerich, Musiken ved 
Christian IV:s hof och Eitner, Quellen- 
lexikon. 

Brahms, Johannes, f. 7. 5. 1833 i 
Hamburg. Fadern var kontrabasist vid 
Stadtteatern därst., och den unge B. lär- 
de tidigt att blåsa horn och spela vio- 
loncell; i pianospel utvecklade han sig 
så, att han vid 14 års ålder kunde gifva 
sin första konsert som pianist. Hans 
förste lärare i musikteori och piano blef 
Eduard Marxen. Tillsammans med den 
några år äldre, ungerska violinisten 
Eemenyi företog B. 1853 sin första kon- 
sertresa genom Tyskland, då han blef 



116 



Brambach — Bramsen 



bekant med Liszt och gjorde sig be- 
märkt af Kobert Schumann pä ett sätt, 
som för honom skulle blifva af stor be- 
tydelse. 1853 utnämndes B. till kördiri- 
gent och musiklärare hos fursten af 
Lippe-Detmold, men lämnade denna 
plats snart nog och lefde sedan i Ham- 
burg, Schweiz m. fl. ställen flitigt sys- 
selsatt med studier och komposition. 
Eedan 1853 hade flera kompositioner 
tryckts (2 pianosonater i C-dur och Fiss 
moll). 1855 förvärfvade han i E. Hanslick 
en ny vän och försvarare. År 1862 vän- 
de han sig till Wien, där han ett års tid 
verkade som dirigent vid därvarande 
"Singakademi". 1864 var han åter på 
resor och vistades än i Hamburg än i 
Ziirich, Baden-Baden m. fl. ställen. Till 
Wien återkom B. 1869 och stannade se- 
dan där med få afbrott ända till sin 
död 3.4.1897. Under åren 1871—74 var 
han dirigent för "Gesellschaft d. Musik- 
freunde", eljest lefde han som privat- 
man uteslutande för sina kompositioner. 
— B:s tonsättarverksamhet är synnerli- 
gen vidtomfattande från solostycken för 
piano, solosånger till kammarmusik- 
verk, orkesterverk och kör- och ork.- 
stycken; blott en grupp fattas: operan. 
Populärast äro måhända solosångerna 
och kammarmusiken. Verken fördela 
sig å följande tider: 1850-talet med huf- 
vudsakligen pianostycken och solosån- 
ger; 1860-talet kammarmusik och kör- 
verk med orkester, däribland det be- 
römda requiem (uppf. f. f. ggn i Bremens 
domkyrka 10. 4. 1868); 1870-talet tillkom- 
ma orkesterverken, däribland de två för- 
sta symfonierna i C-moll, 1877, D-dur, 
1878; slutligen komma på 1880-talet de 
två sista symfonierna i F-dur, 1884 och 
E-moll, 1886. Det sista orkesterverket 
skrefs 1888. Det begynnande 90-talet såg 
blott några klarinettkompositioner upp- 
stå. Af orkesterverk må utom symfoni- 
erna nämnas: den akademiska festouver- 
turen, skrifven för Breslaus universitet, 
hvilket 1881 kallat B. till hedersdoktor, 
och den tragiska ouverturen. Af kör- 
verk efter 1868 höra följande till de mera 
bekanta: Einaldo, Triumfsång, Nänie, 
Gesang der Parzen. Af solosånger sjun- 
gas mera allmänt op. 46, 48, 49, 85 — 86; 
duetterna op. 61 och 66, vidare en hel 
del vokalkvartetter. Bland kammarmu- 
sikverken träffas helt säkert B:s oftast 



utförda kompositioner: två stråksextet- 
ter, op. 18 B-dur och op. 36 G-dur; tva 
stråkkvintetter, op. 88 F-dur och op. 111 
i G-dur, en kvintett för stråkar med kla- 
rinett op. 115; tre stråkkvartetter, op. 
51 i C-moll, A-moll, op. 67 B-dur, en 
pianokvintett op. 34 F-moll, tre piano- 
kvartetter, op. 25 G-moll, op. 26 A-dur, 
op. 60 C-moll, fyra pianotrios, op. 8 H- 
dur (omarbetad 1891), op. 40 Ess-dur 
(med horn eller violoncell), op. 87 C-dur, 
op. 101 C-moll m. fl. Af verk för solo- 
instrument med piano skref B. bl. a. två 
violoncellsonater, op. 38 E-moll, op. 99 
F-dur, och tre violinsonater, op. 78 G- 
dur, op. 100 A-dur, op. 108 D-moll. En 
mängd pianoverk, af hvilka flera hora 
till pianolitteraturens yppersta, tillkom- 
mo under 1850 — 80-talet, däribland tre 
pianosonater, op. 1 C-dur, op. 2 Fiss-moll, 
op 5 F-moll, fyra ballader op. 10, Scher- 
zo op. 4, två rapsodier op. 79, pianostyc- 
kena op. 76, fantasierna op. 116, Inter- 
mezzi op. 117 samt de populära ungerska 
danserna för piano 4 händer, m. fl. B:s 
ställning som kompositör är närmast 
den gamla klassiska med förkärlek för 
de slutna formerna. Han blef också af 
sin samtid ställd som motsats till Wag- 
ner-Liszt-Berlioz och äfven Bruckner. — 
Af B. -biografier äro de viktigaste: M. 
Kahlbeck 1908; H. Deiters (Waldersee- 
sammlung, Breik & H. n:r 23, 24 och 63); 
H. Keimann, A. Dietrich, I. V. Wid- 
mann. 

Brambach, J o s e p h, f . 14. 7. 1833 i 
Bonn, t 20.6.1902; 1851—54 elev af Kölns 
konserv., sedan elev af Ferd. Hiller i 
Köln; 1858 — 61 lärare vid konserv, därst.; 
1861 musikdirektör i Bonn; lefde efter 
1869 som privatlärare; B. är framför allt 
bekant för goda körverk, af hvilka må 
nämnas: "Tröst in Tonen"; "Das eleu- 
sische Fest", "Friihlingshymnus", "Mor- 
gensehnsucht", "Der Bergkönigin Friih- 
lingsfahrt", den sistnämnda med or- 
kester; skref dessutom sånger vid piano, 
duetter, kammarmusik m. m. 

Bramsen, Henry, f . 3. 10. 1875 i Kö- 
penhamn; violoncellist; elev af Rydin- 
ger, J. Klengel samt dessutom af Leip- 
zigs konserv.; gaf 1894 sin första konsert 
och berömdes då allmänt för sin ovan- 
liga talang; B. har sedan med framgång 
låtit höra sig i Köpenhamn, Stockholm 
(1901, 1902), London m. fl. städer. — K a- 



Brandt — Brauu 



117 



ren B., den föreg:s syster, f. 28.7.1877; 
violinist; elev af Hilmer och Tofte i Kö- 
penhamn samt af Joh. Wulff i London 
1897 — 98; begynte 1899 konsertera först i 
Köpenhamn sedan i London; kom till 
Stockholm bl. a. 1902. 

1. Brandt, Peter, elev i violinspel o. 
komposition af Koman; tjänstgjorde i 
sv. hofkapellet som konsertmästare 1738 
— 48 (musikant 1737); sedan vicekapell- 
mäst. tills han efter Romans död, 31. 12. 
1758, blef ord., en plats, som han bibe- 
höll till sin död 9. 8. 1767. 

2. C h r i s t i a n Peter B., f . 28. 10. 
1815 i Aalborg; kom 1819 till Köpen- 
hamn, blef 1827 militärmusiker, 1850 di- 
rigent för en brigadmusikcorps, från 
hvilken befattning han 1865 afgick med 
krigsrådstitel; 1848 var B. anställd som 
musikalisk instruktör vid Casiuoteatern 
och sedan någon tid äfven som musik- 
direktör; 1854—84 teaterdirektör vid Dag- 
marteatern; B. har arrangerat en stor 
del af musiken till de af honom uppför- 
da teaterstyckena. 

Branle, en gammal fransk dans i "Ii el. 
*/* takt, hvilken kan följas från medel- 
tiden till början af 1700-talet. Ursprung- 
ligen en vanlig ringdans, med två steg åt 
vänster och ett åt höger, blef den under 
1500-talet något förfinad och fick en ef- 
terdans i hurtigare tempo (^A): "b. gay". 
Den betecknar under hela 1500-talet den 
gamla värdiga dansen gent emot de nya 
italienska med mera häftiga rörelser. 
Vid 1600-talets början förbindes ännu en 
dans, gavotten ("A), med b. och en slags 
suiteform uppstår; uppdelningen i turer 
fortskrider vidare och vid midten existe- 
rar en tämligen konstant återkommande 
serie af danser, alla med b. som inled- 
ning och utvecklade ur denna: Branio 
— branle gay — amener — double — 
montirande — gavott. Till denna suite- 
form kunde som inledning läggas en 
allemande och som slutform en eourante 
eller sarabande. B:s karaktär att vara 
en suiteform för sig gjorde, att den ej 
fick någon nämnvärd plats i den utbil- 
dade franska suiten. I uppsatsen Zur 
Geschichte d. Suite af T. Norlind nam- 
nes "Branle-suiten" som en själfständig 
grupp och uttalas den förmodan, att den 
utbildats på svenskt område. Då emel- 
lertid förf. sedan funnit den i en mängd 
franska och tyska samtida källor, och de 



svenska bl.-suiterna gå tillbaka till 
drottning Kristinas "fransöska violi- 
ster", är det riktigast att antaga ett 
franskt ursprung äfven för denna form. 
Litt.: T. Norlind, Zur Geschichte der 
Suite samt samma förf. Studier i sv. 
folklore V; jfr äfven Hj. Thuren, Folke- 
sangen paa Faeröerne s. 46 — 50. Se i öf- 
rig art. suite, ringdans här. 

Brassin, Gerhard, f. 10. 6. 1844 i 
Aachen; framstående violinvirtuos; 1863 
lärare i musikskolan i Bern, sedan kon- 
sertmästare i Göteborg; 1874 lärare vid 
Sterns konserv, i Berlin. 

Bratbost, Karl Mikael, f. 3. 3. 1862 
å norska gården Bratbost i Kvikne, 
Österdalen, t 18.1904 i Stockholm; ut- 
bildade sig först till militär och kom 
som sådan till Stockholm; begynte 1883 
taga lektioner i sång för Ivar Hallström 
och Arvid Ödmann; 21. 5. 1886 debuterade 
han å k. teatern i "Vilhelm Tell"; enga- 
gerades omedelbart därefter; gjorde sig 
sedan fördelaktigt känd för sin präkti- 
ga, höga tenorstämma; sjöng bl. a. titel- 
rollen i "Oberon", David i "Mästersån- 
garne", Sylvian i "Villars dragoner"; på 
hösten 1887 reste han till Paris och tog 
där lektioner för Delle Sedie till julen 
1889; var därefter en kort tid elev af 
Maretti i Milano; 1890 återkom han till 
Norden och lät först höra sig i Köpen- 
hamn och Göteborg; i sistnämnda stad 
stannade han till 1893, anställd vid tea- 
tern; han sjöng nu bl. a. José i "Car- 
men", titelrollerna i "Fra Diavolo" och 
"Faust", Tonio i "Regementets dotter". 
Manrico i "Trubaduren", Toriddo i "Ca- 
valleria"; 1892 återinträdde B. å k. tea- 
tern, Sthlm och engagerades 1903 samt 
sjöng nu flera af de större tenorpartierna 
i Wagners operor m. fl. I början af för- 
sta decenniet af 1900-talet begynte rösten 
något litet förlora i klangfriskhet, och B. 
öfvergick därför så småningom till andra 
intressen; sista åren var han handlande. 

Bratsche (t.), viola, altviolin; af viola 
di braceio, armfiol, motsats till viola di 
gamba, knäfiol. 

Braun, berömd musikersläkt: Anton 
(1729—1790) var violinist i Kassel; af 
dennes söner var J o h a n n (1753 — 1795) 
ansedd violinvirtuos och komponist (se- 
nare delen af sitt lif boende i Berlin) 
och Johann Friedrich (1759—1824) 
betydande oboevirtnos (lefde senare de- 



118 



Bravissimo — Breitkopf 



len af sitt lif i Ludwigslust). Den sist- 
nämndes söner voro: Wilhelm, f. 1791 
i Ludwigslust; efterträdde 1825 sin fader 
som förste oboist i furstens af Mecklen- 
burg-Schwerin kapell; ansågs för sin 
tids främste oboespelare; gift med sin 
kusin, sångerskan Catinka B. (1799 — 
1832). W. B. företog kousertresor flere- 
städes i Tyskland, dock synes han ej 
ha kommit till Sverige (Riemanu upp- 
ger i sitt lex., att han 1831 kom till 
Sthlm). Fetis eller någon af de andra 
lexika omtala ej något sådant besök; li- 
kaså tiga svenska källor därom. Där- 
emot kom brodern Karl Anton Phi- 
lip (f. i Ludwigslust 26.12.1788) att stå 
Sverige närmare; 1807 inträdde han i hof- 
kapellet i Köpenhamn och 1815 öfvergick 
han till sv. i Sthlm, på hvilken post han 
kvarstannade till sin död 11. 6. 1835; gifte 
sig 29. 10. 1825 med Maria Helena Gran- 
lins. Dahlgren säger i Sthlms teatrar: 
"Han var en utmärkt virtuos på sitt 
instrument och därtill en mycket an- 
sedd tonsättare." Skref musik till en 
del teaterstycken, som uppfördes å kgl. 
teatern: Entreakter och melodram till 
"Axel och Valborg" 1829 (ouverturen i 
arr. f. pf. 2 h. trycktes af A. Hirsch); 
körer och melodram till Jenny Mortimpr 
1817 (tills, med Du Puy); musik till sor- 
gespelet "Skulden" 1830; ouverture och 
entreakter till sorgespelet "Wallensteins 
död" 1831. Fetis ger i sitt lexikon en 
förteckning af hans kompositioner, de 
flesta tryckta hos Breitkopf & Härtel 
och Peters i Leipzig (symfoni för stor 
ork., ouverture, flöjtkonsert, kvartett för 
två flöjter och två horn m, fl.). I Kö- 
penhamn trycktes: Duor för två flöjter, 
sex lätta variationer för piano samt 
slutligen i Stockholm på Hirsehs förlag: 
"Sei Cauzonette" (med it. text) och "Sex 
Sångstycken" (sv. och fr. text). Ur sist- 
nämnda samling aftryckte Sv. Sång 1900 
andra sången: "Hon flydde bort". Vid 
ett tillfälle 1827 kom B. till Uppsala och 
spelade på en konsert. Detta föranleder 
Törneros i ett bref att yttra sig om ho- 
nom, som han kallar "förste och störste 
oboisten i landet". Han är ej vidare be- 
låten med hans kompositioner: "B. gjor- 
de allt, hvad kunde göras af sitt i 
solo otacksamma nasalinstrument, obo- 
en; men ändå lät det ibland som ett helt 
ankhus. Kompositionen af honom själf 



var lumpen, och det enda, som hjälpte 
upp saken, var en inflickad besynnerlig 
folkmelodi, som var hämtad, Gud vet 
hvarifrån. Somliga ville igenkänna den 
som svensk." 

Bravissimo (it.), alldeles utmärkt. 

Bravo (it.), förträffligt. 

Bravura (it.), virtuositet. 

1. Bredal, N i e 1 s Krog, f. 1733 i 
Trondhjem, f 26. 1. 1778 i Köpenhamn; 
studerade till jurist och var någon tid 
vice borgmästare i födelsestaden; 1770 
lämnade han denna plats och slog sig 
ned i Köpenhamn som dramatisk för- 
fattare; 1771 blef han direktör för k. 
teatern; som författare är B. hufvudsak- 
ligen känd genom verket "Tronfölgen i 
Sidon" med musik af Sarti; som musi- 
ker skref han flera stora kantater, där- 
ibland en till universitetet med anled- 
ning af konungens födelsedag, en jubel- 
kantat vid barnhusets 50-årsfest 1777 
samt två till texter af Charlotte Biehl: 
"Venskab" och "Orphei Nedgång til Hel- 
vede". 

2. I v a r F r e d e r i k B., f. 17. 6. 1800 
i Köpenhamn, t 25. 3. 1864; tidigt an- 
ställd som altviolinist i danska hofka- 
pellet; 1843 konsertmästare efter Schall; 
1850 — 63 sångmästare vid k. teatern; elev 
af Kuhlau i komposition; 1832 skref han 
till text af H. C. Andersen sångspelet 
"Bruden fra Lammermoor" och 1834 till 
text af Överskon "Guerillabanden"; af 
öfriga verk utanför scenen må nämnas 
"Judas Ischariot" för en tenorstämma 
med ork. och en påskhymn "Opstandel- 
sen". 

Breithaupt, Rudolf Maria, f, 11. 8. 
1873 i Braunschweig; efter universitets- 
studier i Jena, Leipzig och Berlin och 
musikstudier vid Leipzigs konserv, slog 
han sig ned som pianolärare i Berlin. 
Väckte allmän uppmärksamhet genom 
sin revolutionära skrift "Die natiirliche 
Klaviertechnik" (I, 1904; II, 1907). Se vi- 
dare art. piano. 

Breitkopf & Härtel, betydande förlags- 
firma, grundad 1719 af Bernhard 
Christoph Breitkopf (1695—1777) 
som boktryckeri. Sonen Johann Gott- 
lob Immanuel (1719—1794) inträdde i 
firman 1745; genom honom blef firman 
betydligt utvidgad; efter faderns död öf- 
vertog han ensam förlaget och förvärf- 



Brelin — Brendler 



119 



vat de genom uppfinnandet af notty- 
perna i flera smådelar högt anseende; 
hans nottryck var en tid det bästa, som 
fanns, och förlaget steg snart till ett af 
de främsta i Europa. B. var äfven för- 
fattare och skref flera skrifter af biogra- 
fiskt värde; äfven framlade han i skrift 
resultaten af sina förbättringar på not- 
tryckets område. Af B:s söner, C h r i- 
stoph Gottlob B. (1750—1800) och 
Bernhard Theodor (f. 1745), blef 
den förre chef för firman i Leipzig, den 
senare flyttade öfver till Petersburg och 
grundade där ett eget förlag, som åt- 
njöt stort anseende i Kyssland. Leipzi- 
gerflrman kunde ej uppehållas af sonen 
och öfvergick därför så småningom på 
Gottfried Christoph Här t el 
(1763—1827), som till sist blef ensam arf- 
tagare af det nu synnerligen stora för- 
laget. H. utgaf fr. o. m. 1798 en myc- 
ket berömd tidskrift "Allgemeine musi- 
kalische Zeitung" och förenade dessutom 
med förläggarverksamheten en pianofa- 
brik. H. utgaf bl. a. verk af Mozart, 
Haydii, Clementi och Dussek. 1835 öfver- 
togs firman af sonen H e r m a n n H. 
(1803 — 1875), som dock tog sin broder 
Eaimund H. (1810—1888) till kompan- 
jon; efter dem öfvergick firman på sy- 
stersönerna Wilhelm Volkmann 
(f. 12. 6. 1837) och Oskar von Hase 
(f. 15.9.1846); sedan W. Volkmanns död 
24. 12. 1896 är hans son L u d w i g Volk- 
mann delägare i firman. Båda de nu- 
varande cheferna ha uppträdt som för- 
fattare och innehafva flera ledande 
ställningar inom de större bokhandels- 
föreningarna i Leipzig. Förlaget har 
specialafdelningar i Briissel, London och 
New- York och sysselsätter för närvaran- 
de 800 arbetare. 

Brelin, N., f. 1690 i Karlstad, t som 
kyrkoherde i Bolstad i Värmland 1753; 
vistades en tid i Preussen, där han 
tvangs till soldattjänst; rymde till Ita- 
lien, där han lefde på att förfärdiga 
musikinstrument; återkommen till Sve- 
rige blef han notarie vid rådstugan i 
Karlstad och sist kyrkoherde. Hans 
sysslande med musikinstrument i Itali- 
en hade väckt en del tankar hos honom 
på nya klavérkonstruktioner. Han ned- 
lade dessa idéer i en del uppsatser tryck- 
ta i Vet.-ak:s handlingar 1739 (Om en 
upprättstående klavecin), 1749 (Påfund 



att storligen öka klavérs och Cymbalers 
godhet), 1757 och 1760. 

Brendel, Karl Franz, f. 26.11.1811 
i Stolberg i Harz, t 25.11.1868 i Leip- 
zig; tog som filosofie studerande lektio- 
ner för Fr. Wieck och blef doktor i Ber- 
lin samt begynte först 1843 att helt ägna 
sig åt musiken; 1844 öfvertog han, efter 
att någon tid ha hållit musikhistoriska 
föreläsningar i Freiberg, Dresden och 
Leipzig, Schumanns "Neue Zeitschr. f. 
Musik"; blef därefter lärare i musikhi- 
storia vid konservatoriet i Leipzig; 1861 
var han en af stiftarna af "Allgemeiner 
deutscher Musikverein". Förutom tid- 
skriftsartiklar kunna nämnas följande 
böcker: "Grundziige der Geschichte d. 
Musik" 1848; "Geschichte d. Musik in 
Italien, Deutschland u, Frankreich" 1852 
(flera uppl.), "Die Musik d. Gegenwart 
und die Gesamtkunst der Zukunft" 1854; 
"Franz Liszt als Symphoniker" 1859; 
"Geist u. Technik im Klavierunterricht" 
1867; "Gesammelte Aufsätze zur Ge- 
schichte u. Kritik d. neueren Musik" 
1888. 

Brendler, Frans Fredrik Edvard, 
f. 4. 11. 1800 i Dresden, t 16. 8. 1831 i 
Stockholm; son af flöjtisten Johann 
Franz B. (f. 1773, t i Sthlm 12. 6. 1807), 
som från 1802 till sin död var anställd 
i hofkapellet i Stockholm (Geijer säger 
i ett bref af 1807: "Hans flöjt är vacker 
och hans exekution verkligen musika- 
lisk"); sonen bestämdes för handelsba- 
nan och sändes till Visby för att ha 
plats på ett handelskontor; musiken lek- 
te honom dock i hågen och 1823 återvän- 
de han till hufvudstaden; han uppträdde 
snart som flöjtist på en af Harmoniska 
sällskapets konserter. Han uppehöll sig 
nu genom att gifva lektioner i miisik 
och studerade själf samtidigt med sådan 
ifver musikens teori, att han snart nog 
kunde framträda som komponist. Hans 
främsta verk är måhända melodramen 
"Spastaras död", behandlad som dekla- 
motion med orkester och kör. W. Bauck 
säger om detta verk: "En allmän hän- 
förelse väckte den genialiska uppfatt- 
ningen af det glödande poemet, den var- 
ma känsla, den lifliga fantasi, hvarmed 
han skildrade de skakande situationerna 
samt den vältänkta anordningen af det 
hela. Tillika öfverraskades man af den 
förträffliga instrumentationen, som, i 



120 



Breslaur — Bridge 



förening med verkets öfriga förtjänster, 
stämplade detta till ett verkligt mäster- 
stycke." Ett annat deklamatorium är 
"Edmund och Clara". Till B. v. Beskows 
skådespel "Ryno eller Den vandrande 
riddaren" skulle B. utarbeta musiken, 
men hann ej fullborda verket, då han 
bortrycktes af döden. Kronprins Oscar 
(sedan O. I) afslutade verket, och 1834 
ernådde det sitt första uppförande ä kgl. 
teatern. Af andra verk för teatern ar- 
rangerade han musiken (ur Fredmans 
sånger o. epistlar) till C. F. Dahlgrens 
"Ulla Winblads födelsedag el. Paris' 
dom", som 1829 gafs å Djurgårdsteatern. 
I sällskapet Par Bricole inträdde han 
1830 och blef s. å. d. 4 dec. antagen till 
koralinteudent i sällskapet. För denna 
sistnämnda högtidsdag, "Barbaradagen", 
skrcf han sin dubbelkor: "I de höjda 
toner skalle", hvilken sedan bevarats 
som högtidssång hos bröderna och där 
hvarje år klingat. Flera af hans sån- 
ger blefvo mycket populära. I samlin- 
gen "Sjung" I finnas de bekanta: Aman- 
da: "I blomman i solen"; serenad: "Da- 
gen förlåter de mörknade zoner"; Näc- 
ken: "Kvällens guldmoln fästet kran- 
sar". Som särskildt sånghäfte tryckte 
Hirschs förlag: Impromptu vid Trollhät- 
tan af Dorothea Dunckel: "Fjällarnas 
harpa! hur brusar din röst", författarin- 
nan tillägnad. I samlingen "Nordman- 
naharpan" trycktes första satsen af en 
symfoni arr. för 4 händer. Hirschs för- 
lag utgaf för piano solo ett Potpourri ur 
"Ryno". I Sv. biografiskt lexikon om- 
talas dessutom, att han utgaf "älskliga" 
pianosaker. I hela sin kompositionsstil 
röjer B. stark påverkan af Spohr, en 
man, som under 1820-talet allmänt var 
beundrad och föremål för studier, ej 
minst i Stockholm och Uppsala. — Litt.: 
Sv. Biogr. Lex. Ny följd III; W. Bauck, 
Själf biografi; E. Åkerberg, Musiklifvet 
inom Par Bricole; Mus. akad:s handl. 
1866 s. 37—39; J. M. Kosén, Några min- 
nesblad; F. A. Dahlgren, Sthlms teatrar. 
Bland de elever han utbildade kan näm- 
nas Emilie Holmberg, den lofvande 
sångkompositören från 1840-talet. B. 
gifte sig 1825 med Ulrika Boucht, en 
dugande pianist. Några månader före sin 
död utnämndes han till ledamot af Mus. 
ak. "Hans öppna, intagande, vänfasta 
och blygsamma väsende förskaffade ho- 



nom en talrik krets af vänner, hvilka 
med blödande hjärta följde hans stoft 
till sitt sista hvilorum" (Ak:s Handl.). 
En vacker sorgefest var föranstaltad i 
Storkyrkan, vid hvilken flera musik- 
nummer utfördes af hofkapellet och 
Harmoniska sällskapet. 

Breslaur, Emil, f. 29. 5. 1836 i Kott- 
bus, t 26. 7. 1899 i Berlin; var någon tid 
präst vid judiska församlingen i födel- 
sestaden; begynte 1863 studera musik i 
Berlin och var sedan 1868 — 79 lärare i 
piano vid Th. Kullaks musikakademi; 
1879 stiftade han en musiklärareföre- 
ning jämte seminarium i Berlin; var 
därjämte musikrecensent i flera musik- 
tidskrifter och redigerade själf fr. o. m. 
1878 tidskriften "Der Klavierlehrer"; 
flera goda pianopedagogiska skrifter 
äro af honom: "Die technische Grund- 
lage des Klavierspiels" 1874 (erhöll pro- 
fessors titel för detta), "Zur methodi- 
scheu Uebung des Klavierspiels", "Me- 
thodik des Klavierunterrichts", "Klavier- 
schule" m. fl. B. fortsatte äfven i Ber- 
lin att arbeta för musiken inom judiska 
församlingen och skref 1898 en liten 
broschyr: "Sind originale Synagogeu- 
und Volksmelodien bei den Juden ge- 
schichtlich nachweisbar?"; sedan 1883 
var B. körledare vid reformsynagogan; 
B. komponerade äfven en del pianostyc- 
ken, körer och solosånger. 

Breuning, S t e p h a n von, f. 17. 8. 1774 
i Bonn, t 4. 6. 1827 i Wien; ungdomsvän 
till Beethoven; hans son Moritz Ger- 
hard von B. (f. 28. 8. 1813 i Wien; t 6. 
5. 1892, medicinalråd) var under barn- 
domsåren dagligen tillsammans med 
Beethoven och skref ett memoarverk, 
som är en viktig källa för kännedomen 
om denne mästares senare år: "Aus dem 
Schwarzspanierhause" (1874, nytryck af 
Kalischer 1907). 

Breve (fr.), brevis (lat.), notvalör 



omfattande två hela takter: 



Bridge, John F r e d e r i c k, f. 5. 12. 
1844 i Oldbury, Worcester; elev af J. 
Hopkins och J. Goss; 1865 organist i Tri- 
nitatiskyrkan i Windsor, 1869 vid kate- 
dralen i Manchester, 1875 vikarierande 
och 1882 förste organist vid Westminster 
abbey, 1890 lärare i musikteori vid Royal 
College of music, 1902 musikprofessor 



Briegel — Bronsart 



121 



i 



vid Londons universitet; 1874 musikdok- 
tor, 1890 examinator i musik vid Oxfords 
univ., 1897 adlad. B. har bl. a. kompo- 
nerat kantaterna Baodicea, Callirhoe, 
oratorierna Mount Moriah och Niniveh, 
hymner m. m.; dessutom katekismer i 
kontrapunkt, kanon, orgelackompagne- 
ment m. m. 

Briegel, Wolf gäng Karl, f. 21. 5. 
1626, t 19. 11. 1712 i Darmstadt; 1650 hof- 
kantor i Gotha; 1670 hof kapellmästare i 
Darmstadt; af hans kompositioner, hvil- 
ka på sin tid åtnjöto högt anseende, äga 
svenska bibliotek följande: Evangel. 
Blumengarten I, II, III, 1666 (Väst. 
(bibi.), Musicalische Trostquelle 1679 
(ibid.), Musicalischer Lebensbrunn, 1680 
(Upps. bibi.), Christian Kehenfelds Evang. 
Psalmen-Zweig 1684 (Väst. bibi.). På 
1600-talet ägde Jakobs kyrka i Stock- 
holm dessutom Erster Theil evangel. Ge- 
spräch 1660. 

Briesemeister, Otto Ferdinand, f. 
18. 5. 1866 i Arnswalde, Brandenburg; te- 
uorsångare; studerade först medicin vid 
flera tyska universitet (Berlin, Wiirz- 
burg, Leipzig); efter tagen examen var 
han några år praktisk läkare, men öf- 
vergick sedan till scenen; redan dessför- 
innan hade han sjungit å konserter i 
Leipzig och Halle; i Breslau hade han 
anställning 5 års tid; i egenskap af kon- 
sert- och oratoriesångare kallades han 
sedan till flera städer bl. a. till Köpen- 
hamn; 1899 inbjöds han till Bayreuth att 
utföra Loges parti i "Rhenguldet"; B. 
vann här mycket beröm och sjöng sedan 
ä scenen i Wien, Magdeburg, Stuttgart, 
London m. fl. ställen. Till Stockholm 
kallades han 1901 och 1906 för att sjunga 
Loges parti i "Rhenguldet". Han upp- 
trädde vid dessa tillfällen äfven i andra 
operor såsom i "Carmen" och "Pajazzo"; 
af hans öfriga roller märkas: Faust, 
Florestan, Lohengrin, Siegmund, Sieg- 
fried, Fra Diavolo, Max, Tamino m. fl. 

Brillant (fr.), glänsande. 

Brillbasar, occhiali; basse ä la 
Rossini; en hånfull benämning på 
det ständigt återkommande basackom- 
pagnementet på två toner, vanligtvis i 
kvart- eller kvintintervall; uppträda 
särskildt vanligt hos Rossini och hans 
skola. 

Brink, Gustaf H i 1 d o r, f. 24. 10. 



1858 i Stockholm, t därst. 6. 4. 1904; var 
fr. o. m. 1882 pianolärare vid konserva- 
toriet i Stockholm; B. har komponerat 
flera pianostycken och utgifvit instruk- 
tiv pianomusik; LM A 1895. 

Broadwood and Sons, betydande piano- 
fabrik i London; grundad 1732 af schwei- 
zaren Burkhard Tschudi; från honom 
öfvergick firman på svärsonen John 
Broadwood (1732—1812); han upptog en 
förbättrad konstruktion af pianofortet; 
de följande ägarna af fabriken, hvilka 
betydligt utvidgat omsättningen af pia- 
no och flyglar, äro James Shudi-Thomas 
Broadwood och Henry Towler Broad- 
wood (t 1893); nuvarande ägaren af fir- 
man är Henry John Tschudi. B.-flyg- 
larna äro numera spridda öfverallt och 
äga ett godt anseende såväl i England 
som å kontinenten. 

Broderies (fr.), koloratur. 

Brodsky, A d o 1 f , f . 21. 3. 1851 i Tagan- 
rog, Ryssland; framstående violinist; 
elev af J. Hellmesberger i Wien och 
konserv, därst.; 1868 — 70 medlem af hof- 
operans orkester; efter en del konsert- 
resor var han 1875—79 lärare vid Mosk- 
was konservatorium; 1879 — 81 ledde B. 
Kiews symfonikonserter; de följande 
åren konserterade han i Europas konst- 
centra; 1882 violinprofessor vid konserv, 
i Leipzig; 1892 slog han sig ned i New- 
York; 1895 direktör vid Manchesters Col- 
lege of Music; leder därst. bl. a. en myc- 
ket framstående stråkkvartett. 

1. Bronsart, Hans von, f. 11. 2. 1830 i 
Berlin; studerade 1849 — 52 vid Berlins 
universitet och tog samtidigt lektioner 
i musikteori för Dehn; blef därefter elev 
af Liszt i Weimar, och konserterade se- 
dan i Paris, Petersburg och Tysklands 
främsta konststäder; 1860—62 var han 
dirigent för Euterpe-konserterna i Leip- 
zig, 1865—66 Biilows efterträdare för 
konserterna af "Gesellschaft d. Musik- 
freunde" i Berlin; 1867 kallades han till 
intendent vid k. teatern i Hannover; 
1887 utnämndes han till generalinten- 
dent för hof teatern i Weimar; 1895 träd- 
de han tillbaka från denna post med ti- 
teln excellens och rang af geheimråd. 
Af hans kompositioner må nämnas: 
"Friihlingsphantasie" för orkester, sym- 
fonien "In den Alpen" med kör, C-moll- 
symfonien, dramatiska tondikten "Man- 
fred", kantaten "Christnacht" samt kam- 



122 



Brouy — Bruch 



marmusikverken trio i G-moll, piano- 
konserten i Fiss-moll och en stråksex- 
tett. 

2. I n g e b o r g B., f. S t a r c k, f. 24, 
8. 1840 i Petersburg af svenska föräl- 
drar; 1862 gift med Hans von B.; fram- 
stående pianist; elev af Martinow, Hen- 
selt och Liszt; af hennes kompositioner 
ha flera vunnit högt erkännande, där- 
ibland operorna "Die Göttin zu Sais", 
"Jery und Bälely", "Hjarne" (1891), "Die 
Siihne" (1908) samt solosånger och piano- 
stycken. 

Brony, Åtta (heter egentl. B r ö n- 
num), f. 24.2.1869 i Köpenhamn; dansk 
sångerska; kom vid 5 års ålder till Pa- 
ris, där hon äfven fick sin musikaliska 
uppfostran; 1885 konserterade hon i Kö- 
penhamn och vann mycket erkännande; 
fortsatte sedan sina studier i Paris och 
blef 1888 engagerad för att biträda vid 
Sullivans populära konserter i de större 
engelska städerna; 1889 var hon åter i 
födelsestaden, där hon med mycket bi- 
fall konserterade; s. å. sjöng hon i Lon- 
don på Covent Garden i Glucks "Or- 
pheus", 1890 i Paris på Théåtre lyrique 
(Flotows Martha), 1891 i New York (Mi- 
caela i "Carmen"), 1902 i England (Mar- 
gareta i "Faust", Adalgisa i "Norma", 
Kosina i "Barberaren") m. fl. platser. 

1. Brooman, Jan Erik, f. 1772, t 19. 
11.1823; dramatisk sångare; elev vid k. 
operan 1788, men öfvergick sedan till 
Göteborg; 1796 och 97 uppträdde han 
flera gånger som gäst på Stenborgs tea- 
ter, där han slutligen ingick 1798; spe- 
lade efter dennas upplösning i landsor- 
ten till 1804, då han engagerades vid 
dram. teatern och operan, där han kvar- 
stod till sin död. 

2. H a n n a B., f. 1809 (1811?) i Stock- 
holm, t därst. 1887; den föregåendes dot- 
ter; musik- och språklärarinna samt 
kompositör; anställd vid k. teaterns 
elevskola 1848 som pianolärarinna; har 
komponerat flera sångsamlingar, där- 
ibland: "Tre sånger" (Till Laura, Den 
ensamma makan. Tanke och känsla), 
"Norrlänningens hemlängtan" (Hvi läng- 
tar du åter). 

Brosig, Moritz, f . 15. 10. 1815 i Fuchs- 
winkel, Oberschlesien, t 24. 1. 1887 i Bres- 
lau; elev af Franz Wolf, domkyrkoorga- 
nist i Breslau, och blef dennes efterträ- 
dare 1842, domkyrkokapellmästare 1853, 



sedan doktor och docent vid univ.; 1872 
musikdirektörstitel. Hans kompositio- 
ner tillhöra företrädesvis den stränga 
kyrkostilen; däribland kunna nämnas 
20 häften orgelkompositioner, 7 gradua- 
ler och offertorier, en koralbok, 4 stora 
och 3 små instrumentala mässor; en 
harmonilära (flera uppl.), en handbok i 
harmonilära och modulation (tryckt 
1899). Ett urval af hans kompositioner 
utkom på Leuckarts förlag. 

Bruch, Max, f. 6. L 1838 i Köln; er- 
höll sin första musikundervisning af 
modern (f. Ahnenräder, högt aktad sån- 
gerska); begynte tidigt komponera; som 
elev af Breidenstein skref han vid 14 
års ålder en symfoni, som uppfördes i 
Köln; 1853 — 57 som Mozartstipendiat 
elev af Ferd. Hiller i komposition och 
af K. Reinecke och Ferd. Breuning i 
piano; 1858 — 61 musiklärare i Köln. Ef- 
ter faderns död företog han 1861 — 63 en 
längre studieresa bl. a. till Berlin, Leip- 
zig, Wien, Dresden, Miinchen; 1864 — 65 
var han åter på resor, nu äfven till 
utomtyska städer: Briissel och Paris. 
1865 — 67 musikdirektör i Koblenz, 1867 — 
70 hof kapellmästare i Sondershausen; 
1871 — 73 uppehöll han sig i Berlin och 
1873 — 78 i Bonn endast lefvande för sin 
kompositoriska verksamhet; 1878 kalla- 
des han till Stockhausens efterträdare 
som dirigent för Sternska sångföreningen 
i Berlin. 1880 flyttade B. öfver till Liver- 
pool som dirigent för filharmoniska säll- 
skapet därst.; 1883 — 90 dirigent för orke- 
sterföreningen i Breslau; sedan 1891 le- 
dare af mästerskapsskolan i komposition 
vid k. mus. akademien i Berlin. B. är en 
af Mendelssohns värdigaste efterföljare, 
med samma gedigna formbehandling, 
samma känslofulla vekhet, samma för- 
kärlek för polyfon behandling och sam- 
ma styrka i körbehandlingen. Han de- 
lar med sin höga förebild att ej vara 
lycklig som operakompositör (Lorelei 
1863, Hermione 1872); däremot är han 
stor i sina verk för kör och orkester. 
Bland dessa är hos oss i Sverige speci- 
ellt "Frithiof" bekant, enär ämnet är 
Tegnérs Frithiof s saga (1864); andra 
körverk äro: "Schön Ellen" op. 6.5, 
"Odysseus" (op. 41, 1873), "Arminius" 
(op. 43), "Das Lied von der Glocke" (op. 
45), "Achilleus" (op. 50, 1885), "Das 
Feuerkreuz" (op. 52), "Moses" (op. 67, 



Briickuer 



123 



1894), "Gustaf Adolf" (op. 73, 1898), "Nal 
u. Damajanti" (1903), "Die Flucht d. hei- 
ligen Familie" (op. 2ö), "Rorate coeli" 
(op. 29), "Lied vom deutschen Kaiser" 
m. fl.; för damkor med ork. skref han 
bl. a. "Frithiof auf seines Vaters Grab- 
hiigel" (op. 27); för manskör och orke- 
ster: "Römischer Triumphgesang", "Das 
Wessobrunner Gebet", "Lied der Städte", 
"Salamis" m. fl. Af instrumentala verk 
har violinkonserten i G-moll op. 26 blif- 
vit särskildt berömd; två andra violin- 
konserter (op. 44 och 58, båda i D-moll) 
spelas ej sällan. För violoncell med 
ork. skref han "Kol Nidrei"; slutligen 
kammarmusik (2 stråkkvart, i C-moll 
och E-dur, 1 trio i C-moll) och tre sym- 
fonier (Ess-dur, F-moll och E-dur) samt 
en mängd pianosaker och sånger. 

Bruckner, Anton, f. 4. 8. 1824 i Ans- 
felden, Öfre Österrike, t H. 10. 1896 i Wi- 
en; B. var son af en byskollärare och 
fick arbeta sig fram på egen hand i mu- 
sik; han blef först organist och lärare i 
St. Florian och 1855 ernådde han den högt 
ansedda platsen som domkyrkoorganist i 
Linz; 1868 kallades han därifrån till hof- 
organist i Wien; kort därefter blef han 
lärare i harmoni och komposition vid 
konserv, och slutligen 1875 lektor i mu- 
sik vid universitetet; 1891 hedersdoktor 
vid univ. i Wien. B. var till största de- 
len autodidakt och de lärare han haft 
utöfvade endast ringa inflytande på 
hans stil; i Linz hade han fått lektioner 
i kontrapunkt af S. Sechter, och i in- 
strumentation hade- en tysk kapellmä- 
stare Kitzler varit hans lärare. B. hör- 
de till de stilla och tillbakadragna na- 
turerna, som ej gjorde något för sitt 
anseende och rykte utanför den krets 
af vänner han kunde förvärfva i sin 
omedelbara närhet. Som konsertresande 
organist uppträdde han endast få gån- 
ger men prisades då allmänt som en af 
sin samtids främste; sådana tillfällen, 
då han lät en större allmänhet beundra 
sitt spel, var 1869, då han gaf konserter 
i Paris och Nancy, och 1871, då han del- 
tog i den internationella täflan mellan 
orgelspelare i London. Vid det senare 
tillfället förvärfvade han första priset. 
I London gaf han sedan 11 konserter, 
alla åhörda med stort intresse. B. er- 
nådde först sent allmänt erkännande 
som kompositör. Han kan ej sägas ha 



utgått ur någon bestämd skola. Af 
Wagner har han lärt storslagna orkester- 
behandling och planläggning af symfo- 
niska verk, dock ansluter han sig icke till 
nyromantikernas programmusik och är 
för mycket Beethovenian för att falla 
till föga för den fria Lisztska symfo- 
niska dikten. Det fel hans stora orke- 
sterverk måhända äga är, att de i någon 
mån sakna formbehärskning och be- 
gränsning. Han fick i Wien till mot- 
ståndare Hanslick i Neue freie Presse 
och Gehring i Deutsche Zeitung. Den 
förre skrifver efter uppförandet af ett 
verk af B. 1883 bl. a. följande: "Det är 
för mig personligen alltid svårt att stå 
i godt förhållande till dessa sällsamma 
kompositioner, hvari kvicka, originella, 
ja, till och med geniala enskildheter 
växla med svårbegripliga trivialiteter, 
tomma och torra ställen utan fattbart 
sammanhang, därtill uttänjda i en olid- 
lig längd, så att de spelande liksom åhö- 
rarna ej kunna få andrum." Vid detta 
samma tillfälle hade publiken under 
stormande bifall hälsat B. Hanslick må- 
ste också erkänna, att B., som var "en 
vördnadsvärd, sympatisk personlighet", 
åtnjöt allmänt erkännande, och att han 
som lärare var varmt afhållen. "Genom 
sin svärmiska Wagnerdyrkan får han 
det kraftigaste understöd af 'partiet', 
som i B:s eget intresse skulle göra 
bättre, om det uttryckte sina sympatier 
i mindre brysk form." Hanslick står 
således såsom fiende till "Wagnerpar- 
tiet" mot B., och antipoden Brahms är 
därför för honom idealet för en symfo- 
niker. Brahms och B. äro ofta ställda 
emot hvarandra och såsom instrumental- 
kompositörer nämnda som typer för 
skilda riktningar och åskådningar. 
Brahms är typen för den äldre stilrikt- 
ningen med folkvisan och 1500- och 1600- 
talets gamla mästare som bakgrund, B. 
däremot helt och hållet det nyas man, 
Wagnerianen i orkester- och formbe- 
handling. På 1880-talet var striden 
Brahms-Bruckner särskildt häftig; på 
1890-talet aftog den så småningom, och 
numera kan man fullt lidelsefritt bedö- 
ma båda; hvilken som gått segrande ur 
striden är omöjligt att säga, må det 
vara nog att erkänna att båda fört sym- 
foniformen framåt och gifvit den nya 
uttrycksformer. — B. skref ej så många 



124 



Bruhu — Bruneau 



verk, men de, som utförts, äro nästan 
alla mycket betydande. Mest bekanta 
äro symfonierna: 1. C-moU 1866, 2. C-moll 
1873, 3. D-moll 1877, 4. Ess-dur ("romanti- 
ska") 1881, 5. B-dur 1894, 6. A-dur 1883— 
99, 7. Ess-dur 1884, 8. C-moll 1882, 9. ofull- 
ständig. Dessutom skref B. tre mässor, 
Ave Maria, Tantum ergo, Te deum, 
manskörerna med orkester "Germanen- 
zug" och "Helgoland"; manskörerna 
med piano "Das liohe Lied" och "Mit- 
ternacht"; en stråkkvintett i Ess, mans- 
kvartetter och blandade körer a capella. 
B:s egentliga rykte utanför Wien för- 
skrifver sig egentligen från år 1884, då 
Nikitsch i Leipzig uppförde 7:de symfo- 
nien. I svenska hufvudstaden uppför- 
des B. först år 1900, men har sedan ofta 
och gärna blifvit hörd. 

Bruhn, Peter, f. 13. 3. 1750, f 8. 1. 
1815; grosshandlare och stadsmäklare; 
förträfflig Bellmanssångare, hvars ut- 
föranden till den grad vann skaldens 
egen välvilja, att han påstod, att ingen 
så som B. förstått återgifva hans sånger. 

Bruhns, Nikolaus, f . 1665 i Schwab- 
städt, Sleswig, f 1697 i Husum; elev af 
Buxtehude; var någon tid organist i 
Köpenhamn, men slog sig sedan ned i 
Husum; känd som duktig violinist och 
organist; skref äfven orgelverk (nytryck 
i Commers Musica sacra bd 1); i hand- 
skrift förvaras kantater, kyrkokonserter 
och orgelfugor. 

Brumel, Anton, berömd nederländsk 
komponist, Josquins samtida; lärjunge 
af Okeghem; var ända intill 1505 i Lyon 
vid hofvet och kom sedan till Ferrara; 
eljest är föga bekant om hans lif; hans 
kompositioner ha vunnit så mycket me- 
ra beaktande: Motetti 1502, Missse 1503, 
Canti 1504, Motetti 1504, 1505, 1514, Liber 
missarum 1516, Missae 1539; flera hand- 
skrifna i Kom (Vatikanen), Miinchen, 
Bologna m. fl. ställen. Litt. bl. a. van 
d. Straeten, La musique au Pays-Bas VL 

Brummer, Hanna, f. Falkman, f. 28. 
6. 1823 i Stockholm, t 19. 2. 1882 i Helsing- 
fors; sångerska; elev af I. Berg i sång 
och af L Dannström i komposition; gift 
med hofrådet B. i Helsingfors och öfver- 
flyttade till den finska hufvudstaden på 
1840-talet. I "Kung Karls jakt" utförde 
hon Leonoras parti vid dess premiär. B. 
utöfvade en inflytelserik verksamhet 
inom Helsingfors' musiklif. 



Brun, tveune bröder, båda berömda 
danska operasångare och söner af den be- 
kante teaterdiktaren och författaren M i- 
c h a e 1 B. (1819 — 91) och operasångerskan 
Ida Rantzau: 1. Frederik Carl 
Christian, f. 21. 4. 1852 i Odense; 1870—72 
elev af Köpenhamns konservatorium, se- 
dan 1875 af Lablache i Paris; var redan 
känd som duktig pianist, när han den 30. 
5. 1876 debuterande å k. teatern i Köpen- 
hamn som Almaviva i "Barberaren"; 
han sjöng dessutom å samma scen i 
Gounods "Faust"; sedan uppträdde han 
i Berlin (1882) och 1884 ånyo i Köpen- 
hamn bl. a. som Leon i Aubers "Mura- 
ren"; engagerades sedan vid Casinotea- 
tern och uppträdde 1886 som gäst å k. 
teatern med Huon i "Oberon"; 1887 — 89 
var han anställd som förste tenor i 
Stockholm vid k. teatern; 1889 fick B. 
engagement vid k. teatern i Köpenhamn, 
där han utmärkt sig som framstående 
Wagnersångare; Tannhäuser, Lohen- 
grin, Siegmund höra till hans bästa 
roller; dessutom har han sjungit: Rada- 
mes i "Aida", José i "Carmen", Lucen- 
tio i "Troll kan tämjas", Turiddo i "Ca- 
valleria", Erik Glipping i "Drott och 
Marsk" m. fl. B. har dessutom ofta upp- 
trädt å konserter. — 2. Johan Nor- 
d a 1, f. 11. 1. 1857 i Odense; äfvenledes 
tenorsängare; elev af Fritz Arlberg; 
debuterade ä Casinoteatern 28. 10. 1878 
som Edvard Frank i "Aegtemandens 
Representant" och stannade till 1881 vid 
denna teater; 1883 — 1885 tillhörde han 
Dagmarteatern och 1885 — 1886 operan i 
Stuttgart; 86—88 Köln; 1889 engagerad 
vid k. teatern i Köpenhamn; af hans 
roller märkas: Manrico i "Trubaduren", 
Octavio i "Don Juan", Arnold i "Wil- 
helm Tell", Achilles i "Iphigenia i Au- 
lis", Romeo i "Romeo och Julia", Fra 
Diavolo, Florestan i "Fidelio", Edzard i 
"Hexan" m. fl. B. gästade k. t. Sthlm 1894. 

Brun, Hans, f. 1834 i Bergen, f 1901 
i Eidsvold; var först sjöman och öfver- 
gick sedan till teatern, där han upp- 
trädde såväl vid sångscenen (som tenor) 
som vid talscenen; elev af Wartel i 
Paris; var 1874 — 77 anställd vid Kristi- 
ania teater, där han bl. a. sjöng Faust 
och Tannhäuser; lefde senare åren af 
sitt lif som inspektör för Eidsvolds bad- 
inrättning. 

Bruneau, Alfred, f. 3.3.1857 i Paris; 



Briickler — Bull 



125 



en af Frankrikes främste nu lefvande 
kompositörer; elev af Paris' konserv.; 
1887 uppfördes hans första opera "Ké- 
rim" å théåtre lyrique; de följande myc- 
ket beaktansvärda operorna äro: Le 
réve 1891, L'attaque au moulin 1893, 
Messidor 1897, Ouragan 1901, L'enfant 
Boi 1905, Nais Micoulin 1907, La faute 
de Tabbe Mouret 1907. Af andra verk 
kunna nämnas två symf.-dikter, ett re- 
quiem, Chanson å danser, Lieds de 
France; dessutom litterära skrifter: 
Musiques d'iiier et de demain 1900, La 
musique franQaise 1901 m. fl. 

Briickler, Hugo, f. 18. 2. 1845 i Dres- 
den, t 4.10.1871 därst.; elev af Dresdens 
konserv.; skulle ha kunnat blifva af de 
bäste, om ej en tidig död ryckt honom 
bort; de utgifna verken äro alla mycket 
betydande: Lieder aus Scheffels Trom- 
peter v. Säkkingen op. 1 och 2; Sieben 
Gesänge; die Ballade Der Vogt v. Ten- 
neberg; manskvartetterna Xordmänner- 
gesang och Marsch der Biirgergarde. 

Bryggaren i Preston, Le bras- 
seur de Preston, opera comique i tre 
akter, text af Brunswick och de Leu- 
ven, musik af Adam (Paris 1838); öf- 
versatt till svenska af N. W. af Wetter- 
stedt gafs stycket 6 gånger på kgl. tea- 
tern 1840. 

Bryhn-Landgård, B o r g h i 1 d, norsk 
operasångerska; elev af R. zur Miihlen; 
sjöng 1907 f. f. gången å Coventgarden- 
operan; blef sedan engagerad för denna 
scen, där hon sjöng Santuzza i "Caval- 
leria", Venus i "Tannhäuser" och Bryn- 
hilde; har särskildt gjort sig känd som 
framstående Wagnersångerska; i Stock- 
holm uppträdde hon som Elisabeth i 
"Tannhäuser" 1909; gift med löjtnant 
Landtgård i Kristiania; har äfven upp- 
trädt å Nationalteatern i Kristiania 
(Carmen 1909 m. fl.). 

Brull, Ignaz, f. 7. IL 1846 i Pross- 
nitz, Morovia, t 17.9.1907 i Wien; stu- 
derade piano för Epstein i Wien och 
komposition för Dessoff; blef först be- 
kant som gedigen pianist; 1872 — 78 var 
han pianolärare vid Haråks pianoskola 
i Wien; sedan 1881 meddirektör för sam- 
ma anstalt. B. har gjort sig bekant 
genom en mängd kompositioner före- 
trädesvis operor: "Das goldene Kreuz" 
(Guldkorset 1875, i Stockholm 1879, 1895), 
"Die Bettler von Samarkand" (1864), 



"Bianca" (1879) "Gringoire" (1896), "Der 
Husar" m. fl. Af andra verk kunna 
nämnas en symfoni, tre orkestersere- 
nader, ouverturen till "Macbeth", "Ou- 
verture pathetique", två pianokonser- 
ter, en rhapsodi för piano och orkester, 
en violinkonsert, en cellosonat, tre vio- 
linsonater, solosånger m. fl. 

Briissel-kvartetten bildades af vio- 
linisten Frans Schörg (f. 15.11.1871 
i Miinchen) någon tid före år 1900; de 
öfriga äro: Hans Daueher (f. 13. 6. 
1876 i Niirnberg), Paul M i r y (f. 14. 8. 
1868 i Gent) och violoncellisten Jac- 
ques Gaillard (f. 4. 4. 1875 i Ensival, 
Belgien. Kvartetten har gjort sig vida 
känd i Europa för sitt fina och ädla 
spel; till Sverige har den kommit hvar- 
je år fr. o. m. 1902 på våren (med und. af 
1905) och blifvit särdeles populär såväl 
i hufvudstaden som landsorten; ur re- 
pertoaren kan nämnas verk af Beetho- 
ven. Brahms, César Franck. 

Bnchholz, berömd Berliner orgelbyg- 
garfirma, grundad 1799 af Joh. Sim. B. 
(1758—1825); dennes son Karl Aug. (1796 
— 84) öfvertog sedan firman och öfver- 
lämnade den i sin tur till sonen Karl 
Friedrich (1821—1885). 

Bugle (eng.), klapptrumpet. 

1. Bull, John, f. 1563 i Sommer- 
setshire, t 12.3.1628 i Antwerpen; ut- 
bildad, hos W. Blitheman i kgl. kapel- 
let i London; 1582 organist vid kate- 
dralen i Hereford, 1591 Blithemans ef- 
terträdare som organist vid kgl. kapel- 
let; blef 1586 bakkalaureus i Oxford och 
1592 doktor i musik vid universitetet i 
Cambridge; 1596 musikprofessor vid 
Gresham College; genomreste 1601 Ne- 
derländerna, Tj'sk]and och Frankrike 
och vann stort anseende som skicklig 
organist; 1613 blef han organist i Briis- 
sel och 1617 domkyrkoorganist i Ant- 
verpen. B. är en af de första utpräg- 
lade virtuostyperna med stor teknisk 
bravur och elegant, salongsmässigt spel. 
Hans resor som virtuos erinrar mycket 
om de konsertresande solisterna 200 år 
senare. Ej blott som organist utan äf- 
ven som virginal- och clavecinspelare 
vann han berättigadt erkännande. Hans 
instrumentala kompositioner återfinnas 
i Fitzwilliam-Virginalbook, Cosyns Virg.- 
book, Parthenia m. fl. af de berömda en- 
gelska klavérböckerna från 1500-talets 



126 



Bull 



slut och 1600-talets börjau. Med B. bar 
den typiska engelska rent homofont-iu- 
strumentala klavérstilen sin höjdpunkt. 
Den hade förberedts af Tallis och Byrd. 
2. O 1 e B o r n e m a n n B., f. 5. 2. 1810 
i Bergen, t därst. 17. 8. 1880; studerade 
först teologi (student 1828) vid Kristi- 
ania universitet; ägnade sig sedan åt 
musiken (violin för svensken Lundholm) 
och begynte som teaterkapellmästare i 
norska hufvudstaden; tog därefter en 
tid lektioner i violin för L. Spohr 1829, 
men dessa afbrötos tämligen hastigt, 
då B. ej visade smak för den grundli- 
ga skolning Spohr ville ge; han åter- 
vände därför hem och begynte studera 
juridik; snart tog dock musikintresset 
öfverhand, och 1831 finna vi honom i 
Paris, där han en tid hårdt fick kämpa 
för brödet, men sedan han blifvit vän- 
ligt upptagen i en fransk familj, kunde 
han snart börja violinöfningaina; se- 
dan han åhört en konsert af Paganini, 
arbetade han med energi i dennes anda 
och stil; 1832 gaf han sin första konsert 
i Pai-is med stort bifall och nu gick 
resan till Italien för att vidare utbilda 
sig som violinist; här blef han snart 
bemärkt vid en del konserter och åter- 
kom 1835 till Frankrike som en berömd 
man. Sedan följde en mängd konserter 
öfver hela Europa. Särskildt vann han 
anseende i England och Frankrike, men 
äfven Tyskland, Kyssland och Skan- 
dinavien visste att prisa hans fraiQ- 
stående spel. Sitt fädernesland återsåg 
han 1838, sedan han först. på resan från 
Ryssland öfver Finland konserterat i 
Stockholm och mottagits i särskild au- 
diens hos Karl Johan. "Der var nu 
ikke en Krog i Norge, hvar man ikke 
kjendte Navnet Ole Bull. Eeisende kom 
langveis fra ind til Kristiania for at 
se og höre ham" (Jonas Lie). Efter 
konserter i Tyskland, Frankrike, Eng- 
land återkom han i slutet af år 1841 
till Kristiania och konserterade 1842 äf- 
ven i svenska städer (mottogs med hän- 
förelse i Lund af studenterna). Då han 
1843 kom till Stockholm, sökte man från 
en del håll nedsvärta hans rykte och 
på allt sätt hindra honom. Äfven dess- 
förinnan (slutet af år 1842) hade några 
studenter på ett plumpt sätt mottagit 
honom i Uppsala, och i Stockholm stodo 
harpisten Pratté och musikrecensenten 



Rosén mot honom. B. hade förut all- 
tid varit A'än af Sverige och hade känt 
sig hedrad af allt svenskt beröm; allt- 
sedan dessa obehagliga tillfälligheter i 
Uppsala och Stockholm bar han emel- 
lertid en viss känslig ovilja mot Sve- 
rige, som han dock på allt sätt dolde i 
det offentliga lifvet. Mot slutet af 1840- 
talet arbetar han med sällsynt energi 
på grundandet af en nationell musik och 
ett inhemskt musiklif i Kristiania. Han 
upptager den norska folkmusiken och 
söker vid konserter framdraga de gamla 
spelmännens musik ("Möller-gutten") 
och blir pä 1850-talet en af de mest in- 
tresserade medlemmarna i det natio- 
nella partiet med Björnson som ledare. 
År 1852 vill han i Amerika grunda en 
egen norsk koloni "Oleana" i Pennsyl- 
vanien för alla de norrmän, som lefde 
under svåra förhållanden i hemlandet. 
Han uppköper jord till dem, men det 
visar sig sedan, att säljarna ej varit 
rättmätiga ägare af jorden, och han 
förlorar härpå hela sin förmögenhet. Nu 
får han ånyo konsertera för brödet och 
reser genom Europas kontinent och ger 
den ena konserten efter den andra, ej 
alltid hälsad med samma hänförelse som 
förr. Sedan hans första franska hustru 
dött, gifte han om sig med en amerikan- 
ska och de senare åren af sitt lif delade 
han därför mellan Norge och Förenta 
Staterna. Hans begrafning firades un- 
der stora hedersbetygelser i Bergen. — 
Som konstnär var B. till hela sitt väsen 
virtuos, med alla dessas förtjänster och 
fel. Hans tekniska färdighet öfverträf- 
fades endast af Paganini. Som alla vir- 
tuoser under virtuostidens glansdagar 
uppträdde han å konserter nästan ute- 
slutande med egna kompositioner, alla 
skrifna hufvudsakligen för att låta det 
teknisktbravurmässiga framträda i all 
dess glans. Dessa egna kompositioner 
återtogos sedan år efter år på samma 
platser utan någon som helst föränd- 
ring. Då åhörarna strömmade till för 
att höra honom var det knappast så 
mycket för tonalstren som för utföran- 
det själf. Så länge detta virtuosväsen 
stod i sitt flor på 1830- och 40-talet, kun- 
de B. firas som sin samtids främste utöf- 
vande musiker, men då med 50-talet for- 
dringarna på en konstnär blefvo ett ex- 
akt och själfullt återgifvande af andras 



Buudseii — Burman 



127 



verk, kunde B. ej tänkas bli ställd lika 
högt. Därför faller lians yttre anseende 
efter århundradets midt, och med 70- 
talet är hans virtuosa violinspel blott 
ett minne af en stilriktning, som en 
gång varit. B. dårar och medrycker, 
men ger ingen lefvande musikbehåll- 
ning. B. är en ögonblickets man. H. 
Kjerulf säger en gång om honom: "Jag 
och mina likar ha alltid så lätt för att 
bli tilltalade af en sådan virtuositet som 
Bulls, huru mycket vi än talat och if- 
rat däremot. Den som ej fattar slikt, 
vet ej, hvad det vill säga att låta sig 
förtrollas. Man kan sofva ruset af sig 
och lofva sig själf att vara mera nyk- 
ter till en annan gång. Men den andra 
gången kommer, och man berusar sig 
ånyo. Vi äro ju alla människor! Men 
när så alla dessa andra, alltid berusade, 
säga: ja, se där ha vi det — det är 
ju mannens och hans konsts försvar — 
så säga de dock inte sanningen. Det 
är icke alltid i sin bästa och ädlaste 
uppenbarelse, att konsten verkar beru- 
sande." — Af Bulls kompositioner blefvo 
berömda: Polacca guerriera, Notturno, 
"Norges Fjelde", "Saeterbesöget" (Saeter- 
jentens söndag), "En moders bön". Vio- 
linkonsert i A-dur, Siciliano et Taran- 
tella, Fantasie op. 3, Adagio religioso 
op. 1 m. fl. — Litt.: Jonas Lie, Ole Bulls 
Breve, Kbhn 1881; "O. B. 1810—1900. Et 
Mindeskrift", Bergen 1910; A. Grönvold, 
Xorske Musikere I, Kria 1883, I. G. Con- 
radi. Musikens Udvikl. og nuvar. Standp. 
i Norge, Kria 1878 m. fl. 

Bundsen, Victoria Isabella He- 
llo d o r a, f. 2. 3. 1839 i Brastad, Bohus- 
län; 1.7.1858 elev vid k. teatern i Stock- 
holm och debuterade 12. 4. 1861 som Fides 
i "Profeten"; utförde sedan flera roller 
.såsom: Azucena i "Trubaduren", Nancy 
i "Martha", Fidalma i "Hemliga äkten- 
skapet"; studerade därefter några år i 
Paris hos Masset och i Milano hos Lam- 
perti; sjöng 1865 som Victoria Boni de 
stora altpartierna på operascenen i Mo- 
dena; har sedan företrädesvis sjungit i 
London. 

Bungert, August, f. 14. 3. 1846 i Miihl- 
heim a. d. Ruhr; 1860—62 elev af kon- 
serv . i Köln; utbildade sig 1868 i 
Paris; 1869 musikdirektör i Kreuznach, 
1873—81 i Berlin; 1882 i Pegli vid Genua; 
sedan äfven i Berlin; har skrifvit kam- 



marmusik, pianokompositioner och sån- 
ger för kör (manskvartetter) och solo- 
sånger med piano. En viss uppmärk- 
samhet väckte hans antikiserande dra- 
mer, af hvilka tetralogien "Homerische 
Welt": 1. Kirke 1898; 2. Nausikaa 1901; 
3. Odysseus' Heimkehr 1898; Odysseus' 
Tod 1903; alla uppförda i Dresden. Af 
andra verk för orkester kunna nämnas: 
ouverturen Tasso, symf. dikten "Auf d. 
Wartburg", en "herorisk symfoni", dra- 
mat "Hutten u. Sickingen", komiska 
operan "Die Studenten von Salamanka" 
(uppf. i Leipzig); musik till Goethes 
Faust (Diisseldorf 1903). 

Buon (it.), bra. 

Burchard, W o 1 f g a n g, kantor och 
lärare vid tyska skolan i Stockholm 
1579 — 99; synes ha intagit en tämligen 
framskjuten ställning i Stockholms mu- 
siklif under 1580- och 90-talet. 1582 skreC 
han musiken vid hertig Kristoffers bröl- 
lop och belönades härför af statskassan 
med 14 dir s. I Tyska kyrkans musik- 
samling antecknas han som ägare af 
tvenne böcker. Å den ena står: "W. B. 
organista 1588". 

Buren, Axel, f. 20. 10. 1842 på Box- 
holms bruk i Östergötland; student 1863 
och var därefter någon tid anställd i 
statskontoret; 1876 öfvergick han till 
hofförvaltningen, där han kvarstannade 
till 1892; sistnämnda år blef han dels 
chef för kgl. teatern dels förvaltare af 
de kgl. fonderna; sedan 1866 tjänstgö- 
rande kammarherre i kgl. maj:ts hof 
och 1874 kammarherre; 1897 under Stock- 
holmsutställningen var han ordförande 
i kommittén för ordnandet af teater- 
och musikaf delningen; 1887 blef han ord- 
förande i filharmoniska sällskapet; LM A 
1897; i dec. 1907 af gick han från chef- 
skapet vid teatern; B. gjorde sig känd 
som en mild och hänsynsfull chef. 

Burlesco (it.), skämtsamt, lustigt. 

Burletta (it.), fars, komisk opera. 

Burman, Erik, f. 23.9.1692 i Bygg- 
deå i Västerbotten, t 3. 11. 1729 i Upp- 
sala; besökte univ. 1707 och studerade 
matematik och musik; 1716 begaf han 
sig till Stockholm, där han grundade 
en skola i matematik; han ledde denna 
i tre år; 1719 återvände han till uni- 
versitetsstaden, där han fungerade som 
adjunkt i matematik; sedermera 1724 blef 
han professor i anatomi. B. efterträdde 



128 



Burmeister — Buxteliude 



Zellinger som dir. mus. vid domkyrkan 
1719; 1728 blef lian inspector mus. B. 
var stor musikvän och föranstaltade 
musikaftnar hemma hos sig två gånger 
i veckan. Under hans öfverinseende 
skrefs vid universitetet flera musikdis- 
sertationer: De laude musices 1712; De 
proportione harmonica I, 1715, II, 1716; 
Specimen academicum de triade harmo- 
nica 1727; De basso fundamentale 1728. 
B. har blifvit berömd i utlandet genom 
Matthesons biografi af honom i "Ehren- 
pforte". Mattheson afslutar sin lefnads- 
teckning med en häntydan om, att han 
hade "kunnat blifva musikens reforma- 
tor i Sverige", om han hade fått lefva 
längre. Hiilphers har ett litet medde- 
lande om B. och hans musikverksamhet 
i universitetsstaden: "Af prosten i Orsa 
Tob. Westblad, som ock äger insikt i 
denna vetenskap, har jag underrättelse, 
att i termin 1726 etc. hölls i Uppsala ett 
Collegium musicum under professor 
Burmans inseende, hvarvid flere profes- 
sorer då biträdt, såsom Lars Arrhenius, 
Johan Hermansson, Elof Steuch, Elias 
Frondin, doktor Pet. Martin m. fl., alla 
försvarliga vid sitt instrument." B. 
omnämnes utförligt hos Gerbert och 
Fetis. 

Burmeister, Joachim, f . c. 1560 i 
Lauenburg; lärai-e vid skolan i Rostock; 
bekant som läroboksutgifvare i musik; 
af hans böcker äger Lunds universitets- 
bibliotek: Hypomnematum musicas 1599, 
Musica uuToaxEdtaurix-fj ^601, Musicae prac- 
ticae ratio 1601. 

Burmester, W i 1 1 y, f . 16. 3. 1869 i Ham- 
burg; 1885 elev af Joachim; företog sin 
första konsertresa 1886; var en kort tid 
1890 konsertmästare i Sondershausen; 
några år före 1895 var han anställd i R. 
Kajanus' orkester i Helsingfors; har se- 
dan företagit flera konsertresor och pri- 
sas med rätta som en af samtidens främ- 
sta violinkonstnärer. Till Sverige kom 
han flera ggr. 

Burney, C h a r 1 e s, f . 7. 4. 1726 i Shrew- 
bury, t 12.4.1814 i London; en af 1700- 
talets mera betydande musikhistoriker; 
1749 organist i London, 1751 organist i 
Lynn Regis, Norfolk, 1760 åter i huf- 
vudstaden; 1769 musikdoktor vid Ox- 
fords universitet; företog 1770 en forsk- 
ningsresa till Frankrike och Italien, 
1772 en annan till Nederländerna, Tysk- 



land och Österrike; 1782 blef han orga- 
nist vid Chelsea College och stannade å 
denna post till sin död. Af hans histo- 
riska skrifter är General history of mu- 
sic 1776 — 89 mest berömd. Af andra äro 
för bedömandet af musikens ståndpunkt 
på hans tid särskildt hans reseberättel- 
ser af värde: The present state of music 
in Germany, the Netherlands and Uni- 
ted States 1773 (äfven öfvers. på tyska, 
franska och holländska), The present 
state of music in France and Italy 1771, 
Musical travels through England 1775 f., 
An account of the musical performances 
in Westminster Abbej'^ in commemore- 
tion of Handel 1785. 

Busoni, Ferruccio Benvenuto, 
f. 1.4.1866 i Empoli vid Florens; pianist 
och lärare; 1888 vid Helsingfors', 1890 
vid Moskvas konserv.; flyttade 1891 till 
Boston; 1894 slog han sig ned i Berlin, 
där han blef högt ansedd som pianist; 
1907 — 08 Sauers efterträdare vid Wiens 
konservatorium. B. utgaf en synnerli- 
gen god upplaga af Bachs "Wohltemp. 
Clavier". Af egna kompositioner ha 
särskildt vunnit beaktande: 2 stråkkvar- 
tetter, 2 orkestersuiter, en pianokonsert 
med kör, 2 violinsonater, en lustspels- 
ouverture, en violinkonsert, sånger och 
pianostycken. 

Bussler, L u d w i g, f . 26. 11. 1838 i Ber- 
lin, t därst. 18. 1. 1901; elev af Grell, 
Dehn och Wieprecht; lärare i musik- 
teori i Ganz' musikskola; sedan dirigent 
för åtskilliga orkestrar; 1869 teaterka- 
pellmästare i Memel; 1874 lärare vid 
Mohrs konserv., 1877 vid Schwantzers och 
1879 vid Sterns konserv.; 1898 erhöll han 
titeln professor. B. har skrifvit en 
mängd böcker, företrädesvis af pedago- 
gisk art, bland hvilka må nämnas: Mu- 
sikalischc Elementarlehre (flera uppl.), 
Praktische Harmonielehre (flera uppl.), 
Harmonische Ubungen, Kontrapunkt u. 
Fuge, Musikalische Formenlehre, Kom- 
positionslehre, Elementarmelodik, Ge- 
schichte d. Musik. 

Buus, J a q u e s de, berömd organist 
från 1500-talet; var fr. o. m. 1541 andre 
organist vid Marcuskyrkan i Venedig; 
1551 — 64 organist i Wienerhof kapellet; 
af hans verk ärO särskildt orgelkomposi- 
tionerna Ricercari da cantare et sonare 
1547, 1549 intressanta. 

Buxtehude, D i e t r i c h, f. 1637 i Hel- 



Biicher — Biilow 



129 



singör, t 9.5.1707 i Liibeck; son af or- 
ganisten och orgelbyggaren Johan B. 
(t 22. 1. 1674, org. i Helsingör sedan 1642) ; 
blef 1668 organist vid Mariakyrkan i Lii- 
beck, på hvilken post han kvarstannade 
till sin död; fr. o. m. 1673 inrättade han 
"Aftonmusiken", en rad konserter, där 
samtidens bästa orgelverk uppfördes; 
här gåfvos äfven de flesta af hans 
egna kompositioner; det var för att få 
höra dessa Bach 1705 begaf sig till Lii- 
beck. B:s egna orgelkompositioner äro 
mycket betydande. Spitta utgaf 1876 — 
78 en samlad uppl. af dem; ett urval af 
"Aftonmusiken" utgaf M. Seiffert i 
Denkmäler deutscher Tonkunst bd 14 
(1904). Endast ett fåtal af B:s kompo- 
sitioner trycktes under lifstiden: VII 
Suonate ä doi, violino ed viola da g. c. 
cembalo, op. I, Hamb. (Uppsala bibk; 
troligen det enda exemplaret); VII suo- 
nate ä 2, violino ed viola da g. c. cem- 
balo, op. 2, Hamb. 1696 (äfvenledes enda 
ex. i Upps.), Die Hochzeit des Lammes, 
Liib. 1678 (Upps.), 4 Hochzeitsarien 1673, 
75, 95, 98; 1 Sonatina forte c. molti v. all 
unisona, 2 ob. be, Liib. 1705. Den rika- 
ste och värdefullaste samlingen verk af 
B. förvarar Upps. bibi. såväl i tr. som 
ms. Orsaken härtill är, att G. Diiben 
var B:s vän och Liibeckorganisten sän- 
de ofta sina kompositioner upp till sven- 
ske hof kapellmästaren i Stockholm; med 
Diibenska biblioteket kom samlingen till 
Uppsala. Verken i Upps. förskrifva sig 
hufvudsakligen från tiden 1676 — 82; de 
flesta äro vokalverk (63 motetter, kanta- 
ter m. m.); af de instrumentala äro inga 
orgelverk representerade, endast 7 sona- 
ter för 2 a 3 stråkinstrument (eaps. 13) 
finnas; af de direkt på Sverige syftande 
kunna nämnas en sopranaria med kör: 
"Ecce super montes" med personlig till- 
egnan till Gustaf Diiben 1680 och en 
aria "Klinget fiir Freuden" (3 voc. och 
2 Violini) "sopra la nozze di S. M. il Re 
di Svetia 1680". Litt.: A. Pirro, D. B., 
Paris 1913. 

Bucher, Karl, f. 16.2.1847 i Kirberg 
vid Wiesbaden, sedan 1892 professor i 
nationalekonomi vid Leipzigs universi- 
tet; berömd hufvudsakligen genom skrif- 
ten "Arbeit und Ehythmus" (1. uppl. 
1896; separat 1898), där han söker här- 
leda konsternas ursprung ur arbetet; B. 
har i professorn vid Göteborgs högskola 



G. Cederschiöld erhållit en svensk efter- 
följare (Rytmens trollmakt 1905); om bå- 
das teori se T. Norlind, Stud. i Sv. folk- 
lore I: Diktkonstens, dansens o. musi- 
kens ursprung s. 14 — 19. 

Biilow, Hans Guido von, f. 8. 1. 
1830 i Dresden, t 12.2.1894 i Kairo; son 
till författaren Edward v. B.; begynte 
först sent sina musikstudier; som pia- 
nist utbildades han af Friedrich Wieck; 
1844 — 46 elev af Max Eberwein i kompo- 
sition; af slutade sina gymnasialstudier 
1848 i Stuttgart; studerade sedan juridik 
vid Leipzigs och Berlins universitet dock 
utan att lägga musiken åsido (Moritz 
Hauptmann hans lärare i Leipzig). 1849 
får han de första intrycken af Liszt- 
Wagnerriktningen, och efter att 1850 
åhört Lohengrins premiär i Weimar, 
öfverger han alla juridiska studier för 
att helt ägna sig åt tonkonsten; redan 
s. å. beger han sig till Ziirich att stu- 
dera för Wagner och leder samtidigt 
teaterorkestern därst.; året därpå är han 
i Weimar hos Liszt för att utbilda sig 
till pianovirtuos. Efter slutade studier 
började han nu 1853 sina konsertresor 
och begaf sig först till Wien o. Ungern, 
sedan till norra Tyskland samt uppträd- 
de öfverallt med stort bifall. Äfven 
som författare af spirituella uppsatser 
i Neue Zeitschrift f. Musik gjorde han 
sig vid denna tid bekant. 1855 — 64 var 
han förste pianolärare vid Sterns kon- 
serv, i Berlin. Under denna tid gifte 
han sig med Cosima Liszt (1857), hvari- 
genom förbindelsen med hans forne lä- 
rare blef ännu närmare, ett förhållande 
som fortfor, äfven då detta äktenskap 
upplöstes 12 år därefter (Cosima blef 
sedan gift med Wagner). År 1864 flyt- 
tade B. på kallelse af R. Wagner öfver 
till Miinchen, där han sedan blef kapell- 
mästare och direktör för den nybildade 
musikskolan. 1869 lämnade han Miinchen 
och begaf sig till Italien, där han bo- 
satte sig i Florens o. under sina konsert- 
resor i detta land energiskt arbetande på 
att göra den tyska musiken bekant äfven 
söder om Alperna. Han besökte sedan 
Tyskland, Polen, Ryssland, England och 
Amerika, där han första gången under 
utomordentligt bifall lät höra sig i okt. 
1875. År 1877 utnämndes B. till kapell- 
mästare i Hannover och stannade där 
i två år; 1880 blef han hofmusikinten- 



130 



Byrd — Byström 



dent i Meiningen. Här skapade han en 
orkester, som blef ett verkligt mönster, 
och med denna genomreste han Tysk- 
land och gaf konserter. Intill år 1885, 
då B. nedlade sin dirigentverksamhet 
här, stod Meiningerorkestern afgjordt 
som Tysklands främsta orkester. B. var 
sedan åter på resor och innehade en 
mängd dirigentposter såsom för filhar- 
moniska konserterna i Petersburg och 
Berlin; var dessutom en kortare tid 
pianolärare vid Eaffs konservatorium i 
Frankfurt a. M. (en månad om året). 
1887 ledde han i Hamburg "abonne- 
mentskonserterna", hvilka nu hastigt 
vunno stort anseende. De sista åren af 
sitt lif var han åter mestadels på resor. 
B. hade 1882 ingått nytt äktenskap med 
Marie Schanzer. — B. har fått sitt för- 
nämsta rykte som reproduktiv musiker, 
och i konsten att återge andras verk 
vare sig på piano eller orkester står han 
som en af sin samtids allra främste. 
Efter 1870 öfvergick han så småningom 
på Brahms' sida och stod någon tid 
öppet emot den Liszt-Wagnerska rikt- 
ningen. Som kompositör har han en- 
dast skrifvit en del orkesterverk som: 
"Nirvana", symfonisk stämningsdikt; 
musik till Shakespeares "Julius Gassar"; 
"Des Sängers Fluch", ballad för ork.; 
"Charakterstiicke" för ork.; samt solo- 
sånger och pianosaker (Il carnevale di 
Milano op. 21, "Valses charactéristi- 
ques", Tarantella m. fl.). Till original- 
verken sluta sig sedan en stor mängd 
transkriptioner. — "Hvad som hos B. 
mest kräfver beundran är icke så myc- 
ket den geniala fantasien som icke mer 
den kritiska skärpa, den fina analys, 
som ger sig uttryck i hans föredrag, en 
teknisk virtuositet, som knappast kan 
öfverträffas, en utpräglad individuali- 
tet och ett öfverlägset minne, som låter 
honom fullkomligt behärska piano- 
litteraturen och ger honom makt att di- 
rigera de svåraste orkestersaker utan 
att behöfva kasta en blick på parti- 
turet" (Sv. Musikt.). — Som litterär 
författare är B. mycket betydande. Hans 
bref och skrifter (i utdrag) utgaf änkan 
(7 bd 1895—1908). 

Byrd, William, f. 1543 i London, t 
4.7.1623 därst.: elev af Tallis; 1563 orga- 
nist i Lincoln, 1570 kapellsångare i kgl. 
kapellet; fick 1575 organists titel. B. 



erhöll 1575 tills, med Tallis ensam rätt 
att trycka noter; efter T:s död 1585 blef 
B. ensam ägare af förlaget. B. är en 
mycket framstående komponist och har 
utmärkt sig lika mycket inom kyrkomu- 
siken som den profana instrumentalmu- 
siken. Inom det förra området namnes 
han bredvid sådana namn som Orl. Lasso 
och Palestrina, inom det senare tillsam- 
mans med Englands främste vid denna 
tid J. Bull. Ej så få af hans verk 
äro tryckta å hans eget förlag. Af 
dessa kunna nämnas: Cantiones sacrae 
5 voc. 1575; Songs of sundrie natures 
3 — 6 voc. 1589; Sacrae cantiones I, II, 
1589 (ny uppL 1847). Instrumentalmusi- 
ken finnes i Fitz William-Virginal-Book 
(nytryck). 

Bysantisk musik. Med detta namn 
betecknas den grekiska kyrkans medel- 
tida musik. B. m. har varit föremål för 
ingående studier i senare tid, emedan 
den kan kasta ett nytt ljus öfver den 
första utvecklingen af romerska medel- 
tidskyrkans musik. Den b. m. hvilar 
helt säkert på judisk tradition och föl- 
jer denna mera direkt än den väst- 
europeiska. Studiet af den b. musiken 
försvåras i hög grad af den svårtyd- 
bara notskriften, hvilken består af neu- 
mer, men dessa äro tecknen för bestäm- 
da toner med särskilda intervaller och 
ej som den västerländska neumskriften 
blott tonhöjdstecken i allmänhet. Se 
härom O. Fleischers Neumen-Studien III 
(1904). Den b. musiken har äfven haft 
en viss betydelse för medeltidens poesi, 
i det att den efter all sannolikhet varit 
en af förmedlarna mellan det kvantite- 
rande stafvelsemätandet (lång och kort 
stafvelse) och aksentprincipen (betonad 
och obetonad stafvelse). Se härom bl. a. 
Fr. Prsetorius, "tjber die Herkunft der 
hebräischen Akzente", 1901, och samma 
förf:s "Die Ubernahme der friihmittel- 
griechischen Neumen durch die Juden", 
1902. 

1. Byström, Thomas, f. 1772 i Hel- 
singfors, t 1839 i Stockholm; slutade som 
öfverstelöjtnant i armén; var en tid an- 
ställd i Kyska artilleriet; ingick däref- 
ter vid Svea artilleri; blef 1808 sekrete- 
rare i Krigs- Vet.-ak. samt translatör i 
ryska språket; var elev af Johann Wil- 
helm Hässler, hvilken i sin tur var elev 
af Bach. B. var en tid lärare för då- 



Byström — Bågdans 



131 



varande kronprinsen, sedermera Oskar I. 
1818—33 lärare i pianospelning vid Mus. 
ak:s läroverk. B. öfversatte Vierlings 
Generalbaslära och komponerade flera 
solosånger och pianostycken. 

2. J o h a n Thomas B., f. 7. 4. 1810, 
t 2. 5. 1870 i Karlskrona; anställd 1829 
vid fortiflkationskontoret i Stockholm; 
tjänstgjorde vid fästningsbyggnaderna 
vid Vanas, Stockholm och Karlskrona 
1830—37; löjtnant 1837; arbetschef vid en 
del fyrbyggnader; 1842 arbetsofficer vid 
dockbyggnaden i Karlskrona, där han 
sedan kvarstannade till sin död; kapten 
1843, major 1853, öfverstelöjtnant 1860; 
förordnades 1868 att bestrida varfchefs- 
tjänsten. — Som musikidkare hade B. 
fått en grundlig såväl teoretisk som 
praktisk utbildning af sin fader; 1828 
deltog han i sångöfningarna vid Mus. 
ak.; 1842 uppdrogs åt honom ledningen 
af Karlskrona musiksällskap, o. han var 
länge detta sällskaps dirigent. "Med de 
klassiska mästarna till förebild utbilda- 
des B:s musikaliska anlag uti en sträng 
konstnärlig riktning, och med förkärlek 
förblef han städse fästad vid den rena 
djuptänkta klassiska musiken, ehuru 
han af denna förkärlek icke lät sig af- 
hållas från att taga noggrann kännedom 
äfven af de nyare skolor, som senare 
framträdt inom det musikaliska områ- 
det. Hans egentliga styrka låg dock 
icke i solospelet; det var företrädesvis 
uti samspel samt i ledningen af orkester 
eller kör, som denna framstod; där gjor- 
de sig i hög grad gällande hans musi- 
kaliska säkerhet och lugn samt finheten 
i hans uppfattning" (Mus. ak:s handl. 
1870/71). B. var äfven känd som god 
musikkritiker; öfversatte Oulibicheffs 
Mozartbiografl, hvilken utkom i fyra de- 
lar 1850—51. 

3. Oskar Fredrik Bernadotte B., 
f. i Stockholm 13.10.1821, t därst. 22.7. 
1909; broder till Johan Thomas; kapten 
vid Svea artilleri 1857; inspektor vid 
konservatoriet 1867 — 72; erhöll vid af ske- 
det professors titel; var 1872 — 76 ledare 
för musikföreningen i Åbo; grundade 
sedan ett pianoinstitut i hufvudstaden; 
1881 och de följ. åren genomreste han 
Sverige för att i landtkyrkorna framfö- 
ra äldre psalmmelodier; erhöll statsan- 
slag för koralstudier i utlandet 1886 och 
reste nu till London, Paris, Rom och 



Milano; som kompositör träffade man 
honom ej sällan på hufvudstadens kon- 
sertprogram; 1876 spelades en terzett ur 
operan "Herman Vimpel" och 1881 reci- 
tativ o. aria ur operan "Cervantes"; hans 
främsta komposition är D-mollssymfo- 
nien, som trycktes af Mus. konstför- 
eningen; detta verk visar sig ovanligt 
gediget och med en i många hänseenden 
modern orkesterbehandling. — Under 
80- och 90-talen sysslade B. mest med 
kyrkomusik och utgaf flera koralboks- 
upplagor såsom: "Den svenska psalm- 
sångens mest begagnade melodier" 1892, 
"Luthers Kirchenlieder nebst ihren Me- 
lodien", Lpzg 1897, "Profmelodier" 1885. 
Med offentligt understöd trycktes de bå- 
da samlingarna: "Sekvenser, antifoner 
och hymner" 1899 och "Ur Medeltidens 
kyrkosång", 1903. Båda sakna ej sitt in- 
tresse såsom de enda upplagor vi äga af 
svensk medeltida kyrkomusik, men då 
de båda böckerna ej afse att ge origi- 
nalet oförändradt utan i en viss moder- 
niserad form, är deras värde, historiskt 
sedt, ej så stort, som det kan synas af 
de historiska inledningarna. B. gällde 
för att vara sin tids främste kännare 
på kyrkomusikens område. 

Bågdans, gammal medeltida dans, som 
i synnerhet i Finland left kvar till inpå 
1800-talet vid en del skolor. Dansen sy- 
nes ha uppstått ur ringleken med ut- 
och invänd kedja och utföres ännu un- 
der två former: den ena, den enklare, 
parvis, den andra, i ring. I båda fallen 
har hvarje par mellan sig en ring (en 
båge). Vid parvis dans är uppställnin- 
gen på två led; första paret går med 
sänkt båge genom hvalfvet i motsatt 
riktning och de andra följa; då ett par 
kommit genom hvalfgången, vänder det 
helt om och går i motsatt riktning med 
höjd båge. Vid den mera komplicerade 
slutna kedjans bågdans, börja de dan- 
sande med att gå medsols; vid versslu- 
tet sänkas bågarna till golfvet, och hvar 
och en hoppar öfver sin främre båge 
samt gör en rundsvängning till ut- 
gångsställningen; sedan bildar ett af 
paren port, och det motsatta går genom 
denna och återvänder med höjd båge 
till utgångsställningen; slutturen är en 
gradvis skeende paruppställning med 
bågarna i sicksack. B. står ofta i för- 
bindelse med svärdsdansen och har van- 



132 



Bäcken — Böritz 



ligen utförts i samband med forna tiders 
vårfester. Äfven har b. i Sverige och 
Finland stått i förbindelse med Pi£e 
Cantiones (s. d.). — Om bågdansen fin- 
nas flera studier af T. Norlind: Svärds- 
dans o. bågdans, Feilbergs festskrift 
1911; Latinska skolsåuger i Sverige o. 
Finland s. 153 ff. 

Bäcken, cinelli, piatti (it.); mässings- 
instrument med genomträngande skall 
utan någon egentlig ton. 

Bäckström, Per Johan Edvard, f. 
27.10.1841, t 12.2.1886; skald och musik- 
vän; student i Uppsala 1860; musikre- 
ferent i Aftonbladet 1863—74; 1876 red. 
af tidningen "Teater o. Musik"; 1877 af 
Post och Inrikes Tidningar; populär 
skald, hvars dikter ofta tonsatts af 
svenska kompositörer (Söderman, Nor- 
man, A. F. Lindblad, v. Boom m. fl.). 

Bärnian, Heinrich J o s e p h, f. 14. 
2. 1784 i Potsdam, t H. 6. 1847 i Miinchen; 
berömd klarinettvirtuos, hvars kompo- 
sitioner skattas mycket högt af klari- 
nettspelai'e. 

Bäumker, Wilhelm, f. 25.10.1842 i 
Elberfeld, t 3.2.1905 i Kurich (Achen); 
1867 präst (katolsk); 1892 kyrkoherde i 
Kurich; 1889 dr theol. hon. c. vid Bres- 
laus universitet; framstående musik- 
forskare inom katolska kyrkomusiken; 
hans främsta verk är: Das katholische 
deutsche Kirchenlied in seinen Sing- 
weisen von d. friih. Zeiten bis gegen 
Ende des 17. Jahrh. (I af K. Meister 
1862; andra uppl. af B. 1886; II 1883; 
III 1891; IV 1904); af öfriga skrifter må 
nämnas: Niederländische geistl. Lieder 
des 15. Jahrh. (Vierteljahrsschr. f. Mu- 
sikw. 1888); Zur Gesch. der Tonkunst 
in Deutschland 1881. 

Bohm, T h e o b a 1 d, f. 9. 4. 1794 i Miin- 
chen, t 25.11.1881 därst.; flöjtvirtuos och 
medlem af hofkapellet; bekant såsom 
förbättrare af konstruktionen på trä- 
blåsinstrument. B. utgick från de aku- 
stiska förhållandena och delade upp in- 
strumentet, så att framför allt rena to- 
ner kunde fås; sedan åstadkom han en 
praktisk mekanism, hvarigenom dessa 
grepp bekvämt kunde nås. Förut hade 
man nöjt sig med att kunna nå hålen 
bekvämt. B. gjorde hålen mycket större 
än förut; tonen blef fylligare och kla- 
rare men samtidigt något olika den före- 
gående klangfärgen. B. utgick ifrån 



flöjten, men systemet tillämpades äfven 
på de andra träblåsinstrumenten. — B. 
skref äfven en del flöjtkompositioner. 

Böhme, Franz Magnus, f. 11. 3. 1827 
i Willerstedt vid Weimar, t 18.10.1898 
i Dresden; elev af G. Töpfer, Haupt- 
mann och Rietz; efter att någon tid ha 
varit skollärare och musiklärare i Dres- 
den blef han 1878 — 85 lärare i musik- 
historia och kontrapunkt vid Hochs 
musikkonserv, i Frankfurt a. M.; lefde 
efter 1886 i Dresden. B. har blifvit mest 
bekant genom sina folkvisesamlingar: 
"Altdeutsches Liederbuch" 1877, "Deut- 
scher Liederhort" 1893 f. (ny uppl. af 
Erks samling med tillägg ur dennes 
handskrifna samlingar), "Deutsches 
Kinderlied u. Kinderspiel" 1897; skref 
äfven oratoriets historia och en harmo- 
nilära. 

Böhmiska kvartetten, berömdt kvar- 
tettsällskap; begynte 1891 och utgjordes 
då af följande fyra unga män: Karel 
Hoffmann (vo. L), Josef Suk (vo, 
II), Oskar Nedbal (va.), Hanus 
W i h a n (ve). Deras främsta tolknin- 
gar ha utgjort verk af böhmiska mä- 
stare, särskildt Smetana och Dvorak. 
För de klassiska mästarna sakna de 
ofta nödig stor stil och ro. Deras spel 
är eldigt och lifligt och af en genom- 
gående friskhet, som förvärfvat dem 
vänner öfver hela den bildade världen. 

Böhn, Gudbrand, f. 1839 i Böraas, 

Norge; norsk violinist; elev af organi- 
sten N. Ursin i Ullensager; kom sedan 
till Kristiania, där han anställdes vid 
militärmusiken och fick undervisning af 
Fr. Ursin; 1859 elev af konserv, i Briis- 
sel och violinisten Leonard; återkom 
efter ett år men återvände 1861 till Briis- 
sel, där han studerade ytterligare ett 
år; var sedan elev af Lauterbach i Dres- 
den och anställdes slutligen vid Kri- 
stiania teaterorkester. B. har med stort 
bifall låtit höra sig som solist, hufvud- 
sakligen i Norges hiifvudstad. 

Bönhör mig Gud! psalm 175; 
HfBffner hänvisar till mel. 167. 

Böritz, M a 1 1 h i a s Daniel, f . 24. 
11. 1753, t 24. 12. 1791 (son af hoftrumpe- 
taren Christ. Fredr. B.); violinist i hof- 
kapellet i Stockholm 1773—91, sedan för- 
ste repelitör vid operan; komponerade 
ett herdespel i 1 akt: "Philemon och 



c — Cagnoni 



133 



Doris", som 29. 9. 1777 uppfördes på Hum- med ett puerilt, torftigt språk, hvilket 

legårdsteatern; J. Flodmark säger om allt äfven förklarar, att stycket genast 

detta, att stycket var "den mest otymp- blef nedlagdt". Partituret finnes i ms. 

liga fadaise, utan spår till handling och i Mus. ak:s bibliotek. 



C. 



De ord, som saknas under C, torde sökas under K. 



C, tredje tonen i gamla grundskalan, 
nu första. Enligt solfabeteckningen 
motsvarar den d o eller u t (Frankrike 
och Italien). Som klafbeteckning mot- 
svarar den närmast halfcirkeln (cirkeln 
ursprungligen heltakt, halfcirkel (p 
eller C halftakt). Betecknar numera V4- 
takt (C) eller ^/s-takt (^C:). Engelska 
stämgaffeln utgår från c, under det att 
den allmänna europeiska (pariser- 
stämg.) utgår från a. Se vidare bokstaf- 
ven A. 

C. som förkortningstecken = C a n- 
t u s eller c o n. 

Cabaletta (it.), kort mellansats i en 
större aria; äfven cabbaletta, ca- 
valetta, cavatinetta. 

Cabezon, F e 1 ix Antonio, f. 30. 3. 
1510 i Castrojeriz (Burgos), t 26.3.1566; 
berömd organist och cembalist; anställd 
hos Filip II. Eitter har i sin orgelhi- 
storia några orgelkompositioner af ho- 
nom (ur verket: Obras de musica para 
tecla y arpa vihuela, Madrid 1578). 

Cabinet d'orgue (fr.), luftlådan i en 
orgel. 

Cabinetpiano, upprättstående piano. 

Caccia (it.), jakt; eorno di c, jägar- 
horn. 

Caccini, Giulio (Giulio Roma- 
noo), f. 1558 (el. 1560) i Rom; lärde lut- 
spel af Scipione della Palla; kom 1578 till 
Florens; var i tjänst hos storhertigen af 
Toseana; besökte 1605 Paris; dog tro- 
ligen 1618; var på sin tid en mycket be- 
römd sångare, som sjöng vanligen till 
luta (teorb), sånger med homofont lut- 
ackompagnement i likhet med den fr. 
o. m. 1570-talet allt vanligare instru- 
mentala stilen för solosång med ackom- 
pagnement. Denna homofona stil hade 
han tillfälle att vidare utbilda under 
umgänget med V. Galilei, och C. blef 
snart en af de främsta förkämparna 



för den nya stilriktningen, som ville 
dana ett musikdrama å grekisk grund- 
val med solosång och instrumentalt ac- 
kompagnement; han blef ej den förste, 
som skref en opera i denna stil; Peri 
torde här ha varit vägbrytaren, men så- 
som mera berömd sångkompositör än 
denne tillägnade han sig snart äran af 
att vara den förste; skref efter Peri mu- 
sik till Rinuccinis "Euridice" (tr. 1600); 
sedan följde: "Combattimento d'Apolline 
col Serpente" och "Il ratto di Cefale". 
C:s berömdaste verk är: "Le nuove Mu- 
siche" 1601, ett arbete, som mera visar 
hän på ariosostilen än recitativet. 

Cachucha, spansk dans från Andalu- 
sien något liknande boleron; '/i takt; 
dansas endast af ett par med kastan- 
jetter; introducerad å teatern 1836 i 
Fanny Elsslers "Le diable boiteux". 

Cacophoni, missklang. 

Cad. = cadenza. 

Cadenz, cadenza, cadence, se 
Kådans. 

Cadenza d'inganuo (it.), skenslut. 

Csecilia. Se Cecilia. 

Csesur, afsats i en musikalisk tanke. 

Caffarelli, Gaetano Majorano 
f. 16. 4. 1703 i Bari (Neapel), t 30. IL 
1783 i Neapel; berömd kastrat; elev af 
P. Cafaro (1708—1787), hvilken på sin 
tid var bekant som kompositör af kyr- 
komusik och operor (uppkallade sig ef- 
ter honom); debuterade 1724 i Rom i 
kvinnlig roll; sjöng fr. o. m. 1730 å flera 
af Europas främsta scener (London 
1737); återvände 1737 till Italien; skör- 
dade stormande bifall i Paris 1750; som 
koloratursångare var han utan gensä- 
gelse sin tids främste; jämte sitt euro- 
peiska rykte vann han en utomordent- 
lig förmögenhet, hvarmed han köpte sig 
ett helt hertigdöme (Santo Dorato). 

Cagnoni, Antonio, f. 8.2.1828 i Go- 



134 



Cah. — Calvé 



diasco (Voghera), t 30. 4. 1896 i Bergamo; 
omtyckt italiensk kompositör; elev af 
konserv, i Milano; 1859 kyrkokapellmä- 
stare i Vigevano, 1888 kapellmästare i 
Bergamo; af hans c. 20 operor blef "Don 
Bucefalo" (komp. 1847) mest berömd; af 
de andra uppfördes "Papa Martin" (1871) 
år 1886 i Stockholm. 

Cah. = cahier. 

Cahen, Albert, f. 8.1. 1846, t mars 
1903 i Cap d'Ail; elev af Mone Szarvady 
i piano, C. Franck i komp.; skref flera 
berömda operor och dramer: Jean le 
précurseur 1874, Endymion 1875, Le bois 
1880, La belle au bois dormant 1886, Le 
Vénetien 1890, La femme de Claude 1896 
m. m. 

Cahier (fr.), häfte. 

Cahman, berömd orgelbyggarsläkt; 
härstammade från Tyskland. Den äld- 
ste kände orgelbyggaren Henrik C. 
inkom under Gustaf II Adolfs regering; 
byggde orgel bl. a. i Kristianstad 1631 
(då danskt). Dennes son Hans Hen- 
riksson C, f. 1640, t 5. 9. 1699, slog 
sig på allvar ned i Sverige på 1860-talet, 
med anledning af byggandet af Uppsala 
domkyrkas orgel (förut kontrakt med Fr. 
Bohl); blef färdig med detta verk 1692; 
byggde ny orgel i Jönköpings nya kyr- 
ka redan 1673 (invigd 1683); af hans nya 
orglar och förbättrade äldre må näm- 
nas: Gefle 1686, Kiingelf 1696, Falun nya 
1698, Falun gamla 1698, Skara 1697 (tills. 
m. Åhrman), Växiö, Jakob i Stockholm 
1698 (endast påbegynt). — H. H. C. hade 
två söner, af hvilka Hans Henrik C. 
d. y. blef organist i Borås 1709, t 1736; 
byggde äfven några orglar på landet. 
Mest berömd blef den andre sonen J o- 
han Ni cl as C, f. 1670, t 1736. Han 
namnes som en reformator inom sven- 
ska orgelbyggeriet. Efter Uppsala stads 
brand byggde han ny orgel i Uppsala 
domkyrka 1725 — 31. Af andra verk må 
nämnas: Karlshamn 1702, Västerås 1702, 
Hudiksvall 1714, Mariestad 1704—5, Var- 
berg, Borås, Uddevalla, Sundsvall, 
Strängnäs (förbättr.); dessutom flera å 
landsbygden: Norrberke 1706, Virestad 
1700, Ofvansjö 1714 m. fl. — Se Hiilphers, 
Hist. afh. 1773; T, Norlind, Sv. musik- 
hist.; N. E. Loven, Landskrona III, 84. 

5 a i r a. Den äldsta franska revolu- 
tionssången, troligen först hörd 5. 10. 
1789, när parisarna marscherade till 



Versailles. Texten tillskrifves en gat- 
sångare Ladré. Melodien är en gam- 
mal kontradans, förut känd under ti- 
teln: "Carillon national". Sången för- 
bjöds 1797. 

Cake walk, amerikansk negerdans in- 
förd till Europa i slutet af 19. seklet; 
ursprungligen en täflingsdans om en 
stor kaka som pris ("kakgång"); dansen 
är tämligen smaklös med stampande 
steg, rullande öfverkropp och viftning 
med armarna. 

CaL r= calando. 

Calando (it.), aftagande; vanligen lik- 
tydligt med diminuendo, decrescendo, 
ibland äfven ritardando. 

Calandrone, ett italienskt folkinstru- 
ment af skalmejans typ. 

Calascione el. colascione (it.), i 
Frankrike colachon; italienskt folk- 
instrument af tambura-liknande art med 
lut-korpus; 2 strängar med en kvints af- 
stånd; spelas med plektrum. 

Calata, spansk dans i långsamt tempo 
från 1500-talets början; finnes bl. a. i 
lutboken af 1508; står här i nära för- 
bindelse med pavanan. 

Calcant, bälgtrampare. 

Caldara, Antonio, f . c. 1670 i Ve- 
nedig, t 28. 12. 1736; elev af Legrenzi; 
1714 kapellmästare i Mantua; var där- 
efter någon tid i Spanien och slog sig 
till sist 1715 ned i Wien, där han blef 
vice hofkapellmästare (Fux var ordi- 
narie). En mängd verk finnas af ho- 
nom, alla i en fiytande, melodisk stil; 
en del äro af stort konstnärligt värde 
och blefvo högligen berömda af samti- 
den. Af hans kompositioner kunna 
nämnas: 36 operor, 36 oratorier, mässor, 
motetter, kantat, stråkkvartett, 12 sona- 
ter för 3 instr. Hans kyrkokompositio- 
ner äro i allmänhet de bästa. 

Calmato (it.), lugnt. 

Calore, con (it.), med värma. 

Calsabigi, Kaniero da, f. 1715 i Li- 
vorno; t 1795 i Neapel; librettoförfatta- 
re; kom 1761 till Wien men måste längre 
fram återvända till hemlandet; under 
60-talet kom han i beröring med Gluck 
och skref texten till flera af denne mä- 
stares epokgörande operor. 

Calvé, Emma, f. i Madrid 1864; be- 
römd sopransångerska; elev af Marchesi 
och Puget; debuterade i Nizza; uppträd- 
de sedan i Briissel som Margareta 23. 9. 



Calvisius — Campra 



135 



1882; engagerades därefter af théätre 
Italien i Paris (Bianca i Dubois' "Aben 
Hamet" 1884, Leila i Bizets "Pécheurs 
de Perles" 1889); företog sedan konsert- 
resor till Italien, England och Amerika; 
sedan 1893 engagerad vid o. comique i 
Paris; särskildt berömda roller äro: 
Carmen, Opbélia, Anita, Santuzza. 

Calvisius, S e t h u s, f . 21. 2. 1556 i Thli- 
ringen, t 24. 11. 1615 i Leipzig; betydande 
musikteoretiker; besökte gymnasium 
och universitet (Helmstedt 1579, Leipzig 
1580); kantor i Schulpforta 1582 och i 
Leipzig vid Thomaskyrkan och skolan 
1594; af hans musikteoretiska skrifter 
blefvo särskildt bekanta: Melopoeia seu 
melodiae condendfe ratio 1582, Compen- 
dium musicse 1594 (tredje uppl. med ti- 
teln Musicse artis prajcepta nova et fa- 
cillima 1612 finnes i Lunds bibi.). Af 
hans flerstämmiga bearbetningar af and- 
liga melodier utkommo Harmonia can- 
tionum ecclesiasticum i fem upplagor 
1597 — 1622. C. skref dessutom matemati- 
ska verk: Opus chronologicum. Formula 
calendarii novi m. fl. 

Cambert, E o b e r t, f . i Paris 1628, t 
i London 1677; skapare af den franska 
operan; elev af Chambonniéres, organist 
vid S. Honoré och musikintendent hos 
Ludvig XIV:s moder Anna af Österrike. 
Abbe Perrin var den förste som intres- 
serade honom för den italienska operan 
och skref testen till en del operor, hvil- 
ka blefvo satta i musik af C. Det för- 
sta arbetet var "La pastorale" 1659; då 
detta väckte stormande bifall, följde 
snart andra: Ariane 1661, Adonis 1662. 
1669 erhöll han privilegiet på operor i 
Paris, men intrigerades bort af Lully 
1671; reste då öfver till England, där han 
blef kapellmästare hos Karl II. 

Cambiata, växelnot; fri förhållning. 

Campagnoli, B a r t o 1 o m e o, f. 10. 9. 
1751 i Cento (Bologna), t i Neu-Strelitz 
6.11.1827; berömd violinist af Tartinis 
skola; elev af Lolli, Nardini m. fl.; 1776 
konsertmästare hos biskopen af Frei- 
sing; 1779 anställd hos hertigen af Kur- 
land i Dresden; var under tiden 1783— 
86 på konsertresor och kom redan för- 
sta året till Stockholm, där han d. 19. 1. 
och 2. 2. gaf konserter på riddarhuset 
och berömmes som en "utmärkt konst- 
när"; kallades s. å. till led. af Mus. ak.; 
1797 blef han ledare af Gewandhaus- 



konserterna i Leipzig; 1818 utnämndes 
C. till hofkapellmästare i Neu-Strelitz, 
där han kvarstannade till sin död. C. 
skref en mängd kompositioner företrä- 
desvis för violin och flöjt; utgaf äfven 
en på sin tid omtyckt violinskola; hans 
verk omfatta konserter, sonater och du- 
etter. 

Campana, klocka, kyrkoklocka. 

Campanella, liten klocka. 

Campenhout, Frangois van, f. 5. 
2.1779 i Briissel, t 24. 4. 1848; begynte 
som tenorsångare; sjöng å flera scener i 
Holland, Belgien och Frankrike under 
30 års tid (slutade 1827); skref flera ope- 
ror bL a. Grotius 1808, Le passe-partout 
1815, L'heureux mensonage, dessutom 
kyrkomusik och körer; hans namn är i 
vår tid endast bekant som kompositör 
af den belgiska nationalsången Braban- 
Qonne, författad kort före revolutionen 
1830. 

Campi, Antonia, f. Miklasie- 
w i c z, f. 1773 i Lublin, f 1822 i Miinchen; 
framstående sopransångerska; blef sär- 
skildt berömd genom sina utföranden af 
sångpartier i Mozarts och Eossinis ope- 
ror i Wien och Prag. 

Campion. L Thomas, f. 1575, t 1619; 
engelsk skald och tonsättare; studerade 
först juridik, sedan medicin och blef en 
berömd Londonerläkare; inom musi- 
kens och diktkonstens område blef han 
mest bekant genom sina "Booke of 
Ayres", ett band 1601, två 1613 och två 
1617. Dikterna ha i våra dagar ånyo 
f ramdragits ur glömskan, och han prisas 
nu som en af de behagfullaste skalderna 
af elisabetska skolan. Äfven som ton- 
sättare förtjänade han mera erkännan- 
de. Sångerna utgöra företrädesvis solo- 
sånger med ackompagnement af luta. 

2. F r a n c o i s C, teorbist vid Stora 
operan i Paris; utgaf en del skrifter om 
sättet att ackompagnera sånger prima 
vista. Af dessa böcker förvarar Mus. 
akad:s bibliotek: Traité d'accompagne- 
ment et de composition, selon la régle 
des octaves de musique. Paris 1716. 

Campra, A n d ré, f. 4. 12. 1660 i Aix 
(Provence), t 29. 7. 1744 i Versailles; be- 
römd fransk operakompositör; 1679 di- 
rektör för musiken vid domkyrkan i 
Toulon, samma befattning i Arles 1681 
och i Toulouse 1683; 1694 i Paris först 
som kapellmästare vid jesuitkyrkan, se- 



136 



Canarie — Cantatorium 



dan vid Notre-Dame; efter 1700 öfvergaf 
han sin kyrkliga musikverksamhet för 
att helt ägna sig åt scenen; blef 1722 
hofkapellmästare. Hans operor anses 
som de bästa, som skrifvits under mel- 
lantiden Lully— Rameau. Hans rykte 
nådde snart långt ut öfver Europa, och 
äfven Sverige blef ej oberördt af C- 
förtjusningen. Dåvarande hofkapellmä- 
staren Andreas Diiben ägde flera af 
hans operor, och Uppsala bibliotek för- 
varar af dessa ännu: Le carnevale de 
Venice 1699, Hesione 1701, Les muses 
1703. Dessutom finnes i samma bibi. mo- 
tetter tryckta 1699 och 1701. C:s måhän- 
da berömdaste verk baletten "L'Europe 
galante" finnes i Finspångs bibi. (nu 
Norrköping). 

Canarie, dans från 1500- och 1600-talen; 
förekom i Italien på 1570-talet såsom en 
dans i ^/s-takt tills. m. saltarellon och 
gagliarden; under 1700-talet var den 
vanligen i Vs-takt och stod till karak- 
tären nära guigen; förekom ännu imder 
1700-talet och försvann först mot århun- 
dradets slut. — Se T. Norlind, Zur Ge- 
schichte L. Suite s. 177 f. m. fl. st. 

Cancan, dans från Algier; blef popu- 
lär i Paris kort efter 1830 och existerar 
ännu därstädes å förlustelseställen ut- 
förd af särskilda danserskor. Dansen är 
i tempo närstående kadriljen, eljest af 
tämligen obscen karaktär. Ordet här- 
ledes af det latinska quamquam och staf- 
vas ofta quanquan. 

Canceller, de smala fack i orgellådan, 
hvarigenom luften tillföres piporna. 

Cancion, dikt och sång från medelti- 
den; hade sin musikaliska blomstring ä 
1200-talet, då den utgjorde en glad skol- 
sång; utgången ur sequensen och tro- 
pen urartade den efter hand till dryc- 
kesvisa (vagantpoesi) och blef under 
1300-talet impopulär vid de stränga sko- 
lorna; öfvergick till en ren dikt utan 
musik i Italien under 1300-talet. I Sve- 
rige är medeltidscancionen hufvudsakli- 
gen bekant genom T. Petri Ruutas sam- 
ling Piaj Cantiones, l:sta uppl. 1582. — 
Litt.: T. Norlind, Latinska skolsånger, 
Lund 1909 s. 86—89. — Se vidare Bal- 
lade. 

Cancricat (lat.), tillbakagång (liksom 
kräftan); canon canericans ("kräft- 
kanon"): tvåstämmig sång, där den an- 
dra melodien är en omtagning af den 



första baklänges (med början från slu- 
tet). 

Cannabich, Christian, f. 1731 i Mann- 
heim, t 22. 2. 1798 i Frankfurt a. M.; elev 
af Stamitz och Jommelli; 1759 ledare, 
1775 direktör för Mannheimerorkestern, 
hvilken under honom fick stort rykte 
för sin utbildade nyanseringskonst; 1778 
ledare af Miinchenorkestern. C:s rykte 
som orkesterledare var på sin tid syn- 
nerligen stort; som kompositör visade 
han sig som en trogen anhängare af 
Stamitzskolan med de säregna dynami- 
ska verkningarna och koketta utsirade 
instrumentala melodierna; som lärare 
var C. mycket anlitad och mycket an- 
sedd som violinist. Af hans verk kunna 
nämnas symfonien i B och ouverturen i 
C; skref symfonier (c. 100), konserter, 
kammarmusik och operor. 

Cänon, c a n ö n e, regel, föreskrift; ett 
flerstämmigt tonstycke, i hvilket en 
stämma begynner efter den andra, alltid 
med samma tema; c. i enklang: me- 
lodien återtages i samma tonhöjd; c. i 
oktav: melodien följer i oktav; c. per 
augmentationem eller d i m i n u- 
t i o n e m: melodien följer med för- 
längda eller förkortade notvärden; c. a 1 
inversio: melodiens intervaller om- 
vändas; c. perpetuus el. c. per t o- 
nos: cirkelkanon, melodien oändlig, be- 
gynner från början, så fort den slutat, 
därför ofta noterad i cirkelform; c. 
canericans, kräftcanon, se can- 
cricat. — C. kan följas tillbaka till 
1200-talet (rondo) men får sin hufvud- 
sakliga utbildning under 1400-talet. På 
1500-talet öfvergår den så småningom i 
fugan. 

Cant. = Cantando, Cantus. 

Cantabile, cantando (it.), sångbart, 
sjungande; beteckning för uttrycksfullt 
föredrag med framhäfvande af melo- 
dien. 

Cantare (lat.), sjunga. 

Cantate, kantat. Beteckning för fjär- 
de söndagen efter påsk efter inlednings- 
orden till mässan: Cantate domino (98:de 
psalmen). — Se Kantat. 

Cantatore, cantatrice (it.), sån- 
gare, sångerska. 

Cantatorium, (af cantare, sjunga), re- 
sponsoriebok vid romersk-katolsk guds- 
tjänst; vanl. motsvarande gradualet 
eller antifonariet. 



Cantieum — Cappelen 



137 



Cantieum (lat.), lofsång, hymn. Inom 
romerska kyrkan skilde man cantica 
majora och minora; de förra upptogos 
i lutherska kyrkan och kallas därför 
ofta för evangeliska: Marias, ZacharijE 
och Simeonis. I den gamla psb. 1697 
finnas dessa i tämligen oförändrad mu- 
sikalisk form. Cantica höra till litur- 
giska sångens allra äldsta delar och stå 
närmast (den davidiska) psalmsången; 
ofta kallas Davids psalmer själfva för 
Cantica. — C. canticorum, Salomos 
höga visa. 

Cantilena, ofta detsamma som Cancion 
(s. d.); under medeltiden betecknades 
ofta med C. en folkvisartad melodi; un- 
der 1600-talet blef ordet en beteckning 
för en melodisats i motsats till ett reci- 
tativ. 

Cantillatio, sjungande föredrag. 

Cantino (it.), fiolkvint. 

Cantiones, se Piae Cantiones. 

Canto (it.), Cantus (lat.), sång, me- 
lodi, också diskant. C. a capella, 
kyrkosång utan instrument. C. a r m o- 
n i c o, fierstämmig säng. 

Cantor (lat.), sångare, försångare i en 
församling; se vidare Kantor. 

Cantus (lat.), sång. Se äfven Canto. 
C. Ambrosianus, ambrosiansk sång; 
C. figurativus, figuralsång, kolora- 
tursång; c. firmus (plain chant, fr.), 
en viss gifven melodi ämnad att kon- 
trapunkteras eller harmoniseras; c. 
mensuratus, mensuralsång, fler- 
stämmigt stycke i bestämd rytm; c. 
p 1 a n u s, gregoriansk koral. 

Canzone (it.), sång. C. villanesca, 
italiensk gatsång. 

Canzonetta (it.), liten visa. Under 
1600- och 1700-talet beteckning för små 
sånger i strofisk form; graciösa instru- 
mentalstycken i visform. 

Canzoniére (fr.), sängsamling. 

Capelien, Georg, f . 1. 4. 1869 i Salzu- 
flen (Lippe); musikteoretiker; studerade 
först filosofi i Tiibingen, Göttingen och 
Berlin, sedan juridik och var någon tid 
tjänsteman i Lippe; sedan 1901 har han 
uteslutande ägnat sig åt musikaliskt 
skriftställeri. Af hans böcker må näm- 
nas: Die musikalische Akustik als 
Grundlage der Harmonik u. Melodik 
1903, Die Freiheit od. Unfreiheit der 
Töne u. Intervalle als Kriterium d. 
Stimmfiihrung 1904 (med analyser af 



Grieg-komp.), Die Zukunft der Musik- 
theorie 1905, Ein neuer exotischer Mu- 
sikstil 1906. C. har med sina skrifter 
väckt mycket uppseende på grund af 
det sensationella sätt, hvarpå han fram- 
sagt sina idéer. En stor själfsäkerhet 
i musikhistoriska ting är också ett ut- 
märkande drag hos honom. Huruvida 
skrifterna i framtiden förmå omdana 
musiken i en ny "exotisk" anda, må väl 
vara tvifvelaktigt. Hans uppfattning 
af den japanska musiken är ej präglad 
af någon djupare kännedom om detta 
lands musik och melodiformer. 

Capo (it.), hufvud, begynnelse; da 
c a p o, återtages från begynnelsen. 

Capotasto (it.), vid guitarren: en upp- 
sättning, som efter behag kan höja 
stämningen. 

Capoul, J o s e p h A m é d é e, f . 27. 2. 
1839 i Toulouse; berömd tenorsångare; 
elev af Prags konserv.; 1861 debuterade 
han å opera comique i Paris som Daniel 
i "Alphyddan"; sjöng sedan Tonio i 
"Eegementets dotter"; intill 1870 tillhör- 
de han samma teater; 1872 — 73 var han 
anställd vid italienska operan därst.; 
1871 gästade han f. f. ggn London och 
var sedan 1877 — 79 anställd vid Covent- 
garden; till Amerika kom han i säll- 
skap med Kristina Nilsson 1879 och 1880; 
är för närvarande anställd vid Paris' 
opera såsom sakkunnig på det admini- 
strativa området. C:s bästa tid var på 
1870-talet; på 1880-talet blef hans sång 
och dramatiska uppträdande mera 
konstladt. 

Cappelen, Christian, f. 26. 1. 1845 i 
Drammen; berömd norsk organist och 
kompositör; 1860 elev af konservatoriet 
i Leipzig, där han trädde i förbindelse 
med Grieg; återkom 1863 och slog sig 
först ned som musiklärare i Kristiania; 
1868 blef han organist vid Strömsö kyr- 
ka i Drammen, där han utvecklade en 
betydande verksamhet som musiklärare 
och konsertgifvare; 1875 innehade han 
stipendium som komponist; blef 1882 or- 
ganist i Bragernes, 1888 vid Vor Frei- 
ser i Kristiania, 1891 tillika lärare i 
liturgisk musik vid teologiska semina- 
riet. Af hans kompositioner må näm- 
nas pianostyckena: 4 Albumblad op. 10, 
Quatre morceaux op. 18, raazurkor, noc- 
turner, romanser och marscher m. fl.; 
sånger med piano op. 2, 5, 13, 14; "Nacht- 



138 



Capriccio — Carissimi 



reise", Ballade af Uhland op. 6 m. fl.; 
"Sechs geistl. Lieder" f. bl. kör op. 4; 
20 lätta orgelpreludier; kantat 1873 vid 
öppnandet af industriutställningen i 
Drammen (sedan äfven uppförd i Kri- 
stiania), kantat vid kyrkoinvigning 
m. fl. C. har dessutom gifvit en mängd 
orgelkonserter landet rundt och förvärf- 
vat sig anseende som en af landets 
främsta orgelspelare. 

Capriccio, c a p r i c e (fr.), tonstycke 
i fri form, liten fantasi. — C a p r i c- 
<.' i o s o, skämtsamt, nyckfullt. 

Caractéres de musique (fr.), de musi- 
kaliska tecknen. 

Carafa (di Colobrano), Michele 
E n r i c o, f. i Neapel 17. 11. 1787, f i Pa- 
ris 26.7.1872; elev af Fazzi, Fenaroli, 
Ruggi och i Paris af Cherubini; såsom 
son af fursten af Colobrano (hertig af 
Alvito) var han bestämd till officer och 
blef adjutant hos Murat samt medföljde 
honom till Ryssland 1812; för sin tap- 
perhet här blef han dekorerad af kej- 
saren; efter Napoleons fall vände C. sig 
helt till musiken och skref en del ope- 
ror, hvilka gjorde stor lycka i den fran- 
ska hufvudstaden: "Le Solitaire" 1822, 
"La violetta" 1828, "La Fiancée de Lam- 
mermoor" 1827, "Masaniello" 1827. Ros- 
sinifebern och strax därefter Auber- 
förtjusningen bragte hans verk snart 
i glömska. Cherubini kallade C. 1840 
till kompositionslärare vid konservato- 
riet. Jämte operor skref han flera kyr- 
kokompositioner och pianoverk. Hans 
stil är en blandning af franskt och ita- 
lienskt och utmärker sig för stor instru- 
mental fägring. 

Carezzevole (it.), inställsamt, tju- 
sande. 

Caricato (it.), öfverdrifvet. 

Carillon (fr.), klockspel. 

Carissimi, G i a c o m o, f. e. 1604 i Ma- 
rino (nära Rom), f 12.1.1674 i Rom; ine- 
mot 1624 var han kapellmästare i Assisi; 
1628 flyttade C. öfver till Rom, där han 
till sin död kvarstod som kapellmästare 
vid S. Apollinare. C:s förnämsta för- 
tjänst är utbildandet af kantatformen 
i å ena sidan dramatisk (monodisk) 
riktning å andra sidan melodisk (aria). 
Nästan alla hans verk äro kyrkomusik. 
Namnet "kammarkantat" (cantata da 
camera) utesluter ej kyrklig prägel. C:s 
kantater äro dels en- dels flerstäm- 



miga, ofta med 2 violiner och bas. Till 
samma grupp höra arierna, duetterna, 
serenaderna. C. sträfvar att mera in- 
dividualisera kantatens delar och vill 
skarpare skilja mellan aria, recitativ 
och kör, ehuru tiden då ännu ej var 
mogen till fullständig lösgörelse af de 
skilda delarna i själfständiga recitativ, 
arier m. m. C. är den store vägrödjaren 
för den nya formen och förmedlar öf- 
vergången mellan Gabrieli — Monteverdi 
och Bach — Handel, mellan madrigalen 
och 1700-talets utvecklade kantatform. 
C. är afgjordt melodiker och visar som 
sådan hän pä den nya italienska skolan 
med dess framhäfvande af det melo- 
diska. — Af C:s kompositioner äro de 
flesta i handskrift och därför spridda 
öfver flera bibliotek. Genom Gustaf 
Diiben, som själf lärt mycket af C:s stil, 
har Sverige kommit att äga en dyrbar 
samling C.-verk, hvilka till stor del sak- 
nas i utländska samlingar. Uppsala 
bibi. äger för närvarande följande: Fol, 
Caps. 53: Alma redemptoris mäter, Au- 
dite audite, Confitebor, Cum reverte- 
tur, Desiderata nobis, Dederunt te, Ecce 
nos, Emendemus, Insurrexerunt, Om- 
nes gentes. Paratum cor, Quid tandem, 
Salve regina, Simile est, Surrexit pa- 
stor bonus. Veni sponsa Christi. 4:to 
Caps. 11: Alleluia Jesum, Arde fllis, 
Audite justi, Audite omnes, Caro fac- 
tum, Cum reverteretur, Desiderata no- 
bis, Dixit dominus, Dolenti pensieri, 
Dole et poenitet, Emendemus in melius, 
Gaudeat terra, Insurrexerunt, Jubile- 
mus, Omnes gentes gaudete, O quam 
terribilis, O vos populi, Parce heu parce, 
Salve Regina, Salve Rex, Si linguls, Si- 
mile est. Super flumina, Surrexit, Su- 
scitavit, Veni sponsa. I tabulatur-par- 
titur finnas slutligen: Alleluja nostrum 
(c. 83), Audite justi (c. 77), Audite om- 
nes (c. 83), Caro factum (c. 83), Cum re- 
verteretur (c. 83), Deduxit illum (c. 80), 
Desiderata nobis (c. 77), Emendemus 
(c. 83), Hodie salvatorem (c. 79), O dul- 
cissimum (c. 83), Sacerdotes dei (c. 83), 
Insurrexerunt (c. 83), Kyrie (c. 83), Om- 
nes gentes (c. 80), Parce heu (c. 85), Si 
linguls (c. 83), Si qua est (c. 83), Salve 
Rex (c. 80), Super flumina (c. 78), Sur- 
rexit (c. 80), Suscitavit (c. 79), Vanitas 
vanitatum (c. 83). C:s namn är äfven 
fästadt vid en musikteoretisk afhand- 



Carlheim-Gyllensköld— Carreuo 



139 



ling (ars cantandi), hvilken endast fin- 
nes i tyskt tryck: "Kurzer jedoch griind- 
licher Wegweiser" Ausgb. 1689. Boken 
upplefde flera upplagor. Af 6:te uppl. 
1731 finnes ett exemplar i Mus. ak:s 
bibi. Det synes emellertid vara mycket 
tvifvelaktigt om C. haft något att skaffa 
med denna skrift. 

Carlheim-Gyllensköld, Sigrid, f . 9. 5. 
1863 i Växjö; skicklig pianospelerska och 
pedagog; elev af kons. i Sthlm 1880 — 84 
(elev af H. Thegerström) ; därefter stu- 
derade hon någon tid för Leschetitzky i 
Wien; efter att med bifall låtit höra sig 
såväl i svenska hufvudstaden som lands- 
orten på åtskilliga konserter öppnade 
hon i sept. 1889 "Stockholms musikinsti- 
tut", en musikanstalt, som erhållit stort 
erkännande. Kedan vid midten af 1890- 
talet var elevantalet inemot 80 årligen 
och har sedan dess ökats ända till 140 pr 
år. Som lärare i harmonilära har bl. a. 
Bror Beckman och Otto Olsson fungerat. 
Som lärarinna i pianospel har C. haft 
god hjälp af tvenne systrar. LMA 1912. 

Carlson, Carl Gustaf, f . 18. 6. 1774, 
t i Stockholm 31.12.1854; harpist i hof- 
kapellet 1811—18; organist i Adolf Fre- 
driks kyrka och lärare i orgelspelning 
vid Mus. ak:s läroverk 1824 — 48. "Den 
klassiska musiken var hans älsklings- 
studium. Han var god lärare och sär- 
deles omtyckt af eleverna" (Cronh.). 
LMA 1834. 

Carmagnole, fransk sång "La carmag- 
nole" ursprungligen från Provence. Sån- 
gens tillblifvelseår sättes till 1792. C. 
täflade en tid med "Qa ira" såsom revo- 
lutionsmännens sång. Melodien i ^/s- 
takt synes ursprungligen ha tillhört en 
dansvisa. Textförfattaren är okänd. 

Carmen, komisk opera i fyra akter, 
ord af Meilhac och Halévy, musik af G. 
Bizet. Första uppf. ägde rum å op. co- 
mique i Paris 3. 3. 1875, dock utan att 
nämnvärdt vinna publikens bifall. Hög- 
re var erkännandet 1878, då stycket först 
gafs i London. Till Sverige nådde ope- 
ran ovanligt tidigt, redan 1878 (öfvers. 
af Fr. Hedberg), och blef strax mycket 
omtyckt. I Köpenhamn ägde premiären 
först 1883 rum och då med svenska arti- 
ster i hufvudrollerna (Ödmann, Ek, Nie- 
hoff m. fl.). I Stockholm hade operan 
intill 1911 års slut gifvits 410 ggr. På 
operans första scen (op. comique) i Pa- 



ris ägde l,000:de representationen rum 
1905. I Göteborg gafs C. f. ggn 7. 6. 1880 
med artister från Stockholm. 

Ca ma v al de Venis e, populär melo- 
di, som Paganini 1816 hörde i Venedig o. 
sedan försåg med variationer. Efter Pa- 
ganini ha flera kompositörer skrifvit va- 
riationer å densamma däribland flera 
för piano (Herz, Schulhoff). Äfven i 
operor har den fått en plats genom A. 
Thomas och V. Massé. Melodien lämpa- 
des äfven till flera folkvistexter. 

Carnicer (y B a 1 1 1 e) R a m o n, f. 24. 
10. 1789 i Tarrega (Katalonien), f 17. 3. 
1855 i Madrid; anses som skaparen af 
den nationella spanska operan; utbildad 
i Barcelona och 1818 — 20 kapellmästare 
för italienska operan därstädes; 1828 blef 
han kapellmästare vid k. operan i Ma- 
drid och utnämndes 1830 till lärare i 
komposition vid konserv, i den spanska 
hufvudstaden; af hans 9 operor må näm- 
nas: Adela di Lusignano, Cristobal Co- 
lon, Morte ed amore. Don Juan Tenorio, 
Eufemia di Messina. C. skref dessutom 
kyrkokompositioner, symfonier, sånger 
m. m. 

Carole, fransk ringdans från medelti- 
den; utfördes som solosång, hvars om- 
kväde upprepades af de dansande. C. 
anses allmänt (sedan G. Paris) som ut- 
gångspunkten för den nordiska folkvi- 
san. — I England betecknar c. ungefär 
detsamma som andlig visa (christmas 
carol = julsång). 

Caron, Ros e-L u c i 1 e, f. Menniez, f. 
17. 11. 1857 i Monerville (Seine-et-Oise); 
berömd sopransångerska; genomgick 
konservatoriet 1880 — 82; debuterade å 
théätre de la Monuaie, Briissel, sist- 
nämnda år såsom Brynhilda i Reyers 
"Sigurd"; vid denna teater var hon fä- 
stad 1882—85 och 1887—90, därefter vid 
stora operan i Paris. Hon vann sär- 
skildt erkännande för sina goda utföran- 
den af åtskilliga roller i Wagners ope- 
ror, såsom: Sieglinde i "Walkyrian" 
(1893), Elsa i "Lohengrin" (1891), Elisa- 
beth i "Tannhäuser". Af andra roller 
må nämnas: Donna Anna, Desdemona i 
Verdis "Otello" (1894). Efter 1900 har 
hon företrädesvis låtit höra sig å kon- 
serter. 

Carreno, Teresa, f. i Venezuela, Syd- 
amerika, 22. 12. 1853 (släkting till S. 
Bolivar, Sydam :kas befriare); elev af M. 



140 



Carrodus — Cassiodorus 



Gottschalk i New-York; väckte i Nya 
världen tidigt uppmärksamhet för sitt 
goda pianospel; konserterade på 1860- 
talet i Frankrike och England dock utan 
att väcka större uppmärksamhet; 1874 
ingick hon i födelsestaden äktenskap 
med violinisten Emil Sauret och lät se- 
dan ej pä länge höra sig offentligt; snart 
skilde hon sig från honom och gifte sig 
på 1880-talet med barytonisten Giov.Tag- 
liapietro; 1889 uppträdde hon åter i 
Europa, och fr. o. m. nu begynte hen- 
nes rykte att stiga allt högre och snart 
stod hon som en af samtidens främsta 
kvinnliga pianister; i Köpenhamn lät 
hon höra sig 1890 och i Stockholm f. f. 
ggn i mars 1891; Sverige har hon sedan 
upprepade gånger gästat; 1892 ingick 
hon sitt tredje äktenskap med piani- 
sten d'Albert men blef redan efter 
tre år skild. Som konstnär är C. bäst 
vid återgifvandet af de nyare mästarna, 
Chopin, Liszt, Rubinstein, däremot är 
hon ej framstående som Beethoventolk. 
Hon förenar fin smak, träffande uppfatt- 
ning och sydländsk eldighet, dock sak- 
nar hon den nödiga ron för föredragan- 
det af klassikerna. C. har äfven gjort 
sig känd som tonsättarinna och teater- 
ledarinna. — Dottern i andra giftet T e- 
resita C. (f. 24. 12. 1883 i Syd-Am.) 
gjorde sin första offentliga debut i Sve- 
rige 1901 och konserterade sedan i Norge 
och i Sveriges landsort; hon har äfven 
utanför Norden gjort sig fördelaktigt 
känd som pianist. 

Carrodus, John T i p 1 a d y, f. 20. 1. 
1836 i Keighley, Yorkshire, t 13. 7. 1895 i 
London; violinvirtuos; elev af Molique i 
Stuttgart; lefde i London som konsert- 
mästare vid Covent Gardenorkestern, 
lärare vid Nat. Training school f. music; 
skref flera violinkompositioner och sa- 
longsstycken. 

Carstensen, Johannes Peter, f. 16. 
8. 1833 i Köpenhamn, t 25. 3. 1893 i Upp- 
sala; elev af Gade; violinist först i dan- 
ska hof kapellet; sedan 1868 konsertmä- 
stare i akad. kapellet i Uppsala; musik- 
dir. vid Uppl:s reg. 1873 och musiklära- 
re vid h. allm. lärov. därst. 1876. C. var 
en omtyckt och mycket anlitad musik- 
lärare; komponerade bl. a. festmarsch, 
ouverture, stråksextett (prisbelönt i Pe- 
tersburg), sånger och pianostycken; in- 
strumenterade dessutom Södermans bal- 



lad "Der schwarze Ritter" och Heises 
"Kong Hakes ligfaerd". 

Carulli, F e r d i n a n d o, f. 10. 2. 1770 i 
Neapel, t i febr. 1841 i Paris; framstå- 
ende guitarrvirtuos; uppträdde 1808 i 
Paris och väckte allmän beundran; ut- 
gaf 1825 en handbok i guitarrspel (spe- 
ciellt ackompagnement): "L'harmonie 
appliquée ä la guitarre" och kompone- 
rade inemot 300 verk för guitarr. 

Caruso. 1. L u i g i, f. 25. 9. 1754 i Nea- 
pel, t 1822 i Perugia; elev af Nicola Sala; 
komponerade 60 operor under tiden 1773 
— 1810; skref dessutom 4 oratorier, 4 kan- 
tater och mässor af mera dramatisk än 
kyrklig karaktär. 

2. Enrico C, f. 1874 i Neapel; be- 
römd tenorsångare; elev af Lamperti 
och Concone; uppträdde 1896 i Neapel 
och 1898 i Milano och har sedan med sti- 
gande anseende låtit höra sig i Peters- 
burg, New- York, Buenos Ayres (1899 — 
1903) samt flerestädes i Tyskland, Italien 
och England, företrädesvis i italienska 
operapartier. 

Carvalho, Caroline Felix, f. Mio- 
lan, f. 31. 12. 1827 i Marseilles, t 10. 7. 
1895; berömd sopransångerska; gift med 
direktören för th. lyrique sedan för op. 
comique Leon Carvaille (Carvalho); 
sjöng först på op. comique sedan på t. 
lyrique; 1869 — 72 på st. operan, därefter 
ånyo på op. comique; gästade ofta Lon- 
don och var där högt uppburen; bland 
hennes roller märkas: Zerlina, Pamina, 
Margaretha (Faust), Ophelia, Drottnin- 
gen i "Hugenotterna", Cherubin. 

Casagli, Justina Christina, f. 
Wässelius, f. 4. 10. 1794, f 1841 i Parma; 
svensk sångerska; elev vid k. teatern 
1805 och var anställd därst. 181^—18; 
sistnämnda år gifte hon sig med dansö- 
ren L. Casagli och for med honom till 
Italien 1818, där hon snart vann stort 
anseende; stora triumfer firade hon sär- 
skildt i Turin 1820 i Rossinis "Ceneren- 
tola", i Rom 1823 i "Donna del lago" 
samt 1827 i Lucca i Cimarosas "Matri- 
monio segreto"; var sedan anställd vid 
teatern i Miinchen; sökte efter mannens 
död förnyad anställning vid k. teatern i 
Stockholm men afvisades, emedan man 
hört, att "hennes röst tagit skada". 

Cassa, trumma; gran c, stor trumma. 

Cassazione (it.), nattserenad. 

Cassiodorus, Magnus Aurelius, f. 



Castagnetter — Catel 



141 



c. 485 i Lucanien, t c. 580 i Kalabrien, 
statsman hos Teodorik; drog sig 540 till- 
baka till det af honom stiftade klostret 
Vivarium; en af hans skrifter (De arti- 
bus) innehåller uttalanden om musiken, 
hvilka för medeltidens musikuppfatt- 
ning fingo stor betydelse. C. är jämte 
Boetius den främste förmedlaren mellan 
antiken och medeltiden inom musiken. 

Castagnetter, musselformiga skal, som 
noga passa i hvarandra, att slå samman. 

Castberg, Torgrim, f. 9. 9. 1874 i Ski- 
en; norsk violinist; utbildad i Paris 1891 
—94 och i Berlin 1895—1900; direktör för 
Bergens musikakademi sedan 1905. 

Castillon, Alexis de, Vicomte de 
Saint Victor, f. 13. 12. 1838 i Chartres, t 
5. 3. 1873 i Paris; utbildade sig först till 
militär men öfvergick sedan till musi- 
ken och blef elev af V. Massé och C. 
Franck; tills, med H. Duparc och Saint- 
Saens grundade han "Société nationale 
de musique" i Paris. C. ägnade sig sär- 
skildt åt orkester- och kammarmusiken 
och var mycket verksam för väckan- 
det af förståelse för dessa musikgre- 
nar; skref själf flera kammarmusikverk 
och orkesterverk (Marche scandinave, 
Equisses symphoniques, ouv. Torquato 
Tasso); dessutom flera sånger och piano- 
kompositioner. 

Castro, Jean de, bördig från Evreux, 
lefde i Antwerpen 1571 och var 1582 — 84 
vice kapellmästare i Wien; vistades i 
Köln 1593 och 1596. Af hans kompositio- 
ner, hvilka åtnjöto tämligen stort anse- 
ende på sin tid, förvara svenska biblio- 
tek följande: Il primo libro de Madri- 
gali 1569, Livré de chansens 1570, Sacra- 
rum cantionum liber 1571, Chansens 1576, 
Second livré des chansons 1580, Livré des 
chansens 1582, Cantiones sacrse 1591, So- 
nets 1592, Chansons 1592, alla i Upps. 
bibi.; Cant. sacraj 1591 äfven i Tyska 
kyrkans bibi., Stockholm. 

Catalani, A n g e 1 i c a, f . 10. 5. 1780 i 
Sinigaglia, t 12. 6. 1849 i Paris; ryktbar 
sopransångerska; utmärkte sig tidigt i 
sitt hemland och firade redan som fem- 
tonårig lysande triumfer i Venedig; 
sjöng sedan företrädesvis i Paris och 
London; i den senare staden var hon 
1806 — 14 anställd och vann rikligt såväl 
anseende som penningar. Geijer, som 
1810 hörde henne i den engelska hufvud- 
staden, skrifver d. 29. 5. hem: "I C:s 



sång har jag hört prof på människorö- 
stens fullkomlighet, som vida öfverträf- 
fat all min föreställning. Hennes röst 
förenar i högsta grad styrka, vidd och 
behag. Hennes konst är fullkomnad. 
Snabbheten och säkerheten af hennes 
lopp öfverträffas af intet instrument. 
Jag har hört henne i hopp af 2 oktavers 
sträckning slå an toner med den största 
säkerhet och klarhet och i hastig rörelse 
löpa kromatiska skalan upp och ned 
utan minsta skymt af falsk ton. Alla 
mekaniska svårigheter äro öfvervunna, 
att man ej märker dem. Man glömmer 
den mest förvånande konst för känslan, 
som talar igenom den. Öfvervunnen 
svårighet är en förtjänst, som C. är för- 
träfflig att berömmas för. Det är an- 
den och lifvet i hennes exekution, som 
är det förträffliga. Det är ej exekutio- 
nen. Det hon exekverar tycks hon kom- 
ponera, så fullt hennes egendom blir 
det, och med en så lefvande originalitet 
öfverlämnar hon det åt åhöraren. Hen- 
nes aktion och figur äro fulla af ut- 
tryck." Hennes röstomfång var ovanligt 
stort: a — f". C. uppträdde som gäst å 
de flesta större europeiska scener och 
gästade Stockholm 1827, s. å. hon drog 
sig tillbaka från det offentliga lifvet. 

Catch, en speciellt engelsk flerstäm- 
mig kompositionsform med sönderstyc- 
kande af textorden och med hufvudvik- 
ten lagd å ett mimiskt utförande af ko- 
misk karaktär; C:s glanstid infaller un- 
der 1600-talet, då den odlades som sär- 
skild konst af yrkesmän, hvilka drefvo 
upp skickligheten till en höjd, som gör 
det svårt för vår tid att rätt utföra 
den. Karl II:s regering anses i allmän- 
het för den bästa tiden. Den äldsta be- 
teckningen är "rondello", och under det- 
ta namn förekomma C. redan i början 
af 17:de århundradet: "Pammelia och 
"Deutoromelia" 1609, "Melismata" 1611. 
Under sitt sedan vanliga namn finnas 
C. i samlingar af 1652, 1667, 1672—73, 
1685, 1686 m. fl. år. C. står som konst- 
form närmast de engelska "glees", "Ca- 
ncns", "rounds". På 1700-talet grunda- 
des särskilda sällskap för denna sång 
("The noblemen and gentlemen's Cateh- 
club" 1761). C.-klubbar finnas ännu i 
England. 

Catel, Charles Simon, f . 10. 6. 
1773 i l'Algle, t i Paris 29. 11. 1830; elev 



142 



Catelani — Cavos 



af Sacchini, Gobert, och Gossec; redan 
vid 23 års ålder blef han professor i har- 
moni vid det nygrundade konservato- 
riet i den franska hufvudstaden och 
skref ej långt därefter sitt epokgörande 
arbete "Traité d'harinonie" 1802, som 
sedan öfversattes till tyska, italien- 
ska och engelska (tysk uppl. af 1802 
i Mus. ak:s bibi. i Sthlm); 1810—14 var 
C. en af inspektörerna för konserva- 
toriet; hans främsta förtjänst ligger 
inom det musikteoretiska området; af 
hans operor (Semiramis 1802, L'auberge 
de Bagnéres 1807, Les bayadéres 1810 
m. fl.) förmådde inga hålla sig längre 
tid på repertoaren. C. skref dessutom 
marscher, kammarmusik, symfonier, 
sånger m. m. 

Catelani, A n g e 1 o, f. 30.3.1811 i Gua- 
stalla, t i S. Martino di Mugnano 5. 9. 
1866; kompositör och musikskriftstäl- 
lare; elev af Donizetti och Crescentini; 
1834—37 direktör vid teatern i Messina; 
1837 i Correggio och slutligen bosatt i 
Modena fr. o. m. 1838; skref några ope- 
ror, ett requiem, kyrkliga musikverk. 
Af musikhistoi-iska arbeten må nämnas: 
biografier af Petrucci 1856, Or. Vecchi 
1858, Cl. Merulo 1860, Al. Stradella 1866. 
Catena di trilli (it.), drillkedja. 
Cavaillé, berömd sydfransk orgelbyg- 
garsläkt. Den mest betydande medlem- 
men är Aristide C.-C o 1, f. 2. 2. 
1811 i Montpellier, t 12.10.1899 i Paris. 
1833 kom han till Paris, där han fick 
uppdraget att bygga St.-Denis-orgeln; 
byggde sedan flera verk i Frankrike och 
Belgien; af nya uppfinningar tillskrif- 
vas honom magasinbälgen; förbättrade 
äfven sleiflådan; införde tvenne nya 
stämmor: flute harmonique 8 och flute 
octaviante 4. C. gjorde sig äfven be- 
kant som författare öfver orgeln: Etu- 
des expérimenteux 1849, De Torgue 1856, 
Projet d'orgue 1875. — Litt.: N. P. Nor- 
lind. Orgelns allm. hist. 1912. 

Cavaliere, E m i 1 i o del, f. c. 1550, t 
11.3.1602; lefde större delen af sitt lif 
vid Ferdinand dei Medicis hof i Florens 
och kom där i förbindelse med Bardi, 
Caccini, V. Galilei, Peri, Corsi och Ri- 
nuccini — alla intresserade för förnyan- 
det af det grekiska musikdramat. C. 
berömdaste verk är "La rappresentazio- 
ne di anima e di corpo", Rom 1600, ett 
arbete, som blef första uppslaget till det 



moderna oratoriet; stilen är den nya 
operans, sådan den utbildats inom Flo- 
rentinerkretsen. C. skref dessutom ge- 
nomkomponerade herdespel: "Il Satiro" 
1590, "La desperazione di Fileno", "Il 
giuoco della cieca" 1595. — Litt. Riv. 
mus. ital. vol. IX, 797. 

Cavalleria rusticana, "Siei- 
lianische Baiierneh e", "P å S i- 
c i 1 i e n", opera i 1 a. af Pietro Mascag- 
n i till text af G. Targioni Tozzetti och 
G. Menasci; svensk öfvers. af Helmer 
Key; premiär i Rom 17. 5. 1890; i Stock- 
holm 11. 12. 1890, Göteborg 27. 2. 1893, 
k. t. Kphn 30. 9. 91. 

Cavalli, Pietro Francesco, f. 
1599 el. 1600 i Crema (Venedig), t 14.1. 
1676 i Venedig; hette egentligen C a- 
lett i-Brun i; var 1617 sångare i Mar- 
cuskyrkan, 1655 förste organist, 1668 ka- 
pellmästare; skref flera kyrkliga verk 
(requiem, mässor, psalmer), men hans 
förnämsta förtjänst ligger dock inom 
operans område; han skref för teatern 
fr. o. m. 1639; 27 teaterverk äro kända; 
af dessa må nämnas: "Le nozze di Teti", 
"Xerse", "Ereole amante"; till Innsbruck 
skref han en opera vid det festliga mot- 
tagandet af drottning Kristina. C:s för- 
tjänst är att ha närmare individualise- 
rat arian, gjort den oberoende af reci- 
tativet och sålunda förberedt den melo- 
diska perioden. C. står som sådan jämte 
Cesti som förmedlingslänken mellan Mon- 
teverdi och Scarlatti på operans område. 
Cavatina, kort operaaria utan tvådel- 
ning och koloratur; brukas äfven om 
kortare instrumentala satser inom so- 
nat- och kvartettformen. 

Cavos, Catterino, f. 1776 i Venedig, 
t 10. 5. 1840 i Petersburg; efter studier 
i födelsestaden begaf han sig 1797 till 
Ryssland som ledare för Astartis opera- 
sällskap; 1799 blef han direktör vid ita- 
liensk-ryska operan och professor i tea- 
terskolan; skref sedan äfven för ett 
franskt sällskap; 1821 inspektor och 1832 
direktör för samtliga kejserliga orkest- 
rar; i sistnämnda egenskap blef han 
ryska musikens främste och mäktigaste 
man; C. är en föregångare till Glinka 
som skapare af en inhemsk nationell 
opera byggd på ryska folkmelodier; 
han skref musik till samma ämne som 
Glinka: "Lif vet för zaren". En annan 
af hans ryska operor i nationell anda 



Cazzati — Cederberg 



143 



är "Ivan Sousamir". Jämte operor skref 
C. äfven en mängd vaudeviller. Hans 
musik utmärker sig i öfrigt ej för nå- 
gon djupare originalitet. 

Cazzati, M a u r i z i o, f. i Guastalla 
1620, t därst. 1677; organist vid S. An- 
drea i Mautua 1641; 1648—51 vid Acca- 
demia della Morte i Ferrara, 1653 kapell- 
mästare i Bergamo och 1658 i Bologna; 
en mängd andliga kompositioner tryck- 
tes, och hans rykte nådde äfven till 
Sverige, där Diibenska bibi. (Upps.) än- 
nu förvarar verk af honom: Tributi 1660, 
Madrigali 1661, Antifone e Letanie 1663. 

C. b. = col basso el. contrabasso. 

C. d. = colla destra. 

C-dur (fr. ut majeur, eng. ut major), 
första durtonarten utan förteckning (pa- 
rallelltonart: a-moll). 

Cecilia, den heliga, kyrkomusikens 
och särskildt orgelns skyddshelgon; en 
förnäm kristen i Eom, som 230 led mar- 
tyrdöden; i 5:te årh. helgades en kyrka 
åt henne i Rom och hennes minnesdag 
fastställdes till d. 22 nov.; när hon be- 
gynt bli musikens särskilda beskydda- 
rinna är höljdt i dunkel; under för- och 
högrenässansen var C. ett omtyckt äm- 
ne hos målare och skulptörer; hon af- 
bildas vid denna tid ofta omgifven af 
musicerande änglar; särskildt bekanta 
äro bilderna af Rafael, Carlo Dolci, Ku- 
bens, Dominichino (den kända reliefen, 
som tillskrifves Donatello, är troligen 
af annan senare mästare); under 1500- 
talet blef det särskildt vanligt att fira 
hennes minnesdag med en musikfest; 
detta bruk har i katolska länder bibe- 
hållit sig in i våra dagar; ur dessa 
minnesfester ha sannolikt de speciella 
C.-föreningarna uppstått; den äldsta om- 
talade är "Le puy de musique" i Evreux, 
Normandie, af år 1571; något senare 
(1584) omtalas en romersk, stiftad af Pa- 
lestrina (sedan 1847 akademi); 1683 om- 
talas "The musical society" i England 
med samma syfte; för detta sällskap 
skref bl. a. Purcell och Handel. Fr. o. 
m. 1785 omtalas ett särskildt "Cecilian 
Society" i London, hvilket intill 1785 år- 
ligen utförde oratorier (Handel, Haydn 
m. fl.). Under 1800-talet tillkommo öf- 
verallt nya sådana, bl. a. i Tyskland, 
där 1867 i Regensburg grundades "Cä- 
cilienverein fiir Länder deutscher Zun- 
ge" (1870 sanktionerad af påfven). Alla 



dessa föreningar ha haft till hufvudupp- 
gift att uppföra äldre vokalmusik me- 
stadels italiensk från 1500-talet och förra 
hälften af 1600-talet. 

I Köpenhamn stiftades, efter för- 
beredelser på 1840-talet, år 1851 C ae c i- 
liaforeningen med H. Rung som 
ledare; efter dennes död 1871 ledde Paul- 
li konserterna till 1877, då den förres 
son Frederik Rung 23-årig öfvertog diri- 
gentplatsen. Föreningen har årligen 
gifvit 3 — 4 konserter med kompositioner 
af dels äldre dels yngre mästare; anta- 
let medlemmar har stigit till 1,200 med 
en kör på 200 personer. Med en sådan 
masskör var det ej längre möjligt att 
uppehålla den renhet, nyansrikedom och 
smidighet i rösterna, som de gamla kö- 
rerna kunde kräfva, och man grundade 
därför en särkör ur den stora förenin- 
gen, som företrädesvis kunde odla den 
gamla sången. Denna kör blef "M a- 
drigalköre n", hvilken särskildt 
tagit sig an äldre körer, och genom 
konstnärlig utbildning, smidighet och 
nyansrikedom i utförandet förvärfvat 
sig ett namn som en af samtidens bästa 
körer. Genom talrika konserter (bk a. 
i Paris) har kören vunnit ett högt an- 
seende. M.-kören har äfven låtit höra 
sig i den svenska hufvudstaden. — Litt.: 
C. Thrane, Ca?ciliaforeningen og dens 
stifter, Kphn 1901; Grove, Dictionary of 
music m. fl. 

I Stockholm grundade E. Åker- 
berg 1903 "Ceciliaköre n", hvilken 
3. 12. 1903 gaf sin första konsert med dels 
äldre verk af mästare som Orl. Lasso, 
Lully, Lotti dels nyare som Brahms, Cui, 
P. Cornelius. 

B. \V. Hallberg i Landskrona utgaf 
1868, 69 en musiktidning under namnet: 
"Cecilia, musiktidning f. folket" med 
hufvudsakligen kyrkomusikaliskt inne- 
håll. Äfven i utlandet finnas talrika C- 
tidningar. 

Cederberg, Johan Ulrik, f . 1843 i 
Håtuna, t 14. 10. 1912 i Falun; 1855— 6.S 
elev af konserv, i Sthlm; aflade 1860 org.- 
ex. och 1865 musikdir.-ex.; antogs s. å. 
till dirigent vid Folkteatern och flyttade 
med Rhodeska teatersällskapet till Göte- 
borg 1869; blef organist och lärare i mu- 
sik i Falun 1869; 1875 äfven musiklärare 
vid seminariet därst.; afgick 1908. C. har 
inlagt stora förtjänster om musiklifvet i 



144 



Cederström — Chabrier 



Falun och var sedan 1871 dirigent för 
Nya musikerföreningen därst. och brag- 
te som sådan bl. a. till uppförande flera 
stora oratorier (Paulus, Skapelsen) och 
kyrkomusik (Cherubinis Eequiem). 

Cederström, se P a 1 1 i. 

Celere (it.), hastigt, snabbt. 

Celeritä, con (it.), med skyndsamhet. 

Celesta, stålstafsklavér; modernt orke- 
sterinstrument; uppfunnet af M. Augu- 
ste Mustel i Paris 1886; närstående 
adiafon; omfånget är c — c""; Widor, 
Charpentier, Tschaikowski (Danse de la 
fée dragée, Casse, Noisette), Leoncavallo 
och Puccini ha bl. a. användt c. i orke- 
ster, företrädesvis i operor och baletter. 

Cellier, Alfred, f. 1. 12. 1844 i Hack- 
ney (London), t 28. 12. 1891 i London; en- 
gelsk kompositör och dirigent; 1855—60 
körsångare i kgl. kapellet, 1862 organist 
i All Saints, Blackheath; 22 år gam- 
mal dirigent för Ulster Hallkonserterna 
i Belfast, 1868 organist i Holborn, 1871— 
75 i Manchester, 1877—79 dirigent vid 
kom. op. i London och för Covent Gar- 
dens promenadkonserter jämte SuUivan; 
var en tid i Amerika och Australien; 
återvände 1887 till London; jämte orke- 
sterverk ("Danse pompeuse" 1880) och 
solosånger m. m. skref han en mängd 
arbeten för teatern, företrädesvis ope- 
retter (The Tower of London 1875, Bella 
Donna 1878, Doras Dream 1877, The carp 
1886 m. fl.). 

Cellist, violoncellspelare. 

Cello = violoncello. 

Cembalist, cembalo-spelare. 

Cembalo (it.), clavicembalo, se 
Piano. 

Cerreto, Scipione, f. 1551 i Neapel; 
lefde ännu 1608 i sin födelsestad; lär- 
junge af Franc. Sorrentino; musikteore- 
tisk författare; af hans skrifter må 
nämnas: Della prattica musica vocale et 
instrumentale 1601, DelFarbore musicale 
1608, Dialogo harmonico 1631; en del vo- 
kala kompositioner äro äfven bevarade. 

Certon, Pierre; på 1550- och 60-talen 
ledare af gosskören i hel. kapellet i Pa- 
ris; lärjunge af Josquin des Prés; hans 
kyrkliga arbeten åtnjöto ej ringa anse- 
ende på sin tid. Uppsala bibi. förvarar 
följande tryck af honom: Missa pro de- 
fundis 1559, Missa ad imit. moduli. Le 
temps qui court 1558, XCVIII Melanges 
1570. 



Cervetto, tvenne namnkunniga violon- 
cellister, hvilkas verksamhet hufvudsak- 
ligen faller i England: Giacobbe 
Bassevi, f. 1682 i Italien, t 14. L 1783 
i London öfver 100 år gammal; inträdde 
1738 i Drviry Laneorkestern, var en tid 
direktör för densamma; efterlämnade en 
stor förmögenhet. — Sonen James C, 
f. c. 1749, uppträdde redan 1760 vid 11 
års ålder offentligt som violinist; hade 
vid sin död 5. 2. 1837 anseende att vara 
Englands främste cellist; spelade en tid 
å konserter; lefde dock efter faderns död 
mest som privatman. 

Cess (fr. ut bémol, eng. c flat) enhar- 
moniskt = h. 

Cesti, Ma re Antonio, f. i Arezzo 
c. 1620, t i Wien 1669; elev af Carissimi; 
kapellmästare i Florens 1646, medlem af 
påfliga kören i Rom 1660 och vice ka- 
pellmästare i Wien 1666 till sin död. C. 
är en af 1600-talets betydelsefullaste 
kompositörer. Den stil, som blef hans, 
hade han förvärfvat å ena sidan genom 
studiet af Carissimis kantater å andra 
sidan genom Cavallis operor. Han blef 
jämte denne senare medlaren mellan 
den äldre monodien och neapolitanska 
skolan. Eecitativet och arian hållas me- 
ra isär som två skilda konstformer, och 
båda utvecklas vidare i dramatisk ut- 
trycksfullhet. De viktigaste af C:s ope- 
ror äro: L'Orontea 1649, Cesare Amante 
1651, La Dori 1663, Tito 1666, Semiramide 
1667, Il Pomo d'oro 1668, L'Argia 1609 
(afslutad af Marc. Ziani), La Schiava 
fortunata 1674 (afslutad af Dom. Par- 
tenio). 

Cetti, Giovanni Battista, f. 1794 
i Amsterdam af italienska föräldrar, t 
22. 3. 1858 i Köpenhamn; dansk drama- 
tisk sångare (baryton); elev af k. tea- 
terns elevskola i Köpenhamn och 1812 
anställd som skådespelare; 1819 blef han 
k. skådespelare och kvarstod som sådan 
till 1845; utan att vara någon egentlig 
framstående skådespelare lyckades han 
i hög grad vinna publikens gunst genom 
sitt sympatiska uppträdande och sin 
omfångsrika, varma röst. Af hans rol- 
ler märkas: Robert i "Joconde", Figaro 
i "Figaros bröllop" och "Barberaren", 
Rodolphe i "Den lilla rödhättan", Jean- 
not i "Jeannot et Colin" och Farinelli. 

Ch, se K. 

Chabrier, Alexis Emmanuel, f. 



Chaconne — Chamberlain 



145 



18. 1. 1841 i Ambert (Puy de Döme, t 13. 
9. 1894 i Paris; studerade först juridik 
och blef tjänsteman i inrikesministeriet; 
samtidigt med universitetsstudierna tog 
han musiklektioner för Arist. Hignard. 
Tvenne operetter (L'Étoile 1877, L'Édu- 
cation manquée 1879) af honom väckte 
stor uppmärksamhet, och han ägnade 
sig därför fr. o. m. 1880-talet helt och 
hållet åt musiken. 1881 trycktes några 
pianokompositioner och 1883 uppfördes 
en spansk rapsodi "Espana"; åren 1884 — 
85 var han körledare vid Lamoureux- 
konserterna; hans berömdaste verk blef 
operan "Gwendoline" (Briissel 1886); se- 
dan följde en komisk opera "Le roi mal- 
gré lui (Paris 1887);. en oafslutad opera 
"Briséis" uppfördes å stora operan 
1899. 

Chaconne (fr., c i a c o n a it.), närstå- 
ende passacaglian; dans i V4-takt, troli- 
gen af spanskt ursprung; blef mycket 
använd i franska suiten under andra 
hälften af 1600-talet. Under 1700-talet 
skrefvo flera tyska mästare stycken i 
ch.-rytm. Dansen blef särskildt omtyckt 
som variationsstycke. Af mera berömda 
ch:er från 1700-talet må nämnas en i 
Bachs fjärde sonat för violinsolo (D- 
moll), två i Händels suiter för piano. 
Gluck använde formen i slutet af Or- 
pheus och i baletten till "Iphigénie en 
Aulide". Slutligen äro Beethovens "32 
variationer i C-moll" skrifna på en ch.- 
jnelodi. 

Chadwick, George Whitefield, 
f. i Lowell, Mass. 13.11.1854; elev af E. 
Thayer i Boston, Leipzigs konservatori- 
um, 1877 — 78 af Keinecke och Jadassohn, 
1879 af Eheinberger i Miinchen; han slog 
sig sedan ned i Boston, där han ännu 
verkar. Ch. blef organist vid South 
Congregational church, professor i har- 
moni, komposition och orkestration vid 
konservatoriet därstädes, och musikdi- 
rektör för samma anstalt 1897; sedan 
1903 är han organist vid Second Univer- 
salist Church, 1897 kallade Yaleuniver- 
sitetet honom till mag. art. Ch. åtnjuter 
i Amerika stort erkännande som kompo- 
sitör och står som en af föregångsmän- 
nen för en nationell riktning inom den 
amerikanska musiken. Hans komposi- 
tioner omfatta en mångfald olikartade 
former: 3 symfonier, 6 ouverturer, 8 ko- 
ralverk med ork., 7 kammarmusikverk 



(flera kvartetter, en kvintett) jämte ett 
50-tal sånger m. m. 

Chalil, ett hebreiskt flöjtartadt instru- 
ment, användt vid påskfesten och löf- 
hyddohögtiden. — Se C. Engel, The m.\\- 
sic of the most ancient nations s. 282, 
285. 

Chalumeau (fr. af ealamus, rör), skal- 
meja; instrument närstående oboen och 
klarinetten; förekommer bl. a. i Glucks 
orkester; namnet användes numera van- 
ligen som benämning för klarinettens 
lägre register. 

Chamberlain, Houston Stewart, 
f. 9. 9. 1855 i Portsmouth, uppfostrad 
först i Versailles sedan i London; flytta- 
de 1870 öfver till Tyskland, där han 
först uppehöll sig i Stettin; i Geneve 
bedref han 1878 — 81 naturvetenskapliga 
studier och blef 1881 baccalaureus med 
en naturvetenskaplig af handling; 1885 
flyttade han öfver till Dresden, där 
konsthistoriska, filosofiska och musika- 
liska studier mest sysselsatte honom; 
1889 flyttade han öfver till Wien. Ch:s 
musikaliska arbeten sträcka sig hufvud- 
sakligen öfver 10 år 1888 — 98; sedan taga 
de kulturhistoriska intressena mera ut 
sin rätt. Som musikhistorisk författare 
har Ch. gjort sig bekant genom följan- 
de skrifter: "Das Drama Rich. Wag- 
ners" 1892, "Rich. Wagners echte Briefe 
an Ferd. Präger" 1894, "Die ersten 20 
Jahre der Bayreuther Festspiele" 1896, 
"Rich Wagner" 1896. Denna sistnämnda 
bok är den förnämsta. Ch:s stil är 
utomordentligt underhållande, alltid 
klar, och behandlingssättet af ämnet är 
i högsta grad tankeväckande med filo- 
sofiska och musikaliska spörsmål väfda 
in i hvarandra. Ch:s Wagnerbiografi 
kan man ej gå förbi, då man vill ha en 
inblick i denne mästares andliga utveck- 
ling. Detta hindrar dock ej, att verket 
är fullt af ensidigheter. Den sedan så 
berömde kulturhistorikerns främsta fel 
är just, att allt för litet ha tagit hän- 
syn till den musikaliska kulturhistorien 
eller den musikhistoriska bakgrund, 
som Wagner har. — Ch. begynte med 90- 
talets slut att öfvergå till den direkta 
kulturhistorien och skref sitt berömda 
verk "Die Grundlagen des 19. Jahrhun- 
derts" 1899 — 1901, hvars hela anda är en 
lofsång öfver den germanska kulturen 
med utprägladt hat mot den semitiska 

10 



146 



Chambonnieres— Charpentier 



rasen. Ch:s kulturhistoriska rykte har 
i någon mån ställt i skuggan hans mu- 
sikhistoriska. 1906 trycktes andra uppl. 
af Wagners drama, 1907 fjärde upplagan 
af Wagnerbiografien, och 1908 andra 
uppl. af Wagnerbrefven. 

Chambonnieres, Jacques (Cham- 
pion de), f. c. 1600, t c. 1670; tillhörde 
en berömd organistsläkt, hvars förtjän- 
ster om instrumentalmusiken ej voro 
ringa; själf blef han förste cembalist 
hos Ludvig XIV; såsom lärare åt Coupe- 
rin, d'Anglebert och Le Bégues står Ch. 
som grundaren af den franska klavecin- 
skolan, hvilken vid 1600-talets slut flo- 
rerade i Paris; han utgaf själf tvenne 
böcker Piéces de clavessin 1670, där den 
franska dansstilen är godt represente- 
rad; stilen är dock ännu ej utvecklad, 
och instrumentets teknik är rätt myc- 
ket beroende af den samtida luttekni- 
ken. 
Champion, se Chambonnieres. 
Chancy, S i e u r de, kapellmästare för 
k. privatmusiken vid franska hofvet vid 
midten af 1600-talet. Af hans verk, 
hvilka under 1630- och 40-talet åtnjöto 
erkännande af franske musiklärde, för- 
varar Finspångsbibl. (nu Norrköping) 
första (1640) och andra (1648) delen af 
"Les équivoques", en samling uppta- 
gande populära franska chansoner. 

Chansen (fr.), sång af franskt skaplyn- 
ne; liten glad visa; ch:s egentliga hem- 
land har alltid varit Frankrike; utan- 
för detta land har den ej fått någon 
själf ständig betydelse; redan under me- 
deltiden finna vi flera ch:er af den se- 
dan tydligare framträdande typen; den 
kan inom diktkonsten följas från Pro- 
vence till Nordfrankrike och sedan ge- 
nom Ludvig XIV:s regeringsperiod till 
1700-talet och revolutionstidsåldern; som 
musikalisk form framträder ch. på 1500- 
talet som 4-stämmig visa med folkvis- 
artad karaktär; under 1600-talet öfver- 
går den så småningom i den enstäm- 
miga "airen", hvilken form blir den 
vanliga under 1700-talet; under 1800-ta- 
let är den franska operan rik på visar- 
tade ch:er. En öfversikt af de samlings- 
band, hvilka innehålla franska ch:er, 
ger oss Eitners Quellenlexikon. Uppsala 
bibi. äger många af de mest typiska 
tryckta ch.-samlingarna från 1500- och 
1600-talet. 



Chansonette (fr.), liten visa; vis-, va- 
riétésångerska. 

Chant (fr.), sång; ch. p a s t o r a 1, her- 
desång. 

Chantant (fr.), melodiskt, sjungande, 
sångbart. 

Chanter ä livré ouvert (fr.), sjunga 
från bladet. 

Chanterelle (fr.), e-strängen på fiolen, 
högsta strängen på lutan. 

Chanteur, Chanteuse (fr.), sån- 
gare, sångerska. 

Chapeau chinois (fr.), halfmåne. 

Chappel & Co. Berömd engelsk piano- 
och musikförläggarfirma grundad 1812 
af Samuel Ch. (t 1834), J. B. Cramer 
och Fr. T. Latour. Sam. Ch:s son W i 1- 
1 i a m Ch. (f. 29. 11. 1809, t 20. 8. 1888) öf- 
vertog på 1830-talet firman. 1840 stif- 
tade denne senare "Musical antiquarian 
Society", hvilket sällskap särskildt in- 
tresserade sig för den gamla madrigal- 
musiken samt utgaf Dowlands sånger 
och 1838—40 "Collection of nat. eng. 
airs", 1855—59 "Populär music af oiden 
time". Förläggarfirman utvecklades vi- 
dare af Thomas Patey Ch. (f. 1849, 
t 1. 6. 1902). Denne grundade tills. m. 
sin broder A r t h u r Ch. (f . 1834, t 2L 12. 
1904) de berömda måndags- och lördags- 
konserterna. 
Charivari, kattmusik. 
Charpentier 1. M a r c-A n t o i n e, f. 
1634 i Paris, t i mars 1704; elev af Caris- 
simi; kapellmästare i S:te Chapelle i 
Paris; komponerade först för operan 
men vände sig sedan till kyrkomusiken, 
där han skref flera betydande arbeten, 
däribland en del oratorier, som ännu 
med fördel kunna låta höra sig; endast 
ett fåtal verk trycktes under hans lifs- 
tid; de flesta ligga ännu som manu- 
skript, företrädesvis i nationalbibliote- 
ket i Paris. En fullständig förteck- 
ning af de till vår tid bevarade verken 
af honom lämna Eitners och Groves 
lexika. Ch. var en gedigen musiker, 
hvilken utarbetade sina kompositioner 
vida grundligare än sin samtida Lully. 
I förmåga att anpassa sig efter publi- 
kens smak var han underlägsen sin 
mäktige medtäflare, och därför veta vi 
i vår tid så mycket om Lully och så li- 
tet om Ch. — Fetis omnämner tvenne 



Chasse — Chelleri 



147 



musiker Ch. från 1700-talet. I hvad 
släktförhållande dessa stå till den nyss- 
nämnde, veta vi ej. — 1800-talet känner 
ännu en kompositör Ch., hvilken i våra 
dagar vunnit berättigadt erkännande: 
2. G u s t a v e C h., f. 25. 6. 1680 i Dieuze 
(Elsass-Lothringen), utbildad först i 
Lille, sedan i Paris genom Massenet, 
Masard och Pessard; 1887 af slutade han 
sin utbildning vid därvarande konser- 
vatorium, då han vann Rompriset med 
kantaten Didon (18S9 uppförd i Briissel); 
skref sedan "Impressions d'Italie", folk- 
bilder i symfonisk stil. Ett motsvarande 
verk är "La vie d'un poéte" 1893; Ch. 
kallar detta själf för ett 'symfonidra- 
ma". Här förekomma flera folkscener 
ur pariserlifvet. Bland de följande ar- 
betena må nämnas: "Les fleurs du mal" 
1895, "Le couronnement de la Muse" 1898 
(uppf. 1898 i Lille) båda för orkester. 
Det senare stycket utgör en del af en 
"musikroman" "Louises kröning på 
Montmartre", hvilken påbörjades redan 
1893. Verket inlämnades sedan till op. 
comique, hvilken 2. 2. 3900 uppförde det. 
Verket rönte ovanlig framgång och har 
sedan uppförts öfver hela Europa (i 
Stockholm 1903). Texten, som är utar- 
betad af Ch. själf, har lika mycket bi- 
dragit till verkets framgång som mu- 
siken själf. — Ch, har bilfvit kallad den 
sceniska musikens Zola, och han har 
i hela sin produktion sökt kläda folkets 
lif i toner. I ett bref uttrycker han 
sina intentioner på följande sätt: "Lin- 
drandet af proletäreländet utgör en af 
mina ifrigaste omsorger. Konsten är 
så lyckliggörande, utöfvar på männi- 
skorna en så själsrenande verkan, att 
deras beröfvande däraf gränsar till 
grymhet, och att man ej kan bjuda nog 
af konst åt de hungrande. Ingen pu- 
blik, bestode den ock af endast arbetare, 
är så ringa och obetydlig, att ej konst- 
nären bör af hela sin själ söka tillfreds- 
ställa dess konstbehof." 

Chasse (fr.), jakt. 

Chassé (fr.), glidande danssteg. 

Chausson, E r n e s t, f. 1855 i Paris, t 
10.6.1899 i Limay; elev af César Franck; 
skref företrädesvis instrumentala verk 
för orkester och kammarmusik samt tre 
sceniska: "Héléne", "La légende de sain- 
te Cécile" och "Le roi Arthus"; tre 
symfoniska diktningar, en symfoni i B- 



dur, ett "poem" för violin och orkester, 
några kyrkliga verk, solosånger, en trio 
i G-moll, en pianokvartett i A-dur och 
några stråkkvartetter. 

Chauvet, Charles Alexis, f. 7. 6. 
1837 i Marines (Seine-et-Oise), t 28.1. 
1871 i Argenton (Orne); framstående 
fransk organist; elev af konservatoriet 
i Paris (Benoist i orgel); 1869 organist 
vid Trinitékyrkan i Paris; skref flera 
goda arbeten för orgel och för piano. 

Chef d'oeuvre (fr.), mästerstycke. 

Chef d'orchestre (fr.), musikdirektör. 

Chelard, Hippolyte André Je- 
an B a p t i s t e, f. 1. 2. 1789 i Paris, t 
12. 2. 1861; elev af Kreutzer, Gossec, Mé- 
hul och Cherubini vid konserv, i Paris; 
erhöll 1811 Rompriset, och studerade 
sedan kyrkomusik under Baini och Zin- 
garelli i Rom och dramatik under Pai- 
siello och Fioravanti i Neapel; hans 
första verk var en komisk opera "La 
casa da vendere", uppf. i Neapel 1815; 
blef 1816 violinist vid stora operan; 
hans opera "Macbeth" uppfördes 1827 å 
stora operan; 1828 mottog han kapell- 
mästarebefattningen i Miinchen (1829 
— 30 åter i Paris); i Miinchen gåfvos 
"Der Student" och "Mitternacht"; 1831 
ledde han Thiiringermusikfesten i Er- 
furt; 1832 och 33 var han i London; 1835 
uppfördes hans bästa arbete "Die Her- 
mannschlacht" i Miinchen; 1836 blef han 
teater- och konsertdirektör i Augsburg 
och följde 1840 efter Hummel som kapell- 
mästare i Weimar; här gåfvos: "Der 
Scheibentoni" (1842) och "Der Seeka- 
dett" (1844); 1852 af gick han och fick 
till efterträdare Liszt; bodde därpå 
två år i Paris men återvände sedan till 
Weimar. Af hans verk äro de flesta nu 
försvunna, endast delar ur Macbeth 
förekomma enstaka som konsertnum- 
mer. Ch:s stil är hälften fransk och 
hälften tysk, och stilen är närmast den 
romantiska operan. 

Chelleri, F o r t u n a t o, f. c. 1668 i 
Parma, t c. 1757 i Kassel; utbildad i 
Piacenza af Bazani; 1707 gafs hans 
opera "Griselda" därstädes; sedan följ- 
de flera operor för andra italienska stä- 
der: Cremona 1708, Milano 1711, Ferrara 
1713, Venedig 1715, 1716. 1718, 1719, Padua 
1720. Ch. kallades sedan till Wiirzburg 
som kapellmästare och blef slutligen 



148 



Cherubiui 



direktör för musiken i Kassel. Här 
kvarstannade han till sin död. Landt- 
grefven af Hessen-Kassel Fredrik, som 
samtidigt var kung i Sverige, tog ho- 
nom med till Stockholm, där han kvar- 
stannade någon tid; lämnade tämligen 
snart Norden för att återtaga befatt- 
ningen i Kassel. Fetis förlägger vistel- 
sen i Stockholm till 1731. Då Ch. ej 
beklädde någon officiell befattning i den 
sv. hufvudstaden, kunna vi ej närmare 
kontrollera tiden. Eitner utelämnar helt 
och hållet hans svenska vistelse. Af 
de i Sverige förvarade kompositionerna 
af Ch. må nämnas följande ur Uppsala 
bibi.: a ouverturer, 1 roudo, 2 partiter, 
1 sonate och 1 symfoni. 

Cherubini, Maria Luigi Carlo 
Z e n o b i o S a 1 v a t o r e, f . 14. 9. 1760 i 
Florens, t 15.3.1842 i Paris; elev af sin 
fader, sedan af B. o. A. Felici, Bizarri 
och Castrucci; 1778 erhöll han till lä- 
rare Sarti i Parma och fördes genom 
honom närmare in i kyrkomusiken 
framför allt de gamla mästarna från 
Palestrinas tid; alla hans första kompo- 
sitioner tillhöra därför kyrkomusiken; 
först 1780 gjorde han ett försök med en 
opera "Quinto Fabio" för Alessandria i 
Piemont; de följande åren skref han 
ytterligare några teaterverk för Livoi-- 
no. Florens, Venedig och Mantua; 1784 
begaf han sig till London och försökte 
sin lycka där med tvenne operor, af 
hvilka den ena vann bifall (La finta 
principessa), den andra misslyckades 
(Giulio Sabino); i London innehade han 
en kortare tid plats som hofkompo- 
nist; 1786 lämnade han England och be- 
gaf sig först till Paris sedan till hem- 
landet (Ifigenia i Aulis, Turin 1788) för 
att till sist 1788 definitivt slå sig ned i 
den franska hufvudstaden. Vid denna 
tid var striden Gluck— Piccini särskildt 
liflig, och hans försök att vinna erkän- 
nande med operor syntes därför ej sär- 
skildt god; emellertid lyckades han 
efter hand att bli erkänd af båda 
lägren genom att undvika alla ytter- 
ligheter. 1788 skref han Démophon och 
slutligen 1791 det verk, som skulle ge 
honom det första verkligt stora erkän- 
nandet: Lodoiska (18. 7. 1791 uppf. å Fey- 
deauteatern); tre år efter följde "Elisa"; 
denna senare opera rönte visserligen 
mindre erkännande offentligt men sat- 



tes dock af kännare mycket högt på 
grund af dess gedigenhet; 1796 hedrades 
Ch. med att bli en af inspektörerna för 
det i aug. 1795 grundade konservatoriet 
och var jämte Gossec och Méhul lärare 
i kontrapunkt; han tillhörde denna un- 
dervisningsanstalt ända till dödsåret 
och ägnade sig med stort intresse och 
samvetsgrannhet åt lärarekallet; bland 
de många lärjungar han här utbildat 
må blott nämnas sådana män som 
Boieldieu, Auber, Halévy och Berton 
Nya operor följde snart: 1797 Medea, 
som blifvit kallad Ch:s "allvarligaste" 
opera, 1799 Emma (tills. m. Boieldieu) 
och är 1800 hans odödliga verk Les deux 
journée (Vattendragaren), hvars pre- 
miär ägde rum 16. 1. 1800 å Feydeautea- 
tern. Nya operor uppfördes sedan, alla 
för Paris. År 1805 fick han i uppdrag 
att skrifva för Kärnthnerthorteatern 
och flyttade för ett års tid öfver till den 
österrikiska hufvudstaden. Plan hade 
här godt tillfälle att studera den tyska 
musiken, hvilken under årens lopp blif- 
vit honom allt kärare. Han trädde i 
vänskaplig förbindelse med Beethoven 
och lärde mycket af honom. Beethoven 
själf satte Ch:s musik mycket högt, och 
han studerade den alltid med nöje. De 
två operor, som uppfördes i Wien, Lo- 
doiska 1805 och Faniska 1806 mottogos 
ej särskildt varmt, hvartill möjligen bi- 
drog de tryckta yttre förhållandena. 
Napoleon intågade vid denna tid i Wi- 
en, och en stor del af den österrikiska 
adeln hade flyktat från hufvudstaden. 
Ch. fick af sin kejsare i uppdrag att 
anföra hofkonserterna i Schönbrunn. I 
öfrigt var Napoleon ej Ch. synnerligen 
bevågen, och tiden efter 1806, då Ch. 
återvände till Paris, blef ej synnerligen 
rik på nya verk. Han drog sig en kor- 
tare tid tillbaka från hufvudstaden och 
musiklifvet samt ägnade sig i stället åt 
botaniska studier. Af en viss betydelse 
för hans framtida kompositoriska verk- 
samhet blef ett kyrkomnsikaliskt verk, 
en mässa, för Chimay. Operorna blefvo 
sedan färre: 1810 Crescendo, 1813 Les 
Abencérages, 1833 Ali Baba. År 1815 
vistades Ch. en kortare tid i London och 
skref då för fllharmoniska sällskapet 
därstädes en ouverture, en symfoni och 
en fyrstämmig vårhymn. Efter denna 
tid ägnade sig Ch. mera uteslutande åt 



Cherubini — Chevé 



149 



kyrkomusiken, kammarmusiken och or- 
kestern. 1816 blef han superintendent 
för kungl. kapellet och skref för detta 
s. å. C-dursmässan (kortare än de båda 
föregående i F- och D-dur, men djupare), 
Pater noster för fyrstämmig kör, O sa- 
lutaris för 3-st. kör och slutligen det be- 
römda Requieni i C-moll för minnes- 
festen öfver Ludvig XVI:s död (21. 1. 
1817 uppförd). De följande åren bragte 
åter mest kyrkliga kompositioner, där- 
ibland Iste dies för 4-st. kör, Regina 
coeli och motetten Adjutor et suspector. 
Jämte dessa vokalkompositioner skref 
Ch. de senare åren af sitt lif flera kam- 
marmusikverk såsom kvartetterna i 
Ess-, C-, D-, E- och F-dur, kvintetten i 
E-moll m. fl. De senare åren fr. o. m. 
1821, då han blef högste ledare vid kon- 
servatoriet, öfverväga de musikpedago- 
giska och musikteoretiska intressena, 
och han utger denna tid flera läroböc- 
ker däribl. 1835: Cours de contrepoint et 
de fugue. De sista åren af hans lif 
bragtes honom från alla håll af Europa 
erkännanden, och de framåtsträfvande 
unga konstnärerna kommo från när och 
fjärran för att låta pröfva sig af Ch. 
och af honom få sina verk bedömda. 
Bland de unga kompositörerna, som ej 
vågade helt ägna sig åt tonkonsten, förr- 
än Ch. fällt sitt omdöme, var Mendels- 
sohn. 

Ch. är som kompositör föga fransman; 
italienare är han endast i unga år; där- 
emot kan han räknas som en af den 
tyska klassiska skolans värdigaste och 
själfständigaste efterföljare. Hans kom- 
positoriska bana kan lämpligen indelas 
i tre perioder: I. den italienska 1760 — 91; 
II. operatiden 1791—1813 (tiden fr. Lodoi- 
ska-Abencérages); III. kyrkliga musik- 
verkens och kammarmusikens tid. Un- 
der den första perioden utbildar han 
den italienska stilen, lär sig skrifva ope- 
ror i den erkända melodirika formen; 
i den andra griper han allt djupare in i 
den nya stilen med Gluck, arierna få ej 
samma betydelse, orkesterbehandlingen 
blir färgrikare, formen som sådan ener- 
girikare och musikaliskt djupare; kö- 
rerna få ökad betydelse, och ensemble- 
partierna bli det väsentliga i operorna; 
i den tredje perioden framträder mera 
den gamla stränga vokalstilen och jäm- 
te denna den allra nyaste kammarmu- 



sikstilen med Haydn-Mozart-Beethoven; 
under denna tredje period står Ch. på 
höjden af skaparkraft under åren 1816 
— 21 och vidhåller denna mogenhet på 
samma gång som individuella kraft än- 
nu in på 1830-talet (kvartetterna i D, E 
och F). Mot romantikerna med Men- 
delssohn och Chopin är Ch. i det stora 
hela välvillig, däremot mindre mot ny- 
romantikerna med Berlioz och kan som 
gammal klassiker ej gärna lida dessas 
öppna gäckeri med de stränga, bundna 
musikformerna. 

Ch. har som kyrkokompositör lefvat 
längre än som operakompositör. Hvad 
som bidragit härtill har väl mest berott 
därpå, att operornas texter ej äro några 
mästerverk. I Sverige har man allt se- 
dan 30-talet vördat de andliga verken 
och kvartetterna, men af operorna har 
endast "Vattendragaren" gått öfver 
svensk scen, denna dock ej utan erkän- 
nande under förra hälften af 1800- 
talet. Premiären ägde rum 2. 12. 1803 
å Arsenalsteatern i Stockholm och 2.5. 2. 
1805 å k. teatern. Intill 1850 hade den 
gifvits 113 gånger. Sedan återupptogs 
den 1869 (se härom L. Norman, Mus. 
upps. o. kritiker och W. Bauck, Musik 
o. Theater) och ännu en gång 1885; dessa 
senare båda gånger dock utan nämn- 
värdt intresse från publikums sida. Ch. 
kallades 1811 till led. af Mus. ak. — Ch.- 
litteraturen är ej ringa. Af biografierna 
torde den engelska af Edw. Bellasis 
1874 vara den bästa; andra äldre äro af 
A. Adam 1859, Gamucci 1869, Loménie 
1841. Ch. efterlämnade själf en förteck- 
ning öfver sina kompositioner, hvilken 
1843 trycktes af Bottée de Toulmon. Den- 
na har senare kompletterats af Eitner i 
hans Quellenlexikon. Värdefulla bidrag 
till Ch.-karaktäristiken och bibliografien 
lämnar äfven Fetis i Biogr. univ. 

Chevalet (fr.), violinstall. 

Chevé, E m i 1 e Joseph Maurice, f. 
1804 i Douarnenez (Finisterre), f 26. 8. 
1864; upptog O. Galins metod rör. ele- 
mentarundervisningen i musiken; grun- 
dade en skola i Paris, som fick stor till- 
slutning; Ch. utbildade vidare en förut 
flera gånger försökt metod att med siff- 
ror beteckna notintervaller. Som exem- 
pel på systemet kan följande notskrift 
gälla återgifvande början af engelska 



150 



Chevillard— Chopin 



folksången "God save the King" (se 
Groves lex.): 

1 12l7.T2l334|3-21 |217l 1-0| 
"Chevéska metoden" infördes till Eng- 
land genom G. W. Bullen och M. Än- 
drade, till Danmark genom G. Mailing. 
Äfven till Sverige kom metoden 1879 
men slog ej igenom. — Hufvudskriften 
i ämnet är Ch:s "Méthode elémentaire 
de la musique vocale" 1844 (6:te uppl. 
1854). — Se vidare Notskrift. 

1. Chevillard, Pierre Alexandre 
F r a n Q o i s, f. 15. 1. 1811 i Antverpen, 
t 18. 12. 1877 i Paris; framstående violon- 
cellist; 1859 lärare vid konserv.; utgaf 
en högt aktad celloskola och grundade 
1835 "Société des derniers quatuors de 
Beethoven", den äldsta i sitt slag. — 2. 
C a m i 1 1 e Ch., den föregåendes son, f. 
14, 10. 1859, framstående komponist och 
dirigent; elev af G. Matthias i piano; 
svärson till Lamoureux blef han dennes 
efterträdare som dirigent 1897. Ch. är 
ordförande i Société francaise de mu- 
sique de chambre; erhöll 1903 prix Char- 
tier för kammarmusik. De flesta af Ch:s 
kompositioner äro för kammarmusik el. 
orkester: en pianotrio, en pianokvartett, 
en pianokvintett, en stråkkvartett, en 
violinsonat, en violoncellsonat, en "Bal- 
lade symphonique", en "Fantasie sym- 
phonique" m. fl. 

Chevrotera, drilla, sjunga med darran- 
de röst, bockdrill (af chévre, get). 
Chiare, c h i a r a (it.), klart, ljust. 
Chiave (it.), nyckel, klav. 
Chilesotti, Oscar, f. 12. 7. 1848 i Bas- 
sano; studerade först juridik men ägna- 
de sig sedan uteslutande åt musiken och 
musikhistorisk skriftställarverksamhet. 
Ch. är en af Italiens främste kännare 
inom lutmusiken och utgaf en mängd 
samlingar af äldre lutkompositioner så- 
väl som skrifter om lutmästare: "Da un 
codice, 'Lautenbuch' del cinquecento" 
1890, "Lautenspieler des 16. Jahrhun- 
derts" 1891, "Note circa alcuni liutisti 
italiani" 1902 m. fl.; utgaf dessutom en 
mängd äldre italienska musiktryck 
"Biblioteca di raritä musicali" m. fl. 

Chinelli, Giovanni Battista; 
var på 1630-talet kapellmästare vid dom- 
kyrkan i Parma; flera kyrkokompositio- 
r«er trycktes af honom, och af dessa fin- 
nas tredje boken motetter för 3 och 4 



stämmor, 1640, i Västerås' gymnasiibib- 
liotek. 
Chitarra (it.), guitarr. 
Chitarrone (it.), basguitarr, lutartadt 
instrument från 1600- och 1700-talen; an- 
vändes i och för ackompagnementet (ge- 
neralbasen); spelades med plectrum; i 
allmänhet med 20 strängar. Se äfven: 
T e o r b. 

Chladni, Ernst Florens Friedrich, f. 
30. 11. 1756 i Wittenbcrg, t 3. 4. 1827 i 
Breslau; har blifvit kallpd den moderna 
"akustikens fader"; studerade först ju- 
ridik och blef dr jur. i Leipzig 1782; öf- 
vergick sedan till fysikaliska studier 
och genomreste Europa hållande föreläs- 
ningar öfver akustiken. Efter honom ha 
de figurer, som uppstå, då man stryker 
med en fiolstråke mot kanten af en glas- 
skifva med sand, blifvit kallade "de 
chladniska klangflgurerna". Ch. upp- 
fann äfven tvenne nya musikinstrument 
eufonen och klavicylindern (stålstafs- 
harmonika och glasstafsklavér). Groves 
lex. uppräknar 14 akustiska skrifter af 
honom tryckta mellan 1787—1827, där- 
ibland det grundläggande verket "Die 
Akustik", Breitk. & Härtel 1802. 

Chopin, Frédéric FranQois, f. 22. 2. 
1810 i Zelazowa Wola vid Warschau, t 
17. 10. 1849 i Paris; fadern Nicholas Ch. 
var fransman, född i Nancy och hade 
flyttat öfver till Warschau c. 1787, där 
han 1806 ingick äktenskap med polskan 
Justine Kryzanowska; fadern hade sin 
utkomst som lärare i franska språket; 
sonen Frédéric fick en vårdad uppfost- 
ran och erhöll till lärare i musik en 
böhmare Ad. Zywny jämte direktören 
för Warschau konservatorium Joseph 
Elsner; redan tidigt ådagalade han stor 
musikalisk begåfning och lät höra sig 
offentligt 1818, innan han fyllt 9 år; 
jämte den regelbundna musikundervis- 
ningen erhöll Ch. sin allmänna utbild- 
ning vid gymnasiet; 1825 är första året 
för en komposition af Ch.: Rondo op. 1; 
han kvarstannade vid gymnasiet till 
1827 och ägnade sig sedan uteslutande 
åt musiken. Ch. skref nu sitt op. 2: Va- 
riationerna öfver Mozarts "Gif mig din 
hand, Zerlina", ett verk, som längre 
fram väckte Schumanns fulla förtjus- 
ning. 1828 fick Ch. göra en resa till Ber- 
lin, där vid denna tid Zelter, Spontini 
och Mendelssohn vistades; Ch. synes ha 



Chopin 



151 



varit för blyg att träda dessa män per- 
sonligen nära och åhörde blott några 
operor och konserter. Efter en kortare 
vistelse hemma, under hvilken han fick 
höra Hummel och Paganini, begaf han 
sig till Wien, där Haslinger tryckte 
hans variationer op. 2, och en konsert 
med egna kompositioner väckte stor 
uppmärksamhet. Han återvände nu för 
sista gången hem men endast för att 
taga afsked och sedan bege sig ut i sto- 
ra världen. Hans afskedskonserter i 
mars 1830 visade, huru mycket hans 
landsmän lärt akta honom. När han 1 
nov. s. å. lämnade Warschau följdes han 
med intresse af hela stadens konstäl- 
skande värld; färden gick nu öfver Wien 
till Paris. Strax efter afresan rasade 
revolutionen i den polska hufvudstaden, 
och Ch. följde med varmt deltagande det 
betryck hans landsmän sedan fingo lida. 
I Paris hade julirevolutionen sopat bort 
hvarje politiskt orosmoln, och såväl bor- 
gar- som adelsklassen hängaf sig ostördt 
åt sina konstnärliga intressen. Ch. upp- 
sökte först Kalkbrenner och tog en tid 
lektioner i pianospel af honom. Ch. be- 
undrade hos sin lärare hans virtuosa 
spel och höga tekniska färdighet men 
erkände samtidigt, att han för sin kom- 
positoriska verksamhet hade intet att 
lära af honom. Ch. förvärfvade snart 
flera goda vänner, hvilka ej blott med 
förståelse och beundran åhörde hans 
musik utan äfven hjälpte honom fram 
till en tryggad existens i den franska 
hufvudstaden. Bland dessa vänner mär- 
kas Cherubini, Bellini, Berlioz, Meyer- 
beer, Liszt och Baillot. De tvenne för- 
sta åren af Pariservistelsen ägnades 
mest åt allvarliga tekniska studier, se- 
dan uppträdde han äfven offentligt å 
konserter. Den första gången var 26. 2. 
1832. Mendelssohn, som var bland åhö- 
rarna, skref hem, att han "applåderade 
triumferande". Intill år 1835 lät Ch. ej 
sällan höra sig offentligt, men efter den- 
na tid var det endast på smärre sub- 
skriberade musikaftnar med ett utvaldt 
publikum han någon gång uppträdde. 
I öfrigt var det blott den trängre vän- 
kretsen, som fick höra honom. Orsaken 
härtill är närmast att söka i Ch:s sär- 
egna spel, hvilket ej passade för de sto- 
ra konsertsalarna. Ch. utförde endast 
egna kompositioner, eller också impro- 



viserade han. Denna musik spelade han 
nu med hufvudvikten lagd på pianissi- 
mot och det såagmässiga föredraget. Ju 
äldre Ch. blef, dess mer blcf pianissi- 
mot hufvudsaken, så att t. o. m. i sa- 
longerna musiken knappt kunde höras 
mer än i omedelbar närhet af flygeln. 
Det rent poetiska föredraget talte ej 
störas af något aldrig så litet buller, 
Ch. blef snart mycket omtyckt som kom- 
positör, och förläggarna erbjödo allt 
bättre honorar, så att Ch. jämte musik- 
lektionerna däraf kunde vinna sin bärg- 
ning. Som lärare i pianospel blef Ch. 
mycket eftersökt, och han ägnade sig 
som sådan med varmt intresse åt kallet. 
Lektionerna voro honom, så länge han 
ännu var frisk, en stor glädje, ej en bör- 
da. Ch:s vistelse i Paris syntes således 
i början vara den lyckligast möjliga; 
dock begynte redan 1838 smärre sjuk- 
domssymptoner att visa sig. Vid denna 
tid gjorde han bekantskap med den be- 
kanta författarinnan m:me Dudevant 
(George Sand) och företog tillsammans 
med henne en färd till Majorca. Ty- 
värr blef sommaren ovanligt regnig, 
och Ch:s bröstlidande snarare förvär- 
rades än förbättrades. De följande åren 
fortsatte Ch:s förbindelse med denna 
författarinna. För Chopins känsliga 
natur blef förhållandet allt pinsammare, 
och år 1847 fick allt ett hastigt slut ej 
utan brutal natur. Ch. stannade hela 
denna tid i Paris och företog endast ett 
fåtal kortare resor utomlands. Som- 
maren 1835 besökte han Karlsbad, Dres- 
den och Leipzig, där han träffade sam- 
man med Mendelssohn och Schumann; 
året därpå företog han en ny resa till 
Dresden och Leipzig, och 1837 såg han 
för första gången England. Efter 1847 
förvärrades det onda snabbt. Efter fe- 
bruarirevolutionen 1848 flydde han tiU 
England, där han gaf en del smärre 
konserter i London, Manchester, Glas- 
gow, Edinburgh. Året efter kom han 
tillbaka, men krafterna sjönko och på 
hösten afled han. 

Ch:s tonsättarverksamhet gäller huf- 
vudsakligen pianot. De saker han skrif- 
vit för orkester (konserterna för piano 
med ork.) låta lika bra om ej bättre på 
två pianon. Instrumenteringen har måst 
ändras för att klinga väl. Detsamma 
gäller violoncellsonaten op. 65, där 



152 



Cliopin 



violoncellstämman måst förändras. Pia- 
nokompositiouerna däremot klinga be- 
undransvärdt fylligt ä instrumentet, och 
Ch. förstår att ända till det yttersta ut- 
nyttja alla dess resurser. Ch. är som ton- 
sättare för piano en af alla tiders främ- 
ste. Liszt har varit mycket påverkad af 
Ch:s stil men ej lyckats bibehålla den 
klassiska nobless den polske mästaren 
alltid har. Ch:s hela skrifsätt är eanta- 
bileformen. Schumann använder uttryc- 
ket "sjunga Ch. vid piano", och Ch. säger 
själf ungefär detsamma. Som lärare läm- 
nar Ch. själf åt sina elever följande råd: 
"Allt skall läsas eantabile, t. o. m. mina 
passager; allt måste bringas att sjunga, 
basen, mellanpartierna, öfverstämman." 
Ch. blir ändock aldrig ensidig, stilen 
urartar aldrig till sång utan ord, me- 
lodi med tunt underlagdt ackompagne- 
ment. Tvärtom verka kompositionerna 
ofta nästan polyfont fylliga. Till det 
melodiska kommer sedan en skarpt mar- 
kerad rytm ofta af rent polskt kynne. 
Ch. har ofta spelats med tempo rubato, 
och man tror sig göra honom full rätt- 
visa genom att vid alla mera passione- 
radt höjda ställen öka tempot. Här- 
emot varnar Ch. själf. Vid undervisnin- 
gen hade Ch. alltid en metronom ä in- 
strumentet och ger följande anvisning: 
"Den sjungande handen må gärna af- 
vika från det exakta tidsmåttet, men den 
ackompagnerande handen måste hålla 
tempo." I full konsekvens härmed for- 
drar Ch., att pianospelaren bör öfva 
ensemblespel för att lära att under- 
ordna sig. Som lärare lät Ch. eleverna 
öfva Clementi, Cramer och Moscheles 
jämte egna etyder. För de mera försig- 
komna voro Bachs fugor lämpliga att 
inlära. För att sedan lära att "sjunga" 
lät han dem spela Field. Arpeggio, där 
sådant ej direkt var föreskrifvet, hatade 
han. Legatospel sökte han så mycket 
som möjligt att utbilda. 

De kompositionsformer, inom hvilka 
Ch. gifvit sitt bästa, äro danserna: polo- 
näser, mazurkor, valser; därtill komma 
sedan de större formerna: konserten, 
balladen, scherzot och fantasien. Smärre 
former äro sedan återigen nocturnerna, 
preludierna och etyderna. Danserna äro 
mestadels polska. Polonäsen var sedan 
1700-talet en älskad konstform, välbe- 
kant i Europa och ofta använd ej minst 



af operakompositörerna. Ch. bragte så- 
ledes här ej någon ny, förut obekant, 
konstform åt den europeiska musiken, 
men väl återförde han den till en spe- 
cifikt polsk-nationell form, något som 
polonäsen under det sista århundradet 
knappast haft. Valserna voro af en me- 
ra internationell karaktär, populära som 
de då nyss blifvit genom Wienerstadens 
kompositörer. Ch. skref sina valser un- 
gefär samtidigt med Straussarna i 
Wien. Olikheten i karaktär mellan 
dessa två är slående, fastän konstfor- 
men är densamma: Strauss' med esprit 
och lif, lekande sprittande rytmer skrif- 
na för dans och lockande till dans. Cho- 
pins med salongsmässig elegans, för- 
finad känslighet, ädelt veka melodier, 
som låta allt försvinna i stämning och 
kontemplation. Mazurkorna blefvo på 
30-talet allt vanligare, och dansen spred 
sig från Polen öfver hela Europa, där 
den på 40-talet hörde till danssalonger- 
nas hufvuddanser. Ch:s mazurkor äro 
i allmänhet kort hållna, enkla och utan 
några tekniska svårigheter. De verka 
mera som små folkliga dansstycken. 
Hela sin förmåga som kompositör för 
pianot med utnyttjandet af dess alla 
klangresurser ådagalägger han i konser- 
terna, balladerna, scherzorna och fanta- 
sierna. Ett af mästerverken i klangverk- 
ningar på samma gång som mästerlig 
genomarbetning af motiven är B-molls- 
scherzot. I nocturnerna; där Ch. blifvit 
påverkad af engelsmannen Field, fram- 
träder mera det svärmiska nästan sjuk- 
ligt veka draget. I sonatformen är Ch. 
mindre lycklig. 

De under Ch:s lifstid offentliggjorda 
verken omfatta op. 1 — 65; efter hans död 
utgåfvos sedan op. 66 — 73, hvarjämte en 
del utan opustal trycktes (marzurkor, 
valser, polonäser, en fuga, en nocturne). 
Slutligen utgafs en samling polska sån- 
ger vid piano, hvilka dock ej visa Ch. 
från den bästa sidan; sannolikt äro ej 
alla komponerade af honom. Af sam- 
lade upplagor är måhända Klindworth- 
editionen den bästa. Peters- och Litolff- 
upplagorna bygga delvis på denna och 
få därför anses som goda. Den fullstän- 
digaste är Breitkopf & Härtel-upplagan, 
som upptager alla verken äfven de utan 
opustal och för andra instrument. — Af 
Chopinbiografier är Niecks engelska af 



Chor — Choron 



153 



1888 (2 bd) den tillförlitligaste, därnäst 
den polska af M. Karasowski (1877). 
Liszts (först tryckt i Gazette musicale 
1851—52, i bokform 1879) är intressant, ej 
minst därför att den är skrifven af en 
man, som stått Ch. mycket nära och i 
mångt och mycket upptagit Ch:s eget 
spelsätt och fört det vidare. Icke dess 
mindre är den tämligen ensidig, och ej 
alltid historiskt exakt. En god och öf- 
versiktlig mindre biografi skref H. 
Leichtentritt 1905 i samlingen "Beriihm- 
te Musiker". Litterärt intresse har Ge- 
orge Sands: "Un hiver ä Mojorque" 
såsom skildrande första tiden af deras 
bekantskap; den senare tiden behand- 
las i "Histoire de ma vie" och "Lu- 
crezia Floriani". Ch. är sedan 1850- 
talet ofta spelad i Sverige. Ryktet om 
honom nådde Norden jämförelsevis sent. 
Ännu 1844 kan Stockholms Musiktidning 
(29.3.) skrifva: "Det är endast två eller 
tre år, som denne tonsättare varit ens 
till namnet känd i Sverige. Xär Will- 
mers, och efter honom vår utmärkte 
pianist, löjtnant Löwegren härstädes i 
enskilda kretsar började göra Ch:s 
smärre kompositioner bekanta, var det 
för de allra flesta en alldeles ny musik, 
en musik, hvilken man åhörde med 
nästan samma slags förvåningens in- 
tresse, som det, hvarmed man skulle 
lyssna till en sällsam indiansk sång, 
en turkisk soldatvisa eller någonting 
dylikt." Dock anar man hans kom- 
mande storhet, i det att det tillägges: 
"Ch. skall äga en framtid. Det är min- 
dre troligt, att komponisten Liszt, kom- 
ponisten Thalberg, komponisten Döhler 
m. fl. skola hafva att påräkna det- 
samma." 

Chor, coro, choeur, kör. 

Choragus (lat.), körledare. 

Choral, cantus firmus, plain- 
chant; se Koral. 

Chorda characteristica, ledton. 

Chordirektor, direktör för en opera- 
kör. 

Chordometer, strängmätare; ett in- 
strument, med hvilket man kan mäta 
strängarnas styrka. 

Choreografi (gr.), dansskrift; grafisk 
framställning af dansrörelser; först an- 
vänd af Arbeau, som kallade den "or- 
chésografi". Namnet Ch. infördes af 
Lefeuillet och Beauchamps. 



Chorley, Henry Fothergill, f. 15.12. 
1808 i Blockley Hurst (Lancashire), t 
16.2.1872; engelsk musikkritiker; skref 
hufvudsakligen i tidskriften AthenfEum. 
Ch. var högt ansedd på sin tid och 
ägde också en mycket god omdömesför- 
måga om än något ensidig; jämte sin 
musikaliska författarverksamhet utöf- 
vade han äfven en litterär som novellist 
och librettoförfattare. Af hans musi- 
kaliska skrifter kunna nämnas: Modern 
german music 1854, Handel-Studies 1859, 
National music of the world (utg. efter 
hans död 1880). Ch. tog en nitisk del i 
de försök, som man på 1840-talet från 
engelsk håll gjorde att få Jenny Lind 
att sjunga i London. Han var en varm 
beundrare af hennes sång. 

Choron, Alexandre Etienne, f. 
21. 10. 1772 i Caen, t i Paris 29. 6. 1834; 
grundlig musikteoretiker; till största de- 
len autodidakt; redan 1804 offentliggjor- 
de Ch. ett stort lärdt verk i musikteori: 
"Principes d'accompagnement des écoles 
d'Italie"; 1810 begynte han tillsammans 
med Fayolle utgifvandet af ett musik- 
lexikon: "Dictionnaire des musiciéns"; 
året därpå blef han korresponderande 
ledamot af Institut de France; 1812 kal- 
lades han till "directeur de la musique 
des fetes publiques", en plats, som han 
bibehöll till Napoleons fall; hvarken 
som dirigent eller som kompositör var 
han dock framstående, under det att 
hans pedagogiska talent var synnerligen 
god; 1816 blef han i stället direktör för 
"Académie royale de musique" men fick 
redan året därpå af gå; i stället grunda- 
de han en egen skola "Institution ro- 
yale de musique classique et religieuse", 
hvilken snart framgångsrikt konkur- 
rerade med konservatoriet; efter 1830 
års revolution gick anstalten tillbaka 
och kunde efter Ch:s fyra år senare 
inträffade död ej längre hålla sig uppe. 
Ch:s hufvudarbete, som blef ofullän- 
dadt, är "Introduction å Tétude générale 
et raisonnée de la musique". Ch. var 
den förste i Frankrike, som arbetade 
för de gamla mästarna från renässan- 
sen; först genom honom fick man i Pa- 
ris höra Palestrina. Äfven ifrade han 
för bekantgörandet af Händels och 
Bachs verk i Paris. Ch:s stora förtjänst 
är att ha förberedt musikvetenskapens 
allvarligare studium i Frankrike. På 



154 



Chor-ton— Chrysander 



den grund han byggde, fortsatte sedan 
Fetis. — Bland Ch:s lärjungar må näm- 
nas: G. Duprez, Scudo, Clara Novello, 
Eosine Stojz. 

Chor-ton, orgelton, fordom orgelstäm- 
ningen, en ton högre än kammartonen, 
de öfriga instrumenternas ton. 

Chouquet, Adolphe Gustav e, f. 
16. 4. 1819 i Havre, t 30. 1. 1886 i Paris; 
musikskriftställare; var 1840—1856 mu- 
siklärare i New York; skref sedan mu- 
sikrecensioner i flera franska tidskrifter 
och blef 1871 föreståndare för instru- 
mentalmuseet i konservatoriet; 1873 ut- 
gaf han sitt viktigaste arbete: "Histoire 
de la musique dramatique en France". 
Två år senare författade han en katalog 
öfver museet. 

Christensen. 1. Alfred Ferdinand, f. 
6. 11. 1856 i Randers; elev af J. D. Bon- 
desen i Köpenhamn; reste 1877 till Eng- 
land; 1880—83 studerade han vid Kgl. 
Hochschule f. Musik i Berlin; återvände 
sedan till England, där han slog sig ned 
i Leeds och 1886 öppnade ett konserva- 
torium; skref flera verk för piano och 
violin, pianotrior, sånger, kantaterna 
"The discontented maidens" för damkor 
och "Kenilworth" för soli, kör o. ork. 
samt en opera "Belphegor". 

2. Ove C, f. 18. 8. 1856 i Köpenhamn; 
pianist och violinist; elev af Neupert 
och Köpenhamns konservatorium (1876 
—77), där Tofte var hans lärare i violin- 
spel; reste 1877 till Petersburg, där han 
blef kejserlig kammarmusiker först å 
violin sedan å piano; lämnade 1887 den 
ryska hufvudstaden och återvände till 
Köpenhamn, där han gjorde sig bemärkt 
vid talrika konserter. Ch. har haft stort 
anseende som lärare. 

Christian!, Emil, f. 6.10. 1851 i Bjer- 
regrav vid Randers; 1870 — 72 elev af Kö- 
penhamns konserv.; har varit dirigent 
först i Leipzig, sedan i Hannover, Wis- 
mar (musiklärare), Hamburg, New York; 
å den sistnämnda platsen var han ka- 
pellmästare vid ett teatersällskap och 
reste med detta öfver hela landet; 1892 
i Boston med ett engelskt teatersäll- 
skap; skref och arrangerade en mängd 
teatermusik, dessutom sånger och pia- 
nostycken. 

Christophersen, Harald Edward, 
f. 11. 2. 1838 i Odense; dansk operasån- 
gare (tenor); uppträdde 1864 på Alham- 



brateatern i Köpenhamn och var 1864— 
65 engagerad vid kasinoteatern; utbil- 
dade sig vidare för H. Rung och C, Hel- 
sted; 1865 anställd vid k. teatern. Bland 
de mänga roller han här innehaft må 
särskildt nämnas: Leopold i "Judinnan", 
George Brown i "Hvita frun", Johan i 
"Johan af Paris", Max i "Friskytten", 
Conrad i "Heiling", David i "Mästersån- 
garna", Rose i "Ungdom o. Galenskap", 
Smugglaren i "Carmen", Engelsmannen 
i "Fra Diavolo", Munken i "Häxan" m. 
fl. _ ch:s hustru, Ernesta Ch., f. S i- 
m o n s e n, har gjort sig fördelaktigt 
känd som konsertsångerska. 

Chroma (gr.), försättningstecken; chr. 
d i e s i s, halfton; chr. duplex, dubbel- 
kors. 

Chromameter, instrument att stämma 
piano. 

Chronometer, taktmätare; metronom. 

Chrotta, stråkinstrument, på 1700-talet 
speladt af allmogen i Wales, fordom 
utbredt öfver hela Europa och äfven 
förekommande hos Asiens kulturfolk, 
men då i en mera primitiv form. I se- 
nare tid har instrumentets gestalt blif- 
vit rätt mycket påverkad af violinen. 
Strängarnas antal är vanligen 6 (stämda 
i oktav och kvart). Instrumentets namn 
förekommer först nämndt 609. Att döma 
af de talrika afbildningarna från 1000- 
talet synes chr. då ha varit ett synner- 
ligen omtyckt instrument, speladt af så- 
väl hög som låg. 

Chrysander, Friedrich, f . 8. 7. 1826 
i Liibtheen i Mecklenburg, t i Bergedorf 
3. 9. 1901; studerade först vid Rostocks 
universitet (fll. dr 1852), vistades någon 
tid i England och lefde sedan i Berge- 
dorf nära Hamburg; Ch:s förnämsta för- 
tjänst är den goda upplagan af Händels 
samlade kompositioner (1859 — 94), en 
upplaga som blifvit satt som ett mön- 
ster för andra liknande samlingar; dess- 
utom skref Ch. en synnerligen god 
Händelbiografl {I, 1858, II, 1860, IIL 1867; 
ofulländad); ehuru Chr. var en grundlig 
musikhistoriker med vidsträckta kun- 
skaper, kan han ej frikännas för en viss 
ensidighet i sin Händeluppfattning; 
Handel är för honom den sista, utöfver 
hvilken utvecklingen ej kan gå. I följd 
af denna uppfattning fördjupar sig Chr. 
gärna i den äldre tiden och behandlar 
med förståelse 1600-talets musik, men 



I 



Chwatal — Cineinnati 



155 



den efter-Händelska tiden endast där 
den kan låta belysa sig af den store 
mästaren; Bach sätter Chr. högt men 
vill gärna låta honom stå i skuggan för 
den andre samtida store. Chr:s namn 
är fästadt vid flera framstående musik- 
historiska publikationer, af hvilka fram- 
för allt böra nämnas: Jahrbiicher fiir 
mus. Wissenschaft 1863, 1867, Allgem. 
mus. Zeitung 1868 — 82, Vierteljahrschrift 
f. Musikwissenschaft 1885 — 95, Denkmä- 
ler d. Tonkunst m. fl. Af hans egna upp- 
satser märkas jämte smärre Handel- 
studier en del om musiktrycket, Ham- 
burgs äldre opera, Corelli, Carissimi 
m. fl. Slutligen må ej förglömmas Chr:s 
storartade arbete för populariserandet af 
Handel genom arrangerandet af konser- 
ter m. m. För den nya musikhistoriska 
forskningen har Chr. varit af mycket 
stor betydelse. 

Chwatal, 1. Franz X a v e r, f. 19. 6. 
1808 i Rumburg i Böhmen, t 24. 6. 1879 
i Soolbad, Elmen; var sedan 1832 piano- 
lärare i Merseburg; bekant som frukt- 
bar pianokomponist. — 2. .T o s e p h Ch., 
f. 12. 1. 1811, den föreg:s broder, fram- 
stående orgelbyggare; grundare af en 
berömd orgelfirma "Ch. und Sohn" i Mer- 
seburg. 

Chybinsky, A d o 1 f , f . 29. 3. 1880, polsk 
musikhistoriker; elev af Sandberger, 
Thuille; 1902 — 03 gymnasielärare i Kra- 
kau; af hans skrifter, hvilka hufvudsak- 
ligen gälla polsk musik, må nämnas: 
Polska musiken under 1400- och 1500-ta- 
len (polsk, Krakau 1908), samling af- 
handlingar belysande polska musikhi- 
storien m. fl., Polnische Musik u. Musik- 
kultur d. 16. Jahrh. (Sammelb. d. IMG 
1912) m. fl. 

Chör, se Kör. 

Ciaconna, se Chaconne. 

Cimarosa, D o m e n i co, f. 17. 12. 1749 i 
Aversa (Neapel), t H. 1. 1801 i Venedig; 
1761 elev vid konserv, i Loreto (Sacchini, 
Piccinni lärare); 1772 rönte han i Nea- 
pel mycket erkännande för sin opera 
"Le stravaganze del conte"; de följande 
åren gåfvos sedan en mängd operor af 
honom dels i Italien dels i Tyskland; un- 
der 1780-talet var han mycket berömd 
såväl norr som söder om Alperna, och 
hans operor täflade i omtyckthet med 
Paesiellos. Af de på sin tid mera be- 
kanta operorna må nämnas: L'Italiana 



in Londra 1779, Il pittore Parigini 1781, 
Il convito di pietra 1781, Artaserse 1784, 
Giannina e Bernardone 1785, L'Impresa- 
rio in angustie 1786. De flesta af dessa 
gåfvos i Wien, Dresden, Paris och Lon- 
don samt flerstädes i Italien. 1787 begaf 
sig C. till Petersburg, där han blef myc- 
ket firad och erbjöds en mycket god an- 
ställning men likväl på grund af klima- 
tet ej kunde stanna; han kom sedan till 
Wien, där han af konung Leopold II ut- 
nämndes till hof kapellmästare; då ko- 
nungen kort därefter afled, fick han 
af gå till förmån för sin företrädare; 
i Wien komponerade han 1792 sitt be- 
römdaste verk: Il matrimonio segreto; 
år 1793 återvände han till Neapel; på 
grund af den enorma framgång sist- 
nämnda opera hade, följde nu en mängd 
nya operor, hvilka dock ej kunde mäta 
sig med det berömda verket i god- 
het (L'Armaute disperato 1795, Gli orazii 
e curiazii 1794, Penelope 1795, Semira- 
mide 1799 m. fl.). Revolutionen ryckte 
honom med in i oroligheterna 1799, och 
då franska armén ryckte in i staden 
Neapel, fängslades han och dömdes till 
döden; visserligen benådades han kort 
därefter, men fängelsetiden hade brutit 
hans hälsa, och på väg till Petersburg 
afled han. En mängd operor hade han 
hunnit att skriva (Eitner uppräknar 66, 
däraf en ofulländad); dessutom känner 
man mässor, oratorier, kantater m. m. 
C:s stil är äkta italiensk med lättflytande 
melodi, enkelhet och klarhet i uppbygg- 
ningen. Någon nämnvärd entusiasm för 
hans operor synes man ej ha hyst i Sve- 
rige. Endast ett fåtal gåfvos på kgl. 
operan. Munkbroteatern m. fl. Den be- 
römdaste, "Det hemliga äktenskapet", 
uppfördes 11 gånger å Arsenalsteatern 
1800 — 1803 och återupptogs å hufvudsta- 
dens scen först 1851, då den under fyra 
år gafs 12 ggr, hvarefter den nedlades. 
Operan "Giannina e Bernardone" var den 
första af honom, som hördes i Sverige, 
redan 1786 gafs stycket å Drottningholm 
och förnyades å Bollhuset året därpå; 
1796 upptog Muukbroteatern operan. 
"Italienskan i London", som uppfördes 
å sistnämnda teater 1795 — 97, och "L'im- 
pressario" ("Teaterdirektören") å Arse- 
nalsteatern 1799—1810 (k. operan 1819). 
Cineinnati. En medelpunkt för musik- 
festerna i Förenta Staterna. Musikfester 



156 



Cinelli— Clark 



ha ägt rum hvart annat eller hvart tred- 
je år alltsedan 1873. Stiftare och ledare 
har Theodore Thomas, först boende i 
New York, sedan i Chicago, varit. Såväl 
äldre orkester- och körverk (af Bach, 
Handel, Gluck, Haydn m. fl.) som nyare 
komponisters verk (af Dvorak, Brahms, 
Bruckner, Grieg, Franck m. fl.) ha upp- 
förts. En jätteorgel pryder festsalen. Kö- 
ren utgjorde 1880: 600, 1890: 400 personer. 
Orkestern hämtas numera från Chicago. 

Cinelli, pukor; ofta betecknadt m. 
piatti; egentl. de små cymbalerna i 
Janitscharmusik. 

Ciss (fr. ut diése, eng. c. sharp), c en 
half ton förhöjd; enharmonisk förväx- 
ling med dess. 

Ciss-dur (fr. ut diése majeur, eng. c 
sharp major), tonart med 7 jj med paral- 
lelltonarten aiss moll. Tonarten är 
mindre vanlig och ersattes i regeln med 
dess-dur. 

Ciss-moU (fr. ut diése mineur, eng. c. 
sharp minor), molltonart med 4 i; paral- 
leltonart till E-dur. 

Cister, cistre, sistre, cithern, 
ci t h o r n (ej att förväxla med cittra), 
instrument med hals och flat botten, 
stående midt emellan lutan och guitar- 
ren; ett särskildt under 1600-talet om- 
tyckt instrument; spelades som cittran 
med plectrum; är numera endast spelad 
i Spanien; oftast 6 dubbelsträngar; äldre 
stämning: g d' h' g' d" e"; yngre en- 
gelsk stämning: c' e' g' c" e" g". P a n- 
dora (bandora), penorcon m. fl. 
instrument äro blott underafdelningar 
under c. 

Cithara, cittra, luta. 

Cittra (cither, zither t.), ej att förväx- 
la med cister; ett stränginstrument utan 
hals med flat botten, besläktad med 
hummel och kantele; spelas med plec- 
trum; har 5 melodisträngar och ofta 
ända till 37 ackompagnementsträngar; 
stämningen af melodisträngarna är van- 
ligen e", a', d', g, c eller lika med fiolen 
med ostrukna c tillagdt (wienerstäm- 
ning) ; ack.-strängarna däremot äro stäm- 
da i kvarter och kvinter (ess', b, f, c, g, 
d etc). Man särskiljer i allmänhet tre 
former diskan t-c, k o n s e r t-c, a 1 1- 
c; af dessa är den förstnämnda minst 
och den sistnämnda störst. En särform 
är stråk-c. (i motsats till de andra, 
slagcittrorna, som "slås med plectrum") 



som har 4 melodisträngar, stämda som 
violinen, spelad antingen med stråke el. 
genom knäppning. — C. har i Sydtysk- 
land och Österrike blifvit ett mycket 
omtyckt folkinstrument, hvilket sedan i 
sin tur återupptagits af de bildade klas- 
serna, där intresset blifvit så stort, att 
särskilda föreningar bildats ("Verband 
deutscher Zithervereine", Miinchen se- 
dan 1877). Af komponister för c. kunna 
nämnas J. Petzmayer, M. Albert, H. 
Thauer. I Sverige ha bl. a. D. M. Blom- 
quist och Ivar Koch gjort sig kända 
som goda c.-spelare. 

C-klav: diskantklav på nedre linjen; 
altklav på mellersta, tenorklav på fjär- 
de linjen; mezzosopranklav ä andra lin- 
jen; c-klav motsats till f-klav, baskla- 
ven på tredje linjen. C.-kl. numera säl- 
lan förekommande; i dess ställe brukas 
g-klav å andra linjen. 

C. 1. = col legno. 

Clairon (fr.), trumpet; fordom ett sär- 
skildt slag af trumpet med spetsigare 
ton och högre gående; därför ofta me- 
lodiförande. 

Clapisson, A n t o i n e Louis, f. 15. 9. 
1808 i Neapel, t i Paris 19.3.1866; före- 
trädesvis bekant genom sin präktiga in- 
strumentalsamling, hvilken 1861 inköp- 
tes af konserv, i Paris, och där blef för- 
sta uppslaget till det nu så betydande 
instrumeutalmuseet; Cl. var skicklig 
violinist och omtyckt kompositör af 
lustspel, hvilka hufvudsakligen under 
1840- och 50-talen gjorde lycka i den 
franska hufvudstaden (La Figurante 
1838, La Symphonie 1839, Le Code noir 
1842, La statue équestre 1850, Margot 
1857, Madame Grégoire 1861 m. fl.). 

Claque, en företrädesvis i Paris före- 
kommande institution, som har till upp- 
gift att klappa vid teaterföreställningar, 
konserter m. m. 

Clar. = Clarinetto. 

Clarin (fr.), c 1 a r i n o, trumpet. — En 
4-fots trumpetstämma i orgeln (oktav- 
trumpet, clairon, clarion). 

Clarinette, clarinetto, se Klari- 
nett. 

Clark, Rod. Frederick S c o t s o n, f. 16. 
11.1840 i London, t därst. 5.7.1883; fram- 
stående engelsk orgelspelare; grundade 
1865 College of music i London; skref äf- 
ven en del kompositioner för sitt instru- 
ment. 



I 



Clarke — Clementi 



157 



Clarke-W h i t f e 1 d, John, f. 13. 12. 
1770 i Gloucester, t 22.2.1836 i Holmer 
(Hereford); organist i Dublin, sedan i 
Cambridge och Hereford; utgaf 1805—22 
fyra band "Cathedral-music" med egna 
kompositioner, dessutom en samling af 
andra samtida kompositörers verk; 
skref dessutom ett oratorium, glees, pia- 
nokompositioner m. m. 

Claro = clarino. 

Claudius, Carl, f. 1. 5. 1855 i Köpen- 
hamn; fabrikör; en längre tid bosatt i 
Malmö; nu i Köpenhamn; medlem af 
flera museistyrelser, däribland musik- 
historiska museet i Köpenhamn och 
Stockholm. C. var en af stiftarna af 
detta senare och har äfven sedan dess 
varit en af dess mest nitiske främjare. 
C. tog äfven initiativet till den svenska 
afdelningen af Intern, musiksällskapet, 
hvars ordförande han sedan varit. Han 
är ägare af en stor musikinstrument- 
samling (öfver 400 nummer) och är en 
god kännare å detta område; äger äfven 
ett värdefullt musikbibliotek; skref: 
"Die schwed. Nyckelharpa". (Kongr. 
Wien 1906). — Öfver instrumentalsamlin- 
gen finnes särskild tryckt katalog. 

Clauss-S zarvady, Wilhelmine, 
f. 13. 12. 1834; pianist; utbildad af 
Proksch-institutet i Prag; gjorde sin 
första konsertturné 1849 — 50 (Leipzig, 
Dresden m. fl. städer); i Paris intres- 
serade sig Berlioz för henne; blef gynn- 
samt bedömd i franska hufvudstaden 
och företog sedan med allt mera växan- 
de framgång konsertturnéer genom Eu- 
ropa; gift 1857 med författaren Fried- 
rich Szarvady (t 1882) och uppträdde 
sedan mera sällan offentligt; till hennes 
repertoire hörde företrädesvis Scarlatti, 
Bach och Beethoven; jämfördes ofta 
med Clara Schumann. 

Clausula, klausul, slutsats, tonslut. 

Clavé, José Anselm o, f. 21.4.1824 
i Barcelona, f febr. 1874; bekant som 
grundare af manskvartettsällskap i Spa- 
nien efter franskt mönster; ledde sån- 
garfester 1860, 64 i födelsestaden; kom- 
ponerade flera särskildt i hemlandet 
populära kvartetter och solosånger. 

Clavecin (fr.), klaver. 

Clavicembalo, clavicymbalum, 
se Piano. 

Clavichordium, se Piano. 

Clavicymbalum, se Piano. 



Clavicytherium, se Piano. 

Clavis (lat.), klav, tangent. 

Clé, clef (fr.), nyckel, klav; c. de fa, 
f-klav, basklav; c. de sol, a-klav; c. 
d'ut, c-klav. 

Clemens non papa, Jacob, t c. 1557; 
mycket bekant kyrkokompositör från 
1500-talet, hvars arbeten trycktes, af- 
skrefvos och uppfördes öfverallt i Euro- 
pa på sin tid, ej minst i Sverige. De 
voro lätta att utföra och tämligen klara 
i tematiken och lämpade sig därför för 
skolor. Trots det stora rykte han åt- 
njöt, vet man intet säkert om honom; 
han synes ha varit anställd som mu- 
siker i Antverpen; måhända stod han 
någon tid i kejserlig tjänst. Uppsala 
bibliotek äger 1. — 8. boken af hans Can- 
tiones saecrae (1551 — 61); i handskrift fin- 
nas kompositioner af honom i de flesta 
äldre svenska gymnasiebiblioteken. 

Clément. 1. Charles Francois, f. 
1720 i Provence, pianolärare i Paris; 
skref ett par på sin tid mj^cket anlitade 
böcker om klavérspel (1758) och general- 
bas (1762) samt en del pianostycken med 
violin. — 2. F e 1 i X Cl., f. 13. 1. 1822 i 
Paris, t därst. 22. 1. 1885; kapellmästare 
vid Sorbonnes; musikhistorisk förfat- 
tare; skref hufvudsakligen om den me- 
deltida musiken och kyrkomusiken; sär- 
skildt bekanta äro: Dictionnaire lyrique 
ou Histoire des operas 1869—81 (tills, 
m. P. Larousse), Histoire de la musique 
1885, Méthode d'orgue, d'harmonie et 
d'accompagnement 1874, Les musiciens 
celebres depuis le XVI. siécle 1868. 

Clementi, M u z i o, f. i Rom 24. 1. 1752, 
t 10. 3. 1832 å Evesham (Warwickshire); 
elev af Carpani och Santarelli; en en- 
gelsman, P. Beckford, tog honom sedan 
med till London och bekostade hans vi- 
dare utbildning; 1777 — 80 var han cem- 
balist vid italienska operan i London; 
1781 begynte han sina resor som kla- 
vérvirtuos och kom under dessa bl. a. 
till Paris, Strassburg, Miinchen och 
Wien; i sistnämnda stad sammanträf- 
fade han med Mozart, hvilken synes ha 
utöfvat ett varaktigt inflytande på hans 
spelsätt; förut hade han mera lagt an 
på det rent tekniskt briljanta, nu be- 
gynte han mera vårda sig om ett ut- 
trycksfullt spel; Cl. var särskildt fram- 
stående i snabba ters- och oktavpassa- 
ger och utvecklade pianovirtuositeten i 



158 



Cleve— Coleridge-Taylor 



riktning åt större fulltonighet. 1782 
återvände han till London och stannade 
där utan att företaga några större re- 
sor (Paris 1785 den enda) ända till 1802. 
Under denna tid var han sysselsatt som 
konsertgifvare, lärare, musikhandlare 
och pianofabrikant. Bland hans elever 
märkas J. B. Cramer och J. Field. Den- 
ne senare åtföljde C. på hans resa 1802 
till Petersburg. Från Ryssland gick 
färden till Tyskland och Italien. Först 
1810 återvände han till London, nu all- 
mänt erkänd som en af samtidens allra 
främste klavérvirtuoser. Under den 
långa mellantiden å kontinenten 1802 — 
1810 utbildade C. i Tyskland flera nya 
elever, däribland Kalkbrenner, Mosche- 
les, L. Berger, A. Klengel m. fl. Äfven 
Meyerbeer var en kortare tid hans lär- 
junge. Cl. drog sig efter 1810 tillbaka 
från det offentliga lifvet och ägnade sig 
i stället åt komposition. Mest berömd 
blef han genom sina sonater (60 för 
klaver), hvilka alla äro omsorgsfullt 
utarbetade och behandla sonatformen 
på ett mönstergillt sätt. Som studie- 
verk framstår dessutom hans "Gradus 
ad Parnassum" 1817, ännu ej helt och 
hållet undanskymdt af nyare verk. 
Jämte klavérverk skref han äfven sym- 
fonier, hvilka utfördes i London under 
stort bifall. C:s största förtjänst lig- 
ger inom det klavértekniska området, 
där han förvärfvat sig ett välförtjänst 
namn såsom en af de bästa från öfver- 
gångstiden mellan Mozart och Beetho- 
ven. C. ägde en stor finansiell begåf- 
ning och förstod att leda de många 
musikaliska företag, han satt i gång i 
den engelska hufvudstaden, så att de 
alla gingo med betydande vinst. Han 
dog som en tämligen förmögen man. — 
C. blef 1814 medlem af Mus. akad. i 
Stockholm. 

Cleve, Halvdan, f . 5. 10. 1879 i 
Kongsberg; son till organisten Andr. 
Joh. Jul. C; utbildade sig först i Kri- 
stiania 1895—98, sedan i Berlin intill 
1904 (Raif och Scharwenka); å en kon- 
sert, som 1902 gafs i Singakademien, 
uppfördes af honom 4 pianokonserter: 
B-dur op. 3, B-moll op. 6, Ess-dur op. 
9, A-moll op. 12; känd som framstående 
pianovirtuos; har förutom ofvannämn- 
da 4 konserter skrifvit 26 pianokomposi- 
tioner, sånger med orkester m. m. — C. 



är sedan 1902 gift med pianisten Berit 
Winderen (f. 1878). 

C-moll (fr. ut mineur, eng. c. minor), 
molltonart med 3 i?; parallelltonart till 
Ess-dur. 

Coalottino, se Concertino. 

Coda, afslutning; slutsats, vanligen 
förekommande i sonatens första sats 
och där ofta utan särskildt anmärkt 
början direkt anslutande sig till det 
egentliga stycket; i andante- eller scher- 
zosatsen förekommer c. mera som själf- 
ständig sats, sedan första delen åter- 
tagits. Äfven i canonformen förekom- 
mer ofta c. för att afsluta stycket. — 
De mest storartade c.-satserna möta vi 
hos Beethoven. Här är c. ofta bredt 
anlagd och besitter ej sällan en mäktig 
stegring, som ger åt hela stycket en 
präktig slutverkan af grandiositet. 

Coenen. 1. Johannes Meinar- 
dus, f. 28. 1. 1824 i Haag, f 9. 1. 1899 i 
Amsterdam; 1851 dirigent vid Van Lier- 
teatern i Amsterdam; 1865 — 96 ledare af 
konserterna i Palais voor Volksvlyt; 
komponerade en mängd orkesterverk (2 
symfonier, ouverturer m. m.), festkan- 
tater, kammarmusik, musik till holländ- 
ska dramer, balettmusik och en opera 
(Bertha en Siegfried). 

2. F r a n z C, f. 26. 12. 1826 i Rotter- 
dam, t 24. 1. 1904 i Leyden (ej släkt med 
den föreg.); framstående violinvirtuos; 
elev af Molique och Vieuxtemps; före- 
tog en mängd konsertresor i gamla och 
nya världen; komponerade äfven (sym- 
foni, kantat, kvartetter, körverk). 

Cogli, se C o r. 

Coi, se C o r. 

Col' el. coir (it.); sammansättning mel- 
lan con (med) och artikeln il eller la: 
col, coir, colla cogli, congli, 
c. a r c o, med stråken (efter föregående 
pizzicato); c. b as so med basen; c. 
1 e g n o, med träet (fiolstråkens staf ej 
tagel) ; c. o 1 1 a v a, oktaven öfver eller 
under. 

Coleridge-Taylor, Samuel, f. 15. 9. 
1875 i London; elev af R. College of Mu- 
sic 1890; 1898 violinlärare vid samma 
skola och dirigent för en stråkorkester; 
har alltsedan 1892 gjort sig känd genom 
en mängd kompositioner, hvilka upp- 
förts med stort bifall i England och å 
kontinenten. Bland dessa må nämnas: 
en nonett 1894, symfoni i A-moll 1896, 



Coll-Columbtis 



159 



en kvintett och en stråkkvartett 1897, 
en stråkkvartett, afrikanska romanser, 
körverket "Hiawathas bröllopsfest" (m. 
ork.) 1898, en ork.-ballad i A-moll 1898, 
oratoriet "The atonement" 1903 m. fl. 

Coir, se Col'. 

Colla (se coF, c o U'), med; c. d e- 
s t r a, med högra handen; c. parte föl- 
jande i likhet med hufvudstämman; c. 
punta deir are o, med stråkspetsen; 
c. sinistra, med vänstra handen, 

Collard, berömd pianofabrik i Lon- 
don, grundad 1767 (Longman & Brode- 
rip), 1798 öfvertagen af M. Clementi, 
hvilken upptog F. W. C. till kompanjon. 
Charles Lykey C. (t 9. 12. 1891) 
öfvertog sedan firman. 

Collecte, kollekt. 

Collection (fr.), collezione (it.), sam- 
ling. 

Collegium musicum, musiksällskap un- 
der 1600- och 1700-talen; föregångare till 
de moderna konsertsällskapen; ofta var 
det dilettanter, hvilka slöto sig samman 
och öfverenskommo att å vissa bestäm- 
da tider odla musik af ett visst be- 
stämdt slag (kammarmusik, körmusik). 
I Sverige omtalas namnet först 1726 i 
Uppsala i samband med Erik Burman; 
huruvida detta sällskap haft någon 
nämnvärd betydelse för musiken i sta- 
den är oss ej bekant. De flesta c. m. 
ha förekommit i Tyskland, ej sällan i 
universitetsstäder. 

CoUera, con, med vrede. 

CoUin, Lars Gustaf, f. 24. 2. 1772 i 
Stockholm, t därst. 6.2.1826; grosshand- 
lare; på sin tid en mycket bekant vis- 
sångare, hvilken särskildt i sällskapet 
Par Bricole gjorde sig känd och om- 
tyckt; omnämnes där fr. o. m. 1799 som 
"riddare-cantor och organist" ofta i 
samband med så betydande sångare som 
Karsten och Du Puy. Beskow prisar 
honom som en af "tidens lyckligaste 
sångare". Såsom dilettant lät han min- 
dre ofta höra sig å stora konserter, där- 
emot ej sällan å halfoffentliga musik- 
aftnar, men synes ej där ha gjort sam- 
ma lycka som i de slutna familjekret- 
sarna. I Geijers och M. Silfverstolpes 
bref omtalas han ofta men slog ej an 
på dessa mera djupt anlagda musika- 
liska naturer. 

Colonne, É d o u a r d, f. 23. 7. 1838 i 
Bordeaux; elev af konserv, i Paris (A. 



Thomas i komposition); grundade 1873 
"Concert national" (sedermera "Con- 
certs du Chätelet). C. gjorde sig genom 
dessa högeligen förtjänt om den fran- 
ska musiken (Berliozuppföranden); 1892 
blef han förste kapellmästare vid stora 
operan; är en af Frankrikes främste di- 
rigenter. 

Coloratur, fioritura, figurverk, me- 
lodisk utsmyckning i konstsång, sär- 
skilda passager, roulader. 

Columbus, Jonas Sven o, f. i dec. 
1586 i Munktorp, Västmanl., t 27.8.1863; 
12 år gammal började han sina studier 
vid Västerås' skola och fortsatte dem 
i Trondhjem, där han stannade i 3 år; 
härifrån kom han till Köpenhamns uni- 
versitet, där hans studier plötsligt af- 
brötos genom kriget 1611; vid Uppsala 
universitet inskrefs han 1613 och stu- 
derade där intill 1617 företrädesvis filo- 
sofi, grekiska, poesi och musik; blef 
sistnämnda år fil. dr.; 1618 kallades han 
till lektor i grekiska vid Västerås' skola. 
Året därpå finna vi honom verksam för 
höjandet af musiken vid skolan. För- 
sedd med medel af konsistoriet fick han 
fara utrikes, till Tyskland, dels för att 
studera musikundervisningen vid där- 
varande skolor och akademier dels för 
att uppköpa musikalier och musikin- 
strument. Sedan han väl återkommit till 
Västerås, tog han en nitisk del i musik- 
undervisningen vid skolan, så att Vä- 
sterås kom att bli vida berömdt för sin 
rika musikodling. De musikinstrument 
han inköpte voro dels fioler, dels trä- 
och bleckblåsinstrument såsom sinka, 
tenor- och basbasuner. Äfven musik- 
biblioteket blef tillökt med så många 
böcker, att man från Uppsala universi- 
tet ofta lånte från Västerås, hvad som 
fattades i eget bibliotek. 1625 kallades 
C. till professor i Uppsala, och vi känna, 
att han här tog lika nitisk del i musi- 
kens förkofran. 1630 blef han kyrko- 
herde i Husby, Dalarne, där han kvar- 
stannade till sin död. Den kulturhi- 
storiska insats i svenska musiklifvet C. 
gjorde, kan ej anses ringa, äfven om vi 
ej äga några musikafhandlingar eller 
kompositioner i behåll af honom. Flera 
lefnadsteckningar finnas från 1600-talet 
och alla nämna honom i främsta rum- 
met som musiker. — Litt: N. Eudbeckius, 
Kristi, likpredikan utöfver . . . M. Jonse 



160 



Combarieu — Coii 



Swenonis Columbo ... 13 sept. 1663, 
Stlilm 1668; Stiernman, Bibi. sviogothica, 
Sthlin 1731 s. 410—12; T. Norlind, Sv. 
Musikhist.; T. Norlind, Musiken i Vä- 
sterås under 1600-talet (Kult o. Konst 
1907). 

Combarieu, Jules Leon Jean, f. 
3.2.1859; musikförfattare; elev af Spitta 
i Berlin; professor vid Lycée grand i 
Paris; af skrifter må nämnas: Les rap- 
ports de la musique et de la poésie, 1893; 
Études de philosophie musicale; Essai 
sur la eritique musicale au XIX""** 
siécle, 1897; Le probléme de Torigine des 
neumes 1897; La musique d'apré3 Spen- 
cer m. fl. 

Come prima, come sopra (it.), som 
förut, i förra tempot. 

Comes (lat.), beledsagare; i fugan be- 
tecknar c. upprepningen af temat i an- 
nan stämma och på annat tonsteg. 

Comettant, Jean Pierre Oscar, f. 
18. 4. 1849 i Bordeaux, t 24. 1. 1898 i Monti- 
villiers vid Havre; skriftställare och mu- 
sikkritiker; elev af konserv, i Paris 
1839, elev af Elwart och Carafa intill 
1843; vistades i Amerika 1852 — 55; gjorde 
sig först bekant genom en del smärre 
saker för piano och violin samt sånger 
och körer. Af hans skrifter äro flera 
icke af musikalisk natur. Af de musi- 
kaliska må nämnas: Musique et musi- 
ciens 1862, La musique, les musicieus et 
les instruments de musique 1869, Les mu- 
siciens, les philosophes et les gaités de 
la musique en chiffres 1870, skref dess- 
utom en mängd musikkritiska uppsatser 
i tidningar och tidskrifter. 

Comique (fr.), komisk. 

Commer, Franz, f. 23. 1. 1813 i Köln, 
t 17. 8. 1887 i Berlin; elev af Joseph o. 
Bernhard Klein samt Leibl; organist vid 
Karmeliterkyrkan i födelsestaden 1828; 
begaf sig 1832 till Berlin, och blef där 
elev af Rungenhagen, A. W. Bach och 
A. B. Marx; bibliotekarie vid k. bibi., 
körledare vid katolska kyrkan St. Hed- 
vig i Berlin 1846; medlem af Akad. d. 
Kiinste 1845; grundade tills. m. Th. Kul- 
lak "Tonkiinstlerverein" i Berlin; var 
äfven en af stiftarna af "Gesellschaft f. 
Musikforschung" 1868. Som kompositör 
är C. mindre betydande (musik till Ari- 
stophanes' Grodorna och Sophocles' Elec- 
tra jämte en del sånger och danser samt 
kyrkokörer); däremot har han förvärf- 



vat sig stort anseende genom sina för 
sin tid ypperliga upplagor af äldre kyr- 
komusik. De berömdaste af dessa äro: 
Collectio operum mvisicorum Batavorum. 
sa?culi XVI (12 vol.); Musica sacra XVI, 
XVII SEeculorum (26 vol.); Collection de 
compositions pour Torgue des XVI, 
XVII, XVIII siécles (6 vol.); Cantica 
sacra . . . aus den XVI — XVIII Jahrh. 
(2 vol.). 

Commosso (it.), upprörd. 

Comodo, comodamente (it.), be- 
kvämt, makligt; a suo c, efter behag. 

Comparation, jämförelse. 

Compere, L o y s e t, betydande kontra- 
punktist från slutet af 1400-talet; t 16. 
8. 1518 som kanonicus och kansler vid 
domkyrkan i St. Quentin. Petrucci tryck- 
te en del 3 — 5-stämmiga motetter och 
chausons af honom. I andra tryck före- 
komma äfven motetter och mässor. 

Compiacemento (it.), glädtigt. 

Compiacente, compiacevole (it.), 
angenämt. 

Con, med.-C. abbandono, hängifvet; 
c. af fett o, uttrycksfullt; c. a f f 11 z i- 
o n e, sorgset; c. a g i 1 i t ä, lätt rörligt; 
c. a g i t a z i o n e, oroligt; c. a 11 e- 
g r e z z a, muntert ; c. alterezza, 
stolt; c. a m a r e z z a, bittert; c. amo- 
r e, varmt, med förkärlek; c. a n i m a, 
själfullt; c. boeca chiusa, brum- 
mande, med brumstämma; c. brio, lif- 
ligt, med stormande känsla; c. colore, 
varmt; c. c o 1 1 e r a, vredgadt; c. d e 1 i- 
c a t e z z a, finkänsligt; c. devozione, 
andäktigt; c. diligenza, omsorgsfullt; 
c. discrazione, med urskiljning; c. 
dolcezza, vekt; c. d u o 1 o, c. d o 1 o- 
r e, sorgset; c. elevazione, med upp- 
höjd känsla; c. e n e r g i a, kraftigt; c. 
espressione, uttrycksfullt; c. f e r- 
m e z z a, fast; c. fierezza, vildt; c. 
f o r z a, med styrka; c. f rett a, skynd- 
samt; c. f u o c o, eldigt; c. g a r b o, ele- 
gant; c. grandezza, värdigt; c. grå- 
vita, allvarligt, c. g r a z i a, behagligt; 
c. g u s t o, smakfullt; c. i m p e t o, stor- 
mande; c. leggierezza, ledigt; c. 
mano destra, c. mano sinistra, 
med höger, vänster hand; c. morbi- 
de z z a, smäktande; c. m o t o, rörligt; 
c. passion e, med passion; c. r a b b i a, 
vildt; c. sentiment o, känsligt; c. 
s m a n i a, lidelsefullt; c. solennit ä, 
högtidligt; c. s o r d i n o, med sordin. 



Conc. — Conradi 



161 



dämpadt; c. spirito, med ajida och 
kraft; c. tenerezza, ömt; c. tri- 
8 1 e z z a, sorgset; c. u n dito, med ett 
finger; c. variazione, med variatio- 
ner; c. vehemenza, våldsamt; c. v i- 
gore, med liflighet och styrka; c. v i- 
V a c i t å, lifligt. 

Conc. = concerto. 

Concento (it.), samklang. 

Concentus, körsång; inom medeltids- 
kyrkan beteckning för den melodiska 
delen i motsats till den entoniga recita- 
tionen: accentus; c. blef sedan en fack- 
term för samklingande musik, speciellt 
■den flerstämmiga i enklang, kvint 
(kvart), oktav. 

Concert, concerto (it.), se Konsert. 

Concertando (it.); brukas än om en 
melodiförande sekunderande stämma, än 
om ett mindre, konsertartadt stycke. 

Concertante (it.), konserterande; en- 
samt föredragande; liufvudstämman. 

Concertino, en liten konsert; samman- 
fattningen af de tre soloinstrumenten i 
-en concerto grosso. 

Concerto da camera, kammarkon- 
sert; c. da chiesa, kyrkokonsert; se 
Konsert. C. gros so stycken i sonat- 
form delad i två el. flera soloinstrument 
•och ackompagnerande stråkorkester el. 
äfven stor orkester; då vid dessa stycken 
soloinstrumenten voro hufvudsaken, öf- 
vergick benämningen å dessa instrument 
<ripien-stämmorna). 

Concertpalaeet i Köpenhamn, Bredga- 
de; inköptes 1884 af ett sällskap för att 
inredas till konsert- och festlokaler. I 
de provisoriskt färdiga lokalerna afhölls 
den första stora nordiska musikfesten i 
juni 1888. Det fanns då plats till en kör 
på 600, orkester på 100 personer och 2,000 
åhörare; d. 2. 11. 1889 invigdes huset 
med en större konsert. Det rymde då 
bl. a. två konsertsalar, en stor med plats 
till c. 1,500 åhörare och en mindre till c. 
500 åhörare. Flera andra lokaler (ej till 
musik) finnas i samma byggnad. C. ut- 
gör ännu den danska hufvudstadens 
främsta konsertbyggnad. 

Concert spirituel (fr.), andlig konsert; 
■en beteckning för de af A. D. Philidor 
1725 i Paris stiftade konserterna med fö- 
reträdesvis allvarlig musik (äfven 
världslig), hvilka gåfvos å större hög- 
tidsdagar, då offentliga förlustelser ej 
fingo äga rum; 1791 indrogos dessa kon- 



serter, men återupptogos 1805; begrän- 
sades sedan till påskveckan. — Litt.: 
Constant Pierre, Le Concert spirituel, 
1725—1790, Paris 1900. — Se vidare: Kon- 
sert. 

Concitato (it.), upprörd. 

Concone, Giuseppe, f. i Turin 1810, 
t därst. 1. 6. 1861; lärare i piano och 
sång; känd företrädesvis genom sina 
sångvokaliser (50 selfeggier för medel- 
röst, 15 för sopran, 25 för mezzosopran, 
40 för bas el. baryton). C. uppehöll sig 
e. 10 år i Paris intill franska revolutio- 
nen 1848, då han återvände till fäderne- 
staden. C. åtnjöt stort anseende som lä- 
rare. 

Conradi, 1. Johann Georg, kapell- 
mästare i Gettingen i Bajern under se- 
nare delen af 1600-talet; skref flera ope- 
ror: för Hamburg "Ariane", "Diogenes", 
"Numa Pompilius" 1691; "Karl d. grosse" 
o. "Jerusalem" 1692; "Sigismund", "Gen- 
sericus" o. "Pygmalion" 1693. 

2. A u g u s t C, f. i Berlin 27. 6. 1821; 
t därst. 26. 5. 1873; studerade harmoni o. 
komp. för Kungenhagen; 1843 organist 
vid Invalidenhaus, 1849 kapellmästare i 
Stettin, sedan i Berlin, Diisseldorf, Köln 
och från 1856 åter i Berlin vid åtskilliga 
teatrar; 1847 uppfördes hans första opera 
"Kiibezahl" i Berlin; 1855 spelades ope- 
ran "Musa der letzte Maurenfiirst"; 
skref dessutom fem symfonier, ouvertu- 
rer, kammarmusik, danser och solosån- 
ger. I Stockholm uppfördes af honom 
1863 "Die Welt des Schwindels, öder Uber 
Land u. Meer" ("Öfver land o. haf); ett 
annat i svenska hufvudstaden gifvet 
stycke är "En vänskapstjänst". 

3. J o h a n G o 1 1 f r i e d C, f. 1820 i 
Tönsberg, t i Kristiania 1890; studerade 
först medicin; efter aflagd farmaceutisk 
examen öfvergick han helt till musiken; 
skref 1848 till text af H. Wergeland en 
liten tillfällighetskantat, som uppfördes 
i Vor Freisers Kirke; 1848 begynte han 
en resa i landsorten för att väcka mu- 
sikandan och fortsatte därmed i fem år, 
under hvilken tid han besökte städerna 
Dröbak, Möss, Tönsberg, Skien, Pors- 
grund och Kongsberg, där sångförenin- 
gar och delvis äfven ork. -föreningar stif- 
tades; 1853 — 54 anställd som musikdirek- 
tör för den då upprättade "Norske tea- 
ter"; reste 1855 på offentligt stipendium 
till Tyskland, där han studerade under 



11 



162 



Conservatoire — Corder 



två år i Leipzig; dirigerade sedan i Kri- 
stiania Abonnementskonserternas musik- 
uppföranden 1857—59 och var sedan verk- 
sam som musiklärare. Skref musik till 
dramat "Gudbrandsdölerne" och smärre 
nnmmer i andra dramatiska verk, ett par 
häften sånger med piano, flera fyrstäm- 
miga manskvartetter; författade dess- 
utom en norsk musikhistoria: "Kortfat- 
tet hist. Oversigt över Musikens Udvik- 
ling og nuvEerende Ståndpunkt i Norge", 
Kna 1878. — Litt. själfbiogr. i nyssnämn- 
da bok. 

Conservatoire, se Konservator i- 
u m och Akademi. 

Consolo, Ernesto, f. i London 1866 
af italienska föräldrar; elev af Sgam- 
bati, Keinecke och A. Kubinstein; debu- 
terade som pianist i London 1903; har se- 
dan företagit konsertresor öfver Europa 
och vunnit högt erkännande för sitt 
goda spel; 1905 besökte han Stockholm; 
vistas i Schweiz (Lugano), då han ej är 
å konsertresor. 

Conti, Francesco Bartolomeo, 
f. 20. 1. 1681 i Florens, f 20. 7. 1732 i Wien; 
dugande teorbist och på sin tid omtyckt 
operakompositör; teorbist i Wien 1701; 
hof kompositör 1713; af hans operor till- 
höra de flesta op. comique: Don Chi- 
sciotte in Sierra Morena 1719, Clotilde 
1706 m. fl. Eitner nämner ej mindre än 
16 stora operor, 13 serenader ("Festi tea- 
trali") och 9 oratorier af honom. 

Contractus, se Hermannus Con- 
tra c t u s. 

Contredanse, c o u n t r y-d a n c e, c o n- 
tretanz, se Kontradans. 
Convei'sio (lat.), ömvändning. 
Cooke, 1. B e n j a m i n, f. 1734 i Lon- 
don, t 14. 9. 1793; 1762 organist vid West- 
minster Abbey i London; 1775 dr. mus. i 
Cambridge, 1778 äfven i Oxford; berömd 
kompositör af glees, canons och catches; 
var medarbetare i Hawkins' musikhi- 
storia. 

2. T h o m a s S i m p s on C, f. 1782 i 
Dublin, t 26. 2. 1848 i London; dirigent 
vid Drury Lane, Covent Garden, Filhar- 
moniska sällskapet och sedan 1846 för 
"Concerts of ancient music"; uppträdde 
äfven som sångare; skref operor, ope- 
retter, glees, catches m. m. 

Coperto (it.), betäckt; vid pukslående 
betyder c. att pukorna genom en öfver- 



täckt duk skola dämpas (timpani sor- 
dini). 

Copula, koppel; under medeltiden en 
beteckning för ett särskildt slag af fler- 
stämmig sats; äfven brukadt om en 
ligatur. 
Copyright (eng.), förlagsrätt. 
Coquard, Arthur, f. i Paris 26. 5. 
1846; studerade juridik och musik; blef 
1870 dr jur.; elev af C. Franck i kompo- 
sition; 1870 sekreterare hos en medlem 
af senaten; fortsatte dock sina musik- 
studier; 1876 komponerade han för bary- 
ton och orkester balladen "Le chant des 
Epées"; sedan lyriskt-dramatiska scener 
för sång och ork. såsom "Cassandre", 
"Hero et Léandre" (1881), "Christophe 
Colomb"; Ossiansymfoni, körer till Ra- 
cines Esther m. m.; för scenen skref han 
bl. a. "L'Épée du roi" 1884, "Le Mari 
d'un jour" 1886, "La Jacquerie" 1895, 
"Jahel" 1902; författade dessutom musik- 
kritiska artiklar i Le Monde och en bio- 
grafisk skiss öfver C. Franck. 

Cor (fr.), horn; c. de chasse, valdt- 
horn; c. a n g 1 a i s, engelskt horn. 
Cor. = corno. 

Cora och Alonzo, opera i 3 akter 
af G. G. Adlerbeth, byggd på Marmon- 
tels "Ineas, ou la Déstruction de Tem- 
pire du Pérou", musik af Naumann, 
hvars otvifvelaktigt bästa verk operan 
är; skref s för kgl. operahusets i Stock- 
holm invigning och uppfördes för första 
gången d. 30.9.1782; -gafs intill 1832 42 
ggr; pr. k. t. Kphn 30. 1. 1788. Musiken 
var jämte den till tyska öfversatta tex- 
ten tryckt året innan. — Litt.: Briefe 
iiber Musikwesen, besonders Cora in 
Halle, Quedlinburg 1781. — Ämnet be- 
handlades i opera äfven sedan af Méhul 
(Alonzo et Cora, Paris 1791), P. v. Win- 
ter (Cora und Alonzo, Miinchen 1795), 
Weigl (baletten: Alonzo und Cora, Wien 
1795) m. fl. 

Corda, sträng; s o p r a u n a c, på en 
sträng; sulle mezza c, på halfva (på 
midten af) strängen. 

Corde (fr.), sträng; c. å jour, c. vi- 
de, öppna, tomma strängen vid fiolspel; 
c. f a u s s e, falsk, oren sträng. 

Corder, F r e d er i c k, f . 26. 1. 1852 i 
London; elev af R. acad. och F. Hiller i 
Köln; 1890 lärare vid R. acad.; höll där 
musikhistoriska föredrag särskildt öfver 
Wagner och hans tid; medarbetare i 



Corelli — Cornelius 



163 



Groves musiklexikon; skref en stor 
mängd operor, operetter, kantat o. de- 
klamatorier med orkester m. m. En 
fullständig förteckning af hans större 
verk finnes i Groves lexikon. 

Corelli, Are ange lo, f. 12. (13.) 2. 
1656 i Fusignano, t 10. 1. 1713 i Rom; 
violinist; om hans lif är föga bekant; 
studerade kontrapunkt för M. Simo- 
nelli och violin för G. B. Bassani; om- 
talas 1672 i Paris och sedan i flera tyska 
städer (Miinchen, Hannover m. fl.); 168.5 
var han i Rom, då han såsom musik- 
direktör hos drottning Kristina af Sve- 
rige ledde musiken vid en större fest. 
Han var vid denna tid kardinal Otto- 
bonis gunstling och kvarstannade i den- 
nes hus till sin död; 1689 och 90 synes 
han någon tid ha varit i Modena; han 
efterlämnade en stor förmögenhet. C:s 
kompositioner voro på sin tid mycket 
kända och utkommo i många upplagor 
(se Eitner). De flesta utgöras af sonater 
för 2 violiner och violoncell (el. cem- 
balo). 12 sonater op. 1 trycktes 1683; 12 
sonater op. 2 1685; 12 sonater op. 3 1689; 
12 sonater op. 4 1694, 12 sonater op. 5 
1700. Jämte dessa sonater skref han 
flera concerti grossi och anses som den 
egentlige skaparen af denna stilart. 
Nyupplagor utgåfvo Joachim och Chry- 
sander. C. är ej virtuos i modern me- 
ning med svindlande teknik utan en od- 
lare af den fylliga tonen med ädelt 
föredrag. Som sådan står han som ska- 
pare af det nyare violinspelet. 

Cornamusa (it.), cornemuse (fr.), 
säckpipa. 

Cornelius. 1. P e t e r, f. 24. 12. 1824 i 
Mainz, t 26.10.1874 därst.; släkting (ku- 
sins son) till den berömde målaren; kom- 
positör och diktare; begynte som skåde- 
spelare, men då han ej hade framgång 
å denna bana, valde han musiken i stäl- 
let; 1845 — 50 var han elev af Dehn i Ber- 
lin i kontrapunkt; den stränga stilen 
tilltalade honom ej, och han begaf sig 
därför i stället till Weimar, där han 
kom att tillhöra Liszts krets 1852 — 58; C. 
verkade där dels som författare af mu- 
sikkritiska artiklar i Wagner-Liszts an- 
da i "Neue Zeitschrift f. Musik" dels 
som öfversättare af texter (Berlioz' mu- 
sik) dels slutligen genom egna kompo- 
sitioner; skref text och musik till den 
komiska operan "Der Barbier von Bag- 



dad", hvilken Liszt 1858 uppförde i Wei- 
mar; genom Liszts fiender motarbetad, 
föll verket igenom, och C. lämnade nu 
Weimar för att i stället bege sig till 
Wagner i Wien; 1865 kallades han till 
Miinchen, där han blef lärare i harmo- 
ni och retorik vid k. musikskolan. S. å. 
uppfördes hans stora opera "Cid" i Wei- 
mar. En påbörjad opera "Gunlöd" full- 
bordades af C. Hoffbauer och Ed. Las- 
sen samt uppfördes först 1891 i Wei- 
mar (1892 i Strassburg). De flesta fram- 
gångar C:s verk vunnit ha ägt rum ef- 
ter 1874. Barberaren återupptogs 1885 i 
Miinchen (i ny instrumentering) och 
gjorde då lycka. 1905 firades en stor- 
artad C.-fest i Weimar med bl. a. "Bar- 
beraren" och "Cid". Breitkopf & Här- 
tel utger sedan 1905 en fullständig upp- 
laga af hans kompositioner. C. har blif- 
vit känd och högt skattad framför allt 
genom sina romanser och körer, af hvil- 
ka må nämnas: Liedercyclus op. 3, du- 
etter f. sopran o. baryton op. 6, Wei- 
naehtslieder op. 8, Trauerchöre (f. mans- 
röster) op. 9; efter hans död utgåfvos hans 
"Brautlieder (skrifna 1867 för hustrun). 
C. är en fin diktarmusiker med ädel 
känsla och en ovanlig renhet i stilen; 
de första sångerna äro mycket kort håll- 
na och så enkla, att de i första ögon- 
blicket verka något tomma. De senare 
sångerna äro mera komplicerade och in- 
tressera därför i högre grad. Såväl ope- 
rorna som sångerna bära en afgjordt 
själf ständig karaktär, och C. är hvar- 
ken Liszt- eller Wagnerefterbildare; 
originalitet är utmärkande för dem alla. 
Som diktare är C. samme fine lyriker 
som i romanserna (ett urval utgaf Istel 
i Eeclam-samlingen). 

2. P e t e r C, f. 4. L 1865 på Lerbjerg- 
gaard vid Fredensborg; dansk opera- 
sångare (tenor); studerade först mejeri- 
handtering sedan sång först hos Nyrup 
och Rosenfeld i Köpenhamn sedan i Pa- 
ris och Berlin samt debuterade 1892 å 
k. teatern i Köpenhamn som Toreado- 
ren i Carmen; hade gästspel i Bayreuth 
1906 och i Covent Garden, London, 1907 
— 1912 (hvarje år); till Stockholm kom 
han 1908; af hans roller må nämnas: 
Don Juan, Siegfried, Lohengrin, Sam- 
son i "Samson o. Dalila", Erik Glipping 
i "Drot o. Marsk", Siegmund i "Valky- 
rian", Pedro i "Dalen", Walter i "Mä- 



164 



Cornet — Couperiu 



stersångarne", Tannhäuser, Tristan. C. 
är hedersledamot af flera sällskap och 
medstiftare i Rich. Wagnerföreningen i 
Kphu. 

Cornet (fr.), sinka, posthorn, en orgel- 
stämma, som klingar liksom sinkan. C. 
å p i s t o n s (fr.), litet ventilhorn. 

Cornetto, se Kornett. 

Cornevilles klockor (Les cloches 
de Cornevillc), operett af R. Planquette 
till text af Clairville o. Gabet; upplefde 
sin första representation 19. 4. 1877 å Fo- 
lies dramatiqnes" i Paris; d. 18. 10. 1886 
kunde den redan fira sin 1000:de före- 
ställning i den franska hufvudstaden; 
sv. öfvers. C. G. Michal; pr. Mindre t. 
Sthlm 3. 9. 1878, Göteb. 17. 12. s. å.. Nya 
t. Sthlm 22. 4. 85 och Vasat. 25. 9. 93. 

Corno (it.), horn, valdthorn, c. b a s- 
setto, bassetthorn; c. di caccia, 
valdthorn; c. i n g 1 e s e, engelskt horn. 

Coro (it.), kör. 

Corona (lat.), fermat; tecken till hvila. 

Corpus (lat.), stränginstruments reso- 
nansbotten. 

Correnta, se Courante. 

Correpetitor (lat.), corrépétiteur 
(fr.), den som instuderar sångpartiet med 
solisterna eller körerna. 

Corsi, J a c o p o, t c. 1604; florentinsk 
adelsman; hos C. sammankommo de för 
operan intresserade såsom Galilei, Perl, 
Caccini m. fl. Rinuccini diktade Dafne, 
och C. var den förste, som försåg några 
sånger med melodier; Jac. Peri fortsatte 
arbetet och samlade alla till ett helt. 
Jämte Bardi torde C. varit den förnäm- 
ste främjaren af första operan. 

Cortzen, Carl Johannes Otto, f. 18. 8. 
1828 i Köpenhamn; elev af Weyse, C. 
Helsted; spelade vid 17 års ålder Hum- 
mels A-mollkonsert å en konsert å k. 
teatern; företog sedan en mängd kon- 
sertresor, hvaraf en del tills, med violon- 
cellisten Kellermann, hufvudsakligen in- 
om Skandinavien; slog sig 1863 ned i 
Odense, där han blef stiftsorganist vid 
St. Knuts kyrka; skref en del pianosaker 
(Trois piéces mélodiques m. fl.). 

Corvinus, se R a v n. 

Cossmann, Bernhard, f. 17. 5. 1822 i 
Dessau; framstående violoncellist; efter 
förstudier i Dessau och Dresden erhöll 
han plats i St. operans orkester i Paris 
1840 och året därefter i London; 1847 kal- 
lades han till Leipzig, där han under 



Mendelssohn spelade i Gewandhausor- 
kestern; 1850 kom han till Weimar un- 
der Liszt; 1866—70 var han lärare vid 
konserv, i Moskwa; bodde sedan 1870 — 78 
i Baden-Baden; var därefter lärare vid 
Hochs konserv, i Frankf. a. M. C. var 
en virtuos af första rang som solospelare 
men var ej mindre framstående som 
ensemblespelare; komponerade en del 
smärre stycken för sitt instrument. 

Costa, Michael Andrew Agnus 
f. 4. 2. 1808 i Neapel, t i Brighton 29. 4. 
1884; dirigent och operakompositör; elev 
af Zingarelli; kom 1829 till England; se- 
dan 1830 var han anställd som dirigent i 
London och skref en del operor; öfvertog 
1846 ledandeskapet af Filh. sällskapet 
(_1854) och 1848 för Sacred Harmonic 
Society; ledde fr. o. m. 1849 musikfester- 
na i Birmingham och fr. o. m. 1857 Han- 
del-Festivals; 1871 operadirektör och ka- 
pellmästare vid Covent Garden; skref 
jämte några operor två oratorier (Eli 
1855, Naaman 1867). 

Cotillon, dans; ursprungligen en dans 
af branle-karaktär från Ludvig XIV:s 
tid; sedan kadrilj och under 1800-talet 
rask vals el. polka. 

Cotögni, Antonio, f. 1831 i Rom; har 
i hemlandet kallats "barytonisternas ko- 
nung"; utbildad vid S. Michéle hospizets 
sångskola; debuterade 26. 12. 1852 ä Meta- 
stasioteatern i Rom såsom Béleore i 
"Kärleksdrycken"; sjöng sedan i Nizza 
som Fadern i "Linda" och gjorde där- 
efter lyckade turnéer till Spanien, Por- 
tugal, Paris, Wien, England, Finland, 
Polen och Ryssland; stannade till sist i 
Petersburg, där han 1895 — 99 var sång- 
lärare vid konservatoriet; öfvergick se- 
dan som lärare till Roms musikaliska 
akademi. Bland hans roller må nämnas: 
Nelusko i "Afrikanskan", Pösa i "Don 
Carlos", titelrollerna i "Don Juan" och 
"Hamlet". — Litt.: biogr. i Sv. Musikt. 
2. 9. 191L 

Coulé (fr.), bundet föredrag. 

Coup d'archet (fr.), stråkdrag. 

Coupé (fr.), staccato. 

Couperin. Berömd fransk musikerfa- 
milj. Eitner nämner 8 musiker med 
detta namn från tiden 1630—1790. Den 
berömdaste är F r a n c o i s C, son till 
Charles C. (t 1669 i Paris), som var 
organist i St. Gervais. Fr. C. föddes 10. 
11. 1668 i Paris, t 1733 därst.; 1693 orga- 



Couplet — Coward 



165 



nist vid kgl. privatkapellet i Versailles; 
kort därefter blef han organist vid St. 
Gervais-kyrkan; 1705 namnes han såsom 
organist vid kgl. kapellet. C. åtnjöt stort 
anseende som organist men ännu större 
som cembalist. Hans kompositioner för 
clavecin äro mycket högt skattade och 
utkommo i en mängd upplagor. Fyra 
böcker "Pieces de Clavecin" äro de mest 
kända och oftast omtyckta (ny uppl. af 
Brahms i Chrysanders Denkmäler). C. 
skapade ej någon ny stil utan upptog 
sina företrädares clavecin- och lutstil, 
hvilken allt sedan midten af 1600-talet 
utmärkt sig för en mängd sirater och 
drillar. C. skrifver ej i ren fransk suit- 
form, och danserna äro mindre rytmiskt 
hållna samt visa en öfvergång till ka- 
raktärsstycken. 

Couplet (fr.), strof; en liten sång i ett 
sångspel. 

Courante (fr.), corrente, coran- 
ta courente (it.) ; dans i ^A takt; kan 
påvisas alltsedan andra hälften af 1500- 
talet; blir moddans med 1600-talets bör- 
jan och ställes då tillsammans med gail- 
larden och branlen; c. blir med 1620-talet 
den fina och nobla hofdansen, ej så lång- 
sam och gravitetisk som branlen men ej 
heller så uppsluppet glädtig som gaillar- 
den. Mot slutet af 1600-talet blir den allt 
mera gravitetisk, på samma gång den 
förlorar i popularitet (ersattes som mod- 
dans af menuetten) ; i stället öfvergår den 
till en rent musikalisk konstform lämp- 
lig till tema med variationer; i suite- 
formen placeras den mellan allemanden 
o. sarabanden. Bach o. hans samtida be- 
handlar c. endast som konstform, ej som 
dans. Med 1740-talet är den i det när- 
maste försvunnen så väl från danssalar 
som kompositionshäften. — Litt.: T Nor- 
lind, Stud, i sv, fklore s. 362 ff. m. fl. st, 

Courländer, Bernhard, f . 2. 1. 1815 i 
Köpenhamn; elev af Conrad Liiders i 
pianospel; konserterade f. f. ggn å k. t. 
i Kphn 6. 5. 1832; med offentligt under- 
stöd utbildade han sig vidare i utlandet 
(A, Schmitt i Frankf. a. M.); var efter 
sin hemkomst 1836 en omtyckt konsert- 
spelare; han företog på 40-talet konsert- 
resor med Prume och Kellermann; 1842 
blef han kammarmusiker och hade redan 
gjort sig känd genom flera pianokompo- 
sitioner (Cinq morceux op, 5, Salons- 
danser, Mazurkor, Nocturner och tran- 



skriptioner); då han 1846 flyttade öfver 
till Amerika; här blef han efter flera 
konsertresor (danska öarna i Västindien, 
Trinidad, Venezuela) lärare vid Peabody- 
konservatoriet i Baltimore. 

Couronne (fr.), fermat. 

Coussemaker, Charles Edmond 
Henri d e, f. 19. 4. 1805 i Bailleul, t 10. 
1. 1876 i Bourbourg; studerade juridik i 
Paris; blef sedan advokat och blef till 
sist domare i Diinkirchen och Lille; be- 
dref hela tiden musikstudier, först i Pa- 
ris för Pellegrini, Payer och Reicha, se- 
dan under Victor Lefebvre; komponerade 
kyrkomusik (mässor, romanser, ett opera- 
fragment); genom Fetis fick han ett allt 
lifligare intresse för musikhistorien och 
ställde sedan sin skriftställarverksamhet 
i musikvetenskapens tjänst. De flesta 
skrifterna gälla den medeltida flerstäm- 
miga musiken: Mémoire sur Hucbald 
1841, Histoire de Tharmonie au moyen-age 
1852, Drames liturgiques du moyen-age 
1860, Les harmonistes des XII. et XIII. 
siécles 1865, L'Art harmonique aux XII. 
et XIII. siécles 1865, Les harmonistes du 
XIV. siéele 1869. En präktig upplaga af 
medeltida musikteoretikers skrifter ut- 
gaf han: Scriptores de musica medii aevi 
1864—76 (nytryck 1908), jämte Gerbers 
den främsta boken å detta område. En 
mycket god samling flamska folkvisor i 
text och melodi är: Chants populaires 
des Flamands de France 1856. 

Coward, Henry, f. 26. IL 1849; 1889 
bacc. mus. i Oxford, 1894 dr mus, därst.; 
1904 docent i musikhistoria vid Sheffields 
univ.; mest känd som framstående kör- 
ledare (bl. k.); dirigerade 1880 en kör- 
förening i Sheffield, sedan liknande i 
Huddersfield, Chester och nu åter för 
"Sheffield-choral union"; har sedan 1906 
företagit konsertresor med sin kör och 
äfven dirigerat vid stora engelska mu- 
sikfester. "Såsom dirigent är C. mycket 
omtyckt och populär och har en fullkom- 
lig kontroll öfver de väldiga tonmassor 
han anför. Renhet, precision och drama- 
tisk nyansering från det Ijufligaste pia- 
nissimo till det mest öfverväldigande 
fortissimo, i förening med det tydligaste 
textuttal äro framstående egenskaper 
hos alla körer, som ha blifvit inöfvade 
under C:s taktpinne" (H. Werner). — 
Litt.: The Mus. Times jan. 1902; Sv. Mu- 
siktidn. 3. 6. 1907. 



166 



Cowen — Cramer 



Cowen, Frederic Hy men, f. 29. 1. 
1852 i Kingston, Jamaika; elev af Bene- 
dict och Goss i England; 1856—68 stude- 
rade han vidare i Leipzig och Berlin; 
har sedan dirigerat en mängd orkestrar 
bl. a. filharmoniska konserterna i Lon- 
don (1888—92) och Liverpool (1896—97); 
1899 dirigent för Filh. sällskapet i Lon- 
don; sedan dess har han äfven dirigerat 
vid åtskilliga musikfester (Cardiff 1902, 
Händelfesterna 1903); dr hon. c. 1900 i 
Cambridge; skref operor, operetter, sym- 
fonier, kammarmusik, kyrkliga körer, 
kantater m. m. En fullständig förteck- 
ning af alla i Groves lexikon. 

Covent Garden theatre, berömd teater- 
byggnad i London, öppnad 7. 12. 1732 un- 
der J. Richs ledning; byggnaden har 
flera gånger nedbrunnit (1808, 1856), men 
har för hvarje gång åter blifvit upp- 
byggd och utvidgad; teatern användes 
intill 1847 endast tillfälligtvis till opera- 
uppföranden; af de verk, hvilka under 
denna tid särskildt förbundits med Cov. 
G. äro Webers "Friskytten" och "Obe- 
ron"; den förra uppfördes under stor- 
mande jubel därst. kort efter premiären 
i Tyskland; den senare var direkt skrif- 
ven för Cov. G. och hade sin urpremiär 
därst. 12. 4. 1826. 1846 beslöt man att om- 
ändra allt, så att byggnaden kunde bli 
ett permanent operahus. Man gaf den 
nu titeln "Royal Italian Opera" o. sökte 
redan från början erhålla de allra bästa 
sångkrafter från Italien. Till musikalisk 
ledare utsågs Costa och de första sån- 
garna blefvo Grisi, Persiani, Tamburini, 
Eoncini, Alboni m. fl. Längre fram upp- 
trädde här sådana sångkrafter som A. 
Patti (1861), Lucca, Albani, Tamberlik, 
Graziani, Krist. Nilsson, Caruso m. fl. 
Teaterbyggnaden rymmer för närvaran- 
de 3,500 åskådare. Numera gifves där 
endast operaföreställningar på våren; på 
hösten användes byggnaden i stället till 
promenadkonserter och om vintern till 
maskeradbaler. 

Cracovienne, se Krakoviak. 

Craelius, C a r 1 M a g n u s, f. 4. 4. 1773 i 
Stockholm, t därst. 7. 6. 1842; aktör och 
sångare vid k. operan i Stockholm 1795 
—1806; företog med understöd af teaterns 
medel resor i Tyskland och Italien 1802 
-09 dels för att vidare utbilda sin egen 
röst dels för att förvärfva dugliga itali- 
enska sångare till k. operan; konsertera- 



de pä nedresan först i Leipzig, Berlin 
m. fl. städer och vann beröm för sin skö- 
na tenorröst, sin "färdighet i löpningar" 
m. m. På hemresan från Italien i okt. 
1809 lät han ånyo höra sig i Leipzig, och 
man berömde nu ej blott hans koloratur 
utan äfven hans konstnärligt gedigna 
sång; d. 8. 10. 1809 kallades han till sång- 
mästare vid operan i Stockholm och var 
sedan förste sångmästare 1812 — 14 och 
1816 — 31. Till hans förtjänster som sång- 
lärare vid teatern kan äfven läggas, att 
han först upptäckte Jenny Linds sällsyn- 
ta begåfning; då han emellertid strax 
därefter afgick, kan hans inflytande på 
hennes röstutbildning ej ha varit stort. 
C. var 1814 — 17 lärare i solosång vid Mus. 
ak:s läroverk. Fr. Cronhamn säger om 
honom som lärare: "Han använde itali- 
enska sångmetoden; ansågs som en god 
sånglärare och hade en ovanlig vid- 
sträckt humanistisk bildning." C. erhöll 
sedan titeln hof sekreterare; LM A 1822. 
C. öfversatte texten till Auber-Scribes 
"Le Macon" ("Muraren"). Som komposi- 
tör är han mindre känd. Den äldre ka- 
talogen öfver A. Hirschs förlag uppta- 
ger en samling solosånger med piano 
"Quattro Pezzetti di canto" (Placido zef- 
firetto, se trovi il caro oggetto, se tu 
m'ami, amatobene; T'in tendo si mio; 
Che ognun perte sospiri). 

Cramer, berömd musikerfamilj, hvars 
mest bekante medlem är J o h a n n 
Baptist C. Dennes farfar var violi- 
nist i Mannheim och fadern, J o h a n n 
C. (1743 — 1799), hade i början en liknande 
anställning i denna stad. J. B. C. föddes 
i Mannheim 24. 2. 1771. Fadern flyttade 
året efter till London och intog snart en 
ledande ställning i den engelska hufvud- 
stadens musiklif; blef ledare för operan, 
Pantheon, "The ancient concerts" (1780 — 
89) och "The professional concerts". Han 
ansågs en tid som Englands främste vio- 
linist. Sonen fick en vårdad musikalisk 
uppfostran och erhöll till lärare å kla- 
ver M. Clementi. I komposition var han 
mera autodidakt. Hans smak skolades 
under studiet af Handel, Bach, Scarlatti, 
Haydn och Mozart. Fr. o. m. 1788 före- 
tog han konsertresor till kontinenten 
och bodde dessemellan i London högt 
skattad som pianist och lärare. 1824 blef 
han delägare i firman "J. B. Cramer & 
Co", hvilket musikförlag snart vann 



Crecquillon — Grönhamn 



167 



mycket stort anseende och förlade bl. a. 
verk af Clementi, Haydn, Herz, Hummel, 
Mozart, Beethoven, Weber, Meyerbeer, 
Rossini m. fl. 1835 — 45 uppehöll sig C. å 
kontinenten, först i Miinchen, sedan i 
Paris. De sista åren lefde han i till- 
bakadragenhet i London. C. blef 1833 
led. af Mus. ak. i Stockholm. — C. sökte 
inom pianotekniken att framför allt ut- 
bilda likformigheten mellan de båda 
händerna i smidighet samt ett godt le- 
gatospel. C. placeras vanligen som vir- 
tuos närmast efter Clementi och bildar 
en öfvergång mellan denne och Hummel. 
Efter dessa tre äldre mästare följde se- 
dan Moscheles och Kalkbrenner, hvilka 
visserligen byggde på den väl lagda 
äldre grunden men dessutom togo in- 
tryck af Beethoven samt utbildade en 
nyare mera salongsmässig stilriktning, 
melodiösare men öfverlastad med sira- 
ter. Af C:s arbeten lefver nu knappast 
mera än hans etyder. De upplagor, 
som nu vanligen finnas af dessa, äro i 
regel utdrag ur hans "84 studies in two 
parts of 42 each", hvilka i sin tur utgöra 
5:te delen af hans "Grosse praktische 
Pianoforte-Schule". Såsom op. 81 utkom 
"16 nouvelles études", alltså tills, med 
förra samlingen jämt 100 etyder. Af 
nyare urval må nämnas Biilows (50 st.), 
H. Riemanns, Ad. Henselts (med ett an- 
dra piano) m. fl. 

Crecquillon, Thomas, kapellmästare i 
Briissel c. 1544, sedan prebendar i Lö- 
wen, Namur, Termonde och sist i Bé- 
thune, där han 1557 dog; betydande kon- 
trapunktist och högt skattad kyrkokom- 
positör, som ofta namnes i samband med 
Josquin; flera samlingar motetter och 
chansons utkommo i tryck. Uppsala 
bibi. äger en samling "Cantiones sacrse" 
af 1559. 

Crembalum (lat.), brumjärn. 

Cremona. Stad i Lombardiet, hvilken 
vunnit ett berömdt namn genom de 
många framstående violinfabrikanter, 
hvilka där lefde hufvudsakligen under 
tiden 1550—1750. De främsta släkterna 
voro: Amati, Stradivarius, Guarnerius, 
Bergonzi, Guadagnini, Montagnana, 
Ruggieri, Storione, Testore. Uttrycket 
"c r e m o n e s a r e" brukas stundom som 
allmän benämning på en god violin. 

Cresc. = crescendo. 



Crescendo (it.), växande, med tillta- 
gande styrka. 

Crescentini, G i r o 1 a m o, f . 2. 2. 1762 
i Urbania, t 24.4.1846 i Neapel; berömd 
kastratsångare (sopran); debuterade 1783 
i Rom och sjöng sedan i Padua, Venedig, 
Turin, London, Milano, Neapel, Wien 
m. fl. st. Napoleon dekorerade honom 
med järnkorset, sedan han hört honom 
i Wien, och kallade honom 1806 till Pa- 
ris; efter 1812 uppträdde han ej mer 
och verkade sedan som sånglärare i 
Neapel. 

Cristofori, Bartolommeo di Fran- 
cesco, f. 4.5.1655 i Padua, t 27. L 1731 i 
Florens; klavérbyggare först i födelse- 
staden; flyttade sedan till Florens på 
1690-talet, där han jämte sin instrumen- 
talbyggaresysselsättning sedan 1716 äf- 
ven var konservator för Ferdinand af 
Medicis instrumentalsamling. C. var 
den förste, som konstruerade ett piano- 
forte (hammarklavér). År 1711 beskrefs 
det nya instrumentet af M. Se. MafEei 
i "Giornale dei letterati d'Italia"; upp- 
satsen väckte uppmärksamhet i Tysk- 
land och öfversattes af Mattheson i Cri- 
tica musica 1725 samt aftryektes sedan 
1767 i Adlungs Musica mechanica orga- 
noedi; genom någon af dessa två tyska 
upplagor väcktes G. Silbermanns upp- 
märksamhet på instrumentet. 

Croce, Giovanni, f . c. 1557 i Chi- 
oggia vid Venedig, t 15. 5. 1609; lärjunge 
af Zarlino; upptogs i sångkören i Mar- 
cuskyrkan i Venedig och blef 1603 Do- 
natos efterträdare som kapellmästare; 
C. är en af de mest betydande af Vene- 
tianska skolans kompositörer; flera sam- 
lingar 5- och 6-stämmiga madrigaler, 
maskerader, canzonetter, mässor, lamen- 
tationer trycktes hufvudsakligen i sista 
decenniet af 1500-talet och första af 1600- 
talet. 

Croche (fr.), croma, åttondelsnot. 

Cromatico (it.), kromatisk. 

Grönhamn. 1. J o h a n Pe t e r, f. 7. 5. 
1803 i Ö. Karup, Halland, t 15.6.1875 i 
Stockholm; vid fyra års ålder upptagen 
af en morbroder i Lund, lärde han af 
denne glasmästaryrket, på samma gång 
han lärde blåsa flöjt, hvarpå han upp- 
nådde den skicklighet, att han antogs 
till flöjtist vid Södra skåningarna. Un- 
der förberedelsen till första nattvards- 
gången lärde prosten Schartau känna 



Grönhamn — Crusell 



honom, och denne sörjde nu för hans 
vidare utbildning i skolämnen, så att 
han vid 18 års ålder fick anställning som 
skollärare i Lunds stift; han hade under 
denna tid på egen hand lärt klaver och 
orgel och prosten Schartau försåg ho- 
nom med nödiga noter. Då prosten 1825 
dog, begaf C. sig till Stockholm, där 
han 1825—29 bcdref musikstudier vid 
Mus. ak:s läroverk; 1827 utnämndes han 
till organist vid Carl Johans försam- 
ling, en befattning, som han innehade 
intill år 1837; 1832—33 studerade han i 
Uppsala och tog sistnämnda år kameral- 
examen; 1829—50 var han kammarskrif- 
vare i k. tullverket och 1834—70 revisor 
i kammarrätten. Sin musikaliska verk- 
samhet nedlade han ej pä grund af dessa 
platser; 1835 — 43 var han föreståndare 
för ett sånginstitut och 1840—43 anförare 
för den af honom själf stiftade "Säng- 
föreningen" i Stockholm; 1842 utnämn- 
des han till lärare i elementar- och kör- 
sång vid Mus. ak:s läroverk; 1860 till- 
förordnad och 1870 ord. sekreterare vid 
Mus. akad. LMA 1843. 1851 reste han 
till London på offentligt understöd för 
att lära känna där utställda musikin- 
strument; 1853 besökte han Tyskland 
m. fl. länder för att inhämta kunskap 
om kyrkomusiken och musikläroverken. 
C:s verksamhet är mera af administra- 
tiv och reproduktiv art än egentligen 
kompositorisk. Vi vilja blott nämna 
följande af hans arbeten: 1832 arrange- 
rat en 60 Bellmanssånger för mansröster, 
1841 öfversatt Fiirstenaus Flöjtskola; 
1846 — 50 komponerat fem häften fler- 
stämmiga militärsånger; 1847 arrange- 
rat svenska koralerna för mansröster; 
Praktisk lärobok i flerstämmig sång 
1851; Musica sacra (I: 1854, II: 1867; del 
I nu i ny uppl.); Sånglära för skolan 
1870 (I 6:te uppl. 1886 o. 1895, II 2:a uppl. 
1881); andliga sånger arrangerade för 
mansröster, passande för hvarje hög- 
tidsdag under året 1855; komponerat 
sånger för barn 1856; arrangerat flera 
af melodierna i R. Dybecks "Runa"; re- 
digerat sångsamlingen "Sjung"; utgif- 
vit flera häften sånger för skolor; kom- 
ponerat flera manskvartetter, några ro- 
manser samt satt guitarrackompagne- 
ment till öfver 1,000 sånger. Härtill 
kommer sedan en litterär skriftställar- 
verksamhet, till hvilken bl. a. hör föl- 



jande skrifter: Berättelser om musik o. 
mus. instrumenter vid världsexpositio- 
nen i London år 1851, Sthlm 1851; redi- 
gerandet af Mus. ak:s Handlingar 1865 
—73 jämte flera biografiska uppsatser 
därst.; Kongl. Mus, akademien 1771— 
1871, Sthlm 1871. C:s betydelse som kom- 
positör ligger nästan uteslutande inom 
manskvartettens område; M. Rystedts 
förteckning öfver intill 1883 sjungna 
manskvartetter upptager ej mindre än 
46 sånger eller näst O. Lindblad det hög- 
sta i Sverige; af dessa utgöras 15 af 
krigssånger. C. blef 1840 medlem i Par 
Bricole, där hans manskvartetter och äf- 
ven en del af hans solosånger fingo en 
kärleksfull odling. — Litt.: själfbiografi 
i Mus. ak. 1771—1871; Sv. Musiktidn. 1886 
s. 73 f. Biogr. Lexikon. 

2. Frithiof August C, f. 26. 6. 1856 i 
Sthlm, t 28. 4. 1897; den föreg:s son; Mus. 
ak:s bibliotekarie 1883; 1888—92 sekrete- 
rare vid k. operan; uppsatte 1879 och re- 
digerade till sin död veckotidningen 
"Hvad nytt från Stockholm" och utgaf 
1888 musikkalendern "Dur och moll". 
"Högtidstal i kongl. mus. ak. under ett 
nioårigt presidium af Oscar Fredrik" ut- 
kom 1885 försedt med värdefulla musik- 
historiska anmärkningar af F. C; bland 
dessa märkas bl. a. en god biografi af 
Roman och en öfversikt af svenska folk- 
sånger. Af öfriga musikhistoriska upp- 
satser kan nämnas värdefulla bidrag till 
Crusells biografi i Sv, ' Musiktidn. 1887. 

Crotchet (eng.), fjärdedelsnot. 

Crusell, Bernhard, f. 15.10.1775 i 
Nystad i Finland, t 28.7.1838 i Stock- 
holm; tonsättare, klarinettvirtuos. C. 
var son till en fattig bokbindare. Den 
första musik han fick höra var från en 
bodgosse, som trakterade flöjt. C. kunde 
timvis stå utanför dennes rum och lyss- 
na. Vid åtta års ålder följde han sina 
föräldrar till Tavastehus och sedan till 
Nurmjervi, hvarest de slogo sig ned. I 
närheten bodde G. M. Armfelt, och C. 
fick hos denne man göra bekantskap 
med en klarinettist vid namn Wester, 
hvilken lärde honom traktera detta in- 
strument. Hos fru Armfelt fick C. lära 
spela piano och visade så stora framsteg, 
att Armfelt tog sig an honom. I början 
af år 1788 reste Armfelt till Sveaborg 
och hit fick C. medfölja. C. hörde här 
militärmusiken och drogs snart in bland 



Crusell 



169 



militärerna. Man lämnade honom en 
klarinett, och han spelade alla de styc- 
ken han kunde till stor förundran för 
officerarna. Major Olof Wallenstjärna 
bad honom ingå i kompaniet som musik- 
volontär, hvartill han samtyckte. Han 
upptogs af majoren som barn i huset 
och erhöll nödig uppfostran. Jämte sina 
musikstudier bedref han äfven med if- 
ver franska språkstudier. Då Wallen- 
stjärna 1791 kom med sitt regemente till 
Stockholm, följde C. med. Sedan han 
spelat ett klarinettsolo på en konsert, en- 
gagerades han i hofkapellet 1793 af Vog- 
ler. 1798 reste han till Berlin för att vi- 
dare utbilda sig på klarinett för Fr. 
Tausch. Efter åtta månaders undervis- 
ning tvangs han återvända. 1801 ut- 
nämndes han till ledamot af Mus. akad. 
Franske ministern i Stockholm M:r de 
Bourgoing hörde honom en gång spela 
ett solo och föreslog honom att följa 
med till Frankrike. Han mottog anbu- 
det och vistades i Paris i ministerns hus. 
Han stiftade här bekantskap med Kreut- 
zer, Cherubini, Lefevre, Méhul och Bail- 
lot och mottogs af alla med utsökt vän- 
lighet. Under hela tiden (5 mån.) tog 
han lektioner i komposition för Berton 
och Gossec. Han önskade kvarstanna i 
Paris vintern öfver och erhöll ett smick- 
rande anbud som första klarinettist vid 
italienska teatern. Konungen nekade 
honom emellertid permission, och han 
måste därför återvända till Stockholm. 
År 1811 reste han till Leipzig för att un- 
derhandla om tryckningen af sina kom- 
positioner; reste äfven öfver till Dres- 
den, där han besökte sin forne välgörare 
M:r de Bourgoing. År 1838 blef C. mu- 
sikdirektör vid båda lif grenad järrege- 
mentena. Han vistades sedan en del af 
somrarna i Linköping för att där stifta 
en änke- och pupillkassa för musiker och 
gaf därför årligen en konsert i staden. 
Den närmaste tiden efter 1818 plågades 
han ofta af sjukdom, som nedsatte hans 
arbetskraft. Emellertid tillfrisknade han 
åter och återupptog sitt arbete som kom- 
positör på 1820-talet. Svenska akademien 
tilldelade honom sin stora medalj i guld 
1837, på grund af hans förtjänster om 
svenska språket och sångkompositioner. 
C. blef 1818 medlem i Götiska förbundet, 
dock utan att erhålla något namn i detta 
sällskap. — C:s förnämsta tonsättarverk 



för klarinett infaller under tiden 1803 — 
1812; sedan öfvergår lian allt mera till 
sångstilen och romansen, inom hvilken 
konstform han på 1820-talet når sin stör- 
sta produktivitet. På 1820-talet kompo- 
nerade han äfven musik till skådespelet 
"Lilla slafvinnan" (Ali Baba), hvilket 
1824 upplefde sin första representation 
och intill 1838 gafs 38 gånger å kgl. tea- 
tern. Af kompositioner märkas: 4 kon- 
serter för klarinett o. orkester i Ess-dur 
o. F-moll samt 2 i B-dur, den ena tillägn. 
kronpr. Oskar; ett concertante för klar., 
horn och fagott med orkester; tre stråk- 
kvartetter i Ess-dur, C-moll och D-dur 
(sistnämnda stycke med klar. el. flöjt i 
st. f. den ena violinstämman); diverti- 
mento för oboe, violin, altviolin o. violon- 
cell; tre duos för två klar.; Beethovens 
septett arrangerad för militärmusik; in- 
troduktion och svensk folkvisa med va- 
riationer för klar. och ork. Alla dessa 
äro tryckta på Peters förlag i Leipzig. 
I Stockholm äro följande tryckta: Lilla 
slafvinnan, Tolf sånger ur Frithiofs sa- 
ga. Flyttfåglarna för fyra röster med 
piano, tre häften sånger med pianoack.. 
Fågelleken, Sång till solen. Hymn för 
Greklands befrielse för fyra röster med 
ackompagnement; Harpan, romans för 
en röst med piano; Skandinavisk sång 
för fyra röster med piano. Af otryckta 
kompositioner nämner C. i sin själfbio- 
grafi: Concert för valdthorn med ork., 
concertino för fagott med ork., thema 
med variationer för valdthorn med ork; 
"Göterna fordomdags drucko ur horn" 
för tre fagotter och kontrabas; trio för 
klar., valdthorn och fagott; Fosterländsk 
hymn för fyra röster med piano; Vid 
Göta kanals invigning: Deklamatorium 
med körer; Den siste kämpen, deklama- 
torium med körer; flera tillfällighets- 
kantater och sångkvartetter, diverse 
kompositioner för militärmusik beståen- 
de af fantasier, potpourrier, marscher, 
militärsånger m. m. Af alla dessa arbe- 
ten ha sångerna till Frithiofs saga blif- 
vit mest berömda. Då man 1825 förbe- 
redde andra upplagan af Tegnérs Fri- 
thiofs saga, var man betänkt på att låta 
Crusells musik tryckas samtidigt. Skal- 
den skrifver själf härom d. 27. 10. 1825 
till Beskow: "Jag blir C. på det högsta 
förbunden för hans godhet att vilja låta 
sin musik medfölja den nya upplagan; 



170 



Crusell — Criiger 



det blir då det bästa i boken. Endast 
fruktar jag, att det blir för dyrt och så- 
lunda tvingar mig att öka upplagans 
pris." Samtidigt säger han: "Ingeborgs 
klagan sjunges här allmänt och musiken 
beundras med rätta." Då andra uppl. ut- 
kom, åtföljde en musikbilaga med ett 
par af romanserna. På våren 1826 ut- 
kom sedan den själfständiga upplagan: 
"Tio sånger ur Frithiofs saga", Sthlm 
(Stentryck C. Miiller), snart åtföljd af 
en andra upplaga: "Tolf sånger" etc. 
(De tillagda äro: Frithiof o. Björn samt 
Rings dräpa). En dansk uppl. lät ej 
länge vänta på sig: "Tolv Sange af C. 
og tilEBgnede Digteren." Kphmn C. C. 
Lose & Delbanco. En tysk upplaga (med 
A. v. Helwigs öfvers.) utkom på Peters 
förlag: "Zwölf Gesänge aus der Frithiofs 
Sage". Tegnér tackar C. i ett bref från 
Varberg och skrifver då bl. a.: "Äfven 
innan jag känner dess innehåll är den 
mig dyrbar, icke blott i personligt afse- 
ende — ty hvilken svensk man skulle ej 
känna sig smickrad att se sitt namn för- 
enadt med Crusells? — utan äfven, och 
ännu mera för själfva sakens skull." På 
tal om de andra äfven af C. tonsatta 
dikterna yttrar skalden: "Största delen 
af den popularitet, som en och annan af 
mina dikter vunnit, bör onekligen till- 
skrifvas tonsättaren; men jag afstår 
gärna min halfpart af äran för det 
större, det fullständigare uttryckets 
skull." — Fr. Grönhamn skrifver i en 
minnesteckning öfver C: "Orsaken till 
särskildt de C:ska sångernas ofantliga 
popularitet låg väl egentligen icke ute- 
slutande i deras melodiska fägring och 
bjärta karaktäristik, utan berodde väl 
jämväl därpå, att C. var en fin skalde- 
natur, som ägde ett öppet öga för dik- 
tens inre väsende och en lycklig förmå- 
ga att gifva den just den rätta musikali- 
ska formbildningen." C:s intresse för 
skaldekonst sträckte sig också längre än 
till blotta tongifningen. Han har själf 
öfversatt flera teaterstycken på ett så 
lyckligt sätt, att de vunno allmän beun- 
dran. Bland dessa öfversättningar träf- 
fas flera af de mest berömda operorna: 
Figaros bröllop, 1821; Barberaren i Se- 
villa, 1825; Hvita frun, 1827; Zemir o. 
Azor (Spohr), 1838; Fidelio, 1832; Fra 
Diavolo, 1833; Den stumma, 1836; Blix- 
ten (Halévy) och Robert af Normandie 



(Meyerbeer). Hans språkkännedom var 
ovanligt god, och de franska bref han 
efterlämnat äro skrifna på mycket godt 
språk. Med tanke på öfversättningarna 
samt äfven sångerna yttrar därför sven- 
ska akad. om honom: "Förenar sig hos 
samma person tonkonstnärens snille och 
högestetisk bildning och lyckliga skalde- 
anlag, så äger denna icke vanliga för- 
ening otvifvelaktigt rätt till uppmärk- 
samhet af ett samfund, hvilket icke kan 
vara främmande för något, som i svensk 
bildande konst eller på svenskt språk bi- 
drager till skönhetskänslans uppväckan- 
de och smakens förädling." (Sv. ak:s 
handl. 1837 del 30). — Källor för C:s bio- 
grafi äro: själf biografien, handskr. i kgl. 
bibi., Sthlm, i utdrag tryckt på franska 
i Marianne d'Ehrenströms Notiees sur 
la litt. et les beaux arts en Suéde, Sthlm 
1826 II Théatre et musique s. 53—62; H. 
A. Reinholms biografi i Finlands min- 
nesvärde män I: 2, Helsingf. 1854 s. 208 — 
236; O. Andersson, Inhemska musik- 
sträfvanden, Helsingf. 1907 s. 36—41; Fr. 
Grönhamn i Sv. musiktidn. 15. 1. 1887, 
där äfven en af G. författad "saga" med- 
delas. Dessutom lämna äfven Tegnérs, 
Franzéns, Geijers och A. Silfverstolpes 
bref, Beskows minnen, Schybergssons 
Tengströmsbiografi m. fl. bidrag till 
hans karaktäristik. 

Cruvelli, Johanne S o p h i e, f. 12. 3. 
1826 i Bielefeld, t 6. 11. 1907 i Monaco; 
berömd italiensk sångerska; debuterade 
1847 i Venedig med stor framgång; 1848 
kom hon till London, där dock Jenny 
Linds triumfer ej lämnade plats åt nå- 
gon medtäflerskas; begaf sig 1851 till Pa- 
ris och återvände sedan till London, då 
J. Lind ej längre sjöng där; engagerades 
1854 vid St. operan i Paris med ett gage 
på 100,000 fr. — Förmälde sig 1856 med 
grefve Vigier (f 1882) och uppträdde se- 
dan ej mera offentligt. 

Crwth, se c h r o 1 1 a. 

Criiger, J o h a n n, f. 9. 4. 1598 i Gross- 
breesen vid Guben, f 23. 2. 1662 i Berlin; 
studerade teologi i Wittenberg och se- 
dan musik i Regensburg; 1622 organist 
vid Nicolaikyrkan i Berlin, en befatt- 
ning, som han innehade till sin död. C:s 
koralmelodier fingo stor betydelse, och 
många sjungas ännu. Hufvudsamlingen 
är Praxis pietatis melica 1640 (sedan i 
flera uppl.), hvilken utöfvat ett varaktigt 



c. s. — Curzon 



171 



inflytande ej blott på tysk utan äfven på 
svensk koralsång. Af hans äldre kompo- 
sitioner finnes "Meditationum Musica- 
rum Paradisus primus", 1628, i Västerås' 
bibliotek. — Af de till vår tid bevarade 
C.-melodierna må ur Haiffners koralbok 
nämnas: nr 14, 45, 197 och 216. 

C. s. = colla sinistra. 

Csardas (mindre riktigt: czardas), 
ungersk dans i två delar, den första 
långsam i ^A-takt (lass u), den andra i 
vildt, häftigt tempo och ^A- el. ^A-takt 
(fris el. friska). Dansen synes ha 
uppstått under 1500-talet ur de då van- 
liga tvådelade danserna med en långsam 
och en hastig del; i motsats till denna 
tids danser är emellertid c:s senare, ha- 
stigare del i "A- el */4-takt. 

Cui, C é s a r Antonovitsch, f. i Vilna 18. 
1. 1835, son af en fransk officer, som 1812 
kvarstannade i Polen; C. utbildade sig 
till militär och steg till generallöjtnant 
och professor i fortifikation i Peters- 
burg; som musiker erhöll han en sorg- 
fällig utbildning af Moniusko och Bala- 
kirew; C. är president i Kejserliga ryska 
musiksällskapet; fr. o. m. 1864 har han 
skrifvit om musik i flera Petersburger- 
tidningar och meddelade 1878 — 79 i Ee- 
vue et Gazette musicale i Paris en öfver- 
sikt öfver ryska musikhistorien (tr. se- 
parat 1880). Som kompositör tillhör C. 
den nya riktningen och hyllar program- 
musiken men är ej nationell i samma 
mening som ungryska skolan. Berlioz 
och Liszt älskar han. För scenen skref 
han flera verk. Äldst är en liten ope- 
rett "Mandarinens son" 1859; s. å. följde 
en opera "Fången i Kaukasus"; af större 
betydelse är "Katcliff" 1861, hvilken i 
början ej gjorde lycka, men nu skattas 
mycket högt; 1876 följde "Angelo" och 
"Le Flibustier"; ännu några uppfördes 
under 1890- och 1900-talet. C. skref dess- 
utom 2 Scherzi och 4 Suiter för orkester 
samt en mängd sånger o. salongsstyc- 
ken. En fullständig förteckning medde- 
lar Groves lexikon. — Biografier skref- 
vo bl. a. Mercy-Argenteau, Weimarn och 
Koptjaev. 

Culp, Julia, f. i okt. 1881 i Gronin- 
gen; berömd romanssångerska (alt); elev 
af Amsterdams konserv.; gjorde under 
1900-talets första år konsertresor i Hol- 
land, Belgien och England; uppträdde i 
Berlin 1902; konserterade sedan med stor 



framgång å flera platser i Tyskland och 
kom 1909 till Kristiania och Stockholm. 

Cumann, Harriet Johanne Louise, f. 
26. 12. 1851 i Köpenhamn; pianist; 1872— 
75 elev af konserv, med Neupert som lä- 
rare; utbildade sig vidare i utlandet 
1877 — 78; uppträdde sedan ofta å konser- 
ter; äfven mycket anlitad lärarinna; 
var en af stiftarna af folkkonserterna 
1886 och höll en tid egna sådana (Vod- 
roflund). 

Cummings, William Hagman, f. 
22. 8. 1831 i Sidbury (Devon); dirigent; 
1879 — 96 sånglärare vid R. acad. i Lon- 
don; 1886 förste dirigent för Sacred Har- 
monic Society, 1892—96 ork.-dir. vid Filh. 
sällskapet därst. och sedan 1896 direktör 
för Guildhalls musikskola; äfven mu- 
sikhistorisk författare (Purcellbiografi), 
medarbetare i Groves musiklexikon; 
komponerade en del körverk och andliga 
sånger. 

Curschmann, Karl Friedrich, f. i 
Berlin 21. 6. 1804, f i Langfuhr (Danzig) 
24. 8. 1841; framstående Liedkompositör; 
elev af Spohr och Hauptmann i Kassel; 
C. sättes som kompositör af "Lieder" 
mycket högt och jämföres understundom 
med Schubert, Schumann och Brahms, 
ehuru han i allmänhet skrifver i betyd- 
ligt enklare stil än dessa (något påmin- 
nande om Abt). 1871 utgåfvos hans sam- 
lade sånger omfattande 83 solo med pia- 
no, 9 för 2 och 3 stämmor; C. skref äfven 
en opera "Abdul u. Erinnich" (Kassel 
1828). 

Curwen, John, f. 14. 11. 1816 i York- 
shire, t 26. 5. 1880 i Manchester; grundare 
af Sol-fa-metoden; utgaf 1843 sin "Gram- 
mar of vocal music", stiftade 1853 "Tonic 
Sol-fa Association" och 1879 "Tonic Sol- 
fa College". C. har utgifvit flera klas- 
siska verk i Solfanotation, däribland 
oratorier och andra kompositioner af 
Handel, Haydn, Mozart, Rossini, Men- 
delssohn m. fl. — En biografi skref so- 
nen J. Sp. C. "Memorials of John Cur- 
wen" 1882. — Se vidare Notskrift. 

Curzon, Emanuel Henri Parent 
de, f. 6. 7. 1861 i Havre; fransk musik- 
kritiker; sedan 1889 har han skrif- 
vit i Gazette de France, Guide musical, 
Vie théätrale m. fl. tidskrifter; öfver- 
satte Mozarts bref (1888) och Schumanns 
mus. skrifter (1894, 98) och Hoffmanns 
Fantasiestiicke m. m. 



172 



Custos— Czar 



Custos (kustod), tecken vid slutet af en 
notrad antydande första noten å nästa 
rad. 

Cuzzoni, Francesca, f. 1700 i Par- 
ma, t 1770 i Bologna; sångerska; elev 
af Lanzi och debuterade 1716 i Bassanis 
Alarico; engagerades 1722 af Handel för 
London och sjöng där till 1726, då en 
tvist mellan henne och Faustina Hasse 
f ramtvang hennes aflägsnande; sjöng 
sedan i Wien och Italien och sökte 1748 
ånyo engagement i London men utan 
framgång; dog i armod. 

Cykliska former, uttryck brukadt om 
de "slutna", "bundna" kompositionsfor- 
merna såsom suiten, sonaten, konserten 
med dess underformer symfonien, stråk- 
kvartetten m. m. 

Cymbal, under antiken ett slaginstru- 
ment bestående af tvenne halfklot af 
metall, hvilka slogos mot hvarandra; 
under medeltiden öfvergick namnet att 
beteckna ett litet klockspel af flera olika 
stämda klockor; sedan blef namnet äf- 
ven en beteckning för pukorna (piatti, 
bäcken), hackbrädet och sist äfven för 
en orgelstämma (skarp flöjtstämma). I 
ordet cembalo (af cymbal = hackbrä- 
de) kvarlefde ordet äfven i 1600- o. 1700- 
talens klaver. — C-s t j ä r n a (cymbel- 
stern) roterande klockspel i fronten å 
äldre orglar; bär formen af en stjärna. 

Czakan (böhm.), käppflöjt; ett böh- 
miskt el. transilvanskt instrument; åter- 
upptäckt i ett transilvanskt kloster 
1825; mycket populärt i Wien på 1830- 
talet. — Krämer skref 1830 en "Method" 
för instrumentet. C. står midt emellan 
spetsflöjt och oboe. 

Czapek, J o s e p h, f. i Prag 19. 3. 1825; 
elev af konserv, därst. med Dionys We- 
ber som lärare i komposition 1837 — 43; 
antog sedan engagement på ett år vid 
böhmiska teatern i Prag; 1844 — 45 an- 
förare för konserterna i Friedrich Wil- 
helmstadts Casino i Berlin; därefter 
kapellmästare vid "Steyermarkische Ge- 
sellschaft", med hvilket han företog en 
konsertresa genom Tyskland och Skan- 
dinavien, och hvars konserter öfverallt 
mottogos med stort bifall; 1847 kom det 
till Göteborg; då kort därefter sällska- 
pet reste på turné till Amerika, kvar- 
stannade C. i Göteborg, där han 1848 er- 
höll anställning som direktör för Göta 
artilleriregementes musikkår, en befatt- 



ning, som han innehade till 1878. C. be- 
gynte nästan omedelbart taga del i det 
musikaliska lifvet i Sveriges andra stad, 
och mycket af det storartade uppsving 
inom musiklifvet, som Göteborg pä 1850- 
talet tog, bör tillskrifvas C:s energi och 
duglighet; Harmoniska sällskapet hade 
i C. en dugande dirigent (1856 — 61 om- 
växlande med Smetana) och likaså kam- 
marmusiken; C. gaf själf såväl i Göte- 
borg som Stockholm kammarmusiksoa- 
réer o. var en af stiftarna o. sedan leda- 
re för Eugéne Sundbergs kvartettsäll- 
skap. Om C:s verksamhet i öfrigt med- 
delar Huss i Sv. Musiktidn. 1905: "Mu- 
sikdirektör vid Göta artilleriregemente 
har han varit i 30 år, organist i syna- 
gogan i nära 50 år, organist vid Engel- 
ska kyrkan 43 år, musikdirektör vid 
latinläroverket, dirigent för Harmoni- 
ska sällskapet, sånglärare vid Meyer- 
bergs skola och Realgymnasium, anfört 
symfoni- och folkkonserter, i fem år di- 
rigerat tyska operan och anfört 48 olika 
operor. Härtill kommer utöfvandet af 
musiklärarekallet samt en ända in i ål- 
derdomen lifskraftig kompositionsverk- 
samhet." C:s tonsättarverksamhet är 
synnerligen mångsidig. Bland hans 
större verk må framhållas: symfonien 
nr 2 i Ess-dur tillägn. Mus. ak., Geist- 
liches Vorspiel, kantaten Das Weltge- 
richt, tillägn. Oscar I, kantaten vid in- 
vigningen af Oscar Fredriks kyrka, de 
båda kantaterna vid Frimurarjubileet 
samt flera mässor, bland hvilka hans 
stora Katolska mässa rönt mycken upp- 
märksamhet i utlandet, särskildt i Paris, 
där den 1881 uppfördes i Madeleinekyr- 
kan af Gabriel Fauré; vidare Sorge- 
marsch för Göta artilleri och konsert- 
stycken för olika instrument. — LMA 
1857. — Litt.: Sv. Musiktidn. 1,3.1886 och 
4. 4. 1905. 

Czar och timmerman eller Borg- 
mästaren i Sardam, Zar und Zimmer- 
mann, komisk opera i tre akter, text 
och musik af Lortzing (Leipzig 1837); i 
svensk öfversättning af J. M. Rosén gafs 
operan 6. 11. 1843 å kgl. teatern i Stock- 
holm och upplefde då ej mer än 6 repre- 
sentationer; repriser: mars 1864, 7. 1. 91, 
21. 9. 1911; Mindre t. Sthlm 1876; i Göte- 
borg hade den sin premiär 23. 2. 1862 och 
gafs intill 1866 sex gånger. På k. t. 
Kphn skedde pr 18. 9. 1846. — Peter den 



Czardas — Czibulka 



173 



store har som operatext varit tämligen 
allmän, bl. a. kunna nämnas en af Gré- 
try (1790), Weigl (1814) Mercadante 
(1827). I Stockholm uppfördes redan 
1819 en komedi i 3 akter "Czar Peter, 
skeppstimmermau i Holland". 

Czardas, se C s a r d a s. 

Czernohorsky, B o 1 m s 1 a v, f. 26. 2. 
1684 i Nimburg (Böhmen), t 2.7.1740 i 
Graz; franciskanermunk; organist i 
Assisi, sedan musikdirektör i Prag; högt 
skattad som kyrkokompositör och lära- 
re; bland hans elever märkas Tartini 
och Gluck. 

Czerny, Karl, f. 20.2.1791 i Wien, f 
15.7.1857 därst.; framstående pianopeda- 
gog; kom redan som 9-årig till Beetho- 
ven och lärde mycket af honom och 
den krets af framstående musiker, som 
slöto sig om denne; Hummel och Cle- 
menti utöfvade äfven ett varaktigt in- 
flytande å C. som pianovirtuos och kom- 
positör. Han lämnade ej födelsestaden 
mer än tre gånger under sitt lif: 1836 
för en resa till Leipzig, 1837 för Paris 
och London och 1846 för Lombardiet. 
Som lärare var C. mycket eftersökt och 
kunde därför omsorgsfullt utvälja de 
ämnen, som syntes honom särskildt go- 
da; att vara elev af C. blef därför det- 
samma som att äga god begåfning. C. 
utbildade framför allt en briljant tek- 
nik och lade stor vikt vid mjuka, por- 
lande skalor och smidig hand. Genom 
Beethoven hade han också lärt sig för- 
stå det stora, breda pianoföredraget. 
Af de elever han utbildade må nämnas: 
Liszt, Thalberg, Jaéll, Kullak, Döhler 
m. fl. Som personlighet var C. högt ak- 
tad af alla, mild i omdömet om musik, 
blyg och tillbakadragen; ogift och utan 
nära anhöriga lefde han sitt lif för sig 
själf och bland sina vänner, till hvilka 
hörde Wiens främsta storheter inom mu- 
siken; genom sin nästan otroliga arbets- 
förmåga samlade han en stor förmögen- 



het, hvilken satte honom i stånd att ut- 
öfva en storartad hjälpsamhet åt be- 
höfvande konstnärer. Hans verk om- 
fatta dels arrangement, dels studieverk 
för piano, dels egna kompositioner. Om 
sin verksamhet skrifver han i sin auto- 
biografi: "Så har det kommit sig att 
tills dato (1843) 734 originalverk af mig 
offentligt sett dagen; däribland många 
af 10, 20, 30 t. p. m. 60 häften. Af dessa 
734 originalarbeten kan man räkna un- 
gefär V* till den allvarliga stilen. V* äm- 
nad till offentlig produktion. V» för di- 
lettanter och V* till instruktiva ända- 
mål." Jämte pianokompositioner skref 
han flera verk för kyrkan. I autobio- 
grafien heter det härom: "År 1827 fick 
jag anledning skrifva en mässa, hvilken 
jag också inom 13 dagar hade fär- 
dig; och då man icke var missbelåten 
med densamma, så har jag sedermera 
i manuskript fulländat 11 mässor (däri- 
bland 8 solenna), vidare, mer än 90 oSer- 
torier och gradualer, 2 requiem, och 2 
Te deum — för kyrkomusik har jag all- 
tid funnit mig vara i synnerhet fallen." 
Vid hans död hade antalet verk stigit 
till inemot 1,000, de sista ej mindre fyl- 
liga än de äldre. C:s kompositioner in- 
delas numera ofta i tre klasser: de skola- 
stiska, de solida och de briljanta. För- 
sta gruppens opus äro gifvetvis de bä- 
sta. Till dessa höra bl. a. op. 299, 300, 
335, 355, 399, 400 och 500. Cocks förlag ut- 
gaf alla dessa tillsammans under titeln 
"Complete theoretical and practical pia- 
noforte school (3 vol.). Häribiand träffa 
vi den berömda samlingen "Schule d. 
Geläufigkeit" (op. 299) och "Schule d. 
linken Hand" (op. 399). C. skref äfven 
en musikhistoria, som trycktes på itali- 
enska hos Ricordi. 

Czibulka, A 1 p h o n s, f. 14. 5. 1842 i 
Szeges-Vårallye, Ungern, t 27. 10. 1894 i 
Wien; militärkapellmästare; produktiv 
danskompositör; skref 1884 — 93 sex ope- 
retter ("Pfingsten in Florenz" 1884). 



174 



D— Dahl 



D. 



D, andra tonen i diatoniska skalan 
(fransk beteckning: re). 

D. = destra (it.), droite (fr.), högra 
handen. Såsom angifvande en stämma 
= discantus el. dessus, den öfre el. so- 
pranstämman. 

Da (it.), af, från; da cape, från bör- 
jan. Da i förbindelse med il el. la blir 
dal. 

Dachs, Josef, f. 30.9,1825 i Kegens- 
burg, t 6. 6. 1896 i Wien, elev af Czerny; 
bodde i Wien fr. o. m. 1844, där han var 
pianolärare; utgaf bl. a. Hummels ety- 
der. 

Dafne, populärt operaämne; D. var en 
jungfru, som älskades af Apollo och af 
Zeus förvandlades till lagerträd (Ovi- 
dius, Metamorf. I). Den första operan 
öfver detta ämne är Paris, Caccinis och 
Corsis, hvilka 1594 uppfördes i Corsis 
hus; är den första verkliga operan. 1627 
öfversattes den af Opitz till tyska, och 
Schiitz skref då ny musik. 1627 uppför- 
des denna senare i Torgau såsom Tysk- 
lands första opera. Af de senare D.-ope- 
rorna märkas Händels af 1708, Pepuschs 
af 1716 och Paesiellos (dram. kantat). 

Dahl, berömd dansk musikersläkt. Den 
förste mera bekante musikern var 1. 
Peter Waldemar Emil D., f. 3.1. 
1823 i Köpenhamn, t i juni 1872 i Göte- 
borg; dansk hof pianist. — Dennes son 
2. H o 1 g e r A d o 1 f E m i 1, f . 13. 6. 1850 
i Köpenhamn, var först elev af fadern 
och sedan 1866 — 68 af konservatoriet med 
Gade, Hartmann och Winding som lära- 
re; 1875 — 76 innehafvare af det Ancker- 
ska legatet; har gjort sig känd som 
skicklig pianist (särskildt som ackom- 
pagnatör), violinist o. harpist; af hans 
verk märkas pianokompositionerna op. 5 
(12 stycken), op. 10 (Lyriska stämnin- 
gar), skisser, Tarantella m. fl. och nå- 
gra häften solosånger ("Svensk Lyrik" 
m. fl.). 

3. B a 1 d u i n Christian Florus D., f. 6. 
10. 1834 i Köpenhamn, t 3. 6. 1891 i Char- 
lottenlund; broder till P. Wald. E. D. 
(1); gjorde sig först bekant som dirigent 
för Tivolis blåsorkester (fr. o. m. 1864), 



sedan vald till Lumbyes efterträdare i 
Tivolis konsertsal; han kvarstod på den- 
na post till sin död; jämte dirigerandet 
af Tivoliorkestern gjorde han sig de 
sista åren (1889—91) känd som ledare af 
folkkonserter under vintermånaderna; 
D. var stiftare och chef för "Musiker- 
Förening i Kjöbenhavn"; s. å. som han 
dog, hade han med sin orkester gästat 
den svenska hufvudstaden och då vunnit 
ett stort erkännande som dirigent; D:s 
förnämsta kulturinsats utgör populari- 
serandet af gedigen klassisk och modern 
musik; som kompositör är han endast 
känd genom sin dansmusik. 

4. A g n e s Christine D., f . 23. 2. 
1861 i Köpenhamn; den föreg:s dotter; 
harpist, fr. o. m. 1881 i faderns orkester, 
sedan 1886 i danska hofkapellet. 

Af andra musiker, hvilka ej äro släkt 
med ofvannämnda danska familj, finnas 
i Norge tre bekanta musiker med detta 
namn: 

5. E m m a D., f. F r e y s e, 6. 4. 1819 
i Plön; sångerska; sjöng under namnet 
Emma Freyse-Sessi i Berlin och å flera 
tyska scener bl. a. "Agathe", "Norma", 
"Romeo", "Judinnan"; kom 1841 på en 
konsertresa till Kristiania, där hon in- 
gick äktenskap med bokhandlare Johan 
D.; efter att någon tid ha studerat un- 
der Em. Garcia i Paris stannade hon i 
den norska hufvudstaden, där hon sjöng 
dels å teatern (i "Titus", "Sonnambule", 
"Regementets dotter") dels å konserter, 
hvar jämte hon gjorde sig känd som 
sånglärarinna; flera romanser, sånger, 
vokaliser af henne ha utkommit i tryck. 
— 6. H e n ri k von F i u r e n D., f. 31. 
3.1883 i Kristiania, student 1902, jiaris 
kand. 1908, har sedan 1909 gjort sig känd 
som vissångare. — 7. Olivia Edel 
Marie D., f. 25. 5. 1873 i Kristiania, elev 
af Artöt Padilla i Paris, berömd sånger- 
ska och sånglärarinna i den norska huf- 
vudstaden 1896 — 1904, sedan i Amerika. 

8. Gustaf Adrian D., f. i Stock- 
holm 5. 3. 1864; elev af H. Thegerström, 
L. Norman och Vilh. Heintze samt Wi- 
dor i Paris; student i Uppsala 1883; kan- 



Dahlgren — Dal segno 



175 



sliex. 1895; notarie; har gjort sig känd 
som god pianist och kompositör af flera 
pianostycken och sånger. 

1. Dahlgren, Anders V i c t o r, f. 16. 
10.1828 i Stockholm, t därst. 23.6.1892; 
populär operasångare (tenor); 1844 elev 
i k. scenens halett, 1852 figurant; s. å. 
elev vid k. teatern; 1853 debuterade han 
som sångare och 1854 erhöll fast engage- 
ment vid samma scen; under åren 1854 — 
88 hann D. uppträda 4,000 gånger i styc- 
ken af mycket olika karaktär från "Den 
sköna Helena" (Paris) till "Flygande 
Holländaren" (Erik). Af hans många 
roller må vidare nämnas: Tonio i "Re- 
gementets dotter", Max i "Friskytten", 
Tamino i "Trollflöjten", Ottavio i "Don 
Juan", Florestan i "Fidelio", Per i 
"Värmländingarna", Lorenzo i "Fra Dia- 
volo", Roger i "Muraren" m. fl. 

2. F r e d r i k August D., f . 20. 9. 
1816 i Nordmarks socken, Värmland, t å 
Djursholm 16. 2. 1895; den berömde för- 
fattaren till "Viser på värmländske tong- 
måle" har på mångahanda sätt gjort sig 
förtjänt af en plats bland dem, som fört 
den svenska tonkonsten framåt; hans vi- 
sor ha till en del melodier af honom 
själf, ehuru de flesta torde ha blifvit ge- 
nomsedda och rättade af målaren Uno 
Troili; hans berömda verk "Värmländin- 
garna" har musik af Randel men äfven 
af skalden själf. D:s teaterhistoriska 
arbete "Anteckningar om Stockholms 
teatrar" (1866) är af stor betydelse för 
svensk musikhistorisk forskning. D. blef 
1834 student i Uppsala, filos, dr 1839 och 
ingick därefter i riksarkivet (1841 — 61); 
arbetade sedan i eckl.-departementet, 
där han till sist blef kansliråd och by- 
råchef. — Om D. som musiker se Lotten 
Dahlgrens "Ransäter" och "Ransäters 
familjearkiv". 

Dahlman, Eric, f. 9. 6. 1776 i Theda förs., 
Uppl., där fadern var organist; 1 14. 1. 1854 
Linköping; efterträdde fadern 1797 och 
blef 1799 dir. mus. et cantus vid Väster- 
ås' gymnasium; 1814 utnämndes han till 
dir. mus. i Linköping, hvilken befatt- 
ning han, jämte organisttjänsten därst., 
bestred till sin död. J. M. Rosén säger 
i "Några minnesblad" (I, 17) om honom: 
"En gedigen musiker, som med sina or- 
dinarie befattningar förenade ett slags 
institut för organistelever och hade ett 
sådant förtroende å högre ort, näml. 



mus. akad., att hans examensbetyg gäll- 
de lika med akad:s egna." I nekrologen 
öfver honom i "Ny tidn. f. mus." 1854 nr 
11 heter det: "Han var elev af Vogler, 
och en af veteranerna bland vårt lands 
orgelspelare. En grundlig kännare af 
orgelverkets inre beståndsdelar, utmärk- 
te han sig därjämte som en solid exeku- 
tör." 1817 hedrades han med ett sär- 
skildt tacksägelsebref från domkapitlet 
"med anledning af hans förtjänstfulla 
och nitiska bemödanden med ungdomens 
handledning under den då nyss firade 
jubelfesten, lofordande den utmärkta 
skicklighet hvarmed han för öfrigt be- 
sörjt ungdomens undervisning", — D. 
blef 1819 ass. LMA. 

Dalayrac, N i c o 1 a s, f. 13. 6. 1753 i Mu- 
ret, Languedoc, t 27.11.1809 i Paris; kom 
1774 i Paris för att studera juridik; öf- 
vergaf emellertid snart denna bana och 
ägnade sig åt komponerande utan att ha 
fått någon nämnvärd skolning. Hans 
operetter vunno snart allmänt erkännan- 
de i den franska hufvudstaden på grund 
af deras melodiösa, lätta beskaffenhet, 
och han var snart känd öfver hela Euro- 
pa. Ej minst i Stockholm uppförde man 
dessa små operor. Dahlgrens antecknin- 
gar upptaga ej mindre än 23 verk upp- 
förda vid Stockholms teatrar, de flesta 
under 1790-talet och första decenniet af 
1800-talet. Mest bekant blef "Folke Bir- 
gersson till Ringstad", texten en imita- 
tion af Kexel (Rouel sire de Créqui, 
uppf. 1 ggn i Paris 1789, i Sthlm 1793). 
Geijer omtalar i sina bref hem, med 
hvilken förtjusning han åhörde stycket. 
"Azemia" (Paris 1786, Stockholm 1793) 
anses som D:s bästa verk. D. utveckla- 
de en förvånansvärd produktivitet (61 
operor på 28 år 1781—1809). I Stockholm 
uppfördes hans operor ännu på 1850-talet. 

Dalberg, Johann Friedrich Hu- 
g o. Freiherr von, f. 17. 5. 1752 i Aschaf- 
fenburg, t 26. 7. 1812 därst.; är företrä- 
desvis bekant genom sina musikestetiska 
och musikhistoriska skrifter, däribland: 
"Blicke eines Tonkiinstlers in der Musik 
der Geister" (1787), "Phantasien ans dem 
Reich der Töne" (1806), "Uber die Musik 
der Juden" (1802); komponerade äfven 
kammarmusikverk o. pianosonater m. m. 

Dal segno (it.), återtages "från teck- 
net". Hänvisning till ett visst tecken, 
hvarifrån stycket skall återtagas. 



176 



Dam, M a d s G r e g e r s, f . 2. 4. 1791 i 
Svcndborg, t i Berlin; elev af C. Simon- 
sen i violin; anställdes sedan i liof ka- 
pellet i Köpenhamn; 1811 reste D. till 
Tyskland, där han med framgång kon- 
serterade och sedan anställdes i hofka- 
pellet i Berlin; 1827 utnämndes D. till 
symfonidirigent därst. och kvarstod som 
sådan ända tills han 1859 pensionerades. 
Af kompositioner kunna nämnas: en 
stråkkvartett, duetter för 2 violiner, en 
polonäs, ett adagio för violin. — Hans 
son H e r m a n n Georg D., f. 5. 12. 1815 
i Berlin, t 27. 11. 1858 därst., blef k. kam- 
marmusiker i Berlin och komponerade 
en stor mängd ouverturer och mellan- 
aktsmusik samt operor (Das Fischer- 
mädchen 1831, Cola Rienzi, Der Geister- 
ring 1842, Die englischen Waaren 1844), 
oratorier (Das Hallelujah der Schöpfung 
1847, Die Siindfluth 1849), kantater, sån- 
ger m. m. 

Dameke, Berthold, f. 6. 2. 1812 i 
Hannover, t 15. 2, 1875 i Paris, elev af 
Aloys Schmitt o. Ferd. Ries i Frankfurt; 
gjorde sig känd som framstående diri- 
gent och pianist; var 1845 i Petersburg, 

1855 i Briissel och lefde fr. o. m. 1859 i 
Paris. Hans verk (oratorier, körsånger 
och pianosaker) tillhöra mestadels Ber- 
lioz' riktning. D. reviderade Pelletans 
partituruppl. af Glucks operor. 

Damenisation, de af Graun 1750 före- 
slagna solfeggieringsstafvelserna: da, 
me, ni, po, tu, la, be. 

Damm, se Steingräber. 

Damoreau-Cinti, L a u r e, f. Montalant, 
f. 6. 2, 1801 i Paris, t 25. 2. 1863 därst., 
framstående opei-asångerska; var 1826 — 
35 anställd vid St. operan i Paris, och så- 
väl Rossini som Auber skref flera par- 
tier för henne (den senare: "Svarta Do- 
minon"); 1834 blef hon lärare i sång vid 
konservatoriet, från hvilken plats hon 

1856 drog sig tillbaka; utgaf en "Mé- 
thode de chant" och flera romanser af 
egen komposition. 

1. Damrosch, Leopold, f. 22. 10. 1832 
i Posen, t 15. 2. 1885 i New York; ägnade 
sig, efter att 1854 blifvit med. dr., helt 
åt musiken och blef anställd i hofkapel- 
let i Weimar under Liszts tid; 1858—60 
ledde D. filharmoniska sällskapets i 
Breslau konserter och anordnade dess- 
utom kvartettsoaréer i staden; 1862 or- 



Dam— Dancla 

ganiserade 



han en orkesterförening 
därst. och ledde denna till 1871; sist- 
nämnda år kallades D. till NewYork, där 
han först ledde manskvartettsällskapet 
Arion; organiserade de följande åren 
flera musiksällskap, hvilka alla kommo 
att få stor betydelse i stadens musiklif: 
1874 "Oratorio Society", 1878 "Symphony 
Society", 1881 musikfesten i New York, 
1884 tyska operauppföranden vid Metro- 
politan opera house. 1876—77 var han 
dessutom ledare för filharmoniska säll- 
skapets konserter. För sina stora för- 
tjänster som organisatör och ledare er- 
höll D. 1880 af Columbia univ. den mu- 
sikaliska doktorsgraden. Som komposi- 
tör utgaf han flera ouverturer, sånger, 
pianostycken, oratoriet "Ruth o. Naomi" 
m. fl. 

2. F r a n k H e i n o D., den föreg:s son, 
f. 22. 6. 1859 i Breslau; elev af fadern 
och Moszkowski; körledare vid Metropo- 
litan op. house 1885 — 91; grundade "The 
People's Choral Union" och var sedan 
öfveruppsyningsman för skolsången i 
New York; 1898 ledare af oratoriesäll- 
skapet; utgaf 1894 "Populär method of 
sight singing". 

3. Walter Johannes D., den fö- 
reg:s broder, f. 30. 1. 1862 i Breslau; elev 
af fadern och Draeseke; 1884 hjälpledare 
vid tyska operan i metropolitan opera 
house; efterträdde fadern som ledare för 
oratorie- och symfonisällskapet; 1894 or- 
ganiserade han "Damrosch opera com- 
pany"; 1902—3 var D. ledare för filhar- 
moniska sällskapet; D. har komponerat 
sånger, en violinsouat, två operor ("The 
scarlet letter" 1896 och "Cyrano" 1904), 
Te deum 1898 m. fl. 

Dancla, Jean Baptiste Charles, f. 19. 
12. 1818 i Bagnéres de Biborre, t nov. 
1907 i Tunis; elev af Baillot, Halévy och 
Berton; 1834 violinist vid kom. operan i 
Paris, 1857 violinprofessor vid konserva- 
toriet; som kompositör utgaf han inemot 
150 opus, företrädesvis kammarmusik; 
som författare skref han bl. a. "Les com- 
positeurs chefs d'orchestre" (1873), "Mi- 
scellanées musicales" (1877); utgaf dess- 
utom flera pedagogiska skrifter i violin- 
spel. D. anordnade flera populära kvar- 
tettsoaréer i Paris. Vid dessa biträddes 
han bl. a. af sina bröder A r n a u d D. 
(1820—62), violoncellist, och Leopold 
D. (1823—95), violinist. Den förre har bl. 



Daniel — Danmark 



177 



a. utgivit en violoncellskola; den senare 
var violinprofessor vid konservatoriet. 

Daniel, S a 1 v a d o r, t 23. 5. 1871 i Paris 
(stupade i en af kommunardernas stri- 
der); var en tid musiklärare vid den ara- 
biska skolan i Algier och utgaf 1863 sitt 
bästa arbete: "La musique arabe"; några 
dagar före sin död hade han utnämnts 
till Aubers efterträdare som direktör för 
konservatoriet, en befattning, som han 
dock knappast kunde anses vara vuxen. 

Danmark. Den danska musikhistoriens 
litterära minnesmärken begynna med 
1100-talet; dessförinnan känna vi endast 
ett fåtal afbildade musikinstrument och 
framför allt de för kunskapen om den 
äldsta tonkonsten så viktiga lurarna (s. 
d.) från bronsåldern. Om vikingatidens 
musiklif veta vi ej så mycket rörande 
D., men Islands musikkultur synes i viss 
mån ha varit påverkad af den samti- 
da skandinaviska. Instrumentalmusikens 
bärare, lekarna, och de kringvandrande 
sångarna (skalderna höra delvis hit) ha 
bidragit till tonkonstens odling hos så- 
väl hög som låg. Med den kristna kyr- 
kans utbredning i landet följde en hög 
musikkultur i kyrkor och kloster, hvar- 
om bl. a. de talrika sångordningarna, ut- 
färdade af de danska domkapitlen, tala. 
Plera medeltida musikhandskrifter fin- 
nas ännu i behåll, och här träffas, för- 
utom liturgisk musik, en mängd hymner 
och sekvenser, delvis äfven tonsatta in- 
om landet. Jämte den kyrkliga musiken 
fortsatte den världsliga att florera, ehu- 
ru starkt påverkad af den samtida kyrk- 
liga. Vid riddarhofven sjöngo lekare och 
yrkessångare ballader och visor, vid de 
stora folkfesterna dansades under musik 
af sång eller instrument ringdanser och 
under senare medeltiden äfven pardan- 
ser. I kulturellt hänseende synes denna 
världsliga danska tonkonst under 1100- 
och 1200-talen ha varit företrädesvis 
fransk; med 1300-talet har äfven Tysk- 
land utöfvat ett mäktigt inflytande å 
den inhemska tonkonsten. Försök till 
rekonstruktion af den medeltida folkvis- 
melodien har gjorts af Th. Laub; åt 
folkvisedansen har bl. a. Hj. Thuren äg- 
nat ingående studier; öfver den kyrkliga 
musiken under medeltiden samt brons- 
ålderns lurar föreligga omsorgsfulla stu- 
dier af A. Hammerich (se källförteckn. 
i slutet). Med reformationstiden begyn- 



te på kyrkomusikens område den luther- 
ska koralen efter hand uttränga den 
gregorianska melodiformen; den strofl- 
ska andliga folkvisan flck med Thomis- 
sön (s. d.) och Jespersens (s. d.) koral- 
psalmböcker afgjord öfvervikt och där- 
med lämnades mera plats åt församlings- 
sängen i kyrkan. Fr. o. m. 1699 blef Kin- 
gos Gradual den allmänt använda ko- 
ralpsalmboken. Rörande reformations- 
tidens koralböcker och koralmelodier 
har Nutzhorn offentliggjort en synner- 
ligen grundlig och utförlig öfversikt. 
Med 1500-talet erhöll hofmusiken ökad 
betydelse. Från att i början ha varit 
lika organiserad som kyrkomusiken med 
företrädesvis sångare, kom så smånin- 
gom instrumentalmusiken att spela en 
allt viktigare roll. Därjämte afskildes 
en särskild del, bleckblåsinstrumenti- 
sterna, hvilka i viss mån kommo att in- 
taga en särskild hedersställning som 
"hof trumpetare". Kristian III:s kapell 
bestod af 30 sångare ("kantoriet"), däri 
inberäknadt 7 små diskantister, och en 
organist. Jämte dessa omtalas trumpe- 
tare och "basunare", hvilkas antal va- 
rierade mellan 9 och 13. Bland sång- 
mästare från denna tid omtalas Adrian 
Pétit Coclicus. Af infödda danskar nam- 
nes som sångmästare bl. a. Mats Hack 
hvilken samtidigt innehade en profes- 
sur vid universitetet i matematik. Kan- 
toriet flck sina sångkrafter vanligen 
från skolorna, hvilka vid denna tid lade 
mycken vikt vid god flerstämmig sång. 
Fredrik II hade blott 20 sångare, däraf 
8 diskantister; samtidigt omtalas flera 
"fldlare". Tillfälligtvis omtalas besök af 
"engelska instrumentister", hvilka dock 
jämte musik utförde komedier, panto- 
mimer, akrobatkonster och dansade. Kri- 
stian IV visade ett synnerligen stort in- 
tresse för musiken och anställde flera 
namnkunniga musiker i hofkapellet. De 
flesta voro instrumentister, hvilka nu i 
antal bli sångarna betydligt öfverlägs- 
na. Bland de särskilda framträdande in- 
strumenten kunna nämnas violin, luta, 
sinka och orgel. 1618 blef Melchior 
Borchgrevinck kapellmästare och Mo- 
gens Pedersen vice kapellmästare. Nå- 
got senare omtalas Jacob örn som ka- 
pellmästare. De gamla skolsångarna, 
"discantisterna", begynna efter hand att 
ersättas af mera öfvade italienska solo- 

12 



178 



Danmark 



sångare, och kören fick ej längre sin 
forna betydelse. Högst stod hofkapellet 
under Heinrich Schiitz' tid 1634. Vid en 
af festerna vid prins Kristians bröllop 
medverkade ej mindre än 80 "musikan- 
ter". Under Kristian IV :s sista år sjönk 
kapellet i anseende, och hans närmaste 
efterföljare hade ej heller intresse för 
att hålla ett kostbart hofkapell uppe. 
Man nöjde sig således med ett ringa an- 
tal hofmusiker och beställde musiker 
från utlandet, då särskildt stora fester 
framtvungo högre musikstat. — Öfver 
den danska musiken under förra hälften 
af 1600-talet föreligger en grundlig stu- 
die af A. Hammerich. Om hofmusiken 
i allmänhet har äfven C. Thrane gjort 
grundliga studier. Vid början af 1700- 
talet fingo en del nya instrument bety- 
delse: flöjten och oboen; sinkan och lu- 
tan försvunne i stället. Den franska 
smaken trängde allt mera segrande ige- 
nom, och franska komedier och interme- 
dier gåfvos vid hofvet. Teatern fick ock- 
så fr. o. m. nu en ökad betydelse. Under 
1600-talet hade man nöjt sig med smärre 
tillfällighetsuppföranden ända till 1688, 
då ett särskildt hofoperahus byggdes- 
Olyckligtvis nedbrann detta under på- 
gående föreställning 1689, och först 1702 
omtalas åter en operateater, hvarpå 
dels franska dels italienska stycken gåf- 
vos. Jämte operarepresentationer gåf- 
vos vid denna tid flera hofkonserter med 
musik af samtida populära mästare som 
Corelli, A. Scarlatti m. fl. Af konungens 
egna hofkomponister nämnas Bernardi 
och Meier; den förre utnämndes till 
dansk hofkapellmästare 1729 och bekläd- 
de denna plats till sin död 1732. På 1720- 
talet omtalas äfven hamburgaren Rein- 
hard Keiser som främjare af musiken i 
den danska hufvudstaden. 1721 engage- 
rades ett hamburgiskt operasällskap, 
som intill 1723 gaf tyska teaterstyc- 
ken. Efter 1730 förlorar teatermusiken 
tills vidare all betydelse, och i stället 
ägnas så mycket större omsorg åt kon- 
serterna. A vissa bestämda dagar i vec- 
kan uppfördes offentlig musik af dels 
utländska musiker dels inländska mu- 
siker och musikvänner. Eedan 1727 om- 
talas onsdagskonserter "mot betald en- 
tré" och på 1730-talet nämnas ofta lör- 
dagskonserterna hos L. Holberg. 1740 
ankom Johann Adolf Scheibe till den 



danska hufvudstaden och därmed begyn- 
te ett allmänt uppsving i musiklifvet. 
År 1744 stiftades "det musikalske so- 
cietet", hvilket fick till närmaste upp- 
gift att utbilda dilettanternas musika- 
liska smak och tekniska förmåga. Sär- 
skildt populära blefvo konserterna under 
tiden mellan fastlag och påsk, dä ute- 
slutande passionsmusik uppfördes. Med 
slutet af 1740-talet fick ånyo operan be- 
tydelse, och 1747 engagerades ett ita- 
lienskt teatersällskap vid hofvet. Vän- 
nerna af den inhemska musikodlingen, 
ej minst Holberg, hade svårt att förlika 
sig med denna utländska musikkultur, 
som ej gaf plats åt de inhemska sträf- 
vandena. Bland ledarna för den italien- 
ska operan märkes 1748 — 49 ingen mindre 
än Chr W. Gluck. Den danska konsert- 
musiken med Scheibe i spetsen förde nu 
en tid framåt en bekymmersam tillvaro, 
och nya musikföreningar måste grundas 
för att uppehålla det inhemska musik- 
intresset. Den italienska musiken fick 
en god ledare i Giuseppe Sarti, som 1754 
kommit till Köpenhamn, och striden blef 
nu hård mellan det inhemska och ut- 
ländska. Med konung Fredrik V år 1766 
begynte tills vidare den franska operan 
och baletten att få ökad betydelse, i det 
att ett franskt sällskap inkom och spe- 
lade stycken af Grétry, Philidor, Mon- 
signy och Rousseau ("Le devin de villa- 
ge") m. fl. Härmed ökades ännu ytter- 
ligare striden mellan de olika musik- 
riktningarna. Sarti öfvertog nu 1770 så- 
väl den italienska teatern som det dan- 
ska sångspelet och sökte hålla det uppe, 
men redan 1774 råkade allt i förfall. Äf- 
ven den franska operan gick tillbaka 
och därmed stod vägen öppen för en egen 
dansk tonkonst. Tills vidare blef det 
blott tysk i stället för den franska och 
italienska, men Tysklands musik stod 
dock närmare den danska och ett stort 
steg framåt var redan taget, då den dan- 
ska tonkonsten begynte taga den tyska 
till förebild. På 1780-talet gjordes för- 
sök med att införa den tyska "heroiska 
operan", och Naumanns operor "Orfeus" 
(skrifven för Köpenhamn) och "Cora" 
(skrifven för Stockholm) uppfördes 1786 
och 1788. Ehuru Naumann själf ledde 
dem, gjorde de dock ej lycka, och dan- 
skarna tycktes ej ännu vara mogna för 
den "stora operan". Däremot upptogos 



Danmark 



179 



konserterna i allt högre stil. 1778 grun- 
dades "Det kg-l. danske Akademi" och tog 
som sin främsta uppgift att uppföra god 
musik vid offentliga konserter. En del 
af dessa musikuppföranden ägde rum 
med en efter dåtida förhållanden stor 
orkester. Redan på 1780-talet möter man 
Haydn på programmet, först med kvar- 
tetter sedan äfven symfonier. Phil. E. 
Bach förekommer äfven med kantater, 
ouverturer, vidare Gluck, Salieri, Graun, 
Hasse, Naumann m. fl. Själen i den dan- 
ska musiken blef J. A. P. Schulz, en tysk 
musiker, hvilken 1787 kallades till Kö- 
penhamn som chef för den danska ope- 
ran. Den musikform han företrädesvis 
odlade var den tyska "Lieden" och sång- 
spelet. Hans lättfattliga, behagliga och 
trohjärtade melodier sjöngos snart af 
alla samhällsklasser och bidrogo i hög 
grad att popularisera den tyska musiken 
i st. f. den franska chansonen, hvilken 
förut utgjort den enda melodien, som 
kunnat nå folket. 1790-talet är afgjordt 
sällskapsvisans tid, då Rahbeks visor 
sjöngos till enkla, folkliga melodier. År 
1800 efterträddes Schulze af F. A. Ae. 
Kunzen, som sökte hålla uppe de gamla 
traditionerna och på sångspelets grund 
skapa en inhemsk opera. 

Med romantismens tidsålder i början 
af 1800-talet begynte musiken få en an- 
nan karaktär. Musiken blef nationel- 
lare på samma gång den fick ett mera 
innerligt, stämningsfullare innehåll. Fö- 
regångsman på detta område i Danmark 
blef C. E. F. Weyse. Hans fält var skol- 
sången, den korta romansen och den 
fosterländska folksången. Dessutom ar- 
betade han i Grundtvigs anda på refor- 
merandet af kyrkomusiken. Sedan Kin- 
gos gradual 1699 hade koralen under- 
gått många förändringar, från Breiten- 
dichs (1764) och Schiörrings (1778) för- 
finade rytmiska, salongsmässiga melo- 
dier till Zincks (1801) stela o. högtidliga 
gammaldagskoraler. Som reaktion mot 
denna mindre folkliga koralrevision sök- 
te Grundtvig återföra psalmsången till 
folklig grund genom att dikta nya psal- 
mer, hvilka de samtida kompositörerna 
fingo tonsätta. En af de första nya me- 
lodierna är Weyses till psalmen "Den 
signade dag" (s. d.). Hufvudrepresen- 
tanten för den nya riktningen inom ko- 
ralmusiken är Henrik Rung (s. d.). Wey- 



se själf utgaf 1837 en ny koralbok i nära 
anslutning till Zincks, och med denna 
som utgångspunkt utarbetade Berggreen 
sin ännu allmänt brukade koralbok 
(l:sta uppl. 1853). — Konstmusiken och 
operan fick i D. F. R. Kuhlau en god re- 
presentant. Hans opera "Elverhöj" (pre- 
miére 1828) utgör ett viktigt steg framåt 
i nationell riktning. De stora namnen, 
hvilka under 1840-talet förde den dan- 
ska musikens rykte ut öfver hela den 
bildade världen, äro J. P. E. Hartmann 
och N. V. Gade. Den senare är måhända 
större som gedigen tonsättare, den förre 
helt säkert folkligare och som sådan af 
större betydelse för den inhemska na- 
tionella musiken. Äfven har Hartmann 
förtjänsten af att ha grundlagt den dan- 
ska manskvartetten. För den danska 
folkliga tonkonsten på 1850- och 60-talen 
har äfven A. P. Berggreen en stor be- 
tydelse genom sin folkvisupplaga, koral- 
bok, kvartetter och smärre solosånger 
samt genom sitt arbete för skolsången. 
På romansens och solosångens område 
samt den nationella operans står P. A. 
Heise på 1860- och 70-talen som en le- 
dande man. Delvis i hans fortspår vand- 
rar P. E. Lange-Miiller. Såsom skapare 
o. ledare af Cseciliaföreningen 1851 stod 
Henrik Rung som en god representant 
för romantikens pietetsfullhet mot de 
gamla vokala mästarna. Inom den hög- 
re konstmusiken framträda sedan såda- 
na namn som Emil Hartmann, A. Enna, 
C. Nielsen m. fl. Inom den folkliga ton- 
konsten, hvilken alltid i Danmark stått 
högt, framträda J. O. E. Hornemann, H. 
Matthison-Hansen, J. C. Gebauer, Chr. 
Barnekow, A. Winding, H. Nutzhorn, 
J. Gl£Eser m. fl. Inom den glada, lättare 
dansmusiken möter oss det populära 
namnet Lumbye. — Af stor betydelse för 
musikutbildningen blef det 1867 stiftade 
"Kjöbenhavns musikkonservatorium". — 
Inom musikhistorien har D. för närva- 
rande att uppvisa namn som A. Hamme- 
rich, stiftaren och utvecklaren af instru- 
mentalsamlingen i kunstindustrimuseet, 
W. Behrend, C. V. Ravn, C. Thrane, Th. 
Laub, H. Panum m. fl. 

Källor: Allmänna handböcker: Pa- 
num-Behrend, 111. Musikhistorie (flera 
kap. uteslutande om Danmark), 1905; J. 
Aarsbo, Fra den danske musiks historie, 
1904; V. C. Ravn, Skandinavische Musik, 



180 



Danmark — Dannström 



Mendel-Reissmanns lex.; H. V. Schytte, 
Nord. musiklexikon I— III, 1888—92 (med 
biogr. öfver danska musiker företrädes- 
vis i bd III); Salmonsens konvers.-lexi- 
kon; Danskt biogr. lexikon; A. Soubies, 
Hist. de la musique. Etats scandinaves, 
Paris 1901 ff.; W. Niemann, Die Musik 
Skandinaviens, Lpzg 1906. — T i d e n i n- 
till 1500: A. Hammerich i Aarb. f. 
nord. oldkynd. 1893 och 1903 om lurarna 
(K. Kroman äfven); H. Thuren, Das dä- 
nische Volkslied, Zs. IMG IX, 13; Hj. 
Thuren, Tanz u. Tanzgesang im nord. 
Mittelalter, Zs. IMG IX, 209, 239; Ham- 
merich, om danska sekvenser, 1912 (under 
utg.). — Tiden 1500—1800: Th. Laub, 
Om kirkesaugen, 1887; H. Nutzhorn, Den 
danske menigheds salmesang, 1909 ff.; V. 
C. Ravn, Konserter og mus. selskaber i 
aeldre tid, 1886; A. Hammerich, Musiken 
v. Kristian IV:s hof, 1892; S. A. E. Ha- 
gen, Hist. Tidskr. 6 R. IV s. 420-44; C. 
Thrane, Fra hofviolonernas tid, 1908; Hj. 
Thuren, Orfeus o. Eurydice, Fra Arkiv 
o. Mus. IV; Th. Overskou, Den danske 
Skueplads; P. Hansen, Den danske Skue- 
plads; Ravn, biografier af danska mä- 
stare under 1700-talet i "Samf. til udg. af 
dansk musik." — Tiden 1800—1900: 
C. Thrane, Danske komponister, 1874 
(Weyse Kuhlau, Gade, Hartmann); C. 
Thrane, Caeciliaforeningen og dens stif- 
ter, 1901; A. Hammerich, Musikförenin- 
gens historie 1836 — 86, 1886; A. Hamme- 
rich, Kjöbenhavns musikkonservatorium 
1867—92, 1892; A. Sörensen, Studenter- 
sångföreningen 1839—89, 1889; D. Gade, 
Niels W. Gade, Kbhn 1892; R. Henriques, 
N. W. Gade, Kbhn 1891; A. Hammerich, 
J. P. E. Hartmann, Nord. Tidskr. 1900 
(Smbd. IMG II, 455); W. Behrend, J. P. 
E. Hartmann; Otto Mailing — Axel Sören- 
sen, Hartmanns melodier, Kbhn Vilh. 
Hansen; Musikbladet 1885 med jubile- 
umsnummer af Hartmann; Musikbladet 
1887, jub.-nr af Gade; C. Skou, A. P. 
Berggreen, Kbhn 1895; J. Aarsbo, Dansk 
Folkesang fra det 19. Hundredaar I, 1903, 
II, 1904; Chr. Kierulff, P. Heise i Nord. 
Musiktidende 1880 och Hornemann i N. 
Mus. 1882; A. Hammerich, Musikhisto- 
riskt museum, Kbhn 1909 (tysk uppl. 
1911); J. Foss, Organist- og kantorembe- 
derne, Kbhn 1906; G. Skjerne, H. C. 
Lumbye, Kbhn 1912. — Se vidare Teater. 
Danning, Sophus Christian, f. 



16. 6. 1867 i Odense; elev af konserv, i 
Köpenhamn och i Sondershausen; 1899 
musiklärare i Bergen; kapellmästare för 
"Harmonien" och den "nationale scene" 
i Bergen 1899 — 1907; kapellmästare vid 
Fahlströms teater 1907—11; har bl. a. 
komponerat en Dantesymfoni, operorna 
"Kynthia" och "Elleskutt", sånger och 
pianostycken. 

Dannreuther, E d wa rd George, f. 
4. 11. 1844 i Strassburg, t 1905; kom vid 
5 års ålder till Amerika, där han bodde 
i Cincinnati; 1859 blef han elev af Leip- 
zigs konservatorium med Moscheles, 
Hauptmann och Richter som lärare; han 
slog sig sedan ned i London som musik- 
lärare och musikförfattare. D. var en 
varm anhängare af Wagner och grun- 
dade 1872 Wagnersällskapet i London 
samt ledde två serier Wagnerkonserter 
1873 — 74; hans mest bekanta skrift är 
"Wagner and the Reform of the Opera" 
(1872 utg. i "Monthly musical record", 
1904 separat). D. intresserade sig äfven 
för den äldre musiken och gaf 1874 — 
93 regelbundna kammarmusikkonserter 
med kompositioner af äldre mästare, 
framför allt Bach, Mozart och Beetho- 
ven, men äfven Chopin och Schumann. 

Dannström, Johan I s i d o r, f. 14. 12. 
1812 i Stockholm, t 17. 10. 1897 därst.; 
1826 elev af Mus. akad. med J. E. Nord- 
blom som lärare i siång; tjänstgjorde se- 
dan 1829 — 33 å handelskontor, under hvil- 
ken tid han gaf lektioner i gitarr och 
flöjt, så att han med egna medel kunde 
företaga en resa till utlandet för att när- 
mare utbilda sig i musik; innan denna 
resa 1837—38 anträddes, hade E. Drake 
gifvit honom enskild undervisning i har- 
moni och kontrapunkt och I. Berg i 
sång; äfven utgaf han vid denna tid sin 
första sång: en romans med ack. af 
piano el. gitarr; studietiden i utlandet 
användes i Berlin företrädesvis till för- 
värfvande af musikteoretiska kunskaper 
hos S. V. Dehn; äfven besöktes flitigt 
teatern; 1838 fortsatte han sin resa till 
Italien, där Forini i Bergamo blef hans 
lärare i sång; hösten 1840 tillbragtes i 
Sydfrankrike och våren 1841 i Paris, där 
han uppmärksamt lyssnade till sångare 
som Rubini, Lablache, Grisi och Persia- 
ni; hos Rubini fick han en kortare tid 
handledning i sång; s. å. gick färden till 
Polen, där han äfven studerade teater 



Dannström — Dans 



181 



och sång; öfver Wien, där han samman- 
träffade med Franz Berwald, gick färden 
tillbaka till Stockholm; d. 28. 8. 1841 de- 
buterade D. å k. t. i "Il bravo" af Mer- 
cadante; trenne år varade hans enga- 
gement vid denna scen (intill 1. 7. 1844), 
och han synes under denna tid ha va- 
rit en högt uppburen sångare, hvars 
namn ofta namnes i samband med de 
två storheterna Jenny Lind och Gio- 
vanni Belletti. Han sjöng ofta tillsam- 
mans med Jenny Lind och hade således 
godt tillfälle att studera och lära af 
hennes genialiska sångkonst; åren 
1844/45 tilbragte han sedan i Paris under 
flitiga sångstudier för Manuel Garcia 
(förut J. Linds lärare); efter återkom- 
sten till Stockholm ägnade D. sig åt 
sångundervisningen och utbildade flera 
elever, däribland L. Michaeli, Hertha 
Westerstrand, Betty Boye, Vendela An- 
dersson, Leocadi Berghnér, Anna Hell- 
ström m. fl. 1849 utgaf han en "sångme- 
tod" innehållande hans samlade erfa- 
renheter som sångare och pedagog (ny 
uppl. 1876). På 1850-talet uppsatte han 
dessutom en instrumentalhandel i huf- 
vudstaden. Som kompositör blef D. mest 
bekant genom sina polskor med text, 
hvilka alla äro synnerligen tacksamma 
för koloraturröst. Musikaliskt sedt äro 
de mera instrumentala än vokala, och 
koloraturen är violinens ej röstens. 
Denna folkdansartade sång förblef ett 
utmärkande drag för nästan alla D:s 
visor, äfven där textens karaktär må- 
hända hade kraft mindre lekande ryt- 
mer. Af hans sånghäften prisbelöntes 
en samling 1876 af Mus. Konstförenin- 
gen. De flesta af D:s sånger tillkommo 
på 1840 — 60-talen; bland dem märkas: 
"Erotiskt svärmeri", "Vore jag blom- 
ma", "Statsfången", "Sex andliga sån- 
ger", "Sex polskor", "Tre skogsblommor 
från Finland", "Le salon musical"; af 
sångduetter äro bekanta: "Duellanter- 
na", "Bacchi barn", "Våren o. glädjen", 
"En reception i Bacchi tempel"; "Stjär- 
nan" (f. tenorsolo o. bl. kör). För sce- 
nen: "Skomakaren o. hans fru" (Mindre 
t. 1847), "Herr o. fru Tapperman" 
(Djurg.-t. 1848), "Doktor Tartaglia" (k. t. 
1851), "Lordens rock" (Djurg.-t. 1861); 
alla dessa äro korta komedier i 1 — 2 ak- 
ter. En själfbiografi, daterad decem- 
ber 1895, utgaf s i tryck 1896: "Några 



blad ur Is. Dannströms minnesanteck- 
ningar." I denna finnas flera värdefulla 
bidrag till svenska musiken särskildt 
under 1840-talet; bl. a. ingår en ypperlig 
karaktäristik af J. Lind (äfven smärre 
af Kr. Nilsson, L. Michaeli m. fl.). 

Dans, rytmiska rörelser med kroppen 
i takt efter sång eller instrumentalmu- 
sik. Den äldsta d. kan efter sitt ända- 
mål indelas i olika slag: arbetsdanser, 
erotiska danser, krigiska danser, kult- 
danser. Till det förstnämnda slaget hö- 
ra ofta äfven lekarna och de danser, 
hvilka uppstått genom efterhärmning 
af djurens lekar. Naturfolken och de 
asiatiska kulturfolken äga alla dessa 
dansarter. D. träder tidigt i förbindel- 
se med kulten än som offerdans än som 
medel till afvärjande af sjukdomar. 
Årsfesterna, speciellt vårfesterna, fira- 
des fordom med särskilda rituella dan- 
ser. Ofta voro dessa af erotisk inne- 
börd. Krigsdanserna afsågo uppeggan- 
de till mod samt framkallande af smi- 
dighet och rörlighet i kroppen. Dan- 
sen som rekreationsmoment framträder 
hos alla slagen, dock måhända mest i 
lekdanserna. I formellt hänseende har 
dansen sedan uråldriga tider varit figur- 
dans med en eller flera dansande, hvil- 
ka utföra rörelser med ben, händer, 
hufvud och kropp. I de flesta äldre 
kulturländer funnos särskilda danser- 
skor, hvilka än voro anställda i kul- 
tens tjänst än i det enskilda nöjets 
tjänst; grekerna dansade gärna själfva, 
romarna sågo hellre andra dansa; hos 
grekerna ingick dansuppfostran i ung- 
domens utbildning, hos romarna köpte 
eller hyrde man danserskor för sitt 
eget nöjes skull. Hos de äldsta ger- 
manska folken äro dansarterna af sam- 
ma slag som hos naturfolken: kultdan- 
ser, krigsdanser, arbetsdanser, erotiska 
danser m. m. Under medeltiden fram- 
träda särskildt två former af dans: den 
enkla, öppna kedjan ("sladd") och den 
slutna ringdansen. Båda fortlefva än- 
nu i folkdansen (s. d.). Till ringdansen 
hörde under 13 — 1500-talen ofta en viss 
regelmässig rörelse bestående i två steg 
åt vänster och ett åt höger. Till den 
utvecklade ringdansen, hvilken återgaf 
en viss handling, hörde äfven solodans 
af ett eller flera par inuti ringen, under 
det att denna rörde sig åt vänster (med- 



182 



Dans 



sols). En konstmässig utbildning af 
ringdansen ledde till bågdansen imder 
1400-talet. Ur solodansen inuti ^ ringen 
kunde redan under medeltiden åtskilli- 
ga slag af pardanser utan ring uppstå. 
Med afseende på dansens karaktär var 
den "gången" eller "sprungen", lång- 
sam eller hastig. Den egentliga konst- 
dansen begynte med 1400-talet och spe- 
ciellt i Italien och Frankrike. Den nya 
tidsåldern förbereddes därigenom, att 
d. flyttades från det fria till danssalar- 
na, samtidigt med att dräktens särskil- 
da beskaffenhet hos de högre klasserna 
lade hinder i vägen för fria, naturliga 
rörelser. Under 1500-talet begynte dessa 
nya "höfviska danser" få sin största ut- 
bredning norr om alperna. Från Italien 
kommo de konstmässiga: passamezo, pa- 
vana, saltarello, galliarda, från Frank- 
rike bassedansen och baletten. Den 
gamla ringdansen med två steg åt vän- 
ster, ett åt höger, lefde kvar i branlen 
och kvarstod som sådan inpå 1600-talet. 
Mot slutet af 1500-talet försvinna allt 
mera de italienska inflytelserna, och de 
franska bli mera ensamrådande. Un- 
der 1400-talet brukade man förena dan- 
serna två och två i grupper, så att en 
långsam, "trädd", dans i jämn takt (^Z* 
el. Vi-takt) fick föregå en i hastigt 
tempo i '/i-takt. Under 1500-talet indi- 
vidualiserades dessa två danser, så att 
man fick två själfständiga danser i stäl- 
let. De vanligaste äldre danserna, hvil- 
ka sammanställas i grupper, äro: pas- 
samezo-saltarello, pavana-gaillarda, 'tysk 
dans'-'språng'. Mot slutet af århundra- 
det förlorade man intresset för de lång- 
samma danserna, hvilka efter hand do- 
go bort, och de glada vunno i stället så 
mycket större utbredning. De vid ti- 
den omkring år 1600 vanligaste danser- 
na äro courante, gaillarde, volte, bran- 
le, allemande och balett. Omkring år 
1620 äro tre af dessa danser de vikti- 
gaste moddanserna: branle, courante, 
gaillarde. Den förstnämnda represen- 
terar det högtidliga allvaret, den sist- 
nämnda den uppsluppna glädtigheten. 
Couranten innehar den gyllene medel- 
måttan och är därför omtycktast. Vid 
midten af århundradet ha nya mod- 
danser vunnit popularitet: sarabande, 
bourrée, passepied och slutligen menu- 
ett. Samtidigt lösgör sig gavotten ur 



branlen, med hvilken den alltsedan 1500- 
talets slut bildat en dans. Omkring år 
1700 har menuetten kämpat sig fram till 
främsta platsen, gaillarden har blifvit 
allt långsammare och försvinner slut- 
ligen helt och hållet; couranten blir, 
äfven den, sällsyntare. I stället får me- 
nuetten en ny konkurrerande dans i po- 
lonäsen, hvilken uppstått ur 1600-talets 
glada polska dans; masurkan existerar 
jämte polonäsen men når ej samma po- 
pularitet som denna; omkring år 1750 
inneha menuett och polonäs de högre 
klassernas hufvudgunst, och först mot 
slutet af århundradet få kontradan- 
serna med kadrilj och angläs större 
plats. Under 1800-talets första årtion- 
den äro kadrilj och angläs de främsta 
danserna, menuett och polonäs försvin- 
na. De nya tyska runddanserna (par- 
danserna) med valsen i spetsen tränga 
snart segrande fram, och på 1820-talet 
är valsen den mest omhuldade dansen. 
På 1830-talet uppträda nya runddans- 
former: galopp och schottisch, och på 
1840-talet följa sedan: polka och ma- 
surka. 1850-talet är polkans glanstid, 
och nya kombinationer uppstå ur den- 
na: rheinländer och wienerkreuz. Till 
sist kommer på 80-talet pas-de-quatre 
och slutligen efter 1900: bostonvals, two- 
steep, mignon m. fl. Under hela den- 
na runddansens glanstid, fr. o. m. valsen 
på 1820-talet har figurdansen varit un- 
danträngd, och knappt mer än en form 
af figurdans har stått kvar, nämligen 
fransäsen — 1830-talets kadriljform. I 
våra dagar sträfvar man att åter in- 
föra figurdausen genom att ånyo odla 
de gamla danserna: menuett och gavott. 
— Dansens glanstid som konstdans är 
1650—1800, då den inöfvades och inlärdes 
skolmässigt, i början (1600-talet) blott 
vid hofven och de närmast hofven stå- 
ende kretsarna, sedan (1700-talets förra 
del) äfven adelskretsarna och sist (1700- 
talets senare del) äfven borgarklassen. 
Med franska revolutionens demokratiska 
idéer försvinner den konstmässiga, väl 
inöfvade dansen, på samma gång folkets 
breda lager bli bärare af dansen. Den 
konstmässiga dansen förvisas uteslutan- 
de till scenen. Redan under 1600-talet 
blandade man i rikligt mått in dansen i 
teaterstyckena och härur framgick till 
sist den själfständiga baletten. En följd- 



Pl. II. DANS. 









Danzi — David 



183 



riktig utveckling af denna blef i sin 
tur 1700-talets pantomim. — Litt.: Czer- 
winski, Gesch. d. Tanzkunst, 1862; ny 
uppl. 1882; Böhme, Gesch. d. Tanzes in 
Deutschland, 1886; Voss, Der Tanz u. 
seine Gesch., 1868; Desrat, Dictionnaire 
de la danse, 1895; Bie, Der Tanz, 1905; 
Storck, Der Tanz, 1903; Th. Arbeau, 
Orchesographie, 1588 (ny uppl. 1888; 
öfvers. af Czerwinski: Die Tänze d. XVI. 
Jahrh., 1878); de Soria, Hist. pittoresque 
de la danse, 1897; Miirich, Neue u. alte 
Tänze, 1900. — Se äfven följande skrif- 
ter af T. Norlind: Diktkonstens, dansens 
o. musikens ursprung; Dans o. Musik i 
svensk folktro; Den svenska polskans 
hist. (Stud. i sv. folklore I, II, V, 1911); 
Zur Gesch. d. Suite, Smbl. d. IMG VII, 
172—203; Zur Gesch. d. poln. Tänze, 
Smlb. d. IMG XII, 501—525; Melodier till 
sv. fkvisor o. folkdanser. Sv. Landsm. 
1906; Svärdsdans o. bågdans, Feilbergs 
Festskr., 1911; Latinska skolsånger, 1909. 
— Se vidare Folkdans, Suite. 

Danzi, Franz, f. 15. 5. 1763, f 13. 4. 
1826 i Karlsruhe; elev af fadern Inno- 
cenz D., som själf var en skicklig violon- 
cellist, och Vogler; kom 1778 till Miin- 
chen, där han skref sin första opera: 
"Die Mitternachtsstunde"; flera andra 
operor följde sedan ("Der Kuss", "Cleo- 
patra", "Iphigenia" m. fl.); ingick 1790 
äktenskap med den berömda sångerskan 
Marguerite Marchand och företog till- 
sammans med henne en konstresa till 
Prag, Leipzig och Italien; 1797 återvän- 
de han till Miinchen, där han kvarstan- 
nade till hustruns död 1799; 1807 utnämn- 
des han till hofkapellmästare i Stutt- 
gart och blef slutligen kapellmästare i 
Karlsruhe, på hvilken post han kvar- 
stod till sin död. D. var en högt ansedd 
sånglärare och komponerade flera verk 
för sång och för kammarmusik. 

Da Ponte, Lorenzo, f. 10. 3. 1749 i 
Ceneda, Venetien, t 17. 8. 1838 i New 
"York; han utbildades först till präst; 
1774 var han professor i vältalighet och 
musik vid ett seminarium i Triest; ut- 
visades 1777 ur Venetien till följd af en 
politisk dikt; förde sedan ett kringflac- 
kande lif: 1784 — 90 var han textdiktare 
för den italienska operan i Wien och 
skref i denna egenskap sina berömdaste 
verk: texterna till Mozarts "Figaros 
bröllop" och "Don Juan"; flyttade efter 



1790 till England och till sist till Ame- 
rika. 1823—27 utgaf han i 4 band sina 
memoarer. 

Darell, Ragnar Johan Valdemar, f. 
2. 10. 1877 i Bergshammar, Söderman- 
land; elev af k. konserv, i Stockholm 
1898—1904; musiklärare-ex. 1900, musik- 
dir.-ex. 1902, kyrkosångare-ex. 1903, or- 
ganist.-ex. 1904; kapellmäst. vid Folk- 
teatern i Stockholm 1900—04; sedan 1905 
musiklärare vid h. allm. läroverket och 
domkyrkoorganist i Linköping; D. har 
gjort sig känd som nitisk lärare och god 
musiker; utgaf 1909 en mässbok i an- 
slutning till Linköpings domkap:s äm- 
betsbref. 

1. David, Ferdinand, f . 19. 6. 1810 i 
Hamburg, t 19. 7. 1873 i Schweiz; 1823— 
25 elev af Spohr och Hauptmann; upp- 
trädde året därefter som violinvirtuos 
på en Gewandhaus-konsert i Leipzig; 
konserterade sedan som violinist fler- 
städes (Dorpat, Petersburg, Moskva, 
Riga m. fl. ställen); 1836 kallade Men- 
delssohn honom till Leipzig, där han se- 
dan kvarblef; D. tog nitiskt del i stif- 
tandet af Leipzigs konservatorium och 
utgjorde efter Mendelssohns död läroan- 
staltens främste man; som lärare i vio- 
lin torde D. vara att räkna som århun- 
dradets allra främste; som virtuos till- 
hörde han närmast den Spohrska rikt- 
ningen med bred ton, klar och gedigen 
frasering och uttrycksfullt spel; ehuru 
D. var en af sin tids främsta soloviolini- 
ster, torde han dock ha stått högst som 
ensemblespelare; af utgifna arbeten har 
hans violinskola vunnit världsrykte; 
som kompositör är han bekant genom 
sina violinkonserter; mindre kända äro 
hans tvenne symfonier och operan 
"Hans Wacht". — D. blef 1858 LMA i 
Stockholm. 

2. Felicien César D., f. 13. 4. 1810 
i Cadenet, Vaucluse, t 29. 8. 1876 i St. 
Germain en Laye; han begynte som kor- 
gosse vid katedralen i Aix och blef se- 
dan kapellmästare vid teatern i Aix; 
1830 begaf han sig till Paris för att un- 
der Cherubini vidare utbilda sig som 
musiker; till lärare hade han dessutom 
Fetis (komposition), Benoist (orgel) och 
Raber; 1831 ingick han i Saint-Simoni- 
sternas sekt och begaf sig 1833 som mis- 
sionär för denna till Orienten (Konstan- 
tinopel, Smyrna, Egypten); 1835 åter- 



184 



D. c— De Croll 



vände han till Paris och utgaf s. å. en 
samling orientaliska danser, hvilka dock 
ej vnnno något större erkännande; 1844 
skref han sitt berömdaste verk: odesym- 
fonien "Le désert", som uppfördes å en 
konservatoriekonsert med afgjord fram- 
gång; de följande verken, oratoriet "Mo- 
ses på Sinai", odesymfonien "Colum- 
bus", mysteriet "Eden", mottogos visser- 
ligen mera lamt, men han var dock nu 
en berömd man och fick därför med lätt- 
het sina verk uppförda. 1857 uppfördes å 
théätre lyrique hans opera "La perle du 
Brésil"; 1859 upptog stora operan "Her- 
culanum" (verket hette ursprungligen 
"Världens ände"); 1862 spelades "Lalla 
Rook" (Sthlm 1870) o. 1865 "Le saphir". 
Af hans öfriga kompositioner märkas: 2 
symfonier, 24 stråkkvartetter, 2 nonet- 
ter för blåsinstrument, solosånger m. m. 
D. är närmast schumannian med en viss 
säregen orientalisk kolorit i sina verk; 
österländska melodier öfverflöda i alla 
hans verk; det melodiska elementet är 
hufvudsaken, och alla hans kompositio- 
ner utmärka sig för en mild, nästan vek 
stämning. Såsom programmusiker till- 
hör han Berlioz' riktning. 

Davidov, Charles, f. 17. 3. 1838 i 
Goldingen, Kurland, t 15. 2. 1889 i Mosk- 
va; framstående violoncellist; studerade 
först matematik vid univ. i Moskva in- 
till 1858, sedan cello för Schmiedt i sam- 
ma stad och Schuberth i Petersburg; 
komposition för Hauptmann i Leipzig; 
1859 uppträdde han f. f. ggn offentligt å 
en Gewandhauskonsert; han blef sedan 
lärare vid konserv, i Leipzig och förste 
cellist i Gewandhausorkestern; 1862 kal- 
lades han till Petersburg som cellist 
i operan och lärare vid konservatoriet; 
1876 — 86 var han direktör för konserv. 
därst. Hans kompositioner utmärka sig 
för en viss behagfull melankoli och pas- 
sioneradt uttryck; de flesta äro för 
violoncell: 4 konserter (op. 5, 14, 18, 31), 
en rysk fantasi (op. 7) m. fl.; en p.-kvin- 
tett, en stråkkvartett, en sextett och två 
orkesterverk (symf. skiss op. 27 och 
suite op. 37); dessutom en mängd sån- 
ger. 

D. c. = da capo. 

D-dur (fr. ré majeur, eng. d major), 
durtonart med d till grundton och två 
kors (f och c); h-moll parallelltonart. 

Debain, Alexandre Francois, f. 



1809 i Paris, t 3. 12. 1877 därst.; uppfin- 
nare af harmonium; efter studier hos A. 
Sax och Mercier grundade han 1834 en 
egen pianofirma; i aug. 1840 uttog han 
patent för ett "harmonium", hvilket 
snart gaf honom världsrykte; D. för- 
bättrade äfven dragharmonikan (concer- 
tina). 

Debile, d e b o 1 e (it.), svagt. 

D e b o r a h, skådespel i 4 akter, med 
körer och kupletter, af Mosenthal, öfver- 
satt af J. Jolin och musik af A. Ran- 
del; gafs å kgl. teatern 1859: 6 gånger. 

Debussy, C 1 a u d e A c h i 1 1 e, f. 22. 8. 
1862 i St.-Germain-en-Laye, elev af kon- 
serv, i Paris och E. Guiraud; erhöll 
Rompriset 1884 genom kantaten "L'En- 
fant prodigue"; de följande arbetena 
hade svårt att tränga igenom på grund 
af deras till ytterlighet gående moder- 
na stil; där detta öfverförflnade, ner- 
vösa skrifsätt mindre framträder, är D» 
mest sympatisk; af hans bättre verk må 
nämnas: 6 "ariettes" till ord af Verlaine, 
5 "Poémes de Baudelaire", orkesterstyc- 
kena: "Nuages", "Fetes", en ork.-suite, 
"Prelude symphonique", lyriska dramat 
"Pelléas et Mélisande" (op. comique 30. 
4. 1902). 

Debut (fr.), begynnelseroll; första upp- 
trädandet. 

Debutera, uppträda för första gången. 

Decima, det tionde diatoniska tonsla- 
get. 

Decimett, komposition för 10 instru- 
ment. 

Deeimol, en figur af tio likvärdiga no- 
ler i st. f. åtta eller nio af samma slag. 

Deciso (it.), bestämdt, distinkt. 

Declamando (it.), med uttrycksfullt 
föredrag; mera taladt än sjunget. 

Decomposé (fr.), osammanhängande. 

Decresc. =: decrescendo. 

Decrescendo (it.), af tagande; med af- 
tagande styrka. 

De Croll, Reinhold, musiker i sven- 
ska hofkapellet 1700—1710 och dessutom 
1704 — 1710 klockspelare vid tyska kyr- 
kan; efterträdde 1702 sin fader som or- 
ganist vid Riddarholmskyrkan, men sy- 
nes något senare ha utbytt denna syssla 
emot organistbefattningen i Jakobs kyr- 
ka; han dog i nov. 1710, och Dan. Grana- 
tenflycht skref till hans begrafning d. 
29. 11. en dikt (tryckt), hvari hans för- 
tjänster prisas. Flera kompositioner för 



Dedié — Dejlig er jorden 



185 



klaver af honom finnas i handskrifter 
bevarade. I Ternstedts klavérbok i Upps. 
bibi., Tab. 110, finnas tre menuetter, en 
för "Sparre och Wrede", en för "Monsrr 
Diiben" (kapellmästaren), en för "Ma- 
dame Diiben". De två senare finnas äf- 
ven i Erikssons notbok af 1699 i Kgl. 
bibi. I Kalmar bibl:s musik-handskr. 
4a finnes en "Menuet pour M:r Lind- 
ström" betecknad med De Crolls namn, 
och troligen äro äfven några af de an- 
dra obetecknade danserna i samma not- 
bok af honom. — Som klockspelare ef- 
terträdde han sin broder Johannes D„ 
hvilken alltsedan 1660-talet skött befatt- 
ningen. Troligen är denne broder den- 
samme som "Jean Baptiste D.", hvilken 
1699 namnes som uppvaktande musiker 
vid hofvet. Han dog i sept. 1704. — Se 
handl. i riksarkivet och slottsarkivet 
samt Lydekes afhandl. De ecclesia teu- 
tonica. 

Dedié (fr.), tillägnad. 

Deduetio (lat.), den nedåtstigande ton- 
skalan. 

Defleiendo, se c a 1 a n d o. 

De Geer, berömd adlig ätt, hvilken 1627 
inkom till Sverige. Många af ättlin- 
garna ha varit lifligt intresserade mu- 
siker. De flesta musikminnena äro fa- 
stade vid Finspång, där biblioteket (nu 
i Norrköping) till våra dagar bevarat en 
synnerligen värdefull samling musik- 
tryck och handskrifter, hvilka på ett 
förträffligt sätt belysa svensk musikod- 
ling under 1600- och 1700-talen (se här- 
om B. Lundstedt, Katalog öfver Fin- 
spångs bibi. s. 323—27 och T. Norlind, 
Vor 1700 gedruckte Musikalien s. 203 m. 
fl. st.). De äldsta musikalierna äro från 
1630-talet och äga anteckningar, som ut- 
visa, att de begagnats dels af den store 
Louis D. d. ä. (t 1652) dels d. y. 
(t 1695). Under 1700-talet uppehöllos de 
musikaliska traditionerna på det om- 
sorgsfullaste, och många tryck samt 
handskrifter utgöra minnen från denna 
tid. Den sistnämndes ättling i fjärde 
led, hofmarskalken frih. Gerhard D. 
(t 1846), var särskildt intresserad för 
musiken. J. M. Rosén säger om honom 
i Några minnesblad: "Omgaf sig med 
ett hof af musici, på en gång beskydda- 
re och lycklig utöfvare af tonkonsten" 
(I, 17). Han invaldes i Mns. akad. 1841. 
En annan ättling, öfverkammarherre 



Johan Jacob D. (t 1809) invaldes re- 
dan 1772 i samma akademi. Gerhard D:s 
son den berömde politikern, skaparen af 
Sveriges riksdagsordning, Louis Ger- 
hard D., visar i sina "Minnen" ett 
stort intresse för tonkonsten och en af- 
gjord musikalisk begåfning. 

Degré (fr.), tonsteg. 

Dehn, S i e g f r i d Wilhelm, f. 25. 2. 
1799 i Altona, f 12. 4. 1858 i Berlin; stu- 
derade först juridik 1819^23 och var se- 
dan anställd (1823 — 29) i svenska be- 
skickningen i Berlin; studerade vid si- 
dan om musik för organisten Dröb och 
musikteori för B. Klein; genom Meyer- 
beers förmedling blef han 1842 bibliote- 
karie vid musikafdelningen i kgl. bibi. 
i Berlin; i denna sistnämnda tjänst ut- 
vecklade han en storartad verksamhet 
dels genom att mönstergillt ordna sam- 
lingarna dels genom nyinköp och af- 
skrifningar (partitursättning af äldre 
musik); 1849 erhöll han professors titel; 
1842 — 48 redigerade han musiktidningen 
"Cecilia"; af hans grundliga och lärda 
skrifter må nämnas: "Theoretiseh-prak- 
tische Harmonielehre" (1840, 2:dra uppl. 
1860), "Analyse dreier Fugen aus J. S. 
Bachs Wohlt. Klavier u. einer Vokal- 
doppelfuge G. M. Buononcinis" (1858), 
"Sammlung älterer Musik a. d. 16. u. 17. 
Jahrh." (1837, 12 hftn). D. var högt 
skattad som lärare och har bl. a. utbil- 
dat: Kiel, P. Cornelius, Glinka, A. Ru- 
binstein, Th. Kullak och H. Hofmann. — 
LMA 1855. 

Dejlig er jorden, populär andlig 
melodi; text af Ingemann och tryckt 
(text o. mel.) i "Dansk Kirketidende" 
1850 s. 793 f. f. ggn; upptogs i Berggreens 
koralbok under nummer 101; i Sverige 
bl. a. i Eggelings sångbok ("Härlig är 
jorden") under nummer 144 (293). Me- 
lodien är ursprungligen en tysk andlig 
visa till texten: "Schönster Herr Jesu" 
(Fallersleben, Schles. Vksl. 287; Erk- 
Böhme, Liederh. 2010, båda upptecknade 
på 1840-talet från folkets sång); melodi- 
en är äfven populär i Tyskland och har 
i Liszts oratorium "Die heilige Elisa- 
beth" upptagits till en "Marsch d. 
Kreuzritter". Mozart har användt me- 
lodien i en violinstämma (se Berggr:s 
koralb.). Ett tryckt flygblad med mel. 
finnes från 1749; äfven uppgifves den 
finnas i Fuldasångboken af 1695. "Dansk 



186 



Deklamation — Delibes 



Kirketidende" hade fått melodien från 
en tysk skrift af s. å. (1850): "Neueste 
Nachrichten aus dem Reiche Gottes". 
Här heter det: "Sången är nyligen af 
en lycklig hand funnen i Westphalen, 
bland andra lämningar från medeltiden. 
Den skall på korstågens tid vara sjun- 
gen af korsfarare och pilgrimer på de- 
ras vandringar till Jerusalem. Sången 
är ånyo kommen ut bland folket och 
har i Tyskland utbredt sig från plats 
till plats, så att den i många nejder 
sjunges af gamla och unga, af herde- 
drängar på marken och af små barn". 
Som folkmelodi synes den emellertid ej 
vara gammal, och det medeltida ur- 
sprunget är väl tämligen apokryfiskt. 
Zahn känner ingen äldre källa än 1842 
(Fallersleben), men anför en mängd 
koralböcker efteråt, som upptagit den 
(1861, 62, 66, 78, 80, 83, 85, 86, 87). Zahn 
ger emellertid en annan äldre melodi af 
1677 till samma text (nr 3975), hvilken 
dock sedan endast upptagits i en koral- 
bok af 1885. Zahn är af den uppfatt- 
ningen, att den kända melodien häm- 
tats från Schichts mel. 1819 till: "Helige 
Liebe, Himmelsflamme" (Zahn nr 1319). 
Deklamation (af lat. declamatio, före- 
drag). 1. Föredragningskonst utan mu- 
sik. Denna konst förutsätter dock en 
kännedom om accentens (tonalitets- och 
intensitetsacceutens) och rytmens lagar. 
Särskildt viktig är denna d. på teatern. 
— 2. Musik med toner, som i möjligaste 
mån närma sig talet. Ofta samman- 
faller det deklamatoriska musikföredra- 
get med recitativet på en ton, hvilket 
dock ej innebär, att det entoniga före- 
draget kommer närmast det talade språ- 
ket. Ofta användes d. i musiken vid 
patetiska ställen eller högtidliga, all- 
varliga moment i dikten (se t. ex. Schu- 
berts "Der Tod u. das Mädchen"). — 
3. Musikalisk föredragningskonst med 
hänsyn tagen såväl till den patetiska 
accenten som fraseringen och nyanse- 
ringen. — 4. Musikens rytmiska förhål- 
lande till textens (diktens) rytm. Text- 
rytmens och musikrytmens samhörig- 
het i ett godt deklameradt stycke hör 
till de senare upptäckterna inom musi- 
ken. Ett fullständigt sammanfal- 
lande är här ej fullt möjligt, och frågan 
blir då närmast, hvilken af de båda 
skall göra de största eftergifterna. De 



som i en sång se en förtonad dikt fordra 
eftergifterna af musiken, de som där- 
emot sätta melodien högst, kräfva sam- 
ma eftergift af dikten. Romantiska sko- 
lan med dess ensidiga dyrkan af musi- 
ken häfdade musikens suveränitet öfver 
dikten. Härvid hjälpte det ej, att mu- 
siker och diktare förenades i en per- 
son. Melodien bländade, så att ögat ej 
blef skarpsynt nog rörande det text- 
liga (se t. ex. Geijer). Wagner blef den 
förste, som sökte taga hänsyn till båda 
i högsta möjliga mån, och flera af de 
nyare sångkompositörerna ha följt efter 
i samma riktning, däribland framför 
allt P. Cornelius och H. Wolf. — 5. Ta- 
lad text med musik (deklamatorium = 
melodrama s. d.). Sådana deklamato- 
rier finnas i Sverige särskildt från 1820- 
talet (se Brendler, Drake m. fl.). 

Del, deir, dello, della (it.), gene- 
tiv med artikel. 

Delassement (fr.), se Divertisse- 
m e n t. 

Deldevez, Edouard Marie Er- 
nest, f. 31.5.1817 i Paris, t 6.11.1897 
därst.; elev af Habeneck, Halévy och 
Berton vid konserv.; gaf 1840 en kon- 
sert med egna kompositioner, hvilka 
vunno mycket bifall; blef 1859 andre 
och 1872 förste kapellmästare vid St. 
operan; professor i orkesterklassen vid 
konserv.; drog sig 1885 tillbaka från alla 
befattningarna; D. var en gedigen kom- 
positör, som skrifvit flera instrumentala 
verk bl. a. 3 symfonier, kammarmusik- 
verk, baletter, kantater, kyrkomusik; 
äfven har han författat en del värde- 
fulla böcker: "La notation de la musi- 
que", "L'art du chef d'orchestre" 1878, 
"De Texécution d'ensemble" 1888; dess- 
utom några minnesanteckningar: "Mes 
mémoires" 1890 och "Le passé å propos 
du present" 1893. 

Deliberato (it.), beslutsamt. 

Delibes, L é o, f. 21.2.1836 i St. Ger- 
main du Val, t 16. L 1891 i Paris; 1848 
elev af konserv, i Paris; 1853 ackompag- 
natör vid théätre lyrique och organist 
vid St. Jean et St. Frangois-kyrkan; 
1865 blef han andre körledare vid st. 
operan; blef 1881 kompositionsprofessor 
vid konserv, och medlem af akademien. 
D. är känd som en af Frankrikes bäste 
operettkompositörer. 1855 uppfördes 
hans förstlingsoperett: "Deux sous de 



Delicatezza — Demuth 



187 



charbon" i Paris; 1857 kom "Maitre Grif- 
fard", 1857 och 1863 "Le jardinier et son 
seigneur"; hans rykte steg nu allt 
högre, och verken blefvo allt flera. 1866 
uppfördes baletten "La source", kom- 
ponerad af D. tillsammans m. polacken 
Minkus, 1870 baletten "Coppélia" (Sthlm 
1896); 1873 följde komiska operan "Le 
roi l'a dit" (Sthlm 1877); 1880 "Jean de 
Nivelle" (Sthlm 1880); 1883 "Lakmé" 
(Sthlm 1890) m. fl. Hans efterlämnade 
opera "Kassya" fullbordades af Masse- 
net (uppf. Paris 1893). D. skref äfven 
populära manskvartetter och romanser 
m. m. 

Delicatezza, c o n (it.), med finhet, med 
finkänslighet. 

Delicato (it.), mjukt. 

Della Maria, Pierre Antoine D o m é- 
n i q u e, f. 14. 6. 1769 i Marseilles, t 9. 3. 
1800; gjorde sina studier först i Italien 
och skref sina första operor där; fr. o. m. 
1796 bodde han i Paris, där han vann 
särskild framgång med operan "Le pri- 
sonnier" (1798; Sthlm 1799: "Den unge 
arrestanten"; intill 1858 gifven 69 ggr 
i Sthlm; i Kphn 1801); de följande blef- 
vo i hög grad populära; till Stockholm 
kommo äfven "L'oncle valet" (Sthlm 
1802: "Morbroderns dräng") och "L'opera- 
Comique" (Sthlm 1803: "Opera-komi- 
ken"). 

Della Santa, L u i g i, f. 1882 i Fiano i 
Kyrkostaten; sångare (basbaryton); de- 
buterade 1841 på teatern i Donizettis 
"Parisina" och begaf sig sedan till 
Grekland; år 1847 ingick han vid det 
italienska operasällskap, som under Vi- 
cenzo Gallis anförande spelade i Köpen- 
hamn, och begaf sig följande året till 
Stockholm; han var sedan anställd vid 
k. t. 1.7.1850—1.7.1853. D. prisas som 
en ypperlig såväl sångare som skåde- 
spelare. Bland hans roller märkas: 
Carl V i "Ernani", Figaro i "Barbera- 
ren", Macbeth i Verdis opera, Rudolf i 
"Sömngångerskan", Orovistos i "Nor- 
ma". — Litt.: F. Hedberg, Sv. opera- 
sångare 1885, s. 285—88. 

Delle Sedie, E n r i c o, f. 17. 6. 1826 i 
Livorno, t dec. 1907 i Vésinet, Paris, 
framstående barytonist och mycket an- 
litad sånglärare; sjöng först i Italien 
1851, sedan i Wien, London, Petersburg 
o. 1861 i Paris; anställdes å sistnämnda 
plats som konservatorielärare; af hans 



elever kunna nämnas Kristina Nilsson, 
Olof Lemon och M. Bratbost; sin sång- 
metod nedlade han i tvenne arbeten: 
"L'arte e fisiologia del canto", Milano 
1876, och "L'estetica del canto e dell' 
arte melodrammatica, Milano 1886; båda 
förenade han sedan i en skrift, hvilken 
utkommit på flera språk: på engelska: 
"Complete methode of singing", New 
York; på svenska: "Teoretisk och prak- 
tisk sångskola", öfvers. af Mavrogor- 
dato. 

Delmas, Jean F r a n c o i s, f. 14. 4. 
1861 i Lyon; bassångare (basbaryton); 
elev af kons. i Paris; sedan 1886 anställd 
vid st. operan; hans bästa roller ha va- 
rit i Wagneroperor. 

Delna, Marie, f. 1875 i Paris; fram- 
stående operasångerska (alt); 1892 — 97 
anställd vid op. comique i Paris och 
fr. o. m. 1898 vid st. operan. 

Delsarte, FranQois Alexandre Ni- 
colas Chéri, f. 19.12.1811 i Solesmes, t 
19. 7. 1871 i Paris; elev af Choron och 
Garoudé; sjöng först vid kom. operan 
men greps af hänförelse för Saint-Si- 
monisterna och mottog i stället en plats 
som kördirigent vid Abbe Chätels kyr- 
ka; han blef nu, ehuru endast medel- 
måttig sångare, en god lärare, till hvil- 
ken elever strömmade från när och fjär- 
ran; äfven gaf D. goda historiska kon- 
serter; hans "Les archives du chant" 
blef en mycket anlitad upplaga af äldre 
sångverk. 

Demancher (fr.), handens växling af 
läge vid stråkinstrunlent. 

Demande (fr.), ledare (i en fuga). 

Demi-bäton (fr.), tecken för tvåtakts- 
paus. 

Demi-jou (fr.), se mezza voce. 

Demi-mcsure, demi-pause (fr.), half- 
taktspaus. 

Demi-soupir (fr.), åttondelspaus. 

Demi-ton (fr.), halfton, se Semi-ton. 

Demonen, fantastisk opera i 3 ak- 
ter af Anton Rubinstein till text af Wi- 
skowatoff; först uppförd i Petersburg 
25. 1. 1875, sedan gifven företrädesvis i 
Dresden; i Stockholm uppförde konsert- 
föreningen 1903 ett par "danser" och In- 
tima teatern 19. och 20. aug. 1910 "tvenne 
scener" ur den. 

Demuth, Leopold, f. 2. 11. 1861 i 
Briinn; framstående barytonist; elev af 
J. Gänsbacher vid konserv, i Wien; 1889 



188 



Den bergtagna— Dente 



engagerad vid operan i Halle; därefter 
i Hamburg och sedan 1897 vid k. hof- 
operan i Wien. 

Den bergtagna, sagoopera i 3 
akter af Ivar Hallström till text af F. 
Hedberg; uppf. å k. t. f. ggn 24.5.1874; 
operan vann utomordentligt bifall och 
gafs redan 4.6.1875 för 25:te ggn; 22.4. 
1896 upplefde den sin 75:te föreställning; 
intill 1910 gifven 85 ggn. 

Den blida vår är inne, psalm 
392; Haeffner 392; går tillbaka till tysk 
koral (Zahn 5404: Valet will ich dir ge- 
ben) af 1615; i Sverige först 1808 hos 
Haeffner. 

Den blomstertid nu kommer, 
psalm 394; Haeffner 394; motsvarar nr 
412 i koralpsb. af 1697; saknas i utländ- 
ska källor och äfven i svenska före 1697. 

Denkmäler. Flera serier äldre musik 
i vetenskapliga nyupplagor. I de olika 
länderna finnas särskilda föreningar, 
hvilka leda publiceringen. Många för- 
eningar uppbära dessutom statsbidrag. 
De viktigaste finnas i Tyskland och 
Österrike. I Tyskland var Chrysanders 
serie "D. der Tonkunst" (intill 1892: 5 
volymer) den äldsta. Denna öfvergick 
1892 i "D. deutscher Tonkunst". Intill 
1910 voro 39 band af denna serie ut- 
gifna. En underafdelning "D. der Ton- 
kunst in Bayern" ("D. deutscher Ton- 
kunst zweite Folge") har sedan 1900 ut- 
gifvit 9 band (till 1910). Österrike ut- 
ger sedan 1894 serien "D. der Tonkunst 
in Österreich". Intill 1910: 13 band. — 
I Europas öfriga Tänder finnas motsva- 
rande serier. I Frankrike: "Maltres 
musiciens de la renaissance francaise." 
I Italien: "Arte musicale in Italia" och 
"Biblioteca di raritå musicali". I Neder- 
länderna finnes en äldre serie "Collec- 
tio operorum musicorum Batavorum 
saeculi XVI" (12 bd) och en yngre ännu 
pågående utgifven af sällskapet "Ver- 
eenigung voor Noordnederlands Muziek- 
geschiedenis". England har fiera se- 
rier. Den mest bekanta är måhända 
"Musical antiquarian society". Dan- 
mark har "Samfundet til Udgivelse af 
dansk Musik" (s. d.) och Sverige "Mu- 
sikaliska konstföreningen" (s. d.) båda 
utgifvande såväl äldre som nyare verk. 
— Riemanns och Groves musiklexikon 
meddela innehållet i de flesta seriernas 
upplagor. Se äfven systematiska delen 



af Breitkopf & Härtels stora katalog. 
I denna senare bok finnas äfven angif- 
na upplagorna af de stora mästarnas 
samlade verk (Palestrina, Bach, Handel, 
Beethoven, Mendelssohn-B., Mozart, 
Schubert m. fl.). 

Den korta stund jag, psalm 
119; Haeffner 119; motsvarar mel. nr 40 
i koralpsb. af 1697; går tillbaka till tysk 
koral (Zahn 4463: Was hilfts den Heiden 
in der Welt); kan påvisas i Sverige på 
1630-talet (Kalmar). 

Den ljusa dag framgången 
är, psalm 438; Haeffner 438; motsvarar 
nr 367 i koralpsb. af 1697; synes gå till- 
baka till dansk källa (Hans Christensön 
Sthen [1544—1610], textens författare); 
finnes i Danmark 1699 (Kingo); kan på- 
visas i Sverige 1694 (Riddarholmskyr- 
kan). 

Den mun är tyst, som bad så 
ömt, psalm 101; Haeffner 101; motsvarar 
nr 52 i koralpsb. af 1697; går tillbaka 
till tyska koral (Zahn 8096: Mein Siind 
ist gross ohn alle Mäss) af 1553; kan i 
Sverige påvisas på 1630-talet (Kalmar). 

Denner, Johann Christoph, f. 
13. 8. 1655 i Leipzig, t 20. 4. 1707 i Niim- 
berg; instrumentmakare; uppfann c. 
1700 (1690-talet) klarinetten under för- 
sök att förbättra skalmejan; han grun- 
dade sedan en fabrik för detta nya in- 
strument. Genom sönerna kom denna 
fabrik i hög blomstring. 

Denne är den stora dagen, 
psalm 112; Haeffner 112; går tillbaka till 
tysk koral (Zahn 3706: Dieses ist der 
Tag der Wonne) af 1731; saknas i Sve- 
rige före Haeffner. 

Den signade dag, som vi nu 
här se, psalm 424; Haeffner 424; mot- 
svarar nr 354 i koralpsb. af 1697; kan 
påvisas i Sverige först 1694 (Riddar- 
holmskyrkan) men i Danmark 1569. 
Texten är äldre. Mel. såväl som texten 
synes vara svensk. Weyse komponerade 
1826 en ny melodi, hvilken i Danmark i 
det närmaste utträngt den gamla och 
äfven i Sverige blifvit känd samt ofta 
sjungen (Eggelings sångbok; se äfven 
Sandströms och Humblas koralböcker). 

Dente, J o s e p h, f . 23. 1. 1838 i Stock- 
holm, t därst. 24. 5. 1905; utbildade sig 
till skicklig violinist under Edvard 
d'Aubert i Sthlm och Leonard i Briis- 
sel; uppträdde sedan å konserter i Tysk- 



Desaugiero— Devrient 



189 



land, Frankrike och Skandinavien; elev 
af Winge i harmoni och Fr. Berwald i 
komposition; violinist i hof kapellet 1. 
7. 1853; sångrepetitör vid k. op. 1861, 
konsertmäst. 1868, underkapellmästare 
1872 och slutligen 1879—85 förste hofka- 
pellmästare; var 1882 — 1903 dessutom lä- 
rare i komposition och instrumentation 
vid konserv.; 1890/91 ledare af operans 
symfonikonserter; LMA 1870. Som kom- 
positör har D. gjort sig känd genom en 
del goda instrumentala verk: en sym- 
foni i D-moll (prisbelönt 1888 i Berlin; 
spelad i Sthlm bl. a. 1888 och 1890; utg. 
för 4 h. af Mus. konstför.); en konsert- 
ouverture (utf. 1885), en violinkonsert, 
en romans för violin o. piano, "Tre sån- 
ger" till ord af Runeberg, "Visor" för 
basröst m. m. För scenen skref han 
operetten "I Marocko" (spelad å Dram. 
t. 1866 — 67, 95 och 98) och instrumentera- 
de Grétrys "De båda grenadiererna" 
<"Les méprises par ressemblance"). 

Den vedervärdighet som, psalm 
238; Hseffner hänvisar till mel. 160. 

Desaugiero, Marc Antoine, f. 1742 
i Fréjus, t 10. 9. 1793 i Paris; populär 
operakompositör; Dahlgren (Ant. om 
Sthlms t.) antecknar två operor, hvilka 
i förarbetadt skick uppförts i Stock- 
holm: "Le mariage extravagant" ("Ett 
giftermål på dårhuset") och "L'Hotel 
garni ou la Lecon singuliére" ("Värds- 
huset el. Det lyckliga äfventyret"). D:s 
mest kända verk är "Hiérodrame", en 
kantat till firandet af Bastiljens storm- 
ning. 

Descartes, René, f. 31. 3. 1596 i La 
Haye, t H. 2. 1650 i Stockholm; af den 
berömde filosofens skrifter tillhör en 
musiken: "Compendium musices" 1618, 
hvilket verk äfven i Sverige blifvit 
kändt. D. visar sig här som en synner- 
ligen kunskapsrik musiker. Verket upp- 
lefde en mängd upplagor. 

Desideria, med längtan. 

Dess (fr. ré bémol, eng. d flat), tonen 
d sänkt en half ton. 

Dessauer, Josef, f. 28. 5. 1798 i Prag, 
t 8. 7. 1876 i Mödling, Wien; elev af To- 
maschek o. Dion. Weber; D. var en om- 
tyckt Liedkompositör; skref äfven ope- 
ror, stråkkvartetter, ouverturer m. m. 

Dessauer marsch; en i Tyskland 
populär marschmelodi, f. ggn afsjungen, 
då fursten Leopold af Anhalt-Dessau 



("Der alte Dessauer") 7. 9. 1706 efter 
stormningen af Turin intågade i staden; 
mel. är af italienskt ursprung; har ofta 
upptagits i operor och instrumentala 
verk; Meyerbeer har tagit den till huf- 
vudmotiv i andra finalen "Ein Feltlager 
in Schlesien"; Fr. Schneider har an- 
vändt den i en känd ouverture. 

Dess-dur (fr. ré bémol majeur, eng. 
d flat major), durtonart med dess till 
grundton och 5 t* till förteckning (h, e, 
a, d, g);.b-moll parallelltonart. 

Dessin (fr.), utkast, skiss. 

Dessus (fr.), diskant, sopran. 

Destouclies, André Cardinal, f. 
1672 i Paris, t 3. 2. 1749 därst.; elev af 
Campra i komposition; 1713 generalin- 
spektör vid akademien; 1726 kapellmä- 
stare för kapellmusiken; D. var en om- 
tyckt operakompositör, hvars rykte äf- 
ven nådde Sverige; Uppsala bibi. (Dii- 
benska saml.) äger i tryck operorna: 
"Amadis de Grece" 1699, "Omphale" 1701 
och "Le Carneval et la Folie" 1703; i 
handskrift: "Issée" 1697, "Amadis de 
Grece" 1699, "Omphale" och "Carn. et la 
F.". Alla synas ha uppförts vid hofvet, 
möjligen af Rosidors franska teater- 
trupp (på ms. till "Issée står antecknadt 
"Bucholz", hvilket är namnet på en mu- 
siker i hofkap.) — D. anses som Lullys 
främste efterföljare; han är dock betyd- 
ligt ytligare än denne, och danserna in- 
taga allt för stor roll. 

Destra (it.), högra handen, 

Détaché (fr.), staccato. 

Determinato (it.), bestämdt, distinkt. 

Det gamla år framgånget är, 
psalm 411; Haeffner hänvisar till 370. 

Detonera, sjunga orent, oriktigt, sjun- 
ka i tonen. 

Detto (it.), likaså, äfven. 

Devienne, F r a n c o i s, f. 31. 1. 1759 i 
Joinville, Haute-Marne, t 5. 9. 1803 i 
Charenton, Paris; flöjt- och fagottvir- 
tuos, 1788 anställd i orkestern vid thé- 
åtre de Monsieur; sedermera professor 
vid konservatoriet; D. skref solosonater 
för flöjt, klarinett, oboe, fagott; utgaf 
1795 en på sin tid mycket använd flöjt- 
skola. 

Devozione, con (it.), med andakt. 

Devrient, E d u a r d, f. 11. 8. 1801 i Ber- 
lin, t 4. 10. 1877 i Karlsruhe; elev af Zel- 
ter; 1819 baritonist vid k. op. i Berlin, 
1844 — 46 öfverregissör vid Dresdener Hof- 



190 



Dezéde — Diderot 



theater; 1852—69 direktör för hof teatern 
i Karlsruhe; som textdiktare till beröm- 
da operor har han gjort sig mycket ak- 
tad inom musiken; bland dessa är "Hans 
Heiling" mest känd; som Mendelssohns 
vän har han berättat om sina minnen 
tills, med denne mästare samt äfven ut- 
gifvit de dem emellan växlade brefven: 
"Meine Erinnerungen an F. Mend.-B. u. 
seine Briefe an mich" 1869; 3:dje uppl. 
1891; af hans teaterböeker äro flera af 
värde för musikhistorien: "Geseh. d. 
Schauspielkunst" 1848—74, 5 bd; "Das 
Nationaltheater in Deutschland", 1848; 
"Das Passionsspiel in Oberammergau" 
1851 m. fl. 

Dezéde, f. c. 1740 i Lyon, t 1792 i Paris; 
en på sin tid berömd sångspelskomposi- 
tör; hans fr. o. m. 1772 i Paris skrifna 
sångspel äro 18 till antalet; af dessa vann 
"Auguste et Théodore" en viss beröm- 
melse i Sverige, i det att verket gafs 
ej mindre än 74 gånger (under olika 
namn: "Kammarpagerna", "A. och Th.", 
"De bägge kammarp.") däraf 64 å Arse- 
nalsteatern 1794—1819 och 10 å k. op. 1810 
—29. 

Di, från, med; di bravur a, med 
glänsande färdighet. 

Diabelli, A n to n i o, f. 6. 9. 1781 i Matt- 
see, Salzburg, t 7. 4. 1858 i Wien; fr. o. 
m. 1803 i Wien som musikförläggare 
tills. m. Cappi och 1824 egen förläggare; 
1854 sålde han förlaget; D. förlade bl. a. 
Schuberts verk och en del af Beetho- 
vens; blef äfven bekant genom sina små 
sonatiner, 4-händiga sonater m. m., hvil- 
ka tämligen väl lämpade sig för under- 
visning; skref äfven operor, mässor, 
kantater m. m. allt dock i en tämligen 
lätt och flyktig stil. 

Diafoni, dissonerande intervall, miss- 
klang. 

Diagram, beteckning för de musikali- 
ska tonstegen och ibland äfven för par- 
titur. 

Diamantkorset, komisk opera i 3 
akter af Sigfried Saloman till text af 
Th. Överskon; premiär i Köpenhamn 20. 
3. 1847, sedan gifven å k. op. i Berlin 
sept. 1848 o. i Kassel ang. 1849 m. fl.; å 
k. t. Sthlm f. ggn 18. 4. 1886 och sedan 
gifven ett 30-tal gånger. 

Diapason, hos grekerna: oktaven; hos 
fransmännen: stämgaffel (d. normal). 



äfven tabell öfver instrumentens delar 
och mensur (tonomfång). 

Diapente (gr.), ren kvint. 

Diatessaron (gr.), ren kvart. 

Diatonik, fortskridning genom hela 
och stora halfva tonsteg. Diatonisk 
skala, en skala med endast skalegna 
toner (t. ex. i c-dur: c, d, e, f, g etc; i 
d-dur d, e, fiss, g, a etc). Motsats: kro- 
matisk skala med endast halfva tonsteg 
(äfven enharmonisk skala). 

Dibdin, Charles, f . mars 1745 i 
Southampton, t 25. 7. 1814 i London; 
operasångare vid Covent Garden- och 
Drury Laneteatrarna; skref sedan en 
mängd teaterstycken och byggde 1796 en 
egen teater; sålde den 1805 och dog i 
torftiga förhållanden; skref några böc- 
ker, som väckte en viss uppmärksamhet 
på sin tid: "The harmonic preceptor" 
1804; "A complete history of the english 
stage" 1795; skref en stor mängd popu- 
lära sjömanssånger. — Hans son Tho- 
mas John D. (1771 — 1841) var en utom- 
ordentligt produktiv författare af tea- 
terstycken och sånger. — Sonsonen 
Henry Edward D. (1813—66) var or- 
ganist o. musiklärare i Edinburgh samt 
skref en mycket populär anglikansk 
sångbok (1857). 

Diderichsen, Beatrice Valborg An- 
gelica, f. 30. 8. 1859 i Köpenhamn; t ge- 
nom olyckshändelse utanför Köpenhamn 
3. 5. 1890; mycket uppburen konsertsån- 
gerska (hög sopran); elev af Nyrop och 
V. Bielefeldt; hennes bästa tid var mel- 
lan 1882 och 1890, då hon hörde till Mu- 
sikföreningens bästa krafter; framför 
allt förstod hon att väl tolka de dan- 
ska vokalverken; bland dessa må näm- 
nas: Gades "Elverskud", "Korsfarerne", 
"Foraarsphantasi", Hartmanns "Föran 
Sydens kloster", "En sommerdag" m. fl.; 
sjöng äfven med fördel i Bachs 
Mattheuspassion, Glucks "Alceste" m. fl. 

Diderot, D e n i s, f. 5. 10. 1713 i Lang- 
res, t 30. 7. 1784, encyklopediens berömde 
redaktör; var äfven lifligt intresserad 
för musik och skref bl. a. "Principes 
d'acoustique" 1748; "Mémoires sur dif- 
férents sujets de mathematique" 1748; 
för sin uppfattning af musikens väsen 
redogjorde han omständligt i "Le neveu 
de Rameau" 1760; om hans ställning i 
striden för och mot Gluck se T. Norlind, 
Diktkonstens, dansens o. musikens ur- 



Dido och Aeneas — Dig jag ödmjukt 



191 



sprung. Stud. i sv. fklore I, 31 f. 

Dido och Aeneas, lyrisk tragedi 
i 5 akter med prolog, efter Gustaf III:s 
plan utarbetad af J. H. Kellgren; musik 
af J. M. Kraus; uppförd å operan d. 18. 
11.1799 och sedan intill år 1801 gifven 
7 gånger; gafs f. ggn som galaspekta- 
kel i anledning af kronprinsen Gustafs 
födelse. Kraus skref sin musik företrä- 
desvis på 1780-talet och var redan fär- 
dig med prologen och de två första ak- 
terna, då han 1782 anträdde sin utrikes 
resa, hvilken bl. a. förde honom till 
Paris, där han 1785 hörde Piccinnis ope- 
ra af samma namn. En utförlig beskrif- 
ning, som han i bref sände till en vän 
(Klein), utvisar, att han ingående stu- 
derat denna opera och äfven lärt myc- 
ket för sin egen (brefvet tryckt i Sam. 
Silfverstolpes Biografi af Kraus s. 113 — 
131); den ursprungliga titeln var: 
"Aeneas i Kartago." Man hade först 
tänkt sig, att operan skulle ges vid ope- 
rabyggnadens invigning, men denna 
plan omintetgjordes genom förlusten af 
en sångerska; Cora o. Alonzo af Nau- 
mann togs då i stället; Kraus dog 1792 
och fick således ej se sitt största verk 
uppfördt. — Didoämnet, hufvudsakli- 
gen byggdt på Virgilii 4. bok, har ofta 
varit föremål för operabehandling. För- 
utom nyssnämnda Piccinniopera må föl- 
jande utländska nämnas: Scarlatti 1724, 
Hasse 1743, Joseph Haydn 1778, Paesiello 
1795, Paer 1810, Mercadante (1823), Reis- 
siger 1823. Se äfven Aeneas och 
Tröja. 

Diése (fr.), d i e s i (it.), d i é s i s (gr.), 
förhöjningstecken (ji). 

Dies irae ('vredens dag'), latinsk hymn 
författad af franciskanermunken Tho- 
mas af Celano; upptogs före 1385 till 
sekvens i katolska kyrkan; förekom- 
mer i den musikaliska konstformen "re- 
quiem" (s. d.), inom hvilken flera kom- 
positörer skrifvit stämningsfull musik 
till orden (bl. a. Mozart, Cherubini 
m. fl.). 

Diesis (gr.), skillnaden mellan två en- 
harmoniska toner (t. ex. ciss och dess, 
f och eiss etc); fordom betecknade ordet 
endast en allmän delning af toner (hälf- 
ten, tredjedelen, fjärdedelen af ett ton- 
steg: stor, kromatisk, enharmonisk d.). 

Diesis enharmonica (lat.), fjärdedels- 
ton. 



Diesis magna (lat.), halfton. 

1. Dietrich, Sixtus Theodori- 
c u s, f. i Augsburg c. 1495, t 21. 10. 1548 
i St. Gallen; 1517 i Strassburg; 1518 
lärare i Konstanz; 1540 i Wittenberg; 
en mängd goda kyrkliga kompositioner 
finnas af honom; D. var framför allt 
omtyckt vid skolorna; Tyska kyrkans 
bibi., Sthlm (Mus. ak.) förvarar hans 
"Xovum opus musicum", Wittenberg 
1545. 

2. Albert Hermann D., f. 28. 8. 1829 
i Golk, Meissen, t 20. 11. 1908 i Berlin; 
1847 — 51 elev af Rietz, Moscheles m. fl. 
vid konserv, i Leipzig; 1851 elev af 
Schumann i Diisseldorf; 1855 dirigent 
för abonnentkonserterna i Bonn; 1861 
hofkapellmästare i Oldenburg; 1899 i 
Berlin. Af hans kompositioner må näm- 
nas: D-moll-symfonien op. 20, ouver- 
turen "Normannenfahrt", körverken 
med orkester: "Morgenhymne", "Rhein- 
morgen", "Altchristlicher Bittgesang", 
konserter för violin, violoncell, piano- 
trior, sånger, duetter m. m. 

3. M a r i e D., f . 1868 i Weinsberg, 
Wiirtemberg, elev af fru Bader i Stutt- 
gart och Viardot-Garcia; tillhörde först 
hof operan i Stuttgart, sedan i Berlin; 
D. är mycket god sångerska såväl i 
opera- och oratorie- som konsertfacket. 

Dig allena vare ära, psalm 8; 
Hasffner 8; motsvarar nr 245 i koralpsb. 
af 1697; mel. komponerad af Gustaf Dii- 
ben 1674 (i Odse Sveticae af Sam. Colum- 
bus); sedan upptagen i Arrhenii Psalme- 
profver af 1691. 

Dig Helge Ande! bedje vi, 
psalm 135; Hseffner 135; motsvarar nr 
182 i koralpsb. af 1697; går tillbaka till 
tysk koral (Zahn 2029: Nun bitten wir 
den heiligen Geist) af 1524; kan påvi- 
sas i Sverige på 1630-talet (Kalmar) och 
i Danmark 1569 (Thomissön). 

Dig Herre Gud! är ingen lik, 
psalm 32; Haeffner 32; motsvarar nr 2 i 
koralpsb. af 1697; går tillbaka till tysk 
koral (Zahn 4436: Es spricht der Un- 
weisen Mund wohl) af 1524; kan påvisas 
i Sverige på 1630-talet (Kalmar); i Dan- 
mark förekommer den redan 1569 (Tho- 
missön). 

Dig jag ödmjukt vill betrak- 
ta, psalm 71; Ha?ffner 71; går tillbaka 
till tysk koral (Zahn 6596: Kommt, ihr 



Dig, Jesu! vare— Diu sol går 



192 

traurigen Gemuter af 1728; i Sverige 

först 1808 hos Hajffner. 

Dig, Jesu! vare evigt pris, 
psalm 161; H«ffner hänvisar till mel. 35. 

Dig, ljusens fader! vare pris, 
psalm 141; Hffiffner 141; stöder sig tro- 
ligen på en mel. af 1710 hos Freylings- 
hausen: Heut fängt an das neue Jahr. 

Dig. o Gud! en evig dag, psalm 
13; HiEfEner 13; går tillbaka till tysk 
källa (Zahn: Meinen Jesum lass ich 
nicht) af 1790; saknas i svenska källor 
före Haeffner. 

Dig prise vi, o Herre!, psalm 
446; Hffiffner 446; mel. komponerad af 
Ha;ffner. 

Dig skall min själ sitt o"ffer 
bära, psalm 28; Ha>ffner 28; går till- 
baka till tysk koral (Zahn 2781: Wer 
nur den lieben Gott lässt walten) af 
1690; i Sverige förekommer den först 
1808 hos Ha^ffner. 

Dig vare lofoch pris, psalm 265; 
Ha?ffner hänvisar till mel. 139. 

Dig, våra fäders goda land, 
psalm 301; Hajffner 301; motsvarar nr 
306 i koralpsb. af 1697, hvars källa är 
obekant. 

Dijkman, L u d e r t, son af organisten 
och stadsskrifvaren Peter D. i Hede- 
mora, broder till assessorn i ant.-koll. 
Peter D.; blef c. 1680 dir. mus. et cantus 
vid Karlstads gymnasium och tillika 
organist vid domkyrkan; c. 1685 kalla- 
des han till organist vid Storkyrkan i 
Stockholm; skref en begrafningskantat 
vid arffurstarnas, Gustaf och Ulrik, be- 
grafning 10. 7. 1685, som trycktes i Stock- 
holm af J. G. Eberdt (ett ex. i Palm- 
skiöldska saml. Upps. bibi.); år 1692 om- 
talas han ha företagit en inventering af 
orgelverket i St. Jakob; 1699 är han en 
af de vid hofvet uppvaktande musiker- 
na. — Sonen med samma namn var an- 
ställd i hofkap. fr. 1751 till sin död 17. 3. 
1764. 

Diktat, musikalisk, uppteckning i 
noter efter sjunget eller speladt före- 
drag. 

Dilettant, musikälskare; se amatör; 
ofta beteckning för en person, som ej 
valt musiken till yrke. 

Diligenza, c o n (it.), med flit. 

Dillner, J o h a n, f. 3. 10. 1785 i Sel- 
ånger, Medelpad, t 21.1.1862 i Öster- 
Våla, Uppl.; prästman och främjare af 



folkets sång; student i Upps. 1802; 1809 
fil. dr.; s. å. adjunkt vid finska försam- 
lingen i Stockholm; 1810 e. o. hof pre- 
dikant; 1814 under norska fälttåget pa- 
stor vid Jämtlands regemente; 1820 kyr- 
koherde i Östra Ryd af ärkestiftet, 1831 
i Fundbo och 1839 i Öster-Våla; 1842 
vice kontraktsprost och 1860 jubeldok- 
tor. D. tillhörde Götiska förbundet re- 
dan från dess början och hade där 
namnet Styrbjörn; såsom präktig bas- 
sångare kunde han på ett oförlikneligt 
sätt sjunga förbundets dikter, däribland 
framför allt Geijers fosterländska sån- 
ger. Sedan han blifvit kyrkoherde på 
landsbygden, arbetade han framför allt 
på att göra kyrkosången så god som 
möjligt; till ledning att uppsöka en gif- 
ven melodi uppfann han ett synerligen 
enkelt instrument "psalmodikon" (s. d.); 
till detta instrument fogade han sedan 
en särskild notskrift i siffror (se not- 
skrift). D. arbetade äfven på att lära 
sina församlingsbor att sjunga sina 
psalmer fyrstämmigt. De flesta af hans 
skrifter behandla musiken och psalm- 
sången: "Melodierna till 60 kyrkans 
psalmer, noterade med siffror" 1830, 
"Sånger i stämmor f. gudstjänsten o. det 
fromma umgängeslifvet" 1844, "Melodi- 
er till P. H. Syréehs kristl. sånger" 1846, 
"Sånger i stämmor f. folkskolor o. all- 
mogen" 1846, "Sånglära f. folkskolelära- 
reseminariet o. folkskolor, för siffer- 
skrift" 1846. D:s öfriga skrifter äro dels 
andliga dikter, dels predikningar, dels 
högtidstal. — LMA 1834. 

Diludium (lat.), mellanspel. 

Diluendo (it.), slocknande, bortdöende. 

Dim. el. Dimin. = diminuendo. 

Diminuendo (it.), aftagande, långsamt 
svagare. 

Diminutio (lat.), dimin u tion (fr.), 
förminskning. 

Di molto (it.), mycket. 

Din godhet rätt att lofva, 
psalm 410; Haeffner hänvisar till mel. 
206. 

Din klara sol går åter opp, 
psalm 420; Haeffner 420; går tillbaka till 
tysk koral (Zahn 211: Nun danket all 
und bringet Ehr) af 1710; i Sverige ej 
före Haeffner. 

Din sol går bort, men du blir 
när, psalm 436, Haeffner 436; motsvarar 
nr 366 i koralpsb. af 1697; kan påvisas 



Din spira, Jesu — Discant 



193 



i Sverige på 1630-talet (Kalmar); sak- 
nas i utländska källor. 

Din spira, Jesu! sträckas, 
psalm 118; Haeffner 118; motsvarar nr 
88 i koralpsb. af 1697; går tillbaka till 
tysk koral (Zahn 4471: Der Herr spraeh 
in seim höchsten Thron) af 1553; kan 
påvisas i Sverige på 1630-talet (Kalmar). 

Din synd, o värld! besinna, 
psalm 90; Haeffner 90; går tillbaka till 
tysk koral (Zahn 2298: O Welt, sieh hier 
dein Leben) af 1653; saknas i Sverige 
före Haeffner. 

Diphonium, tonstycke med två stäm- 
mor. 

Directeur de musique (fr.), musikdi- 
rektör. 

Director musices, musikdirektör; for- 
dom en titel på musiklärare; titeln kvar- 
står i Sverige ännu som benämning på 
ledaren af musiken vid Uppsala univ., 
under det att samma ledare vid Lunds 
univ. har titeln kapellmästare; "d. m. et 
cantus" var intill midten af 1800-talet 
titeln för musikläraren vid Sveriges 
gymnasier. 

Direktör, inom musiken en allmän ti- 
tel å person, som aflagt examen i musi- 
kaliskt fack, numera hufvudsakligen 
militär musikdirektörsexamen; förut äf- 
ven organist; namnet tillika beteckning 
för chefen vid en musikskola (konserva- 
torium). — Se Director musices. 

Diretta, alla diretta (it.), stegvis 
uppåt el. nedåt. 

Dirge (eng.), grafsång. 

Dirigent, anförare, ledare. 

Dirigera, konsten att leda en kör eller 
en orkester. Sättet att med staf leda 
sången är synnerligen gammalt. Under 
medeltiden omtalas ofta, att en person 
stått i koret och ledt kyrkosången med 
"käpp" (se A. Kienle, Notizen iiber das 
Dirigieren mittelaltcrl. Gesangschöre, 
Viertelj. f. Musikw. I; T. Norlind, Lat. 
skolsånger s. 19 f). Dock synes denna 
ledning under medeltiden ofta ha varit 
en slags ersättning för noter, i det att 
ledaren med handen eller käppen efter- 
bildat melodiens höjning och sänkning 
(keironomi; se Fleischer, Neumenstu- 
dien 1, II). Under 1600- och 1700-talet 
skedde dirigeringen från klavérinstru- 
mentet. Under 1800-talet har d. utbil- 
dats till en särskild konst i samband 
med den stora utveckling orkestern och 



kören erhållit. Grundprinciperna för d. 
är markerandet af betonad taktdel med 
nedslag och obetonad med uppslag. De 
olika taktarterna "A ^U % ^U etc. diri- 
geras sedan så, att man låter taktpin- 
nen beskrifva vissa figurer i luften. Vi 
anföra följande (efter Berlioz) som 
exempel: 



-?-3 



/^ 



med markerade åttondelar (i långsamt 
tempo): 




Fermat markeras med att hålla han- 
den stilla och till slut göra en kort 
vinkelrörelse; crescendo därigenom att 
slagen göras större, diminuendo kortare; 
staccato med skarpa, kantiga slag; 
stringendo och ritardando genom att 
taga vänster hand till hjälp. God d. 
skall utföras så, att kroppsrörelser så 
mycket som möjligt undvikas. Hufvud- 
rörelserna böra vara de minsta möj- 
liga, däremot bör ögat noga följa alla 
de olika instrumentens insatser och en 
obetydlig nick ange insatsen. — Litt.: 
H. Berlioz, Die Kunst d. Dirigierens; 
R. Wagner, Uber das Dirigieren; F. 
Weingartner, Uber d. D; Deldevez, L'art 
du chef d'orchestre, A. Laser, Der mö- 
derne Dirigent m. fl. 

Disa, se Drottning Disa. 

Discant, discanto (it.), s o p r a n o 
(it.), öfversta stämman; den högsta af 
fyra sångstämmor; vid piano betyder d. 
öfre hälften. D. äfven beteckning för en 
till en cantus firmus fogad ny melodi; 
under senare medeltiden och 1500-talet 
ofta beteckning för en flerstämmig sats; 
discantera, sjunga flerstämmigt (im- 
provisera en el. flera stämmor till en 
gifven melodi). 

13 



jg4 Diseantist — Dissertatio musica 

Discantist, en som sjunger med i fler- den, är rätt svårt att af göra, och skrif- 

stämmig sång; under 1600-talet var d. tens titelsida ger oss ingen som helst 

namnet på de unga gossarna, hvilka, handledning härvidlag. För bedöman- 

innan de kommit i målbrottet, deltogo det af musikforskningens ståndpunkt 

i sången; vanligen begynte en musiker vid våra svenska universitet äro de mu- 

som diseantist och öfvergick så små- sikaliska afhandlingarna af stor bety- 

ningom till instrumentist; i svenska delse. Af de före 1800 tryckta kunna 

hof kapellet funnos som regel två dis- följande anses stå musiken och musik- 

cantister, för hvilka kapellmästaren forskningen närmast. Vid Uppsala uni- 

uppbar en viss summa, mot villkor att versitet: 

han utbildade dem till musiker; de bod- Petr. Joh. Schottenius, Arosiens., Örat. 

de då vanligen hos honom och åtnjöto de encomiis musices, hab. Upsal. IV. 

hans undervisning såväl i musikteori Cal. Maj i. An 1632. 

och säng som å ett instrument; våra ka- Petr. Joh. Ungius, Calmariensis, En- 

pellmästare Diiben (s. d.) såväl som pro- comium musieae, habit. Upsal. in Audi- 

fessor J. A. Bellmann begynte som dis- torio Gustaviano. 1637. 21 Maii. 

■cantister. Svenska hofkapellets tvenne Harald Vallerius, Ostrogothus, Disp. 

discantister försvunno med Andreas Physico-musica de sono. Praes. And. 

Diibens afgång som kapellmästare 1726 Norcopensis, 1674. 

och ersattes af två sångerskor. Nath. Rydelius, Ostrog., Disp. physico- 

Discordia, missklang; afvikelse. musica 2:da de modis. Praes. Har. Valle- 

Dis-diapason (gr.), dubbeloktav, ok- rius, O.-Gotho, 1686. 

tava 2'. 01. Ehezelius, O.-goth., Disp. musica 

Disharmoni, missljud; brist på sam- de tactu. Praes. Har. Wallerio, 1698. 

klang; ej att förväxla med disso- Georg J. Vallerius, Suderm., Diss. de 

n a n s (s. d.). antiqua et medii aevi musica. Praes. Joh. 

Diskant, se D i s c a n t. A. Bellmann, 1706. 

Diskretion, afmätt föredrag. Sven Gestrinius, Hels., Diss. de musica 

Disposition, ett tonstyckes samman- Hebraeorum antiqua. Praes. Dan. Lun- 

sättning; sammansättningen af stäm- dio, 1707. 

morna och i vidsträckt bemärkelse där- Er. Burman, Westrobotn. Diss. de pro- 

jämte mekaniken etc. i en orgel; den till- portione harmonica [Pars I]. Praes. 

fälliga beskaffenheten af en sångröst. Petro Elvio, 1715. 

Diss (fr. ré diése, eng. d sharp), fjärde Eric Burman, W.-b., Diss. de propor- 

tonen i den kromatiska skalan; d för- tione harmonica [Pars II]. Praes. Joh. 

höjd en half ton; förväxlas enharmo- Vallerio, 1716. 

niskt med ess. 01. Bergrot, Hels., Diss. de instrumen- 

Dississ, d förhöjd två half va tonsteg; tis musicis. Praes. Joh. Vallerio, 1717. 

förväxlas enharmoniskt med e. Tob. Westblad, Westm., Diss. de triade 

Diss moll (fr. ré diése mineur, eng. d harmonica. Praes. Er. Burman, 1727. 

sharp minor), molltonart med sex jj (f, Ant. Löfgren, Dalek., Diss. musica de 

c, g, d, a, e,); parallelltonart till fiss dur. basso fundamentali. Pra?s. Er. Burman, 

Dissertatio musica. Vid universiteten 1728. 

företogos fordom disputationsöfningar. Er. Brunnelius, Fierdhundr., Elementa 

hvarvid en hade att författa en skrift musices planae. Praes. Er. Burman, 1728. 

och en annan att försvara den. Dessa Joh. Christ. Duraeus, Ostrog., Diss. de 

afhandlingar trycktes ofta, och utgöra primis musicae inventoribus. Praes. Laur. 

dessa en rätt viktig del af det veten- Arrhenio, 1729. 

skapliga forskningsarbete, som bedrefs Magn. Aspelind, Dalek., Disp. de horo- 

vid universiteten. Hvarje sådan afhand- logiis musico-automatis. Praes. And. Cel- 

ling, "dissertation", hade en akademisk cio, 1731. 

lärare till ledare, "president", och en Pet. 01. Waldner, Hels., Diss. de VII. 

student till försvarare, "respondent". artibus liberalibus [§ VIII. De musica]. 

Afhandlingen kunde författas antingen Praes. Matth. Asp, 1734. 

af presidenten eller respondenten. Hvil- Ludov. Ferd. Pape, Westm., Diss. de 

ken af de båda, som verkligen skrifvit usu musices. Praes. Joh. Hermansson, 1735. 



Dissonans — Ditters von Dittersdorf 



195 



Abr. Schultzberg, Westm., Diss. de 
phonascis veterum. Praes. Pet. Ekerman, 
1746. 

Zach. Laur. Medén, Jemtl., Diss. de ra- 
tione metrica cantuum in Ecclesia, pa- 
tria hodie usitatorum, Praes. Laur. Hy- 
drén, 1754. 

And. Thollander, Ostrog., Diss. de lyra 
Davidis eloquentiae palsestrae. Praes. Pe- 
tro Ekerman, 1758. 

Nicol. Flodin, Stockh., Diss. de poeseos 
cum musica adfinita. Praes. Petr. Svede- 
lio, 1781. 

Sven Yckenberg, Diss. de fatis musi- 
ces in Svecia. Praes. Fant, 1797. 

Vid Lunds universitet: 

Jon. ödman, Diss. de musica sacra. 
Pr£ES. Bring, 1745. 

Bernh. Wilh. Köllner, Wexion., Diss. 
de principiis harmoniae musicse. Pars I. 
Praes. Sam. Heurlin, 1777. 

Vid Åbo universitet: 

H. Munk, De usu organorum in temp- 
lis. Praes. T. Eudeen, 1673. 

S. Preutz, Rhetor musieus, de vi et 
usu musices in rhetorica. Praes. Chr. 
Alandri, 1703. 

S. Preutz, De cane rhetorico. Praes. 
Chr. Alandri, 1704. 

J. H. Mechelin, De usu musices mo- 
rali. Praes. J. Bilmark, 1763. 

DlsBonans (dissonantia lat., klinga i 
sär), det som stör samklangen; förhål- 
landet mellan toner, som tillhöra olika 
klanger; de väsentliga dissonanserna 
äro sekunder, septimor och nonackord 
samt öfverstigande el. förminskade in- 
tervaller. Medeltiden räknade äfven ter- 
ser o. sexter til d. Man uppställde for- 
dom en särskild fordran på, att en d. 
skulle förberedas och upplösas. Till det 
förra hörde att den dissonerande tonen 
skulle inläggas i ett förberedande ac- 
kord; till upplösningen höide dissonan- 
sens öfvergång i konsonans; man kräf- 
ver numera endast i den stränga satsen 
en förberedelse af d.; äfven upplösnin- 
gen springer man ofta förbi. Ofta räk- 
nas till d. äfven genomgående toner 
("tillfällig d."). D. som estetiskt och 
psykologiskt problem har sysselsatt fle- 
ra vetenskapsmän. Främste represen- 
tanten för denna forskning är profes- 
sorn i psykologi i Berlin C. Stumpf. Af 
hans skrifter i ämnet må nämnas: "Ton- 
psychologie" I, II, 1883, 90; "Musikpsych. 



in England", Viertelj. f. Musikw. I, 1885; 
"Konsonans u. Konkordanz", Zeitschr. f. 
Psych. bd 58, 1911. 

Distinto (it.), klart, tydligt. 

Distonera, se Detonera. 

Dit du går, dit går ock jag, 
psalm 126; Haeffner 126; motsvarar nr 
235 i koralpsb. af 1697; går tillbaka till 
tysk koral (Zahn 3498: Ja, er isfs, das 
Heil der Welt) af 1664; kan ej påvisas i 
Sverige före 1697. 

Dito (it.), finger. 

Ditonon (gr.), d i t o n u s (lat.), stora 
tersen. 

Ditters von Dittersdorf, K a r 1, f. 2. 11. 
1739 i Wien, t 24. 10. 1799 i Neuhof, Böh- 
men; upptogs af prins Josef af Hild- 
burghausen, som 1761 skaffade honom en 
plats som violinist i hoforkestern i 
Wien; 1765 kapellmästare hos biskopen 
i Grosswardein som Michael Haydns ef- 
terföljare; 1769 erhöll han plats hos 
furstbiskopen af Breslau i Johannis- 
burg; blef dessutom jägmästare; 1773 
upphöjdes han i adelsstånd; D. lät i Jo- 
hannisburg inrätta en liten teater, för 
hvilken han skref flera arbeten. Han 
företog flera resor till Wien och skref 
för denna stad flera af sina bästa verk. 
1774 erbjöds han hofkapellmästarebe- 
fattningen i Wien men mottog den ej. 
Då furstbiskopen 1796 dog, råkade han i 
trångmål men upptogs snart hos en fur- 
ste Stillfried på slottet Rothlhotta. D. 
dikterade själf för sin son sina lefnads- 
minnen, och två år efter hans död utgåf- 
vos dessa i tryck. Reclam-bibl. har se- 
dan föranstaltat en ny upplaga af dessa 
intressanta musikanteekningar. — D:s 
anseende som kompositör är mest f ästadt 
vid den lilla operan "Doktor u. Apothe- 
ker" (1786), hvilket verk ännu går öfver 
scenen. I Stockholm uppfördes stycket 
f. f. ggn 1791 men med Zanders musik; 
först 1858 upptogs D:s musik. Af andra 
på sin tid populära operor af D. må 
nämnas: "Eotkäppchen" 1788, "Liebe im 
Narrenhaus" 1787, "Hieronymus Knic- 
ker" 1787 m. fl. I allt 28 operor. I Wien 
skref vos dessutom oratorierna: "Esther", 
"Isaak" och "Hiob". Dessutom kompone- 
rade han en mängd instrumentala verk, 
af hvilka i våra dagar åter upptagits 
hans orkestersymfonier öfver Ovidii 
Metamorfoser 1785. Dessutom hör man 
nu allt oftai-e hans stråkkvartetter. D. 



196 



Dityramb — Doktor 



skref äfveu sonater och konserter för 
klaver, violin o. klaver, stråktrios m. m. 
D:s stil är gedigen, formfulländad med 
anstrykning af Mannheimerskolan. Mo- 
zarts stora verk läto D:s hastigt träda 
i skuggan, men vår tid har åter dragit 
fram dem och gjort dem rättvisa. 

Ditt hufvud, Jesu! böjes, 
psalm 91; Ha^ffner 91; går tillbaka till 
tysk koral (Zahn 5393: Lobet Gott, un- 
sern Herren) af 1603; saknas i svenska 
källor före Haeffner. 

Ditt lidande har nått sitt 
slut, psalm 100, Haeffner 100; går till- 
baka till tysk koral (Zahn 1706: In dich 
hab ich gehoffet Herr) af 1545; saknas 
i Sverige före Haeffner. 

Ditt namn, o Gud! jag, psalm 
269; Haeffner hänvisar till mel. 35. 

Dityramb (gr.), sång af stormande 
hänförelse; ursprungligen en sång till 
vingudens ära; ur d. utvecklade sig den 
grekiska tragedien. 

Div. = Divisi. 

Diva (af lat. divus, gudomlig), firad 
sångerska. 

Divertimento, divertissement (fr.), 
ett i en opera inlagdt enaktsstycke för 
mindre orkester med solosånger, körer, 
ensembler m. m. med löst hopfogad 
handling; d. sedan äfven ett vanligt 
orkester- eller pianostycke i friare stil. 
D. brukas äfven som benämning på den 
friare mellansatsen i en fuga. 

Divisi, deladt; då två spelare skola 
dela sig vid en tvåstämmig sats. 

Divoto (it.), andäktigt, allvarligt. 

Dixiéme, (fr.), d e c i m a, oktav till 
tersen. 

Djamileh, kom. opera i 1 akt af 
Bizet till text af L. Gallet; premiär 
Paris 22, 5. 1872 (komp. 1870); Sthlm f. 
ggn på k. t. 25. 2. 1889 (sv. textöfvers. 
af Ernst Lundquist). 

Djupt i hafvet på, se Afze- 
1 i u s, A. A. 

D. m. = destra mano (it.), högra han- 
den. 

D-moll (fr. ré mineur, eng. d minor), 
molltonart med ett 1? (för h); parallell- 
tonart till f-dur. 

Do = ut (tonen c); se Solmisation. 

Dobrzynski, I g n a z Felix, f. 25. 2. 
1807, t 9. 10. 1867 i Warschau; polsk pia- 
nist; opera- och kapelldirigent i War- 
schau; berömd genom sina goda polo- 



näser; skref lifven symfonier, en or- 
kesterfantasi, en pianokonsert, en stråk- 
sextett, en violinsonat, operan "Die Fli- 
bustier" (Warschau 1861) m. m. 

Dohnänyi, Ernst von, f. 27. 7. 1877 i 
Pressburg; pianist; elev af K. Forstner 
i Pressburg, musikak. i Pest och 1897 
af d' Albert; lärare i piano vid hög- 
skolan i Berlin, 1908 professor; D. har 
konserterat flerstädes i Europa och kom 
1907 f. ggn till Stockholm efter att 
de närmaste åren förut ha konserterat 
i Köpenhamn; till Stockholm åter- 
kom han 1908 och 1909; vid det senare 
tillfället utförde Konsertföreningen un- 
der T. Aulins ledning D:s e-mollskon- 
sert. Som kompositör har D. redan en 
betydande produktion bakom sig. Vi 
nämna här blott hans symfonier i d- 
moll (utf. i Sthlm 1907 af Konsertför.) 
och f-dur, ouverturen "Zrinyi", e-molls- 
kvintetten op. 1, cello-konserten op. 12, 
pianokonsertsrna i c-moll och dess-dur, 
stråkkvartetten i dess-dur op. 15, samt 
en mängd pianokompositioner. — En ut- 
förlig förteckning af hans verk jämte 
biografi meddelar Sv. Musiktidn. 1907 
nr 16. 

Doigté (fr.), försedd med fingersats- 
beteckning. 

Doktor; i allmänhet kunna fyra d.-gra- 
der i musik särskiljas: 1. hedersdoktor, 2. 
doktor i litteraturhistoriskt eller konst- 
historiskt fack med afhandling i ämne 
närstående musik; 8. doctor mus.; 4. hög- 
sta lärdomsgraden i musikhistoria. Af 
dessa är den första sedan gammalt an- 
vänd åt musiker, hvilka genom komposi- 
tionsverksamhet eller praktiskt musika- 
lisk verksamhet gjort sig särdeles för- 
tjänta; sådant hedersdiplom kan skän- 
kas i hvilket kulturland och af hvilket 
universitet som helst. Sådana musikdok- 
torer ha t. ex. Haydn, Spontini, Brahms 
och Dvofäk varit; det andra slaget af 
musikalisk doktorsvärdighet tillhör äf- 
ven hvilket univ. och hvilket land som 
helst; i Sverige ha vi sedan gammalt 
flera sådana doktorer, hvilka förvärfvat 
sig sin litterära doktorsgrad genom mu- 
sikhistorisk afhandling, t. ex. J. A. Jo- 
sephson 1842 (Några momenler till en 
karakteristik af den nyaste musiken), 
Piscator 1860 (Hist. öfversikt af mus. i 
Sv. under Gust. III), C. A. Forssman 
1872 (Hajffner-biografi) samt 1600- och 



Dol. — Donati 



197 



1700-lalets alla doktorsdisputationer i 
musik (se D i s s e r t a t i o) ; tredje sla- 
get är en speciellt engelsk (äfven ame- 
rikansk) form för lärdomsgrad, som för- 
utsätter direkta musikstudier vid ett 
engelskt (amerikanskt) universitet; un- 
dergraden är här Baccalaureus (kand.- 
ex.); till engelsk bace.-grad fordras i 
allmänhet 7 år musikteori och till d. 
ytterligare 5 års praktiserande i kon- 
sten; musikhistorien får härvid blott en 
ringa plats; fjärde slaget af doktors- 
grad fordrar äfven ingående sysselsätt- 
ning med musik vid ett universitet men 
kräfver företrädesvis grundliga musik- 
historiska studier; teorien studeras här- 
vid företrädesvis ur historisk synpunkt, 
och de praktiska musikstudierna för- 
läggas i stället till konservatoriet; för- 
värfvandet af denna doktorsgrad förut- 
sätter en särskild lärare i musikhisto- 
ria, hvilken bör äga nödiga musikteore- 
tiska och musikhistoriska förstudier. 
Ju mera denna form tränger igenom vid 
Europas universitet, dess mera måste 
den som nummer två här nämnda for- 
men försvinna såsom i allo otidsenlig 
och dilettantisk; denna fjärde form af 
musikalisk d.-grad finnes fullt utbildad 
endast vid ett fåtal tyska universitet; 
däremot finnes den under bildning vid 
de allra flesta tyska och äfven franska 
universitet; första steget måste gifvet- 
vis anställning af fullt kompetent lä- 
rare bli; på detta stadium stå i Skan- 
dinavien universiteten i Köpenhamn, 
Lund och Helsingfors. — Öfver engelsk 
doktorsgrad i musik se Groves lexikon 
under Degrees in music. 

Doktorn och apotekaren, Der 
Doktor und Apotheker, komedi med 
sång, text af Stephanie d. y., musik af 
Dittersdorf (Wien 1786); i Sverige gif- 
ven under olika titlar: "Den tokroliga 
natten eller Lyckan står de djärfve bi" 
i Envallssons öfversättning och med 
musik af Zander, uppförd å Munkbro- 
teatern 1791; under sin ursprungliga ti- 
tel med samma musik uppförd å samma 
teater 1795; efter L. Knudsens danska 
öfversättning af F. Hedberg och musik 
af Dittersdorf uppfördes den å Mindre 
teatern 1858. Då stycket 1791 första gän- 
gen uppfördes, uthvisslades det, och då 
det 1795 återupptogs, annonserades där- 
för, att pjesen undergått de förändrin- 



gar "en upplyst allmänhet behagat 
fordra". F. ggn k. t. Kphn 17. 11. 1789. 

Dol. = Dolce. 

Dolce (it.), Ijuft, älskligt, behagligt. 

Dolcezza, c o n (it.), med behag, mjukt 
föredrag. 

Dolente, doloroso (it.), klagande, 
vemodigt, smärtsamt. 

Doles, Johann Friedrich, f. 23. 4. 
1795 i Steinbach-Hallenberg, t 8. 2. 1797 
i Leipzig; elev af J. S. Bach; 1744 kan- 
tor i Freiberg, 1756 kantor i Thomas- 
kyrkan i Leipzig; hans kompositioner 
visa föga af Bachs allvar och gedigen- 
het; bekant är särskildt hans försök att 
få bort fugan ur kantatstilen; skref fle- 
ra sånger, koralförspel, sonater, mässor, 
Te Deum m. fl. verk, alla i hälft itali- 
ensk stil. 

Dolore, c o n (it.), med smärta, sorg- 
bundet föredrag. 

Dominant, den förhärskande tonen; re- 
na kvinten uppåt eller nedåt (öfver- o. 
underdomiuant). 

Dominantseptimaekord, det på femte 
tonsteget hvilande ackordet med lilla 
septiman, stora tersen och rena kvinten. 

Dommer, Arrey von, f. 9. 2. 1828 i 
Danzig, f 18. 2. 1905 i Treysa, Thiiringen; 
1851 i Leipzig elev af Richter o. Lobe i 
komposition o. Schellenberg i orgel; fr. 
o. m. 1854 bedref han äfven studier vid 
univ. i litteratur- och konsthistoria; be- 
gaf sig 1863 till Hamburg, där han en 
tid höll föreläsningar och var musikkri- 
tiker samt 1873 — 89 sekreterare i stads- 
biblioteket; 1889 drog han sig tillbaka 
till Marburg. D. är företrädesvis bekant 
genom sin öfversiktliga "Handbuch d. 
Musikgeschichte" (1868; 2. uppl. 1878); 
hans "Musikalisches Lexikon" 1865 och 
"Elemente d. Musik" 1862 förtjäna äfven 
ännu att studeras. 

Donati, Baldassare; var 1550 sån- 
gare vid Marcuskyrkan i Venedig; 1562 
— 65 kapellmästare för det mindre kapel- 
let; 1580 — 90 direktör för kapellets un- 
dervisningsanstalt och sedan förste ka- 
pellmästare vid Marcuskyrkan; t 1603 i 
Venedig; D. blef vidare berömd för sina 
goda madrigaler och motetter; under 
hans lifstid utkommo bl. a.: en samling 
madrigaler, en bok 5 — 6-stämmiga ma- 
drigaler 1553, 57, 60; 2 böcker 4-st. "Villa- 
nesche alla Napoletana"; en bok 5 — 8-st. 
motetter 1597. Tyska kyrkans bibi. Sthlm 



198 



Doni — Don Juan 



(Mus. ak.) äger andra boken Madrigaler 
för 4 st. 1568 och Upps. bibi. första bo- 
ken Motetter för 5, 6 och 8 st. 1599. 

Donaufrun eller Sjödrott- 
ningen, Das Donauweibchen, roman- 
tiskt skådespel med sång i 3 akter; text 
af K. F. Hensler, musik af F. Kauer 
(Wien c. 1795); en bearbetning af Melu- 
sinesagen (och Undine); gafs i Sverige 
först å Mindre teatern 1844—45 sedan å 
teatern i Cirkus år 1862. 

Doni, Giovanni Battista, f. 1593 
i Florens, t 1647 därst.; följde 1621 kar- 
dinal Corsini till Paris och studerade 
musikalierna i därvarande bibliotek; 
trädde äfven i förbindelse med Mersen- 
ne; 1622 återvände han till Florens; följ- 
de kardinal Barberini till Kom, Paris, 
Madrid m. fl. ställen och stannade sedan 
i Rom; 1640 slog han sig till sist i ro i 
födelsestaden och erhöll af Ferdinand II 
af Medici en professur i vältalighet; af 
hans skrifter må nämnas: "Compendio 
del trattato de'generi e de' modi della 
musica" 1635; "Annotazione sopra il 
compendio" 1640. "Lyra Barberina" och 
"De praestantia" utgåfvos efter hans död. 

Donizetti, Gaetano, f. i Bergamo 25. 
11. 1797, t 8. 4. 1848 därst.; studerade 
först vid konserv, i Neapel (under Mayr) 
sedan i Bologna; hans första opera 
"Enrico di Borgogna" uppfördes i Vene- 
dig 1818; året efter följde "Il Falegname 
di Livornia" (Mantua); 1822 firade han 
stora triumfer i Rom med "Zoraide di 
Granata"; de följande åren intill 1830 
uppfördes i Italien ända till 27 operor, 
af hvilka de flesta mottogos med välvil- 
ja; först "Anna Bolena" 1830 (Stockholm 
1844) vann världsrykte; de första ope- 
rorna följde tämligen noggrant Rossini- 
stilen, endast den sistnämnda visade be- 
stämd egenart; 1832 skref han för Mila- 
no sin likaledes europeiskt ryktbara 
opera "L'Elisir d'Amore" (Sthlm 1840: 
"Kärleksdrycken"); 1835 följde för Nea- 
pel "Lucia di Lammermoor" (Sthlm 
1848), måhända D:s populäraste verk; 
han kallades nu till kontrapunktprofes- 
sor vid Real collegio di musica, en be- 
fattning som han 1837 utbytte mot di- 
rektörsbefattningen (efter Zingarelli) 
för Collegio di musica i samma stad. 
Då censuren i Neapel 1839 nekade upp- 
förandet af en opera, for han till Paris, 
där han skref flera operor. Vid denna 



tid stod D. på höjden af anseende och 
hans operor spelades snart öfver hela 
Europa. Af dessa uppfördes i Sverige: 
"La fille du Régiment" (Paris 1840, 
Sthlm 1845: "Regementets dotter"), "La 
Favorite" (Paris 1840, Sthlm 1850: "Leo- 
nora"), "Linda di Chamounix" (Wien 1842, 
Sthlm 1855: "Linda"); denna sistnämnda 
opera förvärfvade åt honom titeln af 
kejserlig hofkapellmästare och hofkom- 
positör; 1843 följde bl. a. "Don Pasquale" 
(Sthlm 1848); D. vistades sedan omväx- 
lande i Paris, Wien och Neapel; de se- 
nare åren förde han ett allt oregelbund- 
nare lif, och snart begynte en svår 
hjärnsjukdom inställa sig, hvilken så 
småningom öfvergick i permanent van- 
sinne; fr. o. m. 1847 lefde han i Berga- 
mo. Hans sista opera, "Catarina Cor- 
naro", hade skrifvits 1844. — D. var ej 
en personlighet, som utmärkte sig för 
något konsekvent fullföljande af vissa 
grundprinciper vare sig inom musiken 
eller privatlifvet; tvärtom är såväl hans 
lif som hans produktion präglad af stor 
oregelbundenhet; i lyckliga ögonblick 
skapade han melodier och ensemblepar- 
tier, hvilka kunna mäta sig med Rossi- 
nis bästa, men dessemellan skref han yt- 
liga, ej sällan sentiinentala småsaker af 
ringa eller intet värde; D. låter därför 
bäst höra sig, då enskilda stycken af be- 
tydenhet tagas för sig; med undantag 
af "Regementets dotter" och "Lucia di 
Lammermoor" äro numera de flesta af 
hans operor döda. D. skref äfven 2 mäs- 
sor, 1 requiem, 1 miserere, 2 Ave Maria, 
några kantater och hymner, romanser, 
duetter, kammarmusik och pianostycken 
m. m. — D.-biografier skref vo: F. Cicco- 
netti (1864), Fr. Alborghetti (1875), E. C. 
Verzino (1896), Ch. Malherbe (Riv. mus. 
1897), A. Cametti (1907) m. fl. Wittmanns 
operaböcker (Reclam-förlag) innehålla 
goda orienterande inledningar till hans 
främsta verk. 

Don Juan; ett omtyckt dramatiskt 
ämne, hvilket som opera blifvit odödligt 
hufvudsakligen genom Mozart; den äld- 
sta poetiska framställningen af ämnet 
är Tirso de Molinas [Gabr. Tellez'] El 
burlador de Sevilla y Convivio de pie- 
dra 1634; de musikaliska behandlingarna 
af ämnet äro relativt fåtaliga i jämfö- 
relse med de rent dramatiska; de musi- 
kaliska bearbetningarna begynna med 



Dons — Dorn 



199 



Le Telliers vaudeville: Le festin de 
Pierre, Paris 1713, och Glucks balett, 
Wien 1761. Da Ponte behandlade ämnet 
för Mozart, hvars opera första gången 
uppfördes i Prag d. 29. 10. 1787. Da Pon- 
tes närmaste källa var Moliéres Le 
festin de Pierre. Det italienska origi- 
nalet öfversattes till tyska af Rochlitz, 
och från denna försvenskades det af C. 
G. Nordforss; fr. o. m. 185G uppfördes 
stycket med till en del ny öfversättning 
af W. Bauck; Mozarts opera uppfördes 
första gängen i Sverige d. 6. 12. 1813 å 
kgl. teatern. Du Puy tillfogade en slut- 
scen, huruledes Don Juan pinas af onda 
andar i helvetet, en scen, som bibehölls 
ända in i andra hälften af århundradet 
(se härom Dannströms Minnestecknin- 
gar 8. 31). Operan har hittills gifvits öf- 
ver 400 ggr i Sthlm; 100 :de ggn: 17. 3. 
1847, 200:de ggn 27. 1. 1870, 300:de ggn 6. 
3. 1895 och 400:de ggn 6. 10. 1910. Vid 
detta sistnämnda tillfälle utgafs en sär- 
skild D.-festbok. F. ggn k. t. Kphn 5. 5. 
1807. 

Don Micco och Lesbina eller 
Tidens sed, opera comique i 1 akt af 
Biancolelli och J. A. Romagnesi (Don 
Micco e Lesbina), imiterad och satt i 
musik af C. Stenberg; gafs först å Hum- 
legårdsteatern 1780, sedan äfven å Eriks- 
bergs och Munkbrons teatrar i Stock- 
holm och uppfördos intill 1793 ej mindre 
än 68 gånger. 

Dons, Elisabeth Caroline Cathrine, 
f. 19. 4. 1865 på gården Daurup, Holbsek; 
1880 i Köpenhamn; elev af fruarna Kel- 
ler och Gerlach samt D. Artot i Berlin; 
debuterade på k. t. i Köpenhamn 1. 5. 
1885 som Azucena i "Trubaduren"; 
sjöng sedan i okt. s. å. Amneris i "Aida"; 
hon vann stort bifall för dessa två fram- 
ställningar; så småningom öfvergick 
hon till sopranpartierna; af hennes rol- 
ler må nämnas: Margaretha i "Faust", 
Julia i "Romeo o. Julia", Violetta i "Tra- 
viata", Rosina i "Barberaren", Thalea i 
"Häxan", Ingeborg i "Drott o. Marsk", 
Carmen, Santuzza i "Cav. rusticana", 
grefvinnan i "Figaros bröllop"; D. var 
danska k. t:s primadonna 1888 — 1906; af- 
gick sistnämnda år på grund af sjuk- 
dom. 

Dons-Kanffmann, Anna, f . 23. 1. 1863 
på gården Anhoff, Fyen; El. Dons' sy- 
ster; elev af fru Keller i Kphn och Mar- 



chesi i Paris; sjöng med framgång å 
Caeciliafor:s m. fl. konserter och upp- 
trädde å teater i Florens som Margare- 
tha i "Faust"; ingick 1883 äktenskap 
med den danske journalisten R. Kauff- 
mann och bosatte sig med honom i Pa- 
ris, där hon ofta uppträdt å konserter 
och dessutom gjort sig fördelaktigt 
känd som lärarinna i sång; i Kphn upp- 
trädde hon tillfälligtvis å konsert i sept. 
1890; hennes röst är en fin och välutbil- 
dad koloratursopran. 

Door, Anton, f. 20. 6. 1830 i Wien; 
framstående pianist; elev af Czerny o. 
S. Sechter; konserterade med framgång 
redan 1850 i Baden-Baden och Wiesba- 
den; 1856 — 57 företog han en konsertresa 
till Skandinavien, som 1857 förde honom 
till Stockholm, där han s. å. kallades till 
LM A; 1857 reste han tillsammans med 
Sarasate i Österrike-Ungern; spelade se- 
dan i Leipzig, Berlin, Amsterdam m. fl. 
st.; var tio år lärare i piano vid konserv, 
i Moskva och sedan 1869 — 1901 professor 
vid "Gesellsch. d. Musikfreunde's" kon- 
serv, i Wien. 

Doppio (it.), dubbelt, tvåfaldigt. 

Doppler, Albert Franz, f. 16. 10. 1821 
i Lemberg, t 27. 7. 1883 i Baden, Wien; 
flöjtvirtuos; företog flera konsertresor; 
i Pest uppfördes 1847 hans första opera: 
"Benjowski"; 1849 följde: "lika", "Die 
beiden Husaren"; längre fram äfven 
"Afanasia", "Wanda" m. fl. 1858 blef han 
förste flöjtist och samtidigt förste ba- 
lettdirigent vid hof operan i Wien; 1865 
tillika lärare i flöjt vid konserv.; skref 
1870 ännu en opera "Judith"; af hans 
andra kompositioner kunna nämnas: 
flöjtkonserter, ouverturer och baletter. 

Dorisk tonart hos grekerna: grundska- 
lan e — e med halfton mellan 1. och 2., 5. 
och 6. tonsteget; hos medeltidskyrkan 
grundskalan d — d med halfton mellan 2. 
och 3., 6. och 7. tonsteget. Då denna sist- 
nämnda skalas 6:te ton antingen kunde 
vara b eller h uppstod under seuare tid 
lätt förväxling mellan dorisk tonart 
och d-moll; om skillnaden mellan dessa 
två se: kyrkotonart; om skillna- 
den i bruk mellan b och h se: t r i- 
t o n u s. 

Dorn, Heinrich Ludwig Egmont, f. 
14. 11. 1804 i Königsberg, t 10. 1. 1892 i 
Berlin; elev af L. Berger, Zelter och B. 
Klein; betydande dirigent; 1828 dirigent 



200 



Dortmund— Dowland 



i Königsberg, 1829 i Leipzig, 1832 i Ham- 
burg och sedan i Riga; slutligen 1843 
kapellmästare vid Stadtteatern i Köln; 
grundade 1845 en musikskola, som 1850 
blef omdanad till konserv.; kallades 1849 
till Berlin som kapellmästare för hof- 
operan; af gick med pension 1869. D. 
skref liera goda böcker öfver musik, bl. 
a.: "Streifziige auf dem Gebiete d. Ton- 
kunst" 1879, "Gesetzgebung u. Opern- 
text" 1879, "Ostrakismus, ein Gericht 
Scherben" 1875; dessutom en själfbiogra- 
fi "Ans meinem Leben" 1870—79. Som 
kritiker skref D. bl. a. i tidningarna 
"Neue Berliner Musikzeitung" o. "Post". 
Som kompositör är han ej alltid lika 
framstående. Flera operor uppfördes på 
1820- och 30-talen; den första är "Die 
Rolandsknappen", Berlin 1826; sedan 
följde "Die Bettlerin", Königsberg 1828; 
"Abu Kära", Leipzig 1831; "Der Schöffö 
v. Paris", Riga 1842; "Die Nibelungen", 
Berlin 1854 m. fl. Hans sånger blefvo 
mycket populära, i synnerhet de humo- 
ristiska; 1866 skref han "Siegesfestklän- 
ge" för orkester; slutligen utgaf han äf- 
ven flera pianostycken. 

Dortmund. Svenska musikfesten. 
Den 8—11 juni 1912 firades en af de mest 
storslagna svenska musikfester i D. 
Förtjänsten af hela företaget tillkommer 
i första hand H. Marteau och T. Aulin 
samt "Svenska konsertföreningen". Af 
de vid denna representerade svenska 
kompositörerna må nämnas: Fr. Ber- 
wald, A. F. Lindblad, L. Norman, A. Sö- 
derman, K. Valentin, E. Sjögren, A. 
Hallen, T. Aulin, W. Peterson-Berger, G. 
Hägg, W. Stenhammar, R. Liljefors, H. 
Alfvén, N. Berg, T. Raugström. Af sven- 
ska sångkrafter medverkade John For- 
sell och Signe Rappe. Af svenska sång- 
föreningar sjöng O. D. från Uppsala. 
Jämte orkester-, kammarmusik- och vo- 
kalverk uppfördes å D:s teater under 
Wolframs ledning Stenhammars opera 
"Gillet på Solhaug". Öfver festen finnes 
särskild tryckt festskrift med historik, 
poträtt, biografier och analys af de upp- 
förda kompositionerna: "L Schwedisches 
Musikfest, Festbuch", Dortmund 1912. 

Dotzauer, Justus Johaun Friedrich, 
f. 20. 6. 1783 i Häselrieth, Hildburg- 
hausen, f 6. 3. 1860 i Dresden; berömd 
cellist; elev af Romberg; 1801—05 i Mei- 
ningerhof kapellet; 1811—52 i hofkap. i 



Dresden; skref flera tacksamma vc.-kom- 
positioner, symfonier, ouverturer, mäs- 
sor m. m. — LMA 1841. 

Double (fr.), benämning på en äldre 
variationsform företrädesvis använd vid 
dansstycken; se S u i t e. 

Doublé (fr.), dubbelslag. 

Double bémol, dubbcl-b (en hel ton 
lägi-e), double corde (fr.), dubbel- 
sträng, d. croche, sextondelsnot; d. 
d i é s e, dubbelkors. 

Doublette (fr.), orgelstämma: Princi- 
pal 2', oktava 2' (äfven benämnd "Quart 
de nasard"). 

Douziéme, d n o d e c i m a, en kvint of- 
van oktaven. 

Dowland, John, f . 1562 i Westminster, 
London, t 1626 i London; berömd en- 
gelsk kompositör och lutenist; företog 
sin första resa till kontinenten 1582 och 
besökte då Frankrike, Tyskland och Ita- 
lien; 5. 7. 1588 blef han mus. bacc. i Ox- 
ford och 1597 erhöll han samma grad i 
Oxford; 1598—1606 lefde han som kung- 
lig lutenist hos Kristian IV i Köpen- 
hamn, som synes ha skattat honom myc- 
ket högt; han sände honom upprepade 
gånger till England att uppköpa instru- 
ment m. m. Han synes ha missbrukat 
den kungliga nåden och utan lof begett 
sig bort; 1606 är han lutenist hos lord 
Walden i London och på 1620-talet nam- 
nes han som en af de kungliga lute- 
nisterna. Af hans kompositioner äro 
de flesta för sång med lutackompagne- 
ment. Af hans själfständiga lutkompo- 
sitioner satte samtiden mycken pris på 
"Lachrymaj, or Seven teares, figured 
in seaven passionate pavanes", hvilken 
1605 utkom med en dedikation till Anna 
af Danmark. 1612 utgaf han "A pil- 
grims solace". Ett mycket bekant verk 
var äfven "Bookes of songs or ayres", 
hvilket utkom i flera häften 1595, 1600, 
1602. Första delen upplefde flera upp- 
lagor (1600, 1603, 1608, 1613). D:s lutstil 
är ej fullt så själf ständig som de sam- 
tida mästarnas ä kontinenten (se t. ex. 
Besarduskretsen) utan rätt mycket be- 
roende af den samtida högt stående 
engelska klavértekniken, I melodiskt 
hänseende är den synnerligen behaglig 
och i våra dagar betydligt mera tilldra- 
gande än de andres. — D:s son Robert 
D. var äfven en framstående lutenist 
och följde efter sin fader som hoflute- 



Doxologi — Drake 



201 



nist i London. Han utgaf 1610 "A mu- 
sical banquet" och "Varieties of les- 
sons", båda synnerligen intressanta lut- 
verk. — Om D. se den utförliga biogra- 
fien i Groves lexikon. Om D. i Danmark 
se A. Hammerich, Musiken v. Kristian 
IV :s hof, Kphn 1892. 

Doxologi (gr.), lofprisande, Gloria- 
sång. Katolska kyrkan skiljer mellan 
stora och lilla d.; till den förra (doxolo- 
gia major) hör en utveckling af änglar- 
nas lofsång: "Ära vare Gud i höjden" 
(Gloria in exelcis Deo), till den senare 
(doxologia minor) hör: "Ära vare fa- 
dern, sonen och den helige Ande i all 
evighet" (Gloria patri et filio et spiritui 
sancto in saecula saecuiorum). Se äfven 
Gloria. 

Dragande koppel, koppel i oi"gel- 
verk, hvarigenom en nedre manuals tan- 
genter draga med sig en öfres. 

Dragbasun, se Basun. 

Dragharmoiiika, se Harmonika. 

Dragonetti, D o m e n i c o, f. 7. 4. 1763 
i Venedig, t 16. 4. 1846 i London; be- 
römd kontrabasvirtuos; 1787 anställd i 
Marcuskyrkans orkester; 1794 reste han 
till London, där han anställdes i k. tea- 
ter- och konsertorkestern; medverkade 
sedan vid flera musikfester (Beethoven- 
festen i Bonn 1845); hans virtuositet var 
alldeles fenomenal; violoncellpartier spe- 
lade han utan svårighet på sitt instru- 
ment; af hans kompositioner vore de 
flesta för k.-b. men i allmänhet för svåra 
att spela för andra än honom själf; 
sitt värdefulla bibliotek testamenterade 
han till Brith. mus. 

Drake, Erik, f. 8. 1. 1788 å Hagels- 
rums gård i Östergötl., t 9. 6. 1870 i 
Sthlm; 1805 student i Uppsala; tjänst- 
gjorde 1808 — 10 som amanuens vid obser- 
vatoriet därst.; slöt sig sedan till den 
nya litterära strömningen med Ham- 
marsköld, Livijn och Eääf; såsom musi- 
ker deltog han i kampen närmast ge- 
nom att kritisera Du Puys kompositio- 
ner; sitt romantiska nit ådagalade han 
äfven genom att i sin hembygd i södra 
Östergötland uppteckna en mängd folk- 
vismelodier och danser; efter aflagö 
kansliexamen slog han sig ned å sin 
fädernegård och ägnade sig med ifver 
åt landthushållningen; boende ej långt 
från Rääf mottog han af honom många 



goda råd rörande upptecknandet af 
folkminnen; under första tiden hade 
han en intresserad hjälpare i den tyske 
musikern och svenske hofkapellmästa- 
ren Eggert; 1822 blef D. led. af Mus. ak. 
och utnämndes 1826 till biträdande lä- 
rare i musikteori; 1830 professor i sam- 
ma ämne; 1841 sekreterare, bibliotekarie 
o. inspektor; 1861 afgick D. från alla des- 
sa befattningar på grund af försvagad 
syn; de sista 8 åren var han alldeles 
blind. D. har inlagt stor förtjänst som 
lärare och äfven utgifvit för sin tid go- 
da läroböcker: "Elementarkurs i har- 
moniläran" I, 1839; 4:de uppl. 1857; II, 
1840; 3:dje uppl. 1857; "Läran om kon- 
trapunkten" I, 1845; "Frågor i harmoni 
läran till besvarande i organistexamen" 
1846; "Allmänna grunder i musik- och 
clavérspelning" 1830; dessutom öfver- 
satte han flera musikböcker: Zöllners 
orgelskola 1842, Gollmicks kritiska ter- 
minologi 1840. Som musikalisk folklorist 
har han arrangerat delvis efter egna 
uppteckningar melodierna till Arwids- 
sons Svenska fornsånger, Afzelii Afsked 
till svenska folkharpan, H.-Cav. och Ste- 
phens' Sveriges hist. o. polit. visor; re- 
digerade äfven musiken till Valda skrif- 
ter af C. M. Bellman 1835—36. Som kom- 
positör är han mindre framstående. I 
"Nordmannaharpan" finnes af honom 
ett pianostycke "Rondoletto" och en 
sång m. p. "Bortresan"; af handskrifna 
kunna nämnas: två violinkvartetter; 
"Stabat mäter"; ' Sappho", deklamato- 
rium m. solo o. 3-st. kör (ord af E. A. 
Silfverstolpe); solosånger; dessutom ope- 
retten "Berggubben", hvilken uppges 
varit uppförd å k. slottet 1817 el. 1818; 
dessutom arr. för piano af operor m. m. 
"Professor D:s goda minne, mångsidiga 
bildning, lekande humor, glada lynne 
och lätthet att uttrycka sig hade bildat 
omkring honom en krets af vänner, 
hvilken aldrig upplöstes, förrän han ut- 
andades sin sista suck. En skarp blick, 
ett träffande omdöme, oegennytta och 
vänfasthet voro utmärkande egenskaper 
hos honom" (Grönhamn). D. testamen- 
terade sitt musikaliska bibliotek till 
Mus. ak. Bland dessa befunne sig ock- 
så hans egna kompositioner i tryck o. 
handskrift. — Litt.: Mus. ak:8 handl. 
1870/71 s. 53—56; J. M. Rosén, Karakte- 
ristik af E. D. Sv. Musiktidn. 1882 s. 172 f . 



202 



Dramatiska — Drill 



Dramatiska och musikaliska artister- 
nas pensionsförening, en 1857 i Stock- 
holm af Joseph Deland stiftad förening 
afseende pension åt medlemmar, hvilka 
ägna sig åt tal- sång- el. dansscenen; 
änkeunderstöd ingår ej; pensionen, 300 
kr., kan vinnas af man vid 50, af kvinna 
vid 45 års ålder; genom donationer har 
kassan sedan vuxit, så att den vid 1906 
års början utgjorde inemot 22,000 kr. I. 
Dannström testamenterade äfven en be- 
grafningshjälpsfond. 

Dramma lirico el. dramma per mnsica, 
drama med sång, sångspel, opera. I 
Italien ursprungligen en allmän benäm- 
ning på opera (speciellt opera seria). 

Drand, Georg, f . 9. 1. 1573 i Davern- 
heim, Hessen, t 1636 i Butzbach; var 
kyrkoherde i åtskilliga församlingar; är 
känd som framstående musikbibliograf; 
hans tre berömda verk äro: "Bibliotheca 
classica" 1611, "Bibi. exotica" 1625 och 
"Bibi. librorum germanorum classica" 
1625; det första upptager alla kända för- 
fattare och arbeten i musik; det andra 
de på utländska språk skrifna musik- 
böckerna; böckernas titlar äro i allmän- 
het öfversatta till latin. 

Drechsler, Joseph, f. 26. 5. 1782 i 
Wällisch-Birken, Böhmen, t 27. 2. 1852 
i Wien; efter att ha varit teaterkapell- 
mästare å åtskilliga orter, blef han till 
sist organist vid Servitenkirche i Wien; 
grundade 1815 en musikskola; 1823 ka- 
pellmästare vid universitetskyrkan och 
Hofpfarrkirche, 1822 — 30 kapellmästare 
vid Leopoldstädter Theater, 1844 kapell- 
mäst. vid Stephansdomen; skref flera 
verk för teatern och kyrkomusik; dess- 
utom stråkkvartetter, sånger, pianostyc- 
ken; utgaf en harmonilära och en ny 
uppl. af Pleyels pianoskola. 

Drehleier, Bauernleiher, (t.), lira 
tedesca (it.), lyra rustica, sympho- 
nie, gammalt stränginstrument, se 
Vielle. 

Dressel, D e 1 1 m a r, f. 1878 i London; 
god violinist; elev af A. Wilhelmj; har 
sedan 1902 konserterat flerstädes i Euro- 
pa och vunnit anseende för sin breda 
ton och konstnärliga uppfattning; gä- 
stade Stockholm 1907. 

1. Dreyschock, Alexander, f. 15. 10. 
1818 i Zack, Böhmen, t 1. 4. 1869 i Vene- 
dig; betydande pianist; elev af Toma- 
schek i Prag; 1862 pianoprofessor vid 



konserv, i Petersburg; företog flera kon- 
sertresor i Europa och besökte Stock- 
holm tvenne gånger: 1856 och 1862; vid 
det förstnämnda tillfället blef han LMA. 
"Såsom tekniker vidrörde hans förmåga 
möjlighetens gräns; själf hade han 
skrifvit åtskilliga bravurstycken åt sig, 
hvari han utvecklade sin oerhörda fär- 
dighet, och i synnerhet var det hans 
variationer öfver 'God save the king' 
för vänstra handen ensamt, som i Euro- 
pa väckt allmän förvåning. Dessa 
konststycken betraktade han dock mera 
som kuriosa än som hufvudsak; sin. 
egentliga konstnärsförmåga nedlade han 
i sitt storartade föredrag af Beethovens, 
Webers och Mendelssohns konserter, af 
Mendelssohns, Scarlattis m. fl:s kam- 
marmusik jämte flera klassiska saker, 
och därjämte dokumenterade han sig så- 
som sann artist. Såsom kompositör till- 
hörde han den bättre salongsgenren;: 
dock har han äf^^en skrifvit en violin- 
kvartett, som äger värde, ehuru den ej 
alltid röjer den behöfliga öfningen i 
denna svåra genre" (Grönhamn, Mus.. 
ak:s handl. 1870/71). 

2. F e I i X D., f. 27. 12. 1860 i Leipzig, 
t 1. 8. 1906 i Berlin; den förres brorson r 
elev af H. Ehrlich; framstående pianistr 
lärare vid Sterns konserv, i Berlin; har 
företagit flera konsertresor bl. a. till 
Stockholm, där han konserterade 1886 
och 1889. 

Drieberg, Friedrich von, f . 10. 12. 
1780 i Charlottenburg, t 2L 5. 1856 därst.; 
kammarherre; väckte på sin tid mycket 
uppseende genom sina skrifter öfver 
grekiska musiken ("Wörterbuch d. 
griech. Musik" 1835; "Die griech. Musik, 
auf ihre Grundsätze zuriickgefiihrt" 
1841; etc); de flesta af dessa äro emel- 
lertid numera värdelösa och hvila ej 
heller på verkliga, allvarliga studier af 
ämnet. 

Drill (fr. trille, it. trillo, eng. shake), 
den vanligaste af alla ornamentala figu- 
rer inom musiken; det vanligaste teck- 
net är tr (fordom äfven t) med en vågig 
linje efter. Drillen utföres så, att jämte 
den augifna tonen, öfver hvilken teck- 
net står, tages tillsammans med när- 
mast ofvanför liggande ton i diatoniska 
skalan; till d. hör sedan en eller flera 
toner som förslag och en eller flera 
som efterslag. Dessa pläga numera 



Dritta — Dubbelkors 



203 



vanligen särskildt anges med små noter. 
— Se vidare Förkortningar. 

Dritta (it.), d r o i t e (fr.), högra han- 
den. 

Drobisch, Moritz Wilhelm, f. 16. 
8, 1802 i Leipzig, t 30. 9. 1896 därst.; 1826 
professor i matematik och 1842 prof. i 
filosofi vid Leipzigs universitet; bland 
hans skrifter företrädesvis i akustik äro 
flera af stort värde: "Uber die mathe- 
mathische Bestimmung d. musik. Inter- 
valle", 1846; "Uber musik. Tonbestim- 
mung u. Temperatur, 1852; "Uber reine 
Stimmung u. Temperatur d. Töne", 1877. 

Drottning Disa, Messenii beröm- 
da stycke för Uppsalastudenterna; har 
redan från början utförts med inlagda 
visor och smärre musikinlägg af instru- 
mental karaktär; återupptogs på Boll- 
huset i Stockholm 1740 under titeln: 
"Drottning Disa, med en prolog emellan 
Tor, Ode och Frigga etc. jämte såväl 
vokal som instrumental musik af en or- 
kester bestående af 25 personer"; åter- 
upptogs af teatern vid Järntorget 1770 
och af Humlegårdsteatern 1773. 

Drottningen af Golconda, se 
A 1 i n e. 

Drottning Kristina, heroisk 
dram på vers med sång och dans i 4 
akter, efter Gustaf III:s plan utarbe- 
tad af J. H. Kellgren och musik af C. 
F. Miiller; uppförd första gängen 1785 
på Gripsholm, sedan 1787 å Drottning- 
holm, å Bollhuset 1791 och kgl. teatern 
1792—1838. 

Drouet, Louis, f . 1792 i Amsterdam, 
t 30. 9. 1873 i Bern; elev af konserv, i 
Paris; framstående flöjtvirtuos; 1808 so- 
loflöjtist hos konungen af Holland, 1811 
hos Napoleon I; 1814 förste flöjtist i 
franska hof kapellet; konserterade fler- 
städes i Europa (1821 i Sthlm) och var 
1836 — 54 hof kapellmästare i Koburg; 
komponerade flera konserter, fantasier 
och sonater för flöjt. 

Drnry-Lane-teatern i London öppna- 
des 1696 under namn af "Theatre Royal 
in Drury Lane" (gatans namn); 1762 
— 63 utvidgades den och förstördes 1791; 
den nya teatern öppnades 21. 4. 1794 
men brann 24. 2. 1809; återuppbyggdes 
och öppnades 10. 10. 1812; under 1700- 
talet skref Dr. Arne 1738—78 för D. en 
mängd operor och operetter; 1833 spela- 
des under Alfred Bunns ledning flera 



italienska operetter med Malibran som 
primadonna; Bunn försökte sedan med 
engelsk opera men vann ej samma fram- 
gång som med de italienska (operor af 
Balfe o. Benedict); 1870 öfvertog George 
Wood ledningen och uppförde då bl. a. 
Wagners "Flygande holländaren" (f. f. 
ggn i London); 1882 gaf Richter mera 
som gästspel å D. "Tristan" och "Mä- 
stersångarne" (äfven f . f. ggn i London) ; 
1892—93 och 1895 utfördes flera german- 
ska operor på D. I öfrigt har D. varit 
en af Englands främsta scener för dra- 
matik (Garricks Shakespeareuppföran- 
den på 1700-talet) och i våra dagar har 
platsen äfven användts till konsertsal, 
hippodrom och cirkus. D. rymmer för 
närvarande 3,500 åskådare. 

D. s. = Dal segno. 

D-sträng, tredje strängen på violin, an- 
dra på altviolen, violoncell och kontra- 
bas (uppifrån räknadt). 

Dualism, i harmoniläran antagande af 
en tvåfaldig grundval för harmonien, 
grundad på öfver- och underklanger. 

Du all hälsas källa!, psalm 366; 
Heeflner hänvisar till mel. 216. 

Du bar ditt kors, o Jesu mild! 
psalm 89; Haeffner 89; går tillbaka till 
tysk källa (Zahn 7631: So gehst du nun, 
mein Jesu, bin) af 1699; kan påvisas i 
Sverige 1808 hos Hasfllner. 

Dubbeldrill, en drill på två touer i 
samma ackord. 

Dubbelflygel (fr. vis-å-vis) föråldrad 
form af flygelpiano med två klaviaturer, 
en i hvar ända. 

Dubbelflöjt, ett hos antika folken före- 
kommande instrument med två flöjtpi- 
por och gemensamt munstycke; ibland 
finnas två munstycken, hvarvid instru- 
mentet närmast kommer att likna tven- 
ne lika instrument, hvilka på en gång 
insättas i munnen (se plansch I: greki- 
ska instrument); d. förekommer äfven 
som namn på en täckt 4- el. 8-fotsstäm- 
ma i orgeln. 

Dubbelfuga, fuga med två tema. 

Dubbelgrepp, på stränginstrument, då 
två el. flera toner samtidigt utföras af 
en spelare. 

Dubbel kontrapunkt, se Kontra- 
punkt. 

Dubbelkors (x eller ^^) dubbelt för- 
höjd not (två halftoner högre). 



204 



Dubbelkvartett— Du gamla du friska 



Dnbbelkvartett, fyrstämmigt tonstyc- 
ke, där livarje stämma är dubbelt be- 
satt; brukas äfven om personerna, som 
utföra ett dylikt stycke. 

Dubbelkör, tvenne körer med lika 
stämfördelning, hvilka dels omväxla 
med bvarandra, dels utföras samtidigt. 

Dubbelslag (it. gruppetto, fr. doublé), 
en ornamental figur; tecknas sv och an- 
ger att jämte den betecknade tonen när- 
mast den ofvanför och nedanför liggan- 
de tonen skall medtagas; om utförandet 
se Förkortningar. 

Dubbeltunga, spelmanér vid blåsin- 
strument, i det att vissa stafvelser (t. 
ex. ti-ki, di-ki, dö-rö) inblåsas i instru- 
mentet för att göra det möjligt för tun- 
gan att i snabba staccatosatser distinkt 
afskilja tonerna från hvarandra. 

Dubois, FranQois Clément Théodore, 
f. 24. 8. 1837 i Rosnay, Marne; elev af 
Marmontel, Bazin, Benoist och A. Tho- 
mas vid konserv, i Paris; 1861 erhöll han 
Rompriset; sedan kapellmästare vid S:te 
Clotilde och Madeleine i Paris; 1871 pro- 
fessor i harmoni vid konserv.; sedan 
prof. i komposition; 1896—1905 Thomas' 
efterföljare som direktör för konserva- 
toriet; som kompositör är han särskildt 
bekant genom sina körverk och orkester- 
verk; oratoriet "Le paradis perdu" pris- 
belöntes 1878 af staden Paris; skref dess- 
utom oratoriet "Les paroles du Christ" 
1867; flera orkestersuiter, en pianokon- 
sert, Frithiof-ouverture, symf. dikten 
"Notre Dame de la Mer" 1897; motetter, 
mässor, sånger, pianostycken m. m.; ett 
latinskt ode af Leo XIII, "Chlodvigs 
dop"', uppfördes 1899 i Reims; skref äf- 
ven flera operor, däribland: "La guzla 
de rémir" 1873, "Le pain bis" 1879, "Aben 
Hamet" 1884, "Frithiof" 1892, "Xaviére" 
1895. — LMA 1897. 

Dnetus (lat.), tonföljd; d. rectus, re- 
vor s u s, c i r c u m c u r r e n s, den upp- 
åt-, nedåt- samt nedåt- och uppåtgående 
tonföljden. 

Dada (dutka, dudetka), ett uråldrigt 
ryskt träblåsinstrument, närstående dub- 
belflöjten; hvardera pipan har tre ton- 
hål; namnet brukas äfven om en rask, 
sibirisk dans. 

Dudclsack (t.), se Säckpipa. 

Due (it.), två; d. volte, två gånger. 

Doe, Frederik Georg Knut, f. 
1833 i Kristiania, t 1906 i Brunnen, 



Schweiz; svensk-norsk envoyé 1869 i 
Berlin, 1873 i Petersburg och 1890—98 i 
Paris; LMA 1897; skref äfven en del 
sånger i norsk folkton: "Romanser m. 
piano" 1878 och 4 hftn pianostycken 
"Bric ä brac, Album musicale"; E. Grieg 
använder i "Zwei nordische Weisen" op. 
63: nr 1 en melodi af D. — D:s fader 
Frederik Gottschalk D., norsk 
statsminister 1841—58 (t 1873), var en 
stor musikvän, och hans moder A 1 e t h e 
D., f. Sibbern (t 1887 i Stockholm) 
var god sångerska och komponerade fle- 
ra sympatiska sånger vid piano samt 
pianostycken. LMA. 

Duett, d u e 1 1 o, duo, ett tvåstämmigt 
musikstycke. Vokalduetten står närmast 
arian, instrumentalduetten närmast so- 
naten; kamraarduetten, en för 
1700-talet speciell, kontrapunktiskt ge- 
nomarbetad konstform. Duettens glans- 
tid är 1700-talet. — Duettino, liten 
duett. 

Dufay, Guillaume, f. c. 1400 i Chi- 
may, Hennegau, f i Cambrai 27. 11. 1474; 
var 1428 — 37 sångare i påfliga kapellet; 
synes sedan ha begett sig till Paris; 
1442—49 var han anställd i Felix V:s 
tjänst och slutligen kanonikus i Cam- 
brai; D. var en af 1400-talet8 främste 
kontrapunktiker, den siste af de tre sto- 
re föregångsmännen från 1400-talets för- 
ra hälft: Dunstable, Binchois och Dufay 
X. Haberl, hvilken skrifvit en god bio- 
grafi öfver honom (Vierteljahrsschr. I, 
397—530; äfven separat), nämner 150 kom- 
positioner af D., däribland mässor, mo- 
tetter, magnificats, chansons. Prof på 
hans konst lämna bl. a. Denkmäler d. T. 
in Österreich VII o. XI; D. är den förste, 
som mera regelbundet begagnar den 
fyrstämmiga satsen; också är han en af 
de förste, som använder öppna, hvita no- 
ter i st. f. de svarta. 

Du gamla du friska, den numera 
allmänt antagna svenska folksången; 
sjöngs första gången på Dybecks första 
"aftonunderhållning" 13. 11. 1844 och 
trycktes mot författarens vetskap af J. 
A. Ahlström och P. C. Boman i deras 
samling "Valda sv. folksånger", hvilken 
utkom vid midsommartiden 1845. Dy- 
beck recenserar denna samling i Runa 
1845 (s. 111) och säger då om denna 
sång: "Visan är med ytterst få förän- 
dringar i den harmoniska behandlingen 



Du går, Guds Lamm — Dulciana 



3)5 



alldeles sådan, som utgifvarna vid, eller 
strax efter, aftonunderhållningarna i 
slutet af sistnämnda år 1844, på ett för 
tillställaren af nämnda aftonunderhåll- 
ningar obekant sätt, öfverkommit den- 
samma. De högst medelmåttiga orden 
till denna visa, af utgifvarna öfversatta 
på en ännu sämre tyska, voro, såsom en- 
dast för tillfället författade, aldrig äm- 
nade att i tryck allmängöras. Tilltaget 
lärer af hvarje rättsinnad ogillas." Tex- 
ten (ej mel.) trycktes sedan af Dybeck 
själf i Runa 1865 s. 18. Helt säkert har 
den på sin tid mycket populära Ahl- 
ström-Bomanska samlingen (ny upp], ut- 
kom redan på 50-talet), där sången står 
allra främst, i hög grad bidragit till 
sångens popularitet. J. A. Josephson 
skref på 1850-talet en fantasi för piano 
öfver den. L. Norman upptog den nå- 
got senare (före 1860) i sin samling "Sv. 
folkvisor" (nr 1). Dock blef den ej folk- 
sång förrän fram på 90-talet. Höljer ta- 
lar ännu 1864 ej om någon annan "svensk 
folksång" än "Bevare Gud vår kung" 
(s. d.). Den populäre operasångaren C. 
F. Lundquists präktiga föredrag af den 
på 80- och 90-talen har i hög grad bi- 
dragit att göra den bekant bland folket. 
Före honom hade dir. mus. Iv. Heden- 
blad i Uppsala genom studentsången 
sökt popularisera den. — Melodien är 
oförändradt tagen från en folkvisa "Olof 
Adelin", hvilken upptecknats lika i 
Västmanland och Jämtland af Dybeck 
och meddelad i Runa 1845 s. 17 till origi- 
naltexten: "Så rider jag mig genom 
tolfmilanskog, me'n andra så söteligen 
sofvo." I Sverige har denna folkvisa 
sedan ej blifvit upptecknad till denna 
melodi, men i Finland lefver den ännu 
tillsammans med folkvistexten, och Otto 
Andersson meddelar i Brage IV, 194 — 197 
en mängd varianter. Då visan efter allt 
att döma är tysk (se Erk-Böhme, D. 
Liederh. 110), synes äfven melodien var 
tysk, så mycket mera, som stilen ej alls 
är svensk. Det synes sålunda, som sven- 
ska folksången i melodiskt hänseende 
vore ett tyskt långods. — Formen "Du 
gamla du fria" förekommer ej i äldre 
tryck (ej hos Boman, Josephson el. Nor- 
man m. fl., hvilka alla äro före 1865) och 
synes utgöra en ändring företagen af 
författaren vid tryckandet 1865. Äfven 
Lundquist sjöng i början "friska" men 



ändrade sedan. Formen "fria" synes ej 
vara mer än 10 — 20 år gammal. — Se T. 
Norlind, Studier i sv. folklore s. 184 — 
186; Am. Kerfstedt i Idun 27. 2. 1908 s. 
107; Brage IV m. fl. ofvan anförda käl- 
lor. — Se vidare R. Dybeck. 

Du går. Guds Lamm, du milda, 
psalm 86; Hajffner 86; motsvarar nr 150 i 
koralpsb. af 1697; går tillbaka till tysk 
koral (Zahn 4361: O Lamm Gottes, un- 
schuldig) af 1545; kan påvisas i Sve- 
rige på 1630-talet, i Danmark 1569 (Tho- 
missön). 

Du, Herre! afskiljt har, psalm 
334; Haeffner hänvisar till mel. 31. 

Du, Herre! godt ej fann, psalm 
338; Haeffner hänvisar till mel. 296. 

Du, Herre Gud! allena, psalm 
249; Haeffner hänvisar till mel. 223. 

Du, Herre! i din hägnad, psalm 
31; Hseffner 31; motsvarar nr 9 i koralpsb. 
af 1697; går tillbaka till tysk koral 
(Zahn 2561: Väter unser im Himmel- 
reich) af 1539; kan påvisas i Sverige på 
1630-talet (Kalmar) och i Danmark 1.569 
(Thomissön). 

Du, Herre! ser och känner, 
psalm 11; Hseffner 11; motsvarar nr 103 
i koralpsb. af 1697; går tillbaka till tysk 
koral (Zahn 7749: Herr Gott, du Schöpfer 
aller Ding) af 1553; kan påvisas i Sverige 
redan 1572 (Sv. psb.). 

Du, hvars gudahjärta, psalm 
351; Hseffner hänvisar till mel. 45. 

Dukas, P a u 1, f. 1. 10. 1865 i Paris; elev 
af konservatoriet 1882; erhöll Rompriset 
med kantaten "Velléda"; hade redan 
dessförinnan skrifvit tvenne ouverturer. 
"Lear" o. "Goetz v. Berlichingen"; efter- 
åt följde ouverturen "Polyeucte" 1892, 
en symfoni 1897, symfoniska dikten 
"L'apprenti sorcier" (1897, efter Goethes 
"Zauberlehrling", uppf. i Sthim 1903); D. 
har äfven skrifvit ett lyriskt drama 
"L'arbre de science"; har dessutom 
skrifvit musikkritiska uppsatser i "Ga- 
zette des Beaux-Arts" och "Revue heb- 
domadaire". D. är en af de mera bety- 
dande nu lefvande franska kompositö- 
rerna och äger en god, bred stil. 

Dulcian. 1. Ett bombarden närstående 
fagottartadt blåsinstrument af mildare 
ton. — 2. En tungstämma, 8 eller 16 fot, 
i orgeln. 

Dulciana, en mild karaktärsstämma i 
orgeln, 8 el. 4 fot, som på grund af sin 



206 



Dulcimer — Dunstable 



något vidare mensur står midt emellan 
Dolce och Salicional beträffande styrka 
och klangfärg. 

Dnlcimer, namn för hackbräde (k 1 a- 
V é r S". d.). 

Dnlcken, Luise, f . David, f . 20. 3. 
1811 i Hamburg, t 12. 4. 1850 i London; 
syster till Ferd. David; pianospelerska; 
uppträdde företrädesvis i London å kon- 
serter; var dessutom högt skattad som 
lärarinna; gaf bl. a. undervisning åt 
drottning Victoria. 

Du lifsens bröd, o Jesu Krist, 
psalm 155; Haeffner 155; motsvarar nr 17 
i koralpsb. af 1697; går tillbaka till tysk 
koral (Zahn 4680: Du Lebensbrod, Herr 
Jesu Christ); låter sig ej påvisa i Sve- 
rige före 1697. 

Dnlon, Friedrich L u d w i g, f . 14. 
8. 1769 i Oranienburg, t 7. 7. 1826 i Wiirz- 
burg; blind flöjtvirtuos; företog flera 
konsertresor och vistades 1796 — 1800 vid 
hofvet i Petersburg; lefde de tre sista 
åren i Wiirzburg; utgaf en flöjtkonsert, 
en flöjtduett, kapricer och variationer 
för flöjt. 

Dnmanoir, G u i 1 1 a u m e, f . 16. 1. 1615, 
t i slutet af århundradet; blef 1657 "roi 
des violons" i Paris och stod då som den 
främste kompositören af dåtidens kam- 
marmusik; hans rykte stod på höjden af 
glans på 50- och 60-talet, men Lullys ära 
kom snart D:s att förblekna; några af 
D:s kompositioner för violin finnas i be- 
håll i Uppsala bibliotek, och flera ha 
med säkerhet spelats vid Kristinas hof; 
initialerna "G. D." å några Kasselhand- 
skrifter ha tolkats till G. Dumanoir, 
ehuru bevisligen den svenske hofkapell- 
mästaren Gustaf Diiben torde vara af- 
sedd. Se härom: T, Norlind, Zur Ge- 
schichte d. Suite s. 189. En utförlig 
biografi öfver D. finnes hos J. Ecorche- 
ville, Vingt Suites d'orchestre 1, 19 — 28. 

Du mänskors Fader, psalm 396 ; 
HiEffner 396; kan påvisas i Sverige på 
1630-talet (Kalmar), ehuru den saknas i 
koralpsb. af 1697; går tillbaka till tysk 
koral (Zahn 294—296: Komm, Gott Schöp- 
fer, heiliger Geist) af 1524; Danmark 
känner mel. 1569 (Thomissön); kan föl- 
jas vidare tillbaka till den medeltida 
latinska hymnen: Veni creator spiritus. 

Duncker, E 1 i s, G a b r i e 1, f. 1. 2. 1844 
i Kinttula, Finland; f i Helsingfors 8. 9. 
1876; operasångare; student i Borgå 1864; 



deltog som student med ifver i sång- 
kvartetten och begaf sig, efter att 1870 
ha aflagt domareexamen, till Petersburg 
för att där för prof. Everard utbilda sin 
sångröst; sedan intill 1873 elev af Mila- 
nokonserv, med F. Lamperti som huf- 
vudlärare; efter ytterligare ett års stu- 
dium i Florens återvände han hem och 
sjöng med framgång på flera konserter; 
anställdes i oktober 1874 vid Finska ope- 
ran; företog 1875—76 en studieresa till 
Berlin och Paris; af hans roller märkas: 
Figaro i "Barberaren", Hertigen och 
Eawenswood i Donizettis Lucrezia Bor- 
gia och Lucia. 

Duni, E g i d i o R o m o a 1 d o, f. 9. 2. 
1709 i Matera, Neapel, t 11. 6. 1775 i Pa- 
ris; skaparen af opera comique i Frank- 
rike; elev af Durante; hans första opera 
"Nerone" täflade i Rom med Pergoleses 
"Olympiade" och segrade; skref sedan 
"Artaserse" för San Carlo; besökte se- 
dan Venedig, Paris och London, Holland 
och till sist Neapel; 1755 kallades han 
till Parma såsom musiklärare för fur- 
stens dotter; debuterade 1757 i Paris 
med operan "Le peintre amoureux" och 
kvarstannade sedan i franska hufvudsta- 
den till sin död; han skref i allt 18 ope- 
ror för Paris. D. är bäst i det melodi- 
ska; stilen är italiensk med anstrykning 
af kort, fransk visa. Monsigny förde 
stilen vidare. 

Dunstable (D u n s t a p 1 e), John, t 24. 
12. 1453 och begrafven i Stefanskyrkan i 
Walbrook, London; om tiden för hans 
födelse eller något om hans lif veta vi 
intet; då en plats i Bradford har samma 
namn som kompositören, har man anta- 
git, att han blifvit född där, hvilket 
dock är föga troligt, då flera personer 
med samma namn D. finnas från 1400- 
talet i England; troligtvis är han född 
omkring 1370; han omtalas dessutom 
som matematiker och astrolog; hans 
rykte som kontrapunktiker var synner- 
ligen stort, och då de båda stora neder- 
ländarna Binchois och Dufay omtalas 
som hans lärjungar, har man antagit, 
att den kontrapunktiska stilen skapats 
och utbildats i England och därifrån 
gått öfver till Belgien och Nordfrank- 
rike; man har sedan genom att kombi- 
nera detta med ett uttryck hos en för- 
fattare, att den flerstämmiga musiken 
kommit från "Norden", fått en mnsika- 



Duo — Duprez 



207 



lisk vandring för den flerstämmiga mu- 
siken från Skandinavien till Skottland — 
England och sedan till Nederländerna 
samt därifrån till Frankrike och Italien, 
alltså från norr till söder. Emellertid 
visa de sista undersökningarna, att den- 
na vandring är rakt motsatt den verkli- 
ga. I Florens och Italien existerade om- 
kring 1300 en flerstämmig världslig 
konstsång, som härifrån, fortfarande 
som världslig visa, vandrade till Nord- 
frankrike och härifrån kom öfver till 
England, där stilen öfverflyttades på 
den andliga sången med bibehållande af 
dess världsligt melodiska koloraturstil 
och med tenor efter världslig visa; D. 
är den främste representanten härför i 
England och med honom som banbryta- 
re går den "nya" kyrkliga stilen öfver 
till Belgien, hvarvid dock ej är säkert, 
om ej belgarna redan från Frankrike 
lärt känna stilen som världslig visa 
förut; då slutligen nederländarna för 
den kyrkliga stilen öfver till Italien, 
fullbordades blott ett kretslopp; en van- 
dring har försiggått från söder åt vä- 
ster och norr och till sist åter slutat i 
södern. D:s storhet som skapande mä- 
stare lider intet härigenom, men väl pla- 
ceras han historiskt klarare, och hans 
ställning i musikhistorien som förmed- 
lare minskas ej, om han än som nydana- 
re ej blir samma enastående personlig- 
het; vi äga flera yttranden om D:s verk 
än verk själfva: enligt C. Stainers un- 
dersökningar (D. and the various set- 
tings of O Rosa bella, Sammelb. II: 1) 
äga vi i allt 45 kompositioner af honom. 
Några af dessa ingå i Trienter-Codices- 
uppl. i Denkm. d. T. in Österreich VII, 
1900. 

Duo, se Duett. 

Duodecima, en intervall af tolf toner. 

Dnodrama, ett melodrama med två 
uppträdande personer. 

Duole (it.), en figur med två likvärdi- 
ga noter i st. f. tre noter af samma slag. 

Dnolo (it.), smärta. 

Duplicatio (lat.), fördubbling. 

1. Dupont, Auguste, f. 9. 2. 1827 i 
Ensival, Liége, t i Briissel 17. 12. 1890; 
elev af konserv, i Liége; företog flera 
konsertresor genom Europa som pianist; 
1850 slog han sig ned i Briissel såsom 
professor vid konserv.; de flesta af hans 
talrika pianostycken äro i elegant sa- 



longsstil; bland dessa må nämnas: Kon- 
sertstycket op. 42 och F-moUkonserten 
op. 49; några sånghäften äro äfven kän- 
da. — 2. J o s e p h D., f. 3. 1. 1838 i Ense- 
val, t i Briissel 22. 12. 1899, den föreg:s 
broder; efter att en längre tid ha uppe- 
hållit sig i Ryssland (Warschau fr. o. m. 
1867, Moskva fr. o. m. 1871) slog han sig 
ned i Briissel som professor i harmoni 
vid konservatoriet; samtidigt var han 
ledare för operan i Théätre de la Mon- 
naie och blef Vieuxtemps' efterträdare 
som ledare för Concerts populaires; led- 
de en kortare tid äfven italienska ope- 
ran vid Covent Garden, London. 

Daport, tvenne bröder, bägge berömda 
som violoncellister: 1. Jean Pierre, 
f. 27. 11. 1741 i Paris, t 31. 12. 1818 i Berlin; 
blef 1773 förste cellist i hofkapellet i Ber- 
lin och sedan direktör för hofkonserter- 
na 1811 pensionerad; skref flera komposi- 
tioner för sitt instrument. Beethoven 
komponerade 1797 för honom sina cello- 
sonater op. 5. — 2. Jean Louis, f. 4, 10. 
1749 i Paris, f 7. 9. 1819; uppträdde 1768 
f. f. ggn offentligt; begaf sig vid fran- 
ska revolutionens utbrott till brodern i 
Berlin men återvände 1806 till Paris; 
blef lärare vid konservatoriet och solo- 
cellist i kejserl. kapellet; D. har framför 
allt skaffat sig ett berömdt namn genom 
sin nya celloapplikatur och utgaf en 
synnerligen god skola för sitt instru- 
ment: "Essai sur le doigter du violon- 
celle et la conduite de Tarchet" (ny uppl. 
1902 i Paris); skref äfven kompositioner 
för cello. 

Duprez, G i 1 b e rt Louis, f. 6. 12. 1806, 
t 23. 9. 1896 i Passy, Paris; elev af Cho- 
ron vid konserv.; och debuterade som te- 
norsångare dec. 1825; begaf sig sedan till 
Neapel, där han 1835 sjöng i "Lucia di 
Lammermoor"; två år senare engagera- 
des han vid stora operan i Paris och fi- 
rade där lysande triumfer i "Guido et 
Ginevra", "Benvenuto Cellini", "Le Lac 
des fées", Otello, "Lucie", "La favorite", 
Robert m. fl.; 1842—50 var han lärare i 
sång vid konserv, och grundade sedan 
1853 en egen sångskola, som ännu exi- 
sterar. D. skref: "L'Art du chant" 1845, 
"La Mélodie" 1873, "Souvenirs d'un 
chanteur" 1888, "Recréations de mon 
grand äge"; komponerade 8 operor (där- 
ibland "Joanita" 1848, "La lettre au bon 
Dieu" 1851, "Jeanne d'Arc" 1857), ora- 



208 



Du Puy 



torier, requiem, romanser, mässor och 
kammarmusik. — Hans dotter C a r o- 
line D. (1832—75) var 1850—58 en firad 
sångerska i Paris; ingick 1856 äktenskap 
med belgiske musikern van den Heuvel. 
Dn Puy, Jean Baptiste Edouard 
Louis Camille, f. i Corselles, Neuchätel, 
sannolikt 1770 (enl. Buntzen; 1771 enl. 
A. Lindgren), t Stockholm 3. 4. 1822; vi- 
stades från sitt fjärde till sitt trettonde 
år hos en farbroder i Geneve; kom se- 
dan till Paris, där han var elev af Cha- 
bran i violin och Dussek i piano; 16 år 
gammal blef han konsertmästare i 
Rheinsberg hos prins Henrik af Preus- 
sen; denne tog honom ofta med till Ber- 
lin, där D. fick tillfälle att studera mu- 
sikteori för Fasch; sedan han 4 år varit 
i prinsens tjänst, begaf han sig ut på 
konsertresor såsom violinspelare i Tysk- 
land och Polen; år 1793 kom han till 
Stockholm, där han tillsammans med 
violinisten Möser (sedermei-a förste kon- 
sertmästare i Berlin) gaf flera konser- 
ter under utomordentligt bifall (f. kons. 
16. 6.). Möser reste snart, men D. stan- 
nade och blef redan s. å. tredje konsert- 
mästare i hofkapellet; 1796 blef han an- 
dre konsertmäst. och 1. 3. 1799 tillika an- 
ställd som premiärsångare vid k. tea- 
tern; 25. 4, 1799 debuterade han i sist- 
nämnda egenskap som Blinval i "Den 
unge arrestanten" af Duval och Della 
Maria, redan d. 15. 1. s. å. hade han å 
Mindre teatern sjungit i "Den talande 
taflan". D. var högt uppburen som sån- 
gare och skulle helt säkert redan nu 
fått en stor betydelse för den inhemska 
sångkonsten, om han ej ådragit sig ko- 
nungens misshag genom att alltför de- 
monstrativt ge sin frihetskärlek till 
känna vid en fest till minne af Napo- 
leons återvändande från Egypten; ko- 
nungen befallde honom att resa ur lan- 
det, men goda vänner bådo konungen 
om nåd för D. Konungen förlät honom 
och infann sig själf nästa dag d. 7. 11., 
då D. skulle sjunga titelrollen i operet- 
ten "Lilla matrosen". Beskow berättar 
i sina minnen (s. 173) om denna afton: 
"I den scen, där han ['Lilla matrosen'] 
vägrar att resa och, med en skälmaktig 
min åt den k. logen, säger: 'Jag reser 
icke! Jag blir kvar!' uppväcktes en 
storm af bifallsrop, alla vände sig mot 
konungen, och de närmaste sittande 



klappade händerna så godt som in i k. 
logen. Gustaf Adolf ansåg detta som en 
missfirmelse, steg upp och sade: 'Han 
skall resa!' Följande dag var han på 
väg." — Därmed slutade första perioden 
i D:s lif. D. hade under denna ungdoms- 
period utbildat sig till god och solid ut- 
öf vande musiker; som violinvirtuos var 
han känd och aktad redan innan han 
kom till Sverige, däremot synes han ej 
ha uppträdt som sångare förrän i Stock- 
holm; såsom personlighet förstod D. att 
vinna allas hjärtan; personligen älsk- 
värd, liflig och glad var han som ska- 
pad för de kvicka och spirituella säll- 
skapskretsarna i dåtidens Stockholm; 
ej minst blef han damernas förklarade 
gunstling; redan i Rheinsberg hade han 
ett förhållande till en skådespelerska 
Julie Henriette Pauline Montroze (t 1833 
nära Lidköping som guvernant i Piper- 
ska familjen); 26. 3. 1790 föddes i Rheins- 
berg en dotter Camilla Cecil Victoire 
(t Köpenhamn 13. 1. 1871), hvars ätt- 
ling Andreas Buntzen sedan blef D:s 
biograf; 21. 11. 1795 blef D. ledamot af 
Mus. ak. i Stockholm och 1796 medlem 
af sällskapet Par Bricole; bland de vän- 
ner han redan nii förvärfvat kunna 
nämnas musikern Åhlström och skalden 
Valerius; den senare skref ett af skeds- 
poem till den afresande vännen: "Res 
till en mera säker strand, där inga höga 
maktgrepp gälla, där endast brott, ej 
dygder, fälla, och låt det bli ditt foster- 
land!" Af kompositioner från denna tid 
upptager samlingen "Skaldestycken sat- 
ta i musik", bd VI: 1797, tre visor: Elise 
till sin älskade: "Lätt du kan af mina 
ögon finna"; Sång: "Till vinets o. väl- 
lustens ära"; Visa: "Bröder se bålen 
den fröjdas och röker". — D. begaf sig 
till Köpenhamn, där han 29. 3. 1800 gaf 
en konsert å k. teatern; under den när- 
maste tiden efteråt synes han ha saknat 
anställning och left under svåra peku- 
ninära förhållanden; i mars 1802 an- 
ställdes han emellertid som sångare vid 
k. teatern och debuterade 16. 3. som St. 
Firmin i "Domherren i Milano"; samti- 
digt blef han äfven anställd som kon- 
sertmästare i hofkapellet; han föräl- 
skade sig snart i en dotter till en kop- 
parstickare Anna Louise Frederikke 
Miiller (1777—1831) och ingick äktenskap 
med henne i maj 1803; den närmaste ti- 



Du Puy 



209 



(len efter var en lysande tid förD.; goda, 
lyckliga inre förhållanden och varmt er- 
kännande från allmänhetens sida j5ck 
han i rikt mått röna; som violinist täf- 
lade han med de främste; som skådespe- 
lare och sångare var han snart allas för- 
klarade gunstling, o. förtjusningen steg 
till sin kulmen, då han uppträdde som 
Don Juan i Mozarts opera (vid op:s pre- 
miär i Kphn 1807) ; äf ven som kompositör 
skulle han snart fira triumfer med sång- 
spelet "Ungdom og Galskab"; musiken 
skrefs öfver samma text som Méhuls 
"Målaren o. modellerna" ("Une folie) och 
gafs 19. 5. 1806 å k. teatern i Kphn. I A. 
Bournonvilles balett "Livjaegerne paa 
Amager" (1871) ingick ännu en del af 
musiken; hufvudpersonen i B:s stycke 
är här D. själf som löjtnant i "Kongens 
Livjaegerkorps". Han skulle snart få upp- 
träda äfven som nationell frihetshjälte 
och tapper soldat. D. var med i en ari- 
stokratisk klubb "Harmonien" och fick 
snart sitt umgänge bland de högre mili- 
tärerna. Han hade redan 1801 ingått i 
ett lifjägarkorps och deltog med detta 
under septemberdagarna 1807 vid försva- 
ret af hufvudstaden mot engelsmännen. 
Som belöning för visad tapperhet blef 
D. löjtnant i korpset 4. 8. 1808 men måste 
nu för "port-épéens honnör" afsäga sig 
allt offentligt uppträdande; han af gick 
därför nu som sångare och kvarstod i 
stället som konsertmästare och sångin- 
struktör. Emellertid skulle lyckodagar- 
na hastigt taga en ända. Som musiklä- 
rare för prinsessan Charlotte vann han 
hennes ynnest i så hög grad, att hon 
hastigt blef skild från sin gemål (prins 
Kristian Fredrik, sedermera kung Kri- 
stian VIII) och sänd bort. D. landsför- 
vistes i nov. 1809. Kungen tog dock vård 
om hans familj och D. sände ännu 1810 
kompositioner till kungen med tacksä- 
gelsebref för visad godhet mot hustrun 
och barnen. — Härmed slutar andra pe- 
rioden i D:s lif. Under denna hade han 
bättre tillfälle att utbilda sig som skå- 
despelare och sångare; och äfven som 
kompositör hade han under denna tid 
skapat sitt måhända främsta verk i 
sångspelet "Ungdom o. dårskap"; som 
personlighet var han samma dårande o. 
tjusande man som förut: liflig och om- 
bytlig, lefvande sitt lif fullt ut i hvarje 
ögonblick. — Åter en sorgetid stod nu 



för dörren. Midt under hård vinter utan 
penningar och utan vänner fick han fara 
bort. I jan. 1810 var han i Paris, där 
han sökte anställning i Napoleons hof- 
kapell; då denna plats slog fel, for han 
till Skåne, där han i juni sammanträffa- 
de med dotter och svärson; d. 20. 10. 1810 
var han i Helsingborg, då Karl Johan 
landsteg, och i början på året ISll var 
han åter i Stockholm, där han d. 22. 11 
gaf konsert. Den 1. 10. 1812 anställdes 
D. som kapellmästare, på hvilken post 
han kvarstod till sin död. Under denna 
tid utvecklade han en storartad verk- 
samhet inom teatern. Nya goda operor 
gåfvos, och själf uppträdde han än som 
dirigent än som sångare och skådespe- 
lare; genom sina personliga egenskaper 
lyckades han i rikt mått skaffa sig re- 
spekt bland sina underlydande, och alla 
böjde sig för hans stora begåfning och 
erfarenheter på det sceniska området; 
som dirigent visade han ej mindre öfver- 
lägsna egenskaper än som sångare. Den 
6. 12. 1813 uppfördes Mozarts Don Juan. 
och här förstod han att tjusa sina 
svenska åhörare på samma sätt som för- 
ut de danska; 21. 9. 1814 följde sedan Mo- 
zarts "Enleveringen" och 31. 10. 1814 hans 
eget stycke "Ungdom o. dårskap", Äf- 
ven var han verksam för scenen genom 
nya tonverk. 1814 grundlade D. hofka- 
pellets pensionskassa och 1816 stiftade 
han en orkesterelevskola för strängin- 
strument vid k. t. I nov. 1814 firades 
Sveriges och Norges förening med stor- 
artade festligheter, och D. skref för detta 
ögonblick en tillfällighetspjäs "Förenin- 
gen". Han belönades härför med profes- 
sors titel. D:s förnämsta musikaliska in- 
sats under denna tid var dock utbildan- 
det af den en- och flerstämmiga gla- 
da sällskapsvisan. D:s stil och smak- 
riktning var knappast den tyska ntan 
den franska genren. Beskow säger (Lefn.- 
minnen 174): "Åter anställd och snart 
befordrad till hofkapellmästare utförde 
han ombildningen af teatersången ifrån 
den tyska, något enformiga och skrian- 
de, som underhållits af Haeffner samt 
föga förändrats af Klister och Eggert, 
till den lätta, behagliga, intagande stil, 
som skapats i den franska operetten af 
Martin och EUeviou, af hvilka i synner- 
het den förstnämnda var D:s mönster, 
och som ännu [1857] är oupphunnen på 

14 



210 



Du Puy 



opera comiquen i Paris." För sällskaps- 
visan sådan den odlades framför alla af 
sällskapet Par Bricole betydde D:s in- 
sats en ny tid, då den enstämmiga sån- 
gen begynte ersättas af den 2 — 4-stäm- 
miga solosången a capella. E. Åkerberg 
säger i 'Musiklifvet inom P. B.' (s. 25): 
'"I Bricolleriets historia lyser än hans 
namn med sällspord glans genom den 
stora del han tog i dess ordenslif, både 
som solosångare och såsom grundare till- 
sammans med Fr. Preumayr af den fler- 
stämmiga manssången a capella inom 
sällskapslifvet. Af de för P. B. skrif- 
ua sångerna äro mest bekanta trion 
'Agander, Pagander och Winberg' samt 
tuanskvartetten 'Douce harmonie'." Om 
denna stolta tid i ordens historia sjunger 
<'. Strandberg vid jubelfesten d. 17. 9. 
ISTJ: "Från sällskapslifvets smältande 
behag i Lundströms mun — från åskan, 
som lärt sjunga med Du Puys bröstton. 
Karstens breda lunga — till mästersån- 
garna i Fredmans stab, Lars Hjortsberg 
och den ädle Axel Raab." Denna tid, 
181^—22, innebär för Stockholm en lika 
afgjord förfranskning af diktkonst och 
tonkonst i Stockholm som för Uppsala 
en förtyskning. På musikens område 
står D. som den typiske Stoekholmsre- 
presentanten, Hseffner som Uppsalare- 
presentanten. För Hajffner innebar D:s 
hela musikverksamhet i hufvudstadeu 
en dekadans. På sällskapsvisans områ- 
de kvarstod denna förfranskning i Stock- 
holm till långt efter D:s död, och först 
mot slutet af 20-talet ryckte de nya 
tyska strömningarna mera afgjordt in i 
hufvudstadeu. Om D. således klart och 
tydligt häfdade den franska smaken, var 
han dock ej ensidig. Hans arbete för 
Mozart visar en förståelse för denne mä- 
stare vida högre än någon svensk sam- 
tida. Detsamma gäller andra tyska mä- 
stare. D:s kapellmästaretid betecknar 
därför en afgjord glanstid i vårt svenska 
musiklif. Höljer säger om honom: "Yp- 
perlig orkesterchef, melodirik, bildad o. 
behaglig tonsättare, omtyckt violinspe- 
lare, oöfverträfflig dramatisk sångare 
och skådespelare i den lätta genren och 
i öfrigt af ett intagande umgängessätt, 
var han allmänhetens synnerliga gunst- 
ling." En förträfflig karaktäristik af 
D:s verksamhet i Sverige ger oss musik- 
tidskriften Euterpe, Sthlm 1823. Tid- 



skriften, som vill verka för en inhemsk 
tonkonst på tysk grund, måste ställa sig 
af visande mot D:s förfranskningsarbete 
men får i alla fall ge D. erkännande så- 
som en skicklig ledare: "Professor D. 
var i sin lifstid en väldig befordrare och 
stadfästare af den moderna franska sma- 
ken i vår musik. Hans lättsinniga ma- 
ner och öfverflödande grannlåtsmakeri 
såsom sångare bevisade, att han hyllade 
den: hans intagande och ytterst böjliga 
kammarröst, hans sentimentala släpnin- 
gar och vällustiga aksenter i sången, i 
förening med hans vackra figur och lif- 
liga umgängessätt var en borgen, att fö- 
retaget skulle lyckas, hvartill äfven 
hans kompositioner ej litet bidrogo. Ge- 
nom dessa, hvilka ibland hafva kvicka 
infallen, men hvilka för öfrigt snarare 
synas vara foster af vällustiga känslo- 
svärmerier, än af rena idealiska ingif- 
velser, befordrade han denna smak lika 
konsekvent. Han gjorde således på visst 
sätt epok i vårt land; men kommer svår- 
ligen att därföre stå i något tacksamt 
minne hos nationens äkta konstvänner. 
Hvad som var natur hos honom öfver- 
gick sedan till affektion hos mängden af 
hans efterapare. Ett ordspråk säger: 
man bör tala väl om de döde; men man 
borde snarare säga: rättvisa. Att han 
var en utmärkt god orkesteranförare är 
en afgjord sanning, ehuru han, på den 
plats han innehade och där hans ord var 
det mest afgörande, för musikscenen ej 
verkade allt det man af en kapellmästa- 
re med estetisk bildning har rätt att 
vänta. Att han genom ordning och drift 
bragte svenska kapellet på en punkt af 
fullkomlighet där det aldrig förut stått, 
och att han således kraftigt medverkade 
till den mekaniska utbildning, som kon- 
sten inom vårt land nu äger, är en för- 
tjänst, som nationens konstvänner alltid 
skall med tacksamhet ihågkomma". — 
Till slut vilja vi anföra Beskows omdö- 
me om hans röst (Lefn.-m. 174): "D:s 
röst var omfångsrik, klangfull, af en 
mjukhet och böjlighet, hvars like jag ej 
kan erinra mig. öfvergången till en vid- 
sträckt falsett var så öfvad, att denna ej 
kunde skiljas från bröströsten. Han ut- 
förde med samma lätthet tenor- och ba- 
rytonpartier (i grunden var hans röst 
baryton), och hans djupa toner tilläto 
honom äfven att utföra ett basparti. 



Du Puy — Durand 



211 



Man kan däraf förstå, huru dyrbar han 
var för en scen, helst då hans sång all- 
tid genomandades af eld och lif, uttryck 
och känsla." Af hans roller må följan- 
de nämnas: Lindorff i "Afbrutna Concer- 
ten", Adolf i "Adolf o. Clara", Adolf i 
"Agander o. Pagander", Don Juan, Inge- 
son i "En egendom till salu", L'Orange i 
"Félicie", Figaro i "Figaros bröllop", 
"Joconde" (titelroll), "Johan af Paris" 
<t.-r.), Adolf i "Lilla Matrosen", Ros i 
"Ungdom o. Dårskap"; i Danmark dess- 
utom Armand i "Vattendragaren", Cri- 
spin i "Föregifna skatten". Af D:s ele- 
ver kunna nämnas Franz Berwald i vio- 
lin och P. M. Sällström i sång. — Af 
hans kompositioner skrefvos följande för 
scenen: "Björn Järnsida" (endast l:sta 
o. en del af 2:dra akten fullbordade), 
"Agander o. Pagander", komedi m. sång 
i 1 akt (1818); "Balder", alleg. div. i 1 
akt (1819); "Engelbrekt", tragedi i 5 ak- 
ter (melodramer); "Föreningen", tillfäl- 
ligh.-pjäs i 1 akt; "Felicie", op. com. i 3 
akter (1821); "Hamlet", trag. i 5 akter 
(melodr.); "Jenny Mortimer", melodram 
i 3 akter; "Sömngångerskan", komedi i 
2 akter (melodr.); "Tyska småstadsbor- 
na", komedi i 4 akter (melodr.); "Ung- 
dom o. Dårskap", kom. m. sång i 2 akter; 
"Felicie", op. com. i 3 akter (för Kphn); 
dessutom tre baletter: "Festen för den 
gamle generalen", pantomim i 1 akt (l:a 
kompositionen efter D:s återkomst till 
Stockholm); "Jenny el. engelska inbrot- 
tet i Skottland", pant. i 3 akter; "Stråt- 
i-öfvaren el. ädelmodiga soldaten", pant. 
i 1 akt. Af kompositioner skrifna på 
officiellt uppdrag märkas: sorgemusik 
vid änkedrottning Sofia Magdalenas, 
Karl XIII:s och änkedrottning Hedvig 
Elisabeth Charlottas begrafning; Hertig 
Oskars myndighetsförklarande och Karl 
XIV:s kröning. Af öfriga kompositio- 
ner kunna nämnas: "Duos pour deux 
violons concertants", Lose, Kphn; "Du- 
ette pour deux violons", Löwstädt, 
Sthlm; "Duetto pour deux violons", 
Miiller, Sthlm; flöjtkonsert i D-moll, Br. 
& H., Leipzig; polonäs för 2 v:o, guitarr 
o. bas, Kronberger, Prag; ksdriljer, kon- 
tradanser, valser och ecossäser, Grsef, 
Sthlm; Divertissement sur un théme ori- 
ginal pour vcl. avec pfte oeuv. 10. Petit, 
Paris; marscher för militärmusik, Kphn; 
"Amour", romans för 3 stämmor, Lose, 



Kphn; 6 manskvartetter, Lose, Kphn. Af 
smärre sånger må utom de nyss under 
Par Bricole anförda nämnas: den fordom 
allmänt sjungna majvisan: "Se solen, hur 
präktig och skön hon går ner"; lappvi- 
san: "Jag liten fattig lapp"; folksången: 
"Carl Johan, vår kung"; visan 'Rosen- 
knoppen': "Ännu af grönskande vaggan 
omsluten." — En minnesvård upprestes 
1866 å hans graf på Johannes kyrkogård. 
— Litt.: C. Palmstedt, E. D., Minnesteck- 
ning, Sthlm 1866; Andr. Buntzen, E. D., 
Ord o. Bild 1902; A. Lindgren, Sv. hofka- 
pellmästarc 1782—1882, Sthlm 1882 (se äf- 
ven: Sv. Musiktidn. 1882 s. 85 ff.); C. 
Thrane, Fra hofviolonernes tid, Kbhn 
1908; F. A. Dahlgren, Anteckn. om Stock- 
holms teatrar, Sthlm 1866; Th. Överskon, 
Den danske Skueplads, Kbhn 1860; E. 
Åkerberg, Musiklifvet inom Par Bricole, 
Sthlm 1910; B. v. Beskow, Lefnadsmin- 
nen, Sthlm 1857; Ny ill. Tidn. 1866; Euter- 
pe, Musik. Tidskrift med musikbilagor, 
Sthlm 1823 s. 5 f., 18 ff.; L. Dahlgren, 
Norrländska släktprofiler, Sthlm 1911, s. 
47 f.; C. Forsstrand, Sofie Hagman, Sthlm 
1911, s. 40 ff., 48; Fr. Hedberg, Sv. opera- 
sångare, Sthlm 1885 s. 41^8; T. Norlind, 
Sv. musikhist., Helsingb. 1901; F. J. Fe- 
tis, Biogr. univ.; R. Eitnei", Quellen-Lexi- 
kon; J. L. Höljer, Musiklexikon. 

Dur (af lat. durus, hård), ursprungli- 
gen en beteckning för tonen h (b du- 
rum); ur hexachordsystemet med "hårdt 
b" (h) utgick sedan beteckningen "dur- 
hexackord", och då de moderna tonar- 
terna under 1600-talet närmare utbilda- 
des, öfvergick benämningen på tonarten 
med stor ters till skillnad från mollton- 
arten med liten ters. 

Durackord (d u r t r e k 1 a n g), ackor- 
det med stor ters och ren kvint; i ton- 
arten c-dur: c-e-g i alla dess samman- 
sättningar och oktavfördnbblingar. 

Duramente (it.), hård. 

Durand, Marie A u g u s t e, f. 18. 7. 1830 
i Paris; elev af Benoist i orgel; organist 
vid flera kyrkor i Paris (S:t Ambroise, 
S:te Geneviéve, S:t Roch o. S:t Vincent 
de Paul, efter hvarandra), grundade 1870 
tillsammans med Schönewerk ett franskt 
musikförlag, som bland annat förlagt 
verk af Saint-Saens, Massenet, Lalo, 
Widor, Fauré, Franck m. fl.; har äfven 
utgifvit franska upplagor af Wagners 
Lohengrin, Tannhäuser och Flyg. HolL; 



212 



Dnrante — Dussek 



en samlad uppl. af Kameaus verk; D. har 
äfven komponerat mässor, sånger, dan- 
ser m. m. 

Dnrante, F r a n c e s c o, f . 15. 3. 1684 i 
Frätta Maggiore, Neapel, t 13. 8. 1755 i 
Neapel; elev af flera konservatorier i 
Neapel och af A. Scarlatti; 1718 ledare 
af "Sant' Onofrio", hvilken plats han 
1742 utbytte mot en liknande vid "Santa 
Maria di Loreto" (efter Porpora); som 
lärare utbildade han flera af Italiens 
namnkunnigaste mästare: Traetta, Vin- 
ci, Jomelli, Sacchini, Piccini, Pergolese, 
Paisiello. De flesta af hans kompositio- 
ner äro i kyrkostil. Han förenar den 
allvarliga och högtidliga romerska kyr- 
kostilen med den lätta och världsliga 
neapolitanska operastilen. Arierna och 
ensemblepartierna bli hufvudsaken, och 
melodien flyter lätt och behagligt som i 
en opera. D. anses som främste mannen 
inom 1700-talets "neapolitanska skola". 
Af större verk kunna nämnas oratorier- 
na "Abigaile" 1740 och "S. Antonio di 
Padova" 1750; komponerade i öfrigt en 
mängd mässor, psalmer, motetter, madri- 
galer, duetter, klavérsonater m. m. 

Durezza (it.), hårdhet. 

Durskala, tonart med hälft tonsteg 
mellan tredje och fjärde, sjunde och åt- 
tonde tonerna. 

Durutte, FranQois C a m i 1 1 e Antoine, 
Conte, f. 15. 10. 1803 i Ypern, Ostflandern, 
t 24. 9. 1881 i Paris; var först ingenjör 
men öfvergick till musiken och slog sig 
ned i Metz; bekant genom sina estetiska 
skrifter: "Esthétique musicale: technie 
ou lois générales du systéme harmoni- 
que" 1855; "Resumé élémentaire de la 
technie harmonique et complément"; 
skref äfven operor, kammarmusik och 
kyrkliga musikverk. 

Du segern oss förkunnar, 
psalm 105; Haeffner hänvisar till mel. 50. 

Du snöda värld! farväl, psalm 
458; Haeffner hänvisar till mel. 51. 

Du, som af Gudomsskötet, psalm 
130; Haeffner 130; motsvarar nr 343 i ko- 
ralpsb. af 1697; går tillbaka till tysk 
koral (Zahn 4493 a: Herr Gott, wir bit- 
ten deine Giit) från 1550-talet; kan på- 
visas i Sverige på 1630-talet och i Dan- 
mark 1569 (Thomissön). 

Du, som din församling, psalm 
318; Haeffner hänvisar till mel. 245. 



Du, som fromma hjärtan, psalm 
500; Haeffner hänvisar till mel. 136. 

Du, som fått en kristen s, psalm 
218; Haeffner hänvisar till mel. 38. 

Du, som förhärdad gäckas, 
psalm 462; Haeffner hänvisar till mel. 
295. 

Du, som för mig så innerlig, 
psalm 347; Haeffner hänvisar till mel. 
187. 

Du, som, förrän min mun dig 
nämna kunnat, psalm 354; Haeffner 
354; gar tillbaka till tysk koral (Zahn 
937: Merk Seele, was du dir hast fiirge- 
nommen) af 1680; kan ej påvisas i Sve- 
rige före Haeffner 

Du, som härlig ställde, psalm 
406; motsvarar i koralpsb. af 134; kan 
påvisas i Sverige pä 1670-talet (Rappe); 
saknas i utländska källor. 

Du, som i ditt ord förkunn ar, 
psalm 356; Haeffenr hänvisar till mel. 123. 

Du, som låter mig erfara, 
psalm 290; Haeffner hänvisar till meL 
283. 

Du, som oss frälst ur syndens 
band, psalm 114; Haeffner 114; motsva- 
rar nr 177 i koralpsb. af 1697; förekom- 
mer ej i utländsk källa, ej heller i 
svensk före 1697. 

Du, som var den minstes, psalm 
341; Haeffner hänvisar till mel. 126. 

Du, som åt människan, psalm 
297; Haeffner hänvisar till mel. 160. 

1. Dussek, Franz, f. 8. 9. 1736 i Cho- 
tébolv, Böhmen, t 12. 2. 1799 i Prag; elev 
af Habermann; på sin tid en framstå- 
ende pianist; komp. pianostycken, kam- 
marmusik, konserter, symfonier m. m. 

2. J o h a n n L a d i s 1 a u s, f . 9. 2. 1761 
i Tschaslau, Böhmen, t 20. 3. 1812 i St. 
Germain en Laye vid Paris; studerade 
teologi och musik och blef ungefär sam- 
tidigt bakkalaureus i teologi och orga- 
nist i Mecheln; 1782 begaf han sig til! 
Amsterdam; begaf sig efter ett besök 
hos Ph. E. Bach i Hamburg å en kon- 
sertresa till Berlin o. Petersburg, hvarvid 
han lät höra sig dels på klaver dels glas- 
harmonika; 1786 spelade han i Paris för 
Maria Antoinette; efter en resa till Ita- 
lien begaf han sig till London, där han 
1792 grundade ett musikförlag; då det 
ej gick ekonomiskt fördelaktigt, begaf 
han sig till Hamburg; blef 1808 konsert- 
mästare i Paris hos Talleyrand och kvar- 



Dustmann — Dvorak 



213 



stannade i denna ställning till sin död. 
Drs betydelse för pianospelet är ej rin- 
ga; han var den förste som använde det 
fulltoniga, sjungande föredraget; äfven 
som kompositör blef han vida känd, 
och flera af hans pianosaker låta ännu 
med fördel höra sig. Hans konstnärliga 
produktion omfattar 12 konserter, 1 dub- 
belkonsert, 80 violinsonater, 53 klavér- 
sonater för 2 o. 4 händer, 10 trior, 1 kla- 
verkvartett, 1 klavérkvintett och solo- 
saker för piano. År 1796 utgaf han dess- 
utom en klavérskola. Mest känd är pia- 
nostycket "La consolation". 

Dustmann, Marie Luise, f. Meyer, 
f. 22. 8. 1831 i Aachen, f 2. 3. 1899 i Char- 
lottenburg, Berlin; framstående scenisk 
sångerska (sopran); debuterade 1849 i 
Breslau, sjöng sedan i Kassel, Dresden, 
Prag och Wien; var i sistnämnda stad 
1857 — 75 engagerad vid hof operan; sjöng 
under tiden dock äfven annorstädes t. 
ex. i London och Stockholm (1858); 1860 
utnämndes hon till kammarsångerska; 
var sedan någon tid sånglärarinna i kon- 
servatoriet i Wien, men drog sig till sist 
tillbaka till Charlottenburg. Bland hen- 
nes roller märkas: Anna i "Don Juan", 
Alice i "Robert", Agatha i "Friskytten", 
Norma och Linda. 

Dutka, se D u d a. 

Dnvernoy, Victor Alphons e, f. 
30. 8. 1842 i Paris, t 7. 3. 1907 därst.; elev 
af Marmontel och Bazin vid konserv.; 
pianist och kompositör; professor vid 
konserv.; grundade 1869 ständiga kam- 
marmusiksoaréer med Leonard som för- 
ste violinist; skref operorna: "Sardana- 
pel" (1882 o. 1892), "Helle" 1896, "Kleopa- 
tra", körverket "La tempéte" (prisbelönt 
af Paris' stad), baletten "Bacchus" (1902), 
ouverturen "Hernani" m. fl. 

Dnx (lat.), ledare; i fugan temat, i ca- 
non den begynnande stämman. 

Dvorak, Anton, f. 8. 9. 1841 i Miihl- 
hausen, Böhmen, f 1. 5. 1904 i Prag; 1857 
elev af organistskolan i Prag och blef 
sedan altviolinist i Komsåks civilkapell 
och därefter i nationalteaterns orkester, 
som han tillhörde 1862—73; blef sist- 
nämnda år organist vid St. Adalberts 
kyrka; en patriotisk hymn för blandad 
kör med orkester, "Hlahol" uppfördes s. 
å. af en sångförening med lysande fram- 
gång; D. ådrog sig härigenom så stor 



uppmärksamhet, att han af österrikiska 
regeringen tillerkändes ett statsstipen- 
dium, som satte honom i tillfälle att helt 
ägna sig åt komposition. Hans samling 
"Slaviska danser" för piano 4 händer 
gjorde honom snart i hög grad populär. 
Liszt fick sedan intresse för honom och 
sökte på allt sätt hjälpa honom. Efter 
att några år ha varit lärare vid konser- 
vatoriet i Prag, mottog han 1892 kallelse 
till direktörsposten vid konserv, i New- 
York, hvilken plats han dock lämnade 
1895 för att öfvertaga samma befattning 
vid Pragkonserv. — D. är som komposi- 
tör typisk böhmare; så länge han rör 
sig inom den inhemska melodiformen, 
är han alltid intressant och tjusande; 
hans rytmer äro egenartade och liffulla; 
likaledes är orkesterbehandlingen färg- 
rik och utomordentligt tilldragande; när 
han emellertid lämnar denna direkta lo- 
kalstil, blir han ofta banal och intetsä- 
gande och verkar då ej så frisk och lif- 
full; i synnerhet gäller detta hans kyrk- 
liga körkompositioner. I symfonier så- 
väl som kammarmusikverk öfverflöda 
inhemska dansmelodier, hvilka han för- 
står att mästerligt behandla; D. är må- 
hända störst i sin kammarmusik; kör- 
verken intressera i allmänhet mindre; 
operornas förtjänst är lokalkoloriten, ej 
den egentliga stämningsmålningen. För- 
teckningen öfver D:s kompositioner om- 
fattar 111 med opustal, hvartill sedan 
komma 9 operor. Dessa senare äro: "Der 
König u. der Köhler" 1874; "Der Diek- 
schädel" 1882 (komp. 1874); "Wanda" 
1876; "Der Bauer ein Schelm" 1877; "Di- 
mitrije" 1882; "Jacobin" 1889; "Der Teu- 
fel u. die wilde Käthe" 1899; "Rusalka" 
1901; "Armida" 1904. Af större körverk 
med soli o. orkester kunna nämnas: 
Stabat mäter 1881; oratoriet "Die heilige 
Ludmila" 1886; psalm för bl. kör o. ork.; 
Te deum 1896; kantaten "Spökbruden" 
1885. Af solosånger vid piano kunna 
nämnas: "Fyra duetter" op. 20, "Klänge 
aus Mähren" op. 32; "Fyra duetter" op. 38; 
solosångerna: "Lieder" op. 3, "Fyra sån- 
ger" till serbiska folkdikter op. 6; "Zi- 
geunermelodien" op. 55; "Im Volkston" 
op. 73; "Liebeslieder" op. 83. Slutligen 
ha vi hans instrumenta produktion: 5 
symfonier (op. 24, 60, 70, 88, 95), "Symf. 
variationer" op. 40; Scherzo capriccioso 
op. 66; ouverturertia "Mein Heim" op. 62 



214 



Dybeck 



och "Husitska" op. 67; de sista verken, 
op. 107—111, äro ballad och två "symfo- 
niska poem", m. fl. För kammarmusik 
ha vi en serenad för bläsinstrument op. 
44; en stråksextett op. 48; 2 stråkkvin- 
tetter op. 77 och 97; 6 stråkkvartetter op. 
51, 61, 80, 96, 105, 106; en stråktrio op. 74; 
en pianokvintett op 81; 2 pianokvartet- 
ter op. 23 o. 87; 2 pianotrior op. 65 o. 90; 
dessutom flera verk för violin o. ork., 
violoncell o. ork., violin o. piano, piano 
4 händer och pianosolo. I Sverige ha 
flera af D:s kompositioner gifvits: Au- 
linska kvartetten och Ncrudas soaréer 
ha bl. a. gjort oss förtrogna med hans 
kammarmusik, Stenhammar — Bäcks pia- 
nosoaréer 1896 med pianosaker. Af stör- 
re orkester- och körverk gaf Filh. sällsk. 
1892 "Spökbruden" (förnyadt af Nya filh. 
sällsk. 1904); Musikföreningen uppförde 
1895 ouverturen "Husitska" o. 1900 "Sta- 
bat mäter"; Konsertför. gaf 1903 tredje 
symfonien; slutligen ha öfverallt i lan- 
det enskilda stycken af hans kammar- 
musikverk gifvits. — En biografi öfver 
D. skref I. Zubaty 1886; Groves lexikon 
upptager en fullständig förteckning öf- 
ver hans kompositioner. 

Dybeck, Richard, f. 1. 9. 1811 i 
Odensvi, Västmanland, t 28. 7. 1877 i Sö- 
dertälje; student i Uppsala 1831; efter 
aflagd hofrättsexamen tjänstgjorde han 
någon tid som tillförordnad domare å 
landsbygden; en svår förkylning hindra- 
de honom emellertid att fortsätta på den 
en gång inslagna banan; hans lif blef 
sedan ägnadt åt fornforskningen o. folk- 
kunskapen; D. var uppfödd i ett musi- 
kaliskt hem och ägde själf jämte stor 
musikalisk begåfning en ovanligt fyllig 
basröst. "Det var en bas med orgelto- 
ner, men på samma gång mjuk och mild 
och på ett särskildt sätt genomandad af 
hans själ. Den hade i sin timbre en 
djup tragik, ett lidande utan namn 
och utan klagan, men som grep så, att 
man tyckte hjärtat ville brista" (A. 
Kerfstedt). I Uppsala deltog han med 
ifver i därvarande musiklif och sjöng 
med vid alla tillfällen, då det gällde 
kvartettsång. Då sjukdomen kom, hade 
han svårt att ekonomiskt reda sig, och 
det var då Nordblom tillsammans med 
sina musikaliska vänner sökte öfvertala 
honom att ge en konsert. Denna första 
musikaliska "aftonunderhållning" ägde 



rum d. 13. 11. 1844 och fick en särskild be- 
tydelse, därigenom att sången "Du gamla 
du friska" då för första gången sjöngs: 
"Sång efter sång framfördes under myc- 
ket bifall, och till slut skulle då det nya 
komma. Jag minnes icke nu namnet 
på den sångare, som sjöng solot, men 
det var hörbart tyst, när han började: 
'Du gamla du' . . . och när refrängen 
skulle komma efter andra versen hände 
något. Mannen i länstolen reste sig, 
kastade af vargskinnspälsen och stod 
där hög och rak i sin svarta frack och 
sin bleka skönhet. Och när hans här- 
liga bas fyllde rummet och genombröt 
hela kören i ett hänfördt: 'Ja, jag vill 
lefva, jag vill dö i Norden', då smattrade 
applåderna så, att huset kunnat sprän- 
gas och icke många ögon voro torra. Det 
var första gången 'Du gamla, du fria' 
sjöngs offentligt" (A. Kerfstedt). Denna 
första aftonunderhållning följdes snart 
af andra, hvilka alla mottogos med lika 
förtjusning af publiken. D. har själf i 
Runa för 1865 (s. 18) gifvit en statistik 
öfver underhållningarna och antalet 
åhörare, och vi anföra den här som be- 
vis på intresset: 13. 11.- 1844: 430 åhörare; 
dec. 1844: 660; mars 1847: 720; april 1852: 
510; mars 1857: 860; mars 1858: 875; mars 
1859: 1,056; mars 1860: 810; mars 1861: 
760; 29. 3. 1862: 850; alla dessa i hufvud- 
staden; dessutom en 23. 5. 1857 i Upp- 
sala med 670 åhörare och en i Västerås 
2. 6. 1861 med 218 åhörare. Dybeck till- 
lägger: "Tillsammans 8,491 personer, de 
oberäknade, som haft fritt tillträde till 
aftonunderhållningarna och väl kunna 
räknas till 1,000." Dessa musikaftnar 
fingo en synnerligen stor betydelse för 
väckandet af förståelse af folkmusiken 
hos de bildade klasserna. Folkvisorna 
och folkdanserna sjöngos än på original- 
texten än på ny af D. författad text. 
Ofta arrangerades folkvisorna för flera 
personer, så att det hela fick ett slags 
dramatiseradt utförande. Slutligen fö- 
rekom ej sällan ett ackompagnement af 
en mindre orkester. Till hjälpare i in- 
strumenteringen hade D. flera musiker, 
däribland Grönhamn, Gille, Höljer m. fl. 
(Handskriftsmaterialet för dessa afton- 
underhållningar finnes i Nord. museets 
bibi.). Af de folkmelodier D. fr. o. m. 
20-talets slut samlat har han själf ut- 
gifvit en del i tryck: "Svenska vallvisor 



Diiben 



215 



o. hornlåtar" 1846; "Svenska visor" 1847 
—48, "Svenska folkmelodier" 1853—56, 
"Svenska gånglåtar". De landskap, som 
mest undersökts, voro: Västmanland, 
Dalarne, Härjedalen, Södermanland och 
Dalsland. Flera af de i samlingarna pu- 
blicerade melodierna hade förut tryckts 
i tidskriften "Euna". I Runa 1865 — 76 
återger D. utförligt programmen till sina 
senare musikaftnar. Hans upptecknade 
folkmelodier förvaras i Vitt.-ak:s bibi. — 
Om D. som musiker se förutom hans eg- 
na skrifter: A. Kerfstedt, "En sångare 
o. en sång", Idun 1908. 17. 2. — Se äfven: 
Du gamla, du friska. 

Diiben. Denna i den svenska musik- 
historien så betydande familj kan följas 
tillbaka till 1500-talet. Måhända har den 
en gång utgått från platsen Diiben nära 
Marseburg i provinsen Sachsen. Den 
förste medlemmen vi till namnet känna 
är M i c h a e 1 D. (1), hvilken lefde i Liit- 
zen först som musiker, "Ludi modera- 
tor", sedan rådman. Han var gift med 
Magdalena Schlaffen, dotter till Johann 
S., som var borgmästare därstädes. 

Michael D:s son var Andreas (2), f. 
i Liitzen 27. 5. 1558, t i Leipzig 19. 5. 1625; 
efter skolstudier i Pforte fortsatte han 
sin vidare utbildning vid universitetet i 
Leipzig; åren 1578 och 1579 åtnjöt han 
som obemedlad ett särskildt univ.-stipen- 
dium (Nicolaistip.); de direkta musikstu- 
dierna begynte han 2. 11. 1581 hos Chri- 
stoff Walter, hos hvilken han stannade 
i 2 år och 14 veckor; efter vidare musik- 
studier i Dresden 1583 begaf han sig till 
Österrike, där han en tid var instrumen- 



tist hos en del adelsmän; 11. 2. 1586 blef 
han skolmästare och organist i Kirch- 
heim i hembygden; 10. 12. s. å. utnämn- 
des han till organist i Wurzen och in- 
gick 14. 11. 1587 därst. äktenskap med 
Elisabeth Bletzsehen, änka efter Georg 
B. 1595 i maj kallades han till Thomas- 
kantor i Leipzig och tillträdde platsen 
11. 6. s. å. Han kvarstannade här till sin 
död. Kyrkoherden därst. L. Johannes 
Hopnerus höll en (sedermera tryckt) be- 
grafningspredikan öfver honom. Här 
omtalas han som en dugande musiker, 
hvilken skött sitt ämbete på bästa sätt. 
Liktalet slutar med ett latinskt lofkväde 
af den berömde kantorn i Schulpforta 
Erhard Bodenschatz, D:s medsökande till 
Thomaskantoratet 1595. M. D. hade 8 
barn: 2 söner och 6 döttrar; år 1625 voro 
endast 2 söner och tvenne döttrar vid 
lif. Änkan flyttade 1629 till Stockholm. 
De båda sönerna Andreas (3) och 
Martin (4) fingo en vårdad uppfostran 
och studerade båda vid universitetet i 
Leipzig fr. o. m. 1609; efter af slutade 
univ.-studier fingo båda äfven utbilda 
sig till musiker, och Andreas sändes till 
den berömde holländske organisten J. P. 
Sweelinck, där han i minst 6 år från 
sommaren 1614 till sommaren 1620 be- 
dref musikstudier; sistnämnda är eller 
allra senast 1621 fick han anställning 
som hoforganist i Stockholm och mottog 
i febr. 1625 dessutom befattningen som 
organist i Tyska kyrkan (efter David 
Ebel). Brodern Martin lät äfven öfver- 
tala sig att flytta till Stockholm och re- 
ste 10 dagar före faderns död 1625 och 



Släkten Dnbes: 





1. Michael 
musiker, rådman 

Lutzen 
c 1530— c. 1600. 

2. Andreas 
Thomaskantor 

Leipzig 
155R— 1625. 








4. Martin 

musiker 

Stockholm 




3. Ainii'ea8 

ho kapellmästare 
c. 1590—1662. 




1620-talet. 


5. Peter 
musiker 
1650-talet. 




6. liustaf 

1624 — 1690. 






7. Gustaf 

hofkapellm. 

1659-1716. 

11. Carl Gustaf 

1700—1758. 


9. Nicolaus 
1670talet. 


10. Joachim 8. .AlldrcaS 

1671—1730. hofkapellm. 

1 167.5—1738. 




12. Karl Vilhelm 
1724—1790. 



216 



Diiben 



erhöll meddelandet om faderns bortgång 
först vid sin framkomst. Han fick äfven 
anställning i hofkapellet och kvarstan- 
nade några år framåt på denna plats. 
Före 1630 synes han dock antingen ha 
dött eller ha återvändt till Tyskland. 
Modern, som 1629 kom till Stockholm, 
dog samma år och begrofs på Mariae för- 
samlings kyrkogård. Liideke meddelar i 
sin Diss. de eccl. teutonica (s. 22), att 
Andreas vid sin död 1662 efterlämnade en 
änka Anna Maria Gabrieli, hvilken dog 
1690. När han ingått äktenskap, veta vi 
ej. Då den äldste sonen föddes i Sverige 
1624, synes det ha varit de närmaste åren 
innan d. v. s. mellan 1620 och 1623. I 
1627 års räkenskaper öfver hofkapellet 
upptages Andreas D. som nummer två 
strax efter kapellmästaren, Jakob Smidt, 
och med en lön af 500 d. s. Tyvärr sakna 
vi räkenskaperna för åren 1628 — 36 och 
kunna således ej bedöma de möjliga för- 
ändringar, hvilka under denna tid kun- 
na ha inträffat. 1634 fick A. D. det he- 
drande uppdraget att skrifva begraf- 
ningskantaten vid Gustaf Adolfs högtid- 
liga begrafning 22. 6. 1634. Han skref 
härför en "Pugna triumphalis" för 8 
stämmor a capella öfver texten: "Bonum 
certamen certavi", hvilkeu sedan tryc- 
tes af Chr. Eeusner (ex. i k. bibi.; i mo- 
derniserad form återgifven i "Förr o. 
Nu" 1878 s. 231). Änkedrottningen synes 
ha varit honom särskildt tacksam här- 
för. Den franske gesandten Charles 
d'Ogier berättar om ett besök han hade 
hos A. D. d, 15. 3. 1635: "Den 15: de be- 
sökte jag A. D., en förträfflig organist, 
som bodde på Södermalm, och hade 300 
r:dr i pension af änkedrottningen. Han 
var från Leipzig och organist i Tyska 
kyrkan, samt hade en vacker tafvelsam- 
ling." Då (enl. Anrep) D:s hustru förut 
varit kammarjungfru hos drottningen, 
kan denna pension måhända ha varit 
hustruns. Ehuru A. D. vid Gustaf Adolfs 
död direkt namnes som "den förnämste 
af de kungl. musikanterna", blef han 
dock 1636 förbigången som hofkapellmä- 
stare, hvilken befattning i stället läm- 
nades åt den danske adelsmannen Lud- 
vig Bille. Detta kan så mycket mer för- 
våna oss, då vi 26. 10. 1635 läsa i ett Eid- 
darhusprotokoll, att Bille "väl själf var 
af gammal, god familj men hade ej gjort 
sig hos kronan och fäderneslandet meri- 



terad". Han blef också ej introducerad 
å svenska riddarhuset utan satt "utanför 
dörren". Först efter Billes död 10. 2. 
1640 uppnådde D. ändtligen kapellmästa- 
replatsen. I början innebar väl denna 
syssla ej något arbete, då han ännu in- 
till 1642 uppbar samma lön; först 1643 
höjes den med 100 d. s. (600 d:s lön) eller 
samma aflöning pr år, som kapellmästa- 
re Jakob Smidt haft på 1620-talet. Den- 
na summa bibehålies sedan de följande 
åren intill 1651. Under de sista åren 
ökades kapellets musikstat i betydande 
grad; nya musiker inkommo, och äfven 
högre löner gåfvos åt alla. Drottning 
Kristina synes omkring 1650 särskildt ha 
intresserat sig för musiken, detta dels 
af direkt musikintresse dels af intresse 
för teater och hoffester. Flera baletter 
omtalas ha spelats vid denna tid t. ex. 
Ballet du cours du monde 1642, Ballet des 
Phantasies de ce temps "dansat på H. 
K. H:s födelsedag" d. 8. 12. 1643; 1645 
komma tre stycken, 8 ytterligare 1649. 
Fr. o. m. 1650 bli dessa tillställningar 
allt praktfullare och kräfva ännu mera 
omväxlingsrik musik. Redan 1647 omta- 
las "sex fransöske fiolister" ha inkommit 
i riket, och dessa synas ha utöfvat ett 
mäktigt inflytande på musikens art vid 
hofvet. Den nya franska dansmusiken 
från hofvet i Paris dansades och spela- 
des nu, och kapellmästaren rycktes själf 
med i den nya andan och begynte skrif- 
va dansmusik. Den för musiken vid den- 
na tid utomordentligt viktiga handskrif- 
ten L M. 109, Upps. bibi., förvarar 3 alle- 
mander, 13 couranter, 2 sarabander, 1 
bourrée och 1 branle af A. D. Dessa 
franska musiker stannade de följande 
åren kvar, och några af dem ingingo i 
hofkapellet och blefvo helt och hållet 
svenskar. Bland dem var Pierre Ver- 
dier, hvilken såväl i ofvannämnda hand- 
skrift I. M. 109 som eljest efterlämnat en 
mängd kompositioner såväl i kyrklig 
som världslig stil. Ännu högre steg ka- 
pellet i omfång med året 1652. I hofsta- 
ten för detta år uppräknas: "8 fransöske 
fiolister å 600 d. s. 4,800, 8 instrumentister 
ä 500 d. s, 4,000, 8 vocalister italianer ä 
600 d. s. 4,800; än till de raraste musi- 
kanterna på förslag 5,000" förutom ka- 
pellmästaren, som fr. o. m. 1651 uppburit 
900 d. s. i årlig lön; jämte dessa funnos 
16 "trumpetare och pukesJagare" och 7 



Diiben 



217 



"trumpete- och pukeslagaredrängar"; 
slutligen "commedianter", hvilka till- 
sammans hade 9,000 d. s., en maskinist 
och "Christian Thun, som alla saker i 
förvaring tager", en calcant (bälgtram- 
pare) och en "vaktmästare i danssalen". 
De italienska "vocalisterna", hvilka re- 
dan nu omtalas, synas ha utgjort en 
"förtrupp" till de "italienske musikan- 
ter", som 1653 års stat upptager; resi- 
denten Durelius i Helsingör begärde 
1653 600 r:dr för att "bättre förfordra" 
in i fäderneslandet "24 italienska musi- 
kanter, som H. M. dit vocerat". Dessa 
musikanter synas äfven ha spelat teater- 
stycken. J. Ekeblad skref 26. 1. 1653 hem: 
"De italienska musikanterna hafva nu 
spelt åtskilliga comedier både på slottet 
och hos änkedrottningen." De italienska 
musikanterna hade i slutet af nov. 1652 
ankommit till Stockholm. A. D. synes 
som kapellmästare ej haft med dem att 
göra, ty en särskild kapellmästare Vinc. 
Albrici (s. d.) omtalas. Med Kristinas 
tronafsägelse 1654 föll allt samman. Ita- 
lienarna lämnade landet, af fransmän- 
nen blefvo endast några kvar, och ka- 
pellets "raraste musikanter" fingo söka 
sig en annan plats. Ännu under hela 
Karl Gustafs regering uppbär A. D. 
som kapelllmästare 900 d. s. i lön, men 
fr. o. m. 1661 sjönk lönen ned till det 
gamla: 600 d. s., och denna fortsatte att 
för efterträdaren vara lika hög. Musi- 
kanternas antal var ännni 1655: 12 per- 
soner, 1656—60 endast 10 för att till 1661 
och 1662 endast utgöra 9. Det synes så- 
lunda som förmyndareregeringen i bör- 
jan varit mera afvog mot hofkapellet 
än Karl Gustaf. Som hofkapellmästare 
hade D. att skrifva begrafningsmusik 
till Karl Gustafs begrafning. En tryckt 
text till begrafningsmusiken i Eiddar- 
holmskyrkan 7. 11. 1660 finnes. Af denna 
framgår, att musiken komponerats af 
trenne personer, Olof Rudbeck (inled- 
ningen: "Samtal emellan Gud, Konun- 
gen o. landet"), Gustaf Diiben ("Cessat 
gaudium") och Andreas Diiben ("Mise- 
rere mei"). De två senare kompositio- 
nerna finnas i behåll i Diibenska sam- 
lingen i Uppsala bibliotek, båda under 
Gustaf D:s namn; då emellertid Misere- 
ret ej alls är skrifvet i Gustaf D:s kan- 
tatartade stil, torde det vara riktigast att 
i kompositionen se Andreas D:s begraf- 



ningsmusik till Karl Gustaf. Ännu en 
annan begrafningsmusik till Karl Gu- 
stafs död synes Andreas D. ha skrif- 
vit. Åtminstone uppfördes (enl. Mus. 
ak:s Handl. 70/71 s. 74 och Oskar Fre- 
driks högtidstal s. 82 och 146) vid Mus. 
ak:s sekularfest 2. 12. 1871 en aria "Kun- 
de i Svea bygd" ur en sådan begraf- 
ningsmusik. (Staten för Karl Gustafs 
begrafning omtalar sorgekläder åt 10 
musikanter och 1 discantist). 

Af A. D:s söner namnes Petter D. 
(5) som discantist i hofkapellet 1648; 
1649 — 60 är han kapellist med ordinarie 
musikantlön 450 d. s. Fr. o. m. 1661 sak- 
nas han i räkenskaperna. Den nyss om- 
talade handskriften I. M. 109 upptager 
en dans af honom. Enligt Anrep blef 
han sedan regementskvartermästare vid 
öfverste Plantings regemente; 1677 var 
han ryttmästare i skånska kriget. 

Den mest berömde af Andreas D. söner 
blef G u s t a f D. (6), f. 1624 i Stockholm 
såsom äldste sonen, t 19. 12. 1690 därst. 
Genom D:ska biblioteket i Upps. bibi. 
kunna vi följa hans utbildning fr. o. m. 
1630-talets slut. Uppsalahandskriften I. 
M. 108 upptager hans första öfningar i 
orgelspel. På permen står: "Gustavus 
Diiben Holmiensis Anno 1641. C. Zengel 
scripsit." Det senare synes afse läraren 
eller afskrifvaren. En Caspar Zengel 
namnes som musiker i hofkapellet 1627 
men finnes ej i räkenskaperna fr. o. m. 
åren 1637. Däremot omtalar Lydeke ho- 
nom som kantor i 9 mån:s tid 1629 vid 
Tyska kyrkan. Troligen har han på 
gamla dagar sysselsatt sig med att un- 
dervisa D:s barn i musik. Handskriften 
upptager för öfrigt kompositioner af 
Sweelinck och hans skola (Sibern, Phi- 
lippi, Scheidemann, Scheidt) jämte en- 
gelsmännen Byrd och Bull, af hvilka 
Sweelinck själf förut lärt sig sin orgel- 
konst. Då vi veta, att fadern Anders 
D. varit elev af Sweelinck, är boken in- 
tressant såsom utgörande bevis för, att 
fadern önskat utbilda sin son till skick- 
lig organist i samma skola, som han 
själf haft. I hofkapellet omtalas G. D. 
först 1648. Den yngre brodern Petter 
är samtidigt discantist (då i allmänhet 
ej discantisternas namn nämnas, kan 
Petter D. mycket väl ha varit discan- 
tist äfven de föregående åren; likaså 
;ir ju ej uteslutet, att äfven Gustaf D. 



218 



Diiben 



varit discantist någon tid). Fr, o. m. 
1651 är Gust. D. andra musiknamnet (J. 
H. Tauscher regelbundet första med ex- 
tra hög lön). Dä fadern mot slutet af 
året 1662 dog, dröjde man att tillsätta 
ny kapellmästare, och Gustaf D. inläm- 
nade då en särskild anhållan om att 
få bli sin faders efterträdare. Denna 
skrifvelse finnes ännu i behåll (riksark. 
bandi. r. teatern). Här heter det bl. a.: 
"Såsom jag icke allenast redan en rum 
tid hafver uppvaktat under Eder K. 
M:8 musik utan ock försökt uti främ- 
mande land på åtskilliga orter och gjort 
mig uti den konsten så förfaren, att jag 
hoppas det embete utan beröm nogsamt 
kunna prestera och förrätta." På hand- 
lingen är antecknadt, "afflrmatur d. 12 
Febr. 1663". Anställningen följde också 
omedelbart. Handlingen, skrifven på 
tyska och undertecknad af förmyndar- 
regeringen, finnes i riksark. Hvad som i 
G. Drs skrift särskildt väcker intresse 
är, att han säger sig ha lärt "i främ- 
mande land på åtskilliga orter". När 
denna resa företagits, är svårt att af- 
göra. Som vi förut meddelat, upptages 
G. D. som musikant i hofkapellet hvarje 
år fr. o. m. 1648. Resan skulle väl då 
närmast ha företagits före denna tid 
eller före 24 års ålder. Emellertid kan 
G. D. mycket väl ha rest ut senare och 
likaväl stå upptagen i hofräkenskaper- 
na. Det var vid denna tid synnerligen 
vanligt, att en musiker, som ville utbil- 
da sig, fick behålla sin lön oafkortad. 
Så är t. ex. några årtionden senare för- 
hållandet med J. A. Bellmann, som flera 
år står upptagen som discantist med or- 
dinarie lön men i själfva verket befann 
sig vid Uppsala univ. hela tiden. Det 
troligaste är, att G. D. de första åren af 
Karl Gustafs regering varit i utlandet. 
Han ingick sedan äktenskap med Eme- 
rentia Standaert, dotter till en förmögen 
holländsk handelsman i Stockholm. För- 
sta barnet föddes d. 6. 8. 1659. Antaga 
vi nu, att bröllopet ägt rum 1658, blir det 
mindre sannolikt, att han rest till främ- 
mande land första åren af sitt äkten- 
skap. Då under Karl Gustafs regering 
högst få hoffester ägt rum, och konun- 
gen mesta tiden var frånvarande, får 
hofkapellet anses ha haft mindre sträng 
tjänstgöring då och likaledes kunnat 
lätt undvara en musiker. Resan borde 



således helst ha skett mellan 1655 och 
1658. Hvarthän G. D. rest, veta vi ej, 
men de goda förbindelser han höll sär- 
skildt med Hamburg och Liibeck synas 
tyda på, att han rest till dessa städer. 
I Hamburg fanns tvenne Sweelinck-ele- 
ver, Heinrich Scheidemann och Jacob 
Praetorius, hvilka efter allt att döma 
lärt hos mästaren samtidigt med An- 
dreas D. I nyss omtalta studiebok I. M. 
108 för Gustaf D. med kompositioner af 
Sweelinckkretsens organister, finnes ett 
orgelstycke af Scheidemann. Det lig- 
ger således närmast till hands att an- 
taga, att G. D. af fadern sändts till de 
honom sedan studieåren bekanta Ham- 
burgerorganisterna. Om resan företa- 
gits redan före 1648, kunde G. D. träffa 
båda nyssnämnda mästare i Hamburg; 
1655 var Praetorius sedan 4 år tillbaka 
död, men Scheidemann lefde ännu som 
gammal 60-års man. Såväl Hamburgs 
som Liibecks rika musiklif begynte dock 
först på 60-talet, och G. D. fick därför 
kännedom om den nya tidens musik 
först genom skriftliga meddelanden. Un- 
der 60-talet äro D:s förbindelser med 
Hamburg synnerligen lifliga; med 70-ta- 
let framträder mera förbindelsen med 
Liibeck och dess store organist Bnx- 
tehude. Af G. D:s kompositioner före 
kapellmästaretiden kunna nämnas: en 
allemande, en courante och en sarabande 
i nyssnämnda dansbok I. M. 109 (alla 
för stråkar); de torde alla vara från 
drottning Kristinas tid eller förra hälf- 
ten af 50-talet; från 1651 finnes en vokal- 
komposition: "Veni sancte spiritus" för 
4 stämmor med instrumental inledning; 
en annan komposition "Sinfonia con 
cimbalo e spinetta" är daterad 10. 8. 1650. 
År 1663 erhöll G. D. jämte kapellmä- 
starebefattningen äfven organistplatseu 
vid Tyska kyrkan efter sin fader. Hans 
aflöning var här 600 d. k. årligen. Rö- 
rande hofkapellet skedde ingen ändring 
i aflöningarnas storlek, ej heller i an- 
talet instrumentister (9) men väl i den 
vokala delen, som förut blott bestått af 
två discantister; D. insatte ytterligare 
en bas, en tenor och en alt. Ända till 
1665 bestod således kapellet af följande 
tre delar: kapellmäst. 1, musikanter 9, 
vokalister 5; med året 1666 höjdes in- 
strumentisternas antal till 12, men te- 
noren försvann; alltså: 1 + 12 + 4; med 



Diiben 



219 



1670 försvann äfven alten, och 1676 slut- 
ligen också basen; under 70-talet var 
sedan antalet tämligen regelbundet: 1 + 
12 -f 2; 1680-talet tillades en instrumen- 
tist, som fick särskild aflöning och ibland 
hade titeln: "vice kapellmästare"; man 
kan således antaga, att D. vid den- 
na tid antingen varit sjuklig och behöft 
hjälp eller af andra skäl befriats från 
befattningen. Att han samtidigt äfven 
befriats från organistsysslan i Tyska 
kyrkan framgår däraf, att Johan Casp. 
Schultz, som 19, 1. 1691 blef hans efter- 
trädare, då redan i 4 år innehaft plat- 
sen som vikarie. G. D:s bästa och verk- 
ningsfullaste tid synes således ha ut- 
gjort 60- och 70-talet. G. D. har som 
kapellmästare de första 12 åren endast 
600 d. s. i lön. Emellertid inlägger han 
1674 en supplik att få lönen lika hög 
som fadern. Denna anhållan beviljades 
och fr. o. m. 1675 uppbär han 900 d. s. 
Samma år får han dessutom som ytter- 
ligare förläning af konungen 4 krono- 
hemman i Småland "uti hans och hu- 
struns lifstid samt barnen 2 år efter för- 
äldrarnes död". Handlingen härom är 
daterad 12. 6. 1675. Tre år senare anhål- 
ler han om, att de 4 kronogodsen måtte 
få komma "under Norrköpings besluts 
villkor" (d. v. s. få besittas af efter- 
kommande, så länge arfvingar finnas). 
Konungen bifaller i en skrifvelse från 
Halmstad daterad 2. 3. 1678 äfven detta. 
Det heter här bl. a.: "Thy hafvom vi i 
anseende till hans långlige gjorde tjän- 
ster och välförhållande, så väl som ock 
för den olägenhet han med de sina sit- 
ter uti, godt funnit härtill att sam- 
tycka." Dessa nådegåfvor af konungen 
synas ha berott på särskild välvilja. 
Helt säkert var Karl XI varmt fästad 
vid sin kapellmästare. Redan 4 år ef- 
ter sistnämnda stadsfästelsebref å hem- 
manen upptages G. D:s son Gustaf som 
kammarpage hos den unge kronprinsen 
(sedermera Karl XII) och nästan samti- 
digt blir dottern Emerentia "kammar- 
piga" hos drottningen; 1690, då Eme- 
rentia ej är mer än 21 år, anförtror 
drottningen henne vården af sin dotter 
Ulrika Eleonora. Det måste således hos 
kapellmästaren ha funnits många goda 
egenskaper, när den stränge konung 
Karl XI så särskildt tagit sig an honom 
och hans barn. Vi veta ej heller af, att 



han missbrukat den kungliga nåden. 
Som musiker förstod han att vinna för- 
troende och från både när och fjärran 
vände man sig till honom. I Kalmar 
hade man 1686 fått en god orgel i dom- 
kyrkan, och man anslog då 8 d. s. åt 
hofkapellmästaren G. D. "för att han 
måtte skaffa dem en god och capabel 
organist". Han gjorde det också till 
full belåtenhet (Sylvander, Kalmar stads 
hist. III: 93). Från utlandet strömmade 
musiker till för att bli engagerade i hof- 
kapellet. 1671 — 79 var den dugande kom- 
ponisten Christian Geist (s. d.) anställd 
som organist, 1680 kom Jakob Krem- 
berg och s. å. äfven Christian Ritter. 
Den senare fick snart bära hela ansva- 
ret för hofkapellet. Buxtehude tilläg- 
nar Gust. D. "totius cordis devotione" 
1680 en komposition (Upps, bibi. V. M. 
ms. 50: 12) och s. å. skrifver samme Lii- 
beckerorganist en aria för konung Karl 
XI :s bröllop ("Klinget fiir Freuden", V. 
M. 51: 13). Sjäif anlägger D. stora mu- 
siksamlingar i såväl tryck som hand- 
skrift. En synnerligen värdefull sam- 
ling är "Motetti et Concerti" (skrifven 
1663—67) i 5 stora folioband (I. M. Tab. 
77 — 81) omfattande 248 kompositioner af 
197 namngifna mästare och 51 anonyma. 
Af andra värdefulla verk må nämnas 
den enastående samlingen Buxtehude- 
kompositioner samt den utomordentligt 
intressanta Carissimiafdelningen. Sä- 
kert är att då sonen Andreas von Dii- 
ben i jan. 1733 till Uppsala bibliotek 
skänkte "2 kistor fulla med musikalier", 
han gaf Sveriges främsta univ.-biblio- 
tek en musiksamling af oanadt värde. 
Af G. D:s egna kompositioner från ka- 
pellmästaretiden innehåller samlingen: 
en kyrkokonsert "Fader vår" för 4 st. 
och 5 violer (1663); "Surrexit pastor bo- 
nus" för 4 sångstämmor med 2 violer 
(1664); "Cessat gaudium" för altsolo m. 
5 violer; "Miserere" för 5 vokalstämmor 
(se Andreas D.). Alla dessa äro tydligen 
skrifna för högtidstillfällen vid hofvet 
eller i Tyska kyrkan. Andra komposi- 
tioner äro mera tillfällighetsverk afsed- 
da för hoffester och andra högtidlig- 
heter af mera officiell natur. Hit höra: 
en aria för Karl XI:s bröllop: "Var väl- 
kommen min bästa vän"; en annan aria 
till drottningen Ulrika Eleonora: "Allés 
Leben dieser Erden"; en aria vid min- 



220 



Diibeu 



nesfesten i Uppsala öfvcr slaget vid 
Lund: "Blickt Ihr Salinnen auf mit 
Freoden". Andra äro skrifna för adels- 
män och hofmän: För Dorothea Fultins 
bröllop 1669 en aria: "Man sagt sonst" 
och för Erik Lindeschöld d. 19. 2. 1690 
arian: "Spel och danslust". Med dessa 
aricr står D. nära den enkla visan, hvil- 
kan han också med förkärlek omhul- 
dar. Hans bästa verk i denna riktning 
äro melodierna till Sam. Columbus' Odae 
svetieae tryckta i Stockholm 1674 (tre af 
dessa melodier blefvo psalmer; se Hajff- 
ner nr 8, 239 a och 440); i Columbus' 
'■Rådrik öder Anweiser zur Tugend", 
1687, finnes slutligen en melodi: "Lust- 
vin dansar gavott med de fem sinnena." 
I dessa senare små melodier står D. när- 
mast Heinrich Albert och Königsberger- 
kretsen. Tidningen "Triaden" 1853 nr 15 
uppger, att G. D. komponerat "en svensk 
vaggvisa". Jag har ej lyckats finna 
denna komposition. D. är i öfrigt tysk 
till kompositionsarten. Då de tyska mä- 
starna i sin tur stå under italienskt 
inflytande, kan D:s stil närmast karak- 
täriseras som italiensk med tysk an- 
strykning. Carissimi har på honom li- 
kaväl som på den samtida tyska musi- 
ken utöfvat ett stort intryck. I instru- 
menteringen är äfven D. tysk. Hufvud- 
vikten lägges på stråkarna, och endast 
undantagsvis tagas andra instrument till 
hjälp t. ex. spinett och cembalo (såsom 
konserterande ej kontinuoförande instru- 
ment). Däremot fattas fullständigt de 
nya instrumenten flöjt och oboe. 

Af G. D:s barn nämnas flera som mu- 
siker. Lydeke omtalar endast tre söner, 
Gustaf, Joachim och Andreas. Emeller- 
tid finnes år 1675 en Nicolaus Dliben 
(9) omnämnd som discantist. 1670 års 
räkenskaper nämner äfven "discantisten 
Dliben". Troligen är denne samme man. 
Måhända har denne son tidigt dött, då 
han eljest ej omtalas. Joachim D. (10) 
är discantist 1683 — 85 men omtalas sedan 
ej. Han ingick 1694 i konsliet o. slutade 
som riksråd; t 1730. En komposition i 
Diibenska samlingen (C. 18: 22) har be- 
teckningen: "Joachim Diiben Anno 1860". 
Måhända sjöng han med som discantist. 

De öfriga sönerna Gustaf och Andreas 
blefvo båda efter hvarandra kapellmä- 
stare. Båda kommo till sist att uppbära 
höga platser. 



Gustaf D. d. y. (7) var född 6. 8. 
1659. Han namnes ej direkt som dis- 
cantist, ehuru han mycket väl kunde ha 
varit det, då ofta namnen på dem ej 
utsättas, 1682 blef han kammarpage hos 
kronprinsen. Då Carl föddes samma år, 
har väl tjänsten i början endast bestått 
i tillsyn öfver hans lekar. Enligt Anrep 
var han äfven hofmästare hos en ung 
tysk grefve af Hohenlohe. I hofkapellet 
inträdde han som instrumentist 1686 och 
kvarstod till slutet af år 1688. Efter fa- 
derns död i slutet af år 1690 blef han 
omedelbart kapellmästare fr. o. m. 1691 
års början. Då emellertid samtidigt 
Christian Ritter kallas "vice kapellmä- 
stare", får väl antagas, att Gust. D. 
knappast själf skött en kapellmästares 
åligganden. Den nu 10-åriga kronprin- 
sen kräfde väl mera tillsyn, och denna 
direkta hofsyssla blef troligen också 
hufvudsaken. Förhållandet mellan den 
yngre prinsen och hans page blef med 
åren allt innerligare, och då Karl hösten 
1697 förklarats myndig och omedelbart 
öfvertagit regeringen, skyndade han 
att upphöja sin vän i adelsstånd (1698). 
Samtidigt härmed fick han hofintendents 
värdighet. Som sådan fortsatte han in- 
till 1700 års slut att i räkenskaperna 
stå i spetsen för kapellet men under ho- 
nom var fr. o. m. 1699 hans broder An- 
dreas hofkapellmästare. G. D. d. y. för- 
blef sin konung trogen och följde honom 
i alla hans krig; 1712 blef han hof mar- 
skalk och upphöjdes 1718 i friherrligt 
stånd. Den 5. 12. 1726 dog han. Huru- 
vida D. ägt någon högre musikalisk be- 
gåfning, är ej bekant. Helt säkert har 
han aldrig direkt själf skött kapell- 
mästarebefattningen, och några kompo- 
sitioner af honom äga vi ej. 

Gustaf von D:s syster Emerentia 
följde Karl XII:s syster Ulrika Eleo- 
nora lika troget, och äfven här blef 
förhållandet med åren förtroligare. 1707 
upphöjdes hon tillsammans med sin bro- 
der, kapellmästaren, i adligt stånd och 
kom 1719, äfvenledes tills. m. bröderna, 
upp i friherrlig värdighet; som hoSröken 
stod hon vid prinsessans sida ända till 
sin död 26. 3. 1743; hon begrofs i Riddar- 
holmskyrkan. Om hennes musikaliska 
begåfning veta vi intet, men helt säkert 
har hennes höga ställning bidragit till 
att rödja vägen för Andreas D. 



Diiben 



221 



Andreas D. (8), f. 28. 8. 1G73; år 1686 
namnes han f. f. ggn i hofräkenskaperna 
och då som discantist; hans broder 
Joachim hade just vid slutet af föreg. 
år af gått; han kvarstod som sådan ända 
till 1688 års slut och var sedan instru- 
mentist fr. o. m. 1689; efter faderns död 
blef brodern Gustaf kapellmästare till 
namnet och Chr. Ritter till gagnet. Med 
1699 års ingång "har musikanten Ritter 
erhållit afsked" och Andreas D. blir hans 
efterträdare, ännu intill 1700 års slut 
dock under brodern; fr. o. m. 1701 för- 
svinner broderns namn, och A. D. är 
ensam kapellmästare öfver ett kapell be- 
stående af 11 instrumentister och 2 dis- 
cantister; han kvarstod i denna befatt- 
ning intill slutet af året 1726 med allt 
högre lön med åren; han synes dock re- 
dan med upphöjelsen till kammarherre 
1711 ha frångått den direkta kapellmä- 
staresysslan, i det att fr. o. m. 1712 års 
slut "musicanten Gottfried Buchholtz" 
är vice kapellmästare; först efter dennes 
död 1726 blir Roman ensam kapellmästa- 
re, men fr. o. m. 1727 inrättades en sär- 
skild "direktions"-syssla öfver musiken, 
som alltid sedan uppbäres af en hoffunk- 
tionär. D. synes således i själfva verket 
ha blifvit "inspektör" för hofkapellet i 
st. f. kapellmästare. D. blef 11. 10. 1707 
jämte brodern Joachim och systern Eme- 
rentia upphöjd i adligt stånd; 21. 5. 1719 
blef han friherre; 1721 utnämndes han 
till hofmarskalk och dog 23. 2. 1738 samt 
begrofs i Jakobs kyrka. 

Under 1690-talet undanträngde den 
franska smaken så småningom den tysk- 
italienska och med den franska teater- 
truppens ankomst 1699 var den franska 
stilens seger afgjord. För denna fran- 
ska trupp skref A. D. sitt främsta verk, 
en balett till text af Nicodemus Tessin, 
som uppfördes "sur le théatre du palais 
royal ä Stockholm" d. 6. 2. 1701. Musi- 
ken trycktes och utkom 10. 4. s. å. (ut- 
drag ur den tryckt i Smlb. IMG I). In- 
strumenteringen var nu en helt annan 
än förut. Oboen hade inkommit och 
svingat sig upp till en dominerande 
ställning och jämte detta instrument ha- 
de flöjterna fått ökad betydelse. Af 
stråkinstrumenten var viola d'amour ett 
omtyckt instrument. Trumpeterna fingo 
också nu mera plats i den egentliga or- 
kestern i stället för att förut ha utgjort 



en orkester för sig tillsammans med pu- 
korna. Nästan alla D:s öfriga komposi- 
tioner voro små korta tillfällighetsalster. 
De flesta voro skrifna för hofvet: "Lefve 
väl i långa tider" till nyårsdagen 1704; 
"Nu bör oss prisa Gud för det framledna 
år", nyårsdagen 1710; "Af underdånigt 
nit"; "Und allés Volk sprach: Gliick dem 
König Carolo"; "Svea riket näpelig har 
sett"; "Vi önskom vår monark"; alla 
dessa direkt till kungens ära; prinsessan 
Ulrika Eleonora erhöll: "Alla med en 
mun och röst" 23. 1. 1714 (hennes födelse- 
lag); "Prinsess hvars nåd är utan like"; 
till hertiginnans af Holstein födelsedag 
skref han arian: "Högsta himmel vi dig 
sjunga"; till kommissarie Springers bröl- 
lop: "Dialogus inter sponsum et spon- 
sam"; till m:lle Rotliebs begrafning: 
"Ack Herre hör min bön"; för Bengt 
Rosenhane slutligen: "Was hilft es, dass 
man sich"; ännu ett antal af 12 solosån- 
ger af A. D. för obestämdt ändamål fln- 
nes i behåll. Dessutom finnes i klavér- 
boken I. M. Tab. 110 fem menuetter och 
i åtskilliga klaver- och violinböcker (k. 
b. och Kalmar bibi.) en "Marsche de 
Narva". 

Under Frihetstiden intog släkten D. 
en mycket framskjuten plats inom det 
politiska lifvet. Dock glömdes ej därför 
de musikaliska traditionerna. "Direk- 
törs"-befattningen öfver hofkapellet, som 
1727 — 1740 uppehållits af kammarherre 
Carl Franc, öf vertogs 1741 af Carl 
Gustaf D. (11), son till Gustaf D. d. y. 
(f. 1700) och han bibehöll denna syssla 
intill sin död 1758; Hiilphers säger 
(s. 322), att han var en "stor lutenist" 
(Anreps uppgift, att han var kapellmä- 
stare, är vilseledande). 1759 — 63 skötte 
sedan Joachim D:s son (12), Karl V i 1- 
helm (f. 2. 2. 1724, t 29. 12. 1790), direk- 
törssysslan vid hofkapellet; 1763 kalla- 
des han till envoyé vid ryska hofvet och 
utnämndes 1769 till president i kammar- 
revisionen; 1772 valdes han till ledamot 
af den nyss grundade Musikaliska aka- 
demien och var ett års tid 1772—73 pre- 
sident (ak:s högste chef). 

Litt.: T. Norlind, Sv. musikhist. 1901; 
T. Norlind, Die Musikgesch. Schwedens 
in den Jahren 1630—1730, Smlb. IMG I, 
165 — 212 (med en mängd kompositioner af 
And. D. d. ä., Gust. D. och And. D. d. y.); 
T. Norlind, Zur Biographie Christian 



222 



Dybwad — Döliler 



Ritters, Smlb. IMG XII, 94—99; Anrep, 
Sv. adelns ättartal; R. Wustmann, Mu- 
sikgesch. Leipzigs I, 1909; C. Stiel, Die 
Familie Diiben, Monatsh. f. Musikg. 
XXI: 1; Liibecker Blätter 12. 8. 1888 (C. 
Stiel); Leichpredigt Andre» D:s gehal- 
ten von L. Joh. Hopnerus, Leipzig 1625; 
Caroli Ogerii Ephemerides, Paris 1656 
(sv. uppl. 1828); Lydeke, Historia de ec- 
clesia teutonica, Upps. 1791; A. Pirro, D. 
Buxtehude, Paris 1913; handlingar i riks- 
arkivet, slottsarkivet, Upps. bibi., kgl. 
bibi. och Tyska kyrkans arkiv. 

Dybwad, Elsa R a n d u 1 f f-, f. 17. 9. 
1871 i Kristiania; sångerska; har varit 
anställd vid Krisliania teater. Bergens 
teater, Carl Johan nsteatern, Norske 
teaterselskab, Secondteatern; ingick 1899 
äktenskap med bokhandlanden Olof Chri- 
stian D. och har sedan företrädesvis gif- 
vit omtyckta visaftnar. 

Dyck, E r n e s t van, f . 2. 4. 1861 i Ant- 
verpen; berömd tenorsångare; studerade 
juridik vid universiteten i Löwen och 
Briissel och var sedan journalist i Paris; 
här studerade han musik för Callaerts, 
Lamoureux, Massenet och Chabrier; de- 
buterade 1887 i Paris som Lohengrin; 
sjöng 1892 Parsifal under stort bifall i 
Bayreuth och var sedan hjältetenor vid 
hof operan i Wien; har företagit konsert- 
resor till London, Petersburg, Briissel, 
Amsterdam, Newyork, Chicago; 1896 bör- 
jade han ett eget operaföretag i London; 
D. är lyckligast som Wagnersångare; 
hans förmåga som skådespelare är lika 
god som hans sång. 

Dynamik, läran om nyanserna och 
styrkegraden; de stora motsatserna be- 
teckna piano o. forte, de förmedlande öf- 
vergångarne crescendo och decrescendo. 
D. har alltid utgjort en viktig del af den 
musikaliska föredragningskonsten. For- 
dom, då man vid allt utöfvande af ett 
tonverk vädjade till den utförandes 
smak, utsattes intet särskildt tecken 
härför; reproduktionen af ett verk bor- 
de bli ett verkligt "återskapande". Med 
1700-talet framkom i stället fordran på 
ett exakt återgifvande, och därmed be- 
gynte de dynamiska tecknen få större 
betydelse. I våra dagar går allt ut på 
att detaljeradt utsätta alla styrkegrader, 
och de dynamiska tecknen ha därför i 
hög grad ökats i antal. 



Diirrner, Ruprecht Johannes 
Julius, f. 15. 7. 1810 i Ansbach, t 10. 
6. 1859 i Edinburgh; studerade under 
Schneider i Dessau, Mendelssohn och 
Hauptmann i Leipzig; 1831 — 42 var han 
kantor i Ansbach men bodde sedan i 
Edinburgh som musiklärare; D. blef 
hufvudsakligen känd genom sina mans- 
körer, hvilka Richard Miiller 1890 ut- 
gåfvo i samlad upplaga. 

Dämmare, inrättning å pianoinstru- 
ment för att afbryta strängarnas vibra- 
tioner och sålunda hindra dessa att lju- 
da; uppfunnen 1755 af Lenker i Rudol- 
stadt; ylle- eller skiunbeklädda klaffar 
(dämmare) motsvarande tangenterna äro 
anbragta vid en list. D. hålles lyftad 
från strängarna, så länge tangenten är 
nedtryckt, men återfaller på strängen 
och dämpar ljudet, när tangenten bort- 
tages. Då fortepedalen uedtryckes, lyf- 
tas alla d. på en gång från strängarna; 
de då anslagna tangenterna fortfara där- 
vid att ljuda, ända tills pedalen upp- 
lyftes. 

Döeker, Gerhard Julius Frederik, f . 
12. 1. 1832 i Aarhus, t 2. 1. 1905 i Köpen- 
hamn; dansk operasångare (baryton); 
utbildade sig först» för handeln och kvar- 
stannade inom detta yrke till 1857; var 
sedan elev af C. Helsted i Köpenhamn; 
18. 1. 1863 debuterade han som Tell i Ros- 
sinis opera; bland öfriga roller, hvari 
han sedan uppträdde, märkas: Czaren i 
"Czar o. Timmerman", Henry Ashton i 
"Lucia", Valentin i "Faust"; Bazile i 
"Barberaren", Albrecht i "Judinnan", 
Mickel Madsen i "Ungdom og Galskab"; 
D. var dessutom en mycket omtyckt ro- 
manssångare i konsertsalarna; äfven gaf 
han mycket besökta aftonunderhållnin- 
gar i "Arbeiderf oreningen"; D. af gick 
sept. 1879 med pension från scenen. 

Döhler, T h e o d o r, f . 20. 4. 1814 i Nea- 
pel, t 21. 2. 1856 i Florens; elev af Jul. 
Benedict i Neapel och Czerny i Wien; 
efter en kortare vistelse i Neapel begaf 
han sig 1837 på en konsertresa genom 
Europa, hvilken resa afslutades 1845 i 
Petersburg, där han tills vidare slog sig 
ned; flyttade 1848 öfver till Florens, där 
han sedan kvarstannade; en opera "Tan- 
credo" af honom gafs 1880 i Florens; D. 
är eljest mest känd som pianist af 1830- 
talets salongsmässiga stil; kompositio- 
nerna tillhöra samma riktning (noktur- 



Döring — Ebeling 



223 



ner, variationer, transkriptioner, fanta- 
sier KL m.). 

1. Dörinff, G o 1 1 f r i e d, f. 9. 5. 1801 i 
Pomerendorf, Elbing, t 20. 6. 1869 i El- 
bing; elev af Zelter; sedan 1828 kantor i 
Elbing; bekant som koralboksutgifvare 
och som tonsättare af några slaviska 
andliga folkvisor; dessutom böckerna: 
"Choralkunde" 1865 och "Zur Geschichte 
d. Musik in Preussen" 1852. 



2. Karl Heinrich D., f. 4. 7. 1834 i 
Dresden; elev af konserv, i Leipzig 1852 
— 55, sedan af Hauptmann och Lobe; 
1858 lärare vid konserv, i Dresden; hot- 
råds titel 1898; utgaf en mängd pedago- 
giska arbeten för piano: sonater, sonati- 
ner, etyder, rytmiska studier och ett hi- 
storiskt arbete: "Biickblicke auf die Ge- 
schichte d. Erfindung des Hammerkla- 
viers" 1898. 



E. 



E, tredje tonen i diatoniska skalan (fr. 
mi). 

E (it.), och. 

Ebeling, Aurora Matilda, f . i Stock- 
holm 16. 10. 1827, t i Berlin dec. 1851; 
dotter af flöjtisten i hofkapellet Johan 
Ludvig E. (f. 3. 5. 1799; flöjtist i hof- 
kap. 1. 7. 1820—1. 7. 1846); en af Sveriges 
allra främsta sångerskor men tyvärr för 
tidigt bortryckt af döden; hon spelade 
först piano och visste ej af, att hon äg- 
de någon särskild god sångröst. Om 
hennes ungdom skrifver J. M. Rosén i 
"Några minnesblad" II, 53: "Äfven M. 
E:s engagement föranleddes genom mig. 
Jag kände henne något genom fadern, 
som tryckt musik åt mig, och hade ti- 
digt fäst uppmärksamhet vid Mathildas 
mycket lofvande musikaliska anlag. Hon 
sjöng då likväl ej ännu, men spelade 
piano, hvarpå hon öfvade sig med myc- 
ken ifver, och kom, nästan utan under- 
visning, till en betydande färdighet, så 
att hon kunde låta höra sig offentligen. 
Det skedde en gång vid en soaré, hon 
gaf i Kirsteinska huset . . . Då jag kort 
därefter träffade Mathilda hemma hos 
sig, hemställde jag till henne, om hon 
icke trodde det vore bättre hon öfvade 
sång, än piano. "Jag har ingen röst", 
svarade hon. Jag försökte öfvertyga 
henne, att hon dock hade röst, och gaf 
mig ej tillfreds, förrän hon lät höra sig. 
Där låg på pianot Schuberts "Ständ- 
chen", jag ackompagnerade och hon 
sjöng — huru? behöfver jag icke säga 
dem, som hört henne som Pamina i 
"Trollflöjten", grefvinnan i "Figaros 
bröllop", Agatha i "Friskytten", Valen- 
tine i "Hugenotterna", Alice i "Robert" 
o. 8. ▼." — Hon debuterade sedan på Min- 



dre teatern 1844 i operetten "Farinelli" 
med stort bifall och sjöng sedan i "Do- 
naunymfen"; 1. 7. 1845 blef hon elev vid 
k. t. och uppträdde där f. f. ggn 1846 i 
Paminas roll i "Trollflöjten" och gjorde 
en sådan furore, att operan kunde ges 
10 gånger efter hvarandra för fulla hus; 
hon uppträdde sedan som Anna i "Don 
Juan", Agatha i "Friskytten", Alice i 
"Robert", alla med glänsande framgång, 
ehuru hon var efterträdare till Jenny 
Lind i nämnda roller. 1848 uppträdde 
hon tills, med Jenny Lind i "Figaro". 
J. Lind var Susanna, M. E. grefvinnan. 
M. E. lär dock ej ha fördunklats. E:s 
direkta engagement som sångerska vid 
k. t. i Stockholm omfattade tiden 1. 7. 
1847—1. 7. 1848. Hösten 1848 for hon till 
Paris för att närmare utbilda sig för 
Garcia (J. Linds lärare). Denne fäste 
sig mycket vid hennes röst och skref: 
"M:elle M. E., digne ä tous les égards 
du plus vif intérét, a déjä commencée 
ses etudes, et deviendra, je Tespére, une 
des gloires de son pays." Hon stannade 
i Paris och tog lektioner ända till som- 
maren 1850, då hon begaf sig till Ber- 
lin, för att tillträda ett engagement vid 
operan därst. Hennes beundrare och 
vän Aug. Blanche uppsökte henne på 
hösten 1851 och skref då hem: "Med 
Mathilda är jag dagligen tillsammans. 
Jag vill ej tala om hennes talang, ty 
att hennes röst, föredrag och färdighet 
hunnit den högsta grad af fulländning, 
däruti äro alla ense. Man kan smälta 
af förtjusning och tårar, när man hör 
henne sjunga sina partier ur "Norma" 
och "Otello". Det är fullkomligt Jenny 
Linds glödande själ. Lägg nu därtill 
en röst, som Jenny Lind knappast äger 



22t 



Eberhard— Ecorcheville 



till hälften, och du har M. E." Blanehe 
omtalar sedan, att hon vid en utfärd 
förkylt sig; denna förkylning öfvergick 
sedan till en bröstsjukdom, som i dec. 
s. å. slutade hennes dagar. — De förvänt- 
ningar man i Sverige allmänt hyst om 
henne voro, att hon skulle öfverglänsa 
Jenny Lind. Man beundrade särskildt 
hennes vidsträckta och ovanligt jämna 
register och hennes utomordentligt rena 
och själfulla sång. Som personlighet 
stod hon säkert efter Jenny Lind men i 
röstens omfång, fyllighet, elegans och 
smidighet erkänna alla henne lika stor 
som denna öfver all världen prisade 
och beundrade sångerska. — Litt.: Dahl- 
gren, Ant. om Sthlms teatrar; Teater- 
almanack 1849; N. Erdmann, Aug. Blan- 
ehe 1892, s. 274—276; J. M. Rosén, Några 
minnesblad, 1877. 

Eberhard, se Ewerhardt. 

Eberl, Anton, f. 13. 6. 1766 i Wien, 
t 11. 3. 1807 därst.; framstående pianist; 
företog talrika konsertresor och var 1796 
—1800 i Petersburg; skref 5 operor, sym- 
fonier, klavérkonserter, stråkkvartetter, 
klavérvariationer, sonater m. m. 

Eberlin, Johann E r n s t, f. 27. 3. 
1702 i Jettingen, Schwaben, f 21. 6. 1762 
som kapellmästare i Salzburg; produk- 
tiv orgelkompositör; det mesta finnes 
endast i handskrift i Eegensburg (Pro- 
skesamlingen), Berlin, Wien m. m. 1745 
trycktes 9 orgeltoccator och fugor. Se 
Eitners Quellenlex. och Groves lex. 

Ebers, Karl Friedrich, f. 25. 3. 
1770 i Kassel, t 9. 9. 1836 i Berlin; teater- 
kapellmästare i Schwerin, Pest m. m.; 
komponerade operor, symfonier, sånger 
("Wir sind die Könige der Welt") och ut- 
gaf en del arrangementer för piano. 

Eberwein, tvenne bröder: 1. T r a u- 
gott Maximilian, f. 27. 10. 1775, t 
2. 12. 1831; elev af Kunze och Schick; 
skicklig violinist; 1797 anställd i hof- 
kapellet i Eudolstadt, 1817 kapellmästa- 
re; skref operetterna "Claudine von Vil- 
la Bella", "Der Jahrmarkt von Plun- 
dersweilern" samt mässor, symfonier, 
konserter m. m. — 2. K a r 1, f . 10. 11. 1786 
i Weimar, t därst. 2. 3. 1863; violinist; 
elev af Zelter; ledde Goethes huskapell 
och skref äfven musik till Goethes verk 
(Faust); är mest känd som tonsättare 
till Holteis Leonore; komponerade dess- 
utom operor, stråkkvartetter m. m. 



Eccard, Johannes, f . 1553 i Miihl- 
hausen, Thiiringen, t 1611 i Berlin; elev 
af Orl. Lasso 1571—74; 1758 anställd hos 
Fugger i Augsburg; 1580 vice kapell- 
mäst. i Königsberg; 1604 kapellmästare; 
1608 kapellmäst. i Berlin. E. är en af pro- 
testantiska kyrkans främste kyrkokom- 
ponister. Af hans många verk äger 
Upps. bibi. "Neue deutsche Lieder mit 

4 u. 5 Stimmen", 1578. Af de andra må 
nämnas: "Neue geistl. u. weltl. Lieder" 
1589, "Geistl. Lieder auf den Choral mit 

5 Stimmen" 1597; "Preuss. Festlieder" 
(utg. af Stobäus 1642, 44). Nr 206 i Haeff- 
ners koralbok är af honom. — Litt.: 
K. v. Winterfeldt, Der evang. Kirchen- 
gesang I, 433 — 97; Mayer-Reinach, Zur 
Gesch. d. Königsberger Hofkapelle, 
Smlb. IMG VI, 53 ff. 

Ecclesiasticus (lat.), kyrklig. 

Echelette (fr.), xylofon. 

Echelle (fr.), tonskala. 

Eckert, Karl Anton Florian, f. 7. 12. 
1820 i Potsdam, t 17. 10. 1879 i Berlin; 
uppträdde redan vid sex års ålder som 
underbarn och komponerade vid 10 års 
ålder en opera och" vid 13 ett oratorium; 
1851 ackompagnatör vid ital. teatern i 
Paris; företog en konsertresa tills. m. 
Henriette Sontag i Amerika; 1853 i Wi- 
en, där han blef kapellmästare vid hof- 
operan; 1860 — 67 hof kapellmästare i 
Stuttgart; 1869 förste hof kapellmästare 
i Berlin; skref flera operor, oratorier, 
kyrko- och kammarmusik. 

Eclogue (gr.), herdesång. 

Ecorcheville, J u 1 e s, f. 18. 3. 1872 i 
Paris; elev af C. Franck 1887—90; stude- 
rade litteratur o. konst i Leipzig 1904 — 5; 
doktor 1906 med afhandlingen "Vingt 
suites d'orchestre du XVII:e siécle fran- 
cais. I, II"; till grund för dessa suiter 
föreligga några Kasselhandskrifter, hvil- 
ka stå den svenska handskriften I. M. 
109 i Uppsala (se D ii b e n) synnerligen 
nära; E:s skrift är i mångt och mycket 
ett musikhistoriskt mönsterarbete, hvil- 
ket förtjänar studeras af alla, som vilja 
lära känna instrumentalmusiken vid 
1600-talets midt. Af E:s andra musik- 
historiska verk må nämnas: "L'esthéti- 
que musicale 1690—1730" ("De Lully a 
Rameau") 1906, "Corneille et la musique" 
1906. E. har som intresserad ledamot i 
Intern, musiksällskapet kallat till lif en 
lutkomission, som sammanbragt en lut- 



Ecossäs — Eggeling 



225 



bibliografi, förvarad i Paris; kommis- 
sionen har de senare åren utvidgat sin 
verksamhet äfven till orgeltabulaturer- 
na. E. är en af redaktörerna för den 
musikhistoriska tidskriften ''Bulletin 
francais de la S. I. M.", grundad 1905 
(forts, af tidskriften Mercure musieal). 

Ecossäs, skotsk dans, ursprungligen fi- 
gurdans, närstående angläsen; sedan 
runddans i början af 1800-talet; står i */« 
takt; var särskildt populär i andra och 
tredje decenniet af 1880-talet (Schubert- 
se) samt nådde äfven Sverige (se T. 
Norlind, Stud. i sv. fklore s. 388 f., 392). 

Ed (it.), och. 

Edgren, August, f. 18. 6. 1849 i Fel- 
lingsbro, Örebro 1., t i Stockholm 22. 10. 
1888; elev af konserv, i Sthlm 1864—69; 
dirigent vid Dram. teatern 1883; kor- 
mäst. vid k. operan 1885; var anförare 
för flera af hufvudstadens sångförenin- 
gar: Sthlms allm. sångförening, Sv. 
kvartettsångare, Kvartettsångarförbun- 
det. Typografiska föreningen; kompone- 
rade bl. a. manskvartetter. 

Edholm, Erik Wilhelm af, f. 13. 6. 
1817 i Stockholm, t 31. 3. 1897 därst.; hof- 
marskalk 1866; LM A 1866; förste direk- 
tör för k. hofkapellet och teatern 1866 
— 81, eller under en tid som i mångt och 
mycket får betraktas som en glanstid 
i vår opera. Om E. som chef se: C. F. 
Lundquist, Minnen o. anteckningar I, 
199 f., II, 121—124; Fr. Hedberg, Gustaf 
III:s operahus s. 69 — 71. 

Edition (fr.), edizione (it.), upp- 
laga. 

Edling, Bernhardina (Dina), f. 
Niehoff, f. i Kristianstad 14. 11. 1854; sån- 
gerska (mezzosopran); elev af konserv. 
Sthlm 1872—76 med J. Giinther som lära- 
re i sång; debuterade å k. teatern 18. 9. 
1876 som Adina i "Kärleksdrycken" med 
god framgång; hennes andra debut ägde 
rum 14. 2. 1877 som Alice i "Robert"; var 
sedan engagerad vid k. teatern 1. 7. 1877 
—92; gift 1882 med ingenjören G. Ed- 
ling; änka 1897; LMA 1885. Af E:s rol- 
ler märkas: Carmen, Pamina, Susanna, 
Zerlina, Lola, Mignon, Fru Ström, Am- 
neris, Rosina, Anna i "Friskytten", Ber- 
ta i "Profeten", Puck i "Oberon" m. fl. 
E. var under den tid hon tillhörde tea- 
tern en af k. scenens allra bästa kraf- 
ter, hvars såväl sceniska konst som sång 
hörde till de allra bästa. E. har efter 



1892 företrädesvis ägnat sig åt konsert- 
sång (i oratoriet "Skapelsen" flera gån- 
ger) och sångundervisning. — Litt.: F. 
Hedberg, Sv. operasångare s. 271 — 278; 
Sv. musiktidn. 1888 s. 1 f. 

Edström, Liva, f. 18. 3. 1876 i Väners- 
borg; systerdotter till C. Xordquist, sån- 
gerska (mezzosopran); 1894 elev af kon- 
serv, i Sthlm med J. Giinther som sång- 
lärare; utbildade sig vidare för Köster 
och G. Bratt; debuterade 1897/98 å k. 
teatern och var sedan en kortare tid 
engagerad där; sjöng bl. a. Carmen, 
Puck i "Oberon", Martha i "Faust", Lola 
i "På Sicilien", Hedvig i "Vilhelm Tell", 
Häxan i "Hans o. Greta", Mareellina i 
"Barberaren", Azucena i "Trubaduren", 
Margot i "I Bretagne" m. fl. 

E-dnr (fr. mi majeur, eng. e major), 
durtonart med 4 kors för f, c, g och d; 
ciss-moll parallelltonart. 

Effekt, e f f e 1 1 o (it.), verkan. 

Efterslag, de noter, som vidfogas en 
drill; binoter, som anslås efter en melo- 
disk hufvudnot. 

Efterslående noter, harmonien främ- 
mande noter på kortare taktdel, som ick& 
stegvis fortskrida till harmoniska noten 
på nästa tonsteg. 

Efterspel, i en sång det instrumentala 
spel, som följer, sedan sången slutat; det 
orgelspel, som ledsagar församlingens ut- 
gång ur kyrkan. 

Eggeling, F r e d r i k, f. 20. 1. 1822 nära 
Hannover, t 22. 3. 1895 i Lund; inkom i 
början af 50-talet till Sverige, efter att ha 
erhållit sin utbildning i en musikskola 
i Hannover; var i 42 års tid lärare i sång 
vid Råby institut vid Lund; dessutom 
sånglärare vid katedralskolan i Lund, 
Hvilans folkhögskola, ledare för "Bor- 
garsångföreningen" m. fl. skolor och för- 
eningar. E. inlade stora förtjänster om* 
skolsången och förstod som få att intres- 
sera sina elever för musik. På 70-talet 
utgaf han en liten skolsångbok, "Fyrtio 
sånger", hvilken 1877 utkom i ny, betyd- 
ligt förökad, upplaga (anpassad särskildt 
för folkhögskolor; se härom J. P. Velän- 
der, Åsikter i sv. folkhögskolefrågor s. 53 
— 58) och har sedan dess utkommit i tills, 
sex upplagor, hvaraf de sista redigerats 
af Malin Holmström-Ingers (sista uppl. 
omfattar 410 en-, två- och tre-st. sånger). 
Sångboken torde vara den för närvaran- 
de mest spridda skolsångboken i landet. 

15 



226 



Eggert 



E. utgaf äfven en samling jullekar (m. 
text) efter skånsk folktraditiou: Nu är 
det jul igen (1866; flera uppl. sedan); 
dessutom pianokompositioner, en sorg- 
marsch till friherrinnan Malin Gyllen- 
krook, "En vårmorgon i Västergötland"; 
arrangerade ett hundratal stycken för 
stor Orkester, regementsmusik el. mäs- 
singssextett; en konsertouverture upp- 
fördes af H. C. Lumbye å Köpenhamns 
tivoli under stort bifall; grundade 1880 
i Lund en musikhandel, som ännu uppe- 
hälles af de efterlefvande. 

Eggert, Joachim Nicolo, f. i febr. 
1780 i Gingst, Riigen, t på Thometorp, 
Österg., 14. 4. 1813; elev af Forkel; kom 
c. 1804 till Stockholm, där han intill 1. 7. 
1812 var violinist i hof kapellet; i Mus. 
^k. kallades han som utländsk medlem 
•år 1807; då Ha?ffner 20. 4. 1808 afgick som 
hofkapellmästare, förordnades E. som 
vice kapellmästare, hvilken post han be- 
klädde intill 1. 7. 1810 jämte sin violinist- 
befattning; under hela denna tid fanns 
ingen opera, och E:s syssla kunde såle- 
des ej kräfva mycket arbete; efter 1812, 
då E. synes ha afskedats, vistades han 
hos sin vän E. Drake i Östergötland och 
arbetade tillsammans jued honom på 
upptecknandet af folkmelodier, hufvud- 
sakligen ballader. Rääf skrifver härom 
i sin otryckta själf biografi: "Melodierna 
till dessa sånger, som nu hänrycker 
Europas alla folk, afsattes till större de- 
len genom förutnämnde prof. E. Drake 
och hans dåvarande musiklärare och 
gäst, k. kapellmästaren J. Eggert, som, 
efter afsked från denna befattning, äm- 
nade återflytta till sitt fädernesland 
Tyskland, men hindrad därifrån af fran- 
ska oroligheterna, insjuknade hos Drake 
och, förflyttad till mig, afled på Thome- 
torp." Om hans begrafning skrifver 
Ekendahl till Hammarskiöld: "E. är död. 
Han dog den 14 april och begrofs i ons- 
dags om aftonen vid ljus. Begrafningen 
var hederlig. Sekreter Rääf höll ett 
skönt loftal öfver honom på vers, och 
Jesu 7 ord af Haydn speltes därvid af 
Erik Drake, som äfven offentligen i kyr- 
kan prydde likkistan med en lager- 
krans." Rääf var varmt fästad vid E. 
Atterbom omtalar för Hammarskiöld, 
att Rääf önskat en grafsång öfver E. i 
Phosphoros och tillägger: "En sällsam 
begäran, när Höijer [prof. i Upps.] ännu 



hvilar obesjungen". Af E:s kompositio- 
ner uppfördes 6. 5. 1809 ä arsenalsteatern 
"Morerna i Spanien eller Barndomens 
välde", skådespel i 3 akter "med divertis- 
sement och stort spektakel" (mus. i 
handskr. i Mus. ak:s bibi.); stycket upp- 
lefde ej mindre än 40 representationer 
intill 1835; den 31. 10. 1812 uppfördes å 
samma teater "Svante Sture och Märta 
Leijonhufvud", historisk dram med stort 
spektakel" i 5 akter; intill 1833 upplefde 
detta stycke 42 uppföranden; Mus. ak:s 
handlingar uppräknar följande kompo- 
sitioner i öfrigt af E.: 4 symfonier, en 
tillägn. Mus. ak. och en dåvarande dir. 
för k. t, A. F. Skjöldebrand; 2 större kan- 
tater, en uppförd vid kronprins Karl Jo- 
hans ankomst till Stockholm; 9 violin- 
kvartetter, däraf 3 tillägn. E. Drake och 
3 grossh. Stenberg; 2 sextetter, en för 
stråkinstr., en för 4 stråkar jämte klari- 
nett och valdthorn (uppf. vid minnesfe- 
sten i Mus. ak. 1866); åtskilliga större 
och mindre sånger, däribland den om- 
tyckta trion för mansröster "Sjung du" 
(förekommer i P. Westerstrands "Sillsal- 
laten") samt den "allmänt bekanta sån- 
gen "Upp, bröder, för konung och fäder- 
nesland", hvilken inlades i dramen 
"Svante Sture och Märta Leijonhufvud". 
Sv. Sång upptager dessutom sången vid 
piano: "Glädjens ögonblick". Bland E:s 
lärjungar nämnas jämte Drake: Passy 
o. Nauckhoif . Eitner antecknar af en mu- 
siker E. följande kompositioner: pingst- 
musiken "Geist d. Wahrheit", kör m. or- 
gel; "Preis dem Todesiiberwinder"; "Der 
Tagewerk ist abgethan" för mansröster 
o. ork. (alla dessa i Elbings bibi.); en 
stråkkvartett, tr. Br. & H. och en sym- 
foni för stor ork. af "Joachim E." (båda 
i Bibi. d. Musikfr. i Wien). Om E:s 
kompositioner säger Mankell i sin mu- 
sikhist. (II, 279): "En högre genius ge- 
nomflätar dessa verk, tillkomna, till en 
del åtminstone, i vår Nord. Det var ska- 
da, att de så hastigt glömdes. Men de 
ströko segel, de likasom så många ton- 
sättningar af andra rangen, då Haydns, 
Mozarts och längre fram äfven Beetho- 
vens väldiga arbeten i Sverige blefvo 
allmännare kända." — Litt.: Dahlgren, 
Ant. om Sthlms teatrar; Mus. ak:s handl. 
1866 s. 36 f.; A. Lindgren, Sv. hofkapell- 
mäst.; Arv. Ahnfelt, L. F. Rääf af Små- 
land; Eitners Quellenlexikon; Mankells 



Egli— E.hrlich 



227 



musikhistoria; Svensk Sång 1900; Leip- 
ziger Zeitung 15: 820 ocli 21: 830. 

Egll, Johann Heinrich, f. 4. 3. 
1742 i Seegräben, Ziirich, t 19. 12. 1810 i 
Ziirich; inlade en förtjänstfull verksam- 
het för den folkliga sången och var 
sin tids populäraste Lied-komponist i 
Schweiz; hans mest bekanta arbeten äro: 
"Sammlung geistl. Lieder" 1779 (2. uppl. 
1791), "Singkompositionen mit Beglei- 
tung des Klaviers" 1785, 86, "Schweizer- 
lieder" 1787, "Schweizerische Volkslieder 
mit Melodien" 1788, "Lieder d. Weisheit 
u. Tugend" 1790, "Gellerts geistl. Oden u. 
Lieder" 1791 m. fl. 

Egnale (it.), lika. 

Ehlert, L u d w i g, f. i Königsberg 13. 
1. 1825; t 4. 1. 1884 i Wiesbaden; 1845 vid 
Leipzigs konserv.; 1869 musiklärare i 
Berlin; sedan i Meiningen och Wiesba- 
den; hans kompositioner äga mindre 
värde, men hans böcker ha väckt berät- 
tigadt uppseende: Briefe iiber Musik 
1859, Römische Tage 1867, Aus der Ton- 
welt 1877 m. fl. 

Ehlin, Erik, f. 9. IL 1845 i Enåker, 
Uppland, t 27. 12. 1908 i Heby, UppL; 
elev af Eandel och van Boom; org.-ex. i 
Stockholm 1861; organist och skollärare 
1871 i Västra Löfsta, Uppl.; nitisk främ- 
jare af musiken i sin församling; stifta- 
de flera musikföreningar i nejden, bl. a. 
en stråkkvartett; var äfven en dugande 
skollärare. 

Ehrenreich, Carl, f. i Tyskland 1799, 
t i Stockholm 5. 2. 1866; inkom till Sve- 
rige 1822; var i början oboist vid k. an- 
dra lifgardet; s. å. dir. vid k. lifreg:s 
grenad järskår, Värmhs och VästmanLs 
regementen och äfven någon tid Värmhs 
fältjägare; 1853 RVO och LM A; 1858 lä- 
rare och 1864 professor vid konserv, i 
Sthlm och innehade 1861 — 63 inspektörs- 
befattningen vid samma anstalt. "Han 
var en utmärkt instruktör på nästan alla 
blåsinstrumenter och en god solist på 
klarinett. Flera af våra mest framstå- 
ende musikdirektörer och solister ha va- 
rit E:s elever, och hans mångfaldiga för 
militärmusik arrangerade kompositioner 
vittna om smak och stor kännedom af 
blåsinstrumenternas karaktär och egen- 
heter. Hans kompositioner, inskränkta 
till marscher och dansmusik, ville han 
likväl aldrig erkänna, ehuru äfven dessa 



i flera fall kunde mäta sig med mycket 
annat, som i denna väg är skrifvet. Hans 
förmåga att på kort tid bibringa eleven 
undervisning på ett för denne nytt in- 
strument, var ovanlig; endast efter en 
termins anställning vid akad. försåg 
han dess orkester med alla behöfliga 
blåsinstrumentister" (Cronh.). Litt.: Mus. 
ak:s bandi. 1866 s. 47 f. 

Ehrenström, Marianne Maximiliana 
Kristina Lovisa, f. P o 1 1 e t, f. i Zwei- 
briicken d. 9. 12. 1773; t i Stockholm 4. 1. 
1867; erhöll sin musikaliska utbildning 
af Vogler, Clementi och Karsten; blef 
vid 17 års ålder hoffröken hos Gustaf 
III:s gemål drottning Sofia Magdalena; 
ägde en vacker och väl utbildad sopran- 
röst och uppträdde med bifall på flera 
konserter; bland E:s många umgänges- 
vänner hörde många af samtidens främ- 
sta svenska musiker, däribland Nau- 
mann, Karsten, Crusell; stod i skriftlig 
förbindelse med Clementi; af hennes 
skrifter märkes: "Notices sur la littera- 
ture et les beaux arts en Suéde", 1826; 
afdelningen om teater och musik utgör 
en viktig källa för kännedomen om 
musiken under Gustaf III; särskildt 
äro biograferna öfver Karsten och Cru- 
sell (efter deras egna personliga medde- 
landen) värdefulla; dessutom finnas go- 
da bidrag till Kraus' biografi m. m. E. 
ingick 1803 äktenskap med generalfält- 
tygmästaren Nils Ehrenström och flyt- 
tade med honom till Göteborg; fr. o. m. 
1810 åter i Stockholm; änka 1816; LM A 
1800. — Om E. som musiker se Mus. ak:s 
handl. 1866 s. 45 fl'. 

Ehrlich, Heinrich, f. 5. 10. 1822 i 
Wien, t 29. 12. 1899 i Berlin; pianist och 
musikskriftställare; elev af Henselt och 
Thalberg å piano; en tid hof pianist i 
Hannover; 1855 — 57 i Wiesbaden, sedan 
i England, Frankfurt a. M. och fr. o. m. 
1862 i Berlin, där han 1864—72 och 1886 
— 98 var lärare i piano vid Sternska kon- 
servatoriet; musikreferent i åtskilliga 
tidningar (Berl. Tageblatt, Gegenwart, 
Neue Berl. Musikzeitung m. fl.); 1875 
professor. Af hans kompositioner må 
nämnas: "Konzertstiick in ungarischer 
Weise", en cellosonat, etyder m. m. Af 
hans böcker beröra många pianotekni- 
ken. Så t. ex. "Wie iibt man Klavier", 
1879 (2. uppl. 1884), "Musikstudien beim 
Klavierspiel" 1891, "Die Ornamentik in 



228 



EhA-ad du tager— Ek 



Beethovens Sonaten" 1896; af hans este- 
tiska skrifter är den i öfrigt tämligen 
ytliga boken "Musik-Ästhetik von Kant 
bis auf die Gegenwart", 1881, mest be- 
kant; E. skref äfven flera skrifter om 
Wagner och Bayreuth. Hans musikhi- 
storiska arbeten äro i allmänhet föga 
grundliga. 

Ehvad du tager eller ger, psalm 
255; Hajffner 255; motsvarar i någon mån 
nr 216 i koralpsb. af 1697; går tillbaka 
till tysk koral (Zahn 2464: In dich hab 
ich gehoffet Herr) frän 1601; kan påvisas 
i Sverige på 1630-talet (Kalmar ^ koral- 
psb. 216). 

Eide, Kaja H a n s e n-, f. 26. 4. 1884 i 
Horten; sångerska; elev af Hel. Asche- 
houg och El. Gulbranson i Kristiania, 
sedan i London; har sjungit vid "Nat.- 
teatret": Mignon, Mad. Butterfly, Lajla, 
Eros i Glucks Orpheus; 1909 gift med 
skådespelaren Egil E. 

Eijken, Jan Albert, f. 25. 4. 1822 
i Amersfoort, Holland, f 24. 9. 1868 i El- 
berfeld; framstående orgelspelare; 1845 
— 46 elev af Leipzigs konservatorium, se- 
dan någon tid af Joh. Schneider 1 Dres- 
den; konserterade med framgång i Hol- 
land 1847; 1848 organist i Amsterdam, 
1853 i Rotterdam; tillika lärare i orgel- 
spelning vid musikskolan; fr. o. m. 1854 
organist i Elberfeld; af hans orgelkom- 
positioner äro särskildt bekanta: 150 ko- 
raler med förspel, 25 präludier, Toccata 
och fuga, 3 sonater; skref dessutom en 
opera "Lucifer", ballader, sånger, kvar- 
tetter, en violinsonat m. m. 

Ein' feste Bur g, Luthers berömda 
psalm; se Vår Gud är oss en väl- 
dig borg. 

Eisenmenger, Philip, orgelbyggare i 
Stockholm på 1640- och 50-talet; tillökte 
Klara kyrkas orgelverk 1648 — 51. Om 
honom se Hiilphers Hist. afh. 180 och 
Nordberg, Klara minne. 

Eisfeld, T h e o d o r, f. 11. 4. 1816 i Wol- 
fenbiittel, t 2. 9. 1882 i Wiesbaden; elev 
af K. Miiller i Braunschweig (violin) och 
K. G. Reissiger i Dresden (komposition); 
1839 — 43 dirigent för Concerts Vivienne 
i Paris; studerade sång för Rossini; 
blef hedersledamot af Caeciliaakademien 
i Rom; var dirigent för filh. sällsk. i 
New York. 

EIbs (fr. mi diése, eng. e sharp), den 



med en halfton höjda tonen e; förväxlas 
enharmoniskt med f. 

Eitner, Robert, f. 22. 10. 1832 i Bres- 
lau, t 2. 2. 1905 i Templin; 1853 musik- 
lärare i Berlin; musikforskare; hufvud- 
sakligen musikbibliograf ; utgaf tidskrif- 
ten "Monatshefte f. Musikgeschichte"' 
1869 — 1904, hvars värde mindre ligger i 
uppsatsernas valör än i rikedomen på 
detaljuppgifter; E:s främsta verk är 
"Quellenlexikon" 1899—1904, 10 bd, ett 
jätteverk, hvad rikedomen på detaljupp- 
gifter beträffar; ett annat mycket godt 
arbete är "Bibliographie d. Musiksam- 
melwerke des 16. u. 17. Jahrhunderts" 
1877. E:s svaga sida är att ej äga nödiga 
allmänbildning. Hans blick på musik- 
historiska ting blir därför ofta ensidig. 
E. utgaf äfven flera nyupplagor i "Denk- 
mäler deutscher Tonkunst" m. fl. För 
kompletterandet af E:s Quellenlexikon 
har Internationella musiksällskapet till- 
satt en särskild kommitté, hvilken tagit 
i författning att tillsvidare utge rättel- 
serna och tillsatserna i en särskild årlig 
publikation: "Miseellanea Musicoe bio- 
bibliographica" (utg. af H. Springer, M. 
Schneider och W. Wolffheim). På så 
sätt skall så småningom en ny uppl. 
kunna komma ut med nödig hänsyn ta- 
gen till de enskilda ländernas musik- 
skatter. 

Ej guld och rikedom jag har,. 
psalm 281; Haeffner hänvisar till mel. 
101. 

Ej större bröd oss kommer 
till, psalm 282; Hajffner 282; motsvarar 
nr 205 i koralpsb. af 1697; kan följas till- 
baka till 1582 (Piae Cantiones nr 71: 
Homo quidam rex nobilis); saknas i ut- 
ländska källor. Se vidare T. Norlind, 
Latinska skolsånger s. 132 f. 

L Ek, Gustaf, f. 1805 i Stigtomta, 
Strängnäs' stift, t i Torp 1877; orgel- 
byggare; elev af Strand; uppsatte sin 
första orgel 1828 (Torp, Härnösands 
stift); bosatte sig sedan i Torp och bygg- 
de en mängd orglar uteslutande i Norr- 
land; erhöll orgelbyggareprivilegium 
1838; LM A 1841. Om honom se N. P. 
Norlind, Orgelns allm. hist. s. 123, 

2. E. F. August E., den förres son; 
f. 1838 i Torp; elev af fadern; begynte 
1855 deltaga i arbetet i faderns verkstad; 
har byggt en del nya och reparerat en. 
mängd gamla orglar i Norrland. 



Ekdahl— Ekman 



229 



3. Selma E., f. 3. 9. 1856 i Stock- 
holm; 1873—78 elev af konserv., där Ellen 
Bergman och J. Giinther voro hennes 
lärare; utbildade sin röst vidare för L. 
Héritte-Viardot; debuterade 27. 2. 1878 å 
k. teatern som Agatha i "Friskytten" 
under mycket bifall; andra debuten äg- 
de rum 2. 9. s. å. i Mathildas parti i 
"Wilhelm Tell"; efter en tredje 18. 10. 
s. å. (grefvinnan i "Figaro") engagera- 
des hon vid k. teatern och kvarstannade 
här till 1890, med undantag af året 1887 
— 88, då hon gästade utlandet. Ers re- 
pertoar var synnerligen omfångsrik från 
koloratursångens mest kräfvande par- 
tier (Inez i "Afrikanskan", Nattens 
drottning i "Trollflöjten" m. fl.) till den 
lätta glada visan i op. comique; bäst 
lyckades hon dock i de stora tragiska 
partierna, ej minst i Wagneroperor, 
detta måhända därför, att hon i många 
fall var större som dramatisk förmåga. 
Hennes röst var stor och fyllig, men 
stämbildningen blef nästan alltid något 
beslöjad. Tonen välde ej fram fri och 
klar ntan egendomligt pressad. Detta 
hindrade dock ej, att hon som helgjuten 
skådespelerska och sångerska stod som 
en af den svenska k. scenens allra främ- 
sta, under den tid hon var anställd där. 
Fr. Hedberg säger 1885: "För den stora 
operans, så mycken kraft och uthållig- 
het fordrande, hufvudpartier är hon för 
närvarande den bäst utrustade, och vår 
lyriska scen kan i sanning skatta sig 
lycklig öfver att äga ett sådant stöd för 
sin nutida verksamhet, en sådan för- 
hoppning för sin framtid. Ty om det 
också . . . skulle vara för tidigt att tala 
om den mogna, fullt utvecklade konst- 
närinnan, så är det likväl en sanning 
att, i jämförelse med hvad vi för öfrigt 
äga, är det hon som står fulländningen 
närmast." Af hennes roller må näm- 
nas: Elvira i "Don Juan", Rezia i "Obe- 
ron", Philines i "Mignon", Margareta 
i "Faust", Elsa i "Lohengrin", Elisa- 
beth i "Tannhäuser", Margaretha i "Me- 
flstofeles", Julia i "Romeo o. Julia", Sig- 
run i "Harald Viking", Neaga i Hall- 
stiöms opera m. s. n., Aida m. fl. Utan- 
för Sverige är E. väl känd i Köpen- 
hamn, där hon dels sjöng vid svenska 
operans besök juni 1883 (Micaela i "Car- 
men", Julia i "Faust") dels å konserter 
1886 ("Filharmonisk konsert" 8. 5. 1886 



m. fl.). — Litt.: F. Hedberg, Sv. opera- 
sångare, 1885; Sv. musiktidn. 15. 12. 1885. 
Ekdahl, August Wilhelm, f. 17. 1. 
1846 i Stockholm, t 17. 9. 1893 därst.; elev 
af J. H. Berens m. fl. vid konserv.; mu- 
sikdirektör; ägde en ansedd pianohan- 
del; E. var särskildt känd som framstå- 
ende dansmusikspianist; anförde musi- 
ken vid hofbalerna och erhöll som er- 
känsla för det förträffliga sätt, hvarpå 
han utförde detta uppdrag titeln "hof- 
balsdirektör"; var intresserad medlem af 
Par Bricole och "generala